Himmelska Fridens Torg och vad jag tycker om vapen i händerna på diktaturer

Idag är det 25 år sedan massakern på Himmelska fridens torg. Kinas kommunistparti slog brutalt ihjäl studenter som demonstrerade för frihet och demokratiska rättigheter, och samma vidriga regim förtrycker än idag landet.

När man tittar på den där berömda bilden ska man veta att det inte ”bara” var soldaterna i fyra stridsvagnar som den modige studenten fick att tveka. Det finns en större bild som visar att han tittar på ett tåg med tiotals stridsvagnar när han ändå bestämmer sig att ställa sig ivägen för dem.

Jag skulle inte vilja att några av de där stridsvagnarna var köpta från Sverige. (Det kanske de var, men det vet jag inte.) Därför känns det passande att just idag så publicerar www.vapenvalet.se mina svar på deras enkät till riksdagskandidater. Där säger jag vad jag tycker om Sveriges import och export av vapen.

För mig är det viktigt att Sverige bara exporterar vapen till demokratier som respekterar mänskliga rättigheter. Krigsmateriel är ett nödvändigt ont så länge det finns aggressiva diktaturer som vi måste kunna försvara oss mot.

Långsiktigt måste vi lösa problemet genom att verka för att diktaturer förvandlas till demokratier - här spelar EU och den globaliserade frihandeln nyckelroller. Kortsiktigt ska vi hjälpa demokratier att skydda sig mot angrepp.

Bonus: SVT:s Folkets Främsta Företrädare har lite mer att säga om vapenexport och neutralitet. Komik med bitter eftersmak.

Mitt tal på manifestationen idag

Jag har nog aldrig deltagit i ett så långt demonstrationståg förr. Enorm uppslutning!

Det är en ära för mig som liberal att få stå här idag och tala om det jag tror mest på: ALLA människors LIKA värde!

För alla är vi människor med lika värde, oavsätt vart vi kommer ifrån, vilken hudfärg vi har, om vi är man eller kvinna, ung eller gammal, sjuk eller frisk!
Alla är vi människor med samma ursprung, vilket modern forskning kan bevisa idag.

Forskning visar även att vi blir bättre på att lösa problem om vi är i blandade grupper. Det annorlunda kan störa och irritera - men det är också därför det behövs. Om en grupp är för likartad, så arbetar de visserligen smidigt och bekvämt, men drabbas lätt av grupptänk - ingen kommer med invändningar, ingen utforskar alternativ, oliktänkande vågar inte säga sin mening, och man försöker bara bekräfta de egna perspektiven. Då är det inte konstigt att det i sådana miljöer har kunnat uppstå sjuka idéer som de om rasism och nazism, eller nationalsocialism.

Rasism är nonsens. Vi hör alla till samma ras, och vi blandar oss hela tiden. Vi människor har alltid rest runt och sökt nya platser. Det är genom resandet över gränser mellan olika nationer, kulturer och synsätt som vi kan och har berikat oss med kunskap.

Adolf Hitler fattade inte detta. Han ledde Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet med en tro på nationen som grund för folkets samhörighet och förvirrad renodling av de påhittade raserna. Men samhällen byggs inte av nationer; samhällen byggs av enskilda människor, som får röra sig och blanda sig fritt.

Ställ dig själv en fråga, nästa gång någon pratar om reglerad invandring. Ställ dig frågan varför gränserna ska vara just nationella. Varför inte sätta upp gränser mellan regioner i landet, eller mellan kommuner? Ska vi kalmarpolitiker sitta och säga bu eller bä när någon vill komma hit från Färjestaden och jobba?

Nej, det ska vi inte. För att samhällen som sätter upp gränser och slutar blanda sig, förfaller. Det var med sådana politiska beslut som Kina från 1400-talet gick ner sig totalt, från världens supermakt, till ett av världens fattigaste länder. Vi behöver ett ständigt blodomlopp av nya idéer och kulturintryck i samhället för att utvecklas.

Vi lever nu i globaliseringens tid. Det är bra. Globaliseringen är nämligen nationalsocialismens raka motsats - ett utsuddandet av nationsgränserna och en global marknadsplats med den kapitalism som Hitler så djupt hatade, där det inte spelar någon roll hur du ser ut, utan vilka nya idéer du har att tillföra.

Detta lyfter människor ur fattigdom. När jag föddes befann sig hälften av världens befolkning i u-länder i extrem fattigdom. De kunde inte få mat för dagen. Med global handel så har det idag minskat till en fjärdedel. Det har aldrig skett något liknande i världshistorien. Vi ska vara väldigt glada att nationalsocialismen inte gick segrande ut ur andra världskriget.

Som svenska medborgare bör vi komma ihåg att det är bara 40 år sen vi slöt gränserna för folk som ville arbeta här, vi lät i princip bara lät flyktingar komma hit. Nu är gränserna öppnare igen men hur bemöter vi dem som kommer hit? Ärligt, hur möter vi dem som kommer hit?
Är vi bara välmenande, eller är vi även nedvärderande, när vi tror att den som jobbade som kirurg i ett annat land inte kan jobba på ett svenskt sjukhus, utan får köra taxi istället? Vi skapar en grogrund för farligt grupptänk när vi sätter upp specifika krav för att få jobba på en svensk arbetsplats, och inbillar oss att vi svenskar alltid redan har de bästa lösningarna. Som sagt: grupper är bättre på att lösa problem om de är blandade.

Det är inte här på Larmtorget som vi besegrar rasismen och främlingsfientligheten. Kampen för ett tolerant samhälle för var och en av er ni går hem och åter till era dagliga möten i vardagen. När ni säger ifrån när ni hör fördomar i fikarummet, eller vid släktmiddagen. När ni ger en utländsk arbetssökande en chans att visa vad hen går för på ditt jobb. Eller när du helt enkelt stiger utanför din komfortzon och umgås, bara umgås, med människor med en helt annan bakgrund än din egen.

Vänstern förstör allt igen

Inför manifestationen mot rasism och nazism uttryckte jag igår min fromma förhoppning att den politiska vänsterkanten skulle kunna hålla sig inom anständighetens ramar den här gången. De upphör dock aldrig att göra en besviken.

I Östran idag finns en insändare från Kommunistiska partiet, Ung vänster och Syndikalistiska ungdomsförbundet som kräver att ett av Kalmars demokratiskt valda partier ska uteslutas från manifestationen. På nyhetsplats kan vi även läsa om hur arrangören, en privatperson som just nu lägger all sin tid på detta, har fått motta många hot från vänstersympatisörer av samma anledning. Ni kan nog gissa vilket parti de vill utesluta, men jag tänker avstå från att nämna det vid namn. Principiellt hade det nämligen kunnat handla om vilket parti som helst, och det handlar om hur vi ser på vår demokrati.

Det finns partier som står för hemska saker, som inte respekterar att människor är olika, som vill stänga våra gränser för människor som med hederligt arbete vill skapa sig ett bättre liv i Sverige, som försvarar förtryckande diktaturer, som sprider hat och lögner. Dessa må och bör vi bekämpa till vårt sista andetag, med ord och kunskap, aldrig med våld.

Men. När en avsevärd del av folket har lagt sin röst på dem, så måste vi acceptera att de är lika folkvalda som vi själva. Det betyder inte att vi måste respektera deras åsikter, men vi måste respektera deras närvaro och chanser att delta i det demokratiska samtalet på lika villkor. (Och om vi försöker frysa ut dem så får de bara sympatiröster för det.) Vi bör samtidigt se det som ett misslyckande att vi inte tagit debatten tillräckligt eller på annat sätt inte nått fram till väljarna med bättre politik och värderingar.

Arrangören har behandlat alla lika, genom att bjuda in samtliga kommunfullmäktiges partier. Vänsterorganisationerna ovan beskyller henom för att därmed ”skänka legitimitet” åt partiet. Men det är fel. De som har skänkt legitimiteten är väljarna. Bryr man sig om demokrati så förhåller man sig till detta.

Vi inbjudna partier har fått en tydlig uppmaning från arrangören att hålla manifestationen fri från partipolitik. Jag respekterar den uppmaningen, som bottnar i synen att den här frågan är så viktig att den står över partipolitiskt käbbel. Ung vänster är ungdomsförbund till Vänsterpartiet, ett av de inbjudna partierna. Har Ung vänster förankrat detta utspel med sitt moderparti?

Slutligen. På tal om att skänka legitimitet. Det finns bara en ideologi som har dödat fler människor än nazismen, och det är kommunismen. Men kommunister har dock Ung vänster inget emot att synas med och samarbeta med.

Manifestation mot rasism och nazism på lördag

På lördag anordnas det en manifestation mot rasism och nazism. Samtliga partier i Kalmar kommunfullmäktige har bjudits in, och jag kommer att hålla ett tal för Folkpartiet liberalernas del.

Kärrtorp-manifestationen förra veckan blev ett försök för extremvänstern att försöka förringa sitt ansvar för och deltagande i det politiska våldet, men jag hoppas att vi kommer att hålla en bättre nivå i Kalmar och att vi blir många, så att vi visar att vi är en stor majoritet som inte vill företrädas av någon sorts våldsromantiserande eller hatspridande extremister.

Mitt tal på Syrien-manifestationen

I lördags anordnade kurdiska föreningen en manifestation i Kalmar mot det pågående förtrycket i Syrien. Det blev en lyckad tillställning. Jag fick äran att säga några ord för Folkpartiets räkning. Det gick ungefär så här:

Den arabiska våren kunde i förrgår vända ett stort blad i sin ständigt pågående krönika, en historiebok som fortfarande skrivs. Muammar Gadaffi, den kanske i särklass galnaste och farligaste despoten i Afrika, dödades, enligt uppgift, av sitt eget folk. Även Libyen kan nu börja den långa, skakiga, men nödvändiga vägen mot demokrati och frihet.

Men Libyen ska inte, får inte, vara det sista landet som befrias från sina plågoandar. Vi har samlats här idag för att hedra samma kamp som förs i Syrien. Landet som har haft undantagstillstånd sedan 1963. Det är nästan femtio år - mer än hälften av en människas liv. Om majoriteten av det en människa hinner uppleva under sitt liv är ett "undantag" - vad är då det normala?

Det är förstås väldigt praktiskt för landets ledare att ha det så här. Den internationella pressen slutar skriva om det efter bara något år - för det är ju inte någon nyhet längre. Inte för oss utanför. Men för folk som lever i undantagstillståndet, är det ett nytt helvete varenda dag.

När förtrycket blir konstant, minskar pressen på omvärldens ledare att göra något åt det. Det uppstår en pervers syn på förtrycket som något stabilt, och därmed positivt, eftersom det är mindre oroligheter än alternativet. Jag har i Sverige haft oturen att företrädas av ministrar av såväl röd färg som blå, som talat sig varma för "stabiliteten" i olika diktaturer. Som tycker att det är diplomatiskt och statsmannamässigt att anamma "neutralitet" inför konflikter. Men neutralitet innebär ju även att inte ta ställning mellan demokrati och diktatur!

Vi har samlats här för att visa att vi *tar* ställning - för rätten att starta politiska partier (och rösta på dem) - för lika rättigheter mellan kurder och andra folkgrupper - för rätten att tala sitt eget språk - för rätten att föra vidare sitt släktnamn till sina barn - för pressfrihet - för samlingsfrihet - för yttrandefrihet.

Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare - jag säger "så kallade", för om en ledare måste öppna eld mot sitt eget folk, så slutade han vara ledare för länge sedan. Bashar al-Assad, Syriens så kallade ledare, har nu ett val att göra. Vill han gå samma väg som Hosni Mubarak, som Ben Ali, eller Muammar Gadaffi? För en sak är säker, förändringens vindar är här för att stanna.

För drygt hundra år sedan existerade demokratin på jorden bara i form av några få ljuspunkter i en i övrigt mörk värld. Men nu håller demokratin på att bli normen. De fria staterna är sammantaget helt överlägsna diktaturerna, militärt men framförallt ekonomiskt.

Trenden är tydlig. Demokratierna håller på att vinna, och stabilitetsfanatikerna håller på att förlora. Ingen inbillar sig att det kommer att vara en problemfri resa. Men hellre en måhända skakig väg mot demokrati och frihet, än ett "stabilt" förtryck.

Kommer det nånsin bli som förr igen?

Jag tänker tillbaka på min basliberal, en solig vårhelg för ganska så prick 10 år sedan. En basliberal är Liberala ungdomsförbundets grundkurs för nya medlemmar och intresserade, och hålls några gånger per år, ofta på natursköna Kärsögården en bit utanför centrala Stockholm.

Vi fick genomgångar av liberalismen och viktiga politikområden som ekonomi, demokrati och feminism, fick träffa likasinnade från landets alla ändar, ta ett dopp i den närliggande sjön och spela Trivial Pursuit in på de sena morgontimmarna. Utan att försöka låta alltför mycket som ett reklamblad, kan jag konstatera att det var en upplevelse som jag sedan rekommenderat många gånger till unga människor som velat lära sig mer om liberalismen. Man minns de vänner man lärde känna på den helgen.

Jag antar att det var en sådan här helg som de norska ungsossarna väntade sig när de åkte till Utøya i fredags. Vad det sedan slutade i vet vi alla. Nu kommer denna tanke nog att dyka upp i bakhuvudet varje gång jag ska rekommendera basliberalen för någon, och jag kommer nog att få en och annan fråga om det från någon som är orolig.

Men vi kan inte vika oss. Hotet mot det öppna samhället är inte fanatismen, det är eftergiften till fanatismen. Det enda möjliga svaret på hatet är att vi fortsätter göra det vi gör bäst: kämpa för demokrati, frihet och alla människors rättigheter. Det politiska samtalet behövs därför mer än någonsin.

Idag måndag håller politiska ungdomsförbund i Kalmar en minnesstund för offren på Utøya, på Larmtorget mellan kl 12:00 och 14:00. Alla som vill visa sitt stöd är välkomna.

---

Tack till Christoffer Fagerberg som, utan att veta om det, hjälpte mig samla mina tankar nog för att formulera detta.

Kristallnattsmanifestation i kväll

Men den 9 november är inte bara glädjens dag efter murens fall. Det är även en dag då vi ska komma ihåg offren för kristallnatten, som visserligen drabbade långt färre människor, men som likväl förtjänar att hedras och minnas så att det inte händer igen.

I afton hålls en manifestation i Kalmar, mellan kl 17 och 18, i korsningen Kaggensgatan/Södra Långgatan. Jag kommer ett hålla ett kort tal om hur viktigt det är att vi har, och använder, yttrandefriheten för att se till så att hatet och fördomarna aldrig får förmörka folks hjärtan. Välkommen!

Torgmöte mot homofobi på söndag

KÄRLEK. Istället för hat, dåva.

På söndag är det IDAHO - international day against homophobia. RFSL ungdom anordnar ett mysigt litet torgmöte på Larmtorget kl 13–15. Kom dit och visa att du står för lika rättigheter och tolerans.

Rosa Bandet: Skylta med hur osjälvisk du är

Var det inte Jesus som sa att du ska ge i det fördolda…? Sakine Madon skriver om Rosa Bandet vilket sammanfattar mina åsikter om kampanjen.

På den rosa kampanjsajten står det: "Visa ditt engagemang och starta en egen insamling!". Läs den formuleringen noggrant. Just det, här gäller det att visa för andra. Man kan direkt skänka pengar till cancerfonden eller till andra organisationer utan att triggas i gång av ett rosa band, men ändå.

…

Zappa till TV3 och rosa bandet finns i kanalens logga, på SVT käbblar Monica Green (s) med ett band på sniskan mot den lika rosabandprydda biståndsministern Gunilla Carlsson (m). Kd:s Göran Hägglund nöjer sig inte bara med att bära ett band, han bär dessutom rosa myströjor flera dagar i rad. Alla är de enade. Det känns ju tryggt att veta att våra politiker inte är för bröstcancer.

Ungefär lika kontroversiellt som som den fiktiva kongressledamoten Robin DeSantos proposition att förbjuda cancer för alltid.

Demonstration i Kalmar mot FRA

Demonstrationen idag gick bra. Det känns bra att även vi som inte har möjlighet att resa till Stockholm för att bosätta oss utanför riksdagshuset, ändå kan visa vårt stöd för övervaknings-motståndarna i riksdagen som behöver allt stöd de kan få.

Förutom undertecknad så talade även Pierre Nilsson och Zaida Catalán, Elizabeth Morseby spelade en egen version av 34:an och Elisie Jonsson framförde en dikt. Mitt tal i sin helhet följer nedan.

Inledningen

När George Orwell skrev boken "1984" så skildrade han sin rädsla för att vänsterkommunismen i Sovjet skulle ta över den fria världen. Mina föräldrars generation växte upp i en tid då järnridån och kalla kriget var verklighet. Den generationen anser att FRA:s radiospaning höll Sverige säkert från krig, och det stämmer nog. Är det då någon stor grej att FRA, som spanat i etern, nu även börjar spana i kabel? Nej visst, ingen större förändring – förutsatt att vanligt folk även tidigare sände sina veckoplaneringar, inköp, affärshemligheter och kärleksbrev via radio över Östersjön.

Det påstås att FRA-lagen bara ska göra den existerande spaningen teknikneutral. Men då vill jag jämföra med det här brevet: om jag skickar det till min kompis i Stockholm, så kan jag lita på att försvaret kommer inte att sprätta upp mitt brev, läsa det och sen klistra igen det. Där har jag en lagstadgad brevhemlighet som skyddar mina rättigheter. Men om jag försöker skicka precis samma brev elektroniskt, då ska FRA plötsligt ha tillgång till det. Är det teknikneutral lagstiftning?

Presentationen

Jag heter Björn Brändewall och kommer från Liberala ungdomsförbundet. Jag är även aktiv inom Folkpartiet, där jag under våren har medverkat till att Folkpartiet i Kalmar län, tillsammans med många andra län i ungefär halva Sverige, uppmanade riksdagen att stoppa FRA-beslutet.

Jag kommer att prata om det partipolitiska spelet bakom FRA-lagen, både från höger och vänster, och vad detta säger om vårt demokratiskick, och vad vi kan göra åt det.

Sensmoralen

Otto von Bismarck lär ha sagt att ”folk mår bäst av att inte se på när lagar eller korv tillverkas”.

I fallet med FRA-lagen så verkar det tyvärr stämma rätt så bra.

Bakgrunden

Hur kunde sossarna tro att de skulle få igenom FRA-lagen?

För det var ju den socialdemokratiska regeringen, som försökte fullborda sitt Bodströmsamhälle med en lag som skulle övervaka praktiskt taget allas e-post, internetanvändande och telefonsamtal. Det var socialdemokraterna, som 2005 gav Försvarsdepartementet i uppdrag att ta fram FRA-lagen, i en version som var ännu mer integritetskränkande än den vi nu har. Detta verkar ibland ha glömts bort i debatten.

Kanske blev det interna stridigheter mellan ministrarna. Kanske var sossarna för smarta för att lägga ett sånt här kamikaze-förslag under ett valår, så de lät det ligga i nån skrivbordlåda i Rosenbad. Alliansen vann valet ändå och bildade regering. Men om sossarna hade varit dumma som tagit fram lagen, så överträffades denna dumhet av den nytillträdde försvarsministern Mikael Odenberg, som trodde att han kunde öppna den där skrivbordslådan, putsa bort de värsta integritetskränkningarna i sossarnas förslag och sen driva det själv.

Kortslutningen

Nu blir istället frågan: Hur kunde alliansregeringen tro att de skulle få igenom FRA-lagen? Inget alliansparti hade gått till val på att införa massavlyssning - tvärtom! Folkpartiet hade nyligen antagit ett punktprogram som slog vakt om den personliga integriteten. Centerpartiet hade till och med lanserat ett öppenhetsmanifest som uttryckligen tog avstånd mot FRA:s spaning. Jag är mycket kritisk till hur inte minst min egen partiledning varit dåliga på att föränkra FRA-frågan i partiet och givit ett toppstyrt intryck.

FRA-förslaget är inte moderatpolitik, folkpartipolitik, centerpolitik, kd-politik. Det är inte ens allianspolitik. Det kan bara beskrivas som "regeringspolitik". Om Reinfeldt & co tvunget skulle visa sin regeringsduglighet, så kan man fråga sig varför de valde just denna fråga att sätta ned foten på.

Enorma inskränkningar i våra grundläggande rättigheter. Minimala möjjligheter att få fast några terrorister. Och att försöka få igenom detta i en allians full med humanister och liberaler, som historiskt alltid kämpat mot ett övervakningssamhälle! Det går ju bara inte!

Omröstningen

Så hur löste man det? Jo, nye försvarsministern Tolgfors sa att FRA skulle kunna rädda svenska liv i Afghanistan, om man bara fick snoka lite i kablarna. Detta framförde regeringen som sitt huvudargument för att få borgerliga riksdagsledamöter att rösta Ja till FRA. De som inte nöjde sig med detta ombeddes rätta sig i ledet ändå. En del gjorde det mer än gärna, det ska erkännas.

Det var bara det, att när omröstningen väl var avklarad så gick FRA-chefen ut och sa att detta skulle inte alls hjälpa dem i Afghanistan, utan att det klarade de redan idag genom sin ordinarie spaning.

* * *

Fredrick Federley och Annie Johansson var många liberalers hopp. Särskilt Federley hade länge tagit debatten mot massavlyssningen på ett sätt som få i centerpartiet gjorde.

Men det nådde inte hela vägen fram. Med gråten i halsen fick även dessa liberaler vika sig för regeringspiskorna och spela upp en farsartad teaterscen där de begärde återremiss och presenterade några tilläggsyrkanden. Dessa tillägg var visserligen integritetsstärkande. Det var faktiskt "hängslen och livrem" för integriteten som man lade till FRA-lagen. Problemen är bara att det var som att sätta hängslen och livrem på en orm – den kan lätt slingra sig ändå.

För det kvittar ju hur många kontrollinstanser man lastar på FRA för att kontrollera att de inte missbrukar informationen de i all hemlighet fått tillgång till. Problemet är ju att de får tillgång till informationen över huvud taget!

Mobbningen

Skammen ska inte ligga på Federley och Johansson, för de försökte verkligen, även om de inte nådde hela vägen fram. Skammen ska istället ligga på de som motarbetade dem. Skammen ska ligga på alla, oavsett partifärg, som försökt tvinga andra att rösta emot sin övertygelse.

För det är ju det de är valda att göra, våra riksdagsledamöter. Rösta efter sin övertygelse. Det är ju det vi har personvalet för. Men om inte ens Annie Johansson, som var personkryssad in i riksdagen - om det inte ens då ska spela roll vilken människa man röstar på, utan bara vilket parti, ja då kan vi väl lika gärna ersätta riksdagen med 349 vaxdockor och sen låta varje partiledare få förfoga över rösterna. Tänk, vad mycket politikerarvoden vi skulle spara in!

Lyckligtvis fanns det folk som gick emot strömmen. Jag tänker på de folkpartister, som vägrade trycka på Ja-knapparna och därmed gav åtminstone mig en strimma hopp. Efteråt har vi fått veta att även dessa var hårt pressade att rösta Ja. Camilla Lindberg, folkpartiet, har vittnat om hur hennes gruppledare i riksdagen hotade med utfrysning, och moderaten Karl Sigfrid ska ha blivit utsatt för ett drev från sitt eget parti som inte är värdigt vuxna människor. Detta i vårt lands högsta lagstiftande församling. Jag har sett tecken på detta förr, som när socialdemokraten Hillevi Larsson tvingas rösta nej till att införa republik, fastän hon är ordförande i republikanska föreningen. Jag har sett det förr, men jag förväntade mig faktiskt mer av den här regeringen.

Grundlagarna

Jag lämnar FRA-frågan ett ögonblick, för att prata om något större: våra grundlagar. Jag anser att om vi ska kunna ha kvar förtroendet för Sveriges demokrati, så måste dessa mobbingfasoner i riksdagen, oavsett parti eller block, förpassas till historien. Förhoppningsvis sker detta, om vi kraftigt förstärker personvalet och tar bort de så kallade spärrarna, så att det alltid blir den som får flest röster som kommer in i riksdagen - oavsett om man står högt upp på valsedeln eller ej. Då kommer det vara glasklart att man är vald för att rösta enligt sina egna åsikter, inte partitoppens. Då har vi flyttat tillbaka en stor del av makten från partierna till väljarna. Då kan vi utkräva ansvar på ett helt annat sätt.

Detta föreslår en nyutkommen grundlagsutredning, som fem av riksdagens sju partier har ställt sig bakom; allianspartierna och miljöpartiet. Utredningen föreslår även att Sverige ska inrätta en författningsdomstol. Såna har till uppgift att hindra riksdag och regering från att stifta vansinniga lagar. Det gör den genom att den kontrollerar så att nya lagar inte bryter mot våra grundläggande rättigheter, som yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Hur väl tror ni att FRA-lagen hade klarat sig under en sådan granskning?

Det jag pratar om nu är grundlagsändringar, och såna kräver som bekant två riksdagsbeslut med ett val emellan, så jag hoppas innerligt att dessa demokratiseringar kommer att gå igenom, och att en eventuell socialdemokratisk regering inte kommer att kunna sätta stopp för dem. Sverige behöver verkligen grundlagar som är anpassade för 2000-talet.

Alternativet

Tillbaka till FRA. Men hallå, säger väl nån. Det var ju bara blå politiker som röstade Ja till FRA. Då behöver vi väl bara ersätta dem med röda i nästa val, så löser det sig?

Tillåt mig tvivla. För den här soppan har inte bara visat hur svårt det kan vara att lyda under en regeringspiska. Den har även visat hur lätt det är att sitta i opposition, där man inte behöver ta ansvar. Det var socialdemokraterna som hittade på FRA-lagen. Men när de märkte att den nya regeringen försökte driva igenom den på egen hand, blev sossarna lägligt nog motståndare till sin egen lag och började prata så varmt, så varmt om den personliga integriteten. De ignorerade regeringens inbjudningar till blocköverskridande förhandlingar, och gick istället ut med pressmeddelanden där de påståd att regeringen inte ville förhandla. Det luktar taktik, och röstfiske lång väg, och jag är rädd att vurmandet för den personliga integriteten kan försvinna lika hastigt som det dök upp.

"Vi lovar att riva upp FRA-lagen!" ropade Mona Sahlin och Maria Wetterstrand härom veckan. Sossarna och Miljöpartiet hade gjort upp. Men det som inte sades lika högt, var att de i slutändan har tänkt ersätta FRA med en ny lag, med några småändringar som verkar vara lika kosmetiska som de som Fredrick Federley fick igenom. Ytterligare hängslen och livremmar på ormen, alltså.

Gräsrotsrörelsen

Men lyckligtvis finns det mer uppriktiga FRA-motståndare inom socialdemokratin, som man vågar ta mer på allvar. Som vet att de måste påverka sitt eget parti inifrån, nu, för att som det ser ut idag så lär inte ett regeringsskifte leda till att den kränkande spaningen försvinner. Möjligen att den tar semester något år. Dessa sossar hoppas jag att ni alla stöttar, på samma sätt som jag hoppas att de folkpartistiska riksdagsledamöterna får ett brett stöd.

För dom två folkpartikvinnor som gick emot FRA, fick härom veckan stöd av två till, och sen ytterligare två. Allt fler är beredda att skriva en motion som river upp FRA-beslutet i höst. Bättre sent än aldrig, får man väl säga. Jag vill dock inte kalla de här kvinnorna för rebeller, för de har fullt stöd i Folkpartiets partiprogram. Redan på den första sidan slår programmet fast att den personliga integriteten inte får kränkas. Däremot finns det inte en enda rad som förespråkar massavlyssning av svenska folket. Så dessa folkpartister är inte rebellerna, utan de som gör sina jobb.

Jag vet inte om dom gör det här för att de är trötta på regeringspiskan, eller för att regeringen och FRA ger hela tiden ger dem olika besked om behovet av spaning. Men jag är övertygad om att dessa sex bara är toppen på isberget. Det finns många fler som verkligen våndades över det här beslutet, men inte såg nåt vettigare alternativ. Med vårt stöd, kan många fler från alla allianspartier våga kliva fram och tillsammans med politiker i oppositionen skapa det alternativet.

Avslutningsvis vill jag föreslå olika sätt för dig och mig att påverka.

• Skicka brev till riksdagsledamöter – personliga brev.
• Var artig och konstruktiv, för då kommer man längre, än om man bara gnäller och förolämpar.
• Gå med i det nystartade nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen, och skriv på deras upprop.
• Sedan en längre tid finns även Centeruppropet, med ett liknande syfte, och jag tror det cirkulerar en namninsamling här på torget just nu.
• Kräv realistiska lagändringar. Signalspaning behövs och kommer inte att försvinna. Men kräv att det ska finnas brottsmisstanke för att få avlyssna någon, det är det viktigaste av allt för att förhindra massavlyssning. Kräv att alla avlyssningsuppdrag ska redovisas i efterhand, åtminstone för riksdagen. Ifrågasätt varför politiker ska få ge spaningsuppdrag – är inte det försvarets och polisens sak att bedöma?
• Och angående grundlagsändringarna som jag pratade om: Sätt press på socialdemokraterna och vänsterpartiet att gå med på dessa, och om inte det går, rösta borgerligt eller på miljöpartiet 2010 så att de går igenom, för det är på lång sikt viktigare än t o m FRA.

Tack för att ni har lyssnat.

FRA-demonstration på lördag

Nätverket Svart måndag anordnar en partipolitiskt obunden demonstration mot FRA-lagen. Stortorget i Kalmar, 26 juli kl 13.00-15.00. Jag kommer eventuellt att hålla ett tal å Liberala ungdomsförbundets vägnar.