Elevpeng inte på lika villkor till fristående gymnasieskolor

I torsdags beslutade Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse om bidrag (elevpeng) till friskolor för 2017. Som ersättare i styrelsen och ende representant för Liberalerna, ansåg jag att resurserna inte fördelades helt rättvist. Jag lämnade följande protokollsanteckning:

Bidrag för administration ges med ett schablonbelopp om 3 %. Gymnasieförbundets egna kostnader för administration uppgår däremot till 6-7 %. I detta ingår förstås en del kostnader som är kommunspecifika, som arbetet med antagningsprocessen, men de jämförbara administrationskostnaderna är klart högre än 3 %.

För att konkurrensen mellan skolhuvudmännen ska vara på lika villkor, anser jag att bidraget för administration bör motsvara förbundets faktiska kostnader. Det är även hälsosamt för förbundet ha en morot att hålla nere sina egna administrationskostnader.

Skolkostnadsutredningen som pågår på riksnivå nu utreder möjligheten att ändra lagen så att bidrag ska ges för den kommunala huvudmannens faktiska administration (minus kommunspecifika kostnader). Om den blir lag så träder den i kraft tidigast 2018. Insikten om orättvisan i dagens lagstiftning finns alltså. Jag anser att Kalmarsunds gymnasieförbund borde fördela resurserna så redan 2017.

PISA lyfter, right on schedule!

Nu ser vi de första effekterna av Liberalernas och den tidigare Alliansregeringens skolreformer. Vi lär få se ännu mer 2019 och 2022. (Så länge Fridolin inte ändrar kursen.)

Dagens presentation av PISA-undersökningen visar på ett stort trendbrott för Sverige. Från att ha haft en skola i fritt fall, går nu kunskapskurvorna kraftigt uppåt och hamnar i flera fall över OECD-snittet. I många fall ser vi att lågpresterande elever lyfter extra mycket. Även TIMMS-undersökningen förra veckan visade att svenska elever äntligen lyfter.

Jag är så glad för alla elevers och lärares skull! Äntligen får vi bekräftelse på att vi är på rätt väg!

Lite skönt är det också att äntligen få upprättelse. För skolresultat tar verkligen tid att ändra på. Detta är den första gången som PISA mäter kunskaperna hos elever som gått i ”Björklunds skola”. Bottenresultaten som chockade Sverige för tre år sedan gjordes på den allra sista elevkullen som hade gått hela sin skolgång i den så kallade ”flumskolan”. Diverse oseriösa politiker försökte då skylla allt på dåvarande utbildningsminister Jan Björklund, fastän var och en som var insatt i frågan visste att de här eleverna omöjligen kunde ha fått ta del av de stora reformerna under sin skoltid. Redan då var jag tydlig med att en vändning tidigast kunde komma i nästa mätning.

Nu ser vi till slut att de liberala reformerna var rätt. Eleverna som gjort de här PISA-proven har fått gå år 6–9 enligt den nya läroplanen, med tydligare kursplaner och mer lärarledd undervisning. Detta är även den första årskullen som har fått tydligare och tidigare betyg.

Samtidigt vet vi att det är de första skolåren som är de mest avgörande, och dagens resultatvisar bara vad reformerna har gjort för elever i de sista åren. I nästa PISA-mätning 2019 kommer vi att få se elever som gått 7 år av 9 i den nya grundskolan, år 3–9, och då bör resultaten bli ännu bättre. Då kommer även de nya lärarna – de som gått den nya lärarutbildningen som vi sjösatte – att ha funnits ute i klassrummen i flera år. Bra, välutbildade lärare är avgörande för att lyfta eleverna!


Årets PISA-mätning visar även på fortsatta utmaningar för Sverige, inte minst hur vi ska hantera likvärdigheten när allt fler elever är nyanlända och socioekonomiskt utsatta. Det kommer vi att få analysera djupare de kommande månaderna. Mycket tyder på att vi behöver fortfarande förstatliga skolan och satsa extra mycket på lärare i utanförskapsområden.

Minska gymnasieavhoppen med mentorskap inför gymnasievalet

Nästan var tjugonde elev som började på ett gymnasieprogram vid Kalmarsunds Gymnasieförbund i höstas kom inte direkt från grundskolan, utan hade avbrutit ett påbörjat gymnasieprogram. Andra som hoppar av börjar inte på något nytt alls.

Om vi kan få fler ungdomar att välja rätt från början, slipper vi en stor kostnad både ekonomiskt och mänskligt. Om fler hittar ett gymnasieprogram som passar dem på första försöket, kanske vi även kan minska avhoppen. Det kan vara avgörande för en ung människas framtid.

Därför har jag lämnat in ett förslag om mentorskap till gymnasieförbundets presidium, och bett att de ska ta upp det i styrelsen. Jag har redan bollat förslaget med Studie- och Yrkesvägledare på Kalmars grundskolor.

Mentorskap inför gymnasiet

Vi vill att alla ungdomar ska göra ett bra val av gymnasieutbildning. Om en elev efter en tid inser att hen har valt fel program, är det både en stor samhällskostnad och förlorad tid för den enskilde att börja om på ett nytt program, där det kan vara extra jobbigt att läsa ikapp förlorade månader för att komma i fas med sina nya klasskamrater. Om felvalet leder till ett avhopp från gymnasieskolan helt och hållet så är det än mer skadligt för ungdomens framtid och möjligheter att få jobb.

För att göra ett bra gymnasieval är det viktigt att eleven har korrekta förväntningar på den utbildning hen söker sig till. Skolorna arbetar kontinuerligt för att informera om sina program, vilket är bra. Som ett komplement till detta kan det även vara värdefullt för den enskilde att få höra erfarenheter från någon som redan går på utbildningen.

Grundskolor i förbundets medlemskommuner skulle kunna etablera ett samarbete med gymnasieskolorna, där elever i högstadiet i god tid före sitt gymnasieval kan meddela vilket program som känns mest intressant. Hen får sedan några gånger under ett år träffa en gymnasieelev, en ”mentor” eller ”fadder”, som läser på just det programmet, och diskutera förväntningar och lärdomar om utbildningen.

Huruvida träffarna ska pågå under just ett år, eller mer eller mindre än så, är öppet för diskussion. Likaså vilka årskurser som vore lämpligast när man initierar mentorskapet. Ska grundskoleeleven gå i nian, eller kanske åttan eller sjuan? Ska mentorn gå första, andra eller tredje året på gymnasiet? Ska det ske utanför schemalagd tid? Detta bör en utredning problematisera kring.

Jag vill därför föreslå styrelsen att besluta:

• Att ge förbundskontoret i uppdrag att sondera intresset i medlemskommunernas kommunala samt fristående huvudmän inom grundskolan för att erbjuda grundskoleelever mentorskap inför deras gymnasieval, samt att ta fram ett förlag på hur ett sådant samarbete kan utformas.

Om Stage4you, CIS och framtiden

I slutet på förra året fattade Kalmarsunds gymnasieförbund det smärtsamma men enhälliga beslutet att lägga ned Stage4you Academy i Torsås och flytta musik- och stylingutbildningarna till skolor i Kalmar. Inför det beslutet - och även därefter - har vi politiker blivit kontaktade av elever och föräldrar som beskriver hur bra Stage4you är och är oroliga inför flytten från en liten skola till en stor.

Jag håller helt med om den utomordentliga kvalitet som Stage4you präglas av. Som kontaktpolitiker för skolan och som ersättare i gymnasieförbundets styrelse sedan ett år tillbaka så har jag under det gångna året besökt skolan flera gånger, sett och hört elever framträda, och tagit del av lyckade karriärer efter avslutad utbildning. Jag har även följt elevernas diskussion i en Facebook-gruppen de startade pga flytten.

Utbildningen Stage4you Academy har varit resultatet av två saker:

1. att Kalmarsunds gymnasieförbund har ett tillstånd för riksrekryterande spetsutbildning i musik.
2. att förbundet har avtalat med företaget Stage4you AB om att utföra delar av utbildningen på entreprenad.

Avtalet gäller till och med juni 2016, och vi hade från gymnasieförbundets sida gärna förlängt det. Man förhandlade med Stage4you AB i helt ett år för att försöka hitta en lösning. Stage4you AB lade dock ett mycket högt bud för att fortsätta bedriva utbildningen, så att en utbildning som redan var för dyr för oss skulle ha blivit ännu mycket dyrare, och det hade vi helt enkelt inte råd med. En offentlig gymnasieutbildning får enligt Kommunallagen inte gå med kraftigt underskott år efter år, vilket Stage4you Academy har gjort.

När avtalet nu slutar gälla till sommaren så försvinner namnet Stage4you från utbildningen, det blir nya lärare anställda direkt av gymnasieförbundet i karaktärsämnena, och undervisningen i musik respektive styling flyttar till Jenny Nyströmsskolan och Lars Kaggskolan (egentligen samma byggnad med en innergård emellan). Men det kommer att vara samma undervisning som innan vad gäller kursinnehåll och antal timmar.


Imorgon sammanträder gymnasieförbundet igen, och nu har det kommit en förfrågan från CIS AB att "ta över Stage4you från och med den 1 juli 2016". Förbundskontoret föreslår att vi ska avslå den av ekonomiska skäl. Jag håller med om att vi inte kan göra annat än att avslå den, men främst av skälet att det här egentligen inte är gymnasieförbundets sak att besluta om.

Den som följer den här bloggen har nog inte missat att jag uppskattar konkurrensen från friskolor. Det fria skolvalet får alla att anstränga sig lite extra och främjar kvaliteten även för elever på kommunala skolor. Om CIS bedömer att de kan få ekonomin att gå ihop med Stage4you AB så välkomnar jag helhjärtat att de försöker. Det är dock inte något som vi i gymnasieförbundet egentligen har så mycket att säga till om, av flera anledningar.

För det första: om CIS vill påbörja ett samarbete med Stage4you AB likt det gymnasieförbundet har haft, så är de fria att göra det. Från och med den 1 juli så har vi ju inget avtal med Stage4you AB längre, och heter inte Stage4you Academy längre, så vi kan inte ens överlåta Stage4you till CIS så som de föreslår.

För det andra: ett grundkrav för att CIS och Stage4you AB ska kunna erbjuda denna utbildning är att CIS får tillstånd att bedriva riksrekryterande spetsutbildning i musik (likt det gymnasieförbundet har). Det är något som beviljas direkt av Skolverket och Skolinspektionen, och inte något som gymnasieförbundet kan "lämna över". Vill CIS ha detta, och sätta igång utbildning till hösten, är det nog mycket bråttom att de skickar in en ansökan om detta.

Kalmarsunds gymnasieförbund har mycket duktiga lärare med stort kontaktnät, även om de kanske inte har stjärnstatus, och de kommer att göra sitt yttersta för att eleverna även fortsättningsvis ska få en utbildning av toppkvalitet.

Slutligen en kommentar ang värdet i "den lilla skolan". Jag är själv gammal kaggnist och läste Medieprogrammet 1996-1999. Och jag är själv lite känslig för att ha för många intryck omkring mig. Min egen erfarenhet, som elev på en av gymnasieförbundets skolor på ett program som stack ut lite från övriga skolan, är att det går alldeles utmärkt att skapa en ö med "lilla skolan"-känsla även när man är en del av en större skola. Vi hade en fantastisk sammanhållning i vårt program. Jag pratade med lärarna på Kagg/Jenny om detta så sent som förra veckan, jag vet att de har just den ambitionen, och jag hoppas att det är vad även Stage4yous elever kommer att få uppleva.

Ja till valfrihet i välfärden!

Jag och Mikael Petersson (FP) skriver idag i Vimmerby tidning (dock inte med en rubrik som jag själv skulle ha valt) om hur de rödgrönas vinstförbud inte bara skulle slå hårt mot kvaliteten i välfärden, utan helt hota existensen för den enda skolan i hela Virserum.

Vänsterpartiet går inte bara till val på att stoppa vinster, utan de vill stoppa hela det fria skolvalet. Du ska inte ens få välja en annan kommunal skola än den som ligger närmast hemmet. Om det inte passar, eller om skolan brister för ditt barn ska du inte få byta. 

(...) 

Socialdemokraterna vill även att ett kommunfullmäktige med ett enkelt majoritetsbeslut, när som helst, ska kunna förbjuda vinstdrivande friskolor i kommunen. Vem vågar satsa långsiktigt då? 

Läs hela!

Skolor i Kalmar län som kan läggas ned vid ett regeringsskifte

Jag besökte friskolan Prolympia, som är den enda skolan i Virserum, och som hotas att stängas om vi får rödgrön regering och vinstförbud. I landsbygd är en skola lokalsamhällets livsnerv, och nödvändig för att familjer ska vilja bosätta sig där. Ytterligare 15 populära skolor i länet hotas – skolor som över 1800 elever aktivt har valt. Detta varnar jag för i OT och Nyheterna idag.

Vinster i välfärden är inte ett stort samhällsproblem, men ser ut att bli en fråga som kan avgöra riksdagsvalet om två veckor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i olika utsträckning lovat att förbjuda vinsterna om de får makten. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vädrar ministerposter och är den som är mest uppriktig med vad som väntar välfärdsföretagen: ”Lämna branschen så fort som möjligt. Det är snart slut”, uppmanade han nyligen i en intervju. Men den icke vinstdrivande bolagsformen han vill se istället har milt uttryckt inte varit någon succé.

Socialdemokraterna har inte stuckit ut hakan lika flitigt, men även de hotar valfriheten. S-kongressen i fjol slog fast att det ska räcka med ett enkelt majoritetsbeslut i kommunfullmäktige, när som helst, för att kräva att upphandlingar och valfrihetssystem ska riktas till enbart nonprofit-aktörer och därmed utesluta de vanligaste friskolorna. S-kongressen beslutade även att ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar” när det gäller friskolor, d v s ett veto. För den som vill skapa en bra fristående skola betyder S-politiken givetvis ökad osäkerhet, och det kan bli svårare att etablera långsiktiga aktörer.

Men vad vill Folkpartiet själva, då? Ja, vi vill inte att skolor som Prolympia ska lämna branschen - tvärtom. Vi vill värna valfriheten. Flera studier har visat att det fria skolvalet och konkurrensen från friskolor ökar effektiviteten och höjer kunskapsresultaten, inte minst för barn till låginkomsttagare, även i kommunala skolor. Politiker som är intresserade av att skattepengar används effektivt borde studera och uppmuntra de bra friskolorna, i stället för att skälla på dem.

Däremot vill vi fokusera på hög kvalitet i skolan, oavsett huvudman. Vi har inrättat Skolinspektionen som egen myndighet och gett dem ökade resurser och befogenheter för att kontrollera att såväl kommunala som fristående skolor håller god kvalitet. Jag vill som riksdagsledamot förstärka Skolinpektionen ytterligare, bland annat kvalitetssäkra elevernas läromedel.

Lärarlöner även en jämställdhetsfråga

Allt börjar med en bra lärare. Det kommer de elever som börjar skolan i dag snart att upptäcka. Denna hösttermin når regeringens förstelärarreform ut i klassrummen. 15 000 av våra mest yrkesskickliga lärare blir förstelärare och får en löneförhöjning med 5 000 kronor per månad som staten betalar.

Om detta skriver jag i dag i Barometern:

Lärarlöner är även en jämställdhetsfråga. Läraryrket är ett kvinnodominerat yrke, och lärare tjänar betydligt mindre än akademiker i traditionellt manliga yrkeskårer, trots lika lång utbildning. Särskilt låga är lärarlönerna i socialdemokratiskt styrda kommuner. Det måste löna sig att utbilda sig även i yrken som domineras av kvinnor!

Men vi vill mer. Folkpartiet föreslår nu en jämställdhetsmiljard, som bland annat ska gå till fler karriärtjänster i skola och förskola. 15 000 förstelärare ska om några år bli 25 000.

Läs hela!

Björn A till Ö: Betyg

I korthet vill jag att:

1. Betyg ska ges tidigare,
   
2. Du ska kunna överklaga dina slutbetyg, och
   
3. Högskolor ska vara fria att anta elever på annat än bara betygen

Vi tar det steg för steg...

1. Alla elever (eller i yngre åren deras föräldrar) måste få veta hur det går, så att man kan upptäcka eventuella problem tidigt och sätta in åtgärder tidigt. Alla har rätt till en god utbildning, oavsett föräldrarnas utbildningsbakgrund. Men denna klyfta ökade när socialdemokraterna avskaffade betygen för låg- och mellanstadiet på 1970-talet. Hade du lågutbildade föräldrar, var du ofta dömd att bli lågutbildad själv. Detta svek ska inte upprepas igen. Folkpartiet har sedan tidigare fått med sig övriga alliansen på att införa betyg från 6:e klass. Jag hade velat se det tidigare än så, och nu börjar fler inse att det inte är tillräckligt, så om vi vinner valet i höst kan vi få betyg från 4:e klass. Nu börjar det likna något!

2. Betyg kan tyvärr sättas felaktigt. Därför borde elever ha rätt att överklaga sina slutbetyg, så långt det är praktiskt möjligt. Man borde kunna få en ”second opinion” från en annan lärare.

3. Men betyg är inte allt! Betyget är när allt kommer omkring bara en siffra eller en bokstav. Det är en tydlig och bra signal under själva skolgången, men det säger långt ifrån allt om en människas egenskaper och kunskaper. Därför ska högskolor och universitet vara fria att utforma andra antagningskriterier än bara betyg, t ex antagningsprov. Detta har de rödgröna tillåtit när det gäller fotboll eller musikutbildningar, men av någon anledning vill de inte ge samma rättigheter till den som vill studera akademiskt. Men det vill jag – kunskap är aldrig fult!

Blöjnivå från Borzoo Tavakoli

Nationaldagen till ära har Borzoo Tavakoli skrivit om sin relation till Sverige. Det börjar som en känsloladdad text om hans uppväxt i och flykt från Iran, och hur väl han togs emot i Sverige. Men sen går det över i att bli en vanlig vänsterpropaganda i syfte att byta ut alliansregeringen.

En sådan är han förstås fri att skriva, men då ska han hålla sig till sanningen. Tavakoli sprider dock mängder av seglivade vänstermyter och sjunker kraftigt i mina ögon. Tillåt mig rätta några av de värsta skitsnacken:

1. Gamlas nedkissade blöjor återanvänds inte! Blöjor vägs i såväl kommunal som privat äldreomsorg. Det är för att anpassa skydden för individen, inte för att sätta på dem blöjorna igen!
2. Ja, en fristående förskola serverade under en period för lite mat och det försvarar jag inte, det händer tyvärr även i kommunala förskolor utan att Borzoo Tavakoli beklagar sig över det. Men det berodde inte på att ägarna hade tagit ut 8 miljoner i vinst. Åren innan hade samma ägare investerat 20 miljoner kronor i verksamheten.
3. Tavakolis skolanalys präglas av en salig blandning av äpplen och päron. Ja, kommunaliseringen har utvärderats och visat sig dålig för såväl likvärdighet som kvalitet. Men nej, det fria skolvalet har också utvärderats och visat sig ge både högre effektivitet och varaktigt högre kunskapsresultat för eleverna. Skolverket kan inte definitivt konstatera någon ökad skolsegregation beroende på det fria skolvalet, däremot på en växande bostadssegregation som drabbat Sverige de senaste årtiondena (sid 17–18). Trots detta har Sverige den fjärde minst segregerade skolan inom OECD. Att som Jan Björklund peka på att PISA-testet gjordes på elever som gått i den gamla skolan är ingen lös åsikt som man kan ”välja att tro på” – det är kronologiska fakta.
4. Olof Palme (S) var en medryckande talare, men hans bidrag till det svenska skolan kan mätas i ungefär en elev i varje klass, oftast från arbetarhem, som aldrig gick ut gymnasiet, på grund av Palmes avskaffande av betygen som hade det uttryckliga syftet att undvika att skolan inriktade sig på att meddela eleverna kunskaper och färdigheter.

Om man verkligen vill sitt land väl och vill hedra det på dess nationaldag, bör man granska det sanningsenligt. Sanningen är att det har gått riktigt bra för Sverige sedan alliansen tog över 2006. Vi har fått fler i jobb, högre andel sysselsatta i varje ålderskategori, lägre skatter med mer skatteintäkter, kraftigt ökade resurser till vård, skola och omsorg, lägre statsskuld, minskad barnfattigdom, kraftigt minskad materiell fattigdom, och i stort sett stoppat den ökning av inkomstskillnader som skedde när Göran Persson (S) regerade med stöd av V och MP. I de fall där saker ändå har blivit lite sämre i finanskrisens spår så har vi ändå hållit ställningarna fenomenalt bra jämfört med övriga EU.

Detta är saker vi bör vara stolta över – inte försöka trycka på bakåtknappen och vända utvecklingen för att man vill ha lite rosenskimrande Olof Palme-nostalgi.

Dåliga PISA-resultat beror knappast på nationella proven

DN skriver nu om att de svenska PISA-resultaten, som orsakat så mycket debatt, kan vara missvisande. Många elever uppger att de inte gjorde sitt bästa, eftersom det inte var betygsgrundande och de fokuserade på de nationella proven istället - som de presterade mycket bättre på. (De nationella proven är dock mycket lättare än PISA.)

Jag har förvisso sedan tidigare varnat för övertolkningar av PISA. I december 2013 skrev jag:

Jag ogillar både [Socialdemokraten Jonas] Hellbergs pajkastning, och övertolkningarna som görs av PISA, av alla politiska läger. Svensk skola har många kvaliteter i jämställdhetsarbete, demokratisk värdegrund m m som aldrig mäts i såna här jämförelser, och som socialdemokrater och borgerliga partier faktiskt har varit överens om. Att partierna i samma läroplaner och lagtexter lagt grunden för ett kunskapstapp har vi ett delat ansvar för, även om nyckeldelar som de otydligare betygen och kommunaliseringen är just Socialdemokraternas ansvar.

Men frågan är om det verkligen är just de nationella proven som tar elevernas tid?

DN försöker blåsa upp det och får det att låta som att niondeklassarna tvingades skriva 12 nationella prov läsåret 2011/2012. Det stämmer dock inte. Rätt svar är 4 prov. 12 är det totala antal prov som Sveriges grundskolor arrangerade för årskurs 3, 6 och 9 det läsåret, men ingen elev gör alla proven – inte ens utspritt under hela sin 9-åriga skolgång. Läs gärna mer på sidan 34 i Skolverkets rapport. (Även Lärarförbundets Eva-Lis Sirén spär på missuppfattningen, säkerligen mot bättre vetande.)

PISA-proven är inte av den typ som man kan förebereda sig för genom att läsa på några dagar innan. Eleverna behövde alltså inte prioritera ned några nationella prov för detta. De behövde inte avsätta någon tid, förutom de timmar skolan redan hade avsatt för själva genomförandet av PISA-proven.

Jag tror snarare vi hittar lite av förklaringen i vad vissa lärare påstås ha sagt till eleverna innan: ”Gör ert bästa, men ni behöver inte ta det så seriöst. Det påverkar inte er”.

Tror ni att lärarna i Sydkorea och Finland sa samma saker till sina elever? Eller tror ni att de kanske sa: ”Ni är utvalda att ha äran att representera ert land i världens största och mest prestigefyllda, internationella kunskapsmätning. Ge järnet i två timmar och gör oss stolta!” Jag önskar att varenda svensk lärare hade sagt något sådant.


Jag tycker även att det säger något, om så många svenska elever faktiskt valde att inte ens försöka göra bra ifrån sig på PISA när de ändå satt där. En av skolans viktigaste uppgifter är motivera eleverna att ständigt göra sitt bästa och försöka lära sig mer, så att de klarar sig och kan växa även efter skolåren. Här har uppenbarligen svensk skola fortfarande en del att göra.

(Eller så var det åtminstone för niorna våren 2012, vilket ju var innan Alliansregeringens nya skollag, läroplaner, betyg mm hade trätt i kraft.)

---

Mer läsning: SR | SvD | GP | Skolvärlden | Lärarnas Tidning | VT | Barometern | Expressen

Etableringslotsars likheter med skolvärlden

Tillsammans med länets EU-kandidat Sofie Bergman besökte jag nyligen företaget AlphaCE, som lotsar nyanlända invandrare till jobb enligt regeringens etableringsreform.

Ju mer jag pratade med dem om etableringsreformen, desto mer kände jag paralleller med den skolpolitik som vi i Folkpartiet driver. Och båda områdena handlar ju egentligen om att få människor med olika bakgrund att växa, så att de i slutändan kan skaffa jobb och bygga sitt liv i det svenska samhället.

Människor kommer till Sverige med mycket olika bakgrund. En del var akademiker i sitt hemland, andra är analfabeter. Därför kan man inte bara ge alla en praktikplats på första bästa arbetsplats. Men AlphaCE försöker att lotsa dem till att åtminstone få göra studiebesök på arbetsplatser, så att de ska få en inblick i vad man kan tänkas jobba med. (Ungefär som jag tycker att skolbarn i Kalmar borde få kontakter med yrkeslivet mycket tidigt, så att de kan forma drömmar om vad de vill bli och sätta mål för att nå dit.) 
Det är också viktigt att visa var pengarna de lever på kommer ifrån, annars accepterar man ju bara att leva på bidrag för att det verkar helt naturligt.

 Alla kommer till Sverige med mycket olika förutsättningar - här emulerar vi tillsammans med grundaren Karolina Jerner och Maria Karlsson den "empowerment" som en analfabetisk kvinna kände när hon hade lärt sig att skriva sitt eget namn.

Alla är inte lika, och kan inte tvingas läsa i samma takt - varken i skolans klassrum eller hos etableringslotsen. Så här olika matematikuppgifter ger AlphaCE till olika invandrare, så att var och en ska få utmaningar utifrån sin nivå.

Man kan väl säga att AlphaCE är ett av de lotsföretag som fungerar bra. De har 120 deltagare i länet, fördelat på 4 lotsar. Men jag har samtidigt hört från flera håll om oseriösa konkurrenter som t ex lockar invandrarna med en iPad men sen inte ger någon utbildning. Lotsarna arbetar på uppdrag av Arbetsförmedlingen, men AlphaCE har aldrig fått någon granskning på djupet (som Skolinspektionen gör med skolor, både kommunala och fristående).

AlphaCE vill bli granskade, så att de kan visa att de står sig väl i konkurrensen. Arbetsförmedlingen borde kräva mer utvärderingar, sätta effektmål och krav på innehåll. (Som skolans nya nationella prov, betyg och läroplaner.)

Om man gjorde sådana utvärderingar offentliga skulle det dessutom bli möjligt att ge invandrare en guide, så det vet vilka lotsar som levererar resultat. (Som Skolverkets webbplats www.väljaskola.se gör.) Det kan ju inte vara så lätt att veta vad man ska välja mellan ett virrvarr av lotsföretag, särskilt när man är ny i ett land och kanske inte har det sociala nätverk som annars är bra på att tipsa på det "word of mouth"-sätt som präglar många marknader.

Slutligen borde lotsar (och det offentliga Svenska För Invandrare) göra verksamhetsbesök hos varandra och se vilka möjligheter och olika arbetssätt man kan ha. (Som skolor i Kalmar för via projektet Lära av varandra.)

Så mitt samlade intryck var väl att det vore himla bra om det (M)-styrda Arbetsmarknadsdepartementet kunde snegla lite mer på det (FP)-styrda Utbildningsdepartementet och hur vi sköter verksamheten. Då skulle en etableringsreform, som förvisso gett oss många fler invandrare i arbete, kunna bli ännu mycket bättre! Det skulle jag gärna styra upp som riksdagsledamot!

Budget som ger tillväxten och kunskapen i Kalmar län

I onsdags presenterade regeringen sin vårbudget för 2014, och jag deltog i lokala presentationer i länet tillsammans med riksdagsmän från de andra allianspartierna.

Det är en sparsam budget som tar hänsyn till det ekonomiska läget, men det den satsar på är framförallt utbildning. Folkpartiet har fått enormt mycket gehör för skolpolitiken, från lågstadielyftet till betyg från årskurs fyra. Nu ska staten även satsa på sommarskola och läxhjälp ute i kommunerna. Linnéuniversitetet får fler studieplatser, främst på lärarutbildningen, lärare i Kalmar län får karriärtjänster med högre lön.

Tillsammans med övriga allianspartier skriver jag idag om satsningarna, i Barometern.

Satsningar på Kust till kustbanan samt E22:an ger kortare restid och minskar trafikstörningar, vilket är betydelsefullt för Kalmarsundsregionen. Samtidigt utökar vi antalet studieplatser på Linnéuniversitetet med 461 platser som innebär fler akademiker i länet. Utan avslutad utbildning är det svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och för fler jobb i Kalmar län måste våra elever ges förutsättningar att nå kunskapsmålen.

Läs hela!

Gott och blandat

Vårt förslag om betyg från årskurs fyra med mera har fått mycket medial uppmärksamhet.

P4 Eftermiddag rapporterade om förslaget om betyg, med början 1:13:35. Vid 1:23:50 intervjuas jag i några minuter.

Smålandsnytt frågade fjärdeklassare på Öland om betyg från årskurs fyra, och en majoritet av eleverna var positiva. Jag kommenterar kort i slutet.


I går skrev jag om förslaget tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund (FP) i Östran (ej online).

* * *

Jag blev förbannad över Socialnämndens i Kalmar beslut igår om att dra in serveringstillståndet för K.M Sportsbar eftersom en gäst använt narkotika inne i ett mörkt hörn på restaurangen i oktober. Jag tycker att det är orimligt att lägga hela K.M Sportsbar till last för ett brott en gäst hade begått i smyg. Skönt att mitt parti inte ville ställa sig bakom ett sånt här dråpslag mot krogen. Det har nu startats en Facebookgrupp till stöd för K.M.

* * *

Idag så bär det av till Rockcity i Hultsfred, där jag ska vara med i en paneldiskussion om ungas möjlighet att påverka samhället. Jag har i Kalmar drivit flera exempel på vad man kan göra, till exempel möjligheten att yttra sig över sitt motionsförslag, som i fjol gjorde att en 15-årig tjej fick politikerna att ändra sitt beslut. Och så har vi ju Folkpartiets motion om att utlysa en tävling i medborgarförslagsskrivande för alla högstadieelever. Det är snart två år sedan kommunfullmäktige biföll den, men än har kommunen inte utlyst tävlingen…

Betyg från fyran och minskad läraradministration - äntligen!

Alliansens partiledare har idag presenterat ytterligare förbättringar för skolan, som de kan genomföra om alliansen vinner valet i höst:

• Betyg från årskurs fyra
• Central rättning av nationella prov
• Minskad administration för lärarna
• Läsgaranti i årskurs ett

Det här är väldigt efterlängtade förslag, och starkt genomslag för Folkpartiets skolpolitik! Jag ska kommentera dem steg för steg nedan.

Betyg från årskurs fyra

Betyg är en sporre att bli bättre och en varningsklocka när det inte går bra. Redan när Folkpartiet fick med sig regeringen om betyg från sexan så uttryckte jag att jag gärna hade velat gå längre. I de flesta industriländer ges betyg redan i årskurs ett eller två, så nu börjar vi äntligen närma oss de länder som slår oss i skolrankningen.

Ett smart grepp är också att man inte ska kunna få streck (underkänt) i fyran och femman. Det ger eleverna en mjukare och avdramatiserad introduktion till betygen.

I en fördjupad analys av de sjunkande PISA-resultaten 2012 (som var en utvärdering socialdemokraternas skolpolitik) har OECD understrukit att tidig utvärdering och uppföljning i skolan är mycket viktigt för att lyfta skolresultaten.

Men vi har en rödgrön opposition som ser väldigt annorlunda på betyg och på kunskap.

När Olof Palme (S) på 1970-talet försökte avskaffa betygen i svensk skola – och till stor del lyckades, tyvärr – var inriktningen tydlig. På sidan 83 i hans utredning kunde man läsa huvudargumentet: ”Betygen… medför att arbetet i skolan riskerar att få en inriktning mot att meddela eleverna kunskaper och färdigheter.” Och mycket riktigt så var det främst barn från arbetarhem som slogs ut när betygen sen försvann och kunskaper nedvärderades.

Det är bättre att tidigt få veta hur man ligger till, än att få en sitt första betyg när skolgången nästan är avslutad och det är försent att göra något åt det. Så var det när jag gick i skolan – efter höstterminen i åttan fick vi första betyget, med bara ett och ett halvt år kvar av skolan.

Vänsterpartiet år 2014 är inte mycket klokare. De vill inte ha något betyg förrän slutbetyget i årskurs nio. Du ska inte få något tydligt besked om hur det går förrän det är för sent att göra något åt det. Vilken fin start på livet de vill ge barnen.

Extern rättning av nationella prov

Regeringen föreslår att de nationella proven digitaliseras så långt det går och rättas externt. Det ökar likvärdigheten och rättssäkerheten för eleverna om proven rättas av någon annan än elevens ordinarie lärare. Central rättning är något som länge har praktiserats i alliansstyrda Uppsala kommun, och har inspirerat (S)-styrda Kalmar kommun som importerade konceptet för några år sedan. Det borde alltså finnas en bred politisk enighet kring detta förslag. Men vi får väl se vad Löfven, Sjöstedt och Fridolin säger nu.

Minskad administration för lärarna

Sammantaget innebär satsningarna ovan att lärarna får mer tid för eleverna.

När betygen börjar i årskurs fyra så behöver lärarna inte längre hålla på med de omständliga individuella utvecklingsplaner (IUP) som socialdemokraterna införde.

När vi i Kalmar frågat lärare vad som stressar dem mest, så är det rättandet av nationella prov. Att rätta proven centralt avlastar lärarna kraftigt och gör istället provet till ett tillfälle att se hur en utomstående lärare bedömer den elev som man dagligen träffar.

Läsgaranti i årskurs ett

Ett nytt kunskapsmål sätts upp: Alla elever i årskurs ett ska kunna läsa och förstå enklare texter. Att kunna läsa är grundläggande för hela den fortsatta skolgången. Genom ett nytt mål om läsförståelse för alla förstaklassare säkerställer vi att eleverna tidigt får hjälp.

För att tidigt identifiera de elever som behöver mer stöd arbetar skolor med olika typer av bedömning av eleverna i ettan. Skolverket har fått ett uppdrag av regeringen att ta fram nationellt bedömningsstöd för de allra viktigaste baskunskaperna: läsa, skriva och räkna.

Regeringen storsatsar på lågstadiet

Igår presenterade regeringen den enskilt största satsningen i vårbudgeten, och den går till skolan. Lågstadielyftet är ett permanent statsbidrag på 2 miljarder kr som kommunerna kan använda till olika insatser för att höja kvaliteten i lågstadiet.

Det är en rimlig prioritering att satsa på lågstadiet. Insatser och stöd är viktigast i de första åren. Det säger både forskning och sunt förnuft. Att tidigt lära sig läsa, skriva och räkna lägger grunden för all framtida inlärning.

Även förskolan visar att tidiga insatser har betydelse för hela skolgången, så det här ligger i linje med storsatsningen på förskolan som regeringen presenterade förra veckan.

Framför allt glädjer jag mig över att satsningen öppnar för fler speciallärare, som tar sig an eleverna med störst behov. Socialdemokraterna avvecklade speciallärarutbildningen på 1990-talet, därför har vi stor brist idag. Alliansregeringen startade utbildningen igen 2008, och nu fördubblar vi antalet platser och inför en premie för att få fler att utbilda sig.

I Kalmar har Folkpartiet årligen lagt budgetförslag för att rekrytera fler speciallärare, men Socialdemokraterna har stoppat satsningarna varenda gång.

På P4 Eftermiddag igår debatterade jag förslaget på radion mot Lena Hallengren (S). Här kan ni lyssna på debatten, den börjar ca 40 minuter och 30 sekunder in i programmet.

Förstatligande av skolan är efterlängtat

Efter min artikel om statlig skola i Barometern har Jonas Hellberg (S) skrivit att han vill fortsätta ha det kommunalt. Idag svarar jag honom om detta. Svaret i tidningen är begränsat till 2000 tecken, men nedan brer jag ut resonemangen lite mer:

Folkpartiet liberalerna vill att staten tar över ansvaret för skolan igen. Det vill även 4 av 5 svenskar och lärare. Men det vill inte Socialdemokraterna, bekräftar nu Jonas Hellberg (S).

Härom veckan presenterade professor Leif Lewin sin utredning som konstaterade att kommunaliseringen som (S) drev igenom 1989 har sänkt studieresultaten, förstört förtroendet för läraryrket och bundit fast lärarna vid mekaniskt och resursslösande dokumenterande vid datorn – tid de kunde ha varit med eleverna. Jag hade hoppats att den massiva kritiken skulle få (S) att släppa på prestigen, men icke.

Socialdemokraterna styr i många av Sveriges kommuner och uppskattar säkert att få bestämma över en av de största budgetposter en kommun har. Lärarförbundets granskning i fjol visade att i de kommuner där (S) styr ger 2 av 3 lärarlöner under Sverigesnittet, som i Kalmar. Det är kanske detta som är de ”lokala avvägningar” som Hellberg vill slå vakt om.

Förra veckan var jag ute och pratade med lärare som arbetat i olika kommuner och tog del av deras erfarenheter av kommunaliseringen. Ett trick för kommuner att skära ner på skolan utan att det syns är att ta ut hög hyra för skollokalerna, som kommunen själv äger. På så vis får man tillbaka pengarna och kan lägga dem på annat än skolan. Men det är en dumsnål besparing, för man sparar in på barnens utveckling, som är den viktigaste investering ett samhälle kan göra!

Sin vana trogen vill Hellberg lyfta fram (S)-styrda Kalmar som ett föredöme, men han gör det med sedvanlig försåtlighet. Hellberg lyfter fram Kalmars satsningar på höjda lärarlöner som ett föredöme. Han nämner inte att dessa höjningar skett från en så låg nivå att Kalmar ändå knappt uppnått medianlönen för riket. De grundskolelärare som får störst lönelyft i år är nog de som får ta del av regeringens satsning på karriärtjänster.

Samma sak när Hellberg lyfter fram Kalmars skolresultat, som lyft från en låg nivå året innan. Han nämner inte att Kalmars meritvärden likväl är under rikssnittet! Och man ska nog vara försiktig med att dra stora slutsatser utifrån bara några hundra elever, som varierar från år till år.

Frågan är hur detta skulle vara ett argument för kommunalt styre, att peka på att kommuner sköter skolan olika bra? Det skiljer 50 000 kr per elev och år mellan de kommuner som satsar mest på skolan och de som satsar minst.

Hellberg vill inte kännas vid kommunaliseringens misslyckande och försöker istället skylla ifrån sig på friskolorna. Fastän han vet att det fria skolvalet har utvärderats flera gånger, och att man då funnit att det varit positivt för resultaten.

Hellberg försöker även skylla decenniers sjunkande skolresultat på Folkpartiet. Fastän han vet att larmen handlat om den gamla skolpolitiken som (S) lämnade efter sig, inte Folkpartiets reformer som trätt i kraft sedan dess.

Men nåväl, låt oss prata internationell forskning, då. Samma dag som Hellbergs debattartikel publicerades, presenterades en OECD-rapport där man gått igenom olika länders skolpolitik och analyserat vad som ger resultat för eleverna.

Folkpartiets och regeringens skolpolitik får överlag starkt stöd av forskningen. Tidigare betyg är ett område som är viktigt för skolutvecklingen men där Sverige ligger efter. Likaså studiedisciplinen, som vi också vill öka.

Men den enskilt viktigaste faktorn är lärarna och läraryrkets status. Det är just därför regeringen storsatsar på lärarlöner. Det är därför vi har reformerat lärarutbildningen och gjort den mer attraktiv. Och det är den viktigaste anledningen till att skolan behöver bli statlig igen. Professor Leif Lewin visade i sin utvärdering härom veckan att kommunaliseringen har varit förödande för lärarlönerna och för läraryrkets status.

Däremot underkänner OECD Socialdemokraternas främsta valfläsk. De sjunkande resultaten blir inte bättre för att man förbjuder friskolor. Inte heller satsningar på mindre klasser har något stöd i forskningen - det kan till och med försämra resultaten. Och för övrigt så har Sverige redan mindre klasser än de flesta av de framgångsrika skolländerna.

Ett förstatligande genomförs inte i en handvändning. Det handlar inte om att bara trycka på en ”ångra”-knapp och återvända till 1989. Det handlar om att se framåt och våga dra lärdomar av kommunaliseringens misslyckade experiment. Skolan har gått igenom många viktiga reformer sedan Alliansregeringen kom till makten, och i hög takt. Trots detta har ingen av alla lärare jag talat med varit reformtrött när det gäller att göra skolan statlig igen – tvärtom!

Lärarsynpunkter om att förstatliga skolan

Det har blivit mycket om statlig skola denna vecka. Häromdagen besökte jag ett lärarlag på Vasaskolan för att få deras synpunkter på Leif Lewins utredning av kommunaliseringen. De hade mycket att säga!

• När kommunaliseringen skulle genomföras 1989 protesterade lärarna, men "köptes" med löftet om en bättre löneutveckling. Men efter en initial löneförhöjning så gick det snarare tvärtom. Sedan dess har det bildats en klyfta till andra statliga akademikeryrken på över 10 000 kr i månaden.
  
• Förmåner som tandvårdsförsäkring försvann.
  
• Kommuner har svårare att möta alla behov på specialkompetens som kan uppstå, eftersom de måste ha tillgång till alla sorters specialister inom den egna kommunen. När skolan var statlig kunde lite mer ovanliga specialistkompetenser delas mellan kommunerna.
  
• Ett sätt att skära ner på skolan i smyg är att gå via lokalhyrorna. Kommuner kan satsa mycket resurser på skolan "på pappret", men genom att ta ut hög hyra för lokalerna så försvinner pengarna från skolan lika snabbt som de kom, och används till att täppa igen något hål i den kommunala budgeten istället.
  
• När riksdagen stiftar lagar, ska myndigheter som Skolverket göra uttolkningar av detta, som sedan ska förmedlas till kommunerna, som sedan ska förmedlas till skolorna, som sedan ska förmedlas till lärarna. För många beslutsstationer innebär för många tolkningar, där riksdagens andemening riskerar att gå förlorad. (Ett aktuellt exempel kan väl vara regeringens storsatsning på lärarlöner/karriärtjänster, som inte utnyttjas ordentligt ute i kommunerna.)

Jag försökte faktiskt fråga om de kunde se något positivt som kommunaliseringen hade fört med sig, men då blev det tyst. Vi var hur som helst alla eniga om att ett återförstatligande av skolan inte handlar om att trycka på någon "ångra"-knapp och vips så är vi tillbaka till 1989. Det är en fråga som måste utredas under lång tid, med konsekvensanalyser, så att vi gör kloka reformer och drar lärdom av det vi vet om både den gamla statliga skolan och de nuvarande kommunala. Vi ska titta framåt, inte bakåt.

Att leda opinionen #1: Statlig skola

Vi i Folkpartiet liberalerna följer inte opinionen – vi leder den. Genom att stå för vad vi tror på, även när vi stått ensamma, har vi genom åren fått med oss andra partier på viktiga kursändringar som HBT-rättigheter, expansiv kärnkraftspolitik och medlemskap i EU.

Nu anser vi att turen har kommit till frågan om att göra skolan statlig igen, vilket övriga regeringspartier inte håller med oss om (än). Därför glädjer det mig att trycket ökar. Allt fler svenskar ser förstatligandet som en viktig fråga för skolans framtid.

• I maj 2013 höll 45 % av svenska folket med oss om att förstatliga skolan, enligt TNS Sifo. 
• I november hade stödet vuxit till hela 81 %, enligt en opinionsundersökning från Novus. 
• 79 % av lärarkåren vill ha statlig skola. 94 % av dessa menar dessutom att det är en viktig fråga.

Om detta skriver jag idag i Barometern:

Svenska elevers kunskaper har sjunkit i över 20 år. Skulden ska delas med andra reformer från 1990-talet, som otydligare betygssystem och läroplaner. Detta har Folkpartiet och Alliansen nyligen ändrat på. Liberala reformer som det fria skolvalet har i forskning samtidigt visat sig dämpa kunskapstappet. Men få saker har påverkat skolan så mycket under dessa år som kommunaliseringen.

(…)

Det finns många saker som staten inte ska hålla på med, som andra i samhället kan göra bättre. Fristående skolor erbjuder ofta ett kvalitetshöjande komplement i de kommuner där de etablerar sig. Men rätten till en likvärdig skola ska finnas för alla. Var du bor ska inte avgöra hur det går för ditt barn. Därför behöver den offentliga skolan göras statlig igen.

Läs hela!

Kommunaliseringen av skolan blev ett misslyckande

Professor Leif Lewin skriver idag på DN Debatt om sina slutsatser efter att ha utrett effekterna av 1990-talets kommunalisering av den svenska skolan.

Denna utredning fick han i uppdrag av regeringen att göra. Utredningen var resultatet av en kompromiss. Vi i Folkpartiet liberalerna ville redan då göra skolan statlig igen. Övriga regeringspartier ville det inte. Men vi fick igenom att en utredning skulle göras – dock fick Lewin förbud mot att uttryckligen förslå om skolan borde bli statlig eller ej. Hmm.

Jag hoppas ändå att utredningen kommer att få de andra partierna att ändra sig, för Lewin konstaterar att kommunaliseringen blev ett misslyckande. Studieresultaten har sjunkit, effektiviteten har försämrats. Förtroendet för lärarna har underminerats. De fick nya uppgifter som minskade tiden med eleverna, och allt sämre löner.

Decentraliserar man uppgifter måste man också se efter hur uppgifterna utförs. Problemet är att kontrollen kan bli alltför långtgående. Politikerna synes underskatta hur resurskrävande resultatstyrningen i praktiken blir. Decentraliseringen, som var tänkt att främja lärarnas professionella autonomi, tenderar tvärtom att binda lärarna vid mekaniskt dokumenterande framför datorn. Styrningen kan också på ett olyckligt sätt fokusera på det som är mätbart, vilket inte nödvändigtvist är samma sak som det som är bäst från pedagogisk synpunkt.

Läs hela!

Vill (S) slippa diskutera statlig skola?

Socialdemokraternas riksdagskandidater i Kalmar län har utmanat Moderaternas dito för att debattera skolpolitiken, främst i ljuset av de fallande resultaten i PISA-undersökningen.

Det är modigt av Socialdemokraterna att våga debattera sin skolpolitik, bland annat (S)-passiviteten som lagt grunden för PISA-tappet och sitt senaste förslag om indraget socialbidrag för elever som inte klarar gymnasiet. Men varför utmana Moderaterna och inte Folkpartiet?

Hela Alliansen står bakom regeringens skolpolitik, men det är Folkpartiet som har varit arkitekterna bakom den. Det är Folkpartiet som har ministerposterna och styr i Utbildningsdepartementet. Vågar Socialdemokraterna inte ta debatten med oss direkt?

Jag tror att Socialdemokraterna utmanar Moderaterna för att slippa diskutera statlig skola. 81 % av svenska folket håller med Folkpartiet om att skolan borde bli statlig igen så att alla elever får en likvärdig utbildning. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill detta, så de kommer knappast att vilja diskutera denna fråga som allt fler väljare ser som viktig för skolan.

Som riksdagskandidat för Folkpartiet Liberalerna i Kalmar län ser jag fram emot en debattinbjudan, den dag Socialdemokraterna känner sig uppgiften mogna!