"Fosterland" kan lära oss bekämpa rasismen från rötterna

Bild: SVT

Jag såg ikväll första delen av dokumentären/reportaget Fosterland, där Fredrik Önnevall reser i olika länder för att träffa personer som själva kallar sig nationalister. Att bättre förstå hur människor tänker, som väljer att ansluta sig till partier med nazistiska rötter, tror jag är viktigt för att kunna bekämpa främlingsfientligheten.

Önnevall träffar dottern till grekiska Gyllene Grynings grundare, som efter faderns fängslande har blivit en framtädande person i partiet. Hon säger att det är OK att han kallar henne rasist. Trots att hon säger att hon valt partiengagemanget snarare än ärvt det, så tog hon avstånd från Gyllene Gryning i tonåren. Hon umgicks mer med anarkister och kommunister. Men hon stöttes hon bort därifrån pga vem hennes far var. Ironiskt nog var det alltså vänsterkantens utfrysning och ovilja att se bortom hennes genetiska ursprung som drev henne till Gyllene Gryning.

Det är förstås hennes egen version av saken. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om den är sann. Även i Sverige har vi ju problem med att människor och politiker, framförallt på vänsterkanten, försöker bemöta intolerans med ännu mer intolerans. De lägger enorm energi på att ta avstånd från (eller rentav försöka tysta) främlingsfientliga, men inte på att bemöta dem i sak. Detta tror jag folk uppfattar som populism och handfallenhet (särskilt när de rödas egna invandringspolitik stundom är till förväxling lik hatobjektens) och det är en utveckling som jag har varnat bl a Socialdemokraterna för sedan åtminstone 2006. Det har nog drivit många människor till SD genom åren.

* * *

SD, ja. Fredrik Önnevall träffar även en kvinna som kandiderar till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, om än långt ner på listan. Hon får väl ses nästan mer som en sympatisör än en politiker. Hon beskriver en oro över vart samhället är på väg, men denna oro tycks vara grundad på så mycket okunskap.

Man kanske kan dra på smilbanden åt att hon tror att pesten kom ”med ett syfte”, att vi alltså skulle ha varit för många människor i Europa på 1300-talet. (Vi var kanske en femtedel så många människor som idag, innan pesten minskade folkmängden med 1/3.)

Men mer nutida problem hon ser är att invandrarkvinnor enligt henne föder hur många barn som helst, att Sverige ”inte har plats” och att vi inte har råd med invandring. Alla dessa tre åsikter är felaktiga.

• Antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan. Med utbildning och familjeplanering, och bistånd (som vi kan tacka migrationen för snarare än statsbudgeten) har barnadödligheten i tredje världen minskat kraftigt, och då behöver inte kvinnorna föda mer än knappt 2,5 barn var. Men det gemene fördomen bland svenskar är att de föder mer än det dubbla.

• Sverige har plats. Vi är ett av världens mest glest befolkade länder. Det är snarare ett problem för vår glesbygd att vi inte bor tillräckligt många på samma plats för att uppnå optimal infrastruktur och tillgång till samhällsfunktioner. (Två besläktade problem här är urbaniseringen och reglerna som hindrar utrikes födda från att få jobb, defintivt. Men plats har vi.)

• Sverige har råd. Vi är ett rikt land som har klarat oss igenom den ekonomiska krisen bäst av alla i EU – samtidigt som vi har tagit emot flest asylsökande per capita. Vi har det senaste årtiondet fått mer resurser till välfärden och infrastrukturen, fler i arbete, sänkt statsskuld, nästan halverad absolut fattigdom, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för.* (Och en liten parentes är att även utrikes födda är en nettointäkt för ekonomin.) Till stor del har vi ett lyckat alliansregerande att tacka för denna utveckling. Men kunskapen om detta hos folket är låg, inte minst då de rödgröna samt deras intresseorganisationer lagt enorma resurser på att svartmåla Sveriges utveckling.

* * *

Jag avundas inte Önnevalls utmaning i att göra de här reportagen. Att få fram en nyanserad men samtidigt inte okritisk bild när man möter människor med så olika uppfattningar. Jag hoppas att folk kan dra lärdomar när de ser hur folk hamnar i, eller känner sig drivna till, främlingsfientliga partier. Och att man använder denna kunskap för att vända på utvecklingen.

• Bemöt inte hat med hat. Det är provocerande att möta riktigt extrema åsikter om människovärde, men utfrysningstaktiken funkade inte för tio år sedan, och den funkar ännu mindre idag. Politiker behöver bemöta främlingfientligas kritik med sakargument och sakpolitik. Och i de fall där man själv saknar något sådant så får man skaffa det!

• Sprid kunskap – inte myter. Nöj dig inte med ett lyssna på bra retorik utan substans – oavsett politisk färg. Ta reda på vad som faktiskt gäller om utvecklingen i Sverige och världen, och fyll igen kunskapsluckorna hos de som baserar sin främlingsfientlighet på dessa fördomar. Då blir både de och du bättre på att genomskåda svartmålning, oavsett om den kommer ifrån Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna eller någon annan.

---

*) Om du vill ha källor till alla mina påståenden om allianssveriges förträfflighet så har jag ett antal länkar här.

Talk to the back

Nazister talade på torget i min stad.

Eftersom jag vet att yttrandefrihet är nödvändigt för att försvara vårt samhälle så stödjer jag inte de motdemonstranter som med skrik och tutor hindrade dem från att föra fram sitt budskap. Men jag visade min avsky för judehatet genom att vända nazisterna ryggen.

Deltog senare samma dag på en ABF-debatt i Berga där jag fick utveckla detta resonemang. Men jag fick minst sagt dåliga vibbar efter debatten, när den unga publiken uppmanades att kollektivt lyfta ena armen och skandera "Inga rasister på våra gator". Byt ut "rasister" mot "judar" så förstår du säkert vad jag menar.

Om nazister och annat dumt på Kalmars skolor

Igår på Barn- och ungdomsnämnden tog ordförande Jonas Hellberg (S) upp som ett övrigt ärende att ledamöterna skulle ställa sig bakom ett uttalande, som i korthet gick ut på att uppmana Kalmars skolor ”att inte släppa in några nazistiska och odemokratiska partier eller organisationer”.

Vi från Folkpartiet liberalerna ställde oss inte bakom detta uttalande. Jag ska här förklara varför.

Vad gäller politiska organisationers närvaro i Kalmars skolor så skickade nämnden en uppmaning till rektorerna redan 2009, och den gäller fortfarande. Den var väl avvägd och ger rektorerna rätt att neka vissa partier tillträde om ordningen eller elevernas säkerhet hotas, och den principen ger även Skolverket grönt ljus till.

Det här nya uttalandet däremot har inte beretts av nämndens tjänstemän, utan är ett rent politiskt uttalande som presenterades muntligt vid sittande möte. (Jag fick dock läsa det någon timme innan.) Det pekar ut just nazism och ”odemokratiska partier”, och kommer att skapa förvirring kring vad som egentligen menas med den formuleringen. Tyvärr har ju många högt uppsatta politiker satt i system att använda ”odemokratisk” som ett allmänt skällsord på saker och partier man inte tycker om.

Jag avundas inte de rektorer som nu måste försöka tolka detta uttalande.

Det är förstås även skevt att namnge enbart nazismen, när vi ser våldsbejakande extremism växa minst lika mycket på vänsterkanten. Jag tycker att det är ett sätt att plocka billiga politiska poäng, och det vill jag inte delta i. Som liberaler så står vi i Folkpartiet så långt bort ifrån båda dessa kollektivistiska hatrörelser som man bara kan stå.

Föräldrar med barn i Kalmars skolor ska kunna känna sig trygga. Därför vill jag understryka att vi redan innan detta uttalande har satt elevernas säkerhet främst. Jag vill även påpeka att problemet inte är tillnärmelsevis lika stort som de senaste dagarnas nationella debatt har fått det att låta. Det är inte direkt så att nynazisterna står och hänger på låset till våra skolor. Under de åtta år som jag varit skolpolitiker i Kalmar så har det inte kommit till min kännedom en endaste gång att någon grundskola i Kalmar skulle ha fått påtryckningar från något nazistiskt ungdomsförbund.

Men om de skulle göra det så måste vårt budskap förstås vara samma som för alla andra: du får säga vad du vill, men du ska uppföra dig. Och jag kommer att vara den första att erbjuda mig att ta debatten mot dem och säga emot allt de säger!

Det låter ju så enkelt, ”förbjud nazister för att de är nazister”. Men om vi verkligen vill ha ett samhälle som inte upprepar illdåd som nazismens, kan vi inte göra det så lätt för oss. Utestängningen i sig ger extremisterna mer uppmärksamhet och martyrstämpel, vilket lätt förvandlas till röster när eleverna blivit myndiga. Om nazister vill nå ut till skolbarnen kommer de att kunna göra detta även utanför skoltid, på nätet till exempel – och då är det inte säkert att vare sig vi andra partier eller övriga vuxenvärlden kommer att finnas där för att kunna bemöta deras lögner.

Jag varnade för, och såg precis samma krumbukter som syftade till att stänga ute Sverigedemokraterna för åtta år sedan. Då var de bara ett tvåprocentsparti bland de vuxna, men fick jättehöga siffror i skolvalen, sannolikt eftersom de aldrig blev bemötta. I skuggorna har de kunnat växa obehindrat.

Partier ska inte ägna sig åt att stänga ute andra partier – vi ska ta debatten med dem. Jag tror det är en viktig princip att föra vidare till våra ungdomar.

---

Reaktioner i media: Barometern | Östran

Mitt tal på manifestationen idag

Jag har nog aldrig deltagit i ett så långt demonstrationståg förr. Enorm uppslutning!

Det är en ära för mig som liberal att få stå här idag och tala om det jag tror mest på: ALLA människors LIKA värde!

För alla är vi människor med lika värde, oavsätt vart vi kommer ifrån, vilken hudfärg vi har, om vi är man eller kvinna, ung eller gammal, sjuk eller frisk!
Alla är vi människor med samma ursprung, vilket modern forskning kan bevisa idag.

Forskning visar även att vi blir bättre på att lösa problem om vi är i blandade grupper. Det annorlunda kan störa och irritera - men det är också därför det behövs. Om en grupp är för likartad, så arbetar de visserligen smidigt och bekvämt, men drabbas lätt av grupptänk - ingen kommer med invändningar, ingen utforskar alternativ, oliktänkande vågar inte säga sin mening, och man försöker bara bekräfta de egna perspektiven. Då är det inte konstigt att det i sådana miljöer har kunnat uppstå sjuka idéer som de om rasism och nazism, eller nationalsocialism.

Rasism är nonsens. Vi hör alla till samma ras, och vi blandar oss hela tiden. Vi människor har alltid rest runt och sökt nya platser. Det är genom resandet över gränser mellan olika nationer, kulturer och synsätt som vi kan och har berikat oss med kunskap.

Adolf Hitler fattade inte detta. Han ledde Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet med en tro på nationen som grund för folkets samhörighet och förvirrad renodling av de påhittade raserna. Men samhällen byggs inte av nationer; samhällen byggs av enskilda människor, som får röra sig och blanda sig fritt.

Ställ dig själv en fråga, nästa gång någon pratar om reglerad invandring. Ställ dig frågan varför gränserna ska vara just nationella. Varför inte sätta upp gränser mellan regioner i landet, eller mellan kommuner? Ska vi kalmarpolitiker sitta och säga bu eller bä när någon vill komma hit från Färjestaden och jobba?

Nej, det ska vi inte. För att samhällen som sätter upp gränser och slutar blanda sig, förfaller. Det var med sådana politiska beslut som Kina från 1400-talet gick ner sig totalt, från världens supermakt, till ett av världens fattigaste länder. Vi behöver ett ständigt blodomlopp av nya idéer och kulturintryck i samhället för att utvecklas.

Vi lever nu i globaliseringens tid. Det är bra. Globaliseringen är nämligen nationalsocialismens raka motsats - ett utsuddandet av nationsgränserna och en global marknadsplats med den kapitalism som Hitler så djupt hatade, där det inte spelar någon roll hur du ser ut, utan vilka nya idéer du har att tillföra.

Detta lyfter människor ur fattigdom. När jag föddes befann sig hälften av världens befolkning i u-länder i extrem fattigdom. De kunde inte få mat för dagen. Med global handel så har det idag minskat till en fjärdedel. Det har aldrig skett något liknande i världshistorien. Vi ska vara väldigt glada att nationalsocialismen inte gick segrande ut ur andra världskriget.

Som svenska medborgare bör vi komma ihåg att det är bara 40 år sen vi slöt gränserna för folk som ville arbeta här, vi lät i princip bara lät flyktingar komma hit. Nu är gränserna öppnare igen men hur bemöter vi dem som kommer hit? Ärligt, hur möter vi dem som kommer hit?
Är vi bara välmenande, eller är vi även nedvärderande, när vi tror att den som jobbade som kirurg i ett annat land inte kan jobba på ett svenskt sjukhus, utan får köra taxi istället? Vi skapar en grogrund för farligt grupptänk när vi sätter upp specifika krav för att få jobba på en svensk arbetsplats, och inbillar oss att vi svenskar alltid redan har de bästa lösningarna. Som sagt: grupper är bättre på att lösa problem om de är blandade.

Det är inte här på Larmtorget som vi besegrar rasismen och främlingsfientligheten. Kampen för ett tolerant samhälle för var och en av er ni går hem och åter till era dagliga möten i vardagen. När ni säger ifrån när ni hör fördomar i fikarummet, eller vid släktmiddagen. När ni ger en utländsk arbetssökande en chans att visa vad hen går för på ditt jobb. Eller när du helt enkelt stiger utanför din komfortzon och umgås, bara umgås, med människor med en helt annan bakgrund än din egen.

Vänstern förstör allt igen

Inför manifestationen mot rasism och nazism uttryckte jag igår min fromma förhoppning att den politiska vänsterkanten skulle kunna hålla sig inom anständighetens ramar den här gången. De upphör dock aldrig att göra en besviken.

I Östran idag finns en insändare från Kommunistiska partiet, Ung vänster och Syndikalistiska ungdomsförbundet som kräver att ett av Kalmars demokratiskt valda partier ska uteslutas från manifestationen. På nyhetsplats kan vi även läsa om hur arrangören, en privatperson som just nu lägger all sin tid på detta, har fått motta många hot från vänstersympatisörer av samma anledning. Ni kan nog gissa vilket parti de vill utesluta, men jag tänker avstå från att nämna det vid namn. Principiellt hade det nämligen kunnat handla om vilket parti som helst, och det handlar om hur vi ser på vår demokrati.

Det finns partier som står för hemska saker, som inte respekterar att människor är olika, som vill stänga våra gränser för människor som med hederligt arbete vill skapa sig ett bättre liv i Sverige, som försvarar förtryckande diktaturer, som sprider hat och lögner. Dessa må och bör vi bekämpa till vårt sista andetag, med ord och kunskap, aldrig med våld.

Men. När en avsevärd del av folket har lagt sin röst på dem, så måste vi acceptera att de är lika folkvalda som vi själva. Det betyder inte att vi måste respektera deras åsikter, men vi måste respektera deras närvaro och chanser att delta i det demokratiska samtalet på lika villkor. (Och om vi försöker frysa ut dem så får de bara sympatiröster för det.) Vi bör samtidigt se det som ett misslyckande att vi inte tagit debatten tillräckligt eller på annat sätt inte nått fram till väljarna med bättre politik och värderingar.

Arrangören har behandlat alla lika, genom att bjuda in samtliga kommunfullmäktiges partier. Vänsterorganisationerna ovan beskyller henom för att därmed ”skänka legitimitet” åt partiet. Men det är fel. De som har skänkt legitimiteten är väljarna. Bryr man sig om demokrati så förhåller man sig till detta.

Vi inbjudna partier har fått en tydlig uppmaning från arrangören att hålla manifestationen fri från partipolitik. Jag respekterar den uppmaningen, som bottnar i synen att den här frågan är så viktig att den står över partipolitiskt käbbel. Ung vänster är ungdomsförbund till Vänsterpartiet, ett av de inbjudna partierna. Har Ung vänster förankrat detta utspel med sitt moderparti?

Slutligen. På tal om att skänka legitimitet. Det finns bara en ideologi som har dödat fler människor än nazismen, och det är kommunismen. Men kommunister har dock Ung vänster inget emot att synas med och samarbeta med.

Manifestation mot rasism och nazism på lördag

På lördag anordnas det en manifestation mot rasism och nazism. Samtliga partier i Kalmar kommunfullmäktige har bjudits in, och jag kommer att hålla ett tal för Folkpartiet liberalernas del.

Kärrtorp-manifestationen förra veckan blev ett försök för extremvänstern att försöka förringa sitt ansvar för och deltagande i det politiska våldet, men jag hoppas att vi kommer att hålla en bättre nivå i Kalmar och att vi blir många, så att vi visar att vi är en stor majoritet som inte vill företrädas av någon sorts våldsromantiserande eller hatspridande extremister.

Till minne av kristallnatten

Natten till idag, för 75 år sedan, började nazisterna att systematiskt döda judar i det som kom att kallar Kristallnatten. Jag deltog i en manifestation över partigränserna i Kalmar, till minne av offren för denna ohyggliga tragedi.

Mitt budskap var att när vi försvarar våra värderingar och vårt samhälle från rasism, måste vi se till att vårt samhälle förblir något som är värt att försvara. Därför får kampen mot intolerans aldrig får urarta i våld – inte ens tårtkastning.

Ung Vänsters budskap var ”krossa rasismen”.

Minnesdag för nazismens och kommunismens offer

Idag är det internationell minnesdag för alla som fallit offer för nazismen och kommunismen. När jag tänker tillbaka på min skolgång och vad för historiska filmer och dokumentärer som gått på teve under min uppväxt, är det slående hur mycket mindre information jag fick om kommunismens illdåd, fastän den har betydligt fler människoliv på sitt samvete än nazismen, eller för den del samtliga krig under 1900-talet, och fortsätter döda. Utan mitt politiska intresse hade jag nog varit mycket okunnig om detta än idag.

Jag är tyvärr inte ensam om det. Ungdomars kunskap om kommunismens brott beskrivs som obefintlig. Det är oroande. Alla totalitära ideologier måste uppmärksammas, för varje ny generation, för att vi inte ska vara dömda att upprepa dessa hemskheter igen. Den ekonomiska krisen i Europa visar hur snabbt onda politiska krafter kan få medvind igen.

Vår demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) skriver om detta idag i DN:

Under mina skolår och senare i politiken kan jag vittna om att det inte finns någon starkare historielektion än att uppleva historien direkt från ett ögonvittne.

Jag har därför som demokratiminister gett Forum för Levande Historia i uppdrag att samla ögonvittnens berättelser om brott mot mänskligheten under både Förintelsen och kommunistiska regimer.

Berättelserna i sig skapar engagemang som pedagogiskt kan omsättas i insikter om vår gemensamma historia och användas i skolor för att öka kunskapen. Därmed kan vi också fördjupa kunskapen om intolerans, dess orsaker och effekter, men också förstärka demokratin.

Läs hela!