13 juni 2014

Rätt vägledning i skolan leder till jobb

Idag har många elever gått ut ur skolan – jag önskar dem all lycka och välgång! Men hur många har fått rätt kompetenser för kunna få jobb? Jag skriver i Barometern om behovet av fler studie- och yrkesvägledare i Kalmars skolor.
”Idol” i all ära till exempel, men alla kan inte bli artister. Företagen vittnar om att det blir allt svårare att hitta rätt kom­petens. (…) Kommunen borde ha ett tätt sam­arbete med näringslivet, så att eleverna får se vilka jobb det faktiskt finns. Vi borde tidigt inspirera eleverna att sätta mål och delmål för ”vad jag vill bli när jag blir stor”.

Har eleven en dröm, som är grundad i realistiska förväntningar på arbetsmarknaden, kan hen arbeta fokuserat för att uppnå till exempel de betyg som öppnar dörrarna till rätt utbildning. Så får man en skola som även leder till arbete. 

Läs hela!

12 juni 2014

Kan SFI, Invandrarservice och etableringslotsarna ”lära av varandra”?

Igår lämnade jag in denna interpellation (fråga), som ska debatteras på Kalmar kommunfullmäktige på måndag. Det blir tyvärr kommunens sista fullmäktige innan valet, så kom gärna och lyssna!

Om du vet något som skulle kunna fungera bättre mellan alla instanserna nedan, tipsa mig gärna, så ska jag försöka ta upp det i debatten!

Kan SFI, Invandrarservice och etableringslotsarna ”lära av varandra”?

Interpellation
till Mona Jeansson (S), ordförande Kalmarsunds gymnasieförbund


När en invandrare är nyanländ är det viktigt att snabbt komma ut i jobb och lära sig svenska. Flera offentligt finansierade verksamheter arbetar på olika sätt med att för att stödja detta. Kalmar kommun har Invandrarservice, Gymnasieförbundet sköter SFI, och inom ramen för regeringens etableringsreform finns flera lotsföretag som på uppdrag av Arbetsförmedlingen också arbetar med att lära nyanlända språket och integrera dem på arbetsmarknaden.

Alla som invandrar till Sverige är individer som kommer med olika förutsättningar. Det är stora utmaningar att kunna erbjuda utbildning och arbetslivsintegrering som passar såväl analfabeter som akademiker. Sverige och Kalmar behöver bli bättre på integrationen och på att öka sysselsättningsgraden bland utrikes födda.

Det finns visserligen skillnader mellan dessa myndigheters och företags uppdrag, men likheterna är desto fler och utmaningarna som de ställs inför borde kunna förena dem.

Några andra som också utbildar våra invånare i språk och förbereder dem för arbete är våra skolor. Förutom att målgruppen är lite yngre så jobbar de med mycket liknande saker. Barn- och ungdomsnämnden har under mandatperioden satsat på ett program för förbättring, ”Lära av goda exempel”, där pedagogisk personal gör studiebesök på andra skolor, i Kalmar och i andra kommuner. Det har varit framgångsrikt och lett till att man sprider goda idéer och framgångsrika arbetssätt.

Jag tror att ett liknande ”lära av varandra”-samarbete mellan SFI, Invandrarservice och etableringslotsar skulle kunna gynna alla inblandade. Då kan vi tillsammans bli bättre på att ge invandrare en bra arbetslivsintroduktion.

Därför undrar jag:
  • Vad finns för samarbete idag mellan SFI, Invandrarservice och de aktörer som på arbetsförmedlingens uppdrag verkar inom etableringsreformen?
  • Är du positiv till att bjuda in etableringslotsarna till ett ”lära av varandra”-samarbete med kommunens berörda parter?
Björn Brändewall (FP)

Över fem miljoner människor i jobb 2020!

Sverige har i dag högst sysselsättningsgrad och högst arbetskraftsdeltagande i hela EU. Men nu höjer vi ribban för framtiden. Mer än 5 miljoner människor ska ha arbete år 2020. Tillsammans med allianskollegorna skriver jag i Barometern om hur vi ska nå dit.
Målet når vi genom ett antal olika satsningar. En av dem är snabbare vägar till jobb för nyanlända genom möjligheten att kombinera instegsjobb med komvux, inte bara SFI. Vidare vill Alliansen stärka stödet till jobb för människor med en funktionsnedsättning genom bättre möjligheter till studiemotiverande kurser samt en utveckling av Samhalls verksamhet.
Läs hela!

06 juni 2014

Blöjnivå från Borzoo Tavakoli

Nationaldagen till ära har Borzoo Tavakoli skrivit om sin relation till Sverige. Det börjar som en känsloladdad text om hans uppväxt i och flykt från Iran, och hur väl han togs emot i Sverige. Men sen går det över i att bli en vanlig vänsterpropaganda i syfte att byta ut alliansregeringen.

En sådan är han förstås fri att skriva, men då ska han hålla sig till sanningen. Tavakoli sprider dock mängder av seglivade vänstermyter och sjunker kraftigt i mina ögon. Tillåt mig rätta några av de värsta skitsnacken:
  1. Gamlas nedkissade blöjor återanvänds inte! Blöjor vägs i såväl kommunal som privat äldreomsorg. Det är för att anpassa skydden för individen, inte för att sätta på dem blöjorna igen!
  2. Ja, en fristående förskola serverade under en period för lite mat och det försvarar jag inte, det händer tyvärr även i kommunala förskolor utan att Borzoo Tavakoli beklagar sig över det. Men det berodde inte på att ägarna hade tagit ut 8 miljoner i vinst. Åren innan hade samma ägare investerat 20 miljoner kronor i verksamheten.
  3. Tavakolis skolanalys präglas av en salig blandning av äpplen och päron. Ja, kommunaliseringen har utvärderats och visat sig dålig för såväl likvärdighet som kvalitet. Men nej, det fria skolvalet har också utvärderats och visat sig ge både högre effektivitet och varaktigt högre kunskapsresultat för eleverna. Skolverket kan inte definitivt konstatera någon ökad skolsegregation beroende på det fria skolvalet, däremot på en växande bostadssegregation som drabbat Sverige de senaste årtiondena (sid 17–18). Trots detta har Sverige den fjärde minst segregerade skolan inom OECD. Att som Jan Björklund peka på att PISA-testet gjordes på elever som gått i den gamla skolan är ingen lös åsikt som man kan ”välja att tro på” – det är kronologiska fakta.
  4. Olof Palme (S) var en medryckande talare, men hans bidrag till det svenska skolan kan mätas i ungefär en elev i varje klass, oftast från arbetarhem, som aldrig gick ut gymnasiet, på grund av Palmes avskaffande av betygen som hade det uttryckliga syftet att undvika att skolan inriktade sig på att meddela eleverna kunskaper och färdigheter.
Om man verkligen vill sitt land väl och vill hedra det på dess nationaldag, bör man granska det sanningsenligt. Sanningen är att det har gått riktigt bra för Sverige sedan alliansen tog över 2006. Vi har fått fler i jobb, högre andel sysselsatta i varje ålderskategori, lägre skatter med mer skatteintäkter, kraftigt ökade resurser till vård, skola och omsorg, lägre statsskuld, minskad barnfattigdom, kraftigt minskad materiell fattigdom, och i stort sett stoppat den ökning av inkomstskillnader som skedde när Göran Persson (S) regerade med stöd av V och MP. I de fall där saker ändå har blivit lite sämre i finanskrisens spår så har vi ändå hållit ställningarna fenomenalt bra jämfört med övriga EU.

Detta är saker vi bör vara stolta över – inte försöka trycka på bakåtknappen och vända utvecklingen för att man vill ha lite rosenskimrande Olof Palme-nostalgi.

05 juni 2014

Dåliga PISA-resultat beror knappast på nationella proven

DN skriver nu om att de svenska PISA-resultaten, som orsakat så mycket debatt, kan vara missvisande. Många elever uppger att de inte gjorde sitt bästa, eftersom det inte var betygsgrundande och de fokuserade på de nationella proven istället - som de presterade mycket bättre på. (De nationella proven är dock mycket lättare än PISA.)

Jag har förvisso sedan tidigare varnat för övertolkningar av PISA. I december 2013 skrev jag:
Jag ogillar både [Socialdemokraten Jonas] Hellbergs pajkastning, och övertolkningarna som görs av PISA, av alla politiska läger. Svensk skola har många kvaliteter i jämställdhetsarbete, demokratisk värdegrund m m som aldrig mäts i såna här jämförelser, och som socialdemokrater och borgerliga partier faktiskt har varit överens om. Att partierna i samma läroplaner och lagtexter lagt grunden för ett kunskapstapp har vi ett delat ansvar för, även om nyckeldelar som de otydligare betygen och kommunaliseringen är just Socialdemokraternas ansvar.

Men frågan är om det verkligen är just de nationella proven som tar elevernas tid?

DN försöker blåsa upp det och får det att låta som att niondeklassarna tvingades skriva 12 nationella prov läsåret 2011/2012. Det stämmer dock inte. Rätt svar är 4 prov. 12 är det totala antal prov som Sveriges grundskolor arrangerade för årskurs 3, 6 och 9 det läsåret, men ingen elev gör alla proven – inte ens utspritt under hela sin 9-åriga skolgång. Läs gärna mer på sidan 34 i Skolverkets rapport. (Även Lärarförbundets Eva-Lis Sirén spär på missuppfattningen, säkerligen mot bättre vetande.)

PISA-proven är inte av den typ som man kan förebereda sig för genom att läsa på några dagar innan. Eleverna behövde alltså inte prioritera ned några nationella prov för detta. De behövde inte avsätta någon tid, förutom de timmar skolan redan hade avsatt för själva genomförandet av PISA-proven.

Jag tror snarare vi hittar lite av förklaringen i vad vissa lärare påstås ha sagt till eleverna innan: ”Gör ert bästa, men ni behöver inte ta det så seriöst. Det påverkar inte er”.

Tror ni att lärarna i Sydkorea och Finland sa samma saker till sina elever? Eller tror ni att de kanske sa: ”Ni är utvalda att ha äran att representera ert land i världens största och mest prestigefyllda, internationella kunskapsmätning. Ge järnet i två timmar och gör oss stolta!” Jag önskar att varenda svensk lärare hade sagt något sådant.


Jag tycker även att det säger något, om så många svenska elever faktiskt valde att inte ens försöka göra bra ifrån sig på PISA när de ändå satt där. En av skolans viktigaste uppgifter är motivera eleverna att ständigt göra sitt bästa och försöka lära sig mer, så att de klarar sig och kan växa även efter skolåren. Här har uppenbarligen svensk skola fortfarande en del att göra.

(Eller så var det åtminstone för niorna våren 2012, vilket ju var innan Alliansregeringens nya skollag, läroplaner, betyg mm hade trätt i kraft.)


Mer läsning: SR | SvD | GP | Skolvärlden | Lärarnas Tidning | VT | Barometern | Expressen

04 juni 2014

Himmelska Fridens Torg och vad jag tycker om vapen i händerna på diktaturer

Idag är det 25 år sedan massakern på Himmelska fridens torg. Kinas kommunistparti slog brutalt ihjäl studenter som demonstrerade för frihet och demokratiska rättigheter, och samma vidriga regim förtrycker än idag landet.


När man tittar på den där berömda bilden ska man veta att det inte ”bara” var soldaterna i fyra stridsvagnar som den modige studenten fick att tveka. Det finns en större bild som visar att han tittar på ett tåg med tiotals stridsvagnar när han ändå bestämmer sig att ställa sig ivägen för dem.

Jag skulle inte vilja att några av de där stridsvagnarna var köpta från Sverige. (Det kanske de var, men det vet jag inte.) Därför känns det passande att just idag så publicerar www.vapenvalet.se mina svar på deras enkät till riksdagskandidater. Där säger jag vad jag tycker om Sveriges import och export av vapen.

För mig är det viktigt att Sverige bara exporterar vapen till demokratier som respekterar mänskliga rättigheter. Krigsmateriel är ett nödvändigt ont så länge det finns aggressiva diktaturer som vi måste kunna försvara oss mot.

Långsiktigt måste vi lösa problemet genom att verka för att diktaturer förvandlas till demokratier - här spelar EU och den globaliserade frihandeln nyckelroller. Kortsiktigt ska vi hjälpa demokratier att skydda sig mot angrepp.

Bonus: SVT:s Folkets Främsta Företrädare har lite mer att säga om vapenexport och neutralitet. Komik med bitter eftersmak.