Läsning i fokus för Jan Björklund i Kalmar

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) besökte Lindöskolan i Kalmar i fredags för att prata om läsning. Han fick träffa klass 3 B och läste högt för dem ur en sagobok. Han stannade upp då och då och frågade eleverna varför de trodde att karaktärerna i historien gjorde som de gjorde. Björklunds lästurné i landet handlar om att uppmuntra just till läsning, och till att diskutera det man har läst. Svenska elevers förmåga att ta till sig en längre text har dalat i många år, och denna utveckling måste vändas.

Jan Björklund pratade även med svensklärarna på Lindöskolan om hur de arbetar med läsförståelse. Kalmar har beviljats projektbidrag ”Läslyftet” av regeringen för att fortbilda sig kring detta. Det blev ett bra samtal med lärarna, men det bekräftade, med nästan obehaglig träffsäkerhet, den problembild som vi brukar diskutera i Folkpartiet, nämligen om lärarutbildningens förfall på 1990- och 2000-talet.

Lärare från olika generationer gav spontant sin syn på hur väl lärarutbildningen hade utrustat dem att möta barnen i klassrummen, och det var verkligen som natt och dag. Lärare från 1970-talet kände sig väl utrustade, men lärare som utexaminerats på 1990-talet, från den lärarutbildning som förra regeringen lämnade efter sig, har knappt fått någon utbildning alls i hur man lär barn att läsa! Detta fastän de ska jobba med de minsta barnen och fastän läsförmågan är skolans viktigaste uppgift.

Folkpartiets och alliansregeringens reform av lärarutbildningen har ställt detta till rätta nu. Men lärarna som gick den bristfälliga utbildningen arbetar ju fortfarande ute i skolorna. Därför behövs regeringens satsning på läspedagogik, och det visar hur gamla regeringars synder kan sätta spår som sitter kvar i skolorna i flera generationer om inget görs.

Det är i detta sammanhang som sossarna låtsas att de internationellt sjunkande skolresultaten i PISA 2012 beror på alliansens nya reformer, fastän de vet att det som utvärderades då var den gamla skolpolitik som Socialdemokraterna hade lämnat efter sig. Allt ska inte skyllas på gamla synder från sossarna, men en hel del hör rätteligen hemma i den röda skamvrån!

 * * *

Jan Björklund fick även ge en intervju till Sveriges Radio om hashtaggen #Björklundsskola som växt fram de senaste veckorna.

 * * *

Var så god och sätt en rolig bildtext till den här!

Mitt deltagande på dagen avslutades med en välbesökt medlemslunch för folkpartister från hela länet, där Jan Björklund gav oss sin bild på utmaningar som jobben, skolan och demokratin i EU.

Han jämförde hur skotten i Sarajevo för exakt 100 år sedan ledde till ett världskrig. Men skotten i Sarajevo på 1990-talet, som gällde precis samma etniska gruppers konflikter, kunde vi hantera bättre (inte bra, men bättre) tack vare ett fungerande och stabiliserande EU-samarbete i de kringliggande länderna.

Mattekunskaper i åttan - mina egna och dagens elevers

Inslag skriver om hur svenska elevers mattekunskaper har försämrats, och hur fort det har gått. Kolla diagrammet from TIMMS-studien:

1995 var året då jag själv gick i årskurs 8. Jag var nog tillräckligt bra i matte för att platsa in i det grå fältet, men jag skulle inte påstå att jag var exceptionell. Jag tycker att de mattekunskaper jag fick är ungefär vad som behövs för att fatta goda beslut i jobbet och i vardagen.

Vi var den sista årskullen som fick betyg i grundskolan enligt 1-5 skalan. Sen ersattes den med de luddigare G-VG-MVG. Andra flummiga skolreformer avsedda att dölja elevers olikheter trädde i kraft ungefär vid denna tiden.

Titta på 2011. Åttondeklassare med motsvarande mattekunskaper var utrotningshotade 2011. Det skrämmer mig.

Det enda som lugnar mig är att det var efter 2011 som Folkpartiets och alliansens stora skolreformer började träda i kraft. Men har vi gjort tillräckligt för att trenden ska komma att vända? En av de reformer från 1990-talet som kanske skadat likvärdigheten mest, kommunaliseringen, är fortfarande i kraft. Folkpartiet är det enda parti i regeringen som vill göra skolan statlig igen. 84 % av svenska folket håller med oss om detta. Det spelar roll vilket alliansparti man röstar på.

Rätten att få använda kontanter

Jag har lämnat in denna fråga, som kommer att diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten. Välkommen att lyssna!

Interpellation till Johan Persson (S), ordförande kommunstyrelsen

Allt fler banker slutar att hantera kontanter åt sina kunder. Detta gör livet svårare för kommuninvånarna på flera sätt, och hotar mer grundläggande rättigheter än man kan tro.

• När lokala bankkontor stängs eller helt slutar med kontanter innebär det att handlare på landsbygden i praktiken tvingas agera bank. De måste hålla sig med mycket kontanter för att klara detta vilket kostar mycket pengar att göra på ett säkert sätt. Ytterst kan detta bli ett hot mot lokalhandelns redan utsatta existens.
• Ideella föreningar får ofta in pengar på olika aktiviteter - fika, lotterier, loppisar etc. Det kan vara ganska mycket pengar fast i små valörer, som ingen vill ta emot - utom möjligen till en saftig avgift som äter upp hela föreningens förtjänst.
• Ur integritetsperspektiv blir våra privatliv mer utlämnade när våra köp bara kan betalas elektroniskt med kort. Banken, utfärdaren av korten och affärerna får möjlighet att kartlägga vår konsumtion av varor och tjänster över tid. Detta är saker som företagen helt enkelt inte har med att göra.

Förre rikspolischefen Björn Eriksson har förordat att kommuner bojkottar banker som inte hanterar kontanter. Kommunen bestämmer visserligen inte hur bankerna ska bedriva sin verksamhet. Däremot kan vi i våra val av samarbetspartners villkora avtalen med etiska krav på deras verksamhet. Som en stor aktör har vi stort inflytande som kan användas för att ta ställning för den enskildes rätt gentemot storföretag.

Därför undrar jag:

• Är du redo att verka för Kalmar kommun, på egen hand eller tillsammans med andra kommuner, ställer krav i upphandlingspolicyer och dylikt, att banker som kommunen arbetar med ska erbjuda kommuninvånarna kontanthantering?
• Ser du några andra möjligheter för kommunen att säkra tillgången till trygg kontanthantering på orter där banker lagts ner eller slutat erbjuda det?

Björn Brändewall

Folkpartiet Liberalerna

Varför måste alla skolor ha samma matsedel?

Det vill jag ha en politisk debatt om. Därför har jag idag lämnat in denna fråga, som kommer att diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten. Välkommen att lyssna!

Interpellation till Dzenita Abaza (S), ordförande Servicenämnden
Flera elevråd i Kalmars skolor har framfört klagomål på att alla skolorna numera ska ha samma matsedel. De uppger att kökspersonal känner sig bakbundna, vilket leder till "tråkigare mat". Elever får inte lägga till kryddor eller ketchup för att göra maten aptitligare, då dessa innehåller salt och socker.

 När Södermöre kommundelsnämnds begäran om att inte behöva tillhöra den gemensamma kostorganisationen behandlades i april 2012 var det många ledamöter i fullmäktige som var oroliga för att den nya organisationen skulle inverka negativt på t ex brukares möjlighet att påverka maten eller på personalens möjlighet att sätta sin prägel på densamma. Att nu elevråden bekräftar likriktningen och känner att de inte kan påverka är mycket olyckligt och precis det vi ville undvika.

Ett argument som har framförts för likriktningen är att man vill ha full kontroll över näringsberäkningen på varje portion. Det låter lovvärt, men känns som ett slag i luften om det leder till att eleverna inte äter maten, eller bara tar lite knäckebröd till lunch. Och det går ändå inte att tvinga barnen att ta exakta tallriksmodeller när de serverar sig själva.

Alla barn är olika och gillar olika saker, vilket gör att de tar mer eller mindre av de olika saker som serveras från dag till dag. Det finns ingen enhetsmall som passar för alla. Utmaningen för varje skolköks personal är att göra maten så god och intressant att barnen självmant äter varierat och näringsrikt. För detta behöver personalen stor frihet.

Hungriga barn lär sig dåligt. Barnen behöver energi för att växa, kunna koncentrera sig och ta del i undervisningen. Mat ska vara en lustfylld upplevelse, och det viktigaste med skolmaten är att den blir uppäten över huvud taget. Att inte få i sig näring alls är mycket värre än att få i sig en god och varierad måltid med till exempel lite extra kryddor.

Därför undrar jag:

• Vilka möjligheter har skolköken att sätta sin egen prägel på maten som serveras?
• Är du redo att verka för mer frihet och kreativitet i skolköken?

Björn Brändewall

Folkpartiet Liberalerna

Särskolan måste flytta på sig - igen

Igår kväll var jag på föräldramöte på gamla Tullbroskolan. Särskolans lokaler på Vasaskolan har dömts ut ur brandsäkerhetssynpunkt, och man måste snabbt hitta nya lokaler. Förslaget är att de efter sportlovet ska börja gå i gamla Tullbroskolans lokaler, som just nu står tomma.

Samtidigt är detta en elevgrupp som är mycket känslig för förändringar, och har stort behov av kontinuitet när det gäller lokaler. En del av eleverna har autistiska drag och har därför svårt att bryta upp och förflytta sig utan bli oroliga. Det är tillräckligt jobbigt att bara gå i skolan.

Tullbroskolan saknar dessutom lokaler för bland annat hemkunskap, slöjd och gymnastik, vilket innebär att eleverna kommer att behöva skjutsas till andra skolor för att kunna ha dessa lektioner. Varje förflyttning blir ett eget logistiskt projekt.

Det är sorgligt att kommunen har hamnat i denna situation. Jag röstade nej till att flytta särskolan till Vasa från första början, och tyckte att de hade det bättre på Lindöskolan. När jag besökte lokalerna på Vasa 2012 kunde jag konstatera att de lämnade mycket att önska. Det finns nu planer på en helt ny, ordentligt byggd särskola vid Falkenbergsskolan. Men denna kommer inte att slå upp portarna förrän tidigast höstterminen 2015. Ständigt är det att de mest känsliga eleverna som flyttas runt mest.

Föräldrar som jag pratade med efter mötet igår känner att personalen gör sitt yttersta för att flytten ska bli så smidig som möjligt och att göra det bästa man kan av Tullbroskolan. Men samtidigt är man orolig för att särskoleeleverna kommer att bli isolerade från övriga elever, och att biltrafiken utanför Tullbroskolan kommer att göra barnen oroliga.

Jag har haft tät kontakt med särskolans rektor och diskuterat olika idéer för att hitta en bättre lokallösning. Olika skolor som skulle ha plats för eleverna, olika lokallösningar man skulle kunna göra på annat håll. Jag vill verkligen att vi vänder på varenda sten här. Fantastiskt vore om vi kunde hitta någon lösning i anslutning till Falkenbergsskolan, dit de ändå ska flytta om två år. Definitivt beslut om Tullbroskolan kommer att tas på måndag, men till dess kommer jag att fortsätta leta idéer för att hitta en så trygg lokallösning som möjligt.