"Fosterland" kan lära oss bekämpa rasismen från rötterna

Bild: SVT

Jag såg ikväll första delen av dokumentären/reportaget Fosterland, där Fredrik Önnevall reser i olika länder för att träffa personer som själva kallar sig nationalister. Att bättre förstå hur människor tänker, som väljer att ansluta sig till partier med nazistiska rötter, tror jag är viktigt för att kunna bekämpa främlingsfientligheten.

Önnevall träffar dottern till grekiska Gyllene Grynings grundare, som efter faderns fängslande har blivit en framtädande person i partiet. Hon säger att det är OK att han kallar henne rasist. Trots att hon säger att hon valt partiengagemanget snarare än ärvt det, så tog hon avstånd från Gyllene Gryning i tonåren. Hon umgicks mer med anarkister och kommunister. Men hon stöttes hon bort därifrån pga vem hennes far var. Ironiskt nog var det alltså vänsterkantens utfrysning och ovilja att se bortom hennes genetiska ursprung som drev henne till Gyllene Gryning.

Det är förstås hennes egen version av saken. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om den är sann. Även i Sverige har vi ju problem med att människor och politiker, framförallt på vänsterkanten, försöker bemöta intolerans med ännu mer intolerans. De lägger enorm energi på att ta avstånd från (eller rentav försöka tysta) främlingsfientliga, men inte på att bemöta dem i sak. Detta tror jag folk uppfattar som populism och handfallenhet (särskilt när de rödas egna invandringspolitik stundom är till förväxling lik hatobjektens) och det är en utveckling som jag har varnat bl a Socialdemokraterna för sedan åtminstone 2006. Det har nog drivit många människor till SD genom åren.

* * *

SD, ja. Fredrik Önnevall träffar även en kvinna som kandiderar till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, om än långt ner på listan. Hon får väl ses nästan mer som en sympatisör än en politiker. Hon beskriver en oro över vart samhället är på väg, men denna oro tycks vara grundad på så mycket okunskap.

Man kanske kan dra på smilbanden åt att hon tror att pesten kom ”med ett syfte”, att vi alltså skulle ha varit för många människor i Europa på 1300-talet. (Vi var kanske en femtedel så många människor som idag, innan pesten minskade folkmängden med 1/3.)

Men mer nutida problem hon ser är att invandrarkvinnor enligt henne föder hur många barn som helst, att Sverige ”inte har plats” och att vi inte har råd med invandring. Alla dessa tre åsikter är felaktiga.

• Antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan. Med utbildning och familjeplanering, och bistånd (som vi kan tacka migrationen för snarare än statsbudgeten) har barnadödligheten i tredje världen minskat kraftigt, och då behöver inte kvinnorna föda mer än knappt 2,5 barn var. Men det gemene fördomen bland svenskar är att de föder mer än det dubbla.

• Sverige har plats. Vi är ett av världens mest glest befolkade länder. Det är snarare ett problem för vår glesbygd att vi inte bor tillräckligt många på samma plats för att uppnå optimal infrastruktur och tillgång till samhällsfunktioner. (Två besläktade problem här är urbaniseringen och reglerna som hindrar utrikes födda från att få jobb, defintivt. Men plats har vi.)

• Sverige har råd. Vi är ett rikt land som har klarat oss igenom den ekonomiska krisen bäst av alla i EU – samtidigt som vi har tagit emot flest asylsökande per capita. Vi har det senaste årtiondet fått mer resurser till välfärden och infrastrukturen, fler i arbete, sänkt statsskuld, nästan halverad absolut fattigdom, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för.* (Och en liten parentes är att även utrikes födda är en nettointäkt för ekonomin.) Till stor del har vi ett lyckat alliansregerande att tacka för denna utveckling. Men kunskapen om detta hos folket är låg, inte minst då de rödgröna samt deras intresseorganisationer lagt enorma resurser på att svartmåla Sveriges utveckling.

* * *

Jag avundas inte Önnevalls utmaning i att göra de här reportagen. Att få fram en nyanserad men samtidigt inte okritisk bild när man möter människor med så olika uppfattningar. Jag hoppas att folk kan dra lärdomar när de ser hur folk hamnar i, eller känner sig drivna till, främlingsfientliga partier. Och att man använder denna kunskap för att vända på utvecklingen.

• Bemöt inte hat med hat. Det är provocerande att möta riktigt extrema åsikter om människovärde, men utfrysningstaktiken funkade inte för tio år sedan, och den funkar ännu mindre idag. Politiker behöver bemöta främlingfientligas kritik med sakargument och sakpolitik. Och i de fall där man själv saknar något sådant så får man skaffa det!

• Sprid kunskap – inte myter. Nöj dig inte med ett lyssna på bra retorik utan substans – oavsett politisk färg. Ta reda på vad som faktiskt gäller om utvecklingen i Sverige och världen, och fyll igen kunskapsluckorna hos de som baserar sin främlingsfientlighet på dessa fördomar. Då blir både de och du bättre på att genomskåda svartmålning, oavsett om den kommer ifrån Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna eller någon annan.

---

*) Om du vill ha källor till alla mina påståenden om allianssveriges förträfflighet så har jag ett antal länkar här.

Tack för allt stöd

Fredrik Reinfeldt har avgått som statsminister. Stefan Löfven ska nu försöka bli den förste svenske statsministern som aldrig har suttit i riksdagen. Men han Socialdemokraternas tredje sämsta val någonsin bakom sig, och får inte ihop någon majoritet ens om han skulle komma överens med både MP och V. Nu efter valet har han meddelat att de dagliga inviterna till FP och C om ”brett samarbete” handlade om att få stöd (läs: använda oss som dörrmatta), inte att ta in oss i regering. Inte för att vi skulle vara särskilt sugna, men ändå.

De rödgröna har inte gått framåt, det är Alliansen som har gått bakåt. Den enda vinnaren i detta val är Sverigedemokraterna, som kunnat fånga upp folks missnöje (inte nödvändigtvis rasism) när allt fler låtit sig övertygas av den rödgröna svartmålningen ”något håller på att gå sönder i Sverige”.

Det är helt enkelt bäddat för kaos, lång tid framöver.

Valresultatet är ett svårt slag för Folkpartiet, för Alliansen men framförallt för Sverige. Men vi ska inte glömma att vi gav Sverige åtta fantastiska år – med fler i arbete, mer kvar i plånboken, mer resurser till välfärden och infrastrukturen, nästan halverad absolut fattigdom, sänkt statsskuld, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, ökat heltidsarbete för kvinnor, viktiga skolreformer, Sveriges mest aktiva miljöpolitik någonsin, ett stopp för den under S-regering ökande inkomstklyftan, ÖKAD FRIHET och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för. Väljarna såg inte detta. Men när de rödgröna börjar riva upp Sverige kommer folk kanske att inse hur bra de hade det.

För min egen del ser ett riksdagsmandat nu helt osannolikt ut. Det är förstås en stor besvikelse. Jag har arbetat i över sex år för att få en möjlighet att stoppa övervakningssamhället och skydda folks privatliv. Men jag vill redan nu tacka alla er som vågade och som kryssade mig. Jag vet inte än hur många ni är, kommer att få veta det under veckan, men tack så mycket!

Blöjnivå från Borzoo Tavakoli

Nationaldagen till ära har Borzoo Tavakoli skrivit om sin relation till Sverige. Det börjar som en känsloladdad text om hans uppväxt i och flykt från Iran, och hur väl han togs emot i Sverige. Men sen går det över i att bli en vanlig vänsterpropaganda i syfte att byta ut alliansregeringen.

En sådan är han förstås fri att skriva, men då ska han hålla sig till sanningen. Tavakoli sprider dock mängder av seglivade vänstermyter och sjunker kraftigt i mina ögon. Tillåt mig rätta några av de värsta skitsnacken:

1. Gamlas nedkissade blöjor återanvänds inte! Blöjor vägs i såväl kommunal som privat äldreomsorg. Det är för att anpassa skydden för individen, inte för att sätta på dem blöjorna igen!
2. Ja, en fristående förskola serverade under en period för lite mat och det försvarar jag inte, det händer tyvärr även i kommunala förskolor utan att Borzoo Tavakoli beklagar sig över det. Men det berodde inte på att ägarna hade tagit ut 8 miljoner i vinst. Åren innan hade samma ägare investerat 20 miljoner kronor i verksamheten.
3. Tavakolis skolanalys präglas av en salig blandning av äpplen och päron. Ja, kommunaliseringen har utvärderats och visat sig dålig för såväl likvärdighet som kvalitet. Men nej, det fria skolvalet har också utvärderats och visat sig ge både högre effektivitet och varaktigt högre kunskapsresultat för eleverna. Skolverket kan inte definitivt konstatera någon ökad skolsegregation beroende på det fria skolvalet, däremot på en växande bostadssegregation som drabbat Sverige de senaste årtiondena (sid 17–18). Trots detta har Sverige den fjärde minst segregerade skolan inom OECD. Att som Jan Björklund peka på att PISA-testet gjordes på elever som gått i den gamla skolan är ingen lös åsikt som man kan ”välja att tro på” – det är kronologiska fakta.
4. Olof Palme (S) var en medryckande talare, men hans bidrag till det svenska skolan kan mätas i ungefär en elev i varje klass, oftast från arbetarhem, som aldrig gick ut gymnasiet, på grund av Palmes avskaffande av betygen som hade det uttryckliga syftet att undvika att skolan inriktade sig på att meddela eleverna kunskaper och färdigheter.

Om man verkligen vill sitt land väl och vill hedra det på dess nationaldag, bör man granska det sanningsenligt. Sanningen är att det har gått riktigt bra för Sverige sedan alliansen tog över 2006. Vi har fått fler i jobb, högre andel sysselsatta i varje ålderskategori, lägre skatter med mer skatteintäkter, kraftigt ökade resurser till vård, skola och omsorg, lägre statsskuld, minskad barnfattigdom, kraftigt minskad materiell fattigdom, och i stort sett stoppat den ökning av inkomstskillnader som skedde när Göran Persson (S) regerade med stöd av V och MP. I de fall där saker ändå har blivit lite sämre i finanskrisens spår så har vi ändå hållit ställningarna fenomenalt bra jämfört med övriga EU.

Detta är saker vi bör vara stolta över – inte försöka trycka på bakåtknappen och vända utvecklingen för att man vill ha lite rosenskimrande Olof Palme-nostalgi.

Sekulära samhällen mår bättre, SD

Sajten Inte rasist, men… kunde i förrgår avslöja att Sverigedemokraterna slipar på vallöften inför kyrkovalet i höst. Deras kandidat Mirjam Hedman (SD) har tagit fram ett långt och ambitiöst valmanifest som ger hårresande besked om vad SD vill arbeta för i Svenska Kyrkan. Sedan uppmärksammandet har SD tagit bort sidan, men den finns fortfarande i Googles cache.

Bland annat står det i valmanifestet att

• religiösa skolor och konfessionell undervisning är ”en självklarhet” (så länge religionen är kristendom)
• präster ska minsann inte hjälpa till att gömma flyktingar
• ”Med Judarna kan vi förenas därför att de har en särställning. Med muslimen går det inte att förenas för de har hedersmord.”
• landstingen (och således all sjukvård) ska avvecklas och landstingsskatten ska istället gå till kyrkan
• homosexuella ska inte få adoptera
• tvångssterilisering av transpersoner
• (och allt är flyktingarnas fel, förstås)

Inte rasist, men… dissekerar detta utmärkt i sin artikel, men jag tänkte fördjupa mig särskilt i ett stycke:

Peka på ett land, en regim eller ett samhällsbygge som det gått väl för som förnekat Gud och Jesus. Istället präglas dessa ”experimentbyggen” [ateism/sekularism, socialism/kommunism och islam/islamism] av ständiga oroligheter.

Peka på ett land, sa du? 

Jag har inget behov av att jämföra mig med kommunism, islamism eller andra dogmer, men jag pekar mer än gärna på sekulära samhällen (som Sverige).

Sammanfattningsvis visar global statistik att befolkningen i sekulära länder: 

• har färre tonårsgraviditeter
• har färre tonårsaborter
• är rikare
• har högre livskvalitet
• och lever längre.

I religiösa länder är sambandet det motsatta. Några bilder från länkarna ovan:

Sen kan man förstås diskutera vilket som kommer först – sekularismen eller välståndet. Men det verkar sammantaget gå ganska bra för de länder som ”förnekar Gud och Jesus” (eller åtminstone lämnar dem därhän – ett sekulärt samhälle betyder ju inte att alla måste vara ateister, bara att staten och lagboken ska vara det).

Jag är enormt glad att leva i ett av världens allra mest sekulära länder, även om det fortfarande finns dogmer och fördomar att bekämpa. Frågan är snarare vad Sverigedemokraterna egentligen ser i Sverige, med tanke på att så många mindre välmående länder är ”bättre” på att efterleva deras bakåtsträvande värderingar.

Liberalare invandring har skapat högkvalificerade jobb

Sedan 2008 har Sverige kraftigt öppnat gränserna för arbetskraftsinvandring. Innan fick t ex en arbetsgivare inte komma överens med en utlänning om ett arbete. Först var de tvungna att fråga det svenska facket om lov - en organisation som ingen av dem var medlem i eller hade bett att företädas av - för facket hade rätt att säga nej till anställningen om de tyckte att jobbet borde gå till en svensk istället. Sådana fullkomligt vansinniga lagar kunde stiftas när Sverige i årtionden styrdes av ett socialistiskt parti i tätt förbund med det fack som finansierade dem.

Men detta är lyckligtvis historia. Sverige uppskattas numera ha ett av världens mest liberala regelverk för arbetskraftsinvandring, och det är en av alliansregeringens reformer där jag är övertygad om att Folkpartiets påtryckningar varit avgörande för att det skulle bli verklighet.

Stockholms Handelskammares analys- och policychef Fredrik Johansson skriver nu i SvD om hur mycket arbetskraftsinvandringen har inneburit för svensk ekonomi, och tillbakavisar med fakta de invändningar om exploatering som vi ofta hör från vänsterhåll:

(B)ilden av att arbetskraftsinvandring i huvudsak skulle handla om lågkvalificerade och lågutbildade är inte bara grovt förenklad, den är helt enkelt fel. Utbildningsnivån hos dem som kommer hit är exempelvis högre än genomsnittet för den infödda befolkningen. (…) Mer än var tionde arbetskraftsinvandrad person till Sverige är en indisk it-specialist som jobbar i Stockholm. Totalt gjorde arbetsinvandringsreformen det möjligt för Stockholms näringsliv att anställa drygt 2 500 it-specialister under 2012. 

Arbetskraftsinvandringsreformen har alltså en direkt betydelse för spjutspetsen i det svenska näringslivet och för företagen i regionen. De som kommer hit fyller platser som annars inte skulle fyllas.

Detta är en utveckling som berikar både samhället och enskilda människors liv. Rätten att genom arbete få göra rätt för sig och bygga sitt liv i det land man väljer är i mitt hjärta en grundläggande mänsklig rättighet, men i alltför få länder är den verklighet. Fredrik Johansson understyker vikten av att vi inte backar från denna reform nu, utan snarare liberaliserar den ytterligare:

Arbetskraftsinvandringen gör det möjligt att ta till vara på en kompetens som saknas inom rikets gränser. Den skapar därmed tillväxt och annan sysselsättning. Det vore djupt olyckligt om enskilda och medialt uppmärksammade händelser skulle skymma detta och om vi istället valde att stänga våra gränser.

(…)

Från näringslivets sida är det fullständigt självklart att regler ska följas och det är viktigt att oegentligheter beivras. Alla – framförallt de som kommer hit – ska kunna lita på systemet.

Att skärpa regleringen kring arbetskraftsinvandringen vore däremot kontraproduktivt. Det finns redan i dag en stor och växande frustration med handläggningstider och annan byråkrati kring arbetskraftsinvandring. I väntan på grönt ljus väljer många talangfulla människor att söka sig någon annan stans.

Världen förändras, just nu snabbare än någonsin. När EU gav oss fri rörlighet av varor, tjänster och kapital så ökade det vårt välstånd, och knöt vänskapsband som byggde fred och demokrati i vår omvärld. Men dessa döda ting bleknar i jämförelse med den dynamik som finns i enskilda människor. Nästa rörlighetsreform handlar om människor, och den är dunderhonung för världsekonomin. Här kan Sverige ta täten, eller så kan vi bli omsprungna och lämnade i sticket.

Låt mig rekommendera den snabblästa boken Migrationens kraft av Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg. Den ger fler exempel på hur migration får samhällen att blomstra, hur stängda gränser orsakar död och lidande, och redovisar forskning som uppskattar att världens rikedom kan fördubblas – fördubblas! – om migrationen och därmed människorna släpps fria.

I Latinamerika åldras kvinnorna bara i halvfart

…eller rättare sagt, deras medellivslängd ökar så fort att de bara närmar sig döden med drygt sju månader för varje år de lever. Så kraftig välståndsutveckling har vi haft i världen de senaste årtiondena!

Vill du läsa fler goda nyheter som vanliga media inte berättar om, besök Dagens goda nyhet – varje dag!

Tack gode gud(?) att vi slipper naturlig mat!

Långtifrån naturligt!

Foto: Fir0002/Flagstaffotos

Dagens lärdom: jag trodde i många år att bananen var ett tecken på att det måste finnas en högre makt. Helt enkelt eftersom bananen var för perfekt för att vara sann: välförpackad, kan plockas omogen så att den mognar i fruktdisken istället, och innehåller alla näringsämnen som människor behöver (förutom lite C-vitamin).

Men det var inte någon gud som hade skapat bananen: det var människan. Bananen är resultatet av människans växtförädling över tusentals år. Naturliga, vilda bananer å andra sidan är i själva verket hårda frön som är så gott som oätliga för människor. Detsamma kan sägas om en himla massa frukter och grönsaker som vi lär oss om i skolan och tror ”alltid har sett ut så här”.

Artikeln i länken ovan ger även goda argument för att genmodiferade grödor inte är något att vara rädd för: tvärtom, det är den traditionella växtförädlingen som genom historien inneburit risker. Och ändå har inte jorden gått under under alla dessa tusentals år som människan (och naturen!) hållit på med det!

Traditionell växtförädling innebär att chansa och hoppas att en slumpmässig mutation av en planta gav den någon positiv egenskap, utan att den samtidigt råkade bli giftig eller nåt. Men med genteknik så går man målmedvetet in och vet precis vad det är man ändrar.

Det är som att ha en tärning med en miljon sidor. Antingen rullar du tärningen tills du får det tal du vill ha, eller så tar du tag i den och vänder själv upp den sida du vill ha.

Men det viktiga är till syvende og sist inte vilken teknik man använder för att ta fram en ny gröda, utan hur man testar den. Och vi har aldrig i världshistorien testat grödor så mycket som vi gör idag.

Det sätter saker i perspektiv, att få veta hur mycket naturen omkring oss har förändrats jämfört med den flora och fauna som våra förfäder levde i. Jag tror att om fler visste det här, skulle attityderna kring både GMO och ekologiskt förändras rejält.

En god nyhet varje dag

Jacob Lundberg har lanserat sin nya blogg Dagens goda nyhet, där han varje dag presenterar en kort faktauppgift om hur världen (eller Sverige) stegvis blir en bättre plats att leva på.

Det gillar vi!

(Även Jacobs vanliga blogg är mycket lärorik.)

Mina minnen av murens fall

Idag ska vi glädjas, för det är exakt 20 år sedan Berlinmuren föll och halva Europa slog sig fri från det kommunistiska östblocket och började vägen mot demokrati. Inger Hilmansson har skrivit lite om det. Jag rekommenderar även Jens Christian Brandts mörka genomgång av hur det svenska etablissemanget snarare var bekymrade än glada över denna fantastiska händelse.

Jag minns fortfarande vad jag gjorde den 9 november 1989. På den tiden närde jag drömmar om att bli publicist när jag blev stor, så jag skrev en egen artikel till min låtsastidning om detta efter att ha sett nyheten på teve. Artikeln är tyvärr inte sparad till eftervärlden, men jag minns min något bristfälliga kunskap om mediesamhället i Sverige, eftersom jag i mina barnaögon tyckte att det var ett exempel på brinnande konkurrens att både SVT Aktuellt och SVT Rapport var där och rapporterade om denna jättenyhet. :)

Eftersom jag är vansinnigt förtjust i serien som berättarform kan jag även varmt rekommendera albumet Efter muren, som jag fick i julklapp något år senare. Där skildras murens fall i korta historier av ett flertal europeiska serietecknare, med starkt varierande stil och budskap.

"God" är att göra gott fastän man inte måste

Det är rätt så häftigt att Svenska Kyrkan bestämt sig för att säga ja till homovigsel. Eller ”samkönade vigslar”, borde det väl heta. Allt måste inte handla om sex.

Svenska kyrkan är en privat organisation som jag inte är medlem i. Så egentligen är det inget som berör mig personligen. I mitt drömsamhälle är kyrkan separerad från staten, och då ska jag som politiker inte försöka tvinga dem att behandla alla sina medlemmar lika schysst – om de inte själva vill det.

Kyrkan måste inte säga ja till samkönade vigslar. Därför är det desto coolare att de ändå gör det.

Christer Jonsson (C) skriver också klokt om kyrkans beslut ur ett kanske lite mera kristligt perspektiv. 

Frihetskamp i Iran med sociala medier

Bawar Ismail, LUF Nybro, skriver insiktsfullt och kortfattat på Newsmill om att ett fritt Internet kan ge oss ett fritt Iran.

Det är verkligen imponerande att leva i en tid där man får se sociala medier samla och förlösa sprängkraften i tusentals människors engagemang. Facebook, Twitter och bloggar blir det som man gör det till. Denna flexibilitet, denna totala anpassning efter individens vilja, bemäktigar människor och gör auktoritära regimer chanslösa i det långa loppet.

Äntligen får Jan-Olov heta Madeleine!

Sverige har tagit ett viktigt steg för jämställdheten och transpersoners rätt att slå sig fria från könsnormer. Regeringsrätten ger vuxna människor rätt att lägga till vilket förnamn de vill, oavsett om Skatteverket anser att namnet är manligt eller kvinnligt.

Det är bara du själv som kan definiera vem du är. Det ska du få göra, fritt från samhällets pekpinnar. Heja regeringsrätten – heja dig!

EU har givit oss fred

Bengt Nordström skriver i Barometern den 11 maj att EU är ”beslutsimpotent” på områden som att ”säkra freden i Europa”. Därmed antyder han att det inte går så bra. Han har kanske missat att unionen under sina 60 år har varit helt förskonad från krig. Innan vi grundade EU så var det nästan alltid krig någonstans i Europa - århundrade efter århundrade.

Anledningen till freden är enkel. EU handlar främst om att underlätta handel mellan människor. Handel bygger på tillit. Du handlar inte med någon som du inte litar på. Och du startar inte krig mot din handelspartners land, för då ryker din egen ekonomi också. Därför hittar du fredliga lösningar istället.

Därför är det inte så konstigt att partier på vänsterkanten, som hatar frihandel, försöker använda EU till att bestämma över så mycket annat istället. De vill inte ha de grundläggande aspekter av EU som råkar gå emot vänsterns ideologi - trots att det är dessa aspekter som bekämpar fattigdom, främjar demokrati och bygger fred.

Däremot har Bengt Nordström helt rätt i att flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg är en vederstyggelse, pinsam och antidemokratisk. När EU-minister Cecilia Malmström (FP) satt i Europaparlamentet så blev fick hon ett löfte av EU-kommissionär Margot Wallström (S) att om Cecilia samlade in en miljon underskrifter, så skulle Margot ta upp frågan i kommissionen. (Parlamentet får nämligen, dumt nog, inte rösta om saken om inte kommissionen sätter det på dagordningen.)

Jag var en av de många som sprang omkring på gator och torg och samlade in namnunderskrifter, och i augusti 2006 nådde vi en miljon. Vi väntar fortfarande på att Margot Wallström ska infria sitt löfte!

Öppenhet bättre HIV-bekämpare än stigmatisering

Steg för steg blir världen allt friare och tolerantare. Förra gången vi hade borgerlig regering fick homosexuella rätt att ingå partnerskap, och nu har vi fått igenom att de ska få gifta sig fullt ut. Love is in the air!

Rutger Nandorf menar dock, i insändare i Barometern, att detta är dåligt för att ”manlig homosexualitet är ett riskbeteende för hiv-smitta och aids”. Det är en ganska slarvig anklagelse. Hiv kan lika gärna smitta mellan män och kvinnor. Den tragiska hiv-spridning som skedde främst under 1980-talet berodde dels på att ingen visste vad det var för något. Det faktum att homosexuella drabbades hårdast var just för för att de inte fick ingå äktenskap!

Vi kan notera att om samhället redan då hade uppmuntrat stabila familjebildningar även för homosexuella, hade de inte varit hänvisade till hemliga och ofta tillfälliga sexuella relationer. Då hade hiv nog aldrig kunnat spridas i västvärlden i denna omfattning. Den spridning som ändå hade skett hade kunnat kartläggas och begränsas bättre, eftersom en smittad man hade kunnat berätta för läkaren vilka han har haft sexuella kontakter med.

Kort sagt, när moralister skambelägger och förbjuder andra människor att leva sina liv fritt, så flyttas verksamheten bara till det fördolda. Den enda skillnaden är att samhället förlorar insyn, vilket gör att människorna blir mycket mer utsatta och får svårt att söka hjälp när problem uppstår.

Vi måste inse att stigmatisering av homosexuella eller andra grupper inte löser några problem. Upplysning, öppenhet och tolerans är en bättre väg, inte minst för att bekämpa hiv. Fria människor hittar lösningar!

---

Kuriosa 1: Alla tycker dock inte som jag. Presidiet i St. Johannes församlingskyrkoråd ger Rutger Nandorf oreserverat medhåll med sakargument som "De synpunkter och fakta som RN lägger fram är obestridligen tydliga och korrekta." Som intäkt för sin hårda koll på fakta påpekar de även att den svenska kyrkan (införd på sent 900-tal) har ”i ett par årtusenden talat om 'att äktenskapet mellan man och kvinna var av Gud instiftat'”. (Min fetstil)

Kuriosa 2: Igår trädde den nya äktenskapsförordningen i kraft, och idag förrättade jag min första vigsel med den nya vigselakten, som kallar allt för äktenskap. Det var nog den första borgerliga vigseln som ägde rum i Kalmar med den nya akten.

Öppna gränser inget problem

Bengt Nordström oroar sig i en insändare för att de öppna gränser jag förespråkar kommer att leda till ”en folkomflyttning av miljardtals fattiga människor till Europa och Nordamerika”, och då antar jag att han syftar på fler än bara asylsökande. Retoriken känns igen ifrån EU:s östutvidgning 2004, när den förre (s)-ledaren Göran Persson varnade för ”social turism”. Men rädslan kom på skam; det kom aldrig någon våg av lyckosökare. Däremot fick både de och vi tillgång till en större inre marknad som ledde till ökat välstånd för alla parter.

Nordström påpekar att en fjärdedel av världens befolkning lever i fattigdom.
Men detta är samtidigt en siffra som krymper. Nu drabbar det var fjärde människa – 1981 drabbade det varannan! Tvärtemot den allmänna uppfattningen i Sverige så har fattigdomen, svälten och konflikterna i världen minskat allteftersom globaliseringen spridit sig. Fri rörlighet och fri handel är, förutom demokratin, den bästa fattigdomsbekämparen vi kan tänka oss. Fria människor löser problemen.

Björn Brändewall (fp)
Kandidat till Europaparlamentet 2009

Förbud dödar. Fria människor hittar lösningar.

Den politiska debatten kryllar av pekfingrar som varnar för hur dåligt allt blir om vi inte reglerar, om vi inte styr folk med höga skatter, om vi inte förbjuder dem att göra saker som vi själva ogillar. Men varför ska man tro på dem, när de mest extrema frihetsreformerna – hundra gånger djärvare än något svenska riksdagspartier skulle våga häva ur sig – ger bättre resultat än vi vågat drömma om?

• Estland låg i spillror när de äntligen blev fria från sovjetkommunismens diktatur. Deras nyvalde president byggde upp landets ekonomi från grunden enligt nyliberale nobelprisvinnaren Milton Friedmans teser, med kraftiga avregleringar, privatiseringar och platt skatt. Presidenten visste inte att dessa läror aldrig hade praktiserats fullt ut förr. Vips, så blev Estland en av världens starkast växande ekonomier, med 7 % tillväxt per år!
  
  
• I holländska Drachten hade man fått nog av alla trafikolyckor. En trafikingenjör övertygade dem att plocka ner alla trafikskyltar i stan. Vips, så minskade trafikolyckorna drastiskt. För folk började tänka själva. Då blev de mer hänsynsfulla.
  
  
• Portugal hade under 1990-talet enorma problem med droger, bland de värsta i hela EU. Ju mer de förbjöd, desto värre blev det. Men 2001 avkriminaliserade de alla droger (både bruk och innehav), inte bara lätta droger som marijuana utan även kokain och heroin! Vips, så behövde folk inte ge pengar till den organiserade brottsligheten för att få droger och behövde inte vara rädda för att söka hjälp mot beroende. Nu är Portugal ett av världens mest drogfria länder.

Sen har jag inte ens nämnt Internet. Är det någon som för en sekund tror att vi hade haft denna revolution av yttrandefrihet, av handel, av kommunikation, om världens politiker hade fått säga Ja eller Nej till IT-utvecklingen 1990? Nej, det hade stoppats så fort någon nämnde ”porr” och ”bombrecept”.

Så nästa gång någon talar om för dig att folket inte har förstånd nog att fatta goda beslut, att de måste regleras och styras för deras eget bästa: lyssna inte.

För förbud dödar. Men fria människor hittar lösningar.

Ny äktenskapslag!

Förra gången vi hade borgerlig regering fick vi partnerskapslagen. Nu har vi gått hela vägen och fått en könsneutral äktenskapslag. Love is in the air!