Inget samband mellan fritt skolval och diktatursympatier

Ett sällsynt tillspetsat pressmeddelande har blivit en politisk snackis de senaste dagarna - forskaren på Göteborgs Universitet Staffan I. Lindberg har tillsammans med Richard Svensson hävdat: ”Skolans avreglering orsak till att alltfler unga kan tänka sig diktatur”. Detta med anledning av att de hållit i den svenska delen av enkäten World Value Survey och funnit att ”Var femte svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst och var fjärde tycker inte det är så viktigt att få leva i en demokrati. Nästan var tredje tycker det vore bra eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare istället för demokrati.”

Det låter ju som hårda besked. Men hur kopplar de ihop detta med skolpolitiken? Det korta svaret är: det gör de inte. Men innan vi går in på det långa svaret kan vi konstatera att det redan i pressmeddelandet framgår att Lindberg och Svensson hellre luftar personliga åsikter än forskning, och  häver ur sig klart felaktiga påståenden:

• ”[Den likvärdiga skolan] har idag ersatts av en marknadsprincip som utgår ifrån att vissa barn och unga måste få sämre utbildning än andra.”  – Detta stämmer inte. Utgångspunkten är att man kan välja, det finns inget som säger att vissa måste få sämre utbildning pga det.
  
• ”Vi är inte längre alla lika mycket värda.” – Detta stämmer inte. Rätten att välja skola omfattar alla och är kostnadsfri. Om något så har principen om allas lika värde stärkts, eftersom man nu inte är begränsad till just den skola som ligger närmast geografiskt.
  
• ”Kommunaliseringen i slutet av 80-talet, den följande friskolereformen och det fria skolvalet, har gjort att den svenska skolan idag är världens mest avreglerade.” – Jag tror knappast att lärarkåren håller med om att de arbetar i en avreglerad verksamhet. Skollagen 2009 är på 1167 sidor. De fyra läroplaner som trädde i kraft i fjol är på totalt 1163 sidor. Skolinspektionen har fått kraftigt förstärkta resurser för att bedriva tillsyn på skolorna. De föräldrar som vill hemskola sina barn har nog aldrig stött på hårdare regler än i Sverige.

Studien finns inte för nedladdning på universitetets hemsida, utan vill man läsa den får man köpa den i form av boken ”Rösträtt till salu” utgiven av Arenagruppens Premiss förlag. (Att den ges ut av Arenagruppen men inte universitetet borde väl vara en varningssignal i sig.) Sanna Rayman på SvD har dock läst den och konstaterat det vetenskapliga stödet för författarnas tes är så svagt att det är löjligt:

Kommunaliseringen ledde till ökade skillnader, skriver forskarna, men det stora paradigmskiftet ser de i det fria skolvalet samt i friskolereformen. Och det är här, vad jag kan se, som den jättestarka kopplingen avtäcks. Lindberg och Svensson konstaterar nämligen att det är ”först nu, vid tiden för WVS-undersökningen 2011 (World Value Survey), som de generationer som gick i grundskola och gymnasium under de första decennierna av friskoleexpansion utgör en majoritet inom åldersgruppen 18-29 år.” (—) ”Det är då vi för första gången finner dessa mönster av anti-demokratiska attityder”. 

Eh. Två saker som händer samtidigt är inte nödvändigtvis starkt sammankopplade. Vad är detta? Forskning eller Göteborgshumor?

Mer troligt så har författarna försökt använda sina forskningstjänster för att ge legitimitet åt klart vänstervridna åsikter och promota sin bok. Men åsikter är just åsikter tills de backas upp med data.

Så låt oss ta en titt på datan! För även om studien inte finns för nedladdning, så kan man ladda ner diagrammen som de gjort av data från enkäterna, och som jag antar utgör argumentationsunderlaget i boken. Stödet för diktatur har visserligen ökat (Figur 2.1), men i övrigt motsäger datan författarnas påståenden på punkt efter punkt!

• Sverige pekas ut som det land där unga har MEST förtroende för demokratin (tillsammans med Spanien) och LÄGST förtroende för diktatur. (Figur 3.1 och 3.2) Om vi nu verkligen har ”världens mest avreglerade skola”, och det har att göra med demokratisynen, så verkar en avreglerad skola vara ganska så nyttigt!
• Förtroendet för riksdagen, politiska partier (Figur 2.2), politiska institutioner samt åsikten ”politik är viktigt i livet” (Figur 2.3) har alla ÖKAT sedan mätstarten, som varierar mellan år 1990 och 2000.
• Däremot kan vi se att opinionen hoppar väldigt mycket från år till år - det ena året är Sverige bäst i klassen, vid nästa mättillfälle är det tvärtom. Sådant borde leda en seriös forskare till att söka mer kortsiktiga orsaker, t ex vilka krig/nyheter som dominerar ungas världsbild ett givet år. Att mätningen bara görs vart femte år gör det ännu svårare att dra några slutsatser.
• Det finns knappt några mätpunkter från innan friskolereformen eller kommunaliseringen, så det finns ingen data att jämföra med för den som vill försöka dra författarnas slutsatser. Var det bättre förr, eller inte? Det får vi inte veta.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Lindberg och Svensson har en rejäl uppförsbacke framför sig om de ska leda sina teser i bevis. Några röda ledarsidor kommer säkert att svälja boken okritiskt och göra vågen de närmaste dagarna. Men för Göteborgs Universitet skadar det nog anseendet att de lånar sitt namn till att så bombastiskt promota böcker med så svagt forskningsstöd.

De nämnda skolreformerna bör bedömas på sina egna meriter och inte dras över samma kam. Göran Perssons kommunalisering och flum-läroplan var sannolikt dåligt för den svenska skolan, medan det fria skolvalet och friskolereformen varit positiv, vilket jag skrivit om tidigare. Just att dessa två reformer genomfördes ungefär samtidigt gör det mycket vanskligt att försöka dra några slutsatser endast baserat på ”variabeln X ändrades si eller så under samma 20 år”.