Hur får vi en bra blandning av hyresrätter, bostadsrätter och villor?

Idag har jag lämnat in denna interpellation (skriftliga fråga) till Mattias Adolfsson (S), Samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Vi kommer att debattera den på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten.

En viktig åtgärd för att motverka ekonomisk och social segregation i kommunens bostadsområden är att det finns en god blandning av olika bostadsformer, vilket även Folkpartiet har motionerat om tidigare. Villatomter, bostadsrätter och hyresrätter m m kan komplettera varandra på ett positivt sätt. Det blir möjligt att göra ”bostadskarriär” utan att flytta ifrån en stadsdel, och det blir lättare för alla inkomstklasser att hitta bostad i hela kommunen.

Kommunens välfärdsbokslut 2010 tar upp ”rumslig exkludering”, en segregation som leder till att de mest socialt utsatta tenderar att koncentreras till särskilda bostadsområden med en svagare social infrastruktur. (s 87) Bokslutet pekar ut ”småskalig och varierande bostadsbebyggelse” som en viktig hälsofrämjande faktor. (s 117)

Kommunens budget 2013 fastslår att ”de nya bostadsområdena som växer fram ska (...) bidra till ett varierat bestånd. Vi värnar hyresrätten och kommer särskilt prioritera privata aktörer som vill bygga hyresrätter. I Kalmar ska var och en hitta just den bostad som passar hans eller hennes behov.”

Men frågan är om vår (S)-styrda kommun gör tillräckligt för att slå vakt om detta när nya bostäder planeras? Exempelvis i den aktuella detaljplanen för Lindeberga/Majavallen påpekar flera att det Lindsdal behöver mest är hyresrätter. Ett svar som ges i samrådsredogörelsen är att ”inget av de förslag som lämnades in till markanvisningstävlingen innehöll hyresrätter.” Självklart måste även byggherren känna att den vinner något på att bygga, men man frågar sig hur hårt kommunen egentligen har förhandlat för sina medborgares räkning, när förslag utan hyresrätter ens accepteras i tävlingen. Ställde kommunen inga krav, inga grundkriterier, när markanvisningstävlingen utlystes?

Utan att hänga upp mig för mycket på ett enda exempel, konstaterar jag att den politiska processen från papper till färdig bostad är lång; översiktsplan, planprogram, detaljplan, och så småningom inflyttningsklar byggnad. Det vore en god kompetensutveckling för många i kommunfullmäktige, inte minst mig själv, att få förklarat vilka moment och tillvägagångssätt som är mest lämpliga om vi som förtroendevalda vill påverka bostadsbeståndet i kommunen, och ha hopp om att få det genomfört utan att få höra att de är vare sig ”för tidigt” eller ”för sent”.

Med anledning av detta undrar jag:

• När i processen, och hur, kan vi från politiken bäst ställa krav på blandade bostadsformer?
• Vilket planområde anser du kommer att ge oss nästa tillfälle att ställa krav på bostäder av en typ som inte redan präglar området? 

Björn Brändewall (FP)