Har fler personer registrerats när de begärt ut allmänna handlingar?

Med anledning av JO-anmälan mot Kalmar kommun har jag idag lämnat in denna interpellation till kommunalrådet Bertil Dahl (V), att debatteras på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten och livesänds.

I en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) framgår det att två journalister på Barometern och Östran sedan år 2014 har registrerats på Samhällsbyggnadskontoret, när de begärt ut allmänna handlingar enligt offentlighetsprincipen.

I år är det 250 år sedan tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen infördes i Sverige. En grundbult för journalistikens möjlighet att granska den offentliga makten och försvara det öppna, demokratiska samhället, är att man anonymt och utan rädsla för repressalier kan få ut allmänna handlingar och se hur makten förvaltas.

Registrering av vem som begär ut handlingar är inte en småsak, för det hotar i förlängningen meddelarskyddet. Till exempel ska kommunen inte kunna efterforska om det varit en anställd som begärt ut en handling och sedermera spridit vidare den till journalister eller andra.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

• I vilken utsträckning har andra medborgare än ovan nämnda journalister registrerats när de begärt ut allmänna handlingar från kommunen?
• Hur ska Kalmar kommun försäkra sig om att det fortsättningsvis inte kommer att ske någon mer registrering, i någon förvaltning, av vilka allmänna handlingar som begärs ut?

Björn Brändewall (L)

Stå upp för yttrandefriheten

I Barometern idag (ej online än) debatterar jag idag med anledning av det ohyggliga terrordådet mot Charlie Hebdo:

Morden på de franska satirtecknarna är en attack på yttrandefriheten, religionsfriheten och det öppna samhället. Sverige vill se sig som världens moraliska förebild, men har de senaste årtiondena blivit sämre på att stå upp för dessa viktiga värden.

Efter onsdagens attentat mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, där tio tecknare och redaktionsmedlemmar blev brutalt mördade, befinner sig omvärlden i chock, och Paris i panik. Tidningen på vänsterkanten har i årtionden gjort sig känd för att ständigt driva med politiker av alla färger och publicera skarp satir mot religiös extremism.

Mördarna ska ha ropat ”Allah är stor” och ”profeten är hämnad”, så det bör inte råda tvivel om att morden handlar om religiös extremism. Som profeten Muhammed gråtande sa (i en av Charlie Hebdos karikatyrer): ”Det är jobbigt att vara älskad av idioter”.

Rasister som vill använda detta terrordåd för att skylla allt på ”muslimerna”, kommer tyvärr förstås att göra det. Men då missar de att det är just vanliga muslimer världen över som drabbas hårdast av islamistiskt förtryck. Miljoner moderata muslimer som förtrycks – dagligen – i sina åsikter, sina handlingar och sin sexualitet.

Det är sådant förtryck som Charlie Hebdo ofta reagerat mot. Islamisters fanatism, men även islam, kristendom och judendom i sig, när de funnit det befogat. Många blir upprörda och tar det personligt, men kritik mot en religion är inte detsamma som kritik mot de som växt upp i religionen.

Det öppna och fria samhällets överlägsenhet – fred, frihet, ekonomiskt välstånd – vilar på att vi har lagt vapnen åt sidan och fäktas med ord istället. Du har rätt till din åsikt, men det betyder samtidigt att andra har rätt att kritisera den. När argumenten får mötas förs samhällsdebatten framåt.

Men extremisterna är rädda för motargument, så de vill skrämma oss till tystnad. Just därför bör alla svenska tidningar av solidaritet publicera Charlie Hebdos satir. Expressen gjorde det dagen efter dådet. Barometern har gjort det. Det är bra, men fler behövs. Låt oss visa mördarna att de bara lyckats göra satiren ännu mer spridd.

Det är extra viktigt då mörkermännen faktiskt har börjat vinna på senare år. När Salman Rushdie riskerade livet med ”Satansverserna” för 25 år sedan så slöt alla svenska medier och tyckare upp bakom honom. Bra! Men när Charlie Hebdo, Jyllandsposten och Lars Vilks 20 år senare publicerade karikatyrer på profeten Muhammed, då var det många som tyckte att de får skylla sig själva som får dödshot.

Då stod man inte upp för det fria ordet eller twittrade ”Je suis Charlie” – tvärtom. Laila Freivalds (då minister) uppges ha försökt stänga ner webbsidor som publicerade karikatyrer. Mehmet Kaplan (idag minister) tyckte inte att yttrandefriheten skulle gälla religion. Täppas Fogelberg (Public Service-journalist) skrev härom året att Lars Vilks polisskydd borde dras in.

Sverige är alltså inte det föredöme för yttrandefrihet som vi skulle vilja tro om oss själva. Tidningen Charlie Hebdo i sig skulle knappast kunna ges ut här. Den skulle nog omgående fällas för brott mot den svenska lagen om hets mot folkgrupp – detta bisarra begrepp som antyder att grupper kan ha rättigheter som inte individer har.

Själv får jag allt oftare får gå i polemik med personer på den politiska vänsterkanten som tycker att det är helt legitimt att hindra andra människor från att framföra sina åsikter, om det är ”fel” åsikter. Detta är en farlig utveckling. Själva innebörden av yttrandefrihet är just att tillåta åsikter som du själv ogillar.

Åsikter som inte får framföras öppet kommer att framföras dunkelt, utan att bemötas. Då hotas samhället, extremism kan frodas, och rasistpartier kan få tvåsiffrigt väljarstöd.

Björn Brändewall

Kalmar

Talk to the back

Nazister talade på torget i min stad.

Eftersom jag vet att yttrandefrihet är nödvändigt för att försvara vårt samhälle så stödjer jag inte de motdemonstranter som med skrik och tutor hindrade dem från att föra fram sitt budskap. Men jag visade min avsky för judehatet genom att vända nazisterna ryggen.

Deltog senare samma dag på en ABF-debatt i Berga där jag fick utveckla detta resonemang. Men jag fick minst sagt dåliga vibbar efter debatten, när den unga publiken uppmanades att kollektivt lyfta ena armen och skandera "Inga rasister på våra gator". Byt ut "rasister" mot "judar" så förstår du säkert vad jag menar.

Om nazister och annat dumt på Kalmars skolor

Igår på Barn- och ungdomsnämnden tog ordförande Jonas Hellberg (S) upp som ett övrigt ärende att ledamöterna skulle ställa sig bakom ett uttalande, som i korthet gick ut på att uppmana Kalmars skolor ”att inte släppa in några nazistiska och odemokratiska partier eller organisationer”.

Vi från Folkpartiet liberalerna ställde oss inte bakom detta uttalande. Jag ska här förklara varför.

Vad gäller politiska organisationers närvaro i Kalmars skolor så skickade nämnden en uppmaning till rektorerna redan 2009, och den gäller fortfarande. Den var väl avvägd och ger rektorerna rätt att neka vissa partier tillträde om ordningen eller elevernas säkerhet hotas, och den principen ger även Skolverket grönt ljus till.

Det här nya uttalandet däremot har inte beretts av nämndens tjänstemän, utan är ett rent politiskt uttalande som presenterades muntligt vid sittande möte. (Jag fick dock läsa det någon timme innan.) Det pekar ut just nazism och ”odemokratiska partier”, och kommer att skapa förvirring kring vad som egentligen menas med den formuleringen. Tyvärr har ju många högt uppsatta politiker satt i system att använda ”odemokratisk” som ett allmänt skällsord på saker och partier man inte tycker om.

Jag avundas inte de rektorer som nu måste försöka tolka detta uttalande.

Det är förstås även skevt att namnge enbart nazismen, när vi ser våldsbejakande extremism växa minst lika mycket på vänsterkanten. Jag tycker att det är ett sätt att plocka billiga politiska poäng, och det vill jag inte delta i. Som liberaler så står vi i Folkpartiet så långt bort ifrån båda dessa kollektivistiska hatrörelser som man bara kan stå.

Föräldrar med barn i Kalmars skolor ska kunna känna sig trygga. Därför vill jag understryka att vi redan innan detta uttalande har satt elevernas säkerhet främst. Jag vill även påpeka att problemet inte är tillnärmelsevis lika stort som de senaste dagarnas nationella debatt har fått det att låta. Det är inte direkt så att nynazisterna står och hänger på låset till våra skolor. Under de åtta år som jag varit skolpolitiker i Kalmar så har det inte kommit till min kännedom en endaste gång att någon grundskola i Kalmar skulle ha fått påtryckningar från något nazistiskt ungdomsförbund.

Men om de skulle göra det så måste vårt budskap förstås vara samma som för alla andra: du får säga vad du vill, men du ska uppföra dig. Och jag kommer att vara den första att erbjuda mig att ta debatten mot dem och säga emot allt de säger!

Det låter ju så enkelt, ”förbjud nazister för att de är nazister”. Men om vi verkligen vill ha ett samhälle som inte upprepar illdåd som nazismens, kan vi inte göra det så lätt för oss. Utestängningen i sig ger extremisterna mer uppmärksamhet och martyrstämpel, vilket lätt förvandlas till röster när eleverna blivit myndiga. Om nazister vill nå ut till skolbarnen kommer de att kunna göra detta även utanför skoltid, på nätet till exempel – och då är det inte säkert att vare sig vi andra partier eller övriga vuxenvärlden kommer att finnas där för att kunna bemöta deras lögner.

Jag varnade för, och såg precis samma krumbukter som syftade till att stänga ute Sverigedemokraterna för åtta år sedan. Då var de bara ett tvåprocentsparti bland de vuxna, men fick jättehöga siffror i skolvalen, sannolikt eftersom de aldrig blev bemötta. I skuggorna har de kunnat växa obehindrat.

Partier ska inte ägna sig åt att stänga ute andra partier – vi ska ta debatten med dem. Jag tror det är en viktig princip att föra vidare till våra ungdomar.

---

Reaktioner i media: Barometern | Östran

Ex-senator instämmer om Snowden

Gordon Humphrey, amerikansk före detta senator med särskild erfarenhet av utrikesfrågor, har tagit del av min m fl artikel om den amerikanska övervakningsskandalen, och har sedan tidigare uttalat sitt stöd för Edward Snowden. I en egen vädjan riktad till det svenska folket och regeringen ger han nu sitt stöd för att just Sverige borde erbjuda Snowden asyl. Hans infallsvinkel är bland annat att de hemligheter som kan äventyra det amerikanska folkets säkerhet vilar tryggare om Edward Snowden omges av svenskar istället för ryssar. Att Snowden skyddas är viktigt för att Obama-administrationen inte ska kunna skrämma framtida visslare till tystnad.

Jag har fått hjälpa till att översätta Humphreys text till svenska, som publiceras på Professors blog.

Humphrey beskriver sig själv som en konservativ republikan. Jag är liberal. Kravet på asyl för Snowden har även framförts av Piratpartiet och Fredrik Segerfeldt och Lars Ohly (V). Segerfeldt beskrivs ofta som nyliberal, och att Ohly står en bra bit ut på vänsterkanten är ingen överdrift. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att detta är en fråga som enar människor av vitt skilda ideologier och politiska färger. Att skydda visslare som Snowden från Obama-administrationen är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, för vår rättssäkerhet, vår internationella säkerhet och vår personliga integritet.

Med det sagt så vill jag påpeka att även om vi är många som just nu jobbar för att rädda Snowden, så får inte debatten om visslare stanna vid visslarna själva. Den stora frågan är just det som har avslöjats, att USA spionerar omfattande på både sina egna och på våra medborgare. Snowdens öde kommer att avgöras förr eller senare, och då är det viktigt att debatten och mediebevakningen om övervakningen inte upphör, utan att ansvariga personer ställs till svars. Detta är även en inställning som Snowden delar och som professor Marcello Ferrada de Noli utvecklar under rubriken Are whistleblowers celebrities?

Mangadomen överklagad, pinsam, men fortfarande fällande

I somras skrev jag om mangaöversättaren som hade dömts för barnpornografibrott för att han hade några tecknade bilder på sin dator. Nu har domen överklagats i hovrätten. Hovrätten friar flera av bilderna som tingsrätten dömde ut som barnpronografiska, men, enligt uppgift under farsartade former, bedöms andra teckningar som barnpornografiska och översättaren förblir dömd mot barnpornografibrott.

Carl-Michael Edenborg tar i en debattartikel upp några rön från internationell pornografiforskning, som pekar på hur den svenska lagstiftningen inte bara är idiotisk, utan även kontraproduktiv. Forskningen visar enligt Edenborg:

• Ju större utbredning pornografi har i ett samhälle, desto färre våldtäkter och sexuella övergrepp begås där.
  
• Animerad och tecknad pornografi med barn minskar antalet sexuella övergrepp mot barn.
• De människor som konsumerar porr tenderar att ha en betydligt mer jämlik syn på könen.
  

Tänka sig! Inte helt främmande från trenden att våldsbrott minskar samtidigt som våldsamma TV-spel ökar:

Det är inte kärnfysik precis. Om potentiella våldsverkare kan få utlopp för sina agressioner eller lustar i hemmets lugna vrå, med hjälp av TV-spel eller porr, så har de inte samma behov att slå eller våldta sina medmänniskor ute i samhället. Men dessa säkerhetsventiler bedriver moralistiska politiker och opinionsbildare heligt krig mot. Vem anser man att man skyddar?

Morallagar dödar. Vad ska man då kalla de som stiftar morallagar, och inte vill riva upp dem?

---

Läs även: HAX | SvD | DN | Aftonbladet | Expressens ledarsida | Nyheter 24 | Mårten Schultz | Juridikbloggen

Björn A-Ö: Censur

Censur hör inte hemma i ett fritt samhälle. Många saker kan det kompromissas med, men inte yttrandefriheten. Yttrandefriheten är absolut. Jag utmanar mina läsare att definiera en situation där jag skulle förespråka censur. Lämna en kommentar!

På senare tid har vi uppmärksammats på en pervers och oväntad form av censur. En välkänd svensk översättare av japansk manga och animé har dömts för barnpornografibrott, för att han på sin dator, bland tiotusentals bilder han använder i sitt yrke, hade en handfull tecknade bilder på nakna människor som kan antas vara under 18 år ”för att de hade små bröst”.

Jag upprepar: tecknade bilder. Kan antas vara under 18 år.

Jag skulle kunna påpeka här att mangastilen till sin natur gör att alla människor kan se väldigt unga ut, såväl 10-åringar som 40-åringar. Jag skulle kunna påpeka att små bröst är regel snarare än undantag för fullvuxna japanska kvinnor. Jag skulle kunna påpeka att manga som sålts till barn i svenska bokhandlar i tio år skulle falla in denna fålla, liksom illustrationer i flera Astrid Lindgren-böcker. Men det är inte det som gör den här domen så barock, utan att det handlar just om teckningar.

En teckning, hur grovt övergrepp den än må föreställa, är fortfarande bara en teckning. Den har inte inneburit något övergrepp på något barn, lika lite som en teckning föreställande ett mord har inneburit att någon har blivit dödad.

Övergreppet i barnpornografi består i det övergrepp som görs på ett barn för att framställa bilden eller filmen. Det är ett bevis på ett brott. Det ska vi bekämpa. Men en teckning som ritas är bara en fantasi. Inget barn har våldtagits när teckningen ritades. Det finns inget offer.

Barnpornografilagen från 1999 har därmed slagit oerhört fel, eftersom den inte gjort skillnad på teckningar och verkliga bilder. Om det är p g a en miss eller ett medvetet moraliserande från riksdagspolitikerna låter jag vara osagt. Men om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för en ändring av lagen. Politiker ska inte kunna driva igenom vilka medeltids-lagar som helst, bara för att de spelar ut barnpornografi-kortet.

Nåväl. Vad är det för hemskheter som den dömde, Simon Lundström, åkt dit för då? En storhet med Internet är ju att alla kan granska information öppet och bilda sig en egen uppfattning. Är det här barnporr eller inte?

Det är det förbjudet att veta!

Notera journalisten i detta Rapport-klipp:

Eftersom en domstol har bestämt att det är barnporr, får vi inte visa bilderna som Simon har dömts för. Vi får inte inneha dem, eller, sen den 1 juli, titta på dem.

Läs stycket ovan en gång till.

Inte ens media, vår tredje statsmakt som ska granska politiker och domstolar, har alltså rätt att ta reda på om det finns någon grund för domen. Bevisen hemligstämplas per definition, vilket ju måste vara väldigt praktiskt för den som inte vill bli granskad.

Tidigare i år beslutade en enig riksdag nämligen att ingen ens får titta på barnpornografi. Jag tappar andan.

Det spelar ingen roll om det som förbjöds innefattar just streckteckningar på nakna män och kvinnor med för små bröst, eller om det var bilder på Muhammed, eller om det var det kommunistiska manifestet, eller om det var George Orwells 1984 – jag är chockerad över att staten ens kommer på tanken att lägga sig i vilken information som är OK och inte OK för medborgarna att tillgodogöra sig. Och att detta passerar i stort sett obemärkt förbi. Att förbjuda uttryck är att förbjuda yttrandefrihet.

Och hur ska någon kunna veta var gränsen går för barnpornografi, om ingen ens i utbildningssyfte får visa det, som Rädda Barnen gjorde för politiker på 90-talet (innan lagen).

Mitt andra vallöfte: om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för ett avskaffande av tankeförbudet. Förbud skadar bara de som är oskyldiga, medan de äckel som verkligen vill konsumera barnporr kommer att hitta det ändå.

Låt oss summera:

• En oskyldig man blir uthängd som pedofil.
• Polis och domstol tvingas slösa bort enorma resurser, som de istället kunde ha använt till att rädda verkliga barn.
• Den barnpornografi som verkligen framställs tvingas bort ytterligare i det fördolda, så att polisen får ännu svårare att hitta gärningsmännen och rädda de utsatta barnen.

Fler lästips:

• Simon försvarar sig
• Mattias Lönnqvist
• Stöd yttrandefriheten på Facebook
• Farmor Gun
• Min vän startade en blogg enkom för att han blev förbannad över detta | Hans syster
• My Bergström
• DN
• Expressen
• Nyheter24

Kristallnattsmanifestation i kväll

Men den 9 november är inte bara glädjens dag efter murens fall. Det är även en dag då vi ska komma ihåg offren för kristallnatten, som visserligen drabbade långt färre människor, men som likväl förtjänar att hedras och minnas så att det inte händer igen.

I afton hålls en manifestation i Kalmar, mellan kl 17 och 18, i korsningen Kaggensgatan/Södra Långgatan. Jag kommer ett hålla ett kort tal om hur viktigt det är att vi har, och använder, yttrandefriheten för att se till så att hatet och fördomarna aldrig får förmörka folks hjärtan. Välkommen!

Pseudodebatt om Oxhagsskolan

Jag fick in ett svar på Barometerns insändarsida idag – men oj, så censurerat och med helt annan rubrik! Tydligen får Birgitta Axelsson Edström ljuga fritt om mig, men jag får inte påpeka att det är lögn. Här kommer texten i sin helhet, med de bortklippta bitarna i fetstil.

Stå för vad ni gjort istället för att ljuga om andra, vänsterpartiet!

Wow, min tre meningar långa insändare om Oxhagsskolan fick det verkligen att tända till för Birgitta Axelsson Edström (V). Nu har jag visst en ”hemmasnickrad syn på yttrandefrihet”. ”Hemmasnickrad”, enligt samma person som tycker det är OK att partier delar ut priser på skolor men vill förbjuda det på just den dag hon hört att Folkpartiet gjort det.

Men Axelsson Edströms text är inte bara en lång radda lögner, hon har även förväxlat ”yttrandefrihet” med ”alla ska tycka som vänsterpartiet”. Jag försvarar yttrandefriheten i vått och torrt och har – till skillnad från Axelsson Edström – inte velat inskränka den genom luddiga förbud. Jag försvarar vänsterpartiets rätt att sprida felaktigheter, rädsla och fördomar bland människor – men när de gör det kan de ge sig attan på att jag kommer att kritisera dem!

(Jag försvarar även vänsterpartiets rätt att säga kloka saker – jag önskar bara att det vore aktuellt oftare.)

I fallet med Oxhagsskolan så är vänsterns hyckleri och populism uppenbar. De gör utspel där de vill lösa allt genom ospecifierade ”satsningar”. Men de talar tyst om att det är de själva som sitter på makten i Kalmar kommun och att de skär ner på skolan – inte satsar, utan skär ner – år efter år.

Vi ska vara glada att det ändå fortsätter finnas en skola i Oxhagen. Det är de fria kommuninvånarna som nu får bestämma hur det ska gå, vilket röda politiker förstås inte gillar. Om vänsterpartiet tycker att den nya skolan på något sätt behandlar elever och lärare illa får de förstås framföra det - men de kanske ska vänta tills skolan har startat, åtminstone?

Björn Brändewall (FP)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar

IPRED: fem år senare

När vi politisk aktiva ska förklara för vanligt folk varför övervakningssamhället är farligt har de ofta svårt att relatera till våra farhågor. Många har ju inte upplevt vare sig diktatur, förföljelse, åsiktsregistrering eller ens krig under sin livstid. Men Johanna Nylander har skrivit ett mycket sannolikt framtidsscenario fem år framåt som innehåller precis de exempel som vi måste bli bättre på att föra ut:

I samband med att alla öppna nätverk försvann skapades "IT-ID". Ett virtuellt personligt ID-kort som krävs för att komma ut på Internet över hela landet (det var alliansens förslag för att lösa datalagringsdirektivet). Till ID-numret knyts all information om informationssökning/surf, mail och chatt som användaren gör, och lagras i en nationell databas. (...)

Det är inte längre några problem att surfa trådlöst, och den som försöker ta sig in på sajter som sysslar/tillhandahåller med vapen, porr, spel, upphovsrättsskyddat material eller något annat omoraliskt, stoppas snabbt av polisens filter som direktrapporterar alla försök till "IT-ID":s databas och markerar intrånget. Den med markeringar får svårt att hitta en anställning där kontakt med barn, gamla och sjuka är en del av arbetsuppgifterna.

Johanna ger även exempel på hur IPRED kan öka segregationen mellan upphovsmännen. Läs hela!

Lärare avskedad för sin musiksmak

Heltokigt att en musiklärare kan bli avskedad för att han spelar i ett black metal-band på fritiden. Rektorn säger sig vara orolig över hur kristna föräldrar kommer att reagera.

Med det resonemanget bör man även sparka alla de lärare som är aktiva i ett politiskt parti på fritiden. Föräldrar med annan partisympati kan ju ta illa upp när de får se politiska texter, som den här. Men det är det som yttrandefriheten handlar om.

Jag tycker inte att arbetsgivare ska lägga sig i vad vare sig lärare, rektorer eller föräldrar gör på sin fritid, så länge det inte bryter mot någon lag. Jag hoppas att JO-anmälan leder till att läraren får rätt.

DN Kulturs hetsjakt på liberaler

När jag läste på medieprogrammet i slutet på 90-talet så gjorde vi studiebesök på Expressens och Aftonbladets redaktioner. Jag minns att nån i klassen frågade om man måste ”vara sosse” för att få jobba på Aftonbladet. Vår guide där svarade att nej, såna krav ställer man bara på de som jobbar på ledarsidan och kultursidan.

Uppenbarligen ställer inte DN (oberoende liberal) lika hårda krav på sin kulturredaktion…

---

På DN Kultur pågår ärekränkning på hög/låg nivå. Liberaler i allmänhet och författaren Johan Norberg i synnerhet har fått vänja sig vid att här bli bespottade som person – utan att få sina faktiska åsikter bemötta, utan någon ordentlig faktabas, och utan att få svara på anklagelserna. Lågvattenmärket nåddes nyligen när DN-medarbetaren och marxist-mytomanen Andreas Malm anklagade Norberg för islamofobi med lövtunn guilt-by-association. Med tanke på att Norberg i åratal försvarat islam och muslimers rättigheter, både i ord och handling, är detta inte bara en allvarlig anklagelse, utan även rent löjligt.

Det har funnits en ganska tydlig vänster-höger-vinkling på debatten. DN Kultur förefaller hata liberaler så till den grad att de tar varje tillfälle att smutskasta dem. Med idel faktafel som grund – i de fall där de hänvisar till liberalernas åsikter över huvud taget.

Detta gör mig förbannad. Jag har läst mycket av Norberg, och han är en intellektuellt hederlig man som belägger allt han säger med fakta. Han erkänner ödmjukt fel när han bemöts med saklig kritik (vilket tyvärr inte sker så ofta). Och det säger jag inte bara för att jag ligger ideologiskt nära Norberg. Snarare är det tvärtom, att jag flera gånger fått ändra mina åsikter eftersom Norberg argumenterar så sakligt och seriöst och avhåller sig ifrån den pajkastning som ofta präglar den politiska debatten.

Därför gör det mig förbannad när vår största dagstidning publicerar artikel efter artikel som, helt utan grund, försöker koppla honom till främlingsfientlighet och annat fult. Hundratusentals DN-läsare har vid det här laget fått sig en mörk bild av Norberg som helt enkelt inte är sann. Bloggare från både vänster och höger har ryckt in till hans försvar, men vad spelar det för roll för de människor som bara läser pappersupplagan av DN?

En artikel i Expressen ger en sammanfattning av historien och på sin blogg, med start ungefär här dokumenterar Norberg noggrannt allt som händer. Jag ser fram emot att den här soppan ska ta slut – helst med rejäl rannsakan på DN:s kulturredaktion som följd – så att Norbergs vanligtvis superintressanta blogg åter kan börja handla liberalism, kapitalism och globalisering.

Dödsstraff för att ha läst kvinnorättsrapport

Afghanistan: studenten Sayed Kambaksh har dömts till dödsstraff för att ha läst och skickat vidare en artikel om kvinnors rättigheter(!)

En massa diplomater och människorättsorganisationer uppmanade regimen att häva denna vansinnesdom. Men istället för att ta sitt förnuft till fånga klubbade dårfinkarna igenom ett yrkande för att ytterligare bekräfta dödsdomen!

Det här är så fjärran att jag knappt kan tro det är sant. Även om allt inte är svart och vitt så har jag svårt att föreställa mig några gråskalor i detta fall.

Skriv på denna namninsamling för att rädda studentens liv. Fort!

Försämringarna EU gett oss

Därmed inte sagt att EU inte gör dumheter! Som det där eviga jordbruksstödet, som försvårar handeln istället för att underlätta den.

Och inskränkningar i yttrandefriheten och demokratin. Så går det när även frihandelsmotståndare sitter i parlamentet och vill utnyttja det till sin egen agenda.

Men det är som med alla andra politiska församlingar: vill du ha ändring får du rösta på bättre politiker.

2000 dagar i fängelsecell. Fortfarande ingen som vill berätta vad du är anklagad för.

Idag är det 2000 dagar sedan den regimkritiske journalisten Dawit Isaak sattes i fängelse i Eritrea utan rättegång.

Fatta. En svensk medborgare. Sitter fängslad i en diktaturstat för sina åsikter. I 2000 dagar. Det är nästan fem och ett halvt år som hans familj fått undra när pappan/maken ska komma tillbaka till Sverige, eller om han ens lever längre.

Vi har hunnit ha fyra utrikesministrar under den tiden, men ingen har ställt tillräckligt mycket press på skurkstaten för att få Dawit frigiven – vare sig Anna Lindh, Laila Freivalds eller Jan Eliasson. Nu står hoppet till Carl Bildt. Man säger att ”sånt här tar tid”. Jag må vara okunnig om diplomatins slingriga vägar, men jag känner mig rejält otålig. Har inte Sverige ett ansvar att skydda sina egna medborgares rättigheter?

Besök freedawit.com och skriv på uppropet. Dom som driver den webbplatsen gör ett hästjobb med att hålla den här frågan levande – och även att uppmärksamma andra samvetsfångar och offer för Eritreas diktatur.

Frige Abdelkareem

Abdelkareem är 22 år och har bloggat om kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och sekularism. Inte så ovanligt, kanske. Vi är många här i Sverige som bloggar om sånt.

Problemet är att Kareem bor i Egypten. Ofria land gillar inte frihetliga åsikter. Därmed riskerar han nu upp till 11 år i fängelse, för att ha kritiserat religionen och diktaturen där. De religiösa idéerna är uppenbarligen så bräckliga att det räcker med en liten bloggare för att störta hela samhället.

Kareems egen far är inte mer frisinnad än att han öppet önskar död åt sin son. Det är sorgligt. Hade du fötts i ett så ofritt land, hade det lika gärna kunnat hända dig. Om du vill protestera mot detta, skriv på uppropet för Kareem.