Dina kläder kan avslöja var du är, och trängselskatten underlättar stalkning

Mitt arbete för att påverka i riksdagen fortsätter att bära frukt. Idag kan du läsa i Aftonbladet om tre förslag för att skydda människors privatliv, som Folkpartiet nu driver i riksdagen delvis efter tips från mig.

Det handlar om RFID-taggar, om övervakningskameror som känner igen ansikten och om hur trängselskatten måste förändras så att den inte underlättar stalkning.

Varsågod och läs!

(Debattsidan beskriver mig som riksdagsledamot, men jag hade signerat artikeln som riksdagskandidat.)

Tillståndskravet för LAN-spel avskaffas

Idag får man inte anordna något så enkelt som LAN-spel utan att först söka tillstånd från Lotteriinspektionen. Men den byråkratin och statliga kontrollen lär vi slippa i framtiden!

Även om jag inte kom in i riksdagen i höstas så försöker jag påverka genom att samarbeta med Folkpartikollegor som kom in. Idag känns det skönt att kunna rapportera ett framsteg.

Genom arbete från flera kloka personer i riksdagen har idag riksdagens kulturutskott sagt ja till Mathias Sundins, Birgitta Ohlssons och Robert Hannahs motion om att avskaffa tillståndskravet för LAN-spel, vilket jag tipsade dem om i höstas. Vill man spela dataspel med andra över nätet ska inte staten lägga sig i det!

Inte den mest samhällsomdanande motionen jag gett upphov till, förstås, men varje steg mot mindre regelkrångel och mindre kartläggning av människor är välkommet.

---

Mer: Breakit

Björn A-Ö: FRA-lagen (eller "dagen då jag insåg att jag behövs i riksdagen")

I valet 2006 ville jag inte kandidera till riksdagen. Jag tyckte att mitt parti hade tillräckligt kloka män och kvinnor där redan som kunde fatta kloka beslut.

Sedan kom FRA-omröstningen.

Jag minns fortfarande den mardrömslika känslan av overklighet som blev allt starkare framåt lunchtid den 18 juni 2008, då voteringen i riksdagen skulle hållas. Veckorna innan hade jag fått med mig FP-länsförbundets ordföranden på en debattartikel som kritiserade lagen. Jag hade även sett till att Folkpartiet liberalerna i Kalmar län gjort ett gemensamt upprop till riksdagsgruppen att inte rösta ja till lagen. Andra länsförbund, som representerande mer än hälften av hela FP-Sverige, hade gjort liknande upprop. Inte ett enda länsförbund hade tagit FRA-lagen i försvar.

Men det spelade ingen roll. Ändå blev det allt tydligare att lagen höll på att klubbas igenom ändå. ”Nu förlorar borgerligheten sin själ”, tänkte jag, när allianspolitikerna struntade i sina partiprogram, spelade Socialdemokraterna rakt i händerna och införde deras FRA-lag åt dem, medan Mona Sahlin (S) kunde ”oppositionera” framför media och låtsas vara emot massövervakningen.

(Senare, när tevekamerorna hade stängts av och nytt beslut skulle tas 2009, skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet komma att visa sina sanna färger, då de reserverade sig mot beslutet, men inte för att de ville få stopp på övervakningen, utan för att de ville att fler organisationer skulle få utnyttja FRA:s spaning.)

Jag ska inte gå in på vad FRA-lagen handlar om, för om du läser det här så är du sannolikt redan insatt i frågan. Men det var i alla fall här som jag insåg att såna som jag behövs i riksdagen. Det behövs folk som inte ser politiken som en karriär eller försörjning, utan som kan fatta beslut efter sin egen övertygelse, oavsett hur hårt regeringspiskorna må vina.

Därför vill jag bli en självständig riksdagsledamot, vald av folket istället för av partiet, och därför springer jag nu omkring i länet och ber människor om förtroendet att kryssa mig.

Avslutningsvis så ska jag bara samanfatta några saker jag har gjort för att göra motstånd mot FRA-lagen:

• Deltog redan 2007 i Liberala ungdomsförbundets kampanj mot övervakning.
• Kritiserade FRA-lagen i Folkpartiets samråd om integritetsfrågor 2008, och tipsade alla möjliga vänner utanför partiet om detta samråd.
• Fick med mig länets FP-höjdare på en debattartikel om att stoppa FRA-lagen, i flera av länets största lokaltidningar.
• Fick med mig länsförbundet på ett upprop om detsamma.
• Ställde flera riksdagsledamöter till svars i ett FRA-chatt.
• På en demonstration efter omröstningen höll jag ett uttömmande tal (som jag fortfarande är rätt nöjd med).
• Fixade in Camilla Lindberg (FP) (den enda riksdagsledamoten i alliansen som röstade nej till FRA) på Kalmar läns FP-valsedel 2010, så att de som bara kunde tänka sig att rösta på just henne i det valet skulle få chansen.
• Var även med på att bjuda in Camilla på en integritetsdebatt-kväll, som Folkpartiet i Kalmar anordnade och som jag var moderator på.

Webbsända möten, javisst - men inte förrän de plockat bort viktiga beslut

Jag fick mail tidigare idag. Kalmar kommunfullmäktige ställs in i mars, ”på grund av för få ärenden”. Ja, tro det, när den rödgröna majoriteten låter alltfler tunga ärenden stanna i kommunstyrelsen! Några färska exempel, som aldrig togs upp i kommunfullmäktige:

• Markreservationen för modulhus, där de rödgröna hoppade över detaljplanprocessen och de boendes rätt att få tycka till.
• Kommunens upphandlingspolicy, som säkert hade mått bra av en debatt där företag som vill lämna anbud hade kunnat göra sina röster hörda.
• Avsiktsförklaring Kalmar City, där de rödgröna bland annat vill tvinga redan pressade småbutiksägare att hålla öppet på söndagar, så att vissa aldrig någonsin kan ta ledigt.

(För den oinvigde: kommunfullmäktige är Kalmars högsta demokratiska församling. Kommunstyrelsen är en mindre grupp, där inte alla partier finns representerade; ett beredande organ för kommunfullmäktige, den "sista anhalten" innan ett ärende beslutas i kommunfullmäktige.)

Jag läser vidare i mailet:

Presidiet ser gärna att ett eventuellt överskott i fullmäktiges budget på grund av detta används för vidare utredning eller inköp av utrustning för att webbsända kommunfullmäktige.

Så lämpligt! Det har inte ens gått en månad sedan Socialdemokraterna och de andra rödgröna avslog min motion om att bland annat webbsända sammanträdena. Min motion fick ett sånt där ”anses besvarat”-svar som innebar att de avslog mina förslag punkt för punkt.

Ljudinspelningar görs redan på kommunfullmäktige. Jag ville att man skulle direktsända det på nätet. Det kräver knappt någon utrustning alls, det räcker med första bästa dator. Men nu vill de direktsända med video, inte bara ljud. (Något de rödgröna avslog i en annan motion för drygt ett år sedan.) De får de förstås gärna göra, men det är dyrare och då ser jag hellre att man lägger resurserna på att spela in ljud i kommunstyrelsen. Allt fler tunga beslut stannar som sagt där, utan att någonsin komma upp i kommunfullmäktige. Det borde medborgarna få mer insyn i.

Det är kanske det som är själva planen? Gå med på att webbsända kommunfullmäktige, men först etablera en ordning där stora och kontroversiella beslut tas någon annanstans, så att det inte finns något att diskutera i fullmäktige?

I och för sig inte första gången de styrande i Kalmar avslår en motion för att sedan lägga förslaget själva…

Kalmars rödgröna vill inte ha mer insyn i politiken

I eftermiddag ska Kalmar kommunfullmäktige behandla min motion Mer insyn och delaktighet i #kalmarkf, där jag föreslår:

• att kommunstyrelsens sammanträden ska spelas in och läggas upp på kommunens webbplats
• att de ljudinspelningar som redan görs i kommunfullmäktige ska streamas så att man kan lyssna i realtid
• att man lanserar en s k hashtag för att uppmuntra invånare att delta i den politiska debatten

Jag tror att detta är viktigt för att bevara och utveckla medborgarnas insyn och delaktighet i det demokratiska arbetet. Men viljan finns uppenbarligen inte, då svaret på motionen är ett avslag på alla tre punkterna, inlindat i ett sedvanligt ”vi besvarar motionen med detta yttrande”-papper.

För några år sedan kunde en medborgare sticka till kommunfullmäktige direkt efter jobbet och lyssna på månadens möte, direkt på plats. Mötet började kl 17. Idag sker mötet på dagtid när de flesta medborgare jobbar, och dessutom beslutas allt fler och tyngre ärenden i kommunstyrelsen utan att gå vidare till kommunfullmäktige.

Den viktiga diskussionen blir alltjämt förflyttad bort från allmänheten. De frågor som politikerna ställer om ärendena, och de svar de får, stannar i mötesrummet.

 Svaret på motionen ägnar en stor del av texten åt att beskriva kostnaderna för att filma och direktsända mötet med video. Men det är inte vad jag har föreslagit! Att hänvisa till att man sitter fast i utredning kring de höga kostnaderna för videosändning, och därmed avfärda de betydligt lägre kostnaderna för ljudsändning, förefaller märkligt.

Att lansera en hashtag medför inget publiceringsansvar, utan är bara en uppmaning att diskutera på en samlad plats. På Agenda igårkväll kunde vi se hur SVT tillochmed gjort hashtaggen #svtagenda till en del av studiodekoren:

Att lansera en hashtag är ett sätt att göra det enklare för medborgarna att komma i kontakt med varandra, helt enkelt. Och varje medborgare är alltid ansvarig för sina egna inlägg/tweets i sociala medier. Kommunen varken kan eller förväntas kunna moderera allt som skrivs under en hashtag, som #kalmarkf. Eftersom det är känt att kommunen redan idag köper in tjänsten att bevaka vad som sägs om Kalmar på Facebook, är det underligt att kommunen inte vill få en helt gratis kanal på Twitter fixad genom att lansera #kalmarkf.

I en idealsituation skulle medborgare kunna lyssna på debatten och twittra om det som sägs i realtid. Därför är det viktigt att det finns direktsändning, så att folk kan lyssna på det samtidigt, annars går det inte att diskutera på 140 tecken.

Själva hashtaggen är egentligen det minsta problemet. Kommunen går miste om en chans att leda utvecklingen, men folk kan skapa hashtaggar helt på egen hand utan byråkrati. Jag tror faktiskt att jag ska göra det själv! Räkna med twittrande från kommunfullmäktige i eftermiddag!

Intressant om budgeten igår

When all was said and done i debatten så gick så politikerna till beslut. Vi ropade votering på flera frågor för att få det protokollfört hur varje politiker ställde sig till de olika yrkandena. Några resultat:

• Jonas Hellberg (S) och övriga socialdemokrater stoppade Folkpartiets förslag om att satsa på fler speciallärare för barn i behov av särskilt stöd. För en månad sedan gjorde Hellberg ett utspel i Östran om att Socialdemokraterna vill satsa på 1 000 nya speciallärare i Sverige. Så mycket kan man lita på ett löfte från Socialdemokraterna.
• Anders Andersson (C), Ingemar Einarsson (C) och övriga centerpartister förblev lojala med Johan Persson (S) och röstade nej till vårt förslag att fördubbla kommunens satsning på bredbandsutbyggnad. Nu får hela kommunen klara sig på blott en miljon kronor år 2014. Det är inte bra för landsbygden.
• Vi hade över 100 bra och finansierade förslag för ett bättre Kalmar, men av dessa var det bara ett enda som vänstermajoriteten ville gå med på. ”Att en särskild satsning genomförs tillsammans med gymnasieförbundet, arbetsförmedlingen och Linnéuniversitetet för att rekrytera fler män till att bli förskollärare i kommunens förskolor.”

Inger Hilmansson skriver mer om budgeten och problemen Kalmars ekonomi står inför.

Vår budget för 2014: Frihet att växa och välja!

Idag presenterar vi i Folkpartiet i Kalmar den budget som gett oss många sena kvällar och helgarbete de senaste veckorna. Jag tycker att vi har lyckats väldigt bra!

Vi vill göra Kalmar mer attraktivt att flytta till och bo i genom att sänka den höga kommunalskatten och satsa mer på skolan och på valfrihet i välfärden. Vi minskar på administration och politikerarvoden och fokuserar på kärnverksamheten snarare än fester. Det är uppdraget vi har från väljarna.

Särskilt nöjd är jag med våra satsningar för att skolan ska leda till jobb. Elever måste tidigt få forma sina drömmar om vad de vill göra med sina liv, så att de kan sätta mål och medvetet arbeta för att nå de målen. Skolan och förskolan ska därför präglas av fler tidiga och täta kontakter med det lokala yrkeslivet för att skapa dessa drömmar och visa att man inte behöver flytta ifrån Kalmar för att hitta ett bra jobb. Vi satsar på fler utbildade studie- och yrkesvägledare för att ge eleverna den vägledning de behöver för att välja yrkesvägar där det faktiskt finns jobbchanser. Det kommer att leda till färre kostsamma avhopp och programbyten på gymnasiet, vilket i sin tur leder till att ungdomar tidigare kan komma ut i arbetslivet.

Du ska vara fri att växa. Om ditt företag kan utföra en verksamhet bättre och billigare än kommunen, ska du ha rätt att ”utmana” kommunen och ta över! Kommunen ska vara mer generös att bevilja bygglov. Nyckelfunktioner som hamn, tågstation och nyckelleder måste också ha utrymme att växa istället för att byggas igen. Annars har vi inte kapacitet att bli fler invånare.

Du ska vara fri att välja – även den dag du inte kan ta hand om dig själv. Du ska kunna välja både vem som ska utföra din hemtjänst och vilken mat du vill äta. Det blir en vinst i välfärden både för dig och för leverantören!

Vi måste få fart på bostadsbyggandet! Det räcker inte att bara säga att man planerar och planerar. Vi vill se åtgärder för att få planer att leda till faktiska bostäder, och särskilt enkla, billiga bostäder som våra studenter kan ha råd med.

Fördubbla satsningen på bredbandsutbyggnad i kommunen med särskild bredbandsstrategi för Södermöre. Det är viktigt för att möjliggöra företagande och tillväxt på landsbygden och minska avstånden utan att öka bilåkandet.

Läs budgeten i sin helhet.

Läs även vår debattartikel på Barometern.

League of Legends: tur eller skicklighet?

UPPDATERING: Läs även en utmärkt debattartikel i ämnet av Daniel Somos (M).

LAN-spel kräver tillstånd, meddelar Lotteriinspektionen. Så onödigt.

Och kanske rentav förolämpande. Jag undrar vad League of Legends- och World of Warcraft-spelare tycker om att deras spel, som det anordnas internationella turneringar i, likställes med lotteri?

Det är möjligt att den kryptiska lagtexten inte handlar om just likheten med lotteri. Men att kräva tillstånd är likväl bara ett sätt för byråkrati-Sverige att göra det krångligt för människor att ha roligt tillsammans, tycker jag.

Och LAN är en positiv fritidssyssla, som vi inte ska sätta upp hinder för. Ju fler människor som väljer låtsasvåld framför datorn med en Jolt-cola, desto färre som väljer riktigt våld på krogen med en starköl. (Jag menar förstås inte att man automatiskt gör antingen det ena eller det andra, men våldsbrott har minskat när spelandet har ökat.)

Den här byråkratin får jag göra något åt när jag kommer in i riksdagen!

Eduard Khil: internet- och glädjepionjär

Det här videoklippet gör mig alldeles varm inombords varje gång jag ser det. Det är ”Mr Trololo” som 44 år senare pratar om sin gamla 1966-låt som uppnått kultstatus på Internet.



Det är lätt att ha fördomar om andra människors attityder till Internet. Dels om gamla människor. Dels om människor som levde under det repressiva kontrollsamhället i Sovjet. Men Eduard Khil (trololo-mannen) raserar dessa fördomar på ett underbart sätt.

För många är trololo-låten bara något de skrattar åt. Det hade varit lätt för en åldrad stjärna att spela med och låta sig reduceras till en pajas, om så bara för att få omfamnas av den flyktiga uppmärksamhet som kommer med ett Internet-kändisskap. Men herr Khil gör inte avkall på den fantastiska värdighet han bär sina år med - han vill mer. Istället gör han trololo till ett statement. Med lätthet fångar han den för mänskligheten enande kraften i musik, och kombinerar den med motsvarande positiva kraft i Internet.

Trololo-låten hade från början en text som handlade om en cowboy som rider hem över prärien till sin fru, men sådan text ansågs för USA-vänligt för sovjetregimens smak, så den censurerades och ersattes med trololo. Visst är det paradoxalt att antiamerikansk censur skulle bidra till att låten 44 år senare skulle få enorm global spridning, och framförallt i USA.

Björn A-Ö: Webben

Jag älskar webben, och har ägnat i princip hela mitt yrkesverksamma liv åt webbutveckling. Förutom en global konkurrens som ger oss billig och serviceinriktad e-handel, så hittar webben ständigt nya marknader och områden att växa i. På webben är det verkligen att fria människor hittar lösningar.

Jag ska blicka tillbaka lite på den här bloggen och peka på några av de tjänster som demokratin har fått av webben (och Internet i helhet).

• Demokratikämpar i Iran använder Facebook för att berätta för världen om de övergrepp som staten begår och försöker dölja.
• Gränsen mellan makthavare och gräsrötter suddas ut.
• Det har blivit möjligt att ha ett valsystem där man kan rösta på alla partier, oavsett deras ekonomi, och utan valsedlar, och att ange andrahandsval.
• Du kan i år jämföra dina åsikter direkt med alla riksdagskandidater i din valkrets.

Jag vill garantera att webben även fortsättningsvis har frihet att växa!

Hitta mig på Valpejl.se - en bättre valkompass

Det är ingen hemlighet att jag inte varit förtjust i årets valkompass, som flera dagstidningar erbjuder. Statsvetaren Henrik Oscarsson har författat en kritik mot partitest, som går in mer på djupet och som helt motsvarar det som jag har känt i maggropen.

Kortfattat kan man säga att dessa partitester ger en mycket ytlig bild av partierna, eftersom de fokuserar enbart på vart man landat i för lösningar, men intet om hur man har resonerat sig fram till dessa ståndpunkter. Och utan förståelse för resonemangen, ideologin, är det mycket svårt att veta hur partiet man röstar på kommer att förhålla sig till alla andra frågor som kan dyka upp under fyra år i riksdagen. En kompass ska som sagt peka ut riktning, inte position.

Men om vi nu ändå ska ha en valkompass, så finns det nu ett mycket bättre alternativ. Valpejl.se är ett mycket ambitiöst projekt där alla riksdagskandidater i landet har fått ta ställning i 50 frågor. Genom att själv göra detta test kan du få veta vilka kandidater som matchar dig bäst, i just din valkrets.

Detta är mycket mer rättvisande än valkompassen, där några statsvetare agerat domare och gjort mer eller mindre lyckade sammanfattningar av vad varje parti tycker. På valpejl får du jämföra din åsikt med den enskilde kandidatens. Inga mellanhänder. Ur demokratisk synvinkel så är detta en historisk revolution för väljarnas möjlighet att välja rätt kandidat!

Det är bara att gratulera SVT och Sveriges Radio för en mycket bra satsning. Jag gjorde själv testet efter några veckor, och mycket riktigt, jag liknar mest mig själv bland alla kandidater i Kalmar län, till 92 %. (Vissa variationer sker alltid när man gör testet; tycker man att X är ”bra” eller ”mycket bra” osv.) Bland de rödgröna som ligger allra längst ifrån mig hittar vi inte helt oväntat Kaj Raving (V) och Jimmy Svensson (MP).

Björn A-Ö: E-demokrati

Demokratin i Sverige är långt ifrån vad den borde vara, och vad den kunde vara. Vi röstar inte på människor vi har förtroende för, utan på sju partier som i ödesfrågor blint röstar enligt sin partiledare, inte enligt sina värderingar.

Vårt valsystem behöver uppdateras för 2000-talet, så att väljarnas val på valdagen verkligen kan göra skillnad. Rösta bort dåliga politiker, rösta in duktiga. Detta kräver grundlagsändringar. I den grundlagsutredning som härom året pågick i det tysta (jämfört med all uppmärksamhet som Lissabonfördraget fick) så har jag drivit på för flera förändringar av valsystemet, som jag även fått med mig Folkpartiet liberalernas länsförbund här på, bl a :

• Personvalsspärren bör tas bort*. Den kandidat som fått flest kryss ska bli invald, inte den som bara råkar stå överst på valsedeln. Makten över de folkvalda flyttas alltså från partierna till väljarna. Det blir personval på riktigt.
• Skilda valdagar för riksdags- och lokalval. Ett val i taget, så att väljarna kan skilja på frågorna så att vi slipper åter se oärligheter som sossar som går till kommunval på frågor som inte beslutas av kommunen.
• Sverige måste få en författningsdomstol. Politikerna får inte driva igenom grundlagsmässigt tveksamma lagar, som FRA-lagen, utan att det prövas mot grundlagarna i en domstol.

Men så här ett och ett halvt år senare så ser jag betydligt fler saker som borde göras, så här i den digitala teknikens tidevarv:

• 1. Rösta digitalt
  
  Det känns sååå 1900-tal att hålla på och springa runt med tusentals lappar för alla olika partier, i alla olika valkretsar, och lägga dessa i kuvert som sedan ska läggas i lådor för att tömmas, sprättas upp och räknas manuellt. Enorma mängder papper trycks upp varav bara en bråkdel används i slutändan. Partifunktionärer lägger tusentals timmar på att blada hushållsutskick, så att alla ska få valsedlar från varje parti i brevlådan. Slöseri med träd, slöseri med arbete.
  
  Det är dags att införa internetröstning kombinerat, med vallokaler med digitala röstningsmaskiner (som i Springfield ;). Vill du rösta på ett obskyrt parti som inte haft resurser att lägga ut valsedlar i just din vallokal? Inga problem, när alla partier och kandidater kan klickas fram på en datorskärm! Man ska inte behöva jättemycket pengar för att kunna etablera ett nytt parti. Det ska räcka med fräscha idéer.
  
  I Estland röstar man redan via SMS, vilket kanske inte är lika flexibelt, men det kan fylla en funktion för de som vill kunna rösta utan att gå till en vallokal.

• 2. Gör det möjligt att rösta på ett andrahandsval.
  
  Låt säga att jag har hittat ett jättebra litet uppstickarparti som  jag vill stödja istället för Folkpartiet. Men då måste jag leva med risken att om uppstickarpartiet inte kommer in i riksdagen (det finns ju en fyraprocentsspärr), så har jag kastat min röst i sjön, Folkpartiet och alliansen får för få röster, och vips så har vi fått Mona Sahlin (S) som statsminister och Lars Ohly (V) som vice. There goes the country…
  
  Men tänk om jag kunde rösta på uppstickarpartiet med förbehållet att om det inte får fyra procent av folkets röster, så faller min röst tillbaka till Folkpartiet istället. Då skulle folk våga stödja nya, friska krafter utan att behöva frukta att deras röst kanske hux flux inte längre räknas.
  
  Detta vore en administrativ mardröm att hantera om vi fortfarande röstade med papperslappar i kuvert, men kombinerat med den elektoniska röstningen ovan så vore det en baggis för datorerna att hålla koll på.
  

Som du kanske märker så har jag inget emot att det skulle bli lite mer cirkulation i till exempel riksdagen. Det är dötrist med samma sju partier år efter år, som grupperar sig i samma två block. Om det blev lättare att få in nya partier med nya åsikter, skulle det sätta press på de etablerade partierna att vässa sina ideologier istället för att trängas i mitten. Konkurrens leder till högre kvalitet, är ju en liberal sanning.

Grundlagen revideras inte särskilt ofta. Sannolikt kommer jag inte att få igenom dessa krav under nästa fyra år. Men kryssar du in mig i riksdagen så lovar jag att göra allt jag kan för att sätta hjulen i rullning för att dessa demokratiseringar en dag ska bli verklighet.

Har du själv några idéer för hur ny teknik kan användas för att förbättra valprocessen, eller demokratin i stort? Lämna en kommentar!

---

*) Det var  2008 som jag tyckte att personvalsspärren skulle tas bort helt. Sedan dess har en mycket, mycket klok kille upplyst mig om att det finns en poäng i att ha en spärr, även om den bör vara mycket lägre än den är idag. Det vore ju bräckligt om extremt få personer kryssade, för då skulle man med bara något enstaka kryss kunna flytta upp det nedersta namnet så att det hamnade överst. Så nuförtiden förespråkar jag en fast spärr på något hundratal kryss, istället för dagens nästintill oöverstigliga åtta procent.

Internet påverkar makthavarna: valkompassen blir lite bättre

Jag noterar att TT Spektras valkompass, som jag tidigare kritiserat, har förbättrats lite. Jag skrev ett mail till dem som sammanfattade min kritik och fick sedan svar av Stig-Björn Ljunggren.

De tycks ha uppmärksammat den synpunkt som jag (och säkert många andra) framfört, om att buggningsfrågan inte täcker in integritetsdebatten särskilt väl, och ersatt den med en FRA-fråga.

Precis som ledarbloggen analyserar, så är denna debatt ett exempel på just det som jag tycker gör Internet till ett så fantastiskt verktyg för frihet och demokrati, och därmed en oundgänglig del i en liberal värld:

• Kritiken kan spridas blixtsnabbt mellan människor som delar ett intresse, men annars aldrig hade träffats eller ens hört talas om varandra.
  
  
• Ingen kan göra allting. Men alltid finns det någon som gör något. Jag hade inte tid att göra ett eget test med vettigare viktning, men det hade Mikael Nilsson (PP), som i sin tur tog hjälp av det facit som hade klurats ut av Kunriri. Rekommenderas!
  

Fria människor hittar lösningar, eller hur? :)

Nu återstår att se om stortidningarna tar upp kampen om att skapa den bästa valkompassen, vilket i så fall bekräftar en annan liberal grundtes: att konkurrens leder till högre kvalitet för konsumenterna, i detta fall väljarna!

Dataspel ska ha lika låg moms som all annan kultur!

Folkpartisterna Camilla Lindberg, Alexander Bard och LUF-ordföranden Adam Cwejman skriver på SvD Brännpunkt om en modernare kulturpolitik. Opera, konserter, film och böcker har en momssats på 6 procent medan dansband och dataspel har en momssats på 25 procent. Staten missgynnar alltså vissa kulturformer. Inför en enhetlig momssats på kultur, kräver folkpartisterna.

Det är helt rätt. 800 000 svenskar spelar dataspel eller tv-spel regelbundet. Och utvecklingen har gått en bra bit framåt sedan Pong och Space Invaders. Det är dags att vi erkänner spelandet som den moderna kultur det är.

Spelbranchen omsätter mig veterligen mer pengar än både musik- och filmbranschen, och Sverige är ett ledande land inom spelutveckling. Varför inte riva hindren för en bransch som är på stark frammarsch, istället för att ge konstgjord andning åt ett allt svagare SAAB?

Frihetskamp i Iran med sociala medier

Bawar Ismail, LUF Nybro, skriver insiktsfullt och kortfattat på Newsmill om att ett fritt Internet kan ge oss ett fritt Iran.

Det är verkligen imponerande att leva i en tid där man får se sociala medier samla och förlösa sprängkraften i tusentals människors engagemang. Facebook, Twitter och bloggar blir det som man gör det till. Denna flexibilitet, denna totala anpassning efter individens vilja, bemäktigar människor och gör auktoritära regimer chanslösa i det långa loppet.

Piratpartiet rider på missnöjesvåg

UPPDATERING: rättade faktafel efter påpekanden i läsarkommentarerna.

Pirate Bay-domen som kom i fredags var chockerande både i sin styrka och i hur den så totalt missade målet. Nu har det dessutom framkommit att domaren kan ha varit jävig, vilket kan förklara en hel del.

Piratpartiet lägger förstås beslag på missnöjesrösterna för fullt. Men vissa uttalanden lämnar en del frågetecken. Mikke Svensson, piratpartiledare i Kalmar, säger: ”Det har skämtats om att det är politikerna som står bakom domen, men vi kunde aldrig tro att det var såhär.”

Ett lite underligt uttalande, dels med tanke på att upphovsrättsorganisationer och politiker är två helt olika saker, dels med tanke på en av de som nu kräver omprövning och har försvarat en av de anklagade är Peter Althin, f.d. riksdagsman för Kd. Visserligen gör han ju inte advokatjobbet i egenskap av politiker, men att han antagit sig ett sånt fall borde säga en del om att kritiken mot hetsjakten på fildelare har gott stöd bland de lagstiftande politikerna.

Sen tycker jag att det är inte så lite populistiskt att hävda att man kan byta ut de riksdagspolitiker som klubbade igenom IPRED-lagen i Sverige, genom att rösta i valet till Europaparlamentet. Det är ju en helt annan församling.

Det är värt att notera att såväl piratpartiet ingalunda är ensamma i sin hållning. Såväl Folkpartiet som Centern, Vänstern och Miljöpartiet, röstade mot IPRED när det begav sig. Noterar dock för mitt eget partis räkning att vårt andranamn Olle Schmidt är mer stabil än förstanamnet Marit Paulsen.

IPRED: fem år senare

När vi politisk aktiva ska förklara för vanligt folk varför övervakningssamhället är farligt har de ofta svårt att relatera till våra farhågor. Många har ju inte upplevt vare sig diktatur, förföljelse, åsiktsregistrering eller ens krig under sin livstid. Men Johanna Nylander har skrivit ett mycket sannolikt framtidsscenario fem år framåt som innehåller precis de exempel som vi måste bli bättre på att föra ut:

I samband med att alla öppna nätverk försvann skapades "IT-ID". Ett virtuellt personligt ID-kort som krävs för att komma ut på Internet över hela landet (det var alliansens förslag för att lösa datalagringsdirektivet). Till ID-numret knyts all information om informationssökning/surf, mail och chatt som användaren gör, och lagras i en nationell databas. (...)

Det är inte längre några problem att surfa trådlöst, och den som försöker ta sig in på sajter som sysslar/tillhandahåller med vapen, porr, spel, upphovsrättsskyddat material eller något annat omoraliskt, stoppas snabbt av polisens filter som direktrapporterar alla försök till "IT-ID":s databas och markerar intrånget. Den med markeringar får svårt att hitta en anställning där kontakt med barn, gamla och sjuka är en del av arbetsuppgifterna.

Johanna ger även exempel på hur IPRED kan öka segregationen mellan upphovsmännen. Läs hela!

Förbud dödar. Fria människor hittar lösningar.

Den politiska debatten kryllar av pekfingrar som varnar för hur dåligt allt blir om vi inte reglerar, om vi inte styr folk med höga skatter, om vi inte förbjuder dem att göra saker som vi själva ogillar. Men varför ska man tro på dem, när de mest extrema frihetsreformerna – hundra gånger djärvare än något svenska riksdagspartier skulle våga häva ur sig – ger bättre resultat än vi vågat drömma om?

• Estland låg i spillror när de äntligen blev fria från sovjetkommunismens diktatur. Deras nyvalde president byggde upp landets ekonomi från grunden enligt nyliberale nobelprisvinnaren Milton Friedmans teser, med kraftiga avregleringar, privatiseringar och platt skatt. Presidenten visste inte att dessa läror aldrig hade praktiserats fullt ut förr. Vips, så blev Estland en av världens starkast växande ekonomier, med 7 % tillväxt per år!
  
  
• I holländska Drachten hade man fått nog av alla trafikolyckor. En trafikingenjör övertygade dem att plocka ner alla trafikskyltar i stan. Vips, så minskade trafikolyckorna drastiskt. För folk började tänka själva. Då blev de mer hänsynsfulla.
  
  
• Portugal hade under 1990-talet enorma problem med droger, bland de värsta i hela EU. Ju mer de förbjöd, desto värre blev det. Men 2001 avkriminaliserade de alla droger (både bruk och innehav), inte bara lätta droger som marijuana utan även kokain och heroin! Vips, så behövde folk inte ge pengar till den organiserade brottsligheten för att få droger och behövde inte vara rädda för att söka hjälp mot beroende. Nu är Portugal ett av världens mest drogfria länder.

Sen har jag inte ens nämnt Internet. Är det någon som för en sekund tror att vi hade haft denna revolution av yttrandefrihet, av handel, av kommunikation, om världens politiker hade fått säga Ja eller Nej till IT-utvecklingen 1990? Nej, det hade stoppats så fort någon nämnde ”porr” och ”bombrecept”.

Så nästa gång någon talar om för dig att folket inte har förstånd nog att fatta goda beslut, att de måste regleras och styras för deras eget bästa: lyssna inte.

För förbud dödar. Men fria människor hittar lösningar.