Majoriteten förtrycker minoriteten i Schweiz

Schweiz, med sina folkomröstningar om allt, har nu röstat för att förbjuda byggandet av minareter (muslimska bönetorn). Detta är inte bara en obehaglig fläkt av främlingsfientlighet. Det visar även med all tydlighet varför folkomröstningar oftast är dåligt för demokratin. Som kloke Jacob Lundberg uttrycker det:

Bara för att 57 procent har röstat för att inskränka den privata äganderätten betyder det inte att det är rätt.

Precis. Det finns rättigheter som är okränkbara. Men med Schweizisk logik kan två vargar och ett lamm ha en omröstning om vad man ska äta till lunch. För majoriteten har ju alltid rätt. Eller?

Modellen vi har i Sverige, och i större delen av den demokratiska världen, heter istället representativ demokrati. Folket röstar fram representanter, i folkmun kallat ”politikerna”, som sätter sig in i frågorna på djupet och ser till helheten så att vi får ett rimligt samhälle för alla, där grundläggande rättigheter respekteras. Framförallt kan vi sedan ställa dem till svars för politiken de fört. Det kan man inte med folkomröstningar; det är inflytande utan ansvar.

Förutfattade meningar

Sveriges Radio P1 annonserade nyss inför dagens lördagsintervju:

Gunilla Carlsson är moderat biståndsminister. Men hur moderat är biståndspolitiken?

Vad menar de med det? Den politik som moderaternas högste makthavare för bör ju rimligtvis vara moderaternas politik. Eller menar Sveriges Radio att Gunilla Carlssons biståndspolitik inte är tillräckligt ondskefull för passa in i SR:s bild av hur moderaterna ”ska vara”?

Jag klarar mig utan julbordet

UPPDATERING DAGEN EFTER: Jag läser att Cecilia Strömberg (S) på grund av detta har ställt in julbordet. Det är bara att konstatera att det som skrivs i tidningarna har väldigt stort inflytande över de styrande politikerna i Kalmar.

---

Jag läser att Barometern uppmärksammat att Barn- och ungdomsnämnden bjudit till julbord för rektorer, tjänstemän och nämndspolitiker. Ni som känner mig vet att jag alltid blir lite illa till mods av att äta gott på skattebetalarnas pengar, så jag har mer än en gång avstått ifrån sådant. Ska man unna sig någonting, ska man göra det för egna pengar. Särskilt när vi måste spara så mycket på skolan i Kalmar pga vänsterpartiernas ständiga nedskärningar. (Det kommer en mer utförlig bloggpost om det när jag får mer tid!)

I år lutade jag faktiskt ett tag åt att ändå gå på julbordet, för jag tänkte att det var ett bra tillfälle att träffa alla rektorerna i mitt fadder-nät och följa upp diskussioner vi hade tidigare i höstas. Det är nämligen inte ofta som man har rektorerna samlade, med tanke vilken stressad arbetssituation de har. Men sen kom jag på att jag kommer ju att få träffa dem ändå vid nästa nämndsmöte – en hel förmiddag, rentav – så jag klarar mig utan julbordet.

Med det sagt, tycker jag ändå att Barometern gör en lite väl stor grej av det. Men säga vad man vill om journalisten Anders Blank, han vet hur man hittar de ämnen som berör. :D

Trea på kommunlistan också?

Folkpartiet liberalerna i Kalmar fortsätter arbetet med att fastställa valsedlar inför nästa års val. Sebastian Hallén redovisar resultatet av provvalsresultatet för kommun och landsting, och det är bara att konstatera att det gått rätt så bra för mig. Kul! Och hedrande.

Den slutliga listan avgörs av medlemsmötet i början av nästa år.

Kristallnattsmanifestation i kväll

Men den 9 november är inte bara glädjens dag efter murens fall. Det är även en dag då vi ska komma ihåg offren för kristallnatten, som visserligen drabbade långt färre människor, men som likväl förtjänar att hedras och minnas så att det inte händer igen.

I afton hålls en manifestation i Kalmar, mellan kl 17 och 18, i korsningen Kaggensgatan/Södra Långgatan. Jag kommer ett hålla ett kort tal om hur viktigt det är att vi har, och använder, yttrandefriheten för att se till så att hatet och fördomarna aldrig får förmörka folks hjärtan. Välkommen!

Mina minnen av murens fall

Idag ska vi glädjas, för det är exakt 20 år sedan Berlinmuren föll och halva Europa slog sig fri från det kommunistiska östblocket och började vägen mot demokrati. Inger Hilmansson har skrivit lite om det. Jag rekommenderar även Jens Christian Brandts mörka genomgång av hur det svenska etablissemanget snarare var bekymrade än glada över denna fantastiska händelse.

Jag minns fortfarande vad jag gjorde den 9 november 1989. På den tiden närde jag drömmar om att bli publicist när jag blev stor, så jag skrev en egen artikel till min låtsastidning om detta efter att ha sett nyheten på teve. Artikeln är tyvärr inte sparad till eftervärlden, men jag minns min något bristfälliga kunskap om mediesamhället i Sverige, eftersom jag i mina barnaögon tyckte att det var ett exempel på brinnande konkurrens att både SVT Aktuellt och SVT Rapport var där och rapporterade om denna jättenyhet. :)

Eftersom jag är vansinnigt förtjust i serien som berättarform kan jag även varmt rekommendera albumet Efter muren, som jag fick i julklapp något år senare. Där skildras murens fall i korta historier av ett flertal europeiska serietecknare, med starkt varierande stil och budskap.