Eurovision är avslutad, och eftersom alla är intresserade av vad jag tyckte så kommer här min topplista... och lite annat.
Eurovision är ju politik, som alla vet, och få är så Eurovision-tokiga som vi folkpartister:
Först och främst så var ju alla pausinslagen hysteriskt roliga -
Petra Mede & co har gjort ett fantastiskt jobb med att fånga den svenska folksjälen!
Musikmässigt var det på det hela taget ett ganska slätstruket år. Många halvdana låtar, men några stack ut rejält.
Låt nr 1 enligt mig:
Ukraina: ”Gravity”... jag ryser varenda gång jag hör den. En medryckande stråkrytm med små variationer för varje vers, men tyvärr ett mycket antiklimaktiskt slut. Hade gärna sett att de hade slopat Disneyfilm-urinvånar-jojkandet i bakgrunden också, sånt är sååå överanvänt. ”Jätten” som bär in sångerskan i början ger mysiga vibbar av det ofattbara spelet Shadow of the Colossus.
Låt nr 2 enligt mig:
Nederländerna: Anouks röst och de okonventionella ackordföljderna ger den här låten en dovhet som blir helt magisk. Många hoppades på en ny ”Nobody's wife”, men jag var bara glad att slippa det. ”Den här är för bra för Eurovision”, som en vän sa till mig - och väljarna tycktes hålla med. :(
Låt nr 3 enligt mig:
Norge: som Depeche Mode lät i mitten på 1990-talet, men lite mer industriellt - lite Useless, lite Walking In My Shoes.
Låt nr 4 enligt mig:
Rumanien: Oh my LORD vilken guilty pleasure! Utan tvekan årets straightaste inlägg. En transylvansk moderkaka som hämtad från en boss-strid i något av 00-talets Castlevania-spel. Det är alltid pluspoäng när ett land sänder en kontratenor till Eurovision, och till skillnad från
Bulgarien 2009 så kan den här killen hålla tonen på scen - men inte volymen. :(
Nödrimmen ger extra camp-krydda till denna härliga pastisch. (true/blue, bright/light, fire/desire...)
Låt nr 5 enligt mig:
Bulgarien: ett växlande ambient och trumbaserat bidrag som rider på lite dissonanser och härlig slagverks-entusiasm på scen. Åkte tyvärr ut i semifinalen.
Andra hyfsade:
- Belgien - Helt OK power-pop med catchig refräng. Komiskt bisarr koreografi! :)
- Malta - Tja, en lugn och mysig no-worries-låt, som ser ut att framföras av Lars Leijonborgs försvunne son.
- Moldavien - hade kunnat bli riktigt bra om inte refrängen var så tjatig.
- Island - en värdig tolkning av Melodies of Life från Final Fantasy IX. ;)
Sverige, då? Tja, det gick väl ungefär som jag hade väntat mig... även om Robin Stjernberg äntligen hade lärt sig att hålla tonen, passerade låten ganska obemärkt förbi. :(
Danmark, då? Tja, den var väl inte direkt dålig, men jag fattar inte vad folk såg i den. (”Come
feisch me now!” ;)
Drakarna:
”De stora ländernas” bidrag var anmärkningsvärt oanmärkningsvärda. Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien – jag kan inte minnas hur en enda av dem gick, fem minuter efter att jag hört dem. Förutom att det går utmärkt att sjunga ”Knock, knock, knocking on heaven's door” till Storbritanniens bidrag. Och nej, Tyskland, ni lät
inte som Euphoria.
Några bottennapp:
- Serbien - Jaha, är det Eurovision jag tittar på eller ett Sailor Moon-cosplaykonvent?
- Belarus - Hahaha- nej.
- Finland - Den lät som om de försökte göra en så störig låt som möjligt.
- Litauen - Musikaliskt hade den en bra grund, men sångarens försök att att ta sig an det engelska språket gav oss en del skratt i tevesoffan. Och texten är helt obegriplig:
If you don't know / I'm in love with you
When summertime comes / It becomes untrue (?!?)
Because of these shoes / I'm wearing today (?!?)
One is called love / The other is pain (?!?)
Men om
du gillade någon dessa så var det väl bra för dig! Eurovision handlar om lika delar blodigt allvar, lika delar trams. Happy listening!