09 februari 2016

Minska gymnasieavhoppen med mentorskap inför gymnasievalet

Nästan var tjugonde elev som började på ett gymnasieprogram vid Kalmarsunds Gymnasieförbund i höstas kom inte direkt från grundskolan, utan hade avbrutit ett påbörjat gymnasieprogram. Andra som hoppar av börjar inte på något nytt alls.

Om vi kan få fler ungdomar att välja rätt från början, slipper vi en stor kostnad både ekonomiskt och mänskligt. Om fler hittar ett gymnasieprogram som passar dem på första försöket, kanske vi även kan minska avhoppen. Det kan vara avgörande för en ung människas framtid.

Därför har jag lämnat in ett förslag om mentorskap till gymnasieförbundets presidium, och bett att de ska ta upp det i styrelsen. Jag har redan bollat förslaget med Studie- och Yrkesvägledare på Kalmars grundskolor.

Mentorskap inför gymnasiet

Vi vill att alla ungdomar ska göra ett bra val av gymnasieutbildning. Om en elev efter en tid inser att hen har valt fel program, är det både en stor samhällskostnad och förlorad tid för den enskilde att börja om på ett nytt program, där det kan vara extra jobbigt att läsa ikapp förlorade månader för att komma i fas med sina nya klasskamrater. Om felvalet leder till ett avhopp från gymnasieskolan helt och hållet så är det än mer skadligt för ungdomens framtid och möjligheter att få jobb.

För att göra ett bra gymnasieval är det viktigt att eleven har korrekta förväntningar på den utbildning hen söker sig till. Skolorna arbetar kontinuerligt för att informera om sina program, vilket är bra. Som ett komplement till detta kan det även vara värdefullt för den enskilde att få höra erfarenheter från någon som redan går på utbildningen.

Grundskolor i förbundets medlemskommuner skulle kunna etablera ett samarbete med gymnasieskolorna, där elever i högstadiet i god tid före sitt gymnasieval kan meddela vilket program som känns mest intressant. Hen får sedan några gånger under ett år träffa en gymnasieelev, en ”mentor” eller ”fadder”, som läser på just det programmet, och diskutera förväntningar och lärdomar om utbildningen.

Huruvida träffarna ska pågå under just ett år, eller mer eller mindre än så, är öppet för diskussion. Likaså vilka årskurser som vore lämpligast när man initierar mentorskapet. Ska grundskoleeleven gå i nian, eller kanske åttan eller sjuan? Ska mentorn gå första, andra eller tredje året på gymnasiet? Ska det ske utanför schemalagd tid? Detta bör en utredning problematisera kring.

Jag vill därför föreslå styrelsen att besluta:
  • Att ge förbundskontoret i uppdrag att sondera intresset i medlemskommunernas kommunala samt fristående huvudmän inom grundskolan för att erbjuda grundskoleelever mentorskap inför deras gymnasieval, samt att ta fram ett förlag på hur ett sådant samarbete kan utformas.