Annan nyhetsvärdering när det rör just Israel/Palestina

Sveriges Radio rapporterar än en gång bakvänt när det gäller Israel/Palestina-konflikten. Ur dagens morgoneko, ca 7:20 minuter in:

Tre palestinier sköts till döds när de idag attackerade israeler på västbanken, det uppger den israeliska armén. Två av dem öppnade eld vid en busstation och den tredje rammade ett militärfordon.

Huvudsatsen här blir att palestinier (inte "terrorister", eller "beväpnade män", utan "palestinier") sköts till döds. Att de var terrorister som hade öppnat eld mot israeler blir bara en bisats. Hur det gick för de attackerade israelerna får vi inte veta alls.

Tycker du att jag hänger upp mig på detaljer? Tja, jämför då med hur annorlunda samma nyhetsuppläsare presenterade nyhetsrubriken omedelbart innan, bara 25 sekunder tidigare:

Minst 16 människor dödades i en terrorattack mot en badort i elfenbenskusten i Västafrika igår. Det var minst sex beväpnade män som skjöt mot människor på stranden vid hotell.

Här ligger huvudsatsen rätteligen på offren. Attackerarna beskrivs direkt som terrorister, snarare än bara medborgare av en viss nation.

Hur medier väljer sina ord och formuleringar påverkar hur vi uppfattar nyheter, och vilken sida vi sympatiserar med i en konflikt. Dagens Eko är en mycket tung nyhetsrapportör med många interna kontrollstationer; de formulerar inte inte sina rubriker så här bara av misstag. Det skrämmande är att när man väl lärt sig att vara på sin vakt mot sånt här, märker man att Sveriges public service gör såna här vinklingar hela tiden när de ska rapportera om just palestinska attacker mot israeler.

Huvudnyheten blir alltid att Israel har attackerat palestinier. Först i en bisats i slutet nämner man att det berodde på att de svarade på en attack från palestinier. Finns det någon annan konflikt som så konsekvent beskrivs på detta bakvända sätt i svenska nyhetsmedier?

Researchgruppen är farlig

Som vi kunde se i förra inlägget så ska vi inte bara vara oroliga för ett övervakningssamhälle där staten sitter på all information om våra privatliv. Även privata organisationer kan bygga upp databaser om personers liv och åsikter, och om de skaffar sig ett utgivningsbevis (vilket i princip vem som helst kan få för en spottstyver) så får de frikort från Personuppgiftslagen, som är tänkt att skydda mot sånt.

Vi behöver inte titta i en spåkula för att hitta extremister som använder detta för att skada privatpersoner och tysta det demokratiska samtalet. Det pågår just nu, i Sverige, och med Aftonbladets och Expressens välsignelse. Läs Dagens Samhälles granskning av Researchgruppen, som med kopplingar till våldsbejakande vänsterextremism bygger upp åsiktsregister om medborgare som de sedan kan hänga ut, hota eller tysta. Deras inflytande är så stort att de fick tidningen Fokus att dra tillbaka reportaget.

Jag har skrivit tidigare om hur PUL är otillräcklig. Jag vill att man ser över lagstiftningen kring hur man delar ut utgivningsbevis. Det är bra att enskilda bloggare och andra opinionsbildare kan granska makten med samma grundlagsskydd som stora tidningar, men det ska inte fungera som en smitväg för massiv handel med känsliga personuppgifter.

Dåliga PISA-resultat beror knappast på nationella proven

DN skriver nu om att de svenska PISA-resultaten, som orsakat så mycket debatt, kan vara missvisande. Många elever uppger att de inte gjorde sitt bästa, eftersom det inte var betygsgrundande och de fokuserade på de nationella proven istället - som de presterade mycket bättre på. (De nationella proven är dock mycket lättare än PISA.)

Jag har förvisso sedan tidigare varnat för övertolkningar av PISA. I december 2013 skrev jag:

Jag ogillar både [Socialdemokraten Jonas] Hellbergs pajkastning, och övertolkningarna som görs av PISA, av alla politiska läger. Svensk skola har många kvaliteter i jämställdhetsarbete, demokratisk värdegrund m m som aldrig mäts i såna här jämförelser, och som socialdemokrater och borgerliga partier faktiskt har varit överens om. Att partierna i samma läroplaner och lagtexter lagt grunden för ett kunskapstapp har vi ett delat ansvar för, även om nyckeldelar som de otydligare betygen och kommunaliseringen är just Socialdemokraternas ansvar.

Men frågan är om det verkligen är just de nationella proven som tar elevernas tid?

DN försöker blåsa upp det och får det att låta som att niondeklassarna tvingades skriva 12 nationella prov läsåret 2011/2012. Det stämmer dock inte. Rätt svar är 4 prov. 12 är det totala antal prov som Sveriges grundskolor arrangerade för årskurs 3, 6 och 9 det läsåret, men ingen elev gör alla proven – inte ens utspritt under hela sin 9-åriga skolgång. Läs gärna mer på sidan 34 i Skolverkets rapport. (Även Lärarförbundets Eva-Lis Sirén spär på missuppfattningen, säkerligen mot bättre vetande.)

PISA-proven är inte av den typ som man kan förebereda sig för genom att läsa på några dagar innan. Eleverna behövde alltså inte prioritera ned några nationella prov för detta. De behövde inte avsätta någon tid, förutom de timmar skolan redan hade avsatt för själva genomförandet av PISA-proven.

Jag tror snarare vi hittar lite av förklaringen i vad vissa lärare påstås ha sagt till eleverna innan: ”Gör ert bästa, men ni behöver inte ta det så seriöst. Det påverkar inte er”.

Tror ni att lärarna i Sydkorea och Finland sa samma saker till sina elever? Eller tror ni att de kanske sa: ”Ni är utvalda att ha äran att representera ert land i världens största och mest prestigefyllda, internationella kunskapsmätning. Ge järnet i två timmar och gör oss stolta!” Jag önskar att varenda svensk lärare hade sagt något sådant.


Jag tycker även att det säger något, om så många svenska elever faktiskt valde att inte ens försöka göra bra ifrån sig på PISA när de ändå satt där. En av skolans viktigaste uppgifter är motivera eleverna att ständigt göra sitt bästa och försöka lära sig mer, så att de klarar sig och kan växa även efter skolåren. Här har uppenbarligen svensk skola fortfarande en del att göra.

(Eller så var det åtminstone för niorna våren 2012, vilket ju var innan Alliansregeringens nya skollag, läroplaner, betyg mm hade trätt i kraft.)

---

Mer läsning: SR | SvD | GP | Skolvärlden | Lärarnas Tidning | VT | Barometern | Expressen

Om Uppdrag Granskning och Hälsans förskola

Bra att Uppdrag Granskning uppmärksammar brister på en förskola, även om det är tre år efter att kommunen hade gjort samma sak, och bristerna har åtgärdats.

Bra att vi har valfrihet, så att missnöjda föräldrar kunde välja bort förskolan för något bättre. Det hade vi inte haft om vänstern fått bestämma.

Men oseriöst av Socialdemokraterna att göra ett enda dåligt exempel till slagträ mot alla fristående förskolor. Fristående förskolor generellt rankas nämligen bättre än kommunala. Socialdemokraterna vill med anledning av denna förskola börja reglera så att personaltätheten i privata verksamheter inte får vara lägre än i kommunala. Ett totalt slag i luften, eftersom det är de fristående förskolorna som har högre personaltäthet än de kommunala, inte tvärtom.

För balansens skull hoppas jag att Uppdrag Granskning börjar syna missförhållanden i kommunalt driven välfärd också. Här i Kalmar hade vi t ex larm om missförhållanden på kommunalt äldreboende för ett år sedan. Välkommen hit, Janne Josefsson.

Och på tal om balans. En summa som kommer att upprepas många gånger de kommande dagarna är väl de sju-åtta miljoner kronor som förskolorna gjorde i vinst de senaste åren. En summa som inte kommer att nämnas lika många gånger är att ägarna själva har investerat 20 miljoner kronor i förskolorna...

Forskning: friskolereformen bra för skolresultaten

Det är verkligen hela havet stormar i skoldebatten just nu, där alla häver ur sig precis vad som helst om varför resultaten i svensk skola sjönk för två år sedan, innan de stora Folkparti-reformerna hade trätt i kraft. Populärast verkar vara att skylla nedgången på det fria skolvalet, friskolereformen.

Varje gång jag ser någon påstå det försöker jag se om de lutar sig på någon faktisk forskning. Hittills har de aldrig gjort det. Men att häva ur sig en hypotes utan stöd i fakta räcker för att få riksnyhetsrubrik. Att Skolverket förkastar hypotesen som grundlös kläms in i slutet på artikeln. (Även i VT, GD,
SvD, Metro, Barometern och SMP.)

Lärarförbundets Eva-Lis Sirén drar till med samma sak. Expressens Anna Dahlberg skriver att ”alla som har investerat förtroendekapital i skoldebatten vevar sina favoritargument som om inget har hänt”. Och vevar sedan sitt favoritargument om att det ”självklart” finns ett samband mellan de fallande skolresultaten och friskolereformen. Fastän den "oberoende utvärdering" hon efterlyser redan har gjorts, av IFAU, och den visade tvärtom att det fria skolvalet har, i all sin ofullkomlighet, varit positivt för skolresultaten. Inte ”betygsinflations-positivt”, utan verkligt ”långsiktigt högre kunskap-positivt”.

Men en viktig lärdom av PISA-resultatet var ju att klyftorna hade ökat, eller hur? Lågpresterande elever har sjunkit ännu mer än högpresterande. Beror detta på skolvalet, då? Ja och nej. Jag kontaktade en av forskarna bakom IFAU-rapporten, Mikael Lindahl, och frågade om lågpresterande elever har försämrat sina resultat pga konkurrensen från friskolor. Han hänvisade till ett working paper från 2007 (sid 26–27) som visar att så inte är fallet. Barn till såväl låginkomsttagare, höginkomsttagare och utrikes födda får alla bättre skolresultat när det blir konkurrens bland skolorna i kommuner. Barn till högutbildade förbättrar sig visserligen mer än barn till lågutbildade, men inga elevgrupper har fått sämre resultat på grund av av skolvalet.

Det finns sannolikt många saker som förstört svensk skola de senaste decennierna. Mycket går inte att utvärdera. Men en av de få saker vi kan utvärdera någorlunda är alltså just friskolereformen – även om den råkade sammanfalla i tid med den i min mening bedrövliga kommunali(s)eringen. De som ändå fortsätter att blint kämpa mot skolvalet likt väderkvarnar, gör bara situationen värre för skolan och eleverna. De borde istället fråga sig vad vi kan lära oss av valfriheten för att förbättra skolresultaten.

Ett ljus i mörkret är ändå DN:s existensberättigande Maciej Zaremba, som skriver klokt om den flockmentalitet som sumpade svensk skola för tjugo+ år sedan, och att döma av det jag skrivit ovan är på god väg att sumpa det ännu mer.

Helt felaktig rubrik om cyklar på Ölandsbron

Idag skriver jag och Inger Hilmansson (FP) på Barometerns insändarsida om att cyklister och fotgängare borde få åka gratis cykelbuss över Ölandsbron. Detta borde vara ett statligt ansvar eftersom staten inte tillåter dem att ta sig till Öland för egen maskin.

Rubriken tidningen satte blev dock ”Bygg gång- och cykelbana på Ölandsbron”, vilket vi definitivt inte hade föreslagit! Tvärtom hänvisade vi till Trafikverkets bedömning att det är för farligt att gå och cykla bland bilarna på Ölandsbron. Rättelse är begärd.

Man får verkligen hoppas att folk läser mer än bara rubrikerna och signaturerna…

Rättelse om LAS

I Barometern idag kommenterar jag Folkpartiets förslag till nytt partiprogram, som jag skrev lite om igår. Tyvärr kan man få intrycket av artikeln att FP föreslår att man ska avskaffa LAS, lagen om anställningsskydd. Det vi föreslår är att man förändrar delen om turordningsregler i LAS, inte att lagen avskaffas helt. LAS behövs fortfarande för att skydda folk från att bli uppsagda på helt osakliga grunder.

Att se till kompetens/meriter istället för att räkna anställningsår behövs för att både ungdomar och invandrare ska kunna få in en fot på arbetsmarknaden utan att bli "ut-LAS:ade" så fort någon på arbetsplatsen måste sägas upp. Alla allianspartiernas ungdomsförbund är tämligen eniga om detta, men i regeringen så stretar Moderaterna emot.

Elevpengen varierar inte alls med 1000 procent!

Tidningen Barometern kör en artikelserie (ej online) som granskar det nya resursfördelningssystem, ”elevpengen”, som vi beslutade om i Barn- och ungdomsnämnden i fjol. Det är förstås bra att våra beslut granskas och diskuteras offentligt, men jag tycker inte att läsarna här fått en komplett och rättvisande bild av vad det handlar om.

Artikelserien började i tisdags förra veckan, där huvudpoängen var att en skolas resurser kan variera mycket från år till år. Detta är inte konstigt, eftersom principen med systemet är att utgå ifrån vilka elever som går på skolan just det året och hur mycket stöd just dessa elever behöver.

Artikeln innehöll dock ett stapeldiagram som måste kommenteras.

Saxat från Barometern 2012-10-09.

Förutom att diagrammet har en mycket konstig Y-axel, kan man lätt få intrycket att en del skolor får nästan tio gånger så stor elevpeng som andra. Så extremt är det faktiskt inte.

För att ta de två friskolorna Karl-Oskarskolan/Oxhagsskolan och Montessoriskolan som extremexempel. Karl-Oskarskolan får 45 695 kr per elev och Montessoriskolan 4 555 kr per elev, enligt diagrammet.

Men detta avser bara den del av elevpengen som beräknas enligt Skolverkets/SALSA:s bakgrundsfaktorer! Och SALSA-delen utgör bara 20 % av resursfördelningen. 80 % av resurserna visas alltså inte i diagrammet, och dessa 80 % fördelas betydligt jämnare mellan skolorna.

Den missuppfattning som läsaren kan få av detta späs på ytterligare i dagens artikel, som fokuserar på att killar tilldelas lite mer resurser än tjejer (eftersom forskning visar att killar behöver lite mer stöd för att klara målen i skolan).

Ann-Sofie Stensdotter, rektor på Montessoriskolan, tycker att kommunen gör rätt i att satsa på skolor där pengarna behövs – men fel att anta att Montessorielever behöver 1 000 procent mindre pengar än eleverna på Nya Oxhagsskolan.

Förutom att procenträkning inte funkar på det sättet (”90 procent mindre” vore nog matematiskt mer korrekt), så pratar vi som sagt bara om hur en femtedel av de totala resurserna fördelas. Och just skillnaderna mellan killar och tjejer är den allra minsta ingrediensen i SALSAn; om vi låtsas att vi har två helt könssegregerade skolor, skulle ”kill-skolan” bara få 1 % mer i resurser än ”tjej-skolan”, ungefär.

Det är skönt i alla fall att rektor Ann-Sofie Stensdotter i grunden stödjer tanken bakom resursfördelningssystemet. Alla skolor vill förstås få mer resurser för att kunna ge sina elever den bästa möjliga utbildningen, och vi i Folkpartiet i Kalmar föreslår mer resurser till skolan än Socialdemokraterna varenda år.


Men jag tycker att det är sorgligt när man försöker skapa konflikt genom att ställa tjejer och killar mot varandra (eller svenskar och invandrare), för det är inte alls det det handlar om. Det handlar om att varje enskild elev ska få det stöd som hen behöver för att få en likvärdig chans att klara skolan.

Brist på kärnkraft skördar liv

Barometern gör en artikelserie om kärnkraften, ett år efter jordbävningen i Fukushima. Med anledning av detta passar jag på att publicera en insändartext som jag skickade in för snart ett år sedan:

Nu börjar kärnkraftsolyckan i Japan att skörda människoliv, men kanske inte på det sätt som kärnkraftsmotståndarna hade tänkt sig. Den radioaktiva strålningen från kraftverket i Fukushima har visserligen inte krävt ett enda dödsoffer, trots all mediarapportering. Men efter tsunamikatastrofen i mars så står Japan utan två tredjedelar av sina kärnkraftverk.

När nu sommarens värmebölja slår till, har japanerna inte energi till luftkonditionering. Värmen har hittills lett till att 21 000 japaner har lagts in på sjukhus, varav 32 har dött. Flera av dessa människoliv hade säkert kunnat skonas om de hade kunnat använda sin luftkonditionering. Och vi kan bara tänka oss hur mycket gott sjukhusen hade kunnat göra av sina resurser om de inte hade haft 21 000 värmeslag att behandla.

Det är vid såna här tillfällen som vi påminns om de liv som vi normalt räddar dagligen i moderna samhällen, tack vare att vi har tillförlitlig tillgång till energi. Vi har vant oss vid att ta för givet att våra mor- och farföräldrar ska överleva somrarna, så de får inga nyhetsrubriker när de klarar hettan. Och skönt är väl det. Låt oss minnas det nästa gång någon vill utnyttja rädsla för att stänga  ner kärnkraftverk utan att tillfullo ersätta det med någon annan energi.

Johannes Forssberg är en sällsynt oseriös ledarskribent

Nåja, det är kanske att ta i lite. Men man får ju lust att svara så när herr Forssberg hävt ur sig en generalisering som Timbro är en sällsynt oseriös tankesmedja. Detta baserar Forssberg på att en (1) Timbro-rapport har dragit slutsatser utifrån ett, det ska erkännas, rätt så tunnt statistiskt underlag.

Men det är som sagt en enda rapport. Timbro häver ur sig rapporter hela tiden, i mitt tycke med genomgående hög kvalitet. T ex senast Mattias Svenssons Alkoholen - En lyckad svensk liberalisering som får diverse etablissemangs-tyckare att tyst gnissla tänder - för att de hatar vad Svensson kommit fram till, men inte kan hitta några fel.

Det är kanske den rapporten Forssberg egentligen önskar att han kunde såga. Men att dra en hel tankesmedja över en kam bara för att en enda rapportförfattare tycks ha slarvat är inte särskilt seriöst, det heller. Särskilt inte när Forssbergs poäng handlar just om att man inte ska dra slutsater utifrån ett litet statistiskt urval!

PS. Om någon vill göra en mer kvantitativ studie över kvaliteten på ledartexter från Forssberg så är det fritt fram! ;)

Onda Carema och Fattiga Frida: nyhetsankor?

Det är intressant att se hur nyheter som hamnar på allas läppar kan visa sig vara helt felaktiga, eller åtminstone kraftigt missvisande. Två anti-avslöjanden som kommit denna vecka:

• Carema har fått personifiera vanvård sedan DN:s avslöjande om boendet Koppargården i fjol. Men Dagens Samhälle har nu gått till botten med historien och kommit fram till att DN vilseledde allmänheten. DN hade i stort byggt sitt avslöjande på utsagor från en jävig läkare, och detta användes sedan som ett slagträ mot all privat driven vård. Men i själva verket var det under kommunal regi som Koppargården hade förfallit i vanvård. Carema hade tagit över och börjat göra det bättre, när nyhetsdrevet slog till och kastade ut dem. Och den nu ökända "blöjvägningen" var ett totalt missförstånd.
• På självaste 1 maj sände P1 en dyster historia om hur fattiga Frida inte får någon hjälp av samhället. Men efter ett Aftonbladet-chatt kommer det fram att Frida var kanske inte så fattig egentligen, vilket kan förklara varför hon inte beviljats ekonomiskt bistånd. Däremot var hon gammal arbetskamrat med journalisten som gjort reportaget.

Sista ordet är säkert inte sagt i någon av de här historierna, men det talar inte gott för trovärdigheten för några av våra största nyhetsmedia.

Vi var inte eniga kring Västra skolan

I Barometern står det idag "Eniga politiker nobbar Västra skolan" (ej online). Men vi var inte eniga. Alla från allianspartierna reserverade sig till förmån för mina yrkanden - att ändra yttrandet så att det inte var fullt så svartmålande. Bland annat ville vi nyansera problematiken kring elevers rätt att välja en kommunal skola nära hemmet. Dels ville vi ha in mer kompletta siffror angående hur många elever den kommunala skolan egentligen riskerar att tappa.

Det är nämligen så att elevantalet i högstadieålder beräknas öka de kommande åren, och det kompenserar nästan helt för det elevtapp man får om alla fristående skolor blir helt fyllda. Om de inte blir det, är det rentav möjligt att de kommunala 7-9 skolorna står inför ett ökat elevantal. (Personligen har jag en del förtroende att de kommunala skolorna inte är så förfärliga att eleverna flyr ifrån dem så fort de får chansen.)

Detta kommer nu inte att framgå av yttrandet som Skolinspektionen har att läsa när de ska ta ställning till Västra skolans ansökan. Skolinspektionen kommer bara att se att kommunen befarar att två av fyra 7-9 skolor riskerar nedläggning. Men i själva verket rör det sig om ett nettotapp på max 80 elever på 5-6 års sikt, utspritt på (minst) fyra skolor och tre årskurser. Det är en minskning på ungefär 5 %.

Många föräldrar och barn i Kalmar vill välja Västra skolan. För deras skull hoppas jag att skolinspektionen ger skolan tillstånd att starta.

Dementi

Idag står det i Barometern att jag skulle ha "kuppat" igenom en presskonferens när jag igår vikarierade för Jonas Hellberg (S) som ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Detta är inte sant.

Det jag har gjort är att skicka ett kort mail till tidningen om att vi skulle sammanträda i nämnden igår, och att jag finns tillgänglig på telefon efteråt för en kommentar. Jag skrev även om vad det är jag särskilt vill kommentera, för alliansens del, nämligen vår syn på den utbildningspolitiska visionen. Det är så jag brukar göra när jag har något jag vill tillföra till rapporteringen efter ett nämndsammanträde, och Barometern är vanligtvis tacksamma att få höra min och alliansens syn på saken. Enda skillnaden igår var att jag i förbifarten nämnde att jag skulle vikariera som ordförande under sammanträdet. Jag tänkte att de kanske är intresserade av att höra en redogörelse från någon som faktiskt har deltagit på sammanträdet och har koll på vad som har sagts.


Socialdemokraterna är inte "de som håller i pressträffarna" som om de hade något slags monopol, vilket Barometerns artikel kan ge intryck av. Alla politiker och partier är fria att informera pressen om vad som beslutas i nämnden. Det är sen upp till pressen att välja vilka de vill lyssna på. Det är förstås inte förvånande att de oftast väljer att gå på majoritetspartiet socialdemokraternas pressträffar, men det är ingalunda någon sorts naturlag.

Jag pratade med Jonas Hellberg igår och redde ut missförståndet. Det finns inget ont blod mellan oss i den här frågan. Jag blev även igår kväll uppringd av Barometern, som frågade om detta, och jag var då oerhört tydlig med att jag absolut inte försökt trampa någon på tårna. Så döm av min förvåning när tidningen publicerar sitt missförstånd ändå.

Gårdagens möte präglades av en historisk enighet som kommer att betyda mycket för Kalmars lärare och elever. Det är tragiskt om medierapporteringen om det istället ska handla om att blåsa upp en konflikt som inte finns!

Som på beställning

Två dagar efter att jag principiellt tagit avstånd från mediebevakningen, som skapat ett orättvist spinn till Alliansens fördel (jag menar som sagt att Alliansen hade kunnat nå dagens opinionssiffror på egna meriter, om det som diskuterades var politikens innehåll istället för statsministerkandidaternas personlighet och kompetens), skriver Peter Akinder på Östrans ledarsida:

Under mandatperiodens första halva var det många borgerliga företrädare som var djupt kritiska mot medierna och menade att de bekämpade den sittande regeringen. Den kritiken lyser med sin frånvaro i dag.

Antingen läser Akinder inte min blogg, eller så anstränger han sig verkligen för att tajma ledarna så att han ska ha fel. :)

For the record

1. Jag tycker att det är för mycket snack om opinionsmätningar inför riksdagsvalet. Snacket skapar en spiral, som blir en självuppfyllande profetia. Alla vill rösta på en vinnare. Just denna gång råkar det gynna alliansen, så jag vill passa på att säga det nu, när jag inte kan anklagas för att vara partisk.
   
   
2. Jag tycker att media i samma anda har satt en självuppfyllande bild av Mona Sahlin som förlorare. Mycket lite fokus ligger på själva politiken. Jag skulle föredra att göra Mona Sahlin till en förlorare just GENOM att sätta fokus på själva politiken.
   
   
3. Valaffischerna på Mona Sahlin ser photoshoppade ut. Men det gör i ärlighetens namn Jan Björklund och Marit Paulsen också.

Det här är ingen kompass – det är en karta över det förgångna!

Valkompassen som i år cirkulerar på flera tidningars webbplatser har kritiserats för sina många brister, och har redan lett till oförtjänt uthängning och politiskt våld mot en CUF-tjej i Kalmar. Här kommer en brist till:

Valkompassen gör anspråk på att visa ”vilket politiskt parti du sympatiserar mest med”. Men egentligen visar den på sin höjd bara ”vilken politisk kompromiss från de senaste åren du sympatiserar mest med”. Visst har partierna närmat sig varandra, men den här kompassen bara förstärker likformigheten ytterligare.

Tommy Möller, en av männen bakom testet, berättar nämligen att de i de fall där partierna har kompromissat inom det egna blocket, så har kompromissens resultat, snarare än partiets faktiska åsikt, givit poäng i resultatet. T ex så har Centern klassats som kärnkraftsvänligt, eftersom de ställt upp på en allians-kompromiss om att inte avveckla kärnkraften under denna mandatperiod. Men alla vet ju att om Centern fick egen majoritet i riksdagen efter valet så skulle kärnkraften ligga risigt till. Medan en riksdagsmajoritet för Folkpartiet skulle innebära att kärnkraften fick utvecklas istället för att avvecklas.

Som sagt, kompromissen gäller för denna mandatperiod. Vad som händer efter valet beror helt och hållet på hur folk röstar. Men det kanske inte är ett så viktigt samband att förmedla i en valkompass… (OBS sarkasm!)

En sådan här betygsättning signalerar till väljarna att det inte spelar den minsta roll vilket parti man röstar på, så länge man håller sig inom blocket. Att den nuvarande blocksammansättningen avgör politiken både idag och i framtiden. Att det inte spelar roll för t ex familjepolitiken om det är FP eller KD som får 90 % av rösterna. Det blir en bekräftelse på var partierna står och stampar idag. Inte vilka språng som är möjliga i framtiden, vart partierna vill ta oss efter valet om vi ger just dem vårt förtroende.

En kompass ska peka ut en riktning. Den här valkompassen fungerar mer som en karta, eller möjligen en historiebok, eftersom den bara rapporterar status quo (och knappt ens det).

Valkompassen är inte bara en kul grej – den påverkar hur människor röstar. Den borde rättas till omgående, innan den gör mer skada! För att summera, och slänga in några egna önskemål:

• Rapportera partiernas åsikter, inte resultatet av kompromisser med andra partier.
  
• Lägg in en fråga om massövervakning, inte bara om buggning. (Jag är emot massövervakning men kan under vissa förutsättningar acceptera buggning, som ju handlar om enskilda misstänkta, och jag tycker att integritetsfrågan förtjänar bättre än att klumpas ihop på det sättet.)
  
• Fixa snedvridningen som gjort det omöjligt att få Socialdemokraterna eller Piratpartiet som första parti.
  
• Ge minuspoäng när man anger en åsikt som går mot ett parti, inte bara pluspoäng när man håller med. (Detta kan vara relaterat till punkten ovan.)
  

Rödgröna av avund

Ungefär en fjärdedel av de som utnyttjar RUT-avdraget är låginkomsttagare, den största köpargruppen är barnfamiljer med medelinkomst. Men ”den fria televisionens” SVT Agenda har försökt trolla med siffrorna och definitionerna så att det ska låta som att nästan inga låginkomsttagare utnyttjar det.

Vänstern jublar över att ha fått lite fler missvisande siffror som de kan grumla upp debatten med. Men de tänker nog inte säga högt de ”höginkomsttagare” som de solidariskt spottar på nu innefattar vanliga lärare och sjuksköterskor!

Själv undrar jag varför det spelar så stor roll vad de som utnyttjar avdraget har i inkomst. Är hatet mot den rike viktigare än medkänslan för den fattige? RUT-avdraget är ju en reform som enligt beräkningarna betalar sig själv och mer därtill. Det ger mer pengar till välfärden för de allra mest utsatta. Och det finns människor i andra änden också - de som utför tjänsterna. Där har många gått från arbetslöshet eller svartarbete till trygg, pensionsgrundande inkomst och möjlighet att organisera sig fackligt.

Har vänstern ingen som helst respekt för den livskvalitet och självkänsla detta ger till köparna respektive säljarna? Är det för att båda grupperna får större frihet – minskat beroende av politiker – som de ska bekämpas?

Ska vi avskaffa en reform som gynnat alla, bara för att även Joakim von Anka råkar ha fått ut något av den? Ja, om den rödgröna ”Ohlyansen” får bestämma efter valet. Snacka om missunsamhet. Avundsjukan har ett ansikte, och det är inte bara grönt – det är rödgrönt.

I Folkpartiet liberalerna vill vi utveckla, inte avveckla RUT-avdraget. Vi vill göra det ännu lättare för barnfamiljer och pensionärer att utnyttja avdraget. Den utvecklingen vill jag vara en del av!

---

Fler som föredrar frihet och livskvalitet istället för falsk matematik: Merit Wager, Nicklas Carlsson, Hanna Lager, Anna Lundberg, Carl B Hamilton, Seved Monke, Sebastian Hallén, Stefan Mårtensson, Hans Åberg och Rasmus Jonlund.

Förutfattade meningar

Sveriges Radio P1 annonserade nyss inför dagens lördagsintervju:

Gunilla Carlsson är moderat biståndsminister. Men hur moderat är biståndspolitiken?

Vad menar de med det? Den politik som moderaternas högste makthavare för bör ju rimligtvis vara moderaternas politik. Eller menar Sveriges Radio att Gunilla Carlssons biståndspolitik inte är tillräckligt ondskefull för passa in i SR:s bild av hur moderaterna ”ska vara”?

Kris i skolan – och radion

Sveriges Radio har dragit igång en hel artikelserie med syfte att granska fp-ledaren Jan Björklunds många påståenden genom åren om den svenska skolans förfall – och hävda att han inte har fog för dem.

Visst är det bra att våra statliga mediebolag ställer makthavarna mot väggen. Ingen ska komma undan med ljug. Men jag kan konstatera att SR:s anklagelselista hade kunnat kortas ned en del om de helt enkelt hade frågat Björklund vilka källor han lutar sig mot, t ex Skolverket. Men det förstås, det blir svårare att misskreditera en politikers påstående, om man samtidigt ska erkänna att det finns en tung, trovärdig källa bakom påståendet.

Men som sagt, bra att de ställer makthavare mot väggen. Om de nu bara kunde lägga en bråkdel av dessa resurser på att även granska en annan partiledares påståenden…

Avdelningen opartiska liknelser

Det blir garanterat en man som efterträder landstingsrådet Malin Pettersson, m, när hon ömsar skinn och blir kommunalråd i framtiden.

– Nyhetsingress i Östra Småland 2008-08-27 (min fetstil).

Jag undrar om Östrans reportrar drog paralleller till ormar även när Johan Persson (s) blev kommunalråd i förfjol. Eller kallade man det något mer folkligt då, som ”sadla om” eller”vidga sina vyer”?

Jag tycker för min del att det ska bli roligt att få tillbaka Malin i kommunpolitiken. Vi arbetade tillsammans i Kultur- och Fritidsnämnden under några år och jag tyckte att hon var mycket engagerad och pålitlig.