När förskolan röjer vårdnadshavares personuppgifter i veckobrev med mera

Inför kommunfullmäktige idag har jag lämnat in denna interpellation, som kommer att besvaras och debatteras någon gång i eftermiddag. Du kan följa debatten live på Kalmar kommuns Youtube-kanal. Mötet är även öppet för allmänheten.

Interpellation till Lasse Johansson (S), ordförande Barn- och ungdomsnämnden

I förskolan värnar vi barnens personliga integritet. Vuxna uppmanas att inte ta bilder på sina barns lekkamrater och lägga ut dem på sociala medier. Vid pedagogisk dokumentation publicerar förskolorna endast namn och bild på barn om man har fått vårdnadshavares tillstånd.

Även barnens vårdnadshavare har rätt till sina privatliv. På samma sätt som vårdnadshavare ger tillstånd till hur barnens personuppgifter får användas, kan de även ange att kommunen inte får röja deras egna uppgifter, som telefonnr och e-post adresser, till obehöriga. En del barn och vårdnadshavare lever under skyddad identitet, men man ska inte behöva uppge något skäl till att man inte vill ha uppgifterna spridda.

Det har dock kommit till min kännedom att det förekommit på flera förskolor i Kalmar, att personal mailat ut veckobrev eller dylikt med synliga namn och e-post adresser till samtliga barns vårdnadshavare i barngruppen, i mottagarfältet. I dessa fall har man röjt namn och e-postadress på vårdnadshavare som inte gett sitt tillstånd till detta.

På kommunfullmäktiges bord idag finns ärende om revidering av informationssäkerhetspolicy, men denna är mycket summariskt formulerad och det går tyvärr inte att utläsa vad som eventuellt förändrats till det bättre i den.


Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

1. Vad finns det för policy kring att inte sprida vårdnadshavares personuppgifter till obehöriga?
2. Vad kan du göra för att tillse att denna policy stärks eller efterlevs bättre?

Björn Brändewall (L)

Ställ krav på att hantera kontanter!

Jag har lämnat in denna interpellation till kommunalrådet Bertil Dahl (V). Den kommer att besvaras och  diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och webbsänds, så lyssna gärna!

Jag har tidigare interpellerat, i januari 2014 och i april 2014, om de problem Kalmarborna får när bankerna alltmer slutar att hantera kontanter. Intresset hos Johan Persson (S), som jag då riktade mig till, var svalt, men problemen består.

• Ideella föreningar får ofta in pengar på olika aktiviteter – fika, lotterier, loppisar etc. Det blir mycket pengar fast i små valörer, som ingen vill ta emot – utom möjligen till en saftig avgift som äter upp hela föreningens förtjänst. Vi har innan jul kunnat läsa om de problem Lions i Kalmar har fått på grund av detta.
• När lokala bankkontor stängs eller helt slutar med kontanter innebär det att handlare på landsbygden i praktiken tvingas agera bank, vilket är kostsamt att göra på ett säkert sätt. Ytterst kan detta bli ett hot mot lokalhandelns redan utsatta existens.
• När bankerna gör det allt svårare att betala kontant, blir folk mer eller mindre tvungna att betala med kort. Det har sina nackdelar. Forskning visar att människor lättare släpper igenom stora utgifter om de betalas elektroniskt. Det gör inte lika ont att förlora pengarna om vi inte fått se eller hålla i dem. Det kontantlösa samhället bidrar alltså till att människor förlorar kontroller över sin privatekonomi, fastnar i lyxfällor och sen skuldsätter sig med snabba lån.
• Kortköp gör även våra privatliv utlämnade. När datorer får kartlägga kunders miljontals köp kan de hitta mönster och dra slutsatser om dig som skulle göra Sherlock Holmes grön av avund.

Kalmar kommun skulle i sina val av samarbetspartners kunna villkora avtalen med krav på tillgänglighet och service, däribland kontanthantering. Som en stor aktör har kommunen stort inflytande och borde stå upp för våra invånare när enskilda människor står maktlösa inför storföretags intressen.

De problem jag varnade för för tre år sedan har nu drabbat Lions och lokalhandlare. Sedan kontantproblemen blev riksnyhet har Vänsterpartiet profilerat sig. I ett pressmeddelande i december levererade du, Bertil Dahl, m fl en ”utmaning” till bankerna att erbjuda kontanthantering.

Så välkommet, att Vänsterpartiet drivit denna fråga i flera år! Det sa du inget om under någon av mina interpellationsdebatter 2014. Men från en av Kalmars mäktigaste politiker bör vi kunna förvänta oss mer än bara ett pressmeddelande. Är du redo att gå från ord till handling?

Därför undrar jag:

• Är du redo att verka för Kalmar kommun, på egen hand eller tillsammans med andra kommuner, ställer krav i upphandlingspolicyer och dylikt, att banker som kommunen arbetar med ska erbjuda kommuninvånarna kontanthantering?

Björn Brändewall (L)

Öppenhet och frihet vårt bästa försvar mot terrorn

Debattartikel publicerad i Barometern 30 mars.


Demokrati, yttrandefrihet, öppenhet och fri rörlighet. Om dessa västvärldens triumfer kommer att gå förlorade, så sker det inte på grund av terroristerna, utan på grund av oss själva. Bekämpa terrorn genom att ta vara på din frihet!
Europa har återigen fått se en glimt av vad som händer i länder som Syrien varje dag. Genom hela EU chockas vi över sprängningarna på flygplatsen i Bryssel, som i skrivande stund krävt 34 människoliv. Men den stora frågan är vad som händer med övriga 500 miljoner EU-medborgare nu, och det ödet ligger främst i våra egna händer.

Vi människor reagerar ofta med magkänslan när vi blir rädda, och det kan lätt bli mer dödligt än själva terrorn. Efter flygplansattentaten den 11 september 2001 så blev amerikanarna rädda för att flyga. De började ta bilen istället, fastän det är statistiskt farligare att köra bil än att flyga. Redan innan året var till ända, hade detta gett en ökning i bilolyckor som skördat fler liv än själva terrorattentaten.

Terrorgruppen Daesh, som vi borde sluta att kalla för Islamiska Staten, har tagit på sig ansvaret för bombningarna i Bryssel. Rasister och främlingsfientliga, populister, och vissa EU-ledare passar därmed på att kräva att man borde sluta att ta emot muslimska flyktingar till EU.

Men det vore ett totalt svek att göra så. Om det är någon grupp som plågas, jagas och dödas av Daesh fundamentalister så är det ju alla de moderata muslimerna! Daesh skulle applådera om vi stängde av flyktvägen för deras främsta offer och byte.

Rädda människor och medier vill även se starka ledare som visar handlingskraft. Vi kan räkna med att ledande politiker de kommande veckorna kommer att lansera förslag som tummar på rättsäkerheten och ytterligare ökar staternas massövervakning av befolkningen, i syfte att ge polisen verktyg att bekämpa terrorn. Då är det värt att påminna om att denna strategi inte har funkat alls hittills.

Trots att man inom EU i flera år har övervakat nästan all elektronisk kommunikation mellan oss privatpersoner, har polismyndigheterna inte kunnat identifiera och stoppa terrorattentat som det i Paris i höstas. Tvärtom så var de flesta gärningsmännen där redan kända av polisen, så de övervakades redan särskilt. Ändå kunde de planera och utföra sina attacker.

Det kommer tyvärr alltid att finnas öppna platser med folksamlingar, som terrorister kan angripa. Det finns ingen genväg, ingen superdator som kan överträffa vanligt manuellt polisarbete. Däremot behöver polisen få de resurser som krävs för att kunna spana på terrormisstänkta, och mer samarbete mellan poliser i olika länder.

Övervakningen är dock inte bara verkningslös mot terrorn, den har även en mörk baksida. Människor som övervakas ändrar sina levnadsmönster och begränsar sina liv - fastän de har rent mjöl i påsen. En studie i Tyskland efter att det så kallade datalagringsdirektivet hade införts, visade att människor inte längre vågar ringa sin läkare, äktenskapsrådgivare, psykolog eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras, kan läcka och kan användas mot dem. Sådana effekter av övervakningen kan leda till livshotande konsekvenser för t ex missbrukare och psykiskt sjuka, men det kommer nog aldrig att få uppmärksamhet på en löpsedel.

Terroristernas mål är att störta vårt öppna, sekulära och fria samhälle. De har kommit en bit på vägen, de har fått oss att sluta oss en del. Men de kommer inte att vinna om vi inte själva hjälper dem på traven.

Trotsa både extremisterna och övervakningspolitikerna genom att inte låta dem kuva dig. Gå till jobbet idag som vanligt. Res dit du hade tänkt resa. Träffa dina vänner och ha roligt över en bit mat. Klaga högljutt över någon makthavare, om du vill det. Ägna en tyst minut åt offren i Bryssel, och inse samtidigt hur värdefullt det är att du själv lever och faktiskt fortfarande har ett liv i ett fritt samhälle.

Björn Brändewall (L)

Researchgruppen är farlig

Som vi kunde se i förra inlägget så ska vi inte bara vara oroliga för ett övervakningssamhälle där staten sitter på all information om våra privatliv. Även privata organisationer kan bygga upp databaser om personers liv och åsikter, och om de skaffar sig ett utgivningsbevis (vilket i princip vem som helst kan få för en spottstyver) så får de frikort från Personuppgiftslagen, som är tänkt att skydda mot sånt.

Vi behöver inte titta i en spåkula för att hitta extremister som använder detta för att skada privatpersoner och tysta det demokratiska samtalet. Det pågår just nu, i Sverige, och med Aftonbladets och Expressens välsignelse. Läs Dagens Samhälles granskning av Researchgruppen, som med kopplingar till våldsbejakande vänsterextremism bygger upp åsiktsregister om medborgare som de sedan kan hänga ut, hota eller tysta. Deras inflytande är så stort att de fick tidningen Fokus att dra tillbaka reportaget.

Jag har skrivit tidigare om hur PUL är otillräcklig. Jag vill att man ser över lagstiftningen kring hur man delar ut utgivningsbevis. Det är bra att enskilda bloggare och andra opinionsbildare kan granska makten med samma grundlagsskydd som stora tidningar, men det ska inte fungera som en smitväg för massiv handel med känsliga personuppgifter.

Dina kläder kan avslöja var du är, och trängselskatten underlättar stalkning

Mitt arbete för att påverka i riksdagen fortsätter att bära frukt. Idag kan du läsa i Aftonbladet om tre förslag för att skydda människors privatliv, som Folkpartiet nu driver i riksdagen delvis efter tips från mig.

Det handlar om RFID-taggar, om övervakningskameror som känner igen ansikten och om hur trängselskatten måste förändras så att den inte underlättar stalkning.

Varsågod och läs!

(Debattsidan beskriver mig som riksdagsledamot, men jag hade signerat artikeln som riksdagskandidat.)

Har du idé till riksdagmotion?

Denna vecka börjar Allmänna motionstiden, den korta tid på året då våra riksdagsmän lämnar in motioner om allt i statens makt (och säkert lite till), som sedan behandlas under året.

Jag kom inte in i riksdagen, men andra liberaler gjorde det. Till exempel Mathias Sundin, som precis som jag vill arbeta för att värna den personliga integriteten. Under det gångna året har jag samlat på mig många idéer på saker som behöver förändras i Sverige, så nu mailar jag riksdagsmän olika förslag på frågor de kan driva. Har du några idéer på vad man borde förändra ifrån riksdagen? Hör av dig med din idé så ska jag försöka vidarebefordra den.

Vissa saker ska politiker helt enkelt inte lägga sig i

Den 16 juni beslutade fullmäktige i Kalmar om att anta en jämställdhetsplan. Planen innefattade målet:

En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. 

Kvinnor och män i Kalmar ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.

Idag redovisar tidningen Östran en enkät, där de frågat oss som tog beslutet om hur jämställda vi själva är hemma. 2/3 av politikerna svarade. Jag är en av dem.

Jag ställde upp på jämställdhetsplanen den 16 juni, men inte på just målet ovan. Det reserverade jag mig mot. Sätter man ett sånt här mål, måste man förstås börja mäta det också. Politiker ska inte få lägga sig i kalmarbornas privatliv på detta sätt. Någonstans måste vi dra gränsen mellan det offentliga och det privata, och på fritiden innanför hemmets dörrar är den gränsen definitivt passerad.

På samma sätt som jag inte vill snoka i kalmarbornas privatliv, avstod jag själv från att svara på frågan, med hänvisning till just privatlivet. Inte för att jag tycker att det är någon jätteviktig hemlighet att bevara – jag är ensamstående, do the math – men jag tycker att det var ett lämpligt tillfälle att försvara principen om rätten till ett privatliv. Nästa gång kan det vara något betydligt mer påträngande som de vill veta.

Björn A-Ö: FRA-lagen (eller "dagen då jag insåg att jag behövs i riksdagen")

I valet 2006 ville jag inte kandidera till riksdagen. Jag tyckte att mitt parti hade tillräckligt kloka män och kvinnor där redan som kunde fatta kloka beslut.

Sedan kom FRA-omröstningen.

Jag minns fortfarande den mardrömslika känslan av overklighet som blev allt starkare framåt lunchtid den 18 juni 2008, då voteringen i riksdagen skulle hållas. Veckorna innan hade jag fått med mig FP-länsförbundets ordföranden på en debattartikel som kritiserade lagen. Jag hade även sett till att Folkpartiet liberalerna i Kalmar län gjort ett gemensamt upprop till riksdagsgruppen att inte rösta ja till lagen. Andra länsförbund, som representerande mer än hälften av hela FP-Sverige, hade gjort liknande upprop. Inte ett enda länsförbund hade tagit FRA-lagen i försvar.

Men det spelade ingen roll. Ändå blev det allt tydligare att lagen höll på att klubbas igenom ändå. ”Nu förlorar borgerligheten sin själ”, tänkte jag, när allianspolitikerna struntade i sina partiprogram, spelade Socialdemokraterna rakt i händerna och införde deras FRA-lag åt dem, medan Mona Sahlin (S) kunde ”oppositionera” framför media och låtsas vara emot massövervakningen.

(Senare, när tevekamerorna hade stängts av och nytt beslut skulle tas 2009, skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet komma att visa sina sanna färger, då de reserverade sig mot beslutet, men inte för att de ville få stopp på övervakningen, utan för att de ville att fler organisationer skulle få utnyttja FRA:s spaning.)

Jag ska inte gå in på vad FRA-lagen handlar om, för om du läser det här så är du sannolikt redan insatt i frågan. Men det var i alla fall här som jag insåg att såna som jag behövs i riksdagen. Det behövs folk som inte ser politiken som en karriär eller försörjning, utan som kan fatta beslut efter sin egen övertygelse, oavsett hur hårt regeringspiskorna må vina.

Därför vill jag bli en självständig riksdagsledamot, vald av folket istället för av partiet, och därför springer jag nu omkring i länet och ber människor om förtroendet att kryssa mig.

Avslutningsvis så ska jag bara samanfatta några saker jag har gjort för att göra motstånd mot FRA-lagen:

• Deltog redan 2007 i Liberala ungdomsförbundets kampanj mot övervakning.
• Kritiserade FRA-lagen i Folkpartiets samråd om integritetsfrågor 2008, och tipsade alla möjliga vänner utanför partiet om detta samråd.
• Fick med mig länets FP-höjdare på en debattartikel om att stoppa FRA-lagen, i flera av länets största lokaltidningar.
• Fick med mig länsförbundet på ett upprop om detsamma.
• Ställde flera riksdagsledamöter till svars i ett FRA-chatt.
• På en demonstration efter omröstningen höll jag ett uttömmande tal (som jag fortfarande är rätt nöjd med).
• Fixade in Camilla Lindberg (FP) (den enda riksdagsledamoten i alliansen som röstade nej till FRA) på Kalmar läns FP-valsedel 2010, så att de som bara kunde tänka sig att rösta på just henne i det valet skulle få chansen.
• Var även med på att bjuda in Camilla på en integritetsdebatt-kväll, som Folkpartiet i Kalmar anordnade och som jag var moderator på.

Björn A till Ö: Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet (DLD) är en politisk övervakning som skapar otrygghet för alla människor, oavsett om man har rent mjöl i påsen. Sedan direktivet infördes i Sverige lagras alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) var en männen bakom denna monstrositet, men sedan han misslyckats med att införa det i Sverige så tog han det till EU-nivå istället, där han fick igenom det med hjälp av de svenska (S)-parlamentarikernas röster.

Övervakningen skapar rädda människor som lever i skräck för staten. Det drabbar definitivt även de som ”har rent mjöl i påsen”. Sedan direktivet infördes i Tyskland vågar människor inte längre ringa sin läkare, psykolog, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras. Särskilt rädda är de som minns och levt under kommunismen i Östtyskland. Övervakningen gör att vi inte vågar tänka, tala och leva fritt.

Den svenska regeringen vägrade länge att införa DLD i Sverige, vilket de ska ha heder för. I våras nåddes vi av den glädjande nyheter att Europadomstolen ogiltigförklarat DLD pga dess integritetskränkning. Men istället för att direkt riva upp datalagringen i Sverige, har Beatrice Ask (M) nu lagt frågan i en utredning. Vad är det som behöver utredas? Bort med den igen, bara!

Inför förra valet skrev jag på ett väljarkontrakt där jag lovade att rösta nej till direktivet om jag blev invald i riksdagen. Jag var nog den ende riksdagskandidaten från Kalmar län som har skrev på kontraktet. I år blir mitt löfte att verka för att den svenska datalagringen upphör så snart det är möjligt!

Så kan jag påverka integritetsfrågorna i riksdagen

Synfält framåt är en mycket bra podcast där politiska kandidater blir intervjuade inför höstens val. Diskussionerna går mer på djupet än den dagliga plakatpolitiken, och fångar politikernas bakomliggande värderingar och resonemang.

Jag vill särskilt rekommendera avsnittet med Mathias Sundin, Folkpartiets riksdagskandidat i Östergötland. Mathias går liksom jag till val på att värna den personliga integriteten och stoppa övervakningssamhället. I fjol fick han faktiskt tjänstgöra i riksdagen ett halvår medan en annan folkpartist var föräldraledig.

Jag får ibland höra att det är poänglöst att ensam ta strid mot någonting i riksdagen, eftersom man inte vinner några voteringar om man inte har de flesta andra ledamöterna bakom sig. Men Mathias berättar här hur riksdagsarbetet handlar om mer än bara voteringarna, och hur han via dialoger kunde påverka lagförslag i mer integritetsvänlig riktning innan de väl presenterades av regeringen.

Om man visar att man har en tydlig övertygelse, men inte är fanatisk, utan att man kan kompromissa och går att samarbeta med, så är det desto fler som lyssnar och försöker vinna ens stöd innan voteringarna. Så vill jag också arbeta i riksdagen för att bekämpa massövervakningen!

Mathias Sundins hemsida

Öppet brev till Nordea i Kalmar

 
Kalmar 2014-03-16.

Förra veckan mottogs jag av beskedet att ni avser att göra era kontor kontantfria, dvs upphöra med manuell kontanthantering till era kunder. Detta är inte det första steget mot minskad kontanthantering gentemot era kunder, men kanske det mest definitiva.

Denna utveckling oroar mig. Kontanthantering är en viktig samhällsfunktion som påverkar landsbygden, ideella föreningar och rätten till personlig integritet. "Det kontantfria samhället" är varken realistiskt eller önskvärt.

• När lokala bankkontor stängs eller helt slutar med kontanter innebär det att handlare på landsbygden i praktiken tvingas agera bank. De måste hålla sig med mycket kontanter för att klara detta vilket kostar mycket pengar att göra på ett säkert sätt. Rånrisken ökar och ensamarbete på kvällar blir mer utsatt. Ytterst kan detta bli ett hot mot lokalhandelns redan utsatta existens.
  
• Ideella föreningar får ofta in pengar på olika aktiviteter - fika, lotterier, loppisar etc. Det kan vara ganska mycket pengar fast i små valörer, som ingen vill ta emot - utom möjligen till en avgift som äter upp hela föreningens förtjänst.
  
• Ur integritetsperspektiv gör det kontantfria samhället att våra privatliv blir mer utlämnade. När våra köp alltmer bara kan betalas elektroniskt med kort uppstår möjlighet att kartlägga vår konsumtion av varor och tjänster över tid. Till synes oskyldiga köpmönster kan avslöja mer om människors privatliv än många anar.

Jag vill vädja till er att ompröva ert beslut. Att hantera människors pengar borde vara den primära uppgiften för en bank. Kontanter bör ses som en del av samhällets infrastruktur.

Genom våra avtal och samarbeten väljer vi vilket samhälle vi vill ha. Jag har varit kund hos Nordea hela livet, men om ni står fast vid denna förändring så måste jag följa mitt samvete och söka mig till en annan bank.
Om svar anhålles.

Nordea slutar hantera kontanter - tänker (S) bara titta på?

I januari frågade jag ut kommunalrådet Johan Persson (S) om rätten att få använda kontanter, när bankerna lägger ner servicen allt mer. Kalmar kommun är en stor kund hos Nordea och borde kunna villkora fortsatt samarbete med krav på att Nordea ska tillhandahålla denna samhällsfunktion till kommuninvånarna.

Persson menade dock i sitt svar (lyssna på debatten här) att det inte var något problem eftersom bl a Nordea fortfarande erbjuder kontanthantering på sitt kontor på Kvarnholmen (dvs ett enda ställe i vår avlånga kommun). Jag frågade om och om igen varför han då inte vill ställa några krav på banken, om det ändå inte är något problem idag?

Nu har det blivit ett problem. I veckan fick jag som kund ett brev från Nordea, att de tänker sluta med kontanhantering även på Kalmarkontoret! Här hade kommunen kunnat göra skillnad, men Johan Persson tyckte inte att det behövdes. Nu blir frågan åter aktuell.

Utvecklingen mot ett kontantfritt samhälle oroar mig. Kontanthantering är en viktig samhällsfunktion som påverkar landsbygden, ideella föreningar och rätten till personlig integritet. Om vi bara kan betala med kort går det att kartlägga individers konsumtion, och mönstren avslöjar mer om oss än vi må tro. USA-kedjan Target kunde genom att analysera helt vardagliga inköp räkna ut att en tonårsflicka var gravid, innan ens hennes pappa visste om det. Vill vi lämna ut all information om våra privatliv till företag och stat?

Rätten att få använda kontanter

Jag har lämnat in denna fråga, som kommer att diskuteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten. Välkommen att lyssna!

Interpellation till Johan Persson (S), ordförande kommunstyrelsen

Allt fler banker slutar att hantera kontanter åt sina kunder. Detta gör livet svårare för kommuninvånarna på flera sätt, och hotar mer grundläggande rättigheter än man kan tro.

• När lokala bankkontor stängs eller helt slutar med kontanter innebär det att handlare på landsbygden i praktiken tvingas agera bank. De måste hålla sig med mycket kontanter för att klara detta vilket kostar mycket pengar att göra på ett säkert sätt. Ytterst kan detta bli ett hot mot lokalhandelns redan utsatta existens.
• Ideella föreningar får ofta in pengar på olika aktiviteter - fika, lotterier, loppisar etc. Det kan vara ganska mycket pengar fast i små valörer, som ingen vill ta emot - utom möjligen till en saftig avgift som äter upp hela föreningens förtjänst.
• Ur integritetsperspektiv blir våra privatliv mer utlämnade när våra köp bara kan betalas elektroniskt med kort. Banken, utfärdaren av korten och affärerna får möjlighet att kartlägga vår konsumtion av varor och tjänster över tid. Detta är saker som företagen helt enkelt inte har med att göra.

Förre rikspolischefen Björn Eriksson har förordat att kommuner bojkottar banker som inte hanterar kontanter. Kommunen bestämmer visserligen inte hur bankerna ska bedriva sin verksamhet. Däremot kan vi i våra val av samarbetspartners villkora avtalen med etiska krav på deras verksamhet. Som en stor aktör har vi stort inflytande som kan användas för att ta ställning för den enskildes rätt gentemot storföretag.

Därför undrar jag:

• Är du redo att verka för Kalmar kommun, på egen hand eller tillsammans med andra kommuner, ställer krav i upphandlingspolicyer och dylikt, att banker som kommunen arbetar med ska erbjuda kommuninvånarna kontanthantering?
• Ser du några andra möjligheter för kommunen att säkra tillgången till trygg kontanthantering på orter där banker lagts ner eller slutat erbjuda det?

Björn Brändewall

Folkpartiet Liberalerna

Jag fick vara med och besluta om FP:s nya politik!

Hemkommen och utvilad efter Folkpartiets intensiva landsmöte förra veckan. Under fyra dagar debatterade vi fram ett helt nytt partiprogram (som i och för sig har värkts fram med hjälp från tusentals människor i snart två års tid), och det var en ära för mig att få representera Kalmar län som ombud.

Tillsammans med övriga ombud från Kalmar län:
May-Britt Landin i Mörbylånga, Kenneth Hardy Axelsson i Västervik,
Mikael Petersson i Hultsfred och Mathias Karlsson i Oskarshamn.

Debatterade flitigt i plenum! 

Några viktiga punkter som beslutades:

Integritetskränkande lagar ska utvärderas. Inte bara nya, utan även existerande lagar som FRA-lagen, ska regelbundet utvärderas ur ett integritetsperspektiv.

Folkpartiet är inte emot riskkapitalbolag i välfärden. Landsmötet satte stopp för sådana skrivningar och fokuserade istället på att ägare i välfärdsbolag ska ta ett långsiktigt ägaransvar. Det är rätt. Ingen kommer att driva ett företag för att förbättra välfärden om det bara är tillåtet att gå med förlust. Det är kvaliteten på välfärden som är det viktiga, inte ägarformen. Därför vore det bara dåligt att förbjuda vinster i välfärden. (Det vore bättre att förbjuda vänster i välfärden.)

En rörligare arbetsmarknad med starkare trygghetssystem. Vi vill reformera LAS och ha större lönespridning så att vi kan riva de hinder som idag stänger ute framförallt ungdomar och invandrare från arbetsmarknaden. Men när man förlorar jobbet ska man ha bättre grundtrygghet. Här driver vi en helt annan linje än den (M)-dominerade regeringen och visar att det spelar roll om man röstar på Moderaterna eller på Folkpartiet.

Asylsökande som får jobb under asylsökandet ska få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Detta är en fantastisk och egentligen självklar syn på människan som fri och initiativrik individ. Människor på flykt kan få det skydd de söker utan att behöva fastna i Migrationsverkets skärskåderi, samtidigt som de jobbar och får göra rätt för sig istället för att leva på bidrag.

Krav på samtycke i sexualbrottslagstiftningen. En het fråga efter vissa friande våldtäktsdomar. Det ska alltså inte räcka med "hon sa inte nej" för att slippa våldtäktsdom. I realiteten kommer detta inte att förändra särskilt många domar. Men insikten om lagen förväntar sig samtycke kan förändra människors beteende så att det sker färre våldtäkter-som-den-ene-tyckte-var-vanligt-samlag.

Ja till en tredje "pappamånad". Anledningen är att fördelningen av föräldraledigheten knappt har rört sig alls på tio år. Papporna tar fortfarande bara ut ca en fjärdedel av ledigheten. Ideologiskt är detta ingen självklar fråga att lagstifta om, och den debatterades kraftigt. Jag kan förstå argumenten från båda håll. Landsmötet landade i att de två första föräldramånaderna, som Folkpartiet ursprungligen införde, kan behöva kompletteras med en tredje.

En personlig framgång för mig var att jag fick igenom skarpare krav innan vi försöker ansluta oss till euron igen. Dagens valutakris har vi för att EU-länderna inte följde regelverken. En fungerande eurosamarbete vore dunderhonung för ekonomin, men för att Sverige ska gå med i euron ska det inte bara finnas nya regelverk på plats, utan de ska även efterlevas.

Skriver yrkanden så att pennan glöder!

Register över romer: inte hos Kalmarpolisen!

Igår avslöjade DN att Polisen i Skåne har upprättat ett hemligt och olagligt register över 4 029 romer. Syftet ska ha varit att kartlägga alla Sveriges romer och hur de är släkt med varandra. Registret visar inte brottslighet, och över 1000 av de registrerade är barn. De har inte hamnat i registret för att de begått några brott, utan för att de har vissa föräldrar.

Nyheten har med rätta sänt ett ramaskri genom Sverige. Folkpartiets rättspolitiske talesperson Johan Pehrson uttalade sig starkt kritiskt redan samma dag: Romregister är vämjeligt, oetiskt och olagligt.

Folkpartiet liberalerna var igår hos polisen i Kalmar och fick en försäkran att Kalmarpolisen inte har några dylika register.

Att kartlägga människor utifrån etnicitet sänder en signal att alla romer är att se som brottslingar, från den dag de föds. Det är helt oacceptabelt. Förra månaden var det exakt 50 år sedan Martin Luther King talade om sin dröm att hans små barn inte ska dömas efter sin hudfärg utan efter sina handlingar. Har vi inte kommit längre än så här?

LOV splittrar sossarna – fördröjer införandet i Kalmar?

Den dag du är så gammal eller sjuk att du behöver hemtjänst för att klara vardagen, ska du själv kunna bestämma vilka som ska få släppas in i ditt hem varje dag. Det är en fråga om integritet, om värdighet och om livskvalitet. Denna rättighet har vi i Folkpartiet kämpat för i Kalmar, i motioner och interpellationer, sedan åtminstone 2007. Genom Lagen om valfrihet (LOV), som tagits fram av alliansregeringen, vill vi möjliggöra detta. Det innebär även ökad frihet för omsorgspersonal som vill starta eget eller kunna välja mellan flera arbetsgivare än bara kommunen.

Men rätten för Kalmarbor att välja vem som ska utföra deras hemtjänst splittrar Socialdemokraterna. När LOV skulle införas i Kalmar ville majoriteten ha några specialregler för just Kalmar – en ”Kalmarmodell”. Framför allt införde de ett tvång på kollektivavtal, men inte ens detta kunde förhindra att nästan hälften av S-politikerna i kommunfullmäktige gick emot sin starke man Johan Persson (S) och röstade nej till LOV. Beslutet gick dock ändå igenom, eftersom vi och andra borgerliga partier röstade för.

Jag ställde en skriftlig fråga till Johan Persson tidigare i år. Där pekade jag på att framförallt tvånget på kollektivavtal inte var förenligt med principerna om ickediskriminering, och redan hade dömts ut av Länsrätten i Skåne. Jag ville veta om detta skulle få honom att säga nej till att införa LOV i Kalmar, men kan väl inte säga att jag fick något jättetydligt svar.

Idag rapporterar Östran (ej online) att dessa krav inte kommer att kunna ställas. Införandet har försenats kraftigt och omsorgsförvaltningens ansvarige tjänsteman varnade redan i januari för samma saker som jag, och får stöd från Konkurrensverket.

Kollektivavtal kan ha många fördelar, men en grundbult med det är att det är en frivillig överenskommelse mellan parterna. Alla respekterar dock inte det. För socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet är det en helig ko att få styra över andras arbetssituation. För mig är det inte det. Det viktiga för mig är att brukaren/kunden känner sig nöjd med sin hemtjänst, och om hen inte känner sig nöjd så tar hen sina skattepengar till någon bättre. Självreglerande!

Det är beklagligt att när Johan Persson för ovanlighetens skull vill gå på vår linje, så motarbetas han av det egna partiet. För Kalmarbornas och personalens skull är det angeläget att valfriheten införs snart. Den rödgröna majoriteten måste göra något åt sin splittring, annars är det upp till väljarna att göra något åt situationen i nästa val.

Hotade kvinnors adresser lämnas ut

Jag har skrivit tidigare om Ratsit – att av många företag som samlar in offentlig information om privatpersoner och använder den för att kartlägga oss och sälja den informationen.

Nu uppmärksammar P4 Kalmar om att Ratsit även gör det lätt att få ut listor på kvinnor som bor i skyddat boende hos kvinnojourer. Detta är mumma för den hämndlystne ex-partnern som vill hitta sin kvinna igen. Läs även Östran.

Jag hör ofta invändningen att ”den som har rent mjöl i påsen behöver inte oroa sig” för övervakningen och kartläggningen i vårt samhälle. Men detta är klockrena exempel på kvinnor som har rent mjöl i påsen, men ändå har information som de kan vilja skydda.

Det går även att söka fram listor på människor som bor på behandlingshem, intagna på fängelser och ungdomar på ungdomshem. Jag provade själv och kunde få fram listor på flera fängelseanstalter – namn som inte fanns på t ex Eniro personsök.

Ratsit säger att de följer personuppgiftslagen, PUL. I så fall är lagen inte tillräcklig, och jag vill arbeta för, om jag väljs in i riksdagen nästa år, att man ser över PUL och hur man får lämna ut uppgifter om privatpersoner.

Jag tänker mig att man antingen borde kunna automatskydda vissa adresser i folkbokföringsregistret, eller så borde myndigheter som kriminalvården rutinmässigt begära att deras intagna och inneboende får skyddad identitet under vistelsen, så att deras adress inte lämnas ut. Diskutera gärna fördelar och nackdelar nedan!

I informationssamhället är information makt. Då blir det allt viktigare att du som privatperson har makt över din egen information, annars ligger du helt i händerna på stat och företag. De har ett enormt informationsövertag över individen. Misshandlande ex-pojkvänner eller -flickvänner ska inte få ta del av den makten.

Ex-senator instämmer om Snowden

Gordon Humphrey, amerikansk före detta senator med särskild erfarenhet av utrikesfrågor, har tagit del av min m fl artikel om den amerikanska övervakningsskandalen, och har sedan tidigare uttalat sitt stöd för Edward Snowden. I en egen vädjan riktad till det svenska folket och regeringen ger han nu sitt stöd för att just Sverige borde erbjuda Snowden asyl. Hans infallsvinkel är bland annat att de hemligheter som kan äventyra det amerikanska folkets säkerhet vilar tryggare om Edward Snowden omges av svenskar istället för ryssar. Att Snowden skyddas är viktigt för att Obama-administrationen inte ska kunna skrämma framtida visslare till tystnad.

Jag har fått hjälpa till att översätta Humphreys text till svenska, som publiceras på Professors blog.

Humphrey beskriver sig själv som en konservativ republikan. Jag är liberal. Kravet på asyl för Snowden har även framförts av Piratpartiet och Fredrik Segerfeldt och Lars Ohly (V). Segerfeldt beskrivs ofta som nyliberal, och att Ohly står en bra bit ut på vänsterkanten är ingen överdrift. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att detta är en fråga som enar människor av vitt skilda ideologier och politiska färger. Att skydda visslare som Snowden från Obama-administrationen är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, för vår rättssäkerhet, vår internationella säkerhet och vår personliga integritet.

Med det sagt så vill jag påpeka att även om vi är många som just nu jobbar för att rädda Snowden, så får inte debatten om visslare stanna vid visslarna själva. Den stora frågan är just det som har avslöjats, att USA spionerar omfattande på både sina egna och på våra medborgare. Snowdens öde kommer att avgöras förr eller senare, och då är det viktigt att debatten och mediebevakningen om övervakningen inte upphör, utan att ansvariga personer ställs till svars. Detta är även en inställning som Snowden delar och som professor Marcello Ferrada de Noli utvecklar under rubriken Are whistleblowers celebrities?

Intervjuad om Snowden på Professors Blogg

Mitt m fl förslag att Edward Snowden borde erbjudas asyl i Sverige har fått en del medial uppmärksamhet. Frågan uppmärksammas även av professor Marcello Ferrada de Noli vid Karolinska institutet. På sin internationella blogg argumenterar han för detta under Why Sweden should consider asylum to Edward Snowden. Han menar att det vore ett sätt för Sverige att återerövra sin forna status som föredömslandet som alltid står upp för demokrati och mänskliga rättigheter:

Sweden has a notable tradition – in fact historical – in providing asylum for political and/or humanitarian reasons from the 60´s and onwards. Unfortunate episodes in which some officials, at some politician’s orders, have done otherwise, should not supplant facts at large. For instance, during the Vietnam-War era, Sweden was a refuge for American “vapenvägrare [conscientious objectors]” (a fact which is not well known by younger generations outside Sweden);

I det senaste inlägget finns även en intervju med mig om Snowden-fallet.

På Wikileaks läser jag ett offentligt uttalande från Snowden där han tacksamt tar emot alla asyllöften han kan få: ”I announce today my formal acceptance of all offers of support or asylum I have been extended and all others that may be offered in the future.” (Min kursiv.) Bekanta till mig har uttryckt irritation över att de länder som utlovat asyl generellt inte är de som är direkt kända för att värna mänskliga rättigheter; att de snarare utmärks av att de är ovänner med USA. Det vore anständigt om en demokrati som Sverige kunde erbjuda ett alternativ här.

Jag är dock oroad över att medierna fokuserar så stort på Snowden på person. Det riskerar att ta fokus från själva övervakningsskandalen, och det tror jag inte att Snowden själv skulle vilja. Förr eller senare kommer Snowdens framtid att avgöras, och då är jag rädd att uppmärksamheten kring övervakningen klingar av. Vi har fortfarande många amerikanska makthavare som vi måste utkräva ansvar från.

Staten och kapitalet sitter bakom samma mikrofon... eller åtminstone två lika stora mikrofoner

Verkligheten överträffar dikten.

För två år sedan debatterade jag och Sebastian Hallén (FP) på Barometerns debattsida mot en man som ville inte bara gillade FRA-övervakningen, utan ville ha utökad lag för att göra spaningar åt privata företag i marknadssyfte. Sebastian och jag skrädde inte orden mot detta:

Gustafssons förslag öppnar upp en helt ny värld för stalkers, kriminella nätverk och oseriösa företagare. I framtiden skulle det räcka för den svartsjuke expojkvännen att starta en enskild firma för att få full tillgång till sin före detta flickväns privatliv. Yrkeskriminella kan starta en obskyr importfirma för att få spionera på åklagarens privata e-post. Oseriösa företagare kan via sökningar i privata konversationer få veta vem i släkten som är dement och därmed kan ha svårt att stå emot aggressiva telefonförsäljare. 

Även seriösa företag som försäkringsbolag får studera surfvanor för att se om nuvarande eller potentiella kunder alltför ofta googlar någon premiehöjande sjukdom.

Nyligen kontaktade upphovsmannen mig och erkände att hans företag Acidon var en bluff; ett konstprojekt för att testa gränserna och se hur ett företag med ett uttalat syfte att kränka folks integritet skulle tas emot.

Tyvärr slutar inte historien där. För nu har såna här praktiker blivit verlighet, eller ligger åtminstone precis i startgroparna för att bli det.

Jag skrev för några dagar sedan om NSA-avslöjandet och hur sociala medier och sökmotorer används för att stater ska kunna spana på oss. På ett seminarium idag från Sveriges Ingenjörer berättade Nicolas Espinoza, forskarassistent vid Stockholms Universitet om vart utvecklingen är på väg nu.

Teleoperatörerna har krympande vinstmarginaler och behöver få intäkter. Med modern teknik blir det allt enklare att analysera vilka ord vi säger till varandra i telefonsamtalen, och ännu lättare att läsa SMS:en vi skriver, för att sedan sälja denna information till företag som vill direktstyra reklam till dig.

Tycker du att det lät oskyldigt och harmlöst? Tänk dig när denna information säljs till ditt försäkringsbolag. Efter att du har googlat på "HIV-vaccin", eller ringt din vårdcentral eller läkare och haft ett förtroligt samtal, så går plötsligt din försäkringspremie upp. Då går vi ganska snabbt mot ett samhälle som i alla fall jag inte vill ha.

Frågan är om det längre finns något som heter "förtroligt telefonsamtal".

Detta är en skrämmande utveckling, och det är inte självklart vad vi kan göra åt den. Inte när det finns precis överallt. Har du några förslag? Jag tar gärna emot tips som jag kan sprida vidare till kollegor samt driva själv som riksdagskandidat.