Tack för allt stöd

Fredrik Reinfeldt har avgått som statsminister. Stefan Löfven ska nu försöka bli den förste svenske statsministern som aldrig har suttit i riksdagen. Men han Socialdemokraternas tredje sämsta val någonsin bakom sig, och får inte ihop någon majoritet ens om han skulle komma överens med både MP och V. Nu efter valet har han meddelat att de dagliga inviterna till FP och C om ”brett samarbete” handlade om att få stöd (läs: använda oss som dörrmatta), inte att ta in oss i regering. Inte för att vi skulle vara särskilt sugna, men ändå.

De rödgröna har inte gått framåt, det är Alliansen som har gått bakåt. Den enda vinnaren i detta val är Sverigedemokraterna, som kunnat fånga upp folks missnöje (inte nödvändigtvis rasism) när allt fler låtit sig övertygas av den rödgröna svartmålningen ”något håller på att gå sönder i Sverige”.

Det är helt enkelt bäddat för kaos, lång tid framöver.

Valresultatet är ett svårt slag för Folkpartiet, för Alliansen men framförallt för Sverige. Men vi ska inte glömma att vi gav Sverige åtta fantastiska år – med fler i arbete, mer kvar i plånboken, mer resurser till välfärden och infrastrukturen, nästan halverad absolut fattigdom, sänkt statsskuld, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, ökat heltidsarbete för kvinnor, viktiga skolreformer, Sveriges mest aktiva miljöpolitik någonsin, ett stopp för den under S-regering ökande inkomstklyftan, ÖKAD FRIHET och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för. Väljarna såg inte detta. Men när de rödgröna börjar riva upp Sverige kommer folk kanske att inse hur bra de hade det.

För min egen del ser ett riksdagsmandat nu helt osannolikt ut. Det är förstås en stor besvikelse. Jag har arbetat i över sex år för att få en möjlighet att stoppa övervakningssamhället och skydda folks privatliv. Men jag vill redan nu tacka alla er som vågade och som kryssade mig. Jag vet inte än hur många ni är, kommer att få veta det under veckan, men tack så mycket!

FORES tar initiativet för liberalismen

Jag är i Visby på almedalsveckan, och det är varmt!

En sak som slår mig är hur mycket den relativt nya tankesmedjan FORES sticker ut hakan. Idag är det vänsterpartiets dag men det kompenseras av att FORES utropar "Liberala dagen" och kör en heldag med bara seminarier om liberalismen.

FORES har även lanserat ett fräscht tillskott till de olika "eftertalsanalyserna". Efter varje partiledartal kör de ett "ideologiskt eftersnack", där de blixtsnabbt analyserar talet - lite mindre vad han hade på sig, lite mer på vad talet betyder för politiken:

• Sanningshalten
• Vad löftens kostade
  
• Var man placerar in löftet på en ideologisk skala

Fredrik Reinfelts tal igår beräknas t ex ha kostat ca 10 miljarder, och då var han ändå mycket restriktiv med sina vallöften. Det sa bli intressant att se vad Lars Ohlys tal kostar ikväll!

Alliansen tar kinesernas rättigheter på allvar

Statsminister Fredrik Reinfeldt har i sitt Kinabesök krävt att 13 fängslade människorättsaktivister ska friges. Däribland samtliga namn som Amnesty tagit upp. Diplomater har konstaterat att Reinfeldt gjorde helt rätt som inte offentliggjorde detta i förväg. Hade han gjort det, hade kanske mötet med Kinas president blivit inställt i sista stund.

En som inte har fattat detta är socialdemokraternas högsta talesman, Mona Sahlin. Hon har dels krävt att Reinfeldt skulle ta upp det i förväg. Sen har hon uttryckt sin förvåning över att han inte gjorde det - som om hon ville understryka för svenska folket att hon inte hade tänkt lära av sina egna misstag.

Sahlin har med detta visat att hon själv inte skulle vara kompetent att utföra en statsministers diplomatiska uppgifter. Hon har även visat att hon inte har något emot att riskera politiska fångars öde, så länge hon kan knipa lite billiga inrikespolitiska poäng. Tanken att Mona Sahlin en dag skulle kunna bli statsminister skrämmer verkligen. Jag hoppas att Sverige fortsätter ledas av folk som kan ta demokratikampen i Kina på allvar. Gör regeringen till en (s)-fri zon!