28 december 2011

Idrottshallarna borde räcka även till friskolorna

I Östran kunde vi igår läsa (inte online) att föräldrar på friskolan Södra skolan protesterar mot att eleverna har dålig tillgång till kommunens idrottshallar. Flickorna måste dessutom stå ut med bristfälliga duschutrymmen i Spelefanten.

Vi betalar skatt och lever som de flesta andra kommuninvånare. Det vi vänder oss emot och som skiljer oss åt, är att våra barn blir behandlade som andra klassens medborgare på grund av att de går i en friskola.

Detta är tyvärr inget nytt problem. Det är ett slöseri med kommunens resurser att de centrala idrottshallarna ofta är fullbokade främst på vintern, medan de stundom står tomma på våren och hösten. Enligt uppgift är lokalerna dessutom inte fullt utnyttjade under den tid de är uppbokade. Som jag förstår det så är det främst gymnasieförbundet, som bokar upp sig många månader i förväg.

Visst, jag köper principen att kommunen ger förtur till sina egna skolor. Det är ju faktiskt kommunen som äger lokalerna. Men då ska de inte ge sig själva så låga avgifter att de har råd att boka upp ett halvår i förväg, och utan att avboka när man inte ska nyttja lokalerna!

Jag tog initiativ till en lösning i våras, och fick med mig Alliansen på det i vårt gemensamma budgetalternativ, men S, V och MP röstade ned det. Idén är att variera taxorna med årstiderna, enligt tillgång och efterfrågan. Vi får en jämnare uppbokning över året om det blir lite dyrare på vintern men billigare på våren och hösten. Då måste skolorna prioritera mer på vintern, och bara boka när de verkligen har tänkt ha lektioner. Och då borde det bli fler tider över för friskolorna.

Kommunen skulle dessutom få in mer pengar på det här sättet. Det är ju ett nollsummespel så länge kommunen bara hyr ut till sig själv, men om den kan hyra ut mer till utomstående skolor så innebär det mer intäkter.

Jag skulle även vilja se detta kombinerat med ett öppet, webbaserat bokningsschema på kommunens hemsida. Då kan alla se när en tid har blivit ledig, och ha möjlighet att boka in sig där. Inte bara skolor, utan även föreningar och privatpersoner. Som jag förstår det så finns redan en sådan webb, men bara för internt bruk. Det är bara politisk vilja som saknas för att öppna upp det.

15 december 2011

Samordna fritidsgårdarna närmare skolan

Idag har vi i Folkpartiet liberalerna lämnat in denna motion till Kalmar kommunfullmäktige:

Kommunens fritidsgårdar har sett en minskning i antalet besökare. Delvis kan detta förklaras med minskade kullar av ungdomar i fritidsgårdarnas målgrupper, men även på att fritidsgårdar håller öppet på tider som inte är anpassade efter ungdomars behov. Fritidsgårdarna behöver även bli bättre på att profilera sig och locka till sig tjejerna.

En lösning kan vara ett närmare samarbete mellan fritidsgårdarna och skolorna. I Södermöre har detta samarbete redan startat med gott resultat. Det är i skolorna ungdomarna finns dagtid, det är där man kan nå dem. Det är då relationer byggs upp och fritidsgårdarna kan få ungdomarna intresserade av deras verksamhet.

Idag ansvarar kultur- och fritidsförvaltningen för kommunens fritidsgårdar. För att fritidsgårdar ska vara optimala är det önskvärt att de är belägna intill eller i skolbyggnader. Folkpartiet Liberalerna anser därför att det är naturligt att ansvaret för fritidsgårdarna ska ligga hos Barn- och ungdomsförvaltningen.

Genom denna ordning skulle samordningsvinster kunna göras som kommer verksamheten till godo. Lokaler och personal skulle kunna koordineras och fritidsverksamhet erbjudas på fler platser med bättre öppethållande, detta i motsats till centralt belägna stora fritidsgårdar dit ungdomar ska bussas.

Folkpartiet liberalerna föreslår därför kommunfullmäktige besluta:
  • Att utreda möjligheten att flytta ansvaret för fritidsgårdarna från Kultur- och fritidsförvaltningen till Barn- och ungdomsförvaltningen.

14 december 2011

Dra lärdom av ”Bergakonflikten” via nätverk

Idag har jag lämnat in följande interpellation till Johan Persson (S), inför kommunfullmäktige på måndag:

Sveriges Kommuner och Landsting har sedan 2006 drivit projektet Medborgardialog, och inbjuder nu kommuner och landsting till ett nytt utvecklingsprojekt. 5-6 kommuner/landsting ska under 2012-2014 ingå i nätverk syftande till att pröva och utveckla system och metoder för att använda medborgardialog vid hantering av konflikter kring komplicerade samhällsfrågor.

I Kalmar har sedan en tid pågått en konflikt som något missvisande fått namnet ”Bergakonflikten”, som får sägas ha kulimnerat med den stora branden i Berga Centrum för några månader sedan. Men diskussionen om vad vi ska göra härnäst för att skapa trygghet i området är långt ifrån avslutad. Frågan förblir kontroversiell och många är upprörda, även efter tillsättandet av en Bergakommission.

Vad kan vi lära oss av detta? Vad kan vi lära oss av andra kommuner? Vad kan vi själva lära ut för erfarenheter? Detta är frågor som skulle vara lämpliga för Kalmar att diskutera tillsammans med andra i nätverk, med stöd av internationella forskare. Därför tycker jag att det vore lämpligt för Kalmar att deltaga i detta projekt och undrar:
  • Vad säger du om att skicka in en intresseanmälan till SKL å Kalmar kommuns vägnar?

Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna

29 november 2011

Toppolitikerna höjer sina löner medan kommunen måste spara

Igår tvingades vi i kommunfullmäktige att revidera budgeten för 2012 på grund av det osäkra ekonomiska läget i Europa och världen. Kommunens pott för löneökningar kommer att minskas med 8,9 mnkr för 2013 och med 11,6 mnkr för 2014. Fackens krav på 3 % löneökning lär inte kunna tillmötesgås.

Samtidigt kan vi läsa att Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet föreslår kraftigt höjda politikerarvoden för framför allt Johan Persson (S) och Malin Petersson (M). Deras löner föreslås öka med 13 % resp 18 %. Den första frukten av att dessa tre partier inlett sitt samarbete i ”tillväxtfrågor”, månne?

Även jag skulle gynnas en del om deras förslag blev verklighet, eftersom mitt arvode som vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden beräknas som en procentsats av en av lönekategorierna - "oppositionsråd 2", tror jag den kallas. Det är ingen höjning som jag är förtjust över. Jag tycker att arvodena för heltids- och deltidspolitiker är väl så saftiga och förstår ärligt talat inte hur heltidspolitiker ska kunna göra av med nästan en riksdagsmannalön i lilla Kalmar. Jag menar, hur mycket kan man äta innan man blir mätt?

19 november 2011

Illusionen av demokrati i S-styrda Kalmar

Igår på Barn- och ungdomsnämndens möte så fick vi se ett ovanligt tydligt exempel på den maktfullkomlighet som socialdemokraterna styr Kalmar kommun med. Nämnden skulle yttra sig över en motion från Folkpartiet, och jag hade kommit med ett förslag till yttrande som gillades skarpt. Men de rödgröna röstade ned det ändå - pre(s)tigen var viktigare än kommunens bästa.

I Barometern idag påstår nämndens ordförande Jonas Hellberg (S) att jag "försökte rädda motionen genom att ändra den på mötet. Så gör man inte." Men nej, så var det inte alls, och det vet Hellberg.

När en motion lämnas in till kommunfullmäktige så går den först en vända till den facknämnd som den berör. Nämnden ska ge sina synpunkter och ge kommunfullmäktige ett förslag på hur motionen bör bemötas. Ska den avslås, ska den bifallas, eller något mittemellan?

Det var detta yttrande som Barn- och ungdomsnämnden skulle formulera, och som jag således lade ett förslag på. Tjänstemännen hade tyckt att motionen var jättebra, förutom en liten detalj - att kommunfullmäktige inte ska styra innehållet i skolans undervisning - och på grund av detta föreslog de avslag. Jag håller helt med om denna invändning, och mitt förslag till yttrande tog hänsyn till detta, så att motionen i övrigt skulle kunna bifallas.

Det kom inte som en blixt från klar himmel. Jag hade överlämnat mitt förslag skriftligt till både Jonas Hellberg och 2 vice ordf Patricia Wildanfors (MP) hela två veckor i förväg. De hade alltså tillgång till det när de diskuterade motionen med de andra rödgröna på sitt gruppmöte. På mötet gav jag även varje ledamot en utskrift av förslaget.

Hellberg sa att han tyckte mitt förslag var utmärkt. Ändå såg han till att de rödgröna röstade ned det. Han sa på fullt allvar att Folkpartiet borde lämna in samma motion en gång till, med denna ändring, istället för att anta ändringen direkt på mötet. Det är pinsamt uppenbart att socialdemokraterna helt enkelt hade bestämt sig på förhand att inte släppa igenom motionen - den kom ju från "fel" parti. Hade samma förslag lagts av en sosse hade det gått igenom direkt.

Vad motionen handlade om? Jo, vi ville lära Kalmars skolungdomar att det faktiskt går att påverka i kommunpolitiken. Ödets ironi, eller hur?

13 november 2011

En giganT har tystnat (for now)

Det är med lite vemod som jag läser att min vän Sebastian Hallén tröttnat på att blogga. Hans blogg har av röster från flera politiska läger ansetts vara en av länets absolut bästa politik-bloggar.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Detta kanske kommer att leda till lite fler blogginlägg från min sida. Otaliga är nämligen de gånger då jag har skippat att kommentera något i politiken, för att Sebastian redan hade formulerat det så bra att det inte fanns något att tillföra.

En klyfta som (V) vill bevara?

I Östran igår svarade jag och Lene Polteg (FP)på två insändare från Vänsterpartiet (4 och 7 nov), som på smått besynnerliga grunder ogillar Folkpartiets upplysningskampanj om skolval. Texten i tidningen är nedkortad; här följer originalversionen. Det är så mycket trevligare när man kan få lpats med alla nyanser i resonemanget.


"Det är inte snyggt att utgå ifrån att fria människor inte har tillräckligt med kunskap för att göra rationella val", skriver samma vänsterpartister som förra veckan röstade nej till att vuxna människor ska få välja om de vill ta en öl på krogen efter kl 02:00. Samma vänsterpartister som vill tvinga mammor och pappor att ta ut lika stor del av föräldraledigheten, vare sig de vill eller har råd. Listan på vänsterns översitterier kan göras lång.

Men anständighetens gräns för hur mycket politiker får lägga sig i människors liv, den passeras tydligen när vi i Folkpartiet delar ut en liten folder som upplyser om att alla har rätt att välja förskola och skola! Löjets skimmer kring Vänsterpartiet börjar nu bli rent bländande.

Bertil Dahl (V) anklagar oss för "historieförfalskning", tydligen det gamla sovjetpartiets standardreplik när de inte vill minnas vad de själva har gjort. Men vi minns hur Dahl var ute på möte efter möte och minsann visste precis hur dåligt allt skulle bli med den nya friskolan i Oxhagen, fastän den inte ens hade startat än. Dahl hävdade att Oxhagen "kommer att tömmas på barn" (Barometern 090508), att denna friskolas etablering "försämrar för barn, föräldrar och anställda" (Barometern 091006) och att vi "överger de boende genom att sälja ut skolan" (Östran 091006).

I själva verket blev Nya Oxhagsskolan en omtyckt del av Kalmars skolutbud. Påståendet om utförsäljning var ren lögn, då det endast handlade om uthyrning av lokaler. Dahls vilda smutskastande är helt enkelt inte seriöst och inte värdigt ett kommunalråd.

Det är förstås obekvämt för (V)-politikerna att kommuninvånarna som de har skrämt upp, nu får ta del av saklig information i form av Folkpartiets upplysningskampanj. Vi tar nämligen inte ställning mellan kommunala och fristående skolor. Däremot reagerar vi när vi seren klyfta, att vissa samhällsgrupper inte tycks göra något aktivt skolval alls. Särskilt när det rör sig om barn som enligt forskning ofta har en uppförsbacke framför sig, och är i extra stort behov av en väl vald skola - kommunal som fristående. Vår lösning är inte tvång, utan kunskap.

Detta behöver inte betyda att alla som väljer, kilar över till en friskola. Man kan lika gärna välja en annan kommunal skola, eller komma fram till att skolan som kommunen anvisat faktiskt är den som passar bäst. Då har man ändå visat skolan att man ställer krav, att den inte kan ta eleven för given. Det är detta som har konstaterats höja utbildningskvalitén för eleverna i båda skolformerna.

(V) avslöjar sin påklistrade demokratisyn när de hävdar att skolpolitiker inte borde bry sig om även friskolor. Låt oss upplysa om att vi politiker är folkvalda för att företräda alla invånare i Kalmar, även de som valt någon annan skola än den kommunala för sina barn! Vänstern tänker tydligen inte representera dessa människor, för de har valt "fel". Good riddance.

Med undantag för hycklande vänsterpolitiker så har vi i Folkpartiet fått mycket positiv respons för vår upplysningskampanj. Informationsbehovet är påtagligt, och vi hoppas att detta i längden kommer att leda till ökad integration mellan olika samhällsgrupper i klassrummen.

Björn Brändewall (FP)
Lene Polteg (FP)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar

12 november 2011

Ny förskola i Rinkabyholm

Idag har jag varit med och invigt den nya förskolan Stjärnan i Rinkabyholm. Det är en förskola med mycket rymlig och kreativ utemiljö, och IT-prägel inomhus med Smartboard i varje avdelning. Så här stora lekytor hade nog varit omöjliga i stadskärnan.

Rinkabyholm är ett område som växer. Faktum är att Stjärnans avdelningar redan är nästintill fullbesatta. Det är viktigt att kommunen är redo med nya lokaler och personal när det föds fler barn, för kommunen har skyldighet att ordna plats inom fyra månader.

01 november 2011

Rätten att välja skola och förskola ska gynna alla!

Folkpartiet liberalerna i Kalmar bedriver just nu en informationskampanj till familjer i Kalmar, där vi uppmärksammar alla på att de har en rätt att välja förskola och skola. I Barometern skriver jag och Lene Polteg (FP) om detta:

Skolverket och flera andra instanser har konstaterat att konkurrensen mellan kommunala skolor och friskolor gynnar utbildningskvalitén för eleverna i båda skolformerna. Vi i Folkpartiet liberalerna är stolta över att ha fått igenom friskolereformen, som gjort det möjligt för alla i Sverige att välja vem som ska förse deras barn med barnomsorg och utbildning. Men för att konkurrensen ska ge dessa positiva effekter fullt ut är det viktigt att så många familjer som möjligt utnyttjar möjligheten att välja.

Detta behöver inte betyda att alla som väljer, kilar över till en friskola. Man kan lika gärna välja en annan kommunal skola, eller komma fram till att skolan som kommunen anvisat faktiskt är den som passar bäst. Då har man ändå visat skolan att man ställer krav, att den inte kan ta eleven för given. Vi har uppmuntrat våra kommunala skolor att profilera sig på olika sätt, så att varje barn ska kunna hitta en skola som passar just henne eller honom. Det finns många olika sätt att lära sig.

I Barn- och ungdomsnämnden har vi politiker dock sett att barn med lågutbildade föräldrar eller utländsk bakgrund sällan går på friskolor i Kalmar. Detta kan tyda på att dessa familjer i lägre utsträckning gör ett aktivt val över huvud taget. Samtidigt är det dessa barn som ofta har en uppförsbacke framför sig och som skulle gynnas mest av en väl vald skola. Kommunens välfärdsbokslut konstaterar att grupper med låga eller ofullständiga skolbetyg har förhöjda risker för framtida psykosociala problem, och får det svårare än andra att etablera sig på arbetsmarknaden.

Våra erfarenheter tyder tyvärr på att det finns både fördomar och okunskap om friskolereformen. Låt oss därför ta död på några myter:

  • ”Är de andra skolorna privatskolor som bara rika har råd med?” NEJ, både kommunala och fristående skolor är avgiftsfria och finansieras gemensamt via våra skatter.
  • ”Är kvalitetskraven lägre på friskolor?” NEJ, alla skolor lyder under samma skollag och läroplan och inspekteras löpande av Statens Skolinspektion, som alliansregeringen skapat och som kan dra in tillståndet om en skola inte sköter sig.
  • ”Kan friskolor välja att bara ta in de minst resurskrävande eleverna?” NEJ, fristående grundskolor är skyldiga att ta emot alla elever som ansöker, så långt de har plats.

Nu mot årsslutet tar flera skolor emot ansökningar och sammanställer vilka elever som ska börja på skolan nästa höst. Vi i Folkpartiet liberalerna tänker inte låta vare sig fördomar eller okunskap stå i vägen för varje barns möjlighet att gå i den skola som passar bäst för hennes eller hans behov. Därför kommer vi under de kommande tre veckorna att genomföra en informationskampanj i valda områden i Kalmar.

Vi tänker uppmärksamma familjer på att de har en rätt och välja både förskola och skola, och att det aldrig har varit lättare. I Kalmar kommun har vi dessutom beslutat, i politisk enighet, att vara extra generösa med gratis skolskjuts, så länge skolan man väljer ligger inom kommunen. Valet är nu ditt!

Björn Brändewall (FP)
Vice ordförande Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

Lene Polteg (FP)
Ersättare Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

31 oktober 2011

Eduard Khil: internet- och glädjepionjär

Det här videoklippet gör mig alldeles varm inombords varje gång jag ser det. Det är ”Mr Trololo” som 44 år senare pratar om sin gamla 1966-låt som uppnått kultstatus på Internet.



Det är lätt att ha fördomar om andra människors attityder till Internet. Dels om gamla människor. Dels om människor som levde under det repressiva kontrollsamhället i Sovjet. Men Eduard Khil (trololo-mannen) raserar dessa fördomar på ett underbart sätt.

För många är trololo-låten bara något de skrattar åt. Det hade varit lätt för en åldrad stjärna att spela med och låta sig reduceras till en pajas, om så bara för att få omfamnas av den flyktiga uppmärksamhet som kommer med ett Internet-kändisskap. Men herr Khil gör inte avkall på den fantastiska värdighet han bär sina år med - han vill mer. Istället gör han trololo till ett statement. Med lätthet fångar han den för mänskligheten enande kraften i musik, och kombinerar den med motsvarande positiva kraft i Internet.

Trololo-låten hade från början en text som handlade om en cowboy som rider hem över prärien till sin fru, men sådan text ansågs för USA-vänligt för sovjetregimens smak, så den censurerades och ersattes med trololo. Visst är det paradoxalt att antiamerikansk censur skulle bidra till att låten 44 år senare skulle få enorm global spridning, och framförallt i USA.

Frågar om fotbollsplanen på Östra Funkabo m m

För några veckor sedan såg jag och några allianskollegor hur en nybyggnation på Östra Funkaboskolan hade slagit helt fel. Istället för en fotbollsplan för de nya sexorna hade det blivit en ojämn, instängslad yta med blandat gräs/asfalt/grus på marken. Sedan dess har även Barometern skrivit om det. Detta är tyvärr bara ett av flera tillfällen som skolor i Kalmar fått bli missnöjda med bygguppdragen till kommunens serviceförvaltning. Därför ställer jag och Britt Dicksson (M) i afton denna interpellation/fråga när kommunfullmäktige har möte:

Om serviceförvaltningens kommunikation med sina beställare

Interpellation till Dzenita Abaza (S), Servicenämndens ordförande

Serviceförvaltningen har intagit en mer och mer övergripande roll inom kommunen som ”förvaltningen som levererar de praktiska sakerna”, och övriga förvaltningar har blivit ”beställare”. Tyvärr uppstår då ett avstånd till beställarna, som står för den dagliga kontakten med brukarna – kommuninvånarna. Det är viktigt att kommunen kan tala med en samlad röst till invånarna, och då måste kommunikationen fungera mellan förvaltningarna. Annars vet inte den högra handen vad den vänstra gör, och då brister invånarnas förtroende för kommunen.

Ett konkret exempel på detta är när Östra Funkaboskolan i april beställde en instängslad fotbollsplan på sin skolgård och mycket annat, med emfas på att det måste vara klart innan skolstarten. Arbetet med instängslingen kom dock inte igång förrän efter skolstarten. Ett träd, som fanns mitt på planen togs bort, men hålet efter den fylldes inte ut ordentligt och marken jämnades inte ut tillräckligt för att man ska kunna spela fotboll. Planen har inte beretts, utan är en blandning av knölig gräsyta och grusområden. Vid entrégrinden bildas en djup och flera meter bred vattenpöl som man måste kliva i för att komma in.

Det här är inte vilken idrottsplats som helst. Den var till för att barnen som börjar sexan ska känna sig lite mer hemma när de kommer till en ny, stor skola. Vi vill ha en skolgårdsmiljö som ger de yngre eleverna en mjuk övergång från mellanstadiet till högstadiet. Därför är det mycket tråkigt att det, snart två månader efter skolstarten bara, blivit en öde inhägnad på skolgården. För skolstarten kan inte vänta, eleverna kommer ändå, även om skolan fortfarande är byggarbetsplats när skolklockan ringer.

Det är möjligt att kommunikationen kan ha brustit i båda ändar här, men man tycker ju att om skolan beställer en instängslad plan med fotbollsmål så är det underförstått att det ska gå att spela fotboll på planen. Inte att man ska hoppa runt bland vattenpölar och knölar i marken.

Detta är som sagt bara ett exempel. Det var inte den enda upprustningen som skolan beställde av Serviceförvaltningen inför skolstarten men som inte blev klar i tid, och flera skolor som vi varit i kontakt med ger oss tyvärr anledning att tro att brister i kommunikationen som denna inte bara är en enstaka händelse. Samtidigt tror vi inte alls att ”Service” inte vill göra ett gott jobb, men det verkar som att förvaltningarna pratar lite olika språk, och då får inte beställaren alltid det som de trodde att de hade beställt.

Vi vet att när du tillträdde för snart ett år sedan uttalade du en ambition att förbättra kommunikationen mellan Serviceförvaltningen och dess olika beställare. Därför känns det nedslående att konstatera att problematiken fortfarande kvarstår.

Därför undrar vi:

  • Vilka konkreta åtgärder vidtar du för att förbättra kommunikationen mellan
    Serviceförvaltningen som utförare, och dess beställare?

Björn Brändewall (FP)
Britt Dicksson (M)

28 oktober 2011

Tintin utan Bolme?!

Ikväll har den nya Tintin-filmen premiär. Jag kommer inte att gå på premiären, men jag är mycket nyfiken på filmen. Även om jag som serieläsare alltid tyckte att Franquins äventyrare Spirou var snäppet roligare att läsa om på nästan alla sätt och vis.

Men då den engelskspråkiga Tintin-filmen bara visas i 3D på Kalmars biografer, blir ett svårt val att välja mellan att tvingas se den i 3D och att tvingas se den på svenska. För hur kan man ens komma på tanken att göra en Tintin-dubb utan Tomas Bolme och Bert-Åke Varg i huvudrollerna? Dårskap!

För övrigt tycker jag att de japanska fansen till Lupin III-filmerna varit helt oresonliga i sina krav på att Lupin, Jigen och de andra gamla godingarna måste spelas av samma (nu gamla resp. urgamla) skådespelare som alltid! ;)

27 oktober 2011

Dementi

Idag står det i Barometern att jag skulle ha "kuppat" igenom en presskonferens när jag igår vikarierade för Jonas Hellberg (S) som ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Detta är inte sant.

Det jag har gjort är att skicka ett kort mail till tidningen om att vi skulle sammanträda i nämnden igår, och att jag finns tillgänglig på telefon efteråt för en kommentar. Jag skrev även om vad det är jag särskilt vill kommentera, för alliansens del, nämligen vår syn på den utbildningspolitiska visionen. Det är så jag brukar göra när jag har något jag vill tillföra till rapporteringen efter ett nämndsammanträde, och Barometern är vanligtvis tacksamma att få höra min och alliansens syn på saken. Enda skillnaden igår var att jag i förbifarten nämnde att jag skulle vikariera som ordförande under sammanträdet. Jag tänkte att de kanske är intresserade av att höra en redogörelse från någon som faktiskt har deltagit på sammanträdet och har koll på vad som har sagts.


Socialdemokraterna är inte "de som håller i pressträffarna" som om de hade något slags monopol, vilket Barometerns artikel kan ge intryck av. Alla politiker och partier är fria att informera pressen om vad som beslutas i nämnden. Det är sen upp till pressen att välja vilka de vill lyssna på. Det är förstås inte förvånande att de oftast väljer att gå på majoritetspartiet socialdemokraternas pressträffar, men det är ingalunda någon sorts naturlag.

Jag pratade med Jonas Hellberg igår och redde ut missförståndet. Det finns inget ont blod mellan oss i den här frågan. Jag blev även igår kväll uppringd av Barometern, som frågade om detta, och jag var då oerhört tydlig med att jag absolut inte försökt trampa någon på tårna. Så döm av min förvåning när tidningen publicerar sitt missförstånd ändå.

Gårdagens möte präglades av en historisk enighet som kommer att betyda mycket för Kalmars lärare och elever. Det är tragiskt om medierapporteringen om det istället ska handla om att blåsa upp en konflikt som inte finns!

26 oktober 2011

En seger för Kalmaralliansens skolpolitik!

Idag har jag haft ett mycket trevligt sammanträde i Barn- och ungdomsnämnden.

Dels för att vi fick besöka Rinkabyholmsskolan och ha mötet på ”paviljongen” där. Dels så har jag för första gången fått tjänstgöra som nämndsordförande, och det gick bra. Men framför allt så fick vi fatta beslut om en utbildningspolitisk vision för Kalmar för fyra år framåt.

Den utbildningspolitiska visionen kommer i princip att ersätta Kalmar kommuns tidigare förskole- och skolplan. Vi från alliansen i nämnden har tidigare arbetat för att minimera förskole- och skolplanens omfattning (allt mellan himmel och jord), och kritiserat bl a hur den ökat regelpålagan för skolpersonalen utöver det nationella uppdraget, och därigenom minskat deras frihet som pedagoger.

Vi ser den utbildningspolitiska visionen som en upprättelse i denna bemärkelse, en seger för alliansens skolpolitik. Målen har blivit färre och mer mätbara, fokus har flyttats till skolans basuppdrag och pedagogernas frihet från politisk klåfingrighet slås fast. Vi känner därmed att vi har fått gehör för vår kritik på punkt efter punkt. (Eller som en vänsterpartist sa på mötet: ”Jaså, ni tänker sååå...” ;)

Jag är inte den som eftersträvar enighet för enighetens skull. Men Skolverket har konstaterat att en viktig ingrediens i vad som gör en framgångsrik skolkommun, är att det finns politisk stabilitet kring de stora dragen i utbildningspolitiken. Därför var det väldigt trevligt att kunna besluta om denna vision i full politisk enighet!

24 oktober 2011

24 oktober

Idag är det FN-dagen, en dag då stora delar av Sverige hyllar en organisation som gång på gång står handlingsförlamad när folkgrupper slaktas och som tycker att Muammar Gadaffis Libyen var en finfin representant för mänskliga rättigheter.

Nja, jag tror hellre att jag firar min mammas födelsedag idag.

Mitt tal på Syrien-manifestationen

I lördags anordnade kurdiska föreningen en manifestation i Kalmar mot det pågående förtrycket i Syrien. Det blev en lyckad tillställning. Jag fick äran att säga några ord för Folkpartiets räkning. Det gick ungefär så här:

Den arabiska våren kunde i förrgår vända ett stort blad i sin ständigt pågående krönika, en historiebok som fortfarande skrivs. Muammar Gadaffi, den kanske i särklass galnaste och farligaste despoten i Afrika, dödades, enligt uppgift, av sitt eget folk. Även Libyen kan nu börja den långa, skakiga, men nödvändiga vägen mot demokrati och frihet.

Men Libyen ska inte, får inte, vara det sista landet som befrias från sina plågoandar. Vi har samlats här idag för att hedra samma kamp som förs i Syrien. Landet som har haft undantagstillstånd sedan 1963. Det är nästan femtio år - mer än hälften av en människas liv. Om majoriteten av det en människa hinner uppleva under sitt liv är ett "undantag" - vad är då det normala?

Det är förstås väldigt praktiskt för landets ledare att ha det så här. Den internationella pressen slutar skriva om det efter bara något år - för det är ju inte någon nyhet längre. Inte för oss utanför. Men för folk som lever i undantagstillståndet, är det ett nytt helvete varenda dag.

När förtrycket blir konstant, minskar pressen på omvärldens ledare att göra något åt det. Det uppstår en pervers syn på förtrycket som något stabilt, och därmed positivt, eftersom det är mindre oroligheter än alternativet. Jag har i Sverige haft oturen att företrädas av ministrar av såväl röd färg som blå, som talat sig varma för "stabiliteten" i olika diktaturer. Som tycker att det är diplomatiskt och statsmannamässigt att anamma "neutralitet" inför konflikter. Men neutralitet innebär ju även att inte ta ställning mellan demokrati och diktatur!

Vi har samlats här för att visa att vi *tar* ställning - för rätten att starta politiska partier (och rösta på dem) - för lika rättigheter mellan kurder och andra folkgrupper - för rätten att tala sitt eget språk - för rätten att föra vidare sitt släktnamn till sina barn - för pressfrihet - för samlingsfrihet - för yttrandefrihet.

Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare - jag säger "så kallade", för om en ledare måste öppna eld mot sitt eget folk, så slutade han vara ledare för länge sedan. Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare, har nu ett val att göra. Vill han gå samma väg som Hosni Mubarak, som Ben Ali, eller Muammar Gadaffi? För en sak är säker, förändringens vindar är här för att stanna.

För drygt hundra år sedan existerade demokratin på jorden bara i form av några få ljuspunkter i en i övrigt mörk värld. Men nu håller demokratin på att bli normen. De fria staterna är sammantaget helt överlägsna diktaturerna, militärt men framförallt ekonomiskt.

Trenden är tydlig. Demokratierna håller på att vinna, och stabilitetsfanatikerna håller på att förlora. Ingen inbillar sig att det kommer att vara en problemfri resa. Men hellre en måhända skakig väg mot demokrati och frihet, än ett "stabilt" förtryck.

18 oktober 2011

Ungdomarna efterfrågar mer dialog (och återkoppling!)

Ikväll har jag varit på Funkabo fritidsgård och lyssnat på sjätte- och sjundeklasselever om hur de känner för att bo i Berga och Funkabo så här efter alla bränderna. Många var rätt säkra på att de som startar bränderna gör det i vanmakt över att Berga under så många år varit ett eftersatt område. Jag märkte hur ungarna sprudlade av idéer för att göra området bättre och en vilja att få respons från kommunen/politikerna. Även om man inte kan få allt på sina önskelistor, så vill man ha ett tydligt och snabbt svar, och en förklaring till *varför* man inte får till exempel en multiarena. Ovissheten, känslan att förslaget bara lades på en hylla nånstans på kommunen, skapar vanmakt.

En kille som jag pratade med tror att de killar (och kanske en och annan tjej) som nu startar bränder, hade lika många förslag och önskemål som ungarna här, när de var i samma ålder. Men de kände att ingen lyssnade.

Vi hade samtal mellan politiker och ungdomar och kom fram till ett bra, konkret förslag för att öka dialogen. Varje fritidsgård borde ha en egen förslagslåda riktad till kommunen, där man kan lämna sina idéer som medborgarförslag. Då blir det alltid en rejäl handläggning, och beslut tas ytterst av oss i kommunfullmäktige. Jag tyckte att svaren kunde man sen sätta upp på anslagstavlan i fritidsgården så att alla som går där kan se vad kommunen svarade.

Det påminde en hel del om en motion som vi i Folkpartiet lämnade in härom månaden, ”Kommunalråd för en dag”. I den föreslår vi att kommunen ska utlysa en medborgarförslagstävling i högstadieskolorna, och att ungdomsrådet ska få utse det bästa förslaget. Vinnaren ska vinna en dag som kommunalråd, dvs följa med ett kommunalråd som PRAO en dag.

Kanske går det att kombinera dessa idéer!

13 oktober 2011

Halva Berga centrum står i lågor!

Följetongen om bränderna i Berga tog nyss helt nya proportioner.

Utanför mitt hem i Funkabo kände jag för en liten stund sedan en vag rökdoft. Jag tittade upp i himlen och såg en enorm rökpelare komma ifrån Berga. På plats så ansluter jag mig till folksamlingen som tittar på ett stort antal brandmän som arbetar med att få elden under kontroll.

Nu är det inte några små containrar det handlar om längre. Halva köpcentrat står i brand. Apoteket, konditoriet, ICA där jag handlade igår kväll... jag vet inte hur det står till med vårdcentralen, det såg bara ut att brinna i den norra halvan av området.

Min första tanke går till brandmännen och det hjältemodiga arbete de bedriver just nu. Min andra tanke går till de som är anställda i affärerna och jobbar sent om kvällarna, som nog inte kan känna sig trygga på sin arbetsplats längre. (I den mån de ens har någon arbetsplats längre.)

Min tredje tanke går till asen som har tänt på.

Sebastian Hallén skriver om att polisen sägs ha fått i uppdrag att ha förstärkt bevakning i Berga - fram till 21:00, dvs någon timme innan bränderna brukar börja. Och det känns ju ungefär som SR Ekots policy att inte kalla diktatorer för diktatorer förrän de dött, störtats eller avgått, dvs när SR:s ordval inte kan göra någon skillnad längre.

Jag hoppas bara vid allt som är heligt att det inte finns någon människa i lokalerna som har brunnit inne nu.


Uppdatering: Enligt uppgift patrullerar polisen dygnet runt, både i uniform och civilklädd.

07 september 2011

Rättelse om skolpsykologer

UPPDATERING 20 SEP: Efter samtal med såväl Psykologförbundet och Barn- och ungdomsförvaltningen har jag finslipat de flesta siffrorna nedan. Det är alltid en utmaning att leverera så korrekt statistik som möjligt. Slutsatsen jag landar på är dock densamma.

Jag har de senaste dagarna skrivit mycket om behovet av fler skolpsykologer i Kalmar, och bland annat hänvisat till en nyutkommen studie från Psykologförbundet. Där har det stått att Kalmar kommun har 2900 elever per skolpsykolog.

Denna siffra avser samtliga skolor i Kalmar, medan jag bara har avsett att skriva om de som Barn- och ungdomsnämndens psykologer jobbar mot. Rätt siffra utifrån detta är att det är 1667 grundskoleelever per skolpsykolog i Kalmar, har jag fått höra.

Rätt ska självklart vara rätt, och därför skriver jag detta nu. Men det förändrar inte min ståndpunkt i stort, eftersom skolpsykologerna i Kalmar även har ansvar för förskolans och förskoleklassernas elever. Det innebär enligt årets elevprognos cirka 7500 elever fördelat på tre psykologer, vilket innebär 2500 elever per psykolog. Inget jätteskillnad från 2900, alltså.

Förskolan är visserligen inte lagreglerad på samma sätt som grundskolan, men för mig har detta varit en självklarhet hela tiden att vi måste upptäcka eventuella problem tidigt. Då är det rimligt att skolpsykologerna ska kunna lägga lika stor vikt på elever i förskolan som i grundskolan. Annars kommer ändå dessa barn upp på dagordningen några år senare, när de börjar grundskolan.

Psykologförbundets krav på "max 500 elever per psykolog" gäller med lika stor tyngd för förskolan. Vi får se om de gör en liknande undersökning för förskolan framöver.

06 september 2011

Kalmarborna underkänner skolan

(UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.)

…åtminstone enligt rubriken på rapporten Underkänt!, där Lärarnas Riksförbund (LR) har frågat 500 kalmarbor om vad de tycker om skolan. LR presenterar ett antal sammanfattningar av undersökningen. Här kommer mina kommentarer på dem:

LR: Kalmar kommun styrs av en rödgrön majoritet (S, V och Mp). Officiell statistik visar att kommunen misslyckas med sitt kompensatoriska uppdrag och inte i tillräcklig utsträckning fördelar resurserna till skolan efter elevernas behov.

Varje gång en elev lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper är det en tragedi. För att råda bot på detta har vi nyss beslutat att förstärka det kompensatoriska inslaget i hur skolpengen beräknas i Kalmar, så att barn med större behov också får en större peng, och den pengen följer med eleven till den skola hon väljer att gå på. Denna förändring träder i kraft den 1 januari 2012.

LR: Drygt hälften (53 procent) tror att skolans resultatutveckling skulle gynnas av statlig finansiering.

Jag instämmer. Olika kommuner satsar olika mycket på skolan, och ytterst innebär det att barn får olika livschanser beroende på vilken kommun de föds i. Jag har flera gånger fått anledning att kritisera att de rödgröna i Kalmar skär ned på skolan eller satsar mindre än andra kommuner, bland annat i skolmaten och nu senast med tillgången på skolpsykologer, där Kalmar har hälften så många psykologer per elev jämfört med riksnittet.

Det är intressant att även bland de rödgröna väljarna så tror en majoritet att det vore bättre om skolan finansierades statligt. Det är något för våra politiker i riksdagen att lyssna till, för där är Folkpartiet liberalerna det enda partiet som vill ha ett förstatligande.

LR: Nära 9 av 10 (87 procent) instämmer i att det är nödvändigt att använda sig av lärare som är legitimerade för undervisningen.

Detta blir lagkrav från och med 2015, och förvaltningen i Kalmar arbetar intensivt för att inventera läget och komplettera utbildningen hos de lärare som behöver det. Med Lärarlyftet har staten infört ett kraftigt ekonomiskt stöd för de lärare som behöver vidareutbilda sig - kommunen blir ersatt för hela 70 % av lönekostnaden.

LR: Fler än 4 av 10 (45 procent) tycker inte att politikerna i Kalmar gör tillräckligt för att garantera bra kvalitet i skolan.

Vi har äntligen en ny skollag nu sedan den 1 juli, och den skärper till saker som tidigare var luddiga och stärker elevens rätt till saker som skolpsykologer, rätt till bibliotek och även rätt till kompetenta lärare. Genom att se till att vi lever upp till dessa högre krav i lagen, tror jag att vi kommer att komma tillrätta med mycket. Men det finns självklart alltid saker som kan bli bättre, och om någon har idéer på hur vi kan göra skolan bättre så är jag alltid villig att lyssna.

LR: 7 av 10 (73 procent) tycker att det ska finnas begränsningar för vinster som delas ut från friskolor.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har efterlyst en parlamentarisk utredning kring detta, så att det inte ska gå att ta ut vinster om det samtidigt förekommer brister i skolan ifråga.

Men vi varken kan eller bör förbjuda vinster helt och hållet, för man ska komma ihåg att när en ny skola startas så ligger det stora investeringar bakom, så oftast går den med förlust de första åren. Detta är pengar som ägarna har betalat ur egna fickor. Att skolan efter några år kan börja ta ut vinst är nödvändigt för att ägarna någonsin ska få tillbaka sin investering.

Och om en skola kan ge bättre utbildning för eleverna, med samma resurser, och ändå få lite pengar över - då tycker jag att de har gjort sig förtjänta av det.

29 augusti 2011

Tre stenar i glashus från Johan Persson

Det märks när man trampat kommunalrådet Johan Persson (S) på en öm tå. I pressmeddelandet om behovet av fler skolpsykologer nämnde jag honom varken vid namn eller ämbete. Däremot nämnde jag Steve Sjögrens (S) odemokratiska förfarande där KSRR-chefen fick 2 miljoner kronor för att sluta. Johan Persson har iofs pekats ut som ett av de fyra kommunalråd som Sjögren ska ha förankrat sitt agerande hos, så det är kanske inte så förvånande att Persson tar åt sig i ett tyvärr ganska förutsägbart blogginlägg riktat mot mig.

Eftersom kommunalrådets tro på den öppna debatten inte sträcker sig tillräckligt långt för att han ska tillåta kalmarborna att skriva kommentarer på hans blogginlägg, kan jag inte bemöta hans anklagelser på plats. Därför gör jag det här istället.

Johan Persson: ”Kalmar kommunfullmäktige fastställer rambudgeten för barn- och ungdomsnämnden. KSRR är ett kommunalförbund med ett helt eget förbundsfullmäktige med en helt egen budget baserat intäkter från bland annat sophämtning. Det finns således inget samband mellan ekonomin i Kalmar kommun och KSRR. Antingen så vet inte ledamoten i kommunfullmäktige, ledamoten i kommunstyrelsen och vice ordföranden i Barn- och ungdomsnämnden Björn Brändewall detta eller också bluffar han medvetet.”

Självklart vet jag det. Men jag bluffar inte. Det var bara ett exempel på hur olika 2 miljoner kronor kan användas, beroende på vad Johan Persson vill för stunden. Valet att säga nej till 2 miljoner till elevhälsan (se nedan), och valet att sparka KSRR-chefen för 2 miljoner, var två prioriteringar som båda gjordes med Johan Perssons goda minne. Det spelar helt enkelt roll för samhällets utveckling vad man som makthavare väljer att använda pengarna till.

Men jag undrar ändå om Johan Persson kunde skriva texten ovan utan att rodna. För det är ju inte direkt någon milsvid skillnad mellan att säga ”Nu höjer vi politiker skatten här i kommunen, så alla som bor här måste betala den skattsats vi har satt” och att säga ”Nu knoppar vi av oss några politiker i ett kommunförbund och ger oss själva monopol på all sophämtning i kommunen, så alla som bor här måste betala de taxor vi har satt”. För den Kalmarbo som ser sina pengar lämna plånboken är det för det mesta bara ordklyverier som Johan Persson håller på med.

Johan Persson: ”Det blir alltmer tydligt att en del borgerliga politiker har blivit så pressade av dåliga val att man är beredd att ta till det mesta för att få vara med i tidningen. ”

Här går Persson in på autopilot och levererar samma gamla rutinkommentarer varje gång han får kritik från Folkpartiet, men snacka om att kasta sten i glashus! Den som har slagit upp en Kalmartidning de senaste åren inser nog själv vem av Kalmars kommunpolitiker som är linslus numero uno och hittar på de mest krystade anledningar för att få uppmärksamhet.

Johan Persson: ”Varför inte komma med lite egna förslag?”

Återigen sten i glashus. Jo, tack, vi kom med ett eget förslag. Förslaget var att förstärka elevhälsan med två miljoner så att vi kan få fler skolpsykologer - remember? Det är det förslaget som du just nu skriver om, Johan. Stäng av autopiloten. Förslaget behandlades även i kommunfullmäktige i demokratisk ordning när budget antogs den 20 juni i år. Johan Persson röstade nej till satsningen.

Johan Persson: ”Varför inte ta en debatt i sak och stå för en uppfattning?”

Tredje stenen i det arma glashuset! Folkpartiet tog som sagt debatten i kommunfullmäktige den 20 juni. Jag gick upp i talarstolen och yrkade särskilt på denna satsning, och påpekade hur illa det är ställt med elevhälsan och hur det går ut över barnen. Johan Persson satt på åhörarbänken och lyssnade. Åtminstone trodde jag att han lyssnade, men nu börjar man ju undra.

Inte helt ovant kan vi alltså konstatera att Johan Perssons anklagelser endast är dimridåer avsedda att maskera hans egna tillkortakommanden som kommunalråd. ”Kejsaren är naken” är ett uttryck som kommer på tanke.

Fler skolpsykologer för bättre hälsa hos barn och ungdomar

UPPDATERING 6 SEP: Läs min rättelse om antalet skolpsykologer.

Psykologförbundet har kritiserat att Kalmar kommun har mycket få skolspykologer i förhållande till antal elever och personal. Det kommer tyvärr inte som en överraskning. I fredags skickade Folkpartiet liberalerna i Kalmar ut följande pressmeddelande:

I den nya skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 2011, skärps kravet på att alla elever ska ha tillgång till skolpsykolog. Psykologförbundet rekommenderar max 500 elever per heltidspsykolog. Rikssnittet är 1500 elever. I Kalmar kommun är det 2900 elever och 400 personal per psykolog.

- Att kommunen har så många elever per anställd psykolog är helt oacceptabelt. För att ens nå rikssnittet krävs att Kalmar fördubblar personalstyrkan, säger Björn Brändewall (FP), vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.

I Kalmar kommuns välfärdsbokslut för 2010 har man fått anmärkningar från Arbetsmiljöverket för för hög arbetsbelastning för elevhälsopersonal (skolsköterskor) och dåligt anpassade lokaler.2 När kommunens budget skulle antas i somras ville Folkpartiet liberalerna satsa ytterligare 2 miljoner kronor på elevhälsan, med särskild fokus på att anställa fler skolpsykologer. Men de rödgröna sade nej.

- De rödgröna ser uppenbarligen inte den här frågan som prioriterad. Två miljoner kronor slängde istället Steve Sjögren (S) iväg för att, på oklara grunder, bli av med KSRR-chefen, säger Björn Brändewall.

- Målet för elevhälsan är att arbeta förebyggande. Det är svårt att uppnå när psykologerna måste gallra mellan alla barn som behöver psykologisk utvärdering. Om vi missar att tidigt upptäcka barn som mår dåligt, kommer vi att få ta tag i det igen några år senare, fast då har problemen blivit mycket värre. Om barnen mår psykiskt dåligt så kan de inte ta till sig skolans vardag ordentligt, och då är allt annat arbete vi gör i skolan så gott som bortkastat, avslutar Björn Brändewall.

27 augusti 2011

Så kan man ju också se det

Östrans framsida idag: ”Friskoleetableringar sätter 300 jobb i fara”

Fast om alla de där friskolorna verkligen etablerar sig till år 2017, kommer de förstås att behöva 300 lärare och övrig personal, och helst folk som redan bor i Kalmarsundsregionen.

26 augusti 2011

Svensk drogpolitik under luppen

Idag har vi i Barn- och ungdomsnämnden lämnat synpunkter på kommunens förslag till drogpolitiskt program. Från alliansen reagerade vi bland annat på att en ”problemformulering” i texten var ”Det finns en liberal syn på droger i samhället”.

Vi reagerade inte på just ordet ”liberal”, vilket man kanske kan tro, utan på att det är ett påståendende som helt enkelt inte stämmer. Vi kan ärligen inte hävda att det finns en liberal syn på droger i samhället. De höga straffskalorna för drogrelaterade brott, Sveriges krav på undantagstillstånd från EU:s införselkvoter samt förkomsten av policydokument som detta är snarare bevis på att det svenska samhället har en mycket restriktiv syn på droger. Och då har vi inte ens berört den offentliga avrättningen av Ola Lindholm, där rättsprinciper som ”oskyldig tills skuld bevisats” vägde lätt för SVT jämfört med skräcken att på något sätt bli associerad med ”N”-ordet.

Men nej, de rödgröna partierna krävde att få ha kvar formuleringen om en liberal syn på droger. Alliansregeringen lutar ju åt att tillåta gårdsförsäljning av vin, huga!

Men som genom en ödets ironi så ser jag att DN idag recenserar en antologi, där några av landets mest erfarna forskare på området gör slarvsylta av decennier av svensk narkotikapolitik, en politik som enligt dem ”saknar motstycke i västvärlden” i den meningen att den i sin stränghet har skördat många liv och präglats av ”skräck för vetenskap”.

Trots att fler missbrukare dör i Sverige än i andra länder råder konsensus i riksdagen om att landet är ett narkotikapolitiskt föredöme. (…) Sverige är ett föredöme – om det är ett värde i sig att så få som möjligt i ett samhälle prövar droger. Men bara då. Något samband mellan hur många som prövar narkotika och hur många som fastnar i tungt missbruk finns inte – i alla fall inte enligt professorerna bakom den banbrytande antologin ”Narkotika” – och därmed faller pelaren i svensk politik för alla som har en ickereligiös syn på droger. Eller rakare: vad spelar det för roll hur många som har tagit droger så länge det inte leder till missbruk och elände? I de två andra – etiskt mer relevanta – avseendena har Sverige inget att lära världen. Tvärtom.

”Liberal syn på droger i samhället”, jo jag tackar.

Läs hela texten, för det är sällan den här debatten får utrymme i media. Antologin Narkotika - Om problem och politik (Norstedts Juridik AB) verkar högintressant. Jag hoppas att många läser den - kritiskt eller välkomnande - så att fler kan vakna upp ur villfarelsen att den svenska narkotikapolitiken på något sätt varit en framgång.

25 juli 2011

Kommer det nånsin bli som förr igen?

Jag tänker tillbaka på min basliberal, en solig vårhelg för ganska så prick 10 år sedan. En basliberal är Liberala ungdomsförbundets grundkurs för nya medlemmar och intresserade, och hålls några gånger per år, ofta på natursköna Kärsögården en bit utanför centrala Stockholm.

Vi fick genomgångar av liberalismen och viktiga politikområden som ekonomi, demokrati och feminism, fick träffa likasinnade från landets alla ändar, ta ett dopp i den närliggande sjön och spela Trivial Pursuit in på de sena morgontimmarna. Utan att försöka låta alltför mycket som ett reklamblad, kan jag konstatera att det var en upplevelse som jag sedan rekommenderat många gånger till unga människor som velat lära sig mer om liberalismen. Man minns de vänner man lärde känna på den helgen.

Jag antar att det var en sådan här helg som de norska ungsossarna väntade sig när de åkte till Utøya i fredags. Vad det sedan slutade i vet vi alla. Nu kommer denna tanke nog att dyka upp i bakhuvudet varje gång jag ska rekommendera basliberalen för någon, och jag kommer nog att få en och annan fråga om det från någon som är orolig.

Men vi kan inte vika oss. Hotet mot det öppna samhället är inte fanatismen, det är eftergiften till fanatismen. Det enda möjliga svaret på hatet är att vi fortsätter göra det vi gör bäst: kämpa för demokrati, frihet och alla människors rättigheter. Det politiska samtalet behövs därför mer än någonsin.

Idag måndag håller politiska ungdomsförbund i Kalmar en minnesstund för offren på Utøya, på Larmtorget mellan kl 12:00 och 14:00. Alla som vill visa sitt stöd är välkomna.


Tack till Christoffer Fagerberg som, utan att veta om det, hjälpte mig samla mina tankar nog för att formulera detta.

23 juli 2011

Oslo, SD och fördomar

Jag har knappt kunnat ta till mig det som hänt, känslomäsigt, men det har tydligen andra. Det hade inte hunnit gå en timme efter de chockerande explosionerna i Oslo, förrän SD-riksdagsmannen Thoralf Alfsson hade hunnit blogga där han självsäkert utgick ifrån att muslimer låg bakom attentaten. Bland annat skrev han: ”Hur stor är sannolikheten att någon annan än muslimska terrorister ligger bakom bombdådet?”

Sannolikheten? Tja, enligt Europol så begicks det 249 terrordåd inom EU i fjol. Av dessa var det tre (3) som begåtts av islamistiska terrorister. Det var betydligt vanligare att vi drabbades av terrordåd från rasistiska rörelser eller extremister på vänsterkanten.

Notera här att Alfsson skrev ”muslimska terrorister”, inte det mer korrekta ”islamistiska terrorister”. Det är förstås för att han har en agenda att försöka klumpa ihop en utspridd religion med en våldsbenägen, extremistisk politisk rörelse. Men det är en lika vansinnig jämförelse som att klumpa ihop fromma, kristna kyrkobesökare med… ja, mannen som nu har anhållits för terrordåden i Oslo. (2, 3)

För nu vet vi ju lite mer, och den 32-årige man som anhållits beskrivs i skrivande stund av polisen som en etnisk norsk, kristen fundamentalist med kopplingar till högerextremism. En man som sägs ha attackerat norska Arbeiderpartiet för att protestera mot muslimer. Längre ifrån Alfssons spådom kan man inte komma. Men terrorattentaten är förstås en precis lika stor tragedi för det!

Detta visar hur fel det kan slå om man försöker utnyttja okunskap och tragedier för att vinna politiska poäng och sprida hat. Fördomar som de som Sverigedemokraterna genom Alfsson piskar upp, är sannolikt precis det som fick mannen att begå attentaten. Vad kan vi lära oss av detta?

01 juli 2011

Långt och argt om KD och tvångssteriliseringar

Jag är mycket besviken på (en majoritet av) Kristemokraterna just nu. Igår bestämde de sig på sitt riksting för att ha kvar kravet på att den som byter kön även måste sterilisera sig – en rest från i Sveriges mörka, rasbiologiska historia. Heder åt de kristdemokrater som tog strid mot sitt parti, men det räckte inte till.

När alla andra riksdagspartier (utom SD) tydligt tagit ställning för att det är hög tid att stoppa tvångssteriliseringarna, hade detta varit en möjlighet för KD att visa sig som ett modernt parti som förankrar sin vurm för familjen i förnuft istället för i religion eller moralism.

Förmågan att kunna sätta ett liv till världen är som ett mirakel – varenda gång det händer. Om något i vår värld ska kunna ses som heligt och helgat, borde det väl vara detta. Därför är det monstruöst av lagstiftare att beröva en människa denna förmåga, bara för att man känner för det.

Jag skriver ”bara för att man känner för det”, för det är det det kokar ned till. Det finns inga medicinska argument för att sterilisera en kvinna som blir man eller vice versa. Inget som motiverar att en f d man inte får spara spermier från innan operationen. Inte ens det slitna ”alla barn har rätt till en mamma och en pappa”-argumentet håller, för varför skulle den nyblivna kvinnan nödvändigtvis välja att skaffa barn med en annan kvinna? Det handlar bara om att dessa kristdemokrater inte vill utmana sina föreställningar om vad som är man eller kvinna, och därför gör detta enorma ingrepp på andra människor i en utsatt situation. What did they ever do to you?!

Man tycker att ett parti som ogillar aborter för att livet är så heligt, kunde ha lika mycket kärlek till övers för transsexuella människor och deras reproduktionsmöjligheter. De lär ju ha det tillräckligt svårt som det är att skaffa barn.

Jag blir extra förbannad på Maria Larssons (KD) presskommentar från kongressen:
Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön. Jag blir upprörd när man jämför detta med tvångssterilisering. Det handlar om att man på frivillig väg valt att byta kön.
Öhh, nej. Varför är det någonsin rimligt att begränsa människors förmågor på pin kiv? Varför är det rimligt att handikappa en människas från att skaffa barn på det ena sättet, fullt medveten om att detta inte kommer att kompenseras från det andra hållet. Eller för att vara konkret: när Maria Larsson kan garantera spermieproduktion hos ex-kvinnorna, och ägglossning hos ex-männen, kan vi börja prata om ”rimlighet”, för då blir det faktiskt ett byte från egenskap A till egenskap B. Men i dagsläget så handlar det bara om att hon vill ta bort en egenskap utan att ersätta den med något annat.

Och det är ovärdigt en minister att hävda att man ”väljer frivilligt” att byta kön. Transsexualism är en psykiatrisk diagnos, och könsbytet är det sätt som samhället behandlar den diagnosen. Det finns en himla god anledning till att vi gör detta, för självmordsfrekvensen hos transsexuella som inte får byta kön är skyhög. Det är en fråga om liv och död för vissa. Att ytterst be en människa att välja mellan livet, och förmågan att någonsin kunna skapa liv, är osmakligt.

30 juni 2011

Ska skolorna bli bättre krävs handling

För några dagar sedan skrev Jonas Hellberg (S) i Barometern-OT om hur han vill stoppa de svenska skolelevernas kunskapstapp i internationella jämförelser – något som inte minst utbildningsminister Jan Björklund (FP) varnat för i många år. Idag svarar jag och min kollega i Barn- och ungdomsnämnden Lene Polteg (FP) att det inte räcker med ord, utan att skolan måste få resurser också.

Vad kan man då göra som kommunpolitiker? Jo, man kan anställa speciallärare så att den växande gruppen barn med särskilda behov tidigt får lära sig läsa, skriva och räkna. Man kan göra något åt bristen på skolpsykologer, när den psykiska ohälsan bland unga gör sig alltmer påmind. Man kan återinföra den sista skolsjukgymnasten som Hellberg med flera sparade in på härom året - barnen blir inte friskare bara för att man tar bort sjukgymnasten.

Men handlingar talar högre än ord. Bara två dagar efter Hellbergs debattartikel röstade han och hans rödgröna kollegor nej till alla dessa satsningar som Folkpartiet liberalerna hade föreslagit och finansierat, och som hade kunnat hjälpa Kalmars skolor att nå de högt uppsatta målen.

Läs hela!

23 juni 2011

Dödsfällor utanför skolan

Idag är en sån där dag då man är lite extra förbannad, för att en del saker som görs är så idiotiska och totalt onödiga.

Någon eller några roar sig med att spänna upp ståltråd över cykelvägar, bland annat mellan Funkaboskolorna, vilket i mitt fall är bakom husknuten. En flicka som cyklade hade "tur" och fick "bara" tråden i bröstet. Några centimeter högre, så hade hon kunnat dö. Är det så vi vill inleda sommarlovet?

Fattar de inte hur farligt det är? Det borde rubriceras som mordförsök!

17 juni 2011

Kyrkoavgiften = 1 procent av din inkomst. Så här går du ur

Om du är medlem i Svenska kyrkan så är det ändå 85 % sannolikhet att du inte tror på Jesus Kristus. Varför vara med då, med tanke på att årsavgiften är nästan en procent av din inkomst? Det blir några tusenlappar om året trots allt.

En del icke-troende stannar kvar som medlemmar i Svenska kyrkan ändå, för att de ser verksamheten som en sorts välgörenhet. Och det kan man förstås göra, på samma sätt som det går att tycka att andra välgörenhetsorganisationer kan göra bättre nytta för pengarna.

Oavsett vilket så tycker jag att var och en ska göra ett aktivt val – man ska inte bara vara med av slentrian bara för att man blev inskriven som spädbarn och sen aldrig har tänkt på hur mycket av sin inkomst man ger upp varje år.

Så för den som vill spara (eller omdirigera) en procent av sin inkomst finns webbplatsen Ut Ur Kyrkan.se där du kan få hjälp med pappersarbetet.

15 juni 2011

Rättvisare villkor för friskolorna?

I Barn- och ungdomsnämnden har vi under våren filat på ett nytt resursfördelningssystem, dvs hur skolpengen/elevpengen och dylikt ska beräknas så att varje elev och skola får det så rättvist som möjligt. Skolpengen ska följa med eleven till den skola hon eller han väljer.

Bland annat kommer vi att kraftigt förstärka kompensationen för bakgrundsfaktorer, så att de barn som behöver mer resurser för att klara kunskapsmålen, ska få det. Det ska t ex inte spela roll om ens föräldrar är låg- eller högutbildade, vilket vi vet ger barn olika förutsättningar i skolan. Denna förändring är bra - skolan ska vara "den sociala utjämnaren" så att alla får chansen att lyckas.

En sak som däremot upprört mig är planerna på att ersättningen för ”administrativa kostnader” föreslås bli mycket lägre för friskolorna än för de kommunala skolorna. De kommunala skolorna ska fortsatt få ersättning motsvarande sju procent av deras skolpeng, men friskolorna ska bara få tre procent! Detta är samma modell som den som har kritiserats i Kalmarsunds gymnasieförbund, och jag har varit tydlig från början med att jag och alliansgruppen inte kan acceptera en sådan diskriminering mot friskolorna. Det ska vara skolpeng på lika villkor.

Idag när vi diskuterade ärendet på nämnden, så kändes det som att majoriteten börjar ansluta sig till vår linje. Vi hade fått se en konsekvensbeskrivning som visade hur den nya resursfördelningen skulle slå mot skolorna/enheterna, och de fristående enheterna får genomgående (med ett undantag) mindre att röra sig med, för flera så innebär det en nedskärning med 15 %! Efter detta talade ordförande Jonas Hellberg (S) om att vi kanske måste diskutera ett resursfördelningssystem där ersättningen för administrativa kostnader är lika för alla skolor.

Denna diskussion kommer säkert att ta en informell vända i kommunledningen innan det blir bestämt. Jag välkomnar om majoriteten ställer sig bakom detta så att vi kan få politisk enighet kring lika villkor mellan friskolor och kommunala skolor - så lika som vi bara kan få. I augusti fattar vi beslut.

18 maj 2011

Att leva som man lär

Hur ofta åker du själv kollektivt?
- Inte så mycket nu när jag har tjänstebil.

- Landstingsrådet Jessica Rydell (MP), som ska höja skatten för oss utan giltlig anledning, i Östran.

07 april 2011

Även fritidspedagoger kommer kunna få lärarlegitimation!

Fritidspedagoger är en grupp som länge känt sig åsidosatta, trots att deras utbildning är fullt jämförbar med lärarutbildningen och trots att fritidshemmen utför ett viktigt arbete i anslutning till skolan. Det har förekommit kritik mot att de inte har omfattats av lärarlyftet och lärarlegitimationen – två annars mycket lovvärda satsningar från alliansregeringen för att höja läraryrkets status.

Men bra har nu blivit ännu bättre! När "Lärarlyftet II" drar igång nästa år så kommer även fritidspedagoger att kunna söka dit, och ansöka om motsvarighet till lärarlegitimation. Tack till utbildningsminister Jan Björklund (FP) som har tagit till sig av synpunkterna!

Läs om detta och mer hos Lärarförbundet.

05 april 2011

FP-länet ställer sig bakom min landsmötesmotion om valsystemet!

I helgen hade Folkpartiets länsförbund i Kalmar län årsmöte i Emmaboda. Förutom ett inspirerande föredrag från EU-minister Birgitta Ohlsson (FP), om politisk extremism, så tog årsmötet ställning till flera förslag till landsmötesmotioner. Sebastian Halléns utmärkta motion om "mangadomen" bifölls, efter en kreativ debatt, vilket innebär att länsförbundet skickar den till FP-ledningen i sitt eget namn.

När det blev dags att behandla min motion om ett modernare valsystem så hade jag fem beslutspunkter, och förbundsstyrelsen hade föreslagit att man skulle bifalla blott två av dem. Men när vi röstade om dem en efter en så visade det sig att partimedlemmarna ställde sig bakom alla fem! Döm om min glädje, inte bara för min egen skull utan även för de väljare, som i framtiden kan få en bättre fungerande demokrati om motionen en dag blir verklighet.

Så nu har motionen lämnats in här på medlemsportalen mitt.folkpartiet.se, och alla medlemmar kan ansöka om att få stå med som medförfattare. Varsågod! :)

30 mars 2011

Deltar i konferens om LUPP

Idag är jag i Oskarshamn och deltar i en heldagskonferens om LUPP. LUPP handlar om ungdomars situation i samhället - att de ska känna trygghet i skolan, att fritiden ska vara trevlig, att de ska känna att de kan påverka samhället osv. Man genomför regelbundet enkäter till ungdomar i länet, de s k LUPP-enkäterna.

Det ska bli en spännande dag och jag ska supa in så mycket jag bara kan. Särskilt noga tänker jag bevaka tryggheten i skolan och arbetet mot mobbning. Barn måste känna sig trygga innan de kan börja lära.

17 mars 2011

Spännande möten mellan unga och gamla!

I fredags besökte jag tillsammans med övriga allianspartierna i Barn- och ungdomsnämnden Generationer i samverkan, som är ett samarbete mellan Hagbyskolan och omsorgsboendet Möregården. Elever får på lektionstid träffa äldre och tillsammans måla, spela tv-spel, arbeta i trädgård eller med slöjd med mera. De anställdas initiativ till detta har nyligen belönats med personalpriset "Södermöre - steget före".

Denna dag var det fika och fia-spel. Jag satt brevid ett par tjejer i sexan som pratade med var sin tant om vad de jobbade med när de var unga. Träffen höll bara på en timme, men var nog så intensiv.

Vi tycker det är viktigt att den uppväxande generationen får knyta kontakter med vuxna i samhället. Det skapar trygghet och minskar rotlöshet. Det var mycket inspirerade att ta del av personalens initiativ, och nu har vi något att ta med oss till arbetet i norra kommundelen. Det vore underbart om vi kunde få lika god samverkan på andra skolor också. Men det är viktigt att det kommer underifrån och att personalen själva vill det. Det skulle aldrig bli samma sak om vi politiker bara försökte bestämma det ovanifrån.

Nej tack till snokande företag,

I förrgår var det en minst sagt ovanlig debattartikel i Barometern-OT – Erik Gustafsson på företaget Acidon som krävde att FRA-lagen och IPRED-lagen måste utökas så att företag som hans eget kan få ta del av människors privatliv. I marknadsföringssyfte.

Idag svarar jag och Sebastian Hallén på detta med en rad konkreta exempel på vilket helvete en sådan förändring skulle släppa lös. Dåliga lagar ska avskaffas, inte utökas!

14 mars 2011

Tycker Håkan Juholt som du?

Johan Norberg påminner mig om att www.valpejl.se kan användas retroaktivt för att se vad den-plötsligt-hetare-än-vanligt Håkan Juholt (S) tycker i olika politiska frågor. De flesta riksdagskandidater fyllde ju i sin varudeklaration där inför valet i höstas. Här kanske det finns en del intressanta ställningstaganden, t ex att Juholt borde stödja regeringens överenskommelse med Miljöpartiet om att papperslösa ska ha rätt till vård.

Och om du orkar göra om testet, så kan du matcha dina åsikter mot hans, förstås! Enligt matchningen så föredrar jag 90 % av riksdagens ledamöter framför Håkan Juholt, hmm...

Åh, vad jag gillar den transparens som Internet tillför till demokratin!

28 februari 2011

Beslut: Kalmar ska upphäva sitt skyltmonopol!

OK, det här händer inte varje dag.

I fjol skrev jag en motion om att upphäva det skyltmonopol, som Kalmar kommun införde 2009. I afton behandlade kommunfullmäktige motionen, och jag lyckades faktiskt få med mig en majoritet av politikerna! Efter en votering så har vi beslutat att gå emot kommunstyrelsens förslag och istället avskaffa skyltmonopolet!

Det är inte varje dag som man som oppositionspolitiker får igenom sina förslag. Men allra gladast är jag för Kalmars föreningsliv, som ikväll fick lite mer frihet att marknadsföra sig, synas och växa!



Motionen i sin helhet såg ut så här:

Upphäv kommunens skyltmonopol

Sedan ca ett år tillbaka kräver Kalmar kommun - genom projektet "Snyggt och tryggt Kalmar" - att särskilda evenemangspelare används när olika händelser ska marknadsföras. Att skylta på dessa pelare är emellertid långtifrån gratis; det kostar 2 500 kronor per tillfälle och skylt.

För en kommun med budget på flera miljarder kanske det inte låter som mycket pengar, men få föreningar har råd att lägga så mycket pengar på skyltning. Således står evenemangspelarna ofta tomma, sånär som på någon annons från kommunen själv (!). Denna tomhet signalerar att Kalmar är en stad där det inte händer något.

En kommun ska hjälpa, inte stjälpa, det lokala föreningslivet. Om ideella föreningar inte kan locka folk till sina evenemang kan de inte attrahera nya medlemmar, och riskerar istället att slås ut.

De evenemangspelare som nu finns kan väl få stå kvar, om det nu finns ett tioårigt avtal, men kommunen bör åter tillåta annan tillfällig skyltning. Tillgång till stora pengasummor ska inte styra vilka evenemang som får synas på våra allmänna ytor.

Dessutom är politiska partiers valaffischer undantagna skyltmonopolet. De faller under en annan lagstiftning, men det uppfattas likväl som en nagel i ögat på föreningar, när politiker förbjuder dem att marknadsföra sig under rimliga former medan politikerna själva åtnjuter en gräddfil.

Därför yrkar jag

  • att Kalmar kommun upphäver skyltmonopolet enligt motionens intentioner ovan.

Björn Brändewall (FP)

25 februari 2011

Nu syns effekterna av nedskärningen i skolan - tyvärr!

Tidningen Skolvärlden har presenterat årets kommunrankning. Kalmar som skolkommun faller från plats 19 till 93 jämfört med föregående år. Skolvärlden har vägt ihop sex faktorer:

  • Resultaten i de nationella ämnesproven.
  • Andelen elever som har gymnasiebehörighet när de lämnar årskurs 9.
  • Andelen elever som uppnått målen i samtliga ämnen i årskurs 9.
  • Lärartäthet.
  • Andel lärare med pedagogisk utbildning.
  • Undervisningskostnad per elev.

Försämringen är värd att ta på allvar, och bekräftar det jag varnat för tidigare: nu börjar effekterna synas av de rödgrönas nedskärningar i skolan. De senaste åren har de styrande i Kalmar skurit ned på skolan nästan varje år, och detta går självklart ut över lärarna och undervisningen. Pengarna har istället gått till bland annat arenastöd.

Lärarna och rektorerna har tvingats spara ned totalt tre procent av sin budget den senaste mandatperioden. Samtidigt har kostnader för lokaler och el ökat. Det är en ekvation som inte går ihop. Det som kommer i kläm blir undervisningen, och allra svårast blir det för de barn som behöver mest stöd.

Det finns många saker som behöver göras för att förbättra Kalmars resultat, men jag ser främst tre saker som behövs och som jag kommer att jobba för:

  • Höja lärarnas status, så att lärarlyft kan kombineras med lönelyft
  • Fler speciallärare för barn med särskilda behov
  • Mer resurser till elevhälsateam

Hjälp mig att avsluta min landsmötesmotion!

UPPDATERING: Nu är motionen inskickad!

Min landsmötesmotion om ett mer lyhört valsystem har fått många positiva kommentarer, och nu har jag suttit och kortat ned den ett bra tag. Maxgränsen för brödtexten är nämligen på 4 500 tecken, och den ursprungliga texten var på 7 253 tecken, när jag hade fått med allt som jag ville ha sagt.

Nu är jag nästan klar, men det är fortfarande 687 tecken för mycket. Imorgon lördag måste jag lämna in den, om jag ska ha någon chans att få mitt länsförbund att ställa sig bakom den. Kan du komma med förslag som kortar ned den? Lämna en kommentar! (Yrkandena i slutet behöver inte kortas ned, bara brödtexten.)

Jag bifogar även några överstrukna stycken, som egentligen redan är kapade, men som jag tycker innehöll något viktigt.

Ett valsystem som tar tillvara på 2000-talets möjligheter
eller
En demokratisk vitamininjektion till valsystemet

Det decentraliserade medielandskapet ger politiker större möjlighet att bilda opinion och knyta direktkontakt med väljarna. På www.valpejl.se kunde väljaren 2010 snabbt hitta den kandidat som bäst matchade ens åsikter, i hela riket. Men vårt valsystem tillät oftast inte väljaren att rösta på den kandidaten. I en tid då valdeltagandet generellt sjunker, är det hög tid att införa förändringar för att göra valsystemet mer lyhört och demokratiskt.

1. SKILDA VALDAGAR. Riksdagsval, landstingsval och kommunval har unika frågor som måste föregås av varsin debatt. Oetiska politiker ska inte kunna gömma sig bakom gemensamma valdagar för att gå till val på frågor som egentligen beslutas någon annanstans. Därför bör valdagarna skiljas åt.

2. RÄKNA PERSONKRYSS FRÅN ALLA VALKRETSAR. En väljare i Skåne berörs av de beslut som Skåne landstingsfullmäktige/regionfullmäktige fattar - oavsett om beslutsfattarna bor i Malmö eller Hässleholm. Men om jag är skriven i Malmö och har favoritkandidaten i Hässleholm, så får jag inte personkryssa henne - för jag bor inte i "hennes" valkrets. Visst, jag kan skriva hennes namn på en blank partivalsedel. Men eftersom hon bara kan bli personvald på kryss från en enda valkrets, blir min röst i praktiken en röst på topkandidaterna hemma i Malmö, oavsett om jag har förtroende för dem.

Detta bör ändras. En kandidat måste kunna bli personvald av alla väljare i församlingens "upptagningsområde", oavsett om valet är till kommun, landsting eller riksdag.

Detta kan kräva att reglerna för geografisk representation och utjämningsmandat måste revideras. Det må vara hänt. Fördelningen av utjämningsmandat upplevs ändå av de flesta som helt oförutsägbart, vilket inte är bra för förtroendet för valsystemet.

3. LÄGRE OCH JÄMLIKARE PERSONVALSSPÄRRAR. Personvalsreformen var en seger för liberalismen, men de höga spärrarna som andra partier krävde har gjort att ytterst få personer kryssats in. Få väljare utnyttjar rätten att kryssa, kanske just för att det är så svårt att göra skillnad.

Att spärren dessutom är formulerad som en procentsats gör att kandidater i stora valdistrikt, eller stora partier, behöver fler kryss än andra för att komma över spärren. Detta är inte rättvist.

Spärren förhindrar oberäkneliga resultat om extremt få kryssar. Det är bra. Men egentligen borde det räcka med en spärr på ett fast antal kryss. I kommunval krävs utöver procentspärren att kryssen ska vara minst 50 till antalet; i landstingsval ska de vara minst 100. Om dessa siffror kompletterades med en nivå för riksdagsval (och ev. reviderades), skulle procentdelen kunna avskaffas. Det skulle stärka kontraktet mellan väljare och förtroendevald, och stärka förtroendet för demokratin.

4. ELEKTRONISK RÖSTNING. Dagens röstning med papperslappar innebär en enorm ruljans av valsedlar, där endast en bråkdel används i slutändan. Detta är dåligt inte bara för ekonomin och miljön, utan öven för demokratin; pengar, inte politiska idéer, blir avgörande för om ett parti ska kunna ställa upp i allmänna val, eftersom man måste få ut sina valsedlar till varje vallokal i landet, och sedan kunna kontrollera för sabotage flera gånger under valdagen. Och den manuella rösträkningen innebär alltid risk för den mänskliga faktorn - fel eller fusk.

Dessa problem kan lösas med elektronisk röstning. I varje vallokal kan det stå en röstmaskin, där väljaren via t ex en pekskärm kan välja mellan alla partier och kandidater som ställer upp i valet. Alla partier får en rättvis och lika stor chans, och makten ligger i sanning hos väljaren. Röstning kan även ske via Internet.

Elektronisk röstning används redan i många länder. 2004 röstade 28,9 % av väljarna i USA elektroniskt, och 380 miljoner väljare i Indien valde sitt parlament med elektroniska röstningsmaskiner. I Baltikum går det idag att rösta med ett SMS.

Kompromisser kan förstås göras. Om datoriserad lagring av rösterna inte bedöms vara säkert, kan röstmaskinen skriva ut ett kvitto på plats. Eller rentav en skräddarsydd valsedel. Denna motion syftar inte till att binda upp Folkpartiet kring någon specifik lösning, men till att öppna sinnet för de möjligheter som elektronisk röstning kan ge, och utforska dessa.

Partier som vill får gärna fortsätta köra ut valsedlar till vallokaler och hushåll. Men med elektronisk röstning som komplement, kan vi belöna de väljare som tar valet (och personvalet) på största allvar och gör efterforskningar. Vi kan göra valet tillgängligare för de som inte vill gå till en vallokal. Och spelplanen kan bli mycket rättvisare för partier på uppstart eller med begränsade resurser.

5. MÖJLIGHET ATT RÖSTA PÅ ANDRAHANDSVAL. "4-procentspärren" i riksdagen, och dess motsvarigheter i landsting och kommun, är nödvändiga för att förhindra kaos i parlamenten. Men spärrarna gör samtidigt demokratin stel. Väljare vågar inte rösta på ett uppstickar-parti, eftersom rösten är kastad i sjön om partiet inte når över spärren.

Med elektronisk röstning som nämnts ovan, vore det enkelt att även registrera ett andrahandsparti att rösta på. Andrahandsvalet kan träda i kraft om partiet, när alla förstahandsröster räknats, inte blivit invalt.

Om detta av någon anledning skulle visa sig svårt att kombinera med valhemligheten, borde varje väljare ha rätt att välja själv: bibehållen valhemlighet, eller möjlighet att rösta med andrahandsval. Behovet av valhemlighet varierar från person till person, och detta bör vi respektera och beakta på bästa sätt.

Väljare måste kunna välja efter sitt hjärta, utan att behöva taktikrösta. Detta utsätter förstås alla etablerade partier för ökad konkurrens. Men vi liberaler vet redan att konkurrens är oslagbart som sporre för att bli bättre, så detta bör vi välkomna!

Därför yrkar vi att landsmötet uttalar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för:

  1. Att allmänna val ska hållas på skilda valdagar
  2. Att kandidater i allmänna val ska kunna bli personvalda av alla som får rösta till församlingen ifråga, oavsett valkrets
  3. Att personvalsspärrarna ska kräva ett bestämt och lågt antal kryss, istället för en viss procent av rösterna inom valkretsen ifråga. Spärrarna ska vara olika för riskdagsval, landstingsval och kommunval.
  4. Att traditionell valsedelröstning ska kompletteras med elektronisk röstning via internet, SMS och röstmaskiner utställda i vallokaler
  5. Att nämnda elektroniska röstning ska erbjuda möjligheten att lämna en andrahandsröst, som träder i kraft om det förstvalda partiet inte kommer in i riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige ifråga

17 februari 2011

Förskolorna behöver både lokaler och lärare!

Igår hade vi möte i Barn- och ungdomsnämnden och antog årsberättelse för 2010. Det verkar bli rutin i den nya nämnden att någon har med sig sin bebis på sammanträdet. Är det inte damen från Miljöpartiet, så är det herrn från Centerpartiet som tar med sig sin lille son. Det sätter lite färg på mötesklimatet!

Vi är således fullt medvetna om att det föds alltfler barn i Kalmar. ;) Detta ställer krav på kommunen att ha fler förskolor redo. Men nästa år står vi inför problem; vi kommer att behöva sex nya förskoleavdelningar som kommunen inte har avsatt några pengar för att bygga. Vi måste hitta någon lösning för detta, och trycka på på vänstermajoriteten i kommunfullmäktige att det behövs investeringar för dessa förskolor.

Förvaltningen har tillsammans med Serviceförvaltningen och Kultur- och Fritid förhandlat om lokallösningar.
  • I Stensberg flyttar man in förskola i några av äldreomsorgens lokaler.
  • Man kikar på att förvandla Kalmar FF:s klubblokal på Fredriksskans till en förskola i några år.
  • Förskolan Topasen i Oxhagen, som idag delar lokal med Oxhagens fritidsgård, tar över hela lokalen.

Det sistnämnda föranledde en del kritik när Socialdemokraterna stack och gjorde ett eget pressutspel av det i torsdags. Det innebär nämligen att ungdomarna i Oxhagen står utan fritidsgård i ett halvår, och måste åka till Vasa Fritidsgård istället. (Varken Barn- och ungdoms eller Kultur- och fritids politiker har tagit något beslut i frågan. Min nämnd fick information om det för första gången idag.)

Här har allianspartiernas gruppledare lagt ett förslag om att diskutera samverkan med fristående Nya Oxhagsskolan, som har plats i sina lokaler, och det tycker jag är ett förslag som är värt att titta närmare på. Friskolorna är en del av Kalmar de också och borde få vara med i diskussionerna så att vi kan sätta Oxhagenbornas bästa i centrum.

Men även efter detta pusslande så kvarstår minst hälften av nämnda förskolebrist, särskilt ute i Rockneby, så "vi är inte i land ännu".

Det är inte bara lokaler som förskolan lider brist på, utan även förskolelärare. Vi i allianspartierna har sett på detta med oro och vi lämnade idag in en skrivelse till förvaltningen. Vi vill ha det redovisat vilka som är orsakerna till lärarbristen, vad som görs för att lösa den, och hur man ska säkerställa det framtida behovet av förskollärare för våra minsta barn i Kalmar.

15 februari 2011

Min landsmötesmotion om ett mer lyhört valsystem (uppdaterad 2)

UPPDATERING 25 FEB: Jag har publicerat en kraftigt nedkortad version, som jag ska lämna in imorgon. Men jag behöver din hjälp! Läs och lämna kommentarer!

UPPDATERING 16 FEB: Denna bloggpost kommer att vara levande och ändras allteftersom kloka kommentarer kommer in. Nu har jag länkat till några fler folkpartister som gör samma sak.

I höst har Folkpartiet liberalerna landsmöte, men jag har redan nu börjat skriva på en motion som jag tycker är viktig, om ett ämne som jag skrivit tidigare om. Min förhoppning är att jag kan få mitt länsförbund att ställa sig bakom den på årsmötet till våren.

Det är bara ett första utkast (och långt över maxgränsen på 4500 tecken) men jag lägger ut den här för allmän beskådan, i förhoppning om att folk kommer med synpunkter eller rent av säger ”den där vill JAG vara med på och få med MITT länsförbund på också”.

Vi är nu flera som lagt ut våra motionsutkast på detta sätt. Läs Sebastian Halléns motion om mangadomen och Mathias Sundins motion om att utse partiledare via primärval.

(Deadline för motioner till mitt länsförbund är f ö på lördag...)

Ett valsystem som tar tillvara på 2000-talets möjligheter
eller
En demokratisk vitamininjektion till valsystemet

Dagens decentraliserade medielandskap ger politiska kandidater större möjlighet att bilda opinion, driva personvalskampanj och fördjupa kontakten med väljarna. Och dagens teknik ger väljaren större möjlighet att hitta den perfekte kandidaten; på t ex SVT:s och SR:s webbplats Valpejl kunde väljaren 2010 snabbt hitta den kandidat som bäst matchade ens åsikter, i hela landet. Men väljaren kunde oftast inte rösta på kandidaten, på grund av begränsningar i vårt valsystem. I en tid då valdeltagandet generellt sjunker, är detta något som måste tas på allvar. Här presenterar vi fem förändringar som det är hög tid att införa för att göra valsystemet mer lyhört och demokratiskt.

1. SKILDA VALDAGAR. Att riksdagsval, landstingsval och kommunval hålls på samma datum är inte bra för demokratin. Varje val har unika frågor som måste föregås av en egen debatt. Det är tyvärr inte ovanligt att vissa politiker utnyttjar detta för att gå till val på frågor som egentligen beslutas på någon helt annan nivå, och detta är inte ärligt mot folket. Väljarna måste få veta vad varje val innebär, och därför bör valdagarna skiljas åt.

2. RÄKNA PERSONKRYSS FRÅN ALLA VALKRETSAR. Om jag är skriven i Skåne, så berörs jag av de beslut som Skåne landstingsfullmäktige/regionfullmäktige fattar - oavsett om politikerna som fattade besluten till vardags bor i Malmö eller Hässleholm. Men om jag är skriven i Malmö och har störst förtroende för en kandidat i Hässleholm, så får jag inte personkryssa henne - för jag bor inte i den valkrets som hon kandiderar i. Visst, jag kan skriva hennes namn på en blank partivalsedel. Men det ökar inte hennes chanser att bli personvald, för hon kan bara bli vald på kryss från en enda valkrets. Mitt röst skulle i praktiken bli en röst på topkandidaterna i min egen valkrets, oavsett om jag har förtroende för dem eller inte. Detta bör ändras. En kandidat måste kunna bli personvald av alla väljare i församlingens "upptagningsområde". Motsvarande bör självklart gälla även vid val till riksdag och kommun.

Detta kan kräva att valsystemets regler för geografisk representation, bland annat med utjämningsmandat, måste revideras. Det anser vi måste få ske i så fall. Beräkningarna för utjämningsmandatens fördelning upplevs ändå av de flesta som helt oförutsägbara, vilket inte är bra för förtroendet för valsystemet.

3. LÄGRE OCH JÄMLIKARE PERSONVALSSPÄRRAR. Införandet av personval var en seger för liberalismen, men en bitterljuv sådan. De höga personvalsspärrarna som andra partier krävde, har gjort att ytterst få personer har blivit inkryssade. Få väljare har dock utnyttjat sin rätt att kryssa, kanske just för att det är så svårt att göra någon skillnad.

Att spärren dessutom är formulerad som en procentsats, gör att den blir olika hög för olika kandidater. Kandidater i stora valdistrikt behöver fler kryss än kandidater i små valdistrikt. Kandidater i stora partier behöver fler kryss än kandidater i små partier. Detta är inte rättvist.

Spärren har en viktig funktion - att förhindra att något enstaka kryss sätter hela listan ur spel. Men detta kan uppnås med en spärr på ett fast antal kryss. I kommunval krävs utöver procentspärren att kryssen ska vara minst 50 till antalet. I landstingsval är motsvarande siffra 100. Om en liknande nivå infördes för riksdagsval (eventuellt i kombination med en revidering av nämnda siffror) skulle procentspärren kunna avskaffas. Det skulle ge väljarna mer makt över sina politiker, och därmed stärka kontraktet mellan väljare och förtroendevald, och stärka förtroendet för demokratin.

4. ELEKTRONISK RÖSTNING. Dagens röstning, med papperslappar som läggs i kuvert och hushållsutskick innebär en enorm pappersruljans vid varje valrörelse, och endast en bråkdel av alla valsedlar används i slutändan. Detta är både ekonomiskt och ekologiskt belastande för de partier som vill ställa upp i allmänna val. Det har även en demokratisk nackdel: pengar, inte politiska idéer, blir avgörande för om ett parti ska kunna nå ut med sina valsedlar till valje vallokal i landet. Stora personella resurser krävs även för att kontrollera flera gånger under valdagen att ingen sabotör har slängt valsedlarna. Dessutom innebär den manuella rösträkningen alltid risk för mänskliga fel eller fusk.

Alla dessa problem kan lösas med elektronisk röstning. I varje vallokal kan det stå en röstmaskin, där väljaren via t ex en pekskärm omedelbart kan välja mellan alla partier och alla kandidater som ställer upp i valet. Alla partier får en rättvis och lika stor chans, och makten ligger i sanning hos väljaren. Röstning skulle även kunna ske via Internet med e-legitimation.

Detta är ingen oprövad mark - elektronisk röstning används i många länder. Redan 2004 röstade 28,9 % av väljarna i USA elektroniskt, och 380 miljoner väljare i Indien valde enligt uppgift sitt parlament med elektroniska röstningsmaskiner. I Baltikum går det idag att rösta med ett SMS.

Kompromisser kan förstås göras. Om datoriserad lagring av rösterna inte bedöms tillräckligt säkert, kan förstås röstmaskinen skriva ut ett kvitto på plats. Eller rentav en skräddarsydd valsedel. Många avvägningar måste göras, och denna motion syftar inte till att binda upp Folkpartiet kring någon specifik lösning, men till att öppna sinnet för de möjligheter som elektronisk röstning kan ge, och utforska dessa.

De partier som vill kan självklart fortsätta köra ut valsedlar till alla vallokaler och hushåll, men med elektronisk röstning som komplement så kan vi belöna de väljare som tar valet (och personvalet) på största allvar och gör efterforskningar få lön för mödan, göra valet tillgängligare för de som inte vill gå till en vallokal, och göra spelplanen mycket rättvisare för partiet som är på uppstart eller har begränsade resurser.

5. MÖJLIGHET ATT RÖSTA PÅ ANDRAHANDSVAL. "4-procentspärren" i riksdagen, och dess motsvarigheter i landstingsval och kommunval, är nödvändiga för att få lite struktur i parlamenten. Men spärrarna för samtidigt med sig en demokratisk stelhet. Väljare tvekar inför att rösta på ett uppstickar-parti, för de är rädda att deras röst inte kommer att räknas, om partiet inte kommer in i församlingen.

Med den elektroniska röstningen som nämnts ovan så öppnar sig nya möjligheter, som tedde sig omöjliga vid traditionell valsedelröstning. Med rösterna i en databas så vore det en barnlek att även registrera ett andrahandsparti att rösta på. Andrahandsvalet kan träda i kraft om förstahandsvalet inte blir invalt i den beslutande församlingen.

Om en utredning skulle komma fram till att det vore svårt att kombinera detta med valhemligheten, borde varje väljare ha rätt att välja detta själv: antingen rösta på vanligt sätt med bibehållen valhemlighet, eller rösta med andrahandsval, utan valhemlighet. Behovet av valhemlighet varierar från person till person, och detta bör vi respektera och försöka göra det bästa av.

För demokratin är det viktigt att väljare kan rösta på det som ligger dem närmast om hjärtat, utan att behöva hänfalla åt strategiröstande. Detta lär förstås utsätta de etablerade partierna för ökad konkurrens, så även oss. Men vi liberaler vet sedan tidigare att konkurrens är oslagbart som sporre för att bli bättre, så detta bör vi välkomna!

Därför yrkar vi att landsmötet uttalar att Folkpartiet Liberalerna ska verka för:


  1. Att allmänna val ska hållas på skilda valdagar
  2. Att kandidater i allmänna val ska kunna bli personvalda av alla som får rösta till församlingen ifråga, oavsett valkrets
  3. Att personvalsspärrarna ska kräva ett bestämt och lågt antal kryss, istället för en viss procent av rösterna inom valkretsen ifråga. Spärrarna ska vara olika för riskdagsval, landstingsval och kommunval.
  4. Att traditionell valsedelröstning ska kompletteras med elektronisk röstning via internet, SMS och röstmaskiner utställda i vallokaler
  5. Att nämnda elektroniska röstning ska erbjuda möjligheten att lämna en andrahandsröst, som träder i kraft om det förstvalda partiet inte kommer in i riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige ifråga

11 februari 2011

Förkovrar mig i Barn- och ungdomsförvaltningen

Idag gör jag en rundvandring på Barn- och ungdomsförvaltningen och ska försöka få en egen pratstund med varje tjänsteman. Jag tror att det är bra att sätta sig in i vad var och en sysslar med, för skolan och förskolan täcker ett så himla brett område – personal, elevhälsa, kosthållning och så förstås själva skolgången.

På mötena brukar vi visserligen få föredragningar från tjänstemännen, men pga ärendenas natur så är det ofta samma handfull personer som man får träffa då. Det ska bli intressant att höra även de andra och vad de tycker.

Sen blir det dags att åter boka tid för besök ute i skolorna. Varje politiker är fadder för ett eget nätverk av skolor (de senaste fyra åren har jag varit fadder för Funkabonätet, som inkluderar Östra och Västra Funkabo, Lindö, Åby, Djurängen och förskolan Trollet), men som vice ordförande så känner jag att jag har både tid och ansvar att söka mig till skolor i hela kommunen. Intervjun med skolinspektionen förra veckan gav mig flera insikter om vilka frågor som man bör ställa för att verkligen följa upp så att varje barn får den bästa möjliga skolgång, som hon eller han har rätt till.