Nu skär regeringen i skolsatsningarna

Efter åtta år med Alliansregering satsade staten mer på skolan än någonsin tidigare. Lärare fick högre lön, mer kompetensutveckling och rätt att skapa lugn och ro i klassrummet. Folk började ställa sig i kö för att få bli lärare. Men den rödgröna regeringen skär nu i satsningarna en efter en.

Detta skriver jag och mina kollegor i Barn- och ungdom om i Barometern idag. Bara den nedskärning på kärriärtjänster som regeringen gör innebär att ett 30-tal lärare i Kalmar går miste om chansen att göra lönekarriär. Vår uppmaning till regeringen är att låta Alliansens satsningar på skolan ligga kvar istället för att skära ned.

Skolor i Kalmar län som kan läggas ned vid ett regeringsskifte

Jag besökte friskolan Prolympia, som är den enda skolan i Virserum, och som hotas att stängas om vi får rödgrön regering och vinstförbud. I landsbygd är en skola lokalsamhällets livsnerv, och nödvändig för att familjer ska vilja bosätta sig där. Ytterligare 15 populära skolor i länet hotas – skolor som över 1800 elever aktivt har valt. Detta varnar jag för i OT och Nyheterna idag.

Vinster i välfärden är inte ett stort samhällsproblem, men ser ut att bli en fråga som kan avgöra riksdagsvalet om två veckor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i olika utsträckning lovat att förbjuda vinsterna om de får makten. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vädrar ministerposter och är den som är mest uppriktig med vad som väntar välfärdsföretagen: ”Lämna branschen så fort som möjligt. Det är snart slut”, uppmanade han nyligen i en intervju. Men den icke vinstdrivande bolagsformen han vill se istället har milt uttryckt inte varit någon succé.

Socialdemokraterna har inte stuckit ut hakan lika flitigt, men även de hotar valfriheten. S-kongressen i fjol slog fast att det ska räcka med ett enkelt majoritetsbeslut i kommunfullmäktige, när som helst, för att kräva att upphandlingar och valfrihetssystem ska riktas till enbart nonprofit-aktörer och därmed utesluta de vanligaste friskolorna. S-kongressen beslutade även att ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar” när det gäller friskolor, d v s ett veto. För den som vill skapa en bra fristående skola betyder S-politiken givetvis ökad osäkerhet, och det kan bli svårare att etablera långsiktiga aktörer.

Men vad vill Folkpartiet själva, då? Ja, vi vill inte att skolor som Prolympia ska lämna branschen - tvärtom. Vi vill värna valfriheten. Flera studier har visat att det fria skolvalet och konkurrensen från friskolor ökar effektiviteten och höjer kunskapsresultaten, inte minst för barn till låginkomsttagare, även i kommunala skolor. Politiker som är intresserade av att skattepengar används effektivt borde studera och uppmuntra de bra friskolorna, i stället för att skälla på dem.

Däremot vill vi fokusera på hög kvalitet i skolan, oavsett huvudman. Vi har inrättat Skolinspektionen som egen myndighet och gett dem ökade resurser och befogenheter för att kontrollera att såväl kommunala som fristående skolor håller god kvalitet. Jag vill som riksdagsledamot förstärka Skolinpektionen ytterligare, bland annat kvalitetssäkra elevernas läromedel.

Lärarlöner även en jämställdhetsfråga

Allt börjar med en bra lärare. Det kommer de elever som börjar skolan i dag snart att upptäcka. Denna hösttermin når regeringens förstelärarreform ut i klassrummen. 15 000 av våra mest yrkesskickliga lärare blir förstelärare och får en löneförhöjning med 5 000 kronor per månad som staten betalar.

Om detta skriver jag i dag i Barometern:

Lärarlöner är även en jämställdhetsfråga. Läraryrket är ett kvinnodominerat yrke, och lärare tjänar betydligt mindre än akademiker i traditionellt manliga yrkeskårer, trots lika lång utbildning. Särskilt låga är lärarlönerna i socialdemokratiskt styrda kommuner. Det måste löna sig att utbilda sig även i yrken som domineras av kvinnor!

Men vi vill mer. Folkpartiet föreslår nu en jämställdhetsmiljard, som bland annat ska gå till fler karriärtjänster i skola och förskola. 15 000 förstelärare ska om några år bli 25 000.

Läs hela!

Blöjnivå från Borzoo Tavakoli

Nationaldagen till ära har Borzoo Tavakoli skrivit om sin relation till Sverige. Det börjar som en känsloladdad text om hans uppväxt i och flykt från Iran, och hur väl han togs emot i Sverige. Men sen går det över i att bli en vanlig vänsterpropaganda i syfte att byta ut alliansregeringen.

En sådan är han förstås fri att skriva, men då ska han hålla sig till sanningen. Tavakoli sprider dock mängder av seglivade vänstermyter och sjunker kraftigt i mina ögon. Tillåt mig rätta några av de värsta skitsnacken:

1. Gamlas nedkissade blöjor återanvänds inte! Blöjor vägs i såväl kommunal som privat äldreomsorg. Det är för att anpassa skydden för individen, inte för att sätta på dem blöjorna igen!
2. Ja, en fristående förskola serverade under en period för lite mat och det försvarar jag inte, det händer tyvärr även i kommunala förskolor utan att Borzoo Tavakoli beklagar sig över det. Men det berodde inte på att ägarna hade tagit ut 8 miljoner i vinst. Åren innan hade samma ägare investerat 20 miljoner kronor i verksamheten.
3. Tavakolis skolanalys präglas av en salig blandning av äpplen och päron. Ja, kommunaliseringen har utvärderats och visat sig dålig för såväl likvärdighet som kvalitet. Men nej, det fria skolvalet har också utvärderats och visat sig ge både högre effektivitet och varaktigt högre kunskapsresultat för eleverna. Skolverket kan inte definitivt konstatera någon ökad skolsegregation beroende på det fria skolvalet, däremot på en växande bostadssegregation som drabbat Sverige de senaste årtiondena (sid 17–18). Trots detta har Sverige den fjärde minst segregerade skolan inom OECD. Att som Jan Björklund peka på att PISA-testet gjordes på elever som gått i den gamla skolan är ingen lös åsikt som man kan ”välja att tro på” – det är kronologiska fakta.
4. Olof Palme (S) var en medryckande talare, men hans bidrag till det svenska skolan kan mätas i ungefär en elev i varje klass, oftast från arbetarhem, som aldrig gick ut gymnasiet, på grund av Palmes avskaffande av betygen som hade det uttryckliga syftet att undvika att skolan inriktade sig på att meddela eleverna kunskaper och färdigheter.

Om man verkligen vill sitt land väl och vill hedra det på dess nationaldag, bör man granska det sanningsenligt. Sanningen är att det har gått riktigt bra för Sverige sedan alliansen tog över 2006. Vi har fått fler i jobb, högre andel sysselsatta i varje ålderskategori, lägre skatter med mer skatteintäkter, kraftigt ökade resurser till vård, skola och omsorg, lägre statsskuld, minskad barnfattigdom, kraftigt minskad materiell fattigdom, och i stort sett stoppat den ökning av inkomstskillnader som skedde när Göran Persson (S) regerade med stöd av V och MP. I de fall där saker ändå har blivit lite sämre i finanskrisens spår så har vi ändå hållit ställningarna fenomenalt bra jämfört med övriga EU.

Detta är saker vi bör vara stolta över – inte försöka trycka på bakåtknappen och vända utvecklingen för att man vill ha lite rosenskimrande Olof Palme-nostalgi.

Betyg från fyran och minskad läraradministration - äntligen!

Alliansens partiledare har idag presenterat ytterligare förbättringar för skolan, som de kan genomföra om alliansen vinner valet i höst:

• Betyg från årskurs fyra
• Central rättning av nationella prov
• Minskad administration för lärarna
• Läsgaranti i årskurs ett

Det här är väldigt efterlängtade förslag, och starkt genomslag för Folkpartiets skolpolitik! Jag ska kommentera dem steg för steg nedan.

Betyg från årskurs fyra

Betyg är en sporre att bli bättre och en varningsklocka när det inte går bra. Redan när Folkpartiet fick med sig regeringen om betyg från sexan så uttryckte jag att jag gärna hade velat gå längre. I de flesta industriländer ges betyg redan i årskurs ett eller två, så nu börjar vi äntligen närma oss de länder som slår oss i skolrankningen.

Ett smart grepp är också att man inte ska kunna få streck (underkänt) i fyran och femman. Det ger eleverna en mjukare och avdramatiserad introduktion till betygen.

I en fördjupad analys av de sjunkande PISA-resultaten 2012 (som var en utvärdering socialdemokraternas skolpolitik) har OECD understrukit att tidig utvärdering och uppföljning i skolan är mycket viktigt för att lyfta skolresultaten.

Men vi har en rödgrön opposition som ser väldigt annorlunda på betyg och på kunskap.

När Olof Palme (S) på 1970-talet försökte avskaffa betygen i svensk skola – och till stor del lyckades, tyvärr – var inriktningen tydlig. På sidan 83 i hans utredning kunde man läsa huvudargumentet: ”Betygen… medför att arbetet i skolan riskerar att få en inriktning mot att meddela eleverna kunskaper och färdigheter.” Och mycket riktigt så var det främst barn från arbetarhem som slogs ut när betygen sen försvann och kunskaper nedvärderades.

Det är bättre att tidigt få veta hur man ligger till, än att få en sitt första betyg när skolgången nästan är avslutad och det är försent att göra något åt det. Så var det när jag gick i skolan – efter höstterminen i åttan fick vi första betyget, med bara ett och ett halvt år kvar av skolan.

Vänsterpartiet år 2014 är inte mycket klokare. De vill inte ha något betyg förrän slutbetyget i årskurs nio. Du ska inte få något tydligt besked om hur det går förrän det är för sent att göra något åt det. Vilken fin start på livet de vill ge barnen.

Extern rättning av nationella prov

Regeringen föreslår att de nationella proven digitaliseras så långt det går och rättas externt. Det ökar likvärdigheten och rättssäkerheten för eleverna om proven rättas av någon annan än elevens ordinarie lärare. Central rättning är något som länge har praktiserats i alliansstyrda Uppsala kommun, och har inspirerat (S)-styrda Kalmar kommun som importerade konceptet för några år sedan. Det borde alltså finnas en bred politisk enighet kring detta förslag. Men vi får väl se vad Löfven, Sjöstedt och Fridolin säger nu.

Minskad administration för lärarna

Sammantaget innebär satsningarna ovan att lärarna får mer tid för eleverna.

När betygen börjar i årskurs fyra så behöver lärarna inte längre hålla på med de omständliga individuella utvecklingsplaner (IUP) som socialdemokraterna införde.

När vi i Kalmar frågat lärare vad som stressar dem mest, så är det rättandet av nationella prov. Att rätta proven centralt avlastar lärarna kraftigt och gör istället provet till ett tillfälle att se hur en utomstående lärare bedömer den elev som man dagligen träffar.

Läsgaranti i årskurs ett

Ett nytt kunskapsmål sätts upp: Alla elever i årskurs ett ska kunna läsa och förstå enklare texter. Att kunna läsa är grundläggande för hela den fortsatta skolgången. Genom ett nytt mål om läsförståelse för alla förstaklassare säkerställer vi att eleverna tidigt får hjälp.

För att tidigt identifiera de elever som behöver mer stöd arbetar skolor med olika typer av bedömning av eleverna i ettan. Skolverket har fått ett uppdrag av regeringen att ta fram nationellt bedömningsstöd för de allra viktigaste baskunskaperna: läsa, skriva och räkna.

Vill (S) slippa diskutera statlig skola?

Socialdemokraternas riksdagskandidater i Kalmar län har utmanat Moderaternas dito för att debattera skolpolitiken, främst i ljuset av de fallande resultaten i PISA-undersökningen.

Det är modigt av Socialdemokraterna att våga debattera sin skolpolitik, bland annat (S)-passiviteten som lagt grunden för PISA-tappet och sitt senaste förslag om indraget socialbidrag för elever som inte klarar gymnasiet. Men varför utmana Moderaterna och inte Folkpartiet?

Hela Alliansen står bakom regeringens skolpolitik, men det är Folkpartiet som har varit arkitekterna bakom den. Det är Folkpartiet som har ministerposterna och styr i Utbildningsdepartementet. Vågar Socialdemokraterna inte ta debatten med oss direkt?

Jag tror att Socialdemokraterna utmanar Moderaterna för att slippa diskutera statlig skola. 81 % av svenska folket håller med Folkpartiet om att skolan borde bli statlig igen så att alla elever får en likvärdig utbildning. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill detta, så de kommer knappast att vilja diskutera denna fråga som allt fler väljare ser som viktig för skolan.

Som riksdagskandidat för Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län ser jag fram emot en debattinbjudan, den dag Socialdemokraterna känner sig uppgiften mogna!

Läsning i fokus för Jan Björklund i Kalmar

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) besökte Lindöskolan i Kalmar i fredags för att prata om läsning. Han fick träffa klass 3 B och läste högt för dem ur en sagobok. Han stannade upp då och då och frågade eleverna varför de trodde att karaktärerna i historien gjorde som de gjorde. Björklunds lästurné i landet handlar om att uppmuntra just till läsning, och till att diskutera det man har läst. Svenska elevers förmåga att ta till sig en längre text har dalat i många år, och denna utveckling måste vändas.

Jan Björklund pratade även med svensklärarna på Lindöskolan om hur de arbetar med läsförståelse. Kalmar har beviljats projektbidrag ”Läslyftet” av regeringen för att fortbilda sig kring detta. Det blev ett bra samtal med lärarna, men det bekräftade, med nästan obehaglig träffsäkerhet, den problembild som vi brukar diskutera i Folkpartiet, nämligen om lärarutbildningens förfall på 1990- och 2000-talet.

Lärare från olika generationer gav spontant sin syn på hur väl lärarutbildningen hade utrustat dem att möta barnen i klassrummen, och det var verkligen som natt och dag. Lärare från 1970-talet kände sig väl utrustade, men lärare som utexaminerats på 1990-talet, från den lärarutbildning som förra regeringen lämnade efter sig, har knappt fått någon utbildning alls i hur man lär barn att läsa! Detta fastän de ska jobba med de minsta barnen och fastän läsförmågan är skolans viktigaste uppgift.

Folkpartiets och alliansregeringens reform av lärarutbildningen har ställt detta till rätta nu. Men lärarna som gick den bristfälliga utbildningen arbetar ju fortfarande ute i skolorna. Därför behövs regeringens satsning på läspedagogik, och det visar hur gamla regeringars synder kan sätta spår som sitter kvar i skolorna i flera generationer om inget görs.

Det är i detta sammanhang som sossarna låtsas att de internationellt sjunkande skolresultaten i PISA 2012 beror på alliansens nya reformer, fastän de vet att det som utvärderades då var den gamla skolpolitik som Socialdemokraterna hade lämnat efter sig. Allt ska inte skyllas på gamla synder från sossarna, men en hel del hör rätteligen hemma i den röda skamvrån!

 * * *

Jan Björklund fick även ge en intervju till Sveriges Radio om hashtaggen #Björklundsskola som växt fram de senaste veckorna.

 * * *

Var så god och sätt en rolig bildtext till den här!

Mitt deltagande på dagen avslutades med en välbesökt medlemslunch för folkpartister från hela länet, där Jan Björklund gav oss sin bild på utmaningar som jobben, skolan och demokratin i EU.

Han jämförde hur skotten i Sarajevo för exakt 100 år sedan ledde till ett världskrig. Men skotten i Sarajevo på 1990-talet, som gällde precis samma etniska gruppers konflikter, kunde vi hantera bättre (inte bra, men bättre) tack vare ett fungerande och stabiliserande EU-samarbete i de kringliggande länderna.

Mattekunskaper i åttan - mina egna och dagens elevers

Inslag skriver om hur svenska elevers mattekunskaper har försämrats, och hur fort det har gått. Kolla diagrammet from TIMMS-studien:

1995 var året då jag själv gick i årskurs 8. Jag var nog tillräckligt bra i matte för att platsa in i det grå fältet, men jag skulle inte påstå att jag var exceptionell. Jag tycker att de mattekunskaper jag fick är ungefär vad som behövs för att fatta goda beslut i jobbet och i vardagen.

Vi var den sista årskullen som fick betyg i grundskolan enligt 1-5 skalan. Sen ersattes den med de luddigare G-VG-MVG. Andra flummiga skolreformer avsedda att dölja elevers olikheter trädde i kraft ungefär vid denna tiden.

Titta på 2011. Åttondeklassare med motsvarande mattekunskaper var utrotningshotade 2011. Det skrämmer mig.

Det enda som lugnar mig är att det var efter 2011 som Folkpartiets och alliansens stora skolreformer började träda i kraft. Men har vi gjort tillräckligt för att trenden ska komma att vända? En av de reformer från 1990-talet som kanske skadat likvärdigheten mest, kommunaliseringen, är fortfarande i kraft. Folkpartiet är det enda parti i regeringen som vill göra skolan statlig igen. 84 % av svenska folket håller med oss om detta. Det spelar roll vilket alliansparti man röstar på.

Läraryrket ett framtidsyrke igen

Debatten fortsätter. Medan min replik om skolresultaten väntade på att publiceras härom veckan, inkom ett annat inlägg från Birger Einarsson den 18/12. Mitt svar på Einarsson publicerades i lördagens Östran:

Birger Einarsson har lämnat en kommentar på min insändare 9/12 om skolpolitiken. Det höga tonläget förvånar, men blir kanske begripligt om man vet att Einarsson kandiderade för Vänsterpartiet i kommunvalet 2010. Jag tänker inte bemöta personangreppen utan fokuserar på sakfrågorna.

Einarssons inlägg är fyllt med fördomar som gång på gång har motbevisats, men som fortfarande sprids från vänstern. Tvärtemot Einarssons påstående så innebär skolvalet frihet för alla elever att välja - läs lagen! Istället för att haka upp sig på ägarformerna borde Einarsson titta på vad mångfalden faktiskt tillför klassrummen.

Som jag redan redogjort för i inlägg 21/12, visar forskning att 1990-talets friskolereform varit positivt för kunskapsresultaten, utan att ge någon försämring för elever "från resurssvaga hem". Utan det fria skolvalet hade alltså Sveriges internationella kunskapstapp varit större, inte mindre.

Något som däremot verkligen har slagit ut barn till lågutbildade är vänsterns paradgren, nämligen 1970-talets avskaffande av betyg i låg- och mellanstadiet. Detta visade myndigheten IFAU år 2010, i den största studie som gjorts kring de långsiktiga effekterna av borttagna betyg i grundskolan. Vi i Folkpartiet liberalerna vill ha tidigare och tydliga betyg i skolan så att alla elever ska ses och få lika möjligheter, oavsett bakgrund.

I en sak ska jag dock ge Einarsson rätt. Den avgörande reformen, viktigare än betyg, prov eller läroplaner, är kompetenta och engagerade lärare. Detta är samtidigt en utveckling som tar längre tid att vända än något annat. Och Vänsterpartiets partiprogram berör inte läraryrket med ett endaste ord.

Folkpartiet och regeringen har däremot storsatsat på lärarlönerna samt städat upp lärarutbildningen efter de rödgröna och gjort om den från grunden. Det har gett resultat - efter femton års nedgång ökar söktrycket till lärarutbildningen igen. Högskolorna kan välja ut de bästa studenterna istället för att tvingas anta alla som söker. Läraryrket börjar återigen ses som ett framtidsyrke med status.

De första studenterna som nu går denna utbildning kommer att vara redo att anställas från höstterminen 2015. Solen börjar gå upp. Men enligt vänsterns tideräkning antar jag att även denna reform bär skulden för resultaten hos de elever som gick i skolan 2003-2012.

Björn Brändewall (FP)
Vice ordförande i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

Jag svarar om PISA och friskolor

På Östrans insändarsida pågår ett replikskifte mellan mig och Jonas Hellberg (S) om de sjunkande skolresultaten och hur vi ska vända utvecklingen. Igår publicerades mitt andra inlägg, som följer nedan. Det skickades in den 13 december, så andra angrepp på mig som har publicerats på insändarsidan därefter har jag inte kunnat bemöta här.

Det får vara nog med löst tyckande i skoldebatten. Först krävde Jonas Hellberg (S) att Jan Björklund (FP) skulle avgå, för att PISA-skolresultaten sjunkit för de elever som hade gått i den gamla skolan, innan Folkpartiets stora reformer trädde i kraft. Var och en som är intellektuellt hederlig och kan räkna några år på en tidslinje inser att detta är helt orimligt.

Nu försöker Hellberg istället skylla de sjunkande skolresultaten på friskolorna. Även detta är struntprat. Redan 2005 visade Skolverkets rapport att friskolereformen ledde till högre effektivitet i de kommuner som fick konkurrens - även för den kommunala skolan. Dåvarande skolminister Ibrahim Baylans (S) reaktion var dock inte att glädjas med eleverna, utan att försöka stoppa rapporten.

I fjol visade myndigheten IFAU att högre andel friskolor i en kommun höjde kunskapsresultaten i hela kommunen utan att öka kostnaderna, och att det inte berodde på betygsinflation, för effekterna höll i sig på gymnasiet och fick fler att läsa vidare på högskola.

Skolvalet kan ha lett till ökad segregation på vissa håll, även om det inte behöver vara så. Men forskningen ger inte stöd för att någon elevgrupp skulle ha fått sämre resultat för det. I en förstudie från 2007 visade forskarna tvärtom att friskolereformen lyfte resultaten särskilt för bland annat barn till låginkomsttagare och barn med utländsk bakgrund.

Friskolereformen är en av få skolreformer de senaste decennierna som i någon mån faktiskt kunnat utvärderas, och den har klarat testet. (S) ignorerar denna forskning.

Jag ogillar både Hellbergs pajkastning, och övertolkningarna som görs av PISA, av alla politiska läger. Svensk skola har många kvaliteter i jämställdhetsarbete, demokratisk värdegrund m m som aldrig mäts i såna här jämförelser, och som socialdemokrater och borgerliga partier faktiskt har varit överens om. Att partierna i samma läroplaner och lagtexter lagt grunden för ett kunskapstapp har vi ett delat ansvar för, även om nyckeldelar som de otydligare betygen och kommunaliseringen är just Socialdemokraternas ansvar.

Folkpartiet vill ha statlig skola igen. Vi har i regering kraftigt ökat satsningarna på skolan, och i Kalmar satsar vi mer resurser på skolan än något annat parti. Våra reformer verkar långsiktligt, och i våras kunde Kalmar följa rikstrenden och se höjda meritvärden hos de elever som gick ut nian. Det var även den första årskullen som hade fått ta del av Jan Björklunds reformer.

Björn Brändewall (FP)
Vice ordförande i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd

Forskning: friskolereformen bra för skolresultaten

Det är verkligen hela havet stormar i skoldebatten just nu, där alla häver ur sig precis vad som helst om varför resultaten i svensk skola sjönk för två år sedan, innan de stora Folkparti-reformerna hade trätt i kraft. Populärast verkar vara att skylla nedgången på det fria skolvalet, friskolereformen.

Varje gång jag ser någon påstå det försöker jag se om de lutar sig på någon faktisk forskning. Hittills har de aldrig gjort det. Men att häva ur sig en hypotes utan stöd i fakta räcker för att få riksnyhetsrubrik. Att Skolverket förkastar hypotesen som grundlös kläms in i slutet på artikeln. (Även i VT, GD,
SvD, Metro, Barometern och SMP.)

Lärarförbundets Eva-Lis Sirén drar till med samma sak. Expressens Anna Dahlberg skriver att ”alla som har investerat förtroendekapital i skoldebatten vevar sina favoritargument som om inget har hänt”. Och vevar sedan sitt favoritargument om att det ”självklart” finns ett samband mellan de fallande skolresultaten och friskolereformen. Fastän den "oberoende utvärdering" hon efterlyser redan har gjorts, av IFAU, och den visade tvärtom att det fria skolvalet har, i all sin ofullkomlighet, varit positivt för skolresultaten. Inte ”betygsinflations-positivt”, utan verkligt ”långsiktigt högre kunskap-positivt”.

Men en viktig lärdom av PISA-resultatet var ju att klyftorna hade ökat, eller hur? Lågpresterande elever har sjunkit ännu mer än högpresterande. Beror detta på skolvalet, då? Ja och nej. Jag kontaktade en av forskarna bakom IFAU-rapporten, Mikael Lindahl, och frågade om lågpresterande elever har försämrat sina resultat pga konkurrensen från friskolor. Han hänvisade till ett working paper från 2007 (sid 26–27) som visar att så inte är fallet. Barn till såväl låginkomsttagare, höginkomsttagare och utrikes födda får alla bättre skolresultat när det blir konkurrens bland skolorna i kommuner. Barn till högutbildade förbättrar sig visserligen mer än barn till lågutbildade, men inga elevgrupper har fått sämre resultat på grund av av skolvalet.

Det finns sannolikt många saker som förstört svensk skola de senaste decennierna. Mycket går inte att utvärdera. Men en av de få saker vi kan utvärdera någorlunda är alltså just friskolereformen – även om den råkade sammanfalla i tid med den i min mening bedrövliga kommunali(s)eringen. De som ändå fortsätter att blint kämpa mot skolvalet likt väderkvarnar, gör bara situationen värre för skolan och eleverna. De borde istället fråga sig vad vi kan lära oss av valfriheten för att förbättra skolresultaten.

Ett ljus i mörkret är ändå DN:s existensberättigande Maciej Zaremba, som skriver klokt om den flockmentalitet som sumpade svensk skola för tjugo+ år sedan, och att döma av det jag skrivit ovan är på god väg att sumpa det ännu mer.

PISA: Sverige kan återhämta skolresultaten

Den internationella undersökningen PISA, som mäter 15-åringars kunskaper inom matematik, naturvetenskap och läsförståelse, presenterades i veckan. Det är skrämmande att se hur 15-åringar går bet på riktigt enkla uppgifter. Att svenska skolresultat sjunker är mycket allvarligt, men det är inget nytt eller oväntat, det har pågått i cirka 20 år. Om detta skriver jag i Västervikstidningen:

Det är därför som Folkpartiet och Alliansregeringen redan första dan på jobbet satte igång den största omläggningen av svensk utbildningspolitik sedan folkskolans införande 1842. Ny läroplan, nya kursplaner, nationella prov och tidigare och tydligare betyg är några av de viktigaste reformerna. Att göra om och modernisera skolpolitiken tog tid - ändå har vi fått utstå kritik från socialdemokraterna för att reformtakten varit så hög.

Nu kommer vi till själva grejen. PISA-testet gjordes för snart två år sedan, och ingen av dessa reformer hade hunnit träda i kraft för de niondeklassare som gjorde testet! Pisa 2012 redovisar tvärtom den sista årskullen som gick helt och hållet efter den gamla skolpolitiken.

Läs hela!

Det har varit populärt i veckan att försöka beskylla Folkpartiets skolpolitik för de sjunkande resultaten. Men om vi vill utvärdera den förda skolpolitiken, och komma längre än bara till pajkastning, är det bra om vi kan komma överens om vilken politik det är som utvärderas. Det går att vända resultaten på sikt, men då måste reformerna som vi nu äntligen fått på plats ges chans att verka.

Många som borde veta bättre har slentrianmässigt hävdat att friskolereformen och det fria skolvalet bär skulden. Men forskningen ger inte stöd för detta - tvärtom. Av alla reformer som genomförts i svensk skola de senaste årtiondena är friskolereformen en av de få som går att utvärdera, eftersom etableringarna varierat från kommun till kommun. Det man funnit är att konkurrensen varit positiv för kunskapsresultaten, dvs att vår rankning i PISA hade varit ännu sämre om vi inte hade haft det fria skolvalet.

Folket vill som FP: förstatliga skolan

En växande majoritet av svenska folket, 63 % enligt Lärarnas Riksförbund, vill att skolan åter ska bli statlig. Sedan Göran Persson och Socialdemokraterna kommunaliserade skolan för nästan 25 år sedan har likvärdigheten minskat. Lärarnas status och löneutveckling har försämrats. Ett barn får olika bra skola beroende på vilken kommun hen råkar växa upp i.

Folkpartiet liberalerna är så vitt jag vet det enda parti som tydligt håller med folket om att skolan borde förstatligas. Vi hade en rejäl diskussion om detta för sex år sedan och landade i att skolan åter borde finansieras och skötas av staten. Alltför många kommuner har misskött uppdraget.

Att förstatliga saker är normalt inget som jag som liberal är förtjust i. Jag vill att kommuner ska få styra mer själva över sin verksamhet, så att folk får välja vilken kommun de vill bo i. Men med skolan är det annorlunda. Skolan är individens språngbräda för att lära sig just att fatta egna, kloka beslut. Barn kan inte bestämma vilken kommun de ska gå i skola i. Rätten till en god utbildning måste därför kunna garanteras var i landet man än råkar födas. Visst kan friskolor i en kommun bidra med högre kvalitet, men även de offentligt ägda skolorna måste förstås vara bra!

Ett staligt huvudmannaskap är ingen ”quick fix” som löser allt över en natt. Men det är ett viktigt steg i att säkra kvaliteten och statusen för skolan och för läraryrket.

Way ahead of you, Baylan

Socialdemokraternas ex-skolminister Ibrahim Baylan besökte igår Kalmar och talade om att lärarnas administration måste minska. "Jag tycker att vi behöver se över all dokumentation, inte bara omdömena. Det kan också handla om de Individuella Utvecklingsplanerna."

Barometerns journalist frågar träffsäkert: "Det var ju du själv som införde dem?"

Japp, det var socialdemokraterna som införde de administrativa kraven på IUP, men vi behöver lyckligtvis inte återvälja sossar till ministerposter för att få sossarnas politik avskaffad. Alliansregeringen gör det mer än gärna. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) (och jag) aviserade redan i höstas att han vill ta bort IUP, och även kraven på skriftliga omdömen i de årskurser som redan har betyg.

Nu pågår en utredning som ska reda ut detaljerna, men när den är klar kan vi vänta oss en dramatisk minskning av lärarnas administrativa börda, så att de kan lägga mer av sin tid i klassrummet med eleverna!

Björklund minskar läraradministrationen!

Som tidigare aviserats så säger nu utbildningsminister Jan Björklund (FP) att individuella utvecklingsplaner, IUP, inte längre ska krävas av lärare i årskurserna 6–9. I dessa årskurser sätts det ju redan betyg, och hålls fler nationella prov än tidigare, så IUP:ernas roll handlar mycket om dubbelarbete. I årskurs 1–5 blir IUP kvar, men måste bara lämnas in en gång per läsår istället för en gång per termin.

Detta borde kraftigt minska lärarnas dokumentationsarbete, så att de får mer tid att vara hos eleverna ute i klassrummen. IUP var en av de sista pålagorna som Socialdemokraterna hann lägga på skolan innan folket röstade bort dem 2006.

Folkpartiet föreslog nyligen att betyg ska ges från årskurs 4 istället för dagens årskurs 6. Om detta blir verklighet borde det finnas utrymme för att även i årskurs 4–5 slopa kravet på IUP. Det här känns lovande!

Mer läsning: Skolvärlden

Inför betyg från fyran

För ungefär 30 år sedan avskaffade Sverige betygen på låg- och mellanstadiet. När forskare i dag går igenom effekten av den betygsfria skolan så förskräcker resultaten. Sannolikheten för att barn till lågutbildade skulle klara gymnasiet sjönk när betygen togs bort. I dag vet vi att en betygsfri skola slår hårdast mot dem som kommer från ett hem utan utbildningstradition.

Om detta skriver jag tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund (FP) i Östran idag (ej online). Folkpartiet liberalerna föreslår att betyg ges från årskurs 4. Vi har fått igenom betyg från årskurs 6 inom alliansregeringen, men vi anser att det behövs ytterligare en nedflyttning. Sverige börjar fortfarande med betyg sent i en internationell jämförelse. Personligen är jag glad att detta har blivit Folkpartiets linje, för jag tyckte alltid att tidigareläggningen till årskurs 6 var otillräcklig.

Inget samband mellan fritt skolval och diktatursympatier

Ett sällsynt tillspetsat pressmeddelande har blivit en politisk snackis de senaste dagarna - forskaren på Göteborgs Universitet Staffan I. Lindberg har tillsammans med Richard Svensson hävdat: ”Skolans avreglering orsak till att alltfler unga kan tänka sig diktatur”. Detta med anledning av att de hållit i den svenska delen av enkäten World Value Survey och funnit att ”Var femte svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst och var fjärde tycker inte det är så viktigt att få leva i en demokrati. Nästan var tredje tycker det vore bra eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare istället för demokrati.”

Det låter ju som hårda besked. Men hur kopplar de ihop detta med skolpolitiken? Det korta svaret är: det gör de inte. Men innan vi går in på det långa svaret kan vi konstatera att det redan i pressmeddelandet framgår att Lindberg och Svensson hellre luftar personliga åsikter än forskning, och  häver ur sig klart felaktiga påståenden:

• ”[Den likvärdiga skolan] har idag ersatts av en marknadsprincip som utgår ifrån att vissa barn och unga måste få sämre utbildning än andra.”  – Detta stämmer inte. Utgångspunkten är att man kan välja, det finns inget som säger att vissa måste få sämre utbildning pga det.
  
• ”Vi är inte längre alla lika mycket värda.” – Detta stämmer inte. Rätten att välja skola omfattar alla och är kostnadsfri. Om något så har principen om allas lika värde stärkts, eftersom man nu inte är begränsad till just den skola som ligger närmast geografiskt.
  
• ”Kommunaliseringen i slutet av 80-talet, den följande friskolereformen och det fria skolvalet, har gjort att den svenska skolan idag är världens mest avreglerade.” – Jag tror knappast att lärarkåren håller med om att de arbetar i en avreglerad verksamhet. Skollagen 2009 är på 1167 sidor. De fyra läroplaner som trädde i kraft i fjol är på totalt 1163 sidor. Skolinspektionen har fått kraftigt förstärkta resurser för att bedriva tillsyn på skolorna. De föräldrar som vill hemskola sina barn har nog aldrig stött på hårdare regler än i Sverige.

Studien finns inte för nedladdning på universitetets hemsida, utan vill man läsa den får man köpa den i form av boken ”Rösträtt till salu” utgiven av Arenagruppens Premiss förlag. (Att den ges ut av Arenagruppen men inte universitetet borde väl vara en varningssignal i sig.) Sanna Rayman på SvD har dock läst den och konstaterat det vetenskapliga stödet för författarnas tes är så svagt att det är löjligt:

Kommunaliseringen ledde till ökade skillnader, skriver forskarna, men det stora paradigmskiftet ser de i det fria skolvalet samt i friskolereformen. Och det är här, vad jag kan se, som den jättestarka kopplingen avtäcks. Lindberg och Svensson konstaterar nämligen att det är ”först nu, vid tiden för WVS-undersökningen 2011 (World Value Survey), som de generationer som gick i grundskola och gymnasium under de första decennierna av friskoleexpansion utgör en majoritet inom åldersgruppen 18-29 år.” (—) ”Det är då vi för första gången finner dessa mönster av anti-demokratiska attityder”. 

Eh. Två saker som händer samtidigt är inte nödvändigtvis starkt sammankopplade. Vad är detta? Forskning eller Göteborgshumor?

Mer troligt så har författarna försökt använda sina forskningstjänster för att ge legitimitet åt klart vänstervridna åsikter och promota sin bok. Men åsikter är just åsikter tills de backas upp med data.

Så låt oss ta en titt på datan! För även om studien inte finns för nedladdning, så kan man ladda ner diagrammen som de gjort av data från enkäterna, och som jag antar utgör argumentationsunderlaget i boken. Stödet för diktatur har visserligen ökat (Figur 2.1), men i övrigt motsäger datan författarnas påståenden på punkt efter punkt!

• Sverige pekas ut som det land där unga har MEST förtroende för demokratin (tillsammans med Spanien) och LÄGST förtroende för diktatur. (Figur 3.1 och 3.2) Om vi nu verkligen har ”världens mest avreglerade skola”, och det har att göra med demokratisynen, så verkar en avreglerad skola vara ganska så nyttigt!
• Förtroendet för riksdagen, politiska partier (Figur 2.2), politiska institutioner samt åsikten ”politik är viktigt i livet” (Figur 2.3) har alla ÖKAT sedan mätstarten, som varierar mellan år 1990 och 2000.
• Däremot kan vi se att opinionen hoppar väldigt mycket från år till år - det ena året är Sverige bäst i klassen, vid nästa mättillfälle är det tvärtom. Sådant borde leda en seriös forskare till att söka mer kortsiktiga orsaker, t ex vilka krig/nyheter som dominerar ungas världsbild ett givet år. Att mätningen bara görs vart femte år gör det ännu svårare att dra några slutsatser.
• Det finns knappt några mätpunkter från innan friskolereformen eller kommunaliseringen, så det finns ingen data att jämföra med för den som vill försöka dra författarnas slutsatser. Var det bättre förr, eller inte? Det får vi inte veta.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Lindberg och Svensson har en rejäl uppförsbacke framför sig om de ska leda sina teser i bevis. Några röda ledarsidor kommer säkert att svälja boken okritiskt och göra vågen de närmaste dagarna. Men för Göteborgs Universitet skadar det nog anseendet att de lånar sitt namn till att så bombastiskt promota böcker med så svagt forskningsstöd.

De nämnda skolreformerna bör bedömas på sina egna meriter och inte dras över samma kam. Göran Perssons kommunalisering och flum-läroplan var sannolikt dåligt för den svenska skolan, medan det fria skolvalet och friskolereformen varit positiv, vilket jag skrivit om tidigare. Just att dessa två reformer genomfördes ungefär samtidigt gör det mycket vanskligt att försöka dra några slutsatser endast baserat på ”variabeln X ändrades si eller så under samma 20 år”.

Guillou har fel om friskolereformen

Från att i tiden före privatiseringsvågen ha haft en skola som låg mycket högt vid internationella jämförelser har vi nu en skola som halkat ner under genom-snittet, skriver Jan Guillou, som vill skylla Sveriges sjunkande skolresultat på införandet av rätten att välja friskola, något som bara 6 % av eleverna utnyttjat under perioden. Resonemanget är det gamla goda ”korrelation = kausalitet”, att det automatiskt finns ett orsakssamband när två saker händer ungefär samtidigt.

Problemet med Guillous resonemang är att han handplockar statistik för att passa hans syften. Alla försämringar han räknar upp sammanfaller inte bara i tid med friskolereformen från 1992. De sammanfaller även i tid med socialdemokraternas läroplan från 1994 och det luddiga betygsystem som följde av den. Olikheter skulle döljas genom att minska antalet betygssteg och göra kriterierna för dem nästan likadana. När man gör det svårare att mäta elevernas kunskap ska man inte vara förvånad när svaga elever inte upptäcks eller får det stöd de behöver, och bara elever från studievana hem klarar sig. ("Klyftorna ökar", för att tala Guillou-språk.)

Försämringarna sammanfaller även i tid med socialdemokraternas destruktiva ambition att alla (vare sig de ville eller inte) skulle bli högskolebehöriga, vilket krävde att såväl grundskolan som gymnasiet var tvungna att sänka kraven för att alla skulle klara dem. Om man sänker ribban i Sverige ska man inte vara förvånad när svenska barn slutar hoppa så högt.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gör nu upp med båda dessa vänstermisstag i och med den största skolreformen sedan införandet av allmän folkskola 1842. Ny läroplan, nytt betygssystem och fler möjligheter att få yrkeskompetens utan att behöva läsa på högskola, t ex med lärlingsutbildningar. Allteftersom elever får gå i skolan under dessa reformer lär vi få se en gradvis höjning av skolresultaten.

Men de gamla S-misstagen och deras inverkan på resultaten vill Jan Guillou inte ens överväga, eftersom han inte vill ifrågasätta uppenbara vänsterreformer. Guillou riktar ensidigt in sig på friskolereformen. Men han nämner inte att även den har satts under lupp, och till skillnad från jämförelserna ovan så har det gjorts med kontrollgrupp:

År 2005 konstaterade Skolverket i en rapport att de kommuner som har konkurrens från friskolor höjer kvaliteten i både de kommunala och de fristående skolorna. Valfriheten höjde alltså resultaten jämfört med de kommuner som inte hade valfrihet, och utan denna får vi anta att Sveriges skolresultat idag hade varit ännu sämre.

Denna rapport var så provocerande för vänstern att dåvarande skolminister Ibrahim Baylan (S) gick så långt som att trotsa grundlagen för att stoppa rapporten. Och det är kanske av ren vördnad för Baylans svunna auktoritet som Jan Guillou lydigt låtsas att rapporten inte existerar. Eller för att det är praktiskt för hans vänsteragenda. Men till gagn för svenska elevers utveckling är hur som helst det inte.

Tidigare betyg viktigast för arbetarbarn

Barn från arbetarhem var de som drabbades hårdast när Sverige avskaffade betygen i låg- och mellanstadiet på 1970-talet. När betygen försvann gick färre ”arbetarbarn” igenom gymnasiet. Däremot gynnade det söner till högutbildade, som läste vidare och fick arbeten med hög inkomst. Detta konstaterades i förra veckan av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), och det var första gången vi fick se forskning kring de långsiktiga effekterna av borttagna betyg i grundskolan.
Studien understryker vad vi i Folkpartiet liberalerna sagt länge: barn med högutbildade föräldrar klarar sig alltid, även i vänsterns flumskola. Men barn från familjer utan studietradition tjänar mest på en skola med tydliga kunskapskrav och tidigare betyg. Klassresan börjar i klassrummet.
Därför vill vi i Folkpartiet införa betyg från årskurs 6 i grundskolan. Föräldrar som vill ska också kunna få skriftliga omdömen om hur deras barn klarar skolan redan från första klass. Det är en av många ingredienser till en bättre skola, så att alla kan nå så långt som möjligt i livet, oavsett sin bakgrund.

---

Fler som kommenterar IFAU-rapporten: SvD:s ledare, Kristina Palmgren skriver balanserat och bra, Helena von Schantz jämför med Maria Wetterstrands (MP) oseriösa hållning till forskning, Även Mats Gerdau beklagar att det tidigare varit så tunt med forskning,
Helene Odenjung, Rasmus (liberal), Per Altenberg, Linnéa Darell, Pär Gustafsson och Mikael Wendt bloggar också.

Varvad lista: vill MP ha representativitet eller bara PK-poäng?

Intressant: Miljöpartiet i Härnösand går till val på en ny sorts varvad lista: varannan svensk, varannan invandrarbakgrund. Men som Ledarbloggen noterar (min fetstil):

Ytterligare en fråga gäller Miljöpartiets val att ha en varvad lista – alltså 50/50 i fördelningen mellan svenskar och invandrare – då invandrarnas andel av befolkningen snarare ligger runt en femtedel. Betyder det att man vill diskriminera etniska svenskar? Eller betyder det att Miljöpartiet strävar efter en befolkningssammansättning enligt den formeln?

Personligen tar jag det som ytterligare ett exempel på att MP och matematik inte går så bra ihop… :) Fast vad vet jag, i Härnösand kanske varannan invånare är invandrare?

Jag tycker inte att Miljöpartiet ska stirra sig blinda på vilken hudfärg eller efternamn folk har - fokusera istället på att lyfta fram duktiga och ärliga människor!