21 januari 2015

Nedskärningarna i äldreomsorgen

De kraftiga nedskärningar som det rödgröna lagt fram i Kalmar drabbar även omsorgsnämnden – en verksamhet som redan går på knäna. Det är obehagligt att höra historier om sjuksköterskor som gråter för att de inte räcker till, och det är förstås ingenting mot hur de själva och omsorgstagarna känner.

Jag har idag lämnat in denna interpellation till Johan Persson (S), och vi kommer att diskutera den på Kommunfullmäktiges möte på måndag. Välkommen att lyssna – mötet är öppet för allmänheten.

Nedskärningarna i äldreomsorgen – inte en väsentlig förändring?

Inför valet höstas lovade Socialdemokraterna i Kalmar att ”Ingen i Kalmar ska behöva oroa sig över att bli gammal. Man ska vara helt trygg med att får (sic!) den vård och omsorg som man behöver. Under nästa mandatperiod vill vi dra igång ett arbete som ska syfta till att Kalmar ska vara en av Sveriges bästa äldrekommuner.”

Fyra månader efter valet har Socialdemokraterna mycket riktigt satt igång ett arbete, men tyvärr i motsatt riktning. I budgeten som majoriteten lade fram ska Omsorgsnämnden, förutom de senaste årens nedskärningar på 30 miljoner kronor skära ned en procent på verksamheten 2015, en procent till 2016 och en procent till 2017. Så är planeringen för de första tre åren denna mandatperiod.

Nu har Omsorgsnämnden tagit fram åtgärder för att hantera det första av de tre kommande årens resursminskningar. Bland annat ska hälften av träffpunkterna för äldre stängas, bemanningen ska minskas i vård- och omsorgsboenden, och Fixartjänsten ska avskaffas.

Detta anser jag får konsekvenser. Träffpunkterna är av stor vikt för äldres psykiska hälsa, att motverka isolering och att göra att ålderdomen känns socialt meningsfull. När vårdbemanningen minskas från tre personal till två, uppger personal på Oxhagshemmet att det inte längre är möjligt att duscha patienterna. ”Fixar-Marie” gör enkla sysslor i hemmet som besparar de äldre från fallolyckor, vilket besparar samhället stora vårdkostnader och mänskligt lidande.

Omsorgen i Kalmar är redan sedan tidigare hårt ekonomiskt ansatt. Både Ledningsbolaget och Sveriges Kommuner och Landsting har i utredningar sagt att de höga kostnaderna i omsorgen beror på beslut tagna i kommunledningen - ovanför Omsorgsnämndens huvuden. Kommunfullmäktige har samtidigt förbjudit Omsorgsnämnden att ”fatta beslut om ombudgeteringar som medför väsentliga förändringar av servicenivå, berör frågor av principiell natur, eller annat av särskild vikt”. Vid Omsorgsnämndens sammanträde ansåg flera ledamöter att det var det det rörde sig om denna gång, och majoriteten är splittrad i denna fråga.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:
  • Anser du att nedläggning av varannan träffpunkt, uteblivna duschar och avskaffande av fixartjänsten med mera inte är en väsentlig förändring av servicenivå, av principiell natur, eller av särskild vikt?
  • Om inte: stödjer du att omsorgsförvaltningens besparingsförslag överlämnas till Kommunfullmäktige för beslut?
Björn Brändewall (FP)

13 januari 2015

Stå upp för yttrandefriheten

I Barometern idag (ej online än) debatterar jag idag med anledning av det ohyggliga terrordådet mot Charlie Hebdo:

Morden på de franska satirtecknarna är en attack på yttrandefriheten, religionsfriheten och det öppna samhället. Sverige vill se sig som världens moraliska förebild, men har de senaste årtiondena blivit sämre på att stå upp för dessa viktiga värden.

Efter onsdagens attentat mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, där tio tecknare och redaktionsmedlemmar blev brutalt mördade, befinner sig omvärlden i chock, och Paris i panik. Tidningen på vänsterkanten har i årtionden gjort sig känd för att ständigt driva med politiker av alla färger och publicera skarp satir mot religiös extremism.

Mördarna ska ha ropat ”Allah är stor” och ”profeten är hämnad”, så det bör inte råda tvivel om att morden handlar om religiös extremism. Som profeten Muhammed gråtande sa (i en av Charlie Hebdos karikatyrer): ”Det är jobbigt att vara älskad av idioter”.

Rasister som vill använda detta terrordåd för att skylla allt på ”muslimerna”, kommer tyvärr förstås att göra det. Men då missar de att det är just vanliga muslimer världen över som drabbas hårdast av islamistiskt förtryck. Miljoner moderata muslimer som förtrycks – dagligen – i sina åsikter, sina handlingar och sin sexualitet.

Det är sådant förtryck som Charlie Hebdo ofta reagerat mot. Islamisters fanatism, men även islam, kristendom och judendom i sig, när de funnit det befogat. Många blir upprörda och tar det personligt, men kritik mot en religion är inte detsamma som kritik mot de som växt upp i religionen.

Det öppna och fria samhällets överlägsenhet – fred, frihet, ekonomiskt välstånd – vilar på att vi har lagt vapnen åt sidan och fäktas med ord istället. Du har rätt till din åsikt, men det betyder samtidigt att andra har rätt att kritisera den. När argumenten får mötas förs samhällsdebatten framåt.

Men extremisterna är rädda för motargument, så de vill skrämma oss till tystnad. Just därför bör alla svenska tidningar av solidaritet publicera Charlie Hebdos satir. Expressen gjorde det dagen efter dådet. Barometern har gjort det. Det är bra, men fler behövs. Låt oss visa mördarna att de bara lyckats göra satiren ännu mer spridd.

Det är extra viktigt då mörkermännen faktiskt har börjat vinna på senare år. När Salman Rushdie riskerade livet med ”Satansverserna” för 25 år sedan så slöt alla svenska medier och tyckare upp bakom honom. Bra! Men när Charlie Hebdo, Jyllandsposten och Lars Vilks 20 år senare publicerade karikatyrer på profeten Muhammed, då var det många som tyckte att de får skylla sig själva som får dödshot.

Då stod man inte upp för det fria ordet eller twittrade ”Je suis Charlie” – tvärtom. Laila Freivalds (då minister) uppges ha försökt stänga ner webbsidor som publicerade karikatyrer. Mehmet Kaplan (idag minister) tyckte inte att yttrandefriheten skulle gälla religion. Täppas Fogelberg (Public Service-journalist) skrev härom året att Lars Vilks polisskydd borde dras in.

Sverige är alltså inte det föredöme för yttrandefrihet som vi skulle vilja tro om oss själva. Tidningen Charlie Hebdo i sig skulle knappast kunna ges ut här. Den skulle nog omgående fällas för brott mot den svenska lagen om hets mot folkgrupp – detta bisarra begrepp som antyder att grupper kan ha rättigheter som inte individer har.

Själv får jag allt oftare får gå i polemik med personer på den politiska vänsterkanten som tycker att det är helt legitimt att hindra andra människor från att framföra sina åsikter, om det är ”fel” åsikter. Detta är en farlig utveckling. Själva innebörden av yttrandefrihet är just att tillåta åsikter som du själv ogillar.

Åsikter som inte får framföras öppet kommer att framföras dunkelt, utan att bemötas. Då hotas samhället, extremism kan frodas, och rasistpartier kan få tvåsiffrigt väljarstöd.

Björn Brändewall
Kalmar

12 januari 2015

"Fosterland" kan lära oss bekämpa rasismen från rötterna

Bild: SVT
Jag såg ikväll första delen av dokumentären/reportaget Fosterland, där Fredrik Önnevall reser i olika länder för att träffa personer som själva kallar sig nationalister. Att bättre förstå hur människor tänker, som väljer att ansluta sig till partier med nazistiska rötter, tror jag är viktigt för att kunna bekämpa främlingsfientligheten.

Önnevall träffar dottern till grekiska Gyllene Grynings grundare, som efter faderns fängslande har blivit en framtädande person i partiet. Hon säger att det är OK att han kallar henne rasist. Trots att hon säger att hon valt partiengagemanget snarare än ärvt det, så tog hon avstånd från Gyllene Gryning i tonåren. Hon umgicks mer med anarkister och kommunister. Men hon stöttes hon bort därifrån pga vem hennes far var. Ironiskt nog var det alltså vänsterkantens utfrysning och ovilja att se bortom hennes genetiska ursprung som drev henne till Gyllene Gryning.

Det är förstås hennes egen version av saken. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om den är sann. Även i Sverige har vi ju problem med att människor och politiker, framförallt på vänsterkanten, försöker bemöta intolerans med ännu mer intolerans. De lägger enorm energi på att ta avstånd från (eller rentav försöka tysta) främlingsfientliga, men inte på att bemöta dem i sak. Detta tror jag folk uppfattar som populism och handfallenhet (särskilt när de rödas egna invandringspolitik stundom är till förväxling lik hatobjektens) och det är en utveckling som jag har varnat bl a Socialdemokraterna för sedan åtminstone 2006. Det har nog drivit många människor till SD genom åren.

* * *

SD, ja. Fredrik Önnevall träffar även en kvinna som kandiderar till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, om än långt ner på listan. Hon får väl ses nästan mer som en sympatisör än en politiker. Hon beskriver en oro över vart samhället är på väg, men denna oro tycks vara grundad på så mycket okunskap.

Man kanske kan dra på smilbanden åt att hon tror att pesten kom ”med ett syfte”, att vi alltså skulle ha varit för många människor i Europa på 1300-talet. (Vi var kanske en femtedel så många människor som idag, innan pesten minskade folkmängden med 1/3.)

Men mer nutida problem hon ser är att invandrarkvinnor enligt henne föder hur många barn som helst, att Sverige ”inte har plats” och att vi inte har råd med invandring. Alla dessa tre åsikter är felaktiga.
  • Antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan. Med utbildning och familjeplanering, och bistånd (som vi kan tacka migrationen för snarare än statsbudgeten) har barnadödligheten i tredje världen minskat kraftigt, och då behöver inte kvinnorna föda mer än knappt 2,5 barn var. Men det gemene fördomen bland svenskar är att de föder mer än det dubbla.
  • Sverige har plats. Vi är ett av världens mest glest befolkade länder. Det är snarare ett problem för vår glesbygd att vi inte bor tillräckligt många på samma plats för att uppnå optimal infrastruktur och tillgång till samhällsfunktioner. (Två besläktade problem här är urbaniseringen och reglerna som hindrar utrikes födda från att få jobb, defintivt. Men plats har vi.)
  • Sverige har råd. Vi är ett rikt land som har klarat oss igenom den ekonomiska krisen bäst av alla i EU – samtidigt som vi har tagit emot flest asylsökande per capita. Vi har det senaste årtiondet fått mer resurser till välfärden och infrastrukturen, fler i arbete, sänkt statsskuld, nästan halverad absolut fattigdom, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för.* (Och en liten parentes är att även utrikes födda är en nettointäkt för ekonomin.) Till stor del har vi ett lyckat alliansregerande att tacka för denna utveckling. Men kunskapen om detta hos folket är låg, inte minst då de rödgröna samt deras intresseorganisationer lagt enorma resurser på att svartmåla Sveriges utveckling.

* * *

Jag avundas inte Önnevalls utmaning i att göra de här reportagen. Att få fram en nyanserad men samtidigt inte okritisk bild när man möter människor med så olika uppfattningar. Jag hoppas att folk kan dra lärdomar när de ser hur folk hamnar i, eller känner sig drivna till, främlingsfientliga partier. Och att man använder denna kunskap för att vända på utvecklingen.
  • Bemöt inte hat med hat. Det är provocerande att möta riktigt extrema åsikter om människovärde, men utfrysningstaktiken funkade inte för tio år sedan, och den funkar ännu mindre idag. Politiker behöver bemöta främlingfientligas kritik med sakargument och sakpolitik. Och i de fall där man själv saknar något sådant så får man skaffa det!
  • Sprid kunskap – inte myter. Nöj dig inte med ett lyssna på bra retorik utan substans – oavsett politisk färg. Ta reda på vad som faktiskt gäller om utvecklingen i Sverige och världen, och fyll igen kunskapsluckorna hos de som baserar sin främlingsfientlighet på dessa fördomar. Då blir både de och du bättre på att genomskåda svartmålning, oavsett om den kommer ifrån Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna eller någon annan.


*) Om du vill ha källor till alla mina påståenden om allianssveriges förträfflighet så har jag ett antal länkar här.