I en text på SvD:s kultursida har
Adam Svanell gjort ett litet
test på 4 frågor, där han i en raljerande ton menar att vad man än gör så har man (enligt vissa kritiker) gjort sig skyldig till att gynna Sverigedemokraterna. Det är kanske menat att vara ironiskt, men det lilla allvar som finns i botten kan jag inte lämna oemotsagt.
Jag hör till de kritiker som länge hävdat att
ledarskribenter, politiker och pöblar på (främst) vänsterkanten genom sitt
agerande och
dåliga debatterande ger Sverigedemokraterna mer makt och fler röster än partiet någonsin hade kunnat få av egen kraft. Jag hör alltså till de som Svanell raljerar mot, men jag känner mig inte direkt träffad av ”testet”. Svanells exempel är nämligen så tillrättalagda att han helt missar de poänger han försöker göra.
FRÅGA 1 jämför nedrivningen av SD:s tunnelbanereklam med att riva ner en handskriven lapp i sitt trapphus. Det håller inte. Att riva ner en betald reklamannons är att kränka yttrandefriheten och äganderätten. Att ta ner en sannolikt olaglig affischering i ett trapphus är att
försvara äganderätten. (Vems uppdrag det är att ta ned olaglig affischering i ditt trapphus får du ta upp med din hyresvärd eller BRF.) Och det blir bara riksnyhet av att du rivit ner den
om du filmar det tillsammans med en pöbel och sen sprider filmen på sociala medier.
FRÅGA 2 hävdar att om ett nyhetsprogram skulle rapportera om en studie som visar odelat positiva effekter med invandring, så har man ”köpt SD:s problemformulering” att invandrare måste bevisa att de är nyttiga för att få finnas här. Men nej, så är det inte alls. Att konstatera fakta är att konstatera fakta. Det är neutralt. Det är om man
försöker motivera öppen invandringspolitik med att det är bra för samhället som man köpt problemformuleringen.
Jag delar ibland länkar som visar de positiva effekterna med migration, mest för att visa att SD:s politik helt enkelt inte hänger ihop, men jag brukar understryka att jag skulle försvara fri rörlighet
även om det visade sig vara dåligt för t ex statskassan, helt enkelt för att fri rörlighet är en grundläggande
rättighet. Och det borde du också göra.
FRÅGA 3 säger att du gör dig skyldig till censur om du inte delar en rasitiskt vinklad artikel från en opålitlig nyhetssajt. Svanell verkar inte veta vad censur betyder.
Du har aldrig någon skyldighet att sprida någon annans dynga. Det får de göra själva. Så länge du inte aktivt hindrar dem från att uttrycka sin åsikt så är det ingen censur. Problemet med att många partier (inte alla) försökt ”tiga ihjäl” SD genom åren har handlat om att man inte bemött dem
sakpolitiskt. Men
uppmärksamhet har man gett dem, genom att högljutt ta avstånd från dem samtidigt som man sällan gått in på sakpolitik. (Kanske för att man själv
inte haft så mycket att komma med vad gäller integrationspolitik. Kanske för att inte avslöja att vänsterns egna invandringspolitik ibland faktiskt är
till förväxling lik SD:s.)
Det finns ingen bättre reklam för ett parti än bli ständigt omtalat
utan att få sin politik synad. Jag inser att detta blogginlägg per automatik faller i den kategorin, och beklagar det. Men det känns viktigt att bemöta Svanells dumheter här så att folk förstår att det spelar VISST roll hur man beter sig. SD får INTE ökat väljarstöd vad vi än gör. Bara när vi gör vissa riktigt korkade saker som Svanell försöker ursäkta.
Nåväl.
FRÅGA 4 hävdar till sist att oavsett vilket ämne en politiker väljer i en debatt mot en Sverigedemokrat, så har man gynnat dem på något sätt. Pratar man invandringspolitik har man ”låtit SD sätta agendan”. Gör man det inte har man ”gett SD monopol på invandringsfrågan”. I båda fallen får jag väl säga: ”det beror väl på vad man säger i debatten”. Debattera
olika frågor med SD precis som du skulle göra med andra partier. Påpeka rasism, främlingsfientlighet och diskriminering när den dyker upp i förslagen, men ha inte det som ditt enda argument.
Och det vore dumt att
bara debattera ett partis favoritfråga varje gång du möter dem. Debattera den frågan med
andra partier också. Vore det inte himla fräscht att se en spänstig debatt om invandrings- och integrationspolitik, mellan två partier som INTE är SD? (När jag själv vill debattera dessa frågor brukar jag faktiskt inte rikta udden mot Sverigedemokraterna, utan mot Socialdemokraterna och LO. Det är S/LO som har lagt grunden för många av problemen vi har idag, och det är deras politik som måste förändras för att vi ska få till någon förändring.)
Så för att sammanfatta:
- Vifta inte bort kritiken att vissa SD-kritiska handlingar snarare hjälper dem. För det gör de. Mobbning och hets mot Sverigedemokrater stärker människors sympatier för den utsatte på precis samma sätt som när det riktas mot t ex tiggare.
-
Bara för att SD påpekar att Sverige har integrationsproblem så är det inte din uppgift att förneka det. (Det vore att anpassa sig efter SD.) Erkänn de problem som finns, även om ditt parti råkar ha haft skuld i det, och föreslå lösningar. Det har vi i Folkpartiet gjort sedan långt innan någon ens trodde att SD skulle komma in i riksdagen, och det fortsätter vi att göra.
- Läs på om deras politik (och ditt eget partis innan du sätter dig på höga hästar) och bemöt dem sakligt, men lägg inte mer energi på dem än 13 % riksdagsresultat berättigar. Det finns andra partier också.
- För all del, påpeka när de inte har rumsrena åsikter. Men börja inte varenda mening med ”Ni är rasister” om du inte kan förklara varför.
- För all del, lyft fram att partiet har allt annat än rumsrena rötter, som gör att man bör ifrågasätta deras motiv. Men hymla i så fall inte med att Vänsterpartiet också har vidriga rötter. V har haft kanske något årtionde längre på sig att putsa på fasaden än SD har haft. Hur upputsad tror du att SD:s fasad kommer att vara om ytterligare ett årtionde?