Folkpartiet självkritiskt efter valet

UPPDATERING 19:05: Länk till valanalysen.

Idag presenterar Folkpartiets valanalysgrupp sin analys av det dåliga riksdagsvalet, och Jan Björklund ger sin syn på saken i en debattartikel. De björklundska insikter som jag uppskattar mest:

• ”Vi har inte lyckats adressera människors oro för migrationens utmaningar.”
• ”Sverige är större än storstäderna.”
• ”Vi måste göra oss mer relevanta. Det politiska förhållningssättet handlar om att lyssna och lära, snarare än om att missionera.”
• ”Valfrihet och individens egna önskemål måste få vara av större betydelse för utformningen av vår välfärd.”

Framförallt de sista två hoppas jag kan öppna upp för en mer realistisk linje i sociala frågor snarare än präktig och moraliserande, som jag beskrev i gästkrönikan härom veckan. Björklund understryker att Folkpartiets politik behöver reformeras kraftigt – ”Folkpartiet 2.0” – och det görs inte över en natt.


Nästa fredag reser jag upp till riksdagen för att delta i Folkpartiets partiråd och ta ställning till valanalysen. Har du någon insikt du vill skicka med mig får du gärna lämna en kommentar.

Våga lita på människor

I veckans nummer av tidningen NU deltar jag med denna gästkrönika:

Med historiens näst sämsta riksdagsval bakom oss, behöver Folkpartiet Liberalerna ladda om. Rejält. Vi behöver hitta vad liberalism innebär på 2010-talet för att vara relevanta för väljarna igen år 2018. Många tycker inte att vi förtjänar att ha ”Liberalerna” i vårt partinamn idag, och det är allvarligt. För Sverige behöver ett liberalt parti.

Trots valaffischen ”ja till valfrihet” uppfattas inte Folkpartiet som ett parti som vågar lita på människors egna livsval. Inte ens det fria skolvalet betyder så mycket som det skulle kunna göra, när utbildningen regleras så strikt att skolorna snart inte har utrymme att erbjuda alternativ pedagogik. (Varför har vi t ex timplaner? Antalet timmar säger ju ingenting om hur mycket man lärt sig.)

Alla partier tävlar om att verka handlingskraftiga och föreslå regleringar på den senaste snackisen i media. För nästan varje ny reglering krymper den enskildes frihet något, tillsammans med ”åsiktskorridoren” och ”livsstilskorridoren”. Sverige behöver ett parti som drar i den andra riktningen – som ibland säger ”det där har vi inte med att göra”.

När Folkhälsomyndigheten nu vill införa rökförbud på platser utomhus, helt utan proportioner och uttryckligen för att göra livet jobbigare för rökarna, borde Sveriges liberala parti vara de som skriker högst mot förmynderiet och försvarar din rätt att bestämma över din egen kropp. Borde.

Som hälsofreak fick jag mig en tankeställare när en nära vän förklarade att hen helt enkelt inte planerade att bli mycket äldre än 60 år. Hen föredrog njutningen i sina ohälsosamma vanor framför att bara försöka leva så länge som möjligt.

Och när jag ser hur vi behandlar våra gamla i Sverige, kan jag inte annat än respektera hens livsval. Dels för äldrevården. Dels för att jag har sett för många obotligt sjuka människor långsamt tyna bort under svårt lidande, när Sveriges liberala parti inte vill tillåta dem att avsluta sina liv på ett värdigt och rättssäkert sätt.

Meningen med livet är upp till varje människa att avgöra – inte att tillfredsställa en kvot i en politisk jämställdhetsplan eller folkhälsovision. Det finns ingen motsättning mellan att ha ett starkt skyddsnät för de som under livets gång faller, och samtidigt respektera att de allra flesta står på sina egna ben alldeles utmärkt.

”Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig”, är gyllene regel i många religioner. Men jag vill inte leva så – det vore mycket självupptaget att utgå ifrån att alla vill ha det likadant som jag. Liberalismen är smartare än så: den utgår ifrån hur var och en vill leva, hur olika det än må vara, och den har vett att inte lägga sig i över huvud taget förrän det verkligen behövs.

Nu är Folkpartiet i opposition i riksdagen och har större möjlighet att formulera sin egen politik. Låt oss visa på en liberalism som vågar sticka ut och som fångar upp de 6 av 10 svenskar som ser sig som liberala, men som inte velat rösta på oss. Förändras eller dö – det är faktiskt det vi står inför.

Bra början på nytt partiprogram

Idag ska förslaget till nytt partiprogram för Folkpartiet liberalerna presenteras, säger ryktet. Programgruppens ordförande Christer Nylander bjuder oss idag på ett smakprov på DN debatt. Jag har lite mycket att göra just nu och antar att jag inte kommer att hinna läsa sätta mig in i programförslaget än på någon dag, men här är några korta reflektioner kring det som släppts hittills.

Programförslaget visar att "det glömda Sverige" skulle få fler jobb om regeringen leddes av Folkpartiet. Med en flexiblare arbetsrätt kan ungdomar och invandrare äntligen få in en fot på arbetsmarknaden och visa vad de går för, och arbetsgivarna vågar anställa fler. Det är dags att minska klyftan mellan de som har och inte har jobb.

Värnskatten förslås avskaffas och inkomstskatten bli plattare. Det är bra att programgruppen vågar ta de rätta besluten, snarare än de mest populistiska, för att säkra jobben och välfärden. Det är så man skiljer ut ledare från vindflöjlar. Värnskatten, "skatten för de rikaste", är ju kontraproduktiv och står bara för 0,3 % av statens skatteintäkter. Däremot är den en tröskel som hindrar folk från att höja sin inkomst genom vidareutbildning eller mer arbete. Flit och utbildning ska alltid löna sig, och ju mer vi tjänar desto mer skattepengar får vi till den gemensamma välfärden.

Det är bra att programet föreslås heta "Liberalism i globaliseringens tid". Det som kallas globalisering är ju att nästan alla länder idag deltar i marknadsmässig frihandel. Det är en gigantisk seger för liberala värderingar, så det är naturligt att Sveriges liberala parti omfamnar och tar avstamp i globaliseringen. Med det sagt, så tycker jag att debattartikeln var ganska sparsmakad med just de internationella idéerna, fastän jag vet att dessa har diskuterats mycket i programgruppen. Det är väl bara att hålla utkik efter dem i det kompletta förslaget när det publiceras!

SvD

Påverka vad Folkpartiet ska tycka, i ny studiecirkel!

Folkpartiet liberalerna i Sverige ska anta ett helt nytt partiprogram om ett år. Folkpartiet i Kalmar startar nu en studiecirkel där både medlemmar och icke-medlemmar är välkomna. Detta ska vara en möjlighet att påverka arbetet med det nya partiprogrammet, och därmed vad Folkpartiet ska tycka i olika frågor de kommande åren.

Programgruppen är lyhörd och vill ta emot så många synpunkter som möjligt. Därför kommer vi under fem onsdagskvällar att diskutera utifrån processmaterialet Liberalism i globaliseringens tid, som Folkpartiet tagit fram i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Synpunkterna och slutsatserna som vi kommer fram till kommer att rapporteras in till programgruppen, så detta är en chans att påverka Folkpartiets politik långt framåt!

Man måste inte vara medlem. Så anmäl dig och någon vän, antingen via inbjudan (PDF) eller på vårt Facebook-evenemang, så ses vi på Studieförbundet Vuxenskolan i Kalmar några kvällar framöver! Vi bjuder på fika. Anmäl senast på fredag.

Program för träffarna (preliminärt):

Datum	Innehåll
Onsdag 14 november	Introduktion av programarbetet, diskussion kring upplägget Samtal kring ”Bygga Sverige starkt” Skola, högre utbildning, forskning
Onsdag 21 november	Fortsättning ”Bygga Sverige starkt” Jobb, företagande, miljö, klimat
Onsdag 28 november	Samtal kring ”Individen och friheten” Egenmakt, valfrihet, jämställdhet, fördomar, öppnare gränser, invandring och integration
Onsdag 5 december	Samtal kring ”Värna välfärden i globaliseringens tid” Valfrihet, äldreomsorg, sjukförsäkring, barns rättigheter, funktionsnedsättningar
Onsdag 12 december	Samtal kring ”Världen förändras - i globaliseringens tid” Utvärdering och avslutning Demokrati i världen, nätet är vardagen

Samtliga träffar sker kl 18:00-20:30 på Studieförbundet Vuxenskolan, Norra Långgatan 34 i Kalmar.

Vem ska du kryssa om du inte bor i Kalmar län?

Jag har fått flera frågor från folk som gillar mina åsikter, men inte kan rösta på mig eftersom de inte bor i Kalmar län. (Det är för övrigt en regel som jag gärna ändrar på när jag ändå ska revamp:a valsystemet.) Vi är flera som har tänkt samma tanke! I nätverket Liberati har vi slagit våra kloka huvuden ihop, och hittat kandidater som vi rekommenderar i en massa olika landsändar:

Personvalskryssa gärna en av dessa kandidater i Riksdagsvalet:

Dalarna: Camilla Lindberg (1)
Gotland: Johan Malmros (11)
Göteborg: Jasenko Selimovic (2), Annika Beijbom (6)
Kalmar: Björn Brändewall (3), Camilla Lindberg (25)
 Skåne Västra: Daniel Rhodin (5), Torbjörn Ekelund (12)
Stockholms Stad: Seved Monke (24), Rebecca Bakszt (28), Jessica Bagge (31), Mikael Ståldal (34)
 Stockholms Län: Tom Hedman (15), Monica Brohede Tellström (26), Peter Olevik Dunder (29), Amanda Brihed (42), Mattias Lönnqvist (47)
 Södermanland: Niklas Frykman (3)
Uppsala: Maria Weimer (2), Lina Nordqvist (13)
Västmanland: Agneta Berliner (1)
Västra Götaland Östra: Runo Johansson (8)
 Östergötland: Mathias Sundin (2), Tobias Josefsson (9), Helena von Schantz (14), Erik Svansbo (29)

Personvalskryssa gärna en av dessa kandidater i Landstingsvalet: 

Gotland: Johan Malmros (3) (Gotlands kommun)

Kalmar: Sebastian Hallén (10), Björn Brändewall (20)

Södermanland: Thomas af Bjur (1)

Stockholm: Erik Wassén (2), Martin Ängeby (4), Mattias Lönnqvist (4), Monica Brohede Tellström (10), Amanda Brihed (18)

Östergötland: Tobias Josefsson (15)

Annika Beijbom har skrivit lite mer information om vilka man kan kryssa.

Nu har jag inte 100 % koll på varenda åsikt hos alla dessa personer, men de är en bra startpunkt för dig som letar efter någon riktigt liberal person att kryssa!

Björn A-Ö: Spetsutbildningar

Skolan ska ge både stöd till de elever som behöver det, och stimulans till de elever som är extra begåvade. Därför är utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag om spetsutbildningar i högstadiet utmärkt. Även studiebegåvade elever har rätt att utvecklas i sin takt.

Om vi får fortsatt alliansregering och förslaget går igenom, kan de första eleverna börja på spetsutbildningar hösten 2012. Jag ser fram emot en skola där ingen hålls tillbaka och där var och en får uppnå sin fulla potential. Nu lägger vi de socialdemokratiska jantelagarna bakom oss.

Det är dagens matematik- och kemisnillen som kommer att skapa framtidens bränslesnåla bilmotorer, som räddar miljön. Det är de biologibegåvade som kommer att uppfinna framtidens växtförädlingsmetoder, som räddar människor från svält. Och bland de samhällsintresserade finns säkert en och annan framtida minister som kommer att ge oss lika smarta lagförslag som detta.

I framtiden ska Sverige inte bara dela ut Nobelpris. Vi ska få dem också!

---

Fler som bloggar: Helena von Schantz, Marcus Grundén, Ida Lindh, Per Altenberg, Rasmus Jonlund, Christer Sörliden.

Media: Barometern-OT, Expressen, DN, SvD, Aftonbladet. 

Björn A-Ö: Religionsfrihet

Jag tycker inte om religion. Men jag ska inte förbjuda andra att tro på det de vill.

Björn A-Ö: Jämställdhet och Konkurrens

Från den dag vi föds så behandlas män och kvinnor (och de som är både och eller varken eller) olika, och det är för det mesta kvinnorna som drar det kortaste strået. Det är inte OK. Vi föses in i olika roller som begränsar vår utveckling som individer.

Individens frihet är utgångspunkten för en liberal, så att se detta hämmande mönster och vilja bryta det är för mig en självklarhet.

Man kan göra hur många saker som helst för att förbättra jämställdheten och ändå bara skrapa på ytan. Vi måste stoppa vänsterns destruktiva kvotering, försvara RUT-avdraget, säga nej till ett omöjligt kvinnoideal och på olika sätt utmana könsroller. I höstas var jag med och tog fram en jämställdhetsplattform för Folkpartiet liberalerna i Kalmar län. Där föreslår vi bland annat:

• Jämställdhetsplaner, som inte bara blir hyllvärmare, redan i förskolan eller ännu tidigare.
• Vård ska erbjudas till kvinnor och män på lika villkor. (Så sker inte idag.)
• Mer flexibel arbetstid för den som är anställd av kommun eller landsting.
• Familjecentraler där även pappan får vara delaktiga under graviditet, födsel och ett barns uppväxt.
• Fler och billigare mammografiundersökningar.
• Rättvis fördelning av bidrag till föreningslivet mellan traditionella ”pojk”- och ”flick”-verksamheter.
• Bättre stöd till de som vårdar anhöriga i hemmet - en ansvar som oftast kvinnor får axla.
• Satsning i skolan på att utveckla entreprenörskap.
• Stöd till både mansjourer och kvinnojourer.
  

Men jag ska ägna särskild uppmärksamhet åt det som jag tror är den allra viktigaste åtgärden för att på lång sikt ge kvinnor mer makt över sina liv, nämligen genom att ge dem mer makt i yrkeslivet:

Öppna upp den offentliga sektorn för konkurrens.

De yrken som domineras av kvinnor ligger inom vård, skola och omsorg – med andra ord områden där vänsterpolitiker vill ha ensamrätt på att vara arbetsgivare. Många kvinnor har lägre lön än män, just för att löneutvecklingen i den offentliga sektorn är sämre än i den privata sektorn.

Detta tror jag inte är en slump. Om du inte har någon annan arbetsgivare som du kan byta till, har du som anställd en sämre förhandlingsposition när löner och arbetsvillkor ska förhandlas. Det blir inte bättre om facket, som du betalat för att förhandla åt dig, använder dina pengar till att öppet visa sin lojalitet för den politiska vänster (och ingen annan) som du försöker förhandla mot.

Lösningen på denna röda sörja heter valfrihet och konkurrensutsättning. Privata vårdcentraler, apotek, vårdkooperativ, friskolor. Där sköterskorna eller lärarna kan få vara sina egna chefer, lösa problemen på det sätt som de finner bäst, men som de kanske aldrig fick frihet till när de lydde under en detaljreglerad jätteorganisation med politiker i toppen.

I den liberalt styrda kommunen eller landstinget finns politikerna fortfarande med på ett hörn som arbetsgivare. Men den stora skillnaden här är att vi har tillåtit alternativen att etablera sig, att tävla om att ge den bästa vården, omsorgen eller utbildningen. De som stannar kvar hos den offentliga huvudmannen är de som själva har valt det för att de gillar det. Inte för att de inte haft något annat val, utan för att vi har förtjänat förtroendet.

Liberala arbetsgivare vågar alltså bli jämförda med andra. Det gör inte de rödgröna. När de rödgröna ropar ”vinst, så fult!” eller ljuger ihop ”nu får bara de rika utbildning!” så är de i själva verket bara rädda att förlora ensamrätten att vara arbetsgivare – att folk ska få se att det går att lösa saker mycket bättre än politikerna själva gjort det.

Men själv ser jag fram emot det. Våra största framgångar i välfärden ligger framför oss. Det är inte jag som kommer att komma med de revolutionerande lösningarna. Men bland tusen läkare och vårdbiträden, som startar egna praktiker och tillåts växa, bland dessa kommer de nya idéerna att kläckas som för samhället in i framtiden.

FORES tar initiativet för liberalismen

Jag är i Visby på almedalsveckan, och det är varmt!

En sak som slår mig är hur mycket den relativt nya tankesmedjan FORES sticker ut hakan. Idag är det vänsterpartiets dag men det kompenseras av att FORES utropar "Liberala dagen" och kör en heldag med bara seminarier om liberalismen.

FORES har även lanserat ett fräscht tillskott till de olika "eftertalsanalyserna". Efter varje partiledartal kör de ett "ideologiskt eftersnack", där de blixtsnabbt analyserar talet - lite mindre vad han hade på sig, lite mer på vad talet betyder för politiken:

• Sanningshalten
• Vad löftens kostade
  
• Var man placerar in löftet på en ideologisk skala

Fredrik Reinfelts tal igår beräknas t ex ha kostat ca 10 miljarder, och då var han ändå mycket restriktiv med sina vallöften. Det sa bli intressant att se vad Lars Ohlys tal kostar ikväll!

Internet påverkar makthavarna: valkompassen blir lite bättre

Jag noterar att TT Spektras valkompass, som jag tidigare kritiserat, har förbättrats lite. Jag skrev ett mail till dem som sammanfattade min kritik och fick sedan svar av Stig-Björn Ljunggren.

De tycks ha uppmärksammat den synpunkt som jag (och säkert många andra) framfört, om att buggningsfrågan inte täcker in integritetsdebatten särskilt väl, och ersatt den med en FRA-fråga.

Precis som ledarbloggen analyserar, så är denna debatt ett exempel på just det som jag tycker gör Internet till ett så fantastiskt verktyg för frihet och demokrati, och därmed en oundgänglig del i en liberal värld:

• Kritiken kan spridas blixtsnabbt mellan människor som delar ett intresse, men annars aldrig hade träffats eller ens hört talas om varandra.
  
  
• Ingen kan göra allting. Men alltid finns det någon som gör något. Jag hade inte tid att göra ett eget test med vettigare viktning, men det hade Mikael Nilsson (PP), som i sin tur tog hjälp av det facit som hade klurats ut av Kunriri. Rekommenderas!
  

Fria människor hittar lösningar, eller hur? :)

Nu återstår att se om stortidningarna tar upp kampen om att skapa den bästa valkompassen, vilket i så fall bekräftar en annan liberal grundtes: att konkurrens leder till högre kvalitet för konsumenterna, i detta fall väljarna!

Förbud dödar. Fria människor hittar lösningar.

Den politiska debatten kryllar av pekfingrar som varnar för hur dåligt allt blir om vi inte reglerar, om vi inte styr folk med höga skatter, om vi inte förbjuder dem att göra saker som vi själva ogillar. Men varför ska man tro på dem, när de mest extrema frihetsreformerna – hundra gånger djärvare än något svenska riksdagspartier skulle våga häva ur sig – ger bättre resultat än vi vågat drömma om?

• Estland låg i spillror när de äntligen blev fria från sovjetkommunismens diktatur. Deras nyvalde president byggde upp landets ekonomi från grunden enligt nyliberale nobelprisvinnaren Milton Friedmans teser, med kraftiga avregleringar, privatiseringar och platt skatt. Presidenten visste inte att dessa läror aldrig hade praktiserats fullt ut förr. Vips, så blev Estland en av världens starkast växande ekonomier, med 7 % tillväxt per år!
  
  
• I holländska Drachten hade man fått nog av alla trafikolyckor. En trafikingenjör övertygade dem att plocka ner alla trafikskyltar i stan. Vips, så minskade trafikolyckorna drastiskt. För folk började tänka själva. Då blev de mer hänsynsfulla.
  
  
• Portugal hade under 1990-talet enorma problem med droger, bland de värsta i hela EU. Ju mer de förbjöd, desto värre blev det. Men 2001 avkriminaliserade de alla droger (både bruk och innehav), inte bara lätta droger som marijuana utan även kokain och heroin! Vips, så behövde folk inte ge pengar till den organiserade brottsligheten för att få droger och behövde inte vara rädda för att söka hjälp mot beroende. Nu är Portugal ett av världens mest drogfria länder.

Sen har jag inte ens nämnt Internet. Är det någon som för en sekund tror att vi hade haft denna revolution av yttrandefrihet, av handel, av kommunikation, om världens politiker hade fått säga Ja eller Nej till IT-utvecklingen 1990? Nej, det hade stoppats så fort någon nämnde ”porr” och ”bombrecept”.

Så nästa gång någon talar om för dig att folket inte har förstånd nog att fatta goda beslut, att de måste regleras och styras för deras eget bästa: lyssna inte.

För förbud dödar. Men fria människor hittar lösningar.

The philosophy of liberty

Intressant bildspel som går in på frihetens fundament. Vad har vi rätt till – vad har andra människor rätt till? Vilka rättigheter kan vi överlåta åt andra?

Såna här resonemang är väldigt abstrakta, men de går  alldeles utmärkt att översätta till vår vardag, om man bara tänker efter lite – och då får man nytt perspektiv på saker.

Det är ju trots allt så att staten, det är vi

Klart, det är ingen som vill bli av med jobbet, men jag förstår inte hur det ska bli bättre av att staten går in med pengar i fabriker som tillverkar saker som vi inte vill ha. Det är ju trots allt så att staten är vi. Då hade det varit bättre att vi *köpte* en Volvo om vi nu trodde att vi ville ha en Volvo. Uppenbarligen *vill* vi ju inte ha stora, miljöovänliga bilar som tillverkas i ett land där det är för dyrt att tillverka bilar.

– Magnus Betnér har båda fötterna på jorden i sin webcam-kommentar till 28-miljarders paketet, och spånar tankvärt på hur jobben (inte) kommer att se ut i Sverige om 70 år. På SVT Debatt.

Många liberaler verkar vara ense om att regeringens bilstödspaket är en dålig idé, men att

1. det när allt kommer omkring bara är 3 av de där 28 miljarderna som folket verkligen blir av med
2. det hade varit tusen gånger värre om sossarnas förslag, att spendera svenska folkets pensionsfonder på att köpa upp bilindustrin, hade gått igenom.

Det känns som en klen tröst. Tusen gånger bättre än sossarna är inte tillräckligt. Det ska vara bra också.

Ska jag tolka detta som att regeringen behövde ”visa handlingskraft” för att få tyst på Mona Sahlins gnäll, och valde en relativt harmlös satsning?

Alexander Bard blir folkpartist

Med sprudlande glädje har jag noterat att mångsysslaren Alexander Bard (åter?) gått med i Folkpartiet liberalerna. Bard gör inte bara härlig musik, han är även ständigt delaktig i samhällsdebatten och genom att grunda interesting.org tillsammans med tvillingarna Härén så upptäckte jag dessa två mentala vitamininjektioner. (Fredrik Härén har jag skrivit om här, och Theo Härén var lätt den bäste föredragshållaren i politikerveckan i Visby i somras.)

Men tillbaka till Bard. I sin debattartikel förklarar han föredömligt varför partipolitiken fortfarande behövs i Sverige på 2000-talet, och inte kan ersättas med ”enfrågerörelser” och ”enminutsengagemang”. Samtidigt klargör han att han inte tänker bli någom kändisrekrytering eller queer-alibi i partiet. Därmed blir han nog mer tagen på allvar.

Bard är, för att citera en BWO-lyssnare, ”lite vulgär ibland men ständigt intressant att lyssna på”. Han kan bli en välbehövlig vitamininjektion för Folkpartiet.

Bard skriver f ö mycket om det nystartade cyber-fp-nätverket Liberati. Och det låter ju intressant. Men vart hittar man Liberati?

Björn till Bryssel!

På Fp:s länsförbundsmöte igår beslutade mötet att föreslå mig som länets kandidat till Europaparlementet inför valet nästa år. Jag tackar ödmjukt för förtroendet och ska göra mitt bästa. Efter mötet gick följande pressmeddelande ut:

Björn Brändewall Fp-kandidat till EU-parlamentet

– Det är en kritisk EU-vän med stark liberal kompass vi vill nominera till vårt partis lista inför Euparlamentsvalet, säger Sverker Thorén,Västervik, ordförande för Folkpartiet liberalerna i Kalmar län.

Vid gårdagens sammanträde med styrelsen för länets folkpartister beslutade man föreslå Björn Brändewall, Kalmar, som länets kandidat i det provval som genomförs under hösten och vintern. Slutgiltig ställning tar länsförbundet vid sitt höstmöte 18/10 i Kalmar.

Björn Brändewall är 28 år, bosatt i Kalmar, arbetar som webbproducent, har tidigare varit distriktsordförande för LUF och är nu lokalt aktiv i skolpolitiken. Hans intressen är förutom politik, körsång, jympa, hundar och matlagning.

– Jag kandiderar för att slå vakt om unionens huvudsyfte – att göra det fritt för människor att resa, investera, bosätta sig och arbeta över landsgränserna. Tyvärr har EU istället för att avreglera också producerat förbud och protektionism på löpande band. Som Folkpartist och EU-vän kan jag komma med trovärdig kritik för att förändra detta, säger Björn Brändewall (fp).

Ordets makt

Detta är det som irriterar mig mest med Jan Björklunds tal i Almedalen härom veckan:

	Jan Björklunds tal	Maud Olofssons tal
”Liberal”	1 gång	1 gång
”Krav”	6 gånger	0 gånger
”Frihet”	0 gånger	11 gånger

Varför är fp-topparna nuförtiden så fobiskt rädda att ta ordet ”frihet” i sin mun, i en tid när nästan alla andra partier kallar sig liberala, och friheten ständigt firar nya triumfer jorden runt i form av historiska fattigdomsminskningar, kvinnobemyndiganden och fredsperioder? De som stått upp för dessa ideal i motvind, årtionde efter årtionde, borde gott kunna sträcka på sig när friheten väl blir poppis, istället för att rygga undan och låta de gamla förmyndarna sno rampljuset.

Jag vet att partiledningens aversion mot ordet inte delas av partimedlemmarna. Är det någon PR-dummer som har kommit på det, eller?

Det finns dock en viss tröst. Ta en titt på han som brukar vara den främste beskyllaren mot Björklund för att ställa för mycket krav:

	Lars Ohlys tal
”Liberal”	0 gånger
”Krav”	23 gånger
”Frihet”	2 gånger

En hel vecka frihet. I Sverige.

Suck. Det är inte ofta jag säger det, men… jag vill bo i Stockholm!

Men äh. Jag har ju den betydligt mer intensiva helgen Universitet Liberal att se fram emot nästa vecka. Västerås, here I come!

DN Kulturs hetsjakt på liberaler

När jag läste på medieprogrammet i slutet på 90-talet så gjorde vi studiebesök på Expressens och Aftonbladets redaktioner. Jag minns att nån i klassen frågade om man måste ”vara sosse” för att få jobba på Aftonbladet. Vår guide där svarade att nej, såna krav ställer man bara på de som jobbar på ledarsidan och kultursidan.

Uppenbarligen ställer inte DN (oberoende liberal) lika hårda krav på sin kulturredaktion…

---

På DN Kultur pågår ärekränkning på hög/låg nivå. Liberaler i allmänhet och författaren Johan Norberg i synnerhet har fått vänja sig vid att här bli bespottade som person – utan att få sina faktiska åsikter bemötta, utan någon ordentlig faktabas, och utan att få svara på anklagelserna. Lågvattenmärket nåddes nyligen när DN-medarbetaren och marxist-mytomanen Andreas Malm anklagade Norberg för islamofobi med lövtunn guilt-by-association. Med tanke på att Norberg i åratal försvarat islam och muslimers rättigheter, både i ord och handling, är detta inte bara en allvarlig anklagelse, utan även rent löjligt.

Det har funnits en ganska tydlig vänster-höger-vinkling på debatten. DN Kultur förefaller hata liberaler så till den grad att de tar varje tillfälle att smutskasta dem. Med idel faktafel som grund – i de fall där de hänvisar till liberalernas åsikter över huvud taget.

Detta gör mig förbannad. Jag har läst mycket av Norberg, och han är en intellektuellt hederlig man som belägger allt han säger med fakta. Han erkänner ödmjukt fel när han bemöts med saklig kritik (vilket tyvärr inte sker så ofta). Och det säger jag inte bara för att jag ligger ideologiskt nära Norberg. Snarare är det tvärtom, att jag flera gånger fått ändra mina åsikter eftersom Norberg argumenterar så sakligt och seriöst och avhåller sig ifrån den pajkastning som ofta präglar den politiska debatten.

Därför gör det mig förbannad när vår största dagstidning publicerar artikel efter artikel som, helt utan grund, försöker koppla honom till främlingsfientlighet och annat fult. Hundratusentals DN-läsare har vid det här laget fått sig en mörk bild av Norberg som helt enkelt inte är sann. Bloggare från både vänster och höger har ryckt in till hans försvar, men vad spelar det för roll för de människor som bara läser pappersupplagan av DN?

En artikel i Expressen ger en sammanfattning av historien och på sin blogg, med start ungefär här dokumenterar Norberg noggrannt allt som händer. Jag ser fram emot att den här soppan ska ta slut – helst med rejäl rannsakan på DN:s kulturredaktion som följd – så att Norbergs vanligtvis superintressanta blogg åter kan börja handla liberalism, kapitalism och globalisering.

Argument för en mindre stat?

Man kan förstås tolka föregående inlägg på ett annat sätt. Har vi en för stor statsapparat i förhållande till folkets intresse för att påverka saker på statlig nivå? Ska vi verkligen frånta folk deras beslutsrätt i en massa frågor och lyfta upp dem till det politiska planet, om folk därmed tappar kollen på vad som händer?

När vänsterdebattörer förespråkar att makten ska tas ifrån medborgarna och koncentreras till kommun och stat, så gör det de med argumentet att det blir ”under demokratiskt påverkan” då, eftersom besluten då fattas av personer som (en del av) folket (indirekt) röstat på.

”Du får mindre att säga till om, men det är OK, för folk som du röstat på får makten istället.” Så går tankegångarna, när man ska försöka förklara att det är mer demokratiskt än att du får bestämma själv från första början.*

Men om vi vet att de flesta medborgarna, oavsett parti, är så ointresserade av politiken att de kan se regeringsföreträdare i teverutan varenda kväll i Aktuellt och Rapport i fyra års tid utan att snappa upp vilket av de två blocken de representat… kan man då verkligen påstå att folk känner att de kan och vill påverka hur makten utövas på den nivån?

Okunskapen handlar nog inte om dumhet. Det handlar istället om ointresse. Vanligt folk känner inte att de kan påverka besluten när de flyttats så långt bort ifrån dem, så de ger upp och fokuserar istället på den allt mindre del av sina liv där de fortfarande har något att säga till om. Vilket är helt rationellt. Det är även ett argument för att inte fatta så många beslut över folks huvuden. Om man är intresserad av demokrati, alltså.

Om statens storlek ska återspegla folkets vilja att påverka saker på statlig nivå, borde den svenska statsapparaten krympas rejält. Färre politiska beslut, fler köksbords-beslut!

---

* Det är ingen dålig princip i sig, men den bör bara användas när den verkligen löser några problem.

Hellre reservant än moraltant

Kongressen är över och det har varit många spännande debatter. Jag har fått ändra åsikt i en del frågor. Jag kan dock konstatera att många delar min besvikelse över att förbundet under dessa dagar tagit många steg åt moraliserande sossevänster och lämnat visionerna därhän. Även om det förstås finns ljusglimtar:

Till det goda hörde att vi är för en avkriminalisering av narkotikabruk, är fortsatt emot hetslagen och är emot en obligatorisk a-kassa. Dessutom är vi för polyamorösa giftemål. Det är ballt om något. /Saga

Missförstå mig rätt. Jag har dunder-respekt för den LUF-medlem eller förbundsstyrelseledamot som har andra åsikter än jag, men kan motivera detta utifrån den liberala ideologin. Så skedde flera gånger. Men i många andra skiljefrågor så upplevde jag inte alltid att jag fick ett sakligt bemötande i talarstolen. Det gör mig vred. Således blev det till att skriva ett antal reservationer.

Jag har redan börjat höra från vänner som nu känner sig tvugna att lämna förbundet pga sosseriet. Men sånt här går i vågor. Förbundet har genom historien legat både längre till vänster och längre till höger än det gör just nu. Jag får stanna kvar och försöka förbättra. Ett tag till iaf.