Pedagogiken viktigast i skolan

Föräldrar i Kalmar har startat en debatt om klasstorlek och gruppstorlek i förskolan och skolan. Det är en inte helt enkel fråga. Idag svarar vi från allianspartierna i Barn- och Ungdomsnämnden, i Barometern:

Det är bra att föräldrar engagerar sig i storleken på barngrupper och klasser i Kalmars förskolor och skolor! Forskning i pedagogik är sällan entydig, men flera studier visar att gruppstorleken har betydelse för barnens utveckling, även om de exakta rekommendationerna varierar.

Vi beklagar att majoriteten S och V, som trots att de ska styra Kalmar tillsammans, inte kunnat lämna gemensamt besked i denna debatt utan istället försökt skylla på regeringen. Men skolan är inte ett statligt ansvar utan ett kommunalt, och det var just S och V som drev igenom kommunaliseringen.

(…)

Men det är inte bara att sätta ett ”tak” och tro att problemet är löst. Barn föds när de föds, så skolor kan inte välja hur stora årskullar de ska ha. Då blir det ibland svårt att dela upp dem i lagom stora grupper. Hur delar man exempelvis upp en årskull på 19 barn i två grupper, om forskningen säger att båda grupperna bör innehålla mellan 13 och 18 barn? En grupp kan även bli för liten.

Läs hela!

Toppar riksdagslistan 2014

I lördags hade Folkpartiet liberalerna i Kalmar län förbundsmöte, och jag fick förtroendet att stå överst på länets valsedel inför riksdagvalet 2014.

Jag är mycket glad över detta förtroende. Jag har känt att jag behövs i riksdagen ända sedan FRA-lagen klubbades 2008.

Även om jag står överst på valsedeln och således ”ligger bäst till” om Folkpartiet får riksdagsmandat, tänker jag satsa på att bli personvald, dvs bli kryssad av 5 % av FP-väljarna i länet. Dels för att riksdagen behöver folk med tydliga mandat att rösta efter sitt eget samvete när partipiskorna viner. Men även för att mina medkandidater Mathias Karlsson och Ronja Ismail kommer att ge mig en värdig konkurrens om rösterna. Där ser man, konkurrens höjer kvaliteten för medborgarna även i detta fall!

Jag, Ronja Ismail, Mathias Karlsson.

Inför betyg från fyran

För ungefär 30 år sedan avskaffade Sverige betygen på låg- och mellanstadiet. När forskare i dag går igenom effekten av den betygsfria skolan så förskräcker resultaten. Sannolikheten för att barn till lågutbildade skulle klara gymnasiet sjönk när betygen togs bort. I dag vet vi att en betygsfri skola slår hårdast mot dem som kommer från ett hem utan utbildningstradition.

Om detta skriver jag tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund (FP) i Östran idag (ej online). Folkpartiet liberalerna föreslår att betyg ges från årskurs 4. Vi har fått igenom betyg från årskurs 6 inom alliansregeringen, men vi anser att det behövs ytterligare en nedflyttning. Sverige börjar fortfarande med betyg sent i en internationell jämförelse. Personligen är jag glad att detta har blivit Folkpartiets linje, för jag tyckte alltid att tidigareläggningen till årskurs 6 var otillräcklig.

Folkpartiet förbättrar Kalmar

[UPPDATERAD 2012-11-15]

Såhär halvvägs genom mandatperioden så har jag börjat göra en lista på vad Folkpartiet liberalerna i Kalmar har fått igenom de senaste åren, fastän vi är i opposition. Det är ju inte helt ovanligt att Socialdemokraterna först säger nej till våra förslag, för att sedan lägga ett mycket liknande förslag i eget namn något år senare.

Så, stort och smått i en salig blandning:

• Den kommunala skol- och förskoleplanen som belastat lärarna med ofokuserad detaljstyrning har tagits bort. Att minska den politiska klåfingrigheten var ett av mina viktigaste mål denna mandatperiod.
• LOV – lagen om valfrihet i hemtjänsten – ska nu äntligen bli verklighet i Kalmar. Sedan 2007 har vi motionerat och interpellerat om detta, och KD är väl det enda parti som stått oss bi hela vägen.
• Kommunen ska erbjuda 150 praktikplatser till Svenska För Invandrare-studerande, så att de lär sig språket i vardagen och snabbt kommer in på arbetsmarknaden. Detta efter att vi i många år har krävt att varje bolag och nämnd ska erbjuda minst två platser vardera.
• Kommunledningskontoret omorganiseras, och (S) har backat från förslaget att flytta invandrarservice till Socialnämnden. För oss är det viktigt att Invandrarservice hör ihop med Arbetsmarknadsenheten - vägen till integration går via jobb, inte bidrag! Tyvärr så har omorganiseringen i övrigt inget tydligt effektiviseringsmål, vilket vi hade efterfrågat.
• En tävling där skolbarn får lämna medborgarförslag ska anordnas, och vinnaren får praktisera som kommunalråd för en dag. Ett sätt att visa de unga att det går att påverka, och hur. FP:s motion fick bifall.
• Dialogen kring medborgarförslag har blivit tydligare. Förslagslämnare får det lättare att yttra sig över sitt medborgarförslag inför oss politiker innan vi fattar beslut. FP:s motion fick bifall.
• Skolor, förskolor och fritidshem ska testa en prestationsbaserad resurs, vilket är en morot som är helt i linje med den anti-mobbningsbonus som FP föreslog för ett år sedan.
• Bemanningsservice på omsorgsförvaltningen börjar minskas, efter att FP föreslagit att den borde läggas ner eftersom den i 10 år vuxit sig dyr och ineffektiv.
• Kommunen har anslutit sig till en telefon-app som visar närmaste toalett.
• Utredning av ny busslinje för att göra det lättare att ta sig till Hansa City – ett förslag som (S) lade efter att ha haft vår motion om samma sak i skrivbordslådan i två år.

• Genom ett chefsförsörjningsprogram har vi i många år velat hindra att kommunen drar igång en massa projekt utan vare sig ekonomiskt eller personalansvar, bara för att det är så dyrt att säga upp chefer. Något formellt bifall har vi aldrig fått, men i de senaste tillsättningarna av höga chefer i kommunen har man så smått börjat införa mer tidsbegränsade anställningsvillkor.
• Vårt förslag om att ansluta kommunens växel till Tele-tal gick igenom, så att personer med t ex kognitiva svårigheter kan få hjälp att göra sin röst hörd.
• När kommunen nu startar ett flygbolag ville vi att näringslivet skulle erbjudas delaktighet. (S) sade nej, men det blev verklighet ändå tack vare initiativ från Rikshem.
• Kommunens webbsida informerar ägare till turistbussar och husbilar var det finns latrintömningsstationer.
• Vårt förslag om särskilda ungdomsavtal för att få fler unga i jobb fick ett positivt mottagande.

Det är vad jag kommer på just nu. Jag får väl fylla på listan när jag kommer på mer.

Men vi har två år kvar innan nästa val, så nu är det friska nya tag för att fortsätta driva opposition för ett bättre Kalmar, innan vi får möjlighet att göra det i majoritetsställning. För till skillnad från vissa så vill jag faktiskt vinna valet 2014!

Påverka vad Folkpartiet ska tycka, i ny studiecirkel!

Folkpartiet liberalerna i Sverige ska anta ett helt nytt partiprogram om ett år. Folkpartiet i Kalmar startar nu en studiecirkel där både medlemmar och icke-medlemmar är välkomna. Detta ska vara en möjlighet att påverka arbetet med det nya partiprogrammet, och därmed vad Folkpartiet ska tycka i olika frågor de kommande åren.

Programgruppen är lyhörd och vill ta emot så många synpunkter som möjligt. Därför kommer vi under fem onsdagskvällar att diskutera utifrån processmaterialet Liberalism i globaliseringens tid, som Folkpartiet tagit fram i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Synpunkterna och slutsatserna som vi kommer fram till kommer att rapporteras in till programgruppen, så detta är en chans att påverka Folkpartiets politik långt framåt!

Man måste inte vara medlem. Så anmäl dig och någon vän, antingen via inbjudan (PDF) eller på vårt Facebook-evenemang, så ses vi på Studieförbundet Vuxenskolan i Kalmar några kvällar framöver! Vi bjuder på fika. Anmäl senast på fredag.

Program för träffarna (preliminärt):

Datum	Innehåll
Onsdag 14 november	Introduktion av programarbetet, diskussion kring upplägget Samtal kring ”Bygga Sverige starkt” Skola, högre utbildning, forskning
Onsdag 21 november	Fortsättning ”Bygga Sverige starkt” Jobb, företagande, miljö, klimat
Onsdag 28 november	Samtal kring ”Individen och friheten” Egenmakt, valfrihet, jämställdhet, fördomar, öppnare gränser, invandring och integration
Onsdag 5 december	Samtal kring ”Värna välfärden i globaliseringens tid” Valfrihet, äldreomsorg, sjukförsäkring, barns rättigheter, funktionsnedsättningar
Onsdag 12 december	Samtal kring ”Världen förändras - i globaliseringens tid” Utvärdering och avslutning Demokrati i världen, nätet är vardagen

Samtliga träffar sker kl 18:00-20:30 på Studieförbundet Vuxenskolan, Norra Långgatan 34 i Kalmar.

Friskolereformen höjer kvalitén i alla skolor

Skolverket visade för några år sedan att när kommunala skolor får konkurrens från friskolor i en kommun så gynnar det båda skolformerna – något som Socialdemokraterna försökte dölja. Nu har även myndigheten IFAU kommit fram till liknande resultat. Efter att ha räknat bort en massa möjliga störningsfaktorer finner de att om andelen friskoleelever ökar med tio procentenheter så ökar elevernas kunskaper med 3–4 procent i grundskolan. Den ökade kunskapsnivån håller i sig även när eleverna går vidare till gymnasiet och högskolan. Fler läser vidare på universitet än de skulle ha gjort annars. Det tycks inte handla om betygsinflation, inte heller ökar det kostnaderna för skolverksamheten.

Jag gläds åt alla elever som får möjlighet att växa mer när skolorna inspireras av varandra eller sporrar varandra att bli bättre. Mångfald av idéer och valfrihet för individen är grundläggande värden i en liberal värld, och var vägledande när Folkpartiet liberalerna drev igenom friskolereformen för 20 år sedan.

I Kalmar försöker Socialdemokraterna och Vänsterpartiet allt som ofta att stå ivägen för utvecklingen. När friskolor ansöker om att få starta här så är svaret oftast att de röda så gärna bejakar friskolor, men inte just nu. Inte just den här skolan. Men jag kommer att fortsätta att kämpa för elevers och föräldrars frihet att välja – det är ju i förlängningen även att värna om eleverna som väljer kommunala skolor.

Skolvärlden

Mer härskartekniker från Johan Persson

Förra veckan skrev Inger Hilmansson (FP) och Peter Forsberg (FP) en mycket angelägen debattartikel om att friidrotten länge varit så nedprioriterad i sossestyrda Kalmar, att medlemmar i idrottsföreningarna t ex måste åka till Nybro om de vill träna höjdhopp. Det är bokstavligen är för lågt till tak i Kalmar, i den lilla träningshallen halvt gömd under läktaren på Fredriksskans.

Kommunalrådet Johan Persson (S) svarar idag på artikeln. I sak så blandar Persson äpplen och päron så det står härliga till, för att få det att framstå som att det är satsning på breddidrott att ge skattepengar till vuxeneliten i Kalmar FF och att all kritik mot hans politiska bolag Destination Kalmar är en kritik mot satsningar på idrottslivet. Men det överlåter jag åt Hilmansson och Forsberg att bemöta.

Men det värsta med artikeln är nog att Persson gång på gång hävdar att han svarar på en inlaga enbart ifrån Inger Hilmansson. I själva verket var den skriven av både Hilmansson och Peter Forsberg, som företräder väljarna i Kultur- och Fritidsnämnden. Persson har ju haft som taktik länge att sätta sin mediebild att det bara är Inger Hilmansson i hela Kalmar som är emot honom, när vi i själva verket är rätt många som är trötta på hans fasoner.

Persson låtsas som att Peter Forsberg inte finns. Han trollar bort en hel människa, eftersom detta är nödvändigt för att hans falska mediebild ska bli sann.

Jag har tidigare skrivit att Persson ägnar sig åt härskartekniker i sitt maktutövande i Kalmar. Jag har även gett förslag på hur han kan bättra sig, men förgäves. Här ger han prov på härskartekniker igen, och visar att hans taktik med i detta fall osynliggörande inte bara är begränsat till kvinnor. Johan Persson spelar fulspel.

Möte om alliansens framtid i Kalmar

Christopher, Björn, Lennart, Karl

Så kom då till sist det omtalade fikat vid Lennart Svenzéns (C) köksbord på hans gård i Nöbble, Rockneby. Vi, Karl Holst (M) och Christopher Dywik (KD) diskuterade möjligheterna för ett framtida allianssamarbete i Kalmar. Lennart har inte bara en mysig gård och klart godkänt thé, utan även en bedårande hund som ville stå framför varenda kamera. Jassa, som han heter, kan således spanas in på bilden i Östra Småland (ej online). ;)

Viktigt för mig och Folkpartiet liberalerna att framhålla, är att om vi ska kunna gå till val som ett gemensamt lag, så måste alla spela på samma planhalva. Vi måste ha samarbete på alla nivåer i partierna, och då måste Moderaternas och Centerpartiets medlemmar bestämma sig för om det är alliansen eller socialdemokraterna som gäller. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Men det verkar som om Lennart har fått mycket positiv respons i de egna leden för sin inbjudan. Nu får framtiden utvisa vart det här leder.

TV4 P4 Kalmar

Så lätt att göra skillnad för många!

Jag cyklade igår till Lars Kaggskolan, där mina gamla klasskamrater Sofi Sjöström och Caroline Eriksson samlade in kläder som de sen skulle ge till flyktingbarnen i Lundegård. Underbart initiativ av dessa tjejer. De bara lastade bilarna fulla med donationer och sen körde iväg. Krångligare behöver det inte vara!

Och det var ju jättelätt för mig att hitta lite kläder som man inte använt på åratal och som man, handen på hjärtat, aldrig kommer att sakna. Tog bara en kvart att rafsa ihop två fulla kassar. Krångligare behöver det inte vara!

Min modemedvetna moder kan nu glädjas åt att den knallgula täckjackan, med matchande termobyxor och hängslen, inte längre finns i min ägo.

Never more!

 Och min farmor, frivillig i Lottakåren under andra världskriget, hade nog varit glad åt att de många tossorna hon stickade nu kan bäras av någon unge som har tillräckligt små fötter för det.

• Otack är världens lön #1: på hemvägen sprack cykeldäcket! Så det blev till att meka och byta till vinterdäck när man ändå var i farten.
• Otack är världens lön #2: Sofi verkar ha blandade känslor efter besöket på Lundegård.

Elevpengen varierar inte alls med 1000 procent!

Tidningen Barometern kör en artikelserie (ej online) som granskar det nya resursfördelningssystem, ”elevpengen”, som vi beslutade om i Barn- och ungdomsnämnden i fjol. Det är förstås bra att våra beslut granskas och diskuteras offentligt, men jag tycker inte att läsarna här fått en komplett och rättvisande bild av vad det handlar om.

Artikelserien började i tisdags förra veckan, där huvudpoängen var att en skolas resurser kan variera mycket från år till år. Detta är inte konstigt, eftersom principen med systemet är att utgå ifrån vilka elever som går på skolan just det året och hur mycket stöd just dessa elever behöver.

Artikeln innehöll dock ett stapeldiagram som måste kommenteras.

Saxat från Barometern 2012-10-09.

Förutom att diagrammet har en mycket konstig Y-axel, kan man lätt få intrycket att en del skolor får nästan tio gånger så stor elevpeng som andra. Så extremt är det faktiskt inte.

För att ta de två friskolorna Karl-Oskarskolan/Oxhagsskolan och Montessoriskolan som extremexempel. Karl-Oskarskolan får 45 695 kr per elev och Montessoriskolan 4 555 kr per elev, enligt diagrammet.

Men detta avser bara den del av elevpengen som beräknas enligt Skolverkets/SALSA:s bakgrundsfaktorer! Och SALSA-delen utgör bara 20 % av resursfördelningen. 80 % av resurserna visas alltså inte i diagrammet, och dessa 80 % fördelas betydligt jämnare mellan skolorna.

Den missuppfattning som läsaren kan få av detta späs på ytterligare i dagens artikel, som fokuserar på att killar tilldelas lite mer resurser än tjejer (eftersom forskning visar att killar behöver lite mer stöd för att klara målen i skolan).

Ann-Sofie Stensdotter, rektor på Montessoriskolan, tycker att kommunen gör rätt i att satsa på skolor där pengarna behövs – men fel att anta att Montessorielever behöver 1 000 procent mindre pengar än eleverna på Nya Oxhagsskolan.

Förutom att procenträkning inte funkar på det sättet (”90 procent mindre” vore nog matematiskt mer korrekt), så pratar vi som sagt bara om hur en femtedel av de totala resurserna fördelas. Och just skillnaderna mellan killar och tjejer är den allra minsta ingrediensen i SALSAn; om vi låtsas att vi har två helt könssegregerade skolor, skulle ”kill-skolan” bara få 1 % mer i resurser än ”tjej-skolan”, ungefär.

Det är skönt i alla fall att rektor Ann-Sofie Stensdotter i grunden stödjer tanken bakom resursfördelningssystemet. Alla skolor vill förstås få mer resurser för att kunna ge sina elever den bästa möjliga utbildningen, och vi i Folkpartiet i Kalmar föreslår mer resurser till skolan än Socialdemokraterna varenda år.


Men jag tycker att det är sorgligt när man försöker skapa konflikt genom att ställa tjejer och killar mot varandra (eller svenskar och invandrare), för det är inte alls det det handlar om. Det handlar om att varje enskild elev ska få det stöd som hen behöver för att få en likvärdig chans att klara skolan.

Jag svarar på Svenzéns alliansinbjudan

För en vecka sedan fick jag, Christopher Dywik (KD) och Karl Holst (M) en inbjudan från Lennart Svenzén (C) om förnyat allianssamarbete i Kalmar inför valet 2013. Det var välkommet, svarar jag i dagens Barometern:

Oj, vad glad jag blev av Lennart Svenzéns (C) inbjudan i lördags, om nytt allianssamarbete i Kalmar. 

Om vi ska kunna arbeta långsiktigt för ett friare och gladare Kalmar, så är det samarbete inom allianspartierna som gäller, på alla nivåer. Det är här vi har värderingarna för tillväxt, frihet och ansvarstagande. Det är vår alliansregering det bästa exemplet på, som lotsat Sverige genom finanskrisen bättre än något annat land. När jag tillträdde som vice ordförande i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd för två år sedan prioriterade jag även att skapa ett gott debatt- och samarbetsklimat mellan våra partier, så vi vet ju att det går! 

Folkpartiet Liberalerna har aldrig stängt dörren för ett förnyat allianssamarbete i Kalmar, men ska vi ska satsa på alliansen inför valet 2014 måste Centerpartiets och Moderaternas medlemmar bestämma sig för om det är alliansen eller socialdemokraterna som gäller. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. 

Ska vi vara ett lag som på allvar visar att vi vill ta ansvar för Kalmar, kräver det att hela laget spelar på samma planhalva. Jag undrar därför om det är fler i Centerpartiet som tycker som Lennart? I så fall är det glädjande, och jag träffas gärna vid Lennarts köksbord för att diskutera mera!

Nu återstår att se vad de andra tycker. :)

Hur får vi en bra blandning av hyresrätter, bostadsrätter och villor?

Idag har jag lämnat in denna interpellation (skriftliga fråga) till Mattias Adolfsson (S), Samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Vi kommer att debattera den på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten.

En viktig åtgärd för att motverka ekonomisk och social segregation i kommunens bostadsområden är att det finns en god blandning av olika bostadsformer, vilket även Folkpartiet har motionerat om tidigare. Villatomter, bostadsrätter och hyresrätter m m kan komplettera varandra på ett positivt sätt. Det blir möjligt att göra ”bostadskarriär” utan att flytta ifrån en stadsdel, och det blir lättare för alla inkomstklasser att hitta bostad i hela kommunen.

Kommunens välfärdsbokslut 2010 tar upp ”rumslig exkludering”, en segregation som leder till att de mest socialt utsatta tenderar att koncentreras till särskilda bostadsområden med en svagare social infrastruktur. (s 87) Bokslutet pekar ut ”småskalig och varierande bostadsbebyggelse” som en viktig hälsofrämjande faktor. (s 117)

Kommunens budget 2013 fastslår att ”de nya bostadsområdena som växer fram ska (...) bidra till ett varierat bestånd. Vi värnar hyresrätten och kommer särskilt prioritera privata aktörer som vill bygga hyresrätter. I Kalmar ska var och en hitta just den bostad som passar hans eller hennes behov.”

Men frågan är om vår (S)-styrda kommun gör tillräckligt för att slå vakt om detta när nya bostäder planeras? Exempelvis i den aktuella detaljplanen för Lindeberga/Majavallen påpekar flera att det Lindsdal behöver mest är hyresrätter. Ett svar som ges i samrådsredogörelsen är att ”inget av de förslag som lämnades in till markanvisningstävlingen innehöll hyresrätter.” Självklart måste även byggherren känna att den vinner något på att bygga, men man frågar sig hur hårt kommunen egentligen har förhandlat för sina medborgares räkning, när förslag utan hyresrätter ens accepteras i tävlingen. Ställde kommunen inga krav, inga grundkriterier, när markanvisningstävlingen utlystes?

Utan att hänga upp mig för mycket på ett enda exempel, konstaterar jag att den politiska processen från papper till färdig bostad är lång; översiktsplan, planprogram, detaljplan, och så småningom inflyttningsklar byggnad. Det vore en god kompetensutveckling för många i kommunfullmäktige, inte minst mig själv, att få förklarat vilka moment och tillvägagångssätt som är mest lämpliga om vi som förtroendevalda vill påverka bostadsbeståndet i kommunen, och ha hopp om att få det genomfört utan att få höra att de är vare sig ”för tidigt” eller ”för sent”.

Med anledning av detta undrar jag:

• När i processen, och hur, kan vi från politiken bäst ställa krav på blandade bostadsformer?
• Vilket planområde anser du kommer att ge oss nästa tillfälle att ställa krav på bostäder av en typ som inte redan präglar området? 

Björn Brändewall (FP)

Våra satsningar på elevhälsan behövs!

Eric Carlsson har varit Kalmar kommuns skolöverläkare i sju år, men går nu i pension. Idag skriver han på Barometens debattsida om sina erfarenheter:

Inom skolans elevhälsa finns bra kompetens men dimensioneringen motsvarar inte behoven. Ingen rektor i Kalmar har därför möjlighet att fullt ut uppfylla skollagens krav på att skyndsamt utreda elevers behov av särskilt stöd om eleven riskerar att inte nå målen eller uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Nästan varje vecka har jag ställts inför problem där skolans resurser inte räcker till.

Det är jobbigt att läsa svart på vitt hur resursbristen går ut över de mest behövande eleverna. Jag har via Folkpartiet föreslagit en förstärkning av elevhälsan i varenda budget de senaste åren, men socialdemokraterna har röstat nej varenda gång. Stödåtgärder måste sättas in tidigt, annars växer problemen likt en rullande snöboll.

Eric Carlsson ger även förslag på lösningar för framtiden, bl a om en fond för sociala investeringar.

Det finns beräkningsmodeller som visar att samhället gör betydande ekonomiska vinster genom att sätta in insatser tidigt. Ju tidigare ju högre avkastning. Bäst redan i förskolan.
Flera kommuner har börjat inrätta sociala investeringsfonder för att skapa resurser till det. En social investeringsfond i Kalmar skulle kunna frigöra medel så att flertalet elever med neuropsykiatriska svårigheter kan få hjälp att lyckas i skolan.

Jag tycker att detta är en mycket intressant idé. Jag har själv många gånger funderat på de konsekvenser det innebär för samhället att inte fånga upp barns behov tidigt - i alla möjliga sammanhang, inte bara i skolan och i den psykiska hälsan. En del hamnar ”bara” efter i skolan och får svårt att få något jobb, andra hamnar i sådant utanförskap att de faller i missbruk eller slår in på brottets bana och orsakar enorma kostnader för polis, försäkringsbolag och socialtjänst med mera. Förutom det uppenbara, att en individs liv blir fördärvat.

Utmaningen med sociala fonder är bara att hitta trovärdiga kalkyler, och att sedan förmå andra politiker att våga satsa pengar så långsiktigt. Det är en investering med en avkastningshorisonten på flera årtionden, mycket längre bort än nästa val!

Läs hela Eric Carlssons debattartikel!

Inget samband mellan fritt skolval och diktatursympatier

Ett sällsynt tillspetsat pressmeddelande har blivit en politisk snackis de senaste dagarna - forskaren på Göteborgs Universitet Staffan I. Lindberg har tillsammans med Richard Svensson hävdat: ”Skolans avreglering orsak till att alltfler unga kan tänka sig diktatur”. Detta med anledning av att de hållit i den svenska delen av enkäten World Value Survey och funnit att ”Var femte svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst och var fjärde tycker inte det är så viktigt att få leva i en demokrati. Nästan var tredje tycker det vore bra eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare istället för demokrati.”

Det låter ju som hårda besked. Men hur kopplar de ihop detta med skolpolitiken? Det korta svaret är: det gör de inte. Men innan vi går in på det långa svaret kan vi konstatera att det redan i pressmeddelandet framgår att Lindberg och Svensson hellre luftar personliga åsikter än forskning, och  häver ur sig klart felaktiga påståenden:

• ”[Den likvärdiga skolan] har idag ersatts av en marknadsprincip som utgår ifrån att vissa barn och unga måste få sämre utbildning än andra.”  – Detta stämmer inte. Utgångspunkten är att man kan välja, det finns inget som säger att vissa måste få sämre utbildning pga det.
  
• ”Vi är inte längre alla lika mycket värda.” – Detta stämmer inte. Rätten att välja skola omfattar alla och är kostnadsfri. Om något så har principen om allas lika värde stärkts, eftersom man nu inte är begränsad till just den skola som ligger närmast geografiskt.
  
• ”Kommunaliseringen i slutet av 80-talet, den följande friskolereformen och det fria skolvalet, har gjort att den svenska skolan idag är världens mest avreglerade.” – Jag tror knappast att lärarkåren håller med om att de arbetar i en avreglerad verksamhet. Skollagen 2009 är på 1167 sidor. De fyra läroplaner som trädde i kraft i fjol är på totalt 1163 sidor. Skolinspektionen har fått kraftigt förstärkta resurser för att bedriva tillsyn på skolorna. De föräldrar som vill hemskola sina barn har nog aldrig stött på hårdare regler än i Sverige.

Studien finns inte för nedladdning på universitetets hemsida, utan vill man läsa den får man köpa den i form av boken ”Rösträtt till salu” utgiven av Arenagruppens Premiss förlag. (Att den ges ut av Arenagruppen men inte universitetet borde väl vara en varningssignal i sig.) Sanna Rayman på SvD har dock läst den och konstaterat det vetenskapliga stödet för författarnas tes är så svagt att det är löjligt:

Kommunaliseringen ledde till ökade skillnader, skriver forskarna, men det stora paradigmskiftet ser de i det fria skolvalet samt i friskolereformen. Och det är här, vad jag kan se, som den jättestarka kopplingen avtäcks. Lindberg och Svensson konstaterar nämligen att det är ”först nu, vid tiden för WVS-undersökningen 2011 (World Value Survey), som de generationer som gick i grundskola och gymnasium under de första decennierna av friskoleexpansion utgör en majoritet inom åldersgruppen 18-29 år.” (—) ”Det är då vi för första gången finner dessa mönster av anti-demokratiska attityder”. 

Eh. Två saker som händer samtidigt är inte nödvändigtvis starkt sammankopplade. Vad är detta? Forskning eller Göteborgshumor?

Mer troligt så har författarna försökt använda sina forskningstjänster för att ge legitimitet åt klart vänstervridna åsikter och promota sin bok. Men åsikter är just åsikter tills de backas upp med data.

Så låt oss ta en titt på datan! För även om studien inte finns för nedladdning, så kan man ladda ner diagrammen som de gjort av data från enkäterna, och som jag antar utgör argumentationsunderlaget i boken. Stödet för diktatur har visserligen ökat (Figur 2.1), men i övrigt motsäger datan författarnas påståenden på punkt efter punkt!

• Sverige pekas ut som det land där unga har MEST förtroende för demokratin (tillsammans med Spanien) och LÄGST förtroende för diktatur. (Figur 3.1 och 3.2) Om vi nu verkligen har ”världens mest avreglerade skola”, och det har att göra med demokratisynen, så verkar en avreglerad skola vara ganska så nyttigt!
• Förtroendet för riksdagen, politiska partier (Figur 2.2), politiska institutioner samt åsikten ”politik är viktigt i livet” (Figur 2.3) har alla ÖKAT sedan mätstarten, som varierar mellan år 1990 och 2000.
• Däremot kan vi se att opinionen hoppar väldigt mycket från år till år - det ena året är Sverige bäst i klassen, vid nästa mättillfälle är det tvärtom. Sådant borde leda en seriös forskare till att söka mer kortsiktiga orsaker, t ex vilka krig/nyheter som dominerar ungas världsbild ett givet år. Att mätningen bara görs vart femte år gör det ännu svårare att dra några slutsatser.
• Det finns knappt några mätpunkter från innan friskolereformen eller kommunaliseringen, så det finns ingen data att jämföra med för den som vill försöka dra författarnas slutsatser. Var det bättre förr, eller inte? Det får vi inte veta.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Lindberg och Svensson har en rejäl uppförsbacke framför sig om de ska leda sina teser i bevis. Några röda ledarsidor kommer säkert att svälja boken okritiskt och göra vågen de närmaste dagarna. Men för Göteborgs Universitet skadar det nog anseendet att de lånar sitt namn till att så bombastiskt promota böcker med så svagt forskningsstöd.

De nämnda skolreformerna bör bedömas på sina egna meriter och inte dras över samma kam. Göran Perssons kommunalisering och flum-läroplan var sannolikt dåligt för den svenska skolan, medan det fria skolvalet och friskolereformen varit positiv, vilket jag skrivit om tidigare. Just att dessa två reformer genomfördes ungefär samtidigt gör det mycket vanskligt att försöka dra några slutsatser endast baserat på ”variabeln X ändrades si eller så under samma 20 år”.

Framgång för FP-idéer i Barn- och ungdomsnämnden

För snart ett år sedan lade jag och Folkpartiet liberalerna en motion, Inför en anti-mobbningsbonus för Kalmars skolor. Syftet var att ekonomiskt premiera de skolor som långsiktigt minskar mobbningen. Möjligheten att kunna påverka resurserna till sin verksamhet, och få belöning för långsiktigt arbete, är en väl beprövad morot i samhället för att driva utvecklingen framåt. Majoriteten i kommunfullmäktige avslog dock motionen, med motiveringen att personalen ”ska fullfölja sitt uppdrag [att arbeta mot kränkande behandling] ändå”.

Men nu känner jag ändå att vår idé har slagit rot. För i onsdags beslutade vi i Barn- och ungdomsnämnden om att förändra resursfördelningen till kommunens skolor, förskolor och fritidshem så att en del blir prestationsbaserad. Det ska mätas genom bland annat elev- och föräldranöjdhet, resultat på nationella prov och måluppfyllelse. Den skola, förskola och fritidshem som långsiktigt förbättrar sina resultat allra mest kommer dessutom att få ett ”kvalitetspris”, dvs tre priser på totalt 175 000 kr varje år.

Principerna känns tydligt igen från vår motion om anti-mobbningsbonus. Det är välkommet att idén om resultatbaserade resurser nu kommer tillbaka, och nu till och med i en bredare omfattning än bara arbetet mot mobbning. Det visar att Folkpartiet kan påverka även i opposition, även om det dröjer ett år eller två innan idéerna vi presenterar kommer tillbaka med (S)-välsignelse. Jag hoppas att försöket faller väl ut och att resultatbaserade resurser kommer att kunna användas på än fler fronter i framtiden.

Öka jämställdheten i Kalmars skolor!

Förra veckan deltog jag och något hundratal lärare i en interaktiv teater om hur vi ser på jämställdhet i skolvärlden. Ensamblen Vardagens Dramatik spelade lärare med helt olika syn på pojkar och flickor, vilket förstås ledde till en del konflikter. Sedan fick vi i publiken säga åt deras rollkaraktärer hur de borde göra för att komma tillrätta med sina samarbetssvårigheter och bättre möta eleverna jämlikt.

Skådespelarna var oerhört professionella och hade fångat upp de arketyper som finns på nästan varje skola. Hur ska man kunna ge pojkar och flickor samma chanser när vissa lärare är blinda för att de behandlar barnen olika? När andra lärare anser att det är så det ska vara? När alla lärare samtidigt har fullt upp med att bedriva undervisningen i sina ämnen?

Jag brukar vara lite allergisk mot uttryck som ”fråga X måste genomsyra all undervisning”, för ganska snart så blir det ingen tid över till själva ämnesundervisningen. Men en av de saker som verkligen måste genomsyra all undervisning är jämställdhetsperspektivet. Vår könstillhörighet och våra könsuttryck är en grundläggande del av våra identiteter och är ständigt närvarande i vårt samspel i varandra. I skolåldern är det extra påtagligt eftersom elevernas kroppar genomgår snabba förändringar.

Med undantag för två skolor, som skickade samtliga pedagoger, så bestod publiken främst av respektive enhets utsedda jämställdhetsutvecklare. Jag hoppas innerligt att de, när de återvänder till sina skolor, kan sprida vidare till sina medarbetare den entusiasm och insikt som föreställningen gav. Jämställdhetsarbetet kommer ingen vart om inte jämställdhetsutvecklarna har stöd i sina arbetslag och alla har insikt om behovet av en jämställd skola!

Ny och bättre Europapolitik för FP

LUF:s 1:e vice ordförande Erik Scheller skriver jätteklokt i SvD under rubriken ”FP bör ompröva sin Europapolitik”. Jag kan bara hålla med.

Först ska vi konstatera att EU-medlemskapet har varit enormt bra för Sverige:

• Öppnare gränser har gjort det naturligt att resa utomlands och knyta kontakter - för jobb, för utbildning eller bara som en spontan tripp.
• Konkurrens på en större marknad har givit oss fler och billigare varor och tjänster - bara livsmedlen har blivit 20–25 % billigare sedan vi gick med i EU, läste jag för rätt många år sedan, och det har nog förbättrats ännu mer vid det här laget.
• Ökad migration har låtit fler hitta jobb och bygga sin framtid i ett annat land.
• Demokrati och mänskliga rättigheter har upprättats och stärkts i länder för att få ansöka om EU-medlemskap. 

Dessa är alla liberala kärnvärden.

Men dagens EU är inte längre det EG som Sverige gick med i 1995. Friheten och avregleringarna överskuggas snart av övervakningen av folks privatliv och av en ineffektiv bidragsapparat som i socialistisk anda belönar stater som missköter sin ekonomi. Att som folkpartist älska Europaprojektet innebär även att man måste kunna säga ifrån när det drar åt fel håll. Eller som Erik Scheller skriver: ”Att stå Europa bi kan också vara att stå upp mot Bryssel.” Skillnaden mot de gamla EU-motståndarna är att vi liberaler likväl kan se ett bättre Europa genom samarbete, istället för isolering och protektionism.

Om två veckor reser jag till Bryssel och besöker Europaparlamentet tillsammans med andra folkpartister från landet. Vi har mycket att prata om!

Läs hela Eriks artikel!

Basilikan tar över!

Det började så oskyldigt, med några frön i ett par krukor. Nu hotar örterna att ta över mitt köksfönster, och sedan: världen!

Nu behöver jag många recept som förbrukar rikligt med färsk basilika! Hoppas att du kan lämna ett förslag i kommentarfältet.

Brist på kärnkraft skördar liv

Barometern gör en artikelserie om kärnkraften, ett år efter jordbävningen i Fukushima. Med anledning av detta passar jag på att publicera en insändartext som jag skickade in för snart ett år sedan:

Nu börjar kärnkraftsolyckan i Japan att skörda människoliv, men kanske inte på det sätt som kärnkraftsmotståndarna hade tänkt sig. Den radioaktiva strålningen från kraftverket i Fukushima har visserligen inte krävt ett enda dödsoffer, trots all mediarapportering. Men efter tsunamikatastrofen i mars så står Japan utan två tredjedelar av sina kärnkraftverk.

När nu sommarens värmebölja slår till, har japanerna inte energi till luftkonditionering. Värmen har hittills lett till att 21 000 japaner har lagts in på sjukhus, varav 32 har dött. Flera av dessa människoliv hade säkert kunnat skonas om de hade kunnat använda sin luftkonditionering. Och vi kan bara tänka oss hur mycket gott sjukhusen hade kunnat göra av sina resurser om de inte hade haft 21 000 värmeslag att behandla.

Det är vid såna här tillfällen som vi påminns om de liv som vi normalt räddar dagligen i moderna samhällen, tack vare att vi har tillförlitlig tillgång till energi. Vi har vant oss vid att ta för givet att våra mor- och farföräldrar ska överleva somrarna, så de får inga nyhetsrubriker när de klarar hettan. Och skönt är väl det. Låt oss minnas det nästa gång någon vill utnyttja rädsla för att stänga  ner kärnkraftverk utan att tillfullo ersätta det med någon annan energi.

IFAU nästa FRA?

Det är smärtsamt att konstatera att den alliansstyrda regeringens rättspolitik sällan är bättre än socialdemokraternas, när det gäller att försvara rätten till ett privatliv. FRA-lagen väcker fortfarande smärtsamma minnen till liv efter fyra år, och sedan dess har riksdagen klubbat igenom såväl IPRED som Datalagringsdirektivet.

Nu vill regeringen att IFAU (Institutet För Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering) ska få bygga upp en databas med känslig information om privatpersoner. Partikollegan Benny Lindholm (FP) skriver kritiskt om detta.

Det rör sig inte om vilken information som helst som ska samlas in, utan om politiskt sprängstoff som etnisk tillhörighet och medlemskap i fackföreningar. Information som man absolut inte vill ska hamna i orätta händer, särskilt inte i händer som samtidigt sitter på samhällets våldsmonopol, d v s staten.

Vi svenskar är ganska unika i vår tro att staten alltid är god, men detta är något som kan ändras över en valnatt. De maktinstrument som instiftas av en i grunden rätt schysst regering kommer att finnas kvar när en helt livsfarlig regering tillträder. Hitler skulle ha älskat att kunna skriva ut en färdig adresslista på alla judar och blattar, och Stalin skulle ha älskat att effektivt kunna klämma åt alla som försökte organisera sig fackligt.

Jag tar del av IFAU-rapporter då och då, och brukar tycka att de är alldeles utmärkt lärorika som de är, UTAN integritetskränkande bakgrundsdata. Snälla IFAU, sälj inte er själ bara för att kunna komplettera rapporterna med hur många som är ”etniska svenskar mitt i facklivet”.

Staten är mäktig nog som den är, tack. Nu behöver vi istället lite tyngd i den andra vågskålen som representerar den enskilde medborgarens rättigheter inför staten.

Läs Benny Lindholms artikel!

Uppdatering: Även Linda Nordlund och Ebba Tornérhielm i LUF skriver om detta.

Rödbruna myter om invandrare och vinst i välfärden

Tre lästips som avlivar myter:

• Fler och fler invandrare får jobb: 2 av 3 av de 250 190 nya jobb som skapats mellan 2000 och 2010 har gått till utrikes födda.
• Friskolorna tar nästan inte ut någon vinst alls. Däremot investerar de hundratals miljoner varje år ur egen ficka.
• Carema tog aldrig ut några skattemedel i vinst, och under Caremas tid på Koppargården förbättrades vårdrutinerna jämfört med när kommunen hade drivit boendet.

Dessa fakta borde bli riktigt obekväma för Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som lever på dessa myter. Åtminstone om du hjälper till att sprida dem, så att fler får veta hur det faktiskt ligger till. Uppenbarligen är det många i Sverige som har en helt felaktig bild av läget i dessa viktiga välfärds- och valfrågor.

Barnens träd

Idag har jag och kommunalrådet Anette Lingmerth (S) varit på Västra Funkaboskolan och invigt planteringen av ett träd för barnen. Initiativtagare är Jonas Paulman (bilden), som var ett av de 686 barnhemsbarn som utsattes för missförhållanden när de var små och som fått en offentlig ursäkt från staten. Nu viger han sitt liv åt att springa, paddla och cykla Sverige runt och plantera träd för barnen - det blir bara fler för varje år som går!

Vid trädets fot finns en liten plakett som påminner om barnkonventionen. Västra Funkaboskolan är nu fadder åt trädet och kan använda det som utgångspunkt i sin pedagogik kring barnens rättigheter!

Förhoppningsvis blir det ett träd till i Kalmar nästa år!

Att ha läslust och att få betyg

Flera författare diskuterade hur vi ska öka läslusten hos unga. Riksdagsledamoten och debuterande deckarförfattaren Christer Nylander (FP) menade att läsningen i skolan inte borde behöva stanna vid svenskaämnet. Om du frågar en samhällslärare så säger hen: Läs Robinson Kruse så lär du dig handel. Om du frågar en historielärare så säger hen: Läs Richard III så lär du dig färstå maktbegär som en drivkraft i historien.

Bert- och Sune-författaren Johan Unenge oroade sig för att föräldrars högläsning för sina barn vid sängkanten har minskat, för att "det finns så många andra sätt att få barnen att somna nu". Hans uppmaning var: sluta inte läsa vid sängkanten bara för att barnen lärt sig läsa själva, för då slutar barnets läsande där!

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (FP) diskuterade med flera forskare på ämnet "Betyg - för vem?" Moderatorn försökte flera gånger spetsa till det till frågor som "är du för eller emot betyg", men forskarna var mer intresserade av att problematisera fördelar och nackdelar mellan olika sätt att bedöma och betygssätta elever.

Forskarna gav flera möjliga förklaringar till den dagsfärska rapporten att friskolor i år i högre utsträckning har gett högre betyg än de nationella proven medger. Det är så vitt jag vet första gången man sett en skillnad mellan friskolor och kommunala skolor på detta sätt (även om myten har levt i många år). Det kunde bero dels på att det var första undersökningen med nytt betygssystem. Friskolorna är ofta mindre enheter och då har haft svårare att i stor skala diskutera hur de ska tolka de nya betygskriterierna rättvist. Om så är fallet så bör det här gå över om något år. Man har även iakttagit att de för höga betygen oftare delas ut till flickor, och det kan bero på att de, trots samma prestation som killarna, får bonus för att de visar mer entusiasm och engagemang.

Sverige har haft en stigmatiserande, närmast religiös, debatt om betyg eftersom betygssystemet i många år var nästan avskaffat. Så nu är det så "nytt" för oss att debatten bara har handlat om huruvida vi ska ha betyg eller inte. Nu finns bred enighet kring att vi SKA ha betyg, så nu kanske mer nyanserande debatter kan börja komma. Betyg kan ju faktiskt utformas på väldigt många olika sätt. Olika bedömningssätt kan behöva utformas beroende på om målet är att ge underlag för urval - som nuvarande betygen - eller om bedömningen ska involvera/motivera eleverna.

Jämför med högskoleprovet, som egentligen inte mäter någonting alls. Men det ger oss en siffra att förhålla oss till, och det tycks alla vara glada med. Där hör jag aldrig någon debatt. Men det säger egentligen mycket lite om hur bra det kommer att gå för en i sina framtida studier.

Fryshuset, och att växa upp till man

Fryshuset har många bra seminarier med både hjärta och hjärna. Jag fick höra ett bra panelsamtal om "hur formas unga killars manlighet?" De tog tillvara både på att vi alla har ett ansvar att säga emot när man ser killar vara stöddiga, men även att vi ska uppmuntra när man ser de positiva sidorna av manlighet, som att visa lojalitet med sin grupp och beskydda de som är fysiskt svagare. Och detta är saker man även ska uppmuntra när man ser det hos tjejer!

En tant i publiken noterade tyvärr att hon var den enda kvinna som hade yttrat sig under hela seminariet. Att panelen bara var män kan man förstå, men bland alla i den blandade publiken så var det bara män som hade ställt frågor och gett sig in i diskussionen. Kvinnor behöver ta mer plats, och ibland måste kvinnor sjäkva ta första steget för detta.

Jag fick även lyssna på hur de har ett eget gymnasieprogram för elever med aspbergers syndrom. Det är viktigt att skilja på inkludering kontra integrering: integrering kräver anpassning av individen, inkludering accepterar individen som den är. Läraren Magnus Jansson pratade om att man kanske inte är "en i gänget" bara för att man är med i en elevgrupp - man kan ändå vara socialt avskild och inte ha någon att utbyta erfarenheter med. Då är man fortfarande utanför, men det syns inte.

De arbetar mycket med att se det positiva i hur var och en är annorlunda. Aspbergers-människor är kanske inte så sociala och kan ha svårt att se helheten, men de kompenserar ofta för detta med att vara väldigt lojala och att ha ett utvecklat sinne för detaljer. Detta borde vara eftersökta egenskaper på en del arbetsplatser!

På plats i Almedalen

Sent omsider så fick jag tag i ett ledigt boende i Visby och njuter just nu av lite "semester" i almedalsveckan/politikerveckan. Det är alltid en fantastisk puls här under denna vecka, och det känns riktigt häftigt att ministrar, andra makthavare och vanligt folk går sida vid sida mitt i stan och samtalar med varandra. Jag menar, i hur många länder är något liknande möjligt?

Det finns en fantastisk uppsjö av kostnadsfria seminarier och andra aktiviteter. Detta är en guldgruva för den som vill öka sin allmänbildning i samhällsfrågor, och träffa representanter för alla möjligha grupper i samhället. En del tycker om att mingla, jag gillar att anteckna för fullt och supa in så mycket information som möjligt.

Jag kommer att blogga lite om seminarier som jag går på.

Mina skolavslutningar – med och utan kyrka

Varje vår blossar debatten upp om skolavslutning i kyrkan, men i år känns den extra intensiv. Ett tecken i tiden, kanske? I Kalmars många skolor finns det väldigt olika traditioner kring detta från skola till skola.

Jag fick uppleva båda sorters kultur under min skolgång i Kalmar. På lågstadiet på Sjöängsskolan cyklade klassen ut till kapellet Garvaregården där en präst höll avslutningen. Jag minns inte vad han sade, bara att vi sjöng Den blomstertid nu kommer, men det kanske är lika bra.

På högstadiet på Novaskolan hade vi en kyrka precis intill, men vi höll ändå alltid avslutningen i gymnastiksalen, nästan hela skolan samlad. Präst klarade vi oss utan; vår rektor Jan-Olof Åberg kunde alltid leverera kärleksfulla tal där han betonade vårt ansvar att visa respekt för varandra. Det var mycket fin stämning där också.

Kontentan är att i vissa samhällen är det en tradition att kyrkan är en fin samlingslokal; för många är detta allt den är. Ett ornament som hänger på väggen gör inte i sig barn religiösa. Det är när skolan låter en präst anta auktoritetsroll och säga, på skoltid, att ornamentet symboliserar övernaturliga krafter som dikterar vissa levnadsregler, som det gör skada på barn som ännu inte utvecklat sitt sinne för kritiskt tänkande.

Om kyrkan vill upplåta sina lokaler (som hålls i skick med hjälp av våra skattepengar) till skolorna, så är de välkomna att göra det. Men predikan, välsignelser och bibelord får de hålla för sig själva. Passar inte det, så klarar vi oss utan kyrkan, som vi gjorde på Novaskolan.

Folkpartiets budget sticker ut

Vi i Folkpartiet liberalerna i Kalmar har i dagarna lämnat in vårt alternativ till vänstermajoritetens (S+V) budget för 2013. Folkpartiets budget sticker ut på flera sätt när man jämför med de andra partiernas förslag (inklusive vänstermajoritetens).

• Vi är det parti som satsar mest resurser på skolan. Det glädjer mig, för skola, förskola och fritidshem är en av kommunens viktigaste kärnverksamhet. Vi förstärker elevhälsan och satsar på speciallärare till barn med särskilda behov. Vi följer upp vårt löfte om att värna lovskolan, och vi satsar på studie- och yrkesvägledare.
  
  
• Vi är det enda partiet som föreslår och finansierar en skattesänkning. Kalmar kommun har mycket hög skatt jämfört med liknande kommuner – resultatet av flera ”tillfälliga” skattehöjningar alltsedan 90-talet – och detta påverkar förstås människors vilja att bosätta sig här, och minskar friheten för de som redan bor här. Höga skatter slår hårdast mot dem som lever på marginalen. Vi sänker skatten med 10 öre per hundralapp i år, och hoppas få leverera ännu fler sänkningar framöver tills vi kommer ner i en mer rimlig nivå.
   
• Vi lägger det enda budgetförslag som klarar kommunens ekonomiska mål på att göra 2 % överskott. Det är viktigare än någonsin att ha ordning på finanserna när den internationella ekonomin skakar. Vänsterpartierna skriver vackert om ”ordning och reda i ekonomin” i sitt förord, men lägger alltså en budget som inte når detta mål.
   
• Vi är det parti som tydligast pekar ut en ny väg för Kalmar, mätt i hur mycket man vill ändra i vänstermajoritetens förslag till driftbudget. Medan de andra partierna bara flyttar på någon enstaka miljon, lägger vi yrkanden som omfattar drygt 37 miljoner kronor. Miljöpartiet är väl det enda parti som kommer i närheten av samma reformvilja, men i en annan riktning då de sparar in på investeringarna för att försvåra möjligheterna att parkera.

Men det handlar ju inte bara om att ändra mycket, utan om att ändra bra också, och det tycker jag att vi gör. Vägen framåt för Kalmar handlar om mindre toppadministration, färre högavlönade politiker, lägre skatt, och mer satsningar på barn och ungas hälsa och deras möjligheter till jobb. Vi säger nej till chockhöjda politikerlöner, men ja till mer pengar för kvinnojourer och andra ideella föreningar som gör ett viktigt socialt arbete.

Vår budget har redan skapat debatt genom hur den har censurerats på kommunens hemsida, där tydligen endast röda partier får komma till tals. Det är kanske talande för hur den här kommunen styrs.

De olika budgetförslagen kommer att behandlas och beslutas om på ett öppet möte den 18 juni.

Guillou har fel om friskolereformen

Från att i tiden före privatiseringsvågen ha haft en skola som låg mycket högt vid internationella jämförelser har vi nu en skola som halkat ner under genom-snittet, skriver Jan Guillou, som vill skylla Sveriges sjunkande skolresultat på införandet av rätten att välja friskola, något som bara 6 % av eleverna utnyttjat under perioden. Resonemanget är det gamla goda ”korrelation = kausalitet”, att det automatiskt finns ett orsakssamband när två saker händer ungefär samtidigt.

Problemet med Guillous resonemang är att han handplockar statistik för att passa hans syften. Alla försämringar han räknar upp sammanfaller inte bara i tid med friskolereformen från 1992. De sammanfaller även i tid med socialdemokraternas läroplan från 1994 och det luddiga betygsystem som följde av den. Olikheter skulle döljas genom att minska antalet betygssteg och göra kriterierna för dem nästan likadana. När man gör det svårare att mäta elevernas kunskap ska man inte vara förvånad när svaga elever inte upptäcks eller får det stöd de behöver, och bara elever från studievana hem klarar sig. ("Klyftorna ökar", för att tala Guillou-språk.)

Försämringarna sammanfaller även i tid med socialdemokraternas destruktiva ambition att alla (vare sig de ville eller inte) skulle bli högskolebehöriga, vilket krävde att såväl grundskolan som gymnasiet var tvungna att sänka kraven för att alla skulle klara dem. Om man sänker ribban i Sverige ska man inte vara förvånad när svenska barn slutar hoppa så högt.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gör nu upp med båda dessa vänstermisstag i och med den största skolreformen sedan införandet av allmän folkskola 1842. Ny läroplan, nytt betygssystem och fler möjligheter att få yrkeskompetens utan att behöva läsa på högskola, t ex med lärlingsutbildningar. Allteftersom elever får gå i skolan under dessa reformer lär vi få se en gradvis höjning av skolresultaten.

Men de gamla S-misstagen och deras inverkan på resultaten vill Jan Guillou inte ens överväga, eftersom han inte vill ifrågasätta uppenbara vänsterreformer. Guillou riktar ensidigt in sig på friskolereformen. Men han nämner inte att även den har satts under lupp, och till skillnad från jämförelserna ovan så har det gjorts med kontrollgrupp:

År 2005 konstaterade Skolverket i en rapport att de kommuner som har konkurrens från friskolor höjer kvaliteten i både de kommunala och de fristående skolorna. Valfriheten höjde alltså resultaten jämfört med de kommuner som inte hade valfrihet, och utan denna får vi anta att Sveriges skolresultat idag hade varit ännu sämre.

Denna rapport var så provocerande för vänstern att dåvarande skolminister Ibrahim Baylan (S) gick så långt som att trotsa grundlagen för att stoppa rapporten. Och det är kanske av ren vördnad för Baylans svunna auktoritet som Jan Guillou lydigt låtsas att rapporten inte existerar. Eller för att det är praktiskt för hans vänsteragenda. Men till gagn för svenska elevers utveckling är hur som helst det inte.

Kallt väder men varm stämning på fullspäckad Berga marknad

Johannes Forssberg är en sällsynt oseriös ledarskribent

Nåja, det är kanske att ta i lite. Men man får ju lust att svara så när herr Forssberg hävt ur sig en generalisering som Timbro är en sällsynt oseriös tankesmedja. Detta baserar Forssberg på att en (1) Timbro-rapport har dragit slutsatser utifrån ett, det ska erkännas, rätt så tunnt statistiskt underlag.

Men det är som sagt en enda rapport. Timbro häver ur sig rapporter hela tiden, i mitt tycke med genomgående hög kvalitet. T ex senast Mattias Svenssons Alkoholen - En lyckad svensk liberalisering som får diverse etablissemangs-tyckare att tyst gnissla tänder - för att de hatar vad Svensson kommit fram till, men inte kan hitta några fel.

Det är kanske den rapporten Forssberg egentligen önskar att han kunde såga. Men att dra en hel tankesmedja över en kam bara för att en enda rapportförfattare tycks ha slarvat är inte särskilt seriöst, det heller. Särskilt inte när Forssbergs poäng handlar just om att man inte ska dra slutsater utifrån ett litet statistiskt urval!

PS. Om någon vill göra en mer kvantitativ studie över kvaliteten på ledartexter från Forssberg så är det fritt fram! ;)

Anhöriginvandring ganska ovanligt, egentligen

Migrationsverket har räknat på det här med ensamkommande flyktingbarn. Det visar sig att bara 1 av 10 som kommer hit sedan tar hit några släktingar eller andra anhöriga enligt regeln om anknytning.

Den här  ”anhöriginvandringen” brukar annars vara Det Stora Problemet som Sverigedemokraterna tar upp varje gång vi ska ta emot några barn i en kommun. De får det att låta som om barnen egentligen kommer hit på uppdrag av föräldrarna för att de sedan ska kunna använda lagen som kryphål och importera hela tjocka släkten, som alla målmedvetet ska springa till försäkringskassan och kräva att få leva på bidrag hela bunten.

Men i själva verket är det alltså mycket ovanligt att några släktingar kommer hit i efterhand. 1 av 10 som får hit någon anhörig över huvud taget ger inte stöd för några konspirationsteorier om att detta är något som cyniskt sätts i system för att leva på andra. Eller ”oansvarig massinvandring”, som Jimmie Åkesson (SD) formulerar det i varannan mening.

Det är inte första gången som Sverigedemokraternas argument visar sig vara byggda på tomma fördomar. Och för mig som omfamnar fördelarna med fri rörlighet spelar det egentligen ingen roll om det är 1 av 10 eller 9 av 10 barn som t ex får återförenas med sina föräldrar i Sverige. Men likväl är det bra att lägga på minnet att även om man accepterar SD:s problemformulering, så har de fel i sak.

Nej till etnisk (s)ortering av skolbarn!

Socialdemokraterna vill lägga sig i skolbarns etnicitet för att minska segregering. Förutom de uppenbart läskiga vibbar detta ger, så är det omöjligt att förverkliga utan att avskaffa eller åtminstone kraftigt inskränka det fria skolvalet, som är ett betydligt bättre verktyg för att bryta segregering. Om detta skriver jag i Barometern idag:

Hur ska Socialdemokraterna omsätta etnisk heterogenitet i praktiken, utan att först börja registrera barns etnicitet, och sedan bussa elever fram och tillbaka mellan bostadsområden där exempelvis ”arabkvoten” eller ”svennekvoten” inte är uppnådd. Bland de barn som ofrivilligt skulle skickas runt bland skolorna är det många vars föräldrar flydde till Sverige på 1990-talet för att just fly ifrån den etniska sortering som inleddes i bland annat forna Jugoslavien.

(...)

Sedan mina liberala föregångare införde det fria skolvalet i Sverige, har varje elev nu möjlighet att bryta sin segregation och skapa spontant blandade skolklasser baserat på frivillighet, inte socialistiskt tvång. Utmaningen ligger i att få alla familjer att bli medvetna om och ta tillvara sina rättigheter och möjligheter, och det är något som vi i FP i Kalmar jobbar särskilt med.

Läs hela!

Miljöpartiet krymper sig själva?

Miljöpartiet i Kalmar vill ha en medlemsomröstning där syftet, enligt Barometerns tolkning (ej online), är att byta ut Jonas Löhnn som idag är ersättare för Anna Thore (MP) i kommunstyrelsen.

Jag undrar om de har tänkt igenom det här. Så vitt jag vet så är MP:s nuvarande platser i kommunstyrelsen resultatet av den nu spruckna valsamverkan med socialdemokraterna. När personerna väl är valda kan de inte bli avsatta, vilket är varför Johan Persson (S) inte redan har petat båda.

Men MP har alltså inte längre privilegiet att de kan byta platser inom partiet som de vill. Vid avsägelse så ska kommunfullmäktiges valberedning, inte partiet, föreslå en ny ledamot, och då gäller inte längre några gamla överenskommelser med S. Så fort som en Miljöpartist lämnar en stol kommer en socialdemorat att sätta sig på den istället.

Miljöpartiets val står alltså inte mellan att företrädas av Löhnn eller någon annan miljöpartist, utan valet står mellan att företrädas av Löhnn eller inte företrädas alls.

Sakpolitiskt tycker jag att det är tråkigt att partiet har den här striden. Jonas Löhnn är reko och pålitlig. I likhet med min kollega Anna-Britt Wejdsten (FP) har han stått upp för lag, rätt och demokrati i KSRR-affären, vilket obehagat Johan Persson. Under det dryga år jag har suttit mittemot Löhnn i kommunstyrelsen har jag inte tyckt att han varit någon spjuver, direkt. Synd om han petas från det uppdraget. Än mer synd (för Miljöpartiet) om han petas av sina egna.

FP: Lagstifta bort kvacksalvare inom psykvården

Anna Starbrink (FP) och Barbro Westerholm (FP) skriver idag klokt i Aftonbladet om alternativ medicin:

Läkare som rekommenderar homeopati eller bedriver healing på sin fritid har på senare tid fått grönt ljus i domstol – trots att läkarlegitimationens trovärdighet är lockbetet i marknadsföringen. Några dagars ”utbildning” sägs göra en ”diplomerad sorgterapeut” redo att möta människor i en livskris. Allt detta visar att det är dags att med kraft utmana den alternativmedicinska miljardindustrin.

Jag är glad över detta initiativ, och hoppas att regeringen lyssnar. Att tjäna pengar på att lura svaga och utsatta människor med falska löften om tillfrisknande är avskyvärt.

Om jag ska ha någon invändning så är det att man nog borde nyansera debattartikelns slutkläm "Gör ett tillägg i patientsäkerhetslagen så att bara den som har ett av sjukvårdens legitimationsyrken får ge vård och behandling till personer med psykisk sjukdom." Jag är tveksam till att förbjuda rakt av, men tycker att det kanske borde räcka med att se till att inga skattepengar går till olegitimerade behandlare. Jag vill nämligen alltid hålla dörren öppen för risken att det offentliga av olika anledningar kan förneka (och i så fall även förbjuda) behandlingar som faktiskt funkar. Då ska det finnas en säkerhetsventil att det i alla fall är tillåtet, om än inte skattesubventionerat.

Äntligen en ändamålsenlig särskola!

Till år 2015 ska det byggas en anpassad särskola i Falkenbergsskolan. Behovet av samlade, ordentliga lokaler för särskolan är något som vi politiker i Barn- och ungdomsnämnden har diskuterat med tjänstemännen i flera månader. Det här behövs verkligen.

Detta är elever som har särskilda behov och ofta är mycket känsliga för förändringar. Ändå har de och deras lärare i flera år fått hoppa mellan olika mer eller mindre lyckade lokallösningar, och ligger idag utspridda på flera platser. När nämnden tvingade särskolan att flytta från Lindö till Vasa skolområde år 2007 så tog jag kraftigt strid mot flytten.

På Vasaskolan är det trångbott nog som det är. Jag var där med några allianskollegor härom veckan och besökte särskolans nuvarande lokaler. Lärarna har varit mycket kreativa med det lilla de har att jobba med, och övriga Vasaskolan har varit mycket tillmötesgående, men det är uppenbart att lokalerna inte är byggda för barn med särskilda behov, särskilt inte rullstolsburna. Att justera lokalerna lite varje gång det kommer ett barn med ett nytt behov är inte ekonomiskt och kan aldrig ersätta lokaler som byggts för tillgänglighet från början.

På Falkenbergsskolan finns det utrymme att bygga, och eftersom vi samtidigt bygger en ny idrottshall där så ska även den kunna byggas extra anpassat för all elevers behov. Barn i rullstol måste också kunna komma in och duscha efter idrotten, till exempel.

Förutom det uppenbara behovet av samverkan med idrottshallsbygget och övriga skolan, så vill jag särskilt bevaka att barnen får tillgång till fritidsgård efter skoltid. Särskoleelever har mycket små möjligheter att träffa sina kompisar på fritiden, vilket går ut över deras upplevda hälsa. Fritidsgården på Vasa har varit deras kanske enda sociala mötespunkt utanför skolan, men sedan kommunen centraliserat fritidsgårdsverksamheten till Monte Cavallo så stänger Vasas fritidsgård redan klockan 14:00 om dagarna.

Gör fler unga anställningsbara!

Jag har idag lämnat in följande interpellation till Bertil Dahl (V), personaldelegationens ordförande. Frågorna kommer att debatteras på kommunfullmäktige på måndag. Välkomna att lyssna!

Unga måste få komma ut i arbetslivet fortare, och vi har flera branscher där vi behöver, eller snart kommer att behöva, mer arbetskraft när många äldre går i pension. Folkpartiet Liberalerna i Kalmar har i februari motionerat om att införa särskilda ungdomsavtal för personer under 25 år. Ungdomsavtalen är tänkta att ta hänsyn till ungas särskilda situation, ge dem möjlighet att få värdefull erfarenhet och handledning och en fot in på arbetsmarknaden.

Som förebild finns det avtal som IF Metall har tecknat om yrkesintroduktion. Enligt IF Metalls uppgörelse med arbetsgivarna riktar sig ungdomsavtalen till personer som är under 25 år och inte har yrkeserfarenhet. Lönen ska vara minst 75 procent av lägstalönerna i riksavtalen. Anställningen ska innehålla handledning och utbildning och vara högst ett år med möjlighet till förlängning. Det måste också finnas en lokal uppgörelse mellan fack och arbetsgivare. Efter ett år krävs ett nytt godkännande av det lokala facket för att förlängning ska kunna ske. Målet med avtalet är att göra det lättare för ungdomar att få jobb inom industrin och trygga personalförsörjningen när många äldre går i pension.

I årets avtalsrörelse har Handels i mitten av april träffat liknande avtal för ungdomar upp till 20 år. I slutet av samma månad träffades ett avtal mellan Kommunal och SKL angående ungdomsavtal (introduktionsanställningar). Avtalen är till för unga utan tidigare arbetslivserfarenhet. Härnäst står Hotell och Restaurang inför nya avtal och även där har krav på den här typen av avtal väckts.

Med anledning av detta undrar jag:

• När avtal nu finns, kommer du som personaldelegations ordförande att verka för att kommunen som arbetsgivare tillhandahåller introduktionsanställningar för Kalmars unga?
• I egenskap av personaldelegationens ordförande och representant för Kalmar kommun som arbetsgivare: ser du några fördelar med denna typ av avtal?

Onda Carema och Fattiga Frida: nyhetsankor?

Det är intressant att se hur nyheter som hamnar på allas läppar kan visa sig vara helt felaktiga, eller åtminstone kraftigt missvisande. Två anti-avslöjanden som kommit denna vecka:

• Carema har fått personifiera vanvård sedan DN:s avslöjande om boendet Koppargården i fjol. Men Dagens Samhälle har nu gått till botten med historien och kommit fram till att DN vilseledde allmänheten. DN hade i stort byggt sitt avslöjande på utsagor från en jävig läkare, och detta användes sedan som ett slagträ mot all privat driven vård. Men i själva verket var det under kommunal regi som Koppargården hade förfallit i vanvård. Carema hade tagit över och börjat göra det bättre, när nyhetsdrevet slog till och kastade ut dem. Och den nu ökända "blöjvägningen" var ett totalt missförstånd.
• På självaste 1 maj sände P1 en dyster historia om hur fattiga Frida inte får någon hjälp av samhället. Men efter ett Aftonbladet-chatt kommer det fram att Frida var kanske inte så fattig egentligen, vilket kan förklara varför hon inte beviljats ekonomiskt bistånd. Däremot var hon gammal arbetskamrat med journalisten som gjort reportaget.

Sista ordet är säkert inte sagt i någon av de här historierna, men det talar inte gott för trovärdigheten för några av våra största nyhetsmedia.

V: "Slå sönder Annie Lööf så får ni godis, ungar!"

Vänsterpartiet i Malmö visar med all tydlighet att de inte står för rumsrena värderingar. Som första maj-firande gav de små barn basebollträn och bjöd in dem att slå sönder piñatas föreställande några borgerliga ministrar. [2]

Det är inte första gången sånt här händer. I valrörelsen 2006 så var det Socialdemokraternas ungdomsförbund som tillsammans med moderorganisationen LO gav ungdomar på Hultsfredsfestivalen hammare för att sätta spikar i ansiktet på de borgerliga partiledarna. (Några veckor senare delade samma organisationer ut serietidningar där Fredrik Reinfeldt ”blev stolt och kåt” om man mördade småbarn åt honom, för övrigt.)

De här skamgreppen, som gång på gång kommer från vänsterhåll, angriper inte sakpolitik. De angriper andra människors fysiska person. De uppmuntrar barn och ungdomar att begå dödligt våld mot namngivna människor. Att de lindar in det i en festlig stämning och belönar dåden med godis gör det inte mindre avskyvärt.

Jag är en person med en god släng humor, och jag uppskattar alltid god satir. Men plumpa uppmaningar till våld mot namngivna personer, oavsett vilka, finner jag inte ett dugg roligt.

Filmtips idag: Temple Grandin

Om du tar det lugnt i eftermiddag, missa inte Temple Grandin på SVT2 kl 16:15. En fantastisk film baserad på en autistisk kvinna som förvandlar sin utvecklingsstörning till en tillgång och skapar en mer human djurindustri. Det finns potential inom alla, glöm inte det!

Den här filmen kan vara viktig för

• barn med autism och deras föräldrar, för att synliggöra för samhället vilken potential som bor inom alla
• lärare som arbetar med autistiska elever, för att få bekräftat hur mycket goda lärare betydde för Grandins utveckling
• alla som behöver lära sig mer om att människor är olika, men fortfarande kan fungera alldeles utmärkt i samhället, om de bara får göra det på ”sitt” sätt!

Den typ av ”högfungerande autism” som Grandin har, är en av målgrupperna för en särskild friskola som slår upp dörrarna i Kalmar i höst – Solhagaskolan. Grupper för autistiska barn finns även på de flesta vanliga skolorna i Kalmar.

Den 21 maj har jag blivit inbjuden till en eftermiddag i Kalmarsalen då jag ska lyssna på föreläsningen ”Så hjälper vi barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att få en fungerande vardag/skolgång”. Hoppas lära mig ännu mer där!

Fritidsgårdar och skola måste samverka mer!

Det har skrivits mycket om fritidsgårdar i Kalmar på sistone. Verksamheten i centrala Kalmar har centraliserats till villan Monte Cavallo, men den har nu dömts ut som lokal. Centraliseringen har tyvärr lett till att avståndet mellan fritidsgårdarna och skolorna har ökat för barnen.

Jag och några allianskolleger var förra veckan och besökte särskolan vid Vasaskolan. Där finns ju fritidsgården Lyckhem, som hamnat i kläm mer än en gång pga bristande kommunikation mellan bl a de röda ordförandena i Barn- och ungdomsnämnden (som ansvarar för skolan och fritidshemmen) och Kultur- och fritidsnämnden (som ansvarar för fritidsgårdarna). Sedan centraliseringen så har Lyckhem inte kvällsöppet längre, och detta går ut över särskoleeleverna. Fritidsgården är numera bara öppen till kl 14:00 som mest.

Jag var på en mycket bra föreläsning i höstas där fritidsforskaren Ulf Blomdahl hade undersökt särskolebarnens fritidsvanor. Han kom fram till att Kalmars särskoleelever sällan träffar någon kompis efter skoltid. De VILL träffas – mycket! – men de gör det inte. Deras kompisar är ju nästan uteslutande andra särskoleelever, och de bor ju ofta utspritt i kommunen, och måste skjutsas av föräldrarna en och en, så det är ett stort projekt att föra ihop dem.

Här har fritidsgården Lyckhem spelat en så stor roll, och varit kanske den enda sociala kontakten barnen haft med jämnåriga på sin fritid. Barnen finns ju samlade där efter skoldagen, så det har varit en naturlig mötesplats.

Särskoleelever har ofta ett sämre allmänhälsotillstånd än andra, men Blomdahl menade att elever som får träffa kompisar mer än 1 gång / vecka upplever sin hälsa som mycket bättre. Lyckhem är därför en extra viktig fritidsgård, tycker jag, för den är det enda de har.

Vi i Folkpartiet liberalerna har lagt förslag om att få en tätare samverkan mellan skola och fritidsgårdar, genom att utreda möjligheterna att organisera fritidsgårdarna under Barn- och Ungdomsförvaltningen istället för Kultur- och Fritidsförvaltningen. Denna modell tillämpas redan i Södermöre kommundelsnämnd med goda resultat. Vi hoppas kunna se mer till barnen i ett heldagsperspektiv på detta sätt, men tyvärr verkar den politiska majoriteten i Kalmar inte vara redo för detta.

Vår motion kommer att behandlas i kommunstyrelsen på onsdag. Sammanträdet är öppet för allmänheten, kom gärna och lyssna.

Betyget inte enda vägen till högre utbildning

I Barometern svarar jag idag en elev från min gamla skola Lars Kaggskolan, som har skrivit om problem med jämförelser när det nya betygssystemet ska ersätta det gamla. Jag publicerar det här också, för jag upplever att många, även politiker, tycks vara okunniga om att betygen är långt ifrån det enda sättet att komma in på högskola eller universitet nuförtiden. Det är viktigt att våra unga får veta detta, annars kan de gå miste om sin chans att söka till högre utbildning!

---

Precis som du skriver så var en reform av betygssystemet nödvändig. Det gamla G-VG-MVG blev för trubbigt med bara tre steg och alltför mycket tolkningsutrymme kring kriterierna för varje steg. Med de nya systemet A till E införs flera steg, Skolverket har tagit fram mycket stödmaterial till lärare om hur betyg ska sättas, och lärarutbildningen utbildar numera alla lärare i betygsättandets svåra konst.

När man byter från ett system till ett annat uppstår tyvärr alltid problem med jämförelser i en övergångsperiod. Jag märkte samma sak när jag var en av de första årskullarna som fick betyg enligt G-VG-MVG. I det nya systemet är bl a kraven för betyget A högre än det var för MVG. Målsättningen har varit att hitta en betygsskala som är jämförbar med andra länders, vilket behövs allt oftare i globaliseringens tid.

Men samtidigt har högskolor och universitet fått verktyg för att hantera skillnaderna. Regeringen har givit lärosätena större frihet i hur de antar sina studenter. En tredjedel av de sökande ska antas utifrån gymnasiebetygen. En tredjedel ska antas utifrån poängen på högskoleprovet. Sista tredjedelen kan vara en kombination av dessa, eller så kan lärosätet sätta upp egna kriterier, t ex särskilda antagningsprov eller -intervjuer för vissa utbildningar.

Goda slutbetyg är alltid bra, men det finns alltså fler vägar att komma in på en utbildning om betygen inte räcker till.

Björn Brändewall (FP) 

Vice ordförande Barn- och ungdomsnämnden i Kalmar

Lovskolan är ett kommunalt ansvar - vi är redo!

Idag skriver jag och mina allianskollegor i Barometern om satsningen på lovskolan som vi vill förstärka. Som ett svar på Jonas Hellbergs replik.

Vi bör nog aldrig bjuda Jonas Hellberg (S) på en gratis lunch. För om vi gör det, kommer han att ägna alla efterkommande dagar åt att klaga på att han inte får ett gratismål till, och ett till. Det är nämligen precis så som Hellberg har betett sig kring stödet för lovskola/sommarskola.
(...)
Här har vi från alliansen ett konkret förslag för att säkra lovskolan: förstärk satsningen med 100 000 kr så att vi kan möta behovet! (...) För många barn kan det betyda skillnaden mellan att komma in på gymnasiet eller att gå ut i arbetslöshet.

Läs hela!

Jag har även skrivit mer om satsningen tidigare.

Regeringssatsningar i Kalmars skolor

Medan vår nämndsordförande Jonas Hellberg (S) bedriver korståg mot regeringen över ett avvecklat statsbidrag på knappt 90 000 kronor, bjuder samma regering på ett miljonregn över Kalmar i form av övriga statsbidrag för skola. Bara de senaste veckorna har Kalmar kommun blivit beviljad:

• 1 156 500 kr i statsbidrag för att stärka arbetet med läsa, skriva och räkna, främst riktat till de yngre årskurserna. Det är viktigt att lära sig grunderna tidigt, annars kan man inte hänga med i den övriga undervisningen!
• 1 380 000 kr i statsbidrag för skapande skola, för att få mer kulturverksamhet i skolan. Det kan röra sig om t ex museibesök, konsthantverk eller besök från Byteatern eller annan scenkonst. Det är bra att alla elever får tillgång till ett antal kulturupplevelser under sin uppväxt, oavsett vilka hemförhållanden man kommer ifrån. Och allra bäst är det om man själv får vara med och skapa kultur!

Och utöver detta så utgår löpande statsbidrag för Lärarlyftet II och Matematiklyftet, så att våra lärare kan vidareutbilda sig och bli ännu bättre.

Imorgon ska jag besöka Lindöskolan och se frukterna av ett annat statsbidrag - Matematiksatsningen, som Kalmar kommun fick 833 000 kr för år 2011. Jag ska få ta del av de workshops i ”skolgårdsmatematik” som eleverna kommer att arbeta i. Matematik kan även läras utomhus! (Hoppas bara att det blir bättre väder än idag.)

Jag är extra nyfiken på att se hur deras arbete med statistik och sannolikhet fallit ut, för det tycker jag är extra viktiga färdigheter i vårt moderna samhälle. Datorerna vi omger oss med kan lösa många matematikuppgifter åt oss, men förmågan att intuitivt och kritiskt granska statistik och bedöma sannolikhet/risker måste vi kunna göra själva för att fatta goda livsval!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Kalmar(S) dåliga inflytande på Nybro

I höstas inledde Socialdemokraterna i Kalmar ett samarbete med Moderaterna och Centern i "tillväxtfrågor". Kort därefter föreslog S, M och C i arvodeskommittén kraftigt höjda politikerarvoden, främst för Johan Persson (S) och Malin Petersson (M) på 79 848 resp 92 000 kr per år.

I februari inledde Socialdemokraterna i Nybro ett samarbete med Moderaterna. Nu föreslås kraftigt höjda politikerarvoden i Nybro, främst för Markus Lund (S) och Peter Lilja (M) på 76 000 respektive 35 580 kr per år.

Nybro kommun tar efter Kalmars dåliga exempel. I båda fallen ökar man kostnaderna när kommunen i övrigt behöver spara. Enda skillnaden är väl att Nybro inte är lika uppenbara med avsändaren. Nu sägs det vara "ett tjänstemannaförslag" att höja arvodena.

Man frågar sig ju vad som varit den verkliga drivkraften bakom dessa S-inviter.

I Folkpartiet liberalerna i Kalmar anser vi fortfarande att politikernas löneutveckling borde följa genomsnittet för de kommunanställda, inte riksdaglönerna. Då har politikerna ett naturligt incitament att arbeta för högre löner för våra lärare, vårdare och alla andra anställda.

Möjligheten att yttra sig över sitt medborgarförslag

Jag har idag lämnat in denna motion till Kalmar kommunfullmäktige:

När ett medborgarförslag behandlas av Kalmar kommunfullmäktige bereds förslagsställaren möjlighet att ställa sig i talarstolen och inför fullmäktigeledamöterna tala för sitt förslag och kommentera det föreslagna svaret på det. Men det är bara en handfull gånger under dessa år som förslagsställaren har funnits på plats och kunnat göra detta.

Förslagsställarens synpunkter kan vara ett värdefullt komplement för fullmäktige när vi fattar beslut. Men vet kommuninvånarna om att de har denna möjlighet? Kommunens webbsida om medborgarförslag informerar inte om detta. En rundringning som jag gjort till några av de senaste förslagsställarna visar att ingen vetat om att de hade denna möjlighet. Den enda informationen om att ens medborgarförslag ska behandlas tycks vara dagordningen till kommunfullmäktiges sammanträde som annonseras i lokaltidningarna.

Vi bör inte förvänta oss att förslagsställare är lika insatta som vi förtroendevalda i kommunens rutiner för kallelser, hur man följer ärenden med mera. En förslagsställare har dock visat ett intresse för det demokratiska arbetet i kommunen, och bör därför ges en personlig inbjudan att deltaga och påverka behandlingen av sitt medborgarförslag.

Därför yrkar jag att kommunfullmäktige ska besluta:

• att förslagsställare ska kontaktas, i samband med att kallelse till kommunfullmäktige går ut, med information om tid och plats då deras medborgarförslag kommer att behandlas. De ska även informeras om möjligheten att yttra sig på plats.
• att i övrigt se över kommunens information om medborgarförslag på t ex hemsidan så att möjligheten att yttra sig på plats framgår bättre.

Björn Brändewall (FP)