29 december 2014

Tankar kring det inställda extra valet

Beskedet i lördags om att extravalet är inställt lämnar mig med blandade känslor. Å ena sidan hade både jag och mina Folkpartivänner börjat tagga upp oss för en revansch. Jag såg fram emot att ställa de rödgröna till svars för alla vallöften som de svek direkt efter valnatten.

Å andra sidan hade det varit genant och i strid med grundlagens intentioner med en statsminister som drog till med nyval så fort han förlorat sin första större votering. Och inget talar för att ett extra val skulle ha gjort Sverige lättare att regera. Löfvenregeringens skandaler och fadäser har avlöst varandra under hela hösten, men trots det är det få väljare som säger att de tänker annorlunda än de gjorde i höstas.

Decemberöverenskommelsen är till punkt och pricka det som Alliansen föreslog både den 9 december och dagen innan Löfven aviserade extra val. Den är en konkretisering av den utsträckta hand som Fredrik Reinfeldt hade i åratal. Stefan Löfven kunde ha tagit den före valet, när båda blocken hade haft lika mycket att vinna på den, men han tar den först nu när han målat in sig i ett hörn och han är den förste som tjänar något på den. Med överenskommelsen har Alliansen visat på det statsmannaskap och ansvarstagande som regeringen Löfven saknar.

Överenskommelsen är bra på flera sätt:
  • Det är bra att Sverige kan regeras. Att låta Sverigedemokraterna vara vågmästare och få diktera hela politiken hade varit orimligt. Att gå samman i en jätte-regering, så att extremistpartierna blir den enda oppositionen, har prövats i andra länder med förfärliga resultat.
  • Det blir tydligt för väljarna och därmed bra för demokratin. Sverige kommer nu att få några år med dålig politik. Sysselsättningen och tillväxten kommer att lida av rödgrön politik, det har regeringen t o m erkänt i sin egen budget. Men på valdagen 2018 kommer det att vara tydligt för väljarna vilka partiers politik det är som orsakat detta. Alliansen kommer att framstå som ett tydligt och bättre alternativ.

Men jag ser samtidigt problem med överenkommelsen:
  • Stefan Löfven får carte blanche i de viktigaste omröstningarna i fyra år. Sverige har nästan alltid regerats av minoritetsregeringar, som skaffat majoritet för sina budgetar genom att söka stöd från andra partier. Det har tvingat regeringen att hålla sig någorlunda i styr. Men nu kan Löfven lägga fram hur vänsterextrema budgetar som helst, och Alliansen lovar att släppa igenom dem. Egentligen borde ju överenskommelsen - som S och MP är med i, men inte V - innebära att Löfven slipper kohandla med Vänsterpartiet, vilket borde bädda för mer sansade budgetar. Men tyvärr tänker Löfven samarbeta med Vänsterpartiet ändå. (Hur tänker den karln?!)
  • Det största problemet är förstås att överenskommelsen bygger på att alla hedrar den, i åtta år. Men ett löfte från Stefan Löfven har ju visat sig ha lika lång hållbarhet som ett mjölkpaket. Tänk om Alliansen blir större än de rödgröna 2018, men Socialdemokraterna helt enkelt struntar i överenskommelsen - de har ju vid den tidpunkten inte längre något att vinna på den - och hindrar Alliansen från att regera?

23 december 2014

Har FP kompromissat bort sina ideal?

Frihetssmedjan har partikollegan Mathias Darmell varnat Folkpartiet och Jan Björklund för att kompromissa bort sina humanistiska och liberala ideal i integrations- och migrationsdebatten. Jag har tagit på mig att svara att jag inte tycker att vi har gjort det det minsta – däremot står vi inför andra problem.
Jag tycker, säkert tvärtemot Darmell, att Folkpartiet behöver hitta tillbaka till sin spetsigare integrationspolitik från 2002, som ju faktiskt har tonats ned totalt idag. Då ägde vi integrationsfrågan. Vi retade gallfeber på kultursidorna, men vi uppskattades av väljarna – inte minst utrikes födda. Det finns ingen motsättning mellan t ex språkkrav för medborgarskap (som de flesta västländer har) och en generös flyktingpolitik.

Läs hela!

15 december 2014

Asylmottagande handlar inte om lönsamhet!

Världen är orolig, och fler asylsökande än på länge (nånsin?) behöver skydd. Kalmar kommunfullmäktige beslutade idag att avtala med Migrationsverket om att ta emot 170 nyanlända flyktingar årligen. Då Johan Persson (S) inledde debatten med att säga att vi behöver ha hit de asylsökande för att vi behöver arbetskraft och för att invandring är bra för vår tillväxt, kände jag mig nödd att gå upp i talarstolen. Anteckningar till mitt anförande följer:
Jag vill börja med yrka bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut.

Men innan vi pratar om att få hit asylsökande för att det "skulle vara bra för vår tillväxt", måste vi se de strukturella problem vi har i Sverige och våga prata om problemen.
  • Sverige har en stel arbetsmarknad med hårt reglerad arbetsrätt.
  • Vi har låg lönespridning med för höga ingångslöner.
  • Utbildning lönar sig inte tillräckligt.
  • Att kunna språket har stor betydelse.
Totalt sett blir det väldigt svårt för bland annat utrikes födda att hävda sig och komma in på arbetsmarknaden.

Folkpartiet arbetar för att förändra detta och sänka trösklarna till arbete och självförsörjning, och jag önskar att fler partier kunde följa oss i detta. Men Sverige har en arbetsmarknad som i generationer har utformats för en mycket homogen befolkning, och det vore på tiden om Sverige kunde inse att människor är olika och har olika förutsättningar.

Trots alla dessa problem så är utrikes födda en nettointäkt för samhällsekonomin, javisst. Utrikesfödda betalar in mer skatt till välfärdssystemen än de tar ut, om än med mycket liten marginal jämfört med andra OECD-länder.

MEN! Detta är inte varför vi sluter avtal med Migrationsverket!

Vi tar inte hit dem för att det är bra för vår egen tillväxt, och det är farligt att resonera så. En människa ska aldrig reduceras till om hon är lönsam eller inte. Vi tar emot dem för att ge dem skydd. För att vi ser det som en mänsklig rättighet. Sen förväntar vi oss förstås att de arbetar och gör rätt för sig, men skyddsbehovet är överordnat allt annat.

Dumsnålt att spara på barns och ungdomars framtid

Idag har Kalmar kommunfullmäktige antagit budget för år 2015. Det blev tyvärr en rödgrön budget, men jag argumenterade för Folkpartiets budgetförslag (som börjar på sidan 104 i PDF:en) i talarstolen. Jag bifogar anteckningarna till mitt huvudanförande nedan.
Jag deltog på en barnpanel förra veckan och fick lyssna till synpunkter från elevråd i Kalmars skolor. Elever klagade på att de inte får träffa någon kurator. Kuratorn finns inte på skolan hela tiden, det finns inte resurser till det.

Kalmars skola och omsorg har fortfarande kvar ett sparbeting på tre procent sedan 2009, och nu ska en sån besparing genomföras igen de kommande tre åren. Jag ska ta exempel från en enda nämnd, barn- och ungdomsnämnden. Det föds fler barn i Kalmar, barnkullarna ökar nästa år, det leder till ökade kostnader på nästan 16 miljoner kronor. Samtidigt tar besparingen bort 8 miljoner kronor från detta. Skolan och förskolan får alltså bara resurser för varannat nytt barn!

Bertil Dahl (V) har påstått att vi från oppositionen försöker säga upp kommunens personal. Jag kan berätta att de som säger upp kommunens personal här är Vänsterpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna. Konsekvensen av besparingen de kallar "stabil ekonomi" är att nämnderna måste minska sin personaltäthet. Det leder till sämre lärartäthet i förskolan, sämre lärartäthet i skolan och sämre personaltäthet i andra brukarintensiva verksamheter.

Man kan inte ta på sig skygglappar och osthyvla sig till en sund ekonomi. Man måste prioritera. Extern genomlysning av hela kommunens verksamhet behövs för att hitta effektiviseringar så att vi kan få så mycket kvalitet som möjligt för skattepengarna och undvika onödiga personalnedskärningar. Det är sunt förnuft inom välskötta organisationer att man vänder sig till externa, oberoende parter för att prestigelöst hitta effektiviseringar och få upp obekväma sanningar på bordet - men vänstermajoriteten vill inte göra detta. Man gav förre kommundirektören ett internt uppdrag att ta fram en lista på 20 miljoner i effektiviseringar. Men den listan såg aldrig dagens ljus - istället fick kommundirektören sluta med omedelbar verkan.

Om man inte har råd att skapa trygga barn och ungdomar, hur ska man då ha råd att laga dem när de blivit trasiga vuxna? Varje skattekrona som läggs på att ge barn och unga en god start i livet, sparar vi flera gånger om under resten av livet - och framför allt: vi skapar bättre levnadskvalitet och lyckligare liv.

I Folkpartiet satsar vi i vårt budgetalternativ sju miljoner kronor mer än majoriteten på barn och unga. Vi påbörjar en social investeringsfond, vi erbjuder mer tid i förskolan för de som behöver det mest. Fler speciallärare, fler utbildade Studie- och Yrkesvägledare, och en utbyggd elevhälsa så att barnen jag pratade med ska få träffa en kurator när de behöver.

04 december 2014

Att drunka ser inte ut som på film!

Igår kväll i simhallen blev jag vittne till hur en kvinna höll på att drunkna.

Jag simmade förbi henne och hade höjt på ögonbrynen åt att hon stått och simmat vid samma punkt ett tag. Sen var hon under vattnet en stund. Vi var några stycken som samlades där misstänksamt några sekunder. Så fort vi insåg att hon faktiskt sjönk mer och mer, dök en personal ned och drog upp henne, gjorde hjärt- och lungräddning så att hon kom till medvetande igen, och ambulanspersonal kom snart och gav henne syrgas.

Det som var förrädiskt med detta, och anledningen till att jag vill dela med mig av det, var hur fridfullt själva drunknandet såg ut. Hade jag inte stannat upp och tittat noggrant hade det sett ut precis som när någon testar att hålla andan medan hen håller sig upprätt några centimeter under vattenytan. Det var inget vilt plaskande, inga rop på hjälp. Hon låg inte heller livlös, utan försökte göra små simtag med armar och trampa med benen. Antagligen knappt vid medvetande, men rörelserna var desamma som när någon helt normalt försöker hålla sig flytande i lodrätt ställning.

Drunkning ser definitivt inte ut ”som på film”, och det är bra ju fler som vet detta, så att man kan upptäcka och rädda människor från att drunkna när det verkligen händer. Läs gärna på Lemano om hur man känner igen en drunkning.

01 december 2014

Liberal budget för skolsatsningar och långsiktigt socialt ansvar i Kalmar

Idag i Barometern så presenterar jag, tillsammans med Folkpartiets nya kommunfullmäktige-grupp, vårt liberala budgetalternativ för Kalmar kommun. Vår röda tråd är att kommunen måste tänka långsiktigt kring sitt sociala ansvar, och möta barns och ungas behov i tid. Vi avsätter rekordstora sju miljoner kronor till barn och unga i främst skolan, och vi sätter starten till en social investeringsfond, nu när de rödgröna har använt de pengar som var avsedda till detta för att fylla de ekonomiska hålen i kommunen istället:
Vi är glada att vi nu funnit en möjlighet att starta upp en social investeringsfond! Det ger oss möjligheter att göra insatser för barn- och unga utan kortsiktiga ekonomiska hänsyn. Vi investerar i människor och får både mänskliga och ekonomiska vinster tillbaka senare. De minskade kostnaderna i olika verksamheter ska sedan återföras till det förebyggande arbetet i fonden.
Läs hela!

14 november 2014

Folkpartiet självkritiskt efter valet

UPPDATERING 19:05: Länk till valanalysen.

Idag presenterar Folkpartiets valanalysgrupp sin analys av det dåliga riksdagsvalet, och Jan Björklund ger sin syn på saken i en debattartikel. De björklundska insikter som jag uppskattar mest:
  • ”Vi har inte lyckats adressera människors oro för migrationens utmaningar.”
  • ”Sverige är större än storstäderna.”
  • ”Vi måste göra oss mer relevanta. Det politiska förhållningssättet handlar om att lyssna och lära, snarare än om att missionera.”
  • ”Valfrihet och individens egna önskemål måste få vara av större betydelse för utformningen av vår välfärd.”
Framförallt de sista två hoppas jag kan öppna upp för en mer realistisk linje i sociala frågor snarare än präktig och moraliserande, som jag beskrev i gästkrönikan härom veckan. Björklund understryker att Folkpartiets politik behöver reformeras kraftigt – ”Folkpartiet 2.0” – och det görs inte över en natt.


Nästa fredag reser jag upp till riksdagen för att delta i Folkpartiets partiråd och ta ställning till valanalysen. Har du någon insikt du vill skicka med mig får du gärna lämna en kommentar.

31 oktober 2014

Våga lita på människor

I veckans nummer av tidningen NU deltar jag med denna gästkrönika:

Med historiens näst sämsta riksdagsval bakom oss, behöver Folkpartiet Liberalerna ladda om. Rejält. Vi behöver hitta vad liberalism innebär på 2010-talet för att vara relevanta för väljarna igen år 2018. Många tycker inte att vi förtjänar att ha ”Liberalerna” i vårt partinamn idag, och det är allvarligt. För Sverige behöver ett liberalt parti.

Trots valaffischen ”ja till valfrihet” uppfattas inte Folkpartiet som ett parti som vågar lita på människors egna livsval. Inte ens det fria skolvalet betyder så mycket som det skulle kunna göra, när utbildningen regleras så strikt att skolorna snart inte har utrymme att erbjuda alternativ pedagogik. (Varför har vi t ex timplaner? Antalet timmar säger ju ingenting om hur mycket man lärt sig.)

Alla partier tävlar om att verka handlingskraftiga och föreslå regleringar på den senaste snackisen i media. För nästan varje ny reglering krymper den enskildes frihet något, tillsammans med ”åsiktskorridoren” och ”livsstilskorridoren”. Sverige behöver ett parti som drar i den andra riktningen – som ibland säger ”det där har vi inte med att göra”.

När Folkhälsomyndigheten nu vill införa rökförbud på platser utomhus, helt utan proportioner och uttryckligen för att göra livet jobbigare för rökarna, borde Sveriges liberala parti vara de som skriker högst mot förmynderiet och försvarar din rätt att bestämma över din egen kropp. Borde.

Som hälsofreak fick jag mig en tankeställare när en nära vän förklarade att hen helt enkelt inte planerade att bli mycket äldre än 60 år. Hen föredrog njutningen i sina ohälsosamma vanor framför att bara försöka leva så länge som möjligt.

Och när jag ser hur vi behandlar våra gamla i Sverige, kan jag inte annat än respektera hens livsval. Dels för äldrevården. Dels för att jag har sett för många obotligt sjuka människor långsamt tyna bort under svårt lidande, när Sveriges liberala parti inte vill tillåta dem att avsluta sina liv på ett värdigt och rättssäkert sätt.

Meningen med livet är upp till varje människa att avgöra – inte att tillfredsställa en kvot i en politisk jämställdhetsplan eller folkhälsovision. Det finns ingen motsättning mellan att ha ett starkt skyddsnät för de som under livets gång faller, och samtidigt respektera att de allra flesta står på sina egna ben alldeles utmärkt.

”Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig”, är gyllene regel i många religioner. Men jag vill inte leva så – det vore mycket självupptaget att utgå ifrån att alla vill ha det likadant som jag. Liberalismen är smartare än så: den utgår ifrån hur var och en vill leva, hur olika det än må vara, och den har vett att inte lägga sig i över huvud taget förrän det verkligen behövs.

Nu är Folkpartiet i opposition i riksdagen och har större möjlighet att formulera sin egen politik. Låt oss visa på en liberalism som vågar sticka ut och som fångar upp de 6 av 10 svenskar som ser sig som liberala, men som inte velat rösta på oss. Förändras eller dö – det är faktiskt det vi står inför.

01 oktober 2014

På tal om skattepengar som rullar!

Kalmars kommundirektör Kenneth Condrup får nu sluta, bara två år sedan han tillträdde.
I dialog mellan den politiska ledningen och kommundirektören har vi kommit fram till att vi inte har samma uppfattning när det gäller hur arbetet ska bedrivas, säger kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S)

Det här känns olyckligt på flera sätt. Ett av Condrups viktigare uppdrag det senaste året, och som ännu inte redovisats, har varit att ta fram förslag på hur vi ska spara 20 miljoner kronor årligen i kommunens verksamhet. Nu lär 3 miljoner kronor att gå åt till att betala hans fallskärm – två årslöner.

30 september 2014

Har du idé till riksdagmotion?

Denna vecka börjar Allmänna motionstiden, den korta tid på året då våra riksdagsmän lämnar in motioner om allt i statens makt (och säkert lite till), som sedan behandlas under året.

Jag kom inte in i riksdagen, men andra liberaler gjorde det. Till exempel Mathias Sundin, som precis som jag vill arbeta för att värna den personliga integriteten. Under det gångna året har jag samlat på mig många idéer på saker som behöver förändras i Sverige, så nu mailar jag riksdagsmän olika förslag på frågor de kan driva. Har du några idéer på vad man borde förändra ifrån riksdagen? Hör av dig med din idé så ska jag försöka vidarebefordra den.

Torftigt sista möte

Mandatperiodens sista kommunfullmäktige igår var så kort, att det nästan kändes obekvämt. Själva mötet var över på 40 minuter, kl 13:00-13:40, och jag var väl den ende som hade något yrkande, som snabbt röstades ned. Dessförrinnan, kl 11:30-12:00, hade vi först en kort presentation från Samordningsförbundet, och eftersom vi därmed hade fått någon information på förmiddagen så bjöds alla politikerna på lunchbuffé.

Så när jag skriver ”obekvämt” så menar jag att det kändes obekvämt att se så mycket skattepengar rulla för så lite verksamhet. (Mötesarvoden i kommunfullmäktige är fasta belopp, så alla får betalt lika mycket för ett kort möte som för ett heldagsmöte.) Jag kommer därför att ge bort mitt mötesarvode denna gång, och lite till, till Läkare utan gränsers akutfond, som just nu kämpar för fullt med att minska det mänskliga lidandet pga ebola-smittan och kriget i Syrien. Så får jag känna att pengarna har kommit till god användning.

Jag hade som bekant ställt en fråga också, om omsorgstagares rätt att flytta från sina äldreboenden. Svaret jag fick var minst sagt kortfattat – lyssna själv. Jag försökte få ut ett lite fylligare svar och problematisera kring det Steve Sjögren (S) hade skrivit, men han gick inte upp i talarstolen fler gånger. Det är alltid lika frustrerande att stå där med en fråga ställd till Socialdemokraterna om hur de styr kommunen, och bara få höra ordförandens ”ingen ytterligare önskar ordet” och så avslutas ärendet.

26 september 2014

Rätten för omsorgstagare att flytta

Inför mandatperiodens sista kommunfullmäktige på måndag har jag lämnat in denna fråga, som jag vill diskutera med Steve Sjögren (S), omsorgsnämndens ordförande. Välkommen om du vill lyssna!
I augusti avled den 77-åriga kvinna som misstänks ha blivit grovt vanvårdad på äldreboendet Berga Backe. När man får höra att sånt här händer i kommunal verksamhet, här i Kalmar, kommer så många tankar. Varför hade ingen slagit larm? Visste personalen inte hur man hanterar trycksår? Hur mycket är kommunens värdighetsgaranti värd?

I fjol kom även rapporter om svåra missförhållanden på Smedängens äldreboende. Det kan uppkomma problem i omsorgen, på enskilda platser eller i enskilda arbetslag, som går ut över omsorgstagarna. När allt inte står rätt till, kan man inte alltid vänta i kanske månader på att personal och politiker ska komma tillrätta med problemen. Man måste bara bort därifrån.

En av de mest akuta åtgärderna för den enskilde eller närmast anhörige, är att vid missnöje kunna flytta från äldreboendet och kunna välja något bättre. Detta borde man alltid ha rätt att göra oavsett skäl. Frågan är vilka reella möjligheter man har till detta.

Därför undrar jag:
  • Vilka faktiska möjligheter har omsorgstagare i Kalmars äldreomsorg att flytta bort från ett boende till ett som man anser sig bli behandlad bättre på?

15 september 2014

Tack för allt stöd


Fredrik Reinfeldt har avgått som statsminister. Stefan Löfven ska nu försöka bli den förste svenske statsministern som aldrig har suttit i riksdagen. Men han Socialdemokraternas tredje sämsta val någonsin bakom sig, och får inte ihop någon majoritet ens om han skulle komma överens med både MP och V. Nu efter valet har han meddelat att de dagliga inviterna till FP och C om ”brett samarbete” handlade om att få stöd (läs: använda oss som dörrmatta), inte att ta in oss i regering. Inte för att vi skulle vara särskilt sugna, men ändå.

De rödgröna har inte gått framåt, det är Alliansen som har gått bakåt. Den enda vinnaren i detta val är Sverigedemokraterna, som kunnat fånga upp folks missnöje (inte nödvändigtvis rasism) när allt fler låtit sig övertygas av den rödgröna svartmålningen ”något håller på att gå sönder i Sverige”.

Det är helt enkelt bäddat för kaos, lång tid framöver.

Valresultatet är ett svårt slag för Folkpartiet, för Alliansen men framförallt för Sverige. Men vi ska inte glömma att vi gav Sverige åtta fantastiska år – med fler i arbete, mer kvar i plånboken, mer resurser till välfärden och infrastrukturen, nästan halverad absolut fattigdom, sänkt statsskuld, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, ökat heltidsarbete för kvinnor, viktiga skolreformer, Sveriges mest aktiva miljöpolitik någonsin, ett stopp för den under S-regering ökande inkomstklyftan, ÖKAD FRIHET och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för. Väljarna såg inte detta. Men när de rödgröna börjar riva upp Sverige kommer folk kanske att inse hur bra de hade det.

För min egen del ser ett riksdagsmandat nu helt osannolikt ut. Det är förstås en stor besvikelse. Jag har arbetat i över sex år för att få en möjlighet att stoppa övervakningssamhället och skydda folks privatliv. Men jag vill redan nu tacka alla er som vågade och som kryssade mig. Jag vet inte än hur många ni är, kommer att få veta det under veckan, men tack så mycket!

11 september 2014

Ja till valfrihet i välfärden!

Jag och Mikael Petersson (FP) skriver idag i Vimmerby tidning (dock inte med en rubrik som jag själv skulle ha valt) om hur de rödgrönas vinstförbud inte bara skulle slå hårt mot kvaliteten i välfärden, utan helt hota existensen för den enda skolan i hela Virserum.
Vänsterpartiet går inte bara till val på att stoppa vinster, utan de vill stoppa hela det fria skolvalet. Du ska inte ens få välja en annan kommunal skola än den som ligger närmast hemmet. Om det inte passar, eller om skolan brister för ditt barn ska du inte få byta. 
(...) 
Socialdemokraterna vill även att ett kommunfullmäktige med ett enkelt majoritetsbeslut, när som helst, ska kunna förbjuda vinstdrivande friskolor i kommunen. Vem vågar satsa långsiktigt då? 
Läs hela!

07 september 2014

Bor du utanför Kalmar län, men vill rösta på mig? Det går!

Det finns en rikslista där jag står på plats nummer 33, som går att använda för att rösta på mig, även om du bor utanför Kalmar län.

Skicka mig ett mail (bjorn.brandewall@liberal.se) så postar jag några valsedlar.


30 augusti 2014

Skolor i Kalmar län som kan läggas ned vid ett regeringsskifte

Jag besökte friskolan Prolympia, som är den enda skolan i Virserum, och som hotas att stängas om vi får rödgrön regering och vinstförbud. I landsbygd är en skola lokalsamhällets livsnerv, och nödvändig för att familjer ska vilja bosätta sig där. Ytterligare 15 populära skolor i länet hotas – skolor som över 1800 elever aktivt har valt. Detta varnar jag för i OT och Nyheterna idag.
Vinster i välfärden är inte ett stort samhällsproblem, men ser ut att bli en fråga som kan avgöra riksdagsvalet om två veckor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i olika utsträckning lovat att förbjuda vinsterna om de får makten. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vädrar ministerposter och är den som är mest uppriktig med vad som väntar välfärdsföretagen: ”Lämna branschen så fort som möjligt. Det är snart slut”, uppmanade han nyligen i en intervju. Men den icke vinstdrivande bolagsformen han vill se istället har milt uttryckt inte varit någon succé.

Socialdemokraterna har inte stuckit ut hakan lika flitigt, men även de hotar valfriheten. S-kongressen i fjol slog fast att det ska räcka med ett enkelt majoritetsbeslut i kommunfullmäktige, när som helst, för att kräva att upphandlingar och valfrihetssystem ska riktas till enbart nonprofit-aktörer och därmed utesluta de vanligaste friskolorna. S-kongressen beslutade även att ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar” när det gäller friskolor, d v s ett veto. För den som vill skapa en bra fristående skola betyder S-politiken givetvis ökad osäkerhet, och det kan bli svårare att etablera långsiktiga aktörer.

Men vad vill Folkpartiet själva, då? Ja, vi vill inte att skolor som Prolympia ska lämna branschen - tvärtom. Vi vill värna valfriheten. Flera studier har visat att det fria skolvalet och konkurrensen från friskolor ökar effektiviteten och höjer kunskapsresultaten, inte minst för barn till låginkomsttagare, även i kommunala skolor. Politiker som är intresserade av att skattepengar används effektivt borde studera och uppmuntra de bra friskolorna, i stället för att skälla på dem.

Däremot vill vi fokusera på hög kvalitet i skolan, oavsett huvudman. Vi har inrättat Skolinspektionen som egen myndighet och gett dem ökade resurser och befogenheter för att kontrollera att såväl kommunala som fristående skolor håller god kvalitet. Jag vill som riksdagsledamot förstärka Skolinpektionen ytterligare, bland annat kvalitetssäkra elevernas läromedel.

Talk to the back

Nazister talade på torget i min stad.

Eftersom jag vet att yttrandefrihet är nödvändigt för att försvara vårt samhälle så stödjer jag inte de motdemonstranter som med skrik och tutor hindrade dem från att föra fram sitt budskap. Men jag visade min avsky för judehatet genom att vända nazisterna ryggen.


Deltog senare samma dag på en ABF-debatt i Berga där jag fick utveckla detta resonemang. Men jag fick minst sagt dåliga vibbar efter debatten, när den unga publiken uppmanades att kollektivt lyfta ena armen och skandera "Inga rasister på våra gator". Byt ut "rasister" mot "judar" så förstår du säkert vad jag menar.

27 augusti 2014

Vissa saker ska politiker helt enkelt inte lägga sig i

Den 16 juni beslutade fullmäktige i Kalmar om att anta en jämställdhetsplan. Planen innefattade målet:
En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. 
Kvinnor och män i Kalmar ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Idag redovisar tidningen Östran en enkät, där de frågat oss som tog beslutet om hur jämställda vi själva är hemma. 2/3 av politikerna svarade. Jag är en av dem.

Jag ställde upp på jämställdhetsplanen den 16 juni, men inte på just målet ovan. Det reserverade jag mig mot. Sätter man ett sånt här mål, måste man förstås börja mäta det också. Politiker ska inte få lägga sig i kalmarbornas privatliv på detta sätt. Någonstans måste vi dra gränsen mellan det offentliga och det privata, och på fritiden innanför hemmets dörrar är den gränsen definitivt passerad.

På samma sätt som jag inte vill snoka i kalmarbornas privatliv, avstod jag själv från att svara på frågan, med hänvisning till just privatlivet. Inte för att jag tycker att det är någon jätteviktig hemlighet att bevara – jag är ensamstående, do the math – men jag tycker att det var ett lämpligt tillfälle att försvara principen om rätten till ett privatliv. Nästa gång kan det vara något betydligt mer påträngande som de vill veta.

21 augusti 2014

Hitta mig på Aftonbladets valkompass

Aftonbladets valkompass inför riksdagsvalet kan du hitta min profil! Här kan du se vad jag tycker i diverse frågor.

De har även ett diagram över vad man står ”i det politiska landskapet” likt den på www.politicalcompass.org (fast uppochner). Då kan man få en mer nyanserad bild av folks politiska ståndpunkter än den stela gamla höger-vänster-skalan.

På politicalcompass.org brukar jag dock hamna betydligt mer progressivt än min placering på denna karta, men det har väl att göra med urvalet av frågor och att testskaparna har en lite annorlunda definition av progressivt.

Se även en interaktiv variation på samma karta.

20 augusti 2014

Björn A-Ö: FRA-lagen (eller "dagen då jag insåg att jag behövs i riksdagen")

I valet 2006 ville jag inte kandidera till riksdagen. Jag tyckte att mitt parti hade tillräckligt kloka män och kvinnor där redan som kunde fatta kloka beslut.

Sedan kom FRA-omröstningen.

Jag minns fortfarande den mardrömslika känslan av overklighet som blev allt starkare framåt lunchtid den 18 juni 2008, då voteringen i riksdagen skulle hållas. Veckorna innan hade jag fått med mig FP-länsförbundets ordföranden på en debattartikel som kritiserade lagen. Jag hade även sett till att Folkpartiet liberalerna i Kalmar län gjort ett gemensamt upprop till riksdagsgruppen att inte rösta ja till lagen. Andra länsförbund, som representerande mer än hälften av hela FP-Sverige, hade gjort liknande upprop. Inte ett enda länsförbund hade tagit FRA-lagen i försvar.

Men det spelade ingen roll. Ändå blev det allt tydligare att lagen höll på att klubbas igenom ändå. ”Nu förlorar borgerligheten sin själ”, tänkte jag, när allianspolitikerna struntade i sina partiprogram, spelade Socialdemokraterna rakt i händerna och införde deras FRA-lag åt dem, medan Mona Sahlin (S) kunde ”oppositionera” framför media och låtsas vara emot massövervakningen.

(Senare, när tevekamerorna hade stängts av och nytt beslut skulle tas 2009, skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet komma att visa sina sanna färger, då de reserverade sig mot beslutet, men inte för att de ville få stopp på övervakningen, utan för att de ville att fler organisationer skulle få utnyttja FRA:s spaning.)

Jag ska inte gå in på vad FRA-lagen handlar om, för om du läser det här så är du sannolikt redan insatt i frågan. Men det var i alla fall här som jag insåg att såna som jag behövs i riksdagen. Det behövs folk som inte ser politiken som en karriär eller försörjning, utan som kan fatta beslut efter sin egen övertygelse, oavsett hur hårt regeringspiskorna må vina.

Därför vill jag bli en självständig riksdagsledamot, vald av folket istället för av partiet, och därför springer jag nu omkring i länet och ber människor om förtroendet att kryssa mig.

Avslutningsvis så ska jag bara samanfatta några saker jag har gjort för att göra motstånd mot FRA-lagen:

19 augusti 2014

Björn A-Ö: E-demokrati

Demokratin i Sverige är långt ifrån vad den borde vara, och vad den kunde vara. Vi röstar inte på människor vi har förtroende för, utan på sju partier som i ödesfrågor blint röstar enligt sin partiledare, inte enligt sina värderingar.
Vårt valsystem behöver uppdateras för 2000-talet, så att väljarnas val på valdagen verkligen kan göra skillnad. Rösta bort dåliga politiker, rösta in duktiga.
  • Personvalsspärren bör sänkas kraftigt. Den kandidat som fått flest kryss ska bli invald, inte den som bara råkar stå överst på valsedeln. Makten över de folkvalda flyttas alltså från partierna till väljarna. Det blir personval på riktigt.
    Spärren har fr o m detta val sänkts från 8 % till 5 %, men det tycker jag inte räcker. En spärr bör dessutom inte vara procentuell, utan fast, kanske något hundratal kryss.
  • Skilda valdagar för riksdags- och lokalval. Ett val i taget, så att väljarna kan skilja på frågorna så att vi slipper åter se oärligheter som sossar som går till kommunval på frågor som inte beslutas av kommunen.
  • Sverige måste få en författningsdomstol. Politikerna får inte driva igenom grundlagsmässigt tveksamma lagar, som FRA-lagen, utan att det prövas mot grundlagarna i en domstol.
  • Rösta digitalt

    Det känns väldigt otidsenligt att hålla på och springa runt med tusentals lappar för alla olika partier, i alla olika valkretsar, och lägga dessa i kuvert som sedan ska läggas i lådor för att tömmas, sprättas upp och räknas manuellt. Enorma mängder papper trycks upp varav bara en bråkdel används i slutändan. Partifunktionärer lägger tusentals timmar på att blada hushållsutskick, så att alla ska få valsedlar från varje parti i brevlådan. Slöseri med träd, slöseri med arbete.

    Det är dags att införa internetröstning kombinerat, med vallokaler med digitala röstningsmaskiner (som i Springfield ;). Vill du rösta på ett obskyrt parti som inte haft resurser att lägga ut valsedlar i just din vallokal? Inga problem, när alla partier och kandidater kan klickas fram på en datorskärm! Man ska inte behöva jättemycket pengar för att kunna etablera ett nytt parti. Det ska räcka med fräscha idéer.

    I Estland röstar man redan via SMS, vilket kanske inte är lika flexibelt, men det kan fylla en funktion för de som vill kunna rösta utan att gå till en vallokal.
  • Gör det möjligt att rösta på ett andrahandsval.
    Låt säga att jag har hittat ett jättebra litet uppstickarparti som  jag vill stödja istället för Folkpartiet. Men då måste jag leva med risken att om uppstickarpartiet inte kommer in i riksdagen (det finns ju en fyraprocentsspärr), så har jag kastat min röst i sjön, Folkpartiet och alliansen får för få röster, och vips så har vi fått Stefan Löfven (S) som statsminister och Jonas Sjöstedt (V) som finansminister. There goes the country…

    Men tänk om jag kunde rösta på uppstickarpartiet med förbehållet att om det inte får fyra procent av folkets röster, så faller min röst tillbaka till Folkpartiet istället. Då skulle folk våga stödja nya, friska krafter utan att behöva frukta att deras röst kanske hux flux inte längre räknas.

    Detta vore en administrativ mardröm att hantera om vi fortfarande röstade med papperslappar i kuvert, men kombinerat med den elektoniska röstningen ovan så vore det en baggis för datorerna att hålla koll på.
Många (alla?) av de här förslagen kräver grundlagsändringar. Grundlagen revideras inte särskilt ofta. Sannolikt kommer jag inte att få igenom dessa krav under nästa fyra år. Men kryssar du in mig i riksdagen så lovar jag att göra allt jag kan för att sätta hjulen i rullning för att dessa demokratiseringar en dag ska bli verklighet.

Har du själv några idéer för hur ny teknik kan användas för att förbättra valprocessen, eller demokratin i stort? Lämna en kommentar!

Lärarlöner även en jämställdhetsfråga

Allt börjar med en bra lärare. Det kommer de elever som börjar skolan i dag snart att upptäcka. Denna hösttermin når regeringens förstelärarreform ut i klassrummen. 15 000 av våra mest yrkesskickliga lärare blir förstelärare och får en löneförhöjning med 5 000 kronor per månad som staten betalar.

Om detta skriver jag i dag i Barometern:
Lärarlöner är även en jämställdhetsfråga. Läraryrket är ett kvinnodominerat yrke, och lärare tjänar betydligt mindre än akademiker i traditionellt manliga yrkeskårer, trots lika lång utbildning. Särskilt låga är lärarlönerna i socialdemokratiskt styrda kommuner. Det måste löna sig att utbilda sig även i yrken som domineras av kvinnor!

Men vi vill mer. Folkpartiet föreslår nu en jämställdhetsmiljard, som bland annat ska gå till fler karriärtjänster i skola och förskola. 15 000 förstelärare ska om några år bli 25 000.
Läs hela!

17 augusti 2014

Björn A till Ö: Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet (DLD) är en politisk övervakning som skapar otrygghet för alla människor, oavsett om man har rent mjöl i påsen. Sedan direktivet infördes i Sverige lagras alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) var en männen bakom denna monstrositet, men sedan han misslyckats med att införa det i Sverige så tog han det till EU-nivå istället, där han fick igenom det med hjälp av de svenska (S)-parlamentarikernas röster.

Övervakningen skapar rädda människor som lever i skräck för staten. Det drabbar definitivt även de som ”har rent mjöl i påsen”. Sedan direktivet infördes i Tyskland vågar människor inte längre ringa sin läkare, psykolog, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras. Särskilt rädda är de som minns och levt under kommunismen i Östtyskland. Övervakningen gör att vi inte vågar tänka, tala och leva fritt.

Den svenska regeringen vägrade länge att införa DLD i Sverige, vilket de ska ha heder för. I våras nåddes vi av den glädjande nyheter att Europadomstolen ogiltigförklarat DLD pga dess integritetskränkning. Men istället för att direkt riva upp datalagringen i Sverige, har Beatrice Ask (M) nu lagt frågan i en utredning. Vad är det som behöver utredas? Bort med den igen, bara!

Inför förra valet skrev jag på ett väljarkontrakt där jag lovade att rösta nej till direktivet om jag blev invald i riksdagen. Jag var nog den ende riksdagskandidaten från Kalmar län som har skrev på kontraktet. I år blir mitt löfte att verka för att den svenska datalagringen upphör så snart det är möjligt!

Björn A till Ö: Betyg

I korthet vill jag att:
  1. Betyg ska ges tidigare,
  2. Du ska kunna överklaga dina slutbetyg, och
  3. Högskolor ska vara fria att anta elever på annat än bara betygen
Vi tar det steg för steg...

1. Alla elever (eller i yngre åren deras föräldrar) måste få veta hur det går, så att man kan upptäcka eventuella problem tidigt och sätta in åtgärder tidigt. Alla har rätt till en god utbildning, oavsett föräldrarnas utbildningsbakgrund. Men denna klyfta ökade när socialdemokraterna avskaffade betygen för låg- och mellanstadiet på 1970-talet. Hade du lågutbildade föräldrar, var du ofta dömd att bli lågutbildad själv. Detta svek ska inte upprepas igen. Folkpartiet har sedan tidigare fått med sig övriga alliansen på att införa betyg från 6:e klass. Jag hade velat se det tidigare än så, och nu börjar fler inse att det inte är tillräckligt, så om vi vinner valet i höst kan vi få betyg från 4:e klass. Nu börjar det likna något!

2. Betyg kan tyvärr sättas felaktigt. Därför borde elever ha rätt att överklaga sina slutbetyg, så långt det är praktiskt möjligt. Man borde kunna få en ”second opinion” från en annan lärare.

3. Men betyg är inte allt! Betyget är när allt kommer omkring bara en siffra eller en bokstav. Det är en tydlig och bra signal under själva skolgången, men det säger långt ifrån allt om en människas egenskaper och kunskaper. Därför ska högskolor och universitet vara fria att utforma andra antagningskriterier än bara betyg, t ex antagningsprov. Detta har de rödgröna tillåtit när det gäller fotboll eller musikutbildningar, men av någon anledning vill de inte ge samma rättigheter till den som vill studera akademiskt. Men det vill jag – kunskap är aldrig fult!

16 augusti 2014

Björn A-Ö: Arbetskraftsinvandring

Fri arbetskraftsinvandring är sedan 2008 åter tillåtet i Sverige, tack vare att vi har en alliansregering med starkt inflytande från Folkpartiet liberalerna. Rätten att fritt få röra sig över nationsgränser är för mig en otroligt grundläggande rättighet i en fri värld. Inte minst för demokratiaspekten, att människor ska kunna ”rösta med fötterna”.

Motståndarnas fördomar att ”de kommer och tar våra jobb” har kommit på skam – tvärtom så har arbetskraftsinvandringen skapat fler jobb. Vi har framför allt fått många nya högutbildade IT-tekniker, men det har även kommit t ex väldigt många thailändska kockar som startar restauranger, och som då behövt anställa servitörer och kökspersonal. Invandringen skapar därmed extra arbetstillfällen. Moderaterna sammanfattade det i en valfilm som jag ställer upp på till 100 %:



Jag talade även mycket om arbetskraftsinvandringens kraft i ett tal jag höll på en manifestation i vintras.


Men den fria rörligheten, och den välfärd den skapar, är hotad. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill sätta stopp för arbetskraftsinvandringen. När partiledarna intervjuades av terapeuten Poul Perris tidigare i år, lät Stefan Löfvens (S) och Jimmie Åkessons (SD) retorik så lika att man knappt kunde höra någon skillnad på dem. Det var kanske därför som SVT:s redigerare råkade sätta samma partibeteckning på båda:


Alla dessa partier påstår även att invandringen leder till lönedumpning. Inför EU-valet i kampanjade S för detta tillsammans med LO. Men inte ens LO:s egen expert tror på detta:

Dagens Industri 2014-03-11

Möjligheterna som skapas när människor frivilligt får mötas är omöjliga att förutse och överträffar alla gånger politikers  försök att styra med planekonomi. Fria människor hittar lösningar.

Björn A till Ö

Vem är den här Björn Brändewall som toppar riksdagslistan för FP Kalmar län? Ni som har läst bloggen i åratal har nog en hyfsad bild av mig nu. För er nytillkomna läsare ska jag bjuda på en sammanfattning! Fram till valet kommer jag att vandra genom alfabetet och publicera en åsikt om dagen här på bloggen. Vi börjar med A:

12 augusti 2014

Nedlagd Bromma flygplats ett hårt slag mot Kalmarregionen

Igår besökte jag, Inger och vår partisekreterare Nina Larsson (FP) Kalmar Öland Airport, och VD:n berättade om deras egna undersökningar som visade att majoriteten av de som reser med Kalmarflyg till Bromma flygplats gör det i egenskap av arbetet. Även antalet avgångar har blivit fler, och priserna lägre, sedan Kalmarflyg började konkurrera med SAS om resorna till Stockholm.

De rödgröna partierna hotar dock att lägga ned Bromma flygplats om de får bestämma. Det skulle slå hårt mot näringslivet i hela landet. Bromma flygplats är en landsbygdsfråga! Detta skriver jag om i Barometern idag, tillsammans med mina kollegor.
Sverige är det land i EU som har det längsta avståndet mellan olika landsändar. Bromma flygplats är det smidigaste sättet att ta sig till Stockholm från landets mer avlägsna delar. Nyligen har de rödgröna bestämt att Oskarshamns flygplats ska läggas ned. Men vi anser att Kalmar län behöver fler kommunikationer med omvärlden, inte färre.
Läs hela!

07 augusti 2014

Jämställda pensioner grundläggs redan vid föräldraledigheten

Östran har uppmärksammat problemet med att kvinnor ofta måste klara sig på en mycket lägre pension än sin make, vilket blir ohållbart när mannen går bort. Idag presenterar jag i Östran ett av Folkpartiets förslag för att långsiktigt minska inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor.
Under ett helt arbetsliv tjänar kvinnor i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mindre än män. Den enskilt främsta anledningen till att män och kvinnor får så olika löneutveckling, och i slutändan skilda pensioner, är den skeva fördelningen i uttaget av föräldradagar. Därför föreslår Folkpartiet ytterligare en ”pappamånad” och fördubblad bonus till föräldrar som väljer att dela mer lika på föräldratiden.
Läs hela!

Jan Björklund presenterade även förslagen på sin sommartal i Göteborg i söndags: Feminism utan socialism! Han förklarade även varför de rödgrönrosas politik är den största kvinnofälla som någonsin gillrats.

29 juli 2014

Så kan jag påverka integritetsfrågorna i riksdagen

Synfält framåt är en mycket bra podcast där politiska kandidater blir intervjuade inför höstens val. Diskussionerna går mer på djupet än den dagliga plakatpolitiken, och fångar politikernas bakomliggande värderingar och resonemang.

http://synfältframåt.se/2014/06/24-mathias-sundin/

Jag vill särskilt rekommendera avsnittet med Mathias Sundin, Folkpartiets riksdagskandidat i Östergötland. Mathias går liksom jag till val på att värna den personliga integriteten och stoppa övervakningssamhället. I fjol fick han faktiskt tjänstgöra i riksdagen ett halvår medan en annan folkpartist var föräldraledig.

Jag får ibland höra att det är poänglöst att ensam ta strid mot någonting i riksdagen, eftersom man inte vinner några voteringar om man inte har de flesta andra ledamöterna bakom sig. Men Mathias berättar här hur riksdagsarbetet handlar om mer än bara voteringarna, och hur han via dialoger kunde påverka lagförslag i mer integritetsvänlig riktning innan de väl presenterades av regeringen.

Om man visar att man har en tydlig övertygelse, men inte är fanatisk, utan att man kan kompromissa och går att samarbeta med, så är det desto fler som lyssnar och försöker vinna ens stöd innan voteringarna. Så vill jag också arbeta i riksdagen för att bekämpa massövervakningen!

Mathias Sundins hemsida

Lugnet före stormen

Det har varit lite lugnt här på bloggen. Vissa skulle kalla det semesterstängt, men egentligen har det mera varit jobbstängt, då jag egenhändigt skött jobbjouren hos min arbetsgivare de senaste tre veckorna.

Nu lär det snart ta fart igen, i alla fall. Valfebern börjar stiga, och jag återkommer snart med lite reflektioner från Almedalsveckan.

07 juli 2014

Alliansen ska ta över i Kalmar!


I dagens Barometern kan vi läsa en mycket positiv artikel om hur vi liberaler har laddat inför valet i Almedalsveckan i Visby, och hur vi satsar stenhårt på jämställdhet  – som vi har gjort i 100 år.

Dock hävdas det en sak som inte stämmer. Det står att jag ser möjligheterna för Alliansen att ta över makten i Kalmar som obefintliga. Men jag har inte påstått något sådant. Rättelse är begärd.

Det jag hade uteslutit var att Centern i Kalmar skulle gå till val med Alliansen i höst. C har varit tydliga med att de har bytt sida. Men det är självklart väljarna som avgör vilka som ska styra Kalmar, och tills de har röstat så är inget avgjort. Vi i FP, M och KD har fortsatt allianssamarbete och vi siktar självklart på att få väljarnas förtroende att ta över efter de rödgröna och skapa ett bättre Kalmar!

13 juni 2014

Rätt vägledning i skolan leder till jobb

Idag har många elever gått ut ur skolan – jag önskar dem all lycka och välgång! Men hur många har fått rätt kompetenser för kunna få jobb? Jag skriver i Barometern om behovet av fler studie- och yrkesvägledare i Kalmars skolor.
”Idol” i all ära till exempel, men alla kan inte bli artister. Företagen vittnar om att det blir allt svårare att hitta rätt kom­petens. (…) Kommunen borde ha ett tätt sam­arbete med näringslivet, så att eleverna får se vilka jobb det faktiskt finns. Vi borde tidigt inspirera eleverna att sätta mål och delmål för ”vad jag vill bli när jag blir stor”.

Har eleven en dröm, som är grundad i realistiska förväntningar på arbetsmarknaden, kan hen arbeta fokuserat för att uppnå till exempel de betyg som öppnar dörrarna till rätt utbildning. Så får man en skola som även leder till arbete. 

Läs hela!

12 juni 2014

Kan SFI, Invandrarservice och etableringslotsarna ”lära av varandra”?

Igår lämnade jag in denna interpellation (fråga), som ska debatteras på Kalmar kommunfullmäktige på måndag. Det blir tyvärr kommunens sista fullmäktige innan valet, så kom gärna och lyssna!

Om du vet något som skulle kunna fungera bättre mellan alla instanserna nedan, tipsa mig gärna, så ska jag försöka ta upp det i debatten!

Kan SFI, Invandrarservice och etableringslotsarna ”lära av varandra”?

Interpellation
till Mona Jeansson (S), ordförande Kalmarsunds gymnasieförbund


När en invandrare är nyanländ är det viktigt att snabbt komma ut i jobb och lära sig svenska. Flera offentligt finansierade verksamheter arbetar på olika sätt med att för att stödja detta. Kalmar kommun har Invandrarservice, Gymnasieförbundet sköter SFI, och inom ramen för regeringens etableringsreform finns flera lotsföretag som på uppdrag av Arbetsförmedlingen också arbetar med att lära nyanlända språket och integrera dem på arbetsmarknaden.

Alla som invandrar till Sverige är individer som kommer med olika förutsättningar. Det är stora utmaningar att kunna erbjuda utbildning och arbetslivsintegrering som passar såväl analfabeter som akademiker. Sverige och Kalmar behöver bli bättre på integrationen och på att öka sysselsättningsgraden bland utrikes födda.

Det finns visserligen skillnader mellan dessa myndigheters och företags uppdrag, men likheterna är desto fler och utmaningarna som de ställs inför borde kunna förena dem.

Några andra som också utbildar våra invånare i språk och förbereder dem för arbete är våra skolor. Förutom att målgruppen är lite yngre så jobbar de med mycket liknande saker. Barn- och ungdomsnämnden har under mandatperioden satsat på ett program för förbättring, ”Lära av goda exempel”, där pedagogisk personal gör studiebesök på andra skolor, i Kalmar och i andra kommuner. Det har varit framgångsrikt och lett till att man sprider goda idéer och framgångsrika arbetssätt.

Jag tror att ett liknande ”lära av varandra”-samarbete mellan SFI, Invandrarservice och etableringslotsar skulle kunna gynna alla inblandade. Då kan vi tillsammans bli bättre på att ge invandrare en bra arbetslivsintroduktion.

Därför undrar jag:
  • Vad finns för samarbete idag mellan SFI, Invandrarservice och de aktörer som på arbetsförmedlingens uppdrag verkar inom etableringsreformen?
  • Är du positiv till att bjuda in etableringslotsarna till ett ”lära av varandra”-samarbete med kommunens berörda parter?
Björn Brändewall (FP)

Över fem miljoner människor i jobb 2020!

Sverige har i dag högst sysselsättningsgrad och högst arbetskraftsdeltagande i hela EU. Men nu höjer vi ribban för framtiden. Mer än 5 miljoner människor ska ha arbete år 2020. Tillsammans med allianskollegorna skriver jag i Barometern om hur vi ska nå dit.
Målet når vi genom ett antal olika satsningar. En av dem är snabbare vägar till jobb för nyanlända genom möjligheten att kombinera instegsjobb med komvux, inte bara SFI. Vidare vill Alliansen stärka stödet till jobb för människor med en funktionsnedsättning genom bättre möjligheter till studiemotiverande kurser samt en utveckling av Samhalls verksamhet.
Läs hela!

06 juni 2014

Blöjnivå från Borzoo Tavakoli

Nationaldagen till ära har Borzoo Tavakoli skrivit om sin relation till Sverige. Det börjar som en känsloladdad text om hans uppväxt i och flykt från Iran, och hur väl han togs emot i Sverige. Men sen går det över i att bli en vanlig vänsterpropaganda i syfte att byta ut alliansregeringen.

En sådan är han förstås fri att skriva, men då ska han hålla sig till sanningen. Tavakoli sprider dock mängder av seglivade vänstermyter och sjunker kraftigt i mina ögon. Tillåt mig rätta några av de värsta skitsnacken:
  1. Gamlas nedkissade blöjor återanvänds inte! Blöjor vägs i såväl kommunal som privat äldreomsorg. Det är för att anpassa skydden för individen, inte för att sätta på dem blöjorna igen!
  2. Ja, en fristående förskola serverade under en period för lite mat och det försvarar jag inte, det händer tyvärr även i kommunala förskolor utan att Borzoo Tavakoli beklagar sig över det. Men det berodde inte på att ägarna hade tagit ut 8 miljoner i vinst. Åren innan hade samma ägare investerat 20 miljoner kronor i verksamheten.
  3. Tavakolis skolanalys präglas av en salig blandning av äpplen och päron. Ja, kommunaliseringen har utvärderats och visat sig dålig för såväl likvärdighet som kvalitet. Men nej, det fria skolvalet har också utvärderats och visat sig ge både högre effektivitet och varaktigt högre kunskapsresultat för eleverna. Skolverket kan inte definitivt konstatera någon ökad skolsegregation beroende på det fria skolvalet, däremot på en växande bostadssegregation som drabbat Sverige de senaste årtiondena (sid 17–18). Trots detta har Sverige den fjärde minst segregerade skolan inom OECD. Att som Jan Björklund peka på att PISA-testet gjordes på elever som gått i den gamla skolan är ingen lös åsikt som man kan ”välja att tro på” – det är kronologiska fakta.
  4. Olof Palme (S) var en medryckande talare, men hans bidrag till det svenska skolan kan mätas i ungefär en elev i varje klass, oftast från arbetarhem, som aldrig gick ut gymnasiet, på grund av Palmes avskaffande av betygen som hade det uttryckliga syftet att undvika att skolan inriktade sig på att meddela eleverna kunskaper och färdigheter.
Om man verkligen vill sitt land väl och vill hedra det på dess nationaldag, bör man granska det sanningsenligt. Sanningen är att det har gått riktigt bra för Sverige sedan alliansen tog över 2006. Vi har fått fler i jobb, högre andel sysselsatta i varje ålderskategori, lägre skatter med mer skatteintäkter, kraftigt ökade resurser till vård, skola och omsorg, lägre statsskuld, minskad barnfattigdom, kraftigt minskad materiell fattigdom, och i stort sett stoppat den ökning av inkomstskillnader som skedde när Göran Persson (S) regerade med stöd av V och MP. I de fall där saker ändå har blivit lite sämre i finanskrisens spår så har vi ändå hållit ställningarna fenomenalt bra jämfört med övriga EU.

Detta är saker vi bör vara stolta över – inte försöka trycka på bakåtknappen och vända utvecklingen för att man vill ha lite rosenskimrande Olof Palme-nostalgi.

05 juni 2014

Dåliga PISA-resultat beror knappast på nationella proven

DN skriver nu om att de svenska PISA-resultaten, som orsakat så mycket debatt, kan vara missvisande. Många elever uppger att de inte gjorde sitt bästa, eftersom det inte var betygsgrundande och de fokuserade på de nationella proven istället - som de presterade mycket bättre på. (De nationella proven är dock mycket lättare än PISA.)

Jag har förvisso sedan tidigare varnat för övertolkningar av PISA. I december 2013 skrev jag:
Jag ogillar både [Socialdemokraten Jonas] Hellbergs pajkastning, och övertolkningarna som görs av PISA, av alla politiska läger. Svensk skola har många kvaliteter i jämställdhetsarbete, demokratisk värdegrund m m som aldrig mäts i såna här jämförelser, och som socialdemokrater och borgerliga partier faktiskt har varit överens om. Att partierna i samma läroplaner och lagtexter lagt grunden för ett kunskapstapp har vi ett delat ansvar för, även om nyckeldelar som de otydligare betygen och kommunaliseringen är just Socialdemokraternas ansvar.

Men frågan är om det verkligen är just de nationella proven som tar elevernas tid?

DN försöker blåsa upp det och får det att låta som att niondeklassarna tvingades skriva 12 nationella prov läsåret 2011/2012. Det stämmer dock inte. Rätt svar är 4 prov. 12 är det totala antal prov som Sveriges grundskolor arrangerade för årskurs 3, 6 och 9 det läsåret, men ingen elev gör alla proven – inte ens utspritt under hela sin 9-åriga skolgång. Läs gärna mer på sidan 34 i Skolverkets rapport. (Även Lärarförbundets Eva-Lis Sirén spär på missuppfattningen, säkerligen mot bättre vetande.)

PISA-proven är inte av den typ som man kan förebereda sig för genom att läsa på några dagar innan. Eleverna behövde alltså inte prioritera ned några nationella prov för detta. De behövde inte avsätta någon tid, förutom de timmar skolan redan hade avsatt för själva genomförandet av PISA-proven.

Jag tror snarare vi hittar lite av förklaringen i vad vissa lärare påstås ha sagt till eleverna innan: ”Gör ert bästa, men ni behöver inte ta det så seriöst. Det påverkar inte er”.

Tror ni att lärarna i Sydkorea och Finland sa samma saker till sina elever? Eller tror ni att de kanske sa: ”Ni är utvalda att ha äran att representera ert land i världens största och mest prestigefyllda, internationella kunskapsmätning. Ge järnet i två timmar och gör oss stolta!” Jag önskar att varenda svensk lärare hade sagt något sådant.


Jag tycker även att det säger något, om så många svenska elever faktiskt valde att inte ens försöka göra bra ifrån sig på PISA när de ändå satt där. En av skolans viktigaste uppgifter är motivera eleverna att ständigt göra sitt bästa och försöka lära sig mer, så att de klarar sig och kan växa även efter skolåren. Här har uppenbarligen svensk skola fortfarande en del att göra.

(Eller så var det åtminstone för niorna våren 2012, vilket ju var innan Alliansregeringens nya skollag, läroplaner, betyg mm hade trätt i kraft.)


Mer läsning: SR | SvD | GP | Skolvärlden | Lärarnas Tidning | VT | Barometern | Expressen

04 juni 2014

Himmelska Fridens Torg och vad jag tycker om vapen i händerna på diktaturer

Idag är det 25 år sedan massakern på Himmelska fridens torg. Kinas kommunistparti slog brutalt ihjäl studenter som demonstrerade för frihet och demokratiska rättigheter, och samma vidriga regim förtrycker än idag landet.


När man tittar på den där berömda bilden ska man veta att det inte ”bara” var soldaterna i fyra stridsvagnar som den modige studenten fick att tveka. Det finns en större bild som visar att han tittar på ett tåg med tiotals stridsvagnar när han ändå bestämmer sig att ställa sig ivägen för dem.

Jag skulle inte vilja att några av de där stridsvagnarna var köpta från Sverige. (Det kanske de var, men det vet jag inte.) Därför känns det passande att just idag så publicerar www.vapenvalet.se mina svar på deras enkät till riksdagskandidater. Där säger jag vad jag tycker om Sveriges import och export av vapen.

För mig är det viktigt att Sverige bara exporterar vapen till demokratier som respekterar mänskliga rättigheter. Krigsmateriel är ett nödvändigt ont så länge det finns aggressiva diktaturer som vi måste kunna försvara oss mot.

Långsiktigt måste vi lösa problemet genom att verka för att diktaturer förvandlas till demokratier - här spelar EU och den globaliserade frihandeln nyckelroller. Kortsiktigt ska vi hjälpa demokratier att skydda sig mot angrepp.

Bonus: SVT:s Folkets Främsta Företrädare har lite mer att säga om vapenexport och neutralitet. Komik med bitter eftersmak.

30 maj 2014

Länets mest företagsvänlige riksdagskandidat!

Som länets riksdagskandidat får jag svara på olika enkäter från organisationer om var jag står i olika frågor. Igår svarade jag på Företagarnas kandidatguide. Här kan du se min profil, och genom att svara på samma frågor kan du se om jag är den bäste kandidaten för dig.


På skoj testade jag sen att fylla i frågeformuläret så som Företagarna ”vill” att man ska svara på frågorna. Det visade sig då att jag är den företagsvänligaste kandidaten hittills i länet! Här är en länk till det resultatet.

25 maj 2014

Rösta idag

Nu är det valdag! Själv röstade jag redan när förtidsröstningen började den 7 maj, för mer samarbete i Europa för miljö, jobb, brottsbekämpning och FRED. Idag kan du göra detsamma mellan klockan 8 och 21. 

Kom ihåg: Om inte du tar makten över ditt liv kommer någon annan att göra det! 



22 maj 2014

Om nazister och annat dumt på Kalmars skolor

Igår på Barn- och ungdomsnämnden tog ordförande Jonas Hellberg (S) upp som ett övrigt ärende att ledamöterna skulle ställa sig bakom ett uttalande, som i korthet gick ut på att uppmana Kalmars skolor ”att inte släppa in några nazistiska och odemokratiska partier eller organisationer”.

Vi från Folkpartiet liberalerna ställde oss inte bakom detta uttalande. Jag ska här förklara varför.

Vad gäller politiska organisationers närvaro i Kalmars skolor så skickade nämnden en uppmaning till rektorerna redan 2009, och den gäller fortfarande. Den var väl avvägd och ger rektorerna rätt att neka vissa partier tillträde om ordningen eller elevernas säkerhet hotas, och den principen ger även Skolverket grönt ljus till.

Det här nya uttalandet däremot har inte beretts av nämndens tjänstemän, utan är ett rent politiskt uttalande som presenterades muntligt vid sittande möte. (Jag fick dock läsa det någon timme innan.) Det pekar ut just nazism och ”odemokratiska partier”, och kommer att skapa förvirring kring vad som egentligen menas med den formuleringen. Tyvärr har ju många högt uppsatta politiker satt i system att använda ”odemokratisk” som ett allmänt skällsord på saker och partier man inte tycker om.

Jag avundas inte de rektorer som nu måste försöka tolka detta uttalande.

Det är förstås även skevt att namnge enbart nazismen, när vi ser våldsbejakande extremism växa minst lika mycket på vänsterkanten. Jag tycker att det är ett sätt att plocka billiga politiska poäng, och det vill jag inte delta i. Som liberaler så står vi i Folkpartiet så långt bort ifrån båda dessa kollektivistiska hatrörelser som man bara kan stå.

Föräldrar med barn i Kalmars skolor ska kunna känna sig trygga. Därför vill jag understryka att vi redan innan detta uttalande har satt elevernas säkerhet främst. Jag vill även påpeka att problemet inte är tillnärmelsevis lika stort som de senaste dagarnas nationella debatt har fått det att låta. Det är inte direkt så att nynazisterna står och hänger på låset till våra skolor. Under de åtta år som jag varit skolpolitiker i Kalmar så har det inte kommit till min kännedom en endaste gång att någon grundskola i Kalmar skulle ha fått påtryckningar från något nazistiskt ungdomsförbund.

Men om de skulle göra det så måste vårt budskap förstås vara samma som för alla andra: du får säga vad du vill, men du ska uppföra dig. Och jag kommer att vara den första att erbjuda mig att ta debatten mot dem och säga emot allt de säger!

Det låter ju så enkelt, ”förbjud nazister för att de är nazister”. Men om vi verkligen vill ha ett samhälle som inte upprepar illdåd som nazismens, kan vi inte göra det så lätt för oss. Utestängningen i sig ger extremisterna mer uppmärksamhet och martyrstämpel, vilket lätt förvandlas till röster när eleverna blivit myndiga. Om nazister vill nå ut till skolbarnen kommer de att kunna göra detta även utanför skoltid, på nätet till exempel – och då är det inte säkert att vare sig vi andra partier eller övriga vuxenvärlden kommer att finnas där för att kunna bemöta deras lögner.

Jag varnade för, och såg precis samma krumbukter som syftade till att stänga ute Sverigedemokraterna för åtta år sedan. Då var de bara ett tvåprocentsparti bland de vuxna, men fick jättehöga siffror i skolvalen, sannolikt eftersom de aldrig blev bemötta. I skuggorna har de kunnat växa obehindrat.

Partier ska inte ägna sig åt att stänga ute andra partier – vi ska ta debatten med dem. Jag tror det är en viktig princip att föra vidare till våra ungdomar.



Reaktioner i media: Barometern | Östran

09 maj 2014

Ukraina hade inte invaderats om de varit med i EU

Idag den 9 maj är det Europadagen, till minne av fredsprojektet som ledde till dagens EU. Vår världsdel, som i århundraden plågats av konstant krig mellan olika länder, har nu haft snart 70 år av oavbruten fred mellan medlemsländerna. Krig är inte längre normaltillståndet i Europa. Friare rörlighet och friare handel skapar relationer som förebygger konflikter.

Det var denna gemenskap som Ukraina ville bli en del av när Ryssland invaderade dem. Men Putin skulle inte ha vågat mucka gräl med Ukraina om det hade inneburit att mucka gräl med hela EU. Om detta skriver jag idag i Barometern-OT tillsammans med vår EU-kandidat Sofie Bergman och vår gruppledare i Kalmar Inger Hilmansson:
I dag löser 28 demokratiska länder i Europa sina konflikter vid förhandlingsbordet istället för på slagfältet. Tillsammans med cirka 500 miljoner invånare i EU har vi svenskar en starkare plattform för att lösa globala frågor som gör vår omvärld tryggare och ger oss möjlighet att lösa gränsöverskridande problem. Fred, demokrati och mänskliga rättigheter, brottsbekämpning, ekonomi, handel, djurskydd, miljö och hållbar utveckling är några av de frågor som Europas länder behöver hantera gemensamt och där Sverige ska vara med och göra en insats.

Europa behöver mer samarbete - inte mindre. Läs hela!

08 maj 2014

Vad har Stefan Löfven åstadkommit, egentligen?

Anna Dahlberg skriver om 8 faror om socialdemokraterna vinner riksdagsvalet i höst. Och det handlar inte om fördubblad krogmoms. En av sakerna hon tar upp är att partiledaren Stefan Löfven är en novis i de partipolitiska sammanhang där han vill sätta sig på landets järntron.

Jag gjorde en liknande reflexion i höstas när Stefan Löfven besökte Kalmar för att inför fotografer och en hel skola passa en fotboll fram och tillbaka med Johan Persson. Alla var hur uppspelta som helst över att få vara i hans närvaro, och jag funderade: varför, egentligen?
  • Stefan Löfven har aldrig blivit invald i riksdagen. 
  • Stefan Löfven har aldrig vunnit ett val, eller ens lett sitt parti genom ett.
  • Stefan Löfven har inte ens vunnit en partiledarstrid – han tog på sig ledartröjan när partiet sökte med ljus och lykta efter någon som kunde åta sig uppdraget efter Håkan Juholts fiasko.
  • Hittills har han inte heller visat någon större förmåga att ena sitt eget parti, med tanke på att utspel och debatter ständigt lämnar journalister med frågan: "vad vill Socialdemokraterna?"
Och nu finns det de som tycker att denne man är lämpad att hoppa direkt till det tyngsta och mest krävande politiska uppdraget vi har: Sveriges statsminister. Tillsammans med sannolikt en rekordstöddig Sjöstedt och Fridolin (adjektiv överflödiga). Nej, det skrämmer faktiskt en hel del.

28 april 2014

Vill (S) i Kalmar hindra dig från att välja skola?

Jag diskuterar i eftermiddag denna fråga i kommunfullmäktige, som jag lämnat till Barn- och ungdomsnämndens ordförande Jonas Hellberg (S). Mötet är öppet för allmänheten.
Skolresultaten i Sverige har fallit under 20–25 års tid, det har inte minst visat sig i de PISA-rapporter som publicerats de senaste åren. PISA-rapportens slutsatser var tydliga att de åtgärder som krävs för att få ordning på svensk skola i många fall stämmer överens med de åtgärder som regeringen vidtagit.
PISA-rapporten med stöd av flera internationella forskare slår fast att det fria skolvalet har liten eller ingen effekt på de sjunkande skolresultaten i Sverige. Myndigheten IFAU har visat att det fria skolvalet gett elever i både kommunala och fristående skolor bättre kunskapsresultat, fler som avslutar gymnasiet och fler som läser vidare på universitet. Valfriheten har gett barn och föräldrar möjlighet att välja en skola som passar för just deras behov.
I Kalmar går 530 barn i förskoleklass och årskurs 1–9 i en friskola. Dessutom har många föräldrar aktivt valt en annan kommunal skola för sina barn. En undersökning från Demoskop visar att tre av fyra föräldrar vill ha kvar rätten att välja skola åt sina barn.
Folkpartiet liberalerna välkomnar att folk kan välja mellan olika skolor då vi ser att detta skapar mångfald och driver på och ökar kvalitén även i de kommunala skolorna.
Men Socialdemokraterna i Skåne, vilket är partiets största distrikt, fastslog den 12 april att man vill skrota det fria skolvalet, alltså att föräldrar inte ens ska få välja en annan kommunal skola än den som politikerna anvisat.
Socialdemokraterna har redan på riksnivå gett en försmak av hur de vill begränsa valfriheten. S-kongressen i fjol slog fast att det ska räcka med ett enkelt majoritetsbeslut i kommunfullmäktige, när som helst, för att kräva att upphandlingar och valfrihetssystem ska riktas till enbart nonprofit-aktörer och därmed utesluta de vanligaste friskolorna. S-kongressen beslutade även att ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar” när det gäller friskolor, d v s ett veto. För den som vill skapa en bra fristående skola betyder S-politiken givetvis ökad osäkerhet, och det kan bli svårare att etablera långsiktiga aktörer i Kalmar. Socialdemokraterna i Skåne vill gå ett steg längre.
Därför undrar jag:
  • Avser Socialdemokraterna i Kalmar kommun att arbeta för att begränsa valfriheten för föräldrar att välja skola åt sina barn?
  • Anser du som ordförande i Barn- och ungdomsnämnden att de sjunkande resultaten i svensk skola beror på de 6,6 % som har valt att ha sina barn i en friskola sedan friskolereformens införande? 
Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna

23 april 2014

Etableringslotsars likheter med skolvärlden

Tillsammans med länets EU-kandidat Sofie Bergman besökte jag nyligen företaget AlphaCE, som lotsar nyanlända invandrare till jobb enligt regeringens etableringsreform.

Ju mer jag pratade med dem om etableringsreformen, desto mer kände jag paralleller med den skolpolitik som vi i Folkpartiet driver. Och båda områdena handlar ju egentligen om att få människor med olika bakgrund att växa, så att de i slutändan kan skaffa jobb och bygga sitt liv i det svenska samhället.

Människor kommer till Sverige med mycket olika bakgrund. En del var akademiker i sitt hemland, andra är analfabeter. Därför kan man inte bara ge alla en praktikplats på första bästa arbetsplats. Men AlphaCE försöker att lotsa dem till att åtminstone få göra studiebesök på arbetsplatser, så att de ska få en inblick i vad man kan tänkas jobba med. (Ungefär som jag tycker att skolbarn i Kalmar borde få kontakter med yrkeslivet mycket tidigt, så att de kan forma drömmar om vad de vill bli och sätta mål för att nå dit.) 
Det är också viktigt att visa var pengarna de lever på kommer ifrån, annars accepterar man ju bara att leva på bidrag för att det verkar helt naturligt.

 Alla kommer till Sverige med mycket olika förutsättningar - här emulerar vi tillsammans med grundaren Karolina Jerner och Maria Karlsson den "empowerment" som en analfabetisk kvinna kände när hon hade lärt sig att skriva sitt eget namn.
Alla är inte lika, och kan inte tvingas läsa i samma takt - varken i skolans klassrum eller hos etableringslotsen. Så här olika matematikuppgifter ger AlphaCE till olika invandrare, så att var och en ska få utmaningar utifrån sin nivå.
Man kan väl säga att AlphaCE är ett av de lotsföretag som fungerar bra. De har 120 deltagare i länet, fördelat på 4 lotsar. Men jag har samtidigt hört från flera håll om oseriösa konkurrenter som t ex lockar invandrarna med en iPad men sen inte ger någon utbildning. Lotsarna arbetar på uppdrag av Arbetsförmedlingen, men AlphaCE har aldrig fått någon granskning på djupet (som Skolinspektionen gör med skolor, både kommunala och fristående).

AlphaCE vill bli granskade, så att de kan visa att de står sig väl i konkurrensen. Arbetsförmedlingen borde kräva mer utvärderingar, sätta effektmål och krav på innehåll. (Som skolans nya nationella prov, betyg och läroplaner.)

Om man gjorde sådana utvärderingar offentliga skulle det dessutom bli möjligt att ge invandrare en guide, så det vet vilka lotsar som levererar resultat. (Som Skolverkets webbplats www.väljaskola.se gör.) Det kan ju inte vara så lätt att veta vad man ska välja mellan ett virrvarr av lotsföretag, särskilt när man är ny i ett land och kanske inte har det sociala nätverk som annars är bra på att tipsa på det "word of mouth"-sätt som präglar många marknader.

Slutligen borde lotsar (och det offentliga Svenska För Invandrare) göra verksamhetsbesök hos varandra och se vilka möjligheter och olika arbetssätt man kan ha. (Som skolor i Kalmar för via projektet Lära av varandra.)

Så mitt samlade intryck var väl att det vore himla bra om det (M)-styrda Arbetsmarknadsdepartementet kunde snegla lite mer på det (FP)-styrda Utbildningsdepartementet och hur vi sköter verksamheten. Då skulle en etableringsreform, som förvisso gett oss många fler invandrare i arbete, kunna bli ännu mycket bättre! Det skulle jag gärna styra upp som riksdagsledamot!

15 april 2014

Ny familjecentral i Kalmar!

Jag har idag varit med och invigt den nya familjecentralen på Verkstadsgatan. Det är ett samarbete mellan kommunen och landstinget som samlar bl a förskola, baranavårdscentral, mödravårdscentral och gynmottagning. Det var sannerligen på tiden att det här blev av, och det är bra att ha alla verksamheterna samlade på ett ställe så att småbarnsföräldrar inte behöver åka runt så mycket.



En fin dam med konstgjorda hundar trillade in på invigningen och krävde att få hundpassning här. Hon fick istället vara med och döpa den nya förskolan, till just "Trill-in".

Det är dock synd att kommunen fortfarande inte kommit överens med landstinget om att få klar en familjecentral i Lindsdal. Lindsdalsfamiljer måste åka in till denna central istället. De har klart längre att resa än andra i centralens upptagningsområde.