Att leda opinionen #3: Bostäder

Moderaterna i Kalmar vill ha en lokal bostadskommission, läste jag i Barometern förra veckan (ej online). I en motion föreslår de en kommission som består av externa aktörer som tillsammans med kommunledningen diskuterar vilka åtgärder som behövs för att hitta sätt att möta det stora behovet av bostäder.

Jag tycker att det låter som ett bra förslag! I Folkpartiet liberalernas budget i höstas föreslog vi att:

Kommunledningskontoret tillsammans med samhällsbyggnadsnämnden får i uppdrag att tillsammans med lokala byggentreprenörer utreda vilka de viktigaste anledningarna är till att de planlagda bostäderna inte blir bebyggda i högre utsträckning, för att därefter presentera en åtgärdsplan för kommunfullmäktige.

Den rödgröna majoriteten avslog dock vårt förslag. Hoppas att de har haft tid att tänka till nu och behandlar denna motion bättre!

Vår budget för 2014: Frihet att växa och välja!

Idag presenterar vi i Folkpartiet i Kalmar den budget som gett oss många sena kvällar och helgarbete de senaste veckorna. Jag tycker att vi har lyckats väldigt bra!

Vi vill göra Kalmar mer attraktivt att flytta till och bo i genom att sänka den höga kommunalskatten och satsa mer på skolan och på valfrihet i välfärden. Vi minskar på administration och politikerarvoden och fokuserar på kärnverksamheten snarare än fester. Det är uppdraget vi har från väljarna.

Särskilt nöjd är jag med våra satsningar för att skolan ska leda till jobb. Elever måste tidigt få forma sina drömmar om vad de vill göra med sina liv, så att de kan sätta mål och medvetet arbeta för att nå de målen. Skolan och förskolan ska därför präglas av fler tidiga och täta kontakter med det lokala yrkeslivet för att skapa dessa drömmar och visa att man inte behöver flytta ifrån Kalmar för att hitta ett bra jobb. Vi satsar på fler utbildade studie- och yrkesvägledare för att ge eleverna den vägledning de behöver för att välja yrkesvägar där det faktiskt finns jobbchanser. Det kommer att leda till färre kostsamma avhopp och programbyten på gymnasiet, vilket i sin tur leder till att ungdomar tidigare kan komma ut i arbetslivet.

Du ska vara fri att växa. Om ditt företag kan utföra en verksamhet bättre och billigare än kommunen, ska du ha rätt att ”utmana” kommunen och ta över! Kommunen ska vara mer generös att bevilja bygglov. Nyckelfunktioner som hamn, tågstation och nyckelleder måste också ha utrymme att växa istället för att byggas igen. Annars har vi inte kapacitet att bli fler invånare.

Du ska vara fri att välja – även den dag du inte kan ta hand om dig själv. Du ska kunna välja både vem som ska utföra din hemtjänst och vilken mat du vill äta. Det blir en vinst i välfärden både för dig och för leverantören!

Vi måste få fart på bostadsbyggandet! Det räcker inte att bara säga att man planerar och planerar. Vi vill se åtgärder för att få planer att leda till faktiska bostäder, och särskilt enkla, billiga bostäder som våra studenter kan ha råd med.

Fördubbla satsningen på bredbandsutbyggnad i kommunen med särskild bredbandsstrategi för Södermöre. Det är viktigt för att möjliggöra företagande och tillväxt på landsbygden och minska avstånden utan att öka bilåkandet.

Läs budgeten i sin helhet.

Läs även vår debattartikel på Barometern.

Hur får vi en bra blandning av hyresrätter, bostadsrätter och villor?

Idag har jag lämnat in denna interpellation (skriftliga fråga) till Mattias Adolfsson (S), Samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Vi kommer att debattera den på kommunfullmäktige på måndag. Mötet är öppet för allmänheten.

En viktig åtgärd för att motverka ekonomisk och social segregation i kommunens bostadsområden är att det finns en god blandning av olika bostadsformer, vilket även Folkpartiet har motionerat om tidigare. Villatomter, bostadsrätter och hyresrätter m m kan komplettera varandra på ett positivt sätt. Det blir möjligt att göra ”bostadskarriär” utan att flytta ifrån en stadsdel, och det blir lättare för alla inkomstklasser att hitta bostad i hela kommunen.

Kommunens välfärdsbokslut 2010 tar upp ”rumslig exkludering”, en segregation som leder till att de mest socialt utsatta tenderar att koncentreras till särskilda bostadsområden med en svagare social infrastruktur. (s 87) Bokslutet pekar ut ”småskalig och varierande bostadsbebyggelse” som en viktig hälsofrämjande faktor. (s 117)

Kommunens budget 2013 fastslår att ”de nya bostadsområdena som växer fram ska (...) bidra till ett varierat bestånd. Vi värnar hyresrätten och kommer särskilt prioritera privata aktörer som vill bygga hyresrätter. I Kalmar ska var och en hitta just den bostad som passar hans eller hennes behov.”

Men frågan är om vår (S)-styrda kommun gör tillräckligt för att slå vakt om detta när nya bostäder planeras? Exempelvis i den aktuella detaljplanen för Lindeberga/Majavallen påpekar flera att det Lindsdal behöver mest är hyresrätter. Ett svar som ges i samrådsredogörelsen är att ”inget av de förslag som lämnades in till markanvisningstävlingen innehöll hyresrätter.” Självklart måste även byggherren känna att den vinner något på att bygga, men man frågar sig hur hårt kommunen egentligen har förhandlat för sina medborgares räkning, när förslag utan hyresrätter ens accepteras i tävlingen. Ställde kommunen inga krav, inga grundkriterier, när markanvisningstävlingen utlystes?

Utan att hänga upp mig för mycket på ett enda exempel, konstaterar jag att den politiska processen från papper till färdig bostad är lång; översiktsplan, planprogram, detaljplan, och så småningom inflyttningsklar byggnad. Det vore en god kompetensutveckling för många i kommunfullmäktige, inte minst mig själv, att få förklarat vilka moment och tillvägagångssätt som är mest lämpliga om vi som förtroendevalda vill påverka bostadsbeståndet i kommunen, och ha hopp om att få det genomfört utan att få höra att de är vare sig ”för tidigt” eller ”för sent”.

Med anledning av detta undrar jag:

• När i processen, och hur, kan vi från politiken bäst ställa krav på blandade bostadsformer?
• Vilket planområde anser du kommer att ge oss nästa tillfälle att ställa krav på bostäder av en typ som inte redan präglar området? 

Björn Brändewall (FP)

Friare marknad lösningen på finanskrisen

I Västervikstidningen m m skriver jag om finanskrisen:

Den fria marknaden är inte orsaken till dagens kris, utan lösningen. Men det är slående hur många vänsterpolitiker som använder USA:s finanskris för att påstå att allt är marknadsekonomins fel och att vi borde förstatliga mer. Snacka om att kasta sten i glashus!

USA:s bolånemarknad är ju i själva verket långt ifrån den marknadsekonomi som vänstern hatar. Istället är den allt det som vänstern efterfrågar: kraftigt reglerad, skattesubventionerad och förstatligad – minst lika mycket som i t ex Sverige. Ändå har det gått åt pipsvängen – eller kanske just därför.

På fria marknader kan företag både blomstra och försvinna, men det sker med viss stabilitet, för alla företag försvinner inte precis samtidigt. Tillgång och efterfrågan skapar en självreglering.

Men det är när klåfingriga poliker vill genomföra sina storslagna fördelningspolitiska projekt, med andras pengar, som dessa självregleringar sätts ur spel. De blåser upp gigantiska bubblor som spricker, och då är det de svagaste som får ta den största smällen.

I detta fall ville amerikanska politiker tvinga banker att låna ut sina pengar till folk som inte bedömdes ha råd att betala tillbaka. Och då lånade de fattiga förstås mer och mer och fastnade i skuldfällor. När bankernas pengar tog slut förväntades staten städa upp efter sig och fylla hålen med folkets skattepengar. Så skapades lånebubblan, vilket många marknadsliberaler och andra experter varnat för i snart tio år.

Låter detta som ”marknadsekonomi”? Låter detta som ”kapitalet bestämmer”? Nej, det låter snarare som ”vänstervridna politiker bestämmer – de fattiga tar smällen”. Och nu har man mage att ropa på ännu mer av samma medicin!

---

För den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderar jag Johnny Munkhammars och Nima Sanandajis rapport Finanskrisen - ett gigantiskt politikmisslyckande

SSU skyller sina egna brister på regeringen

Igår gjorde SSU:are ett skolbesök i Kalmar, och fick därmed en halvsida i Östran där Jytte Guteland får tala fritt. Guteland beskriver hur hon imponeras av sitt besök på skolan CIS, och önskar att alla skolor vore så bra. Hon berömde även att SSU fick komma in på skolan och tala, för det får man inte på alla skolor. Det var kanske ingen som hade berättat för henne att skolan hon berömde är en friskola – som alltså sannolikt inte hade fått finnas, om SSU:s skolpolitik hade varit lag i Sverige.

Det finns många frågor som en granskande journalist hade kunnat ställa till Jytte Guteland med anledning av hennes uttalanden. Till exempel:

• Exakt hur ”ställer regeringen grupper mot varandra”? Och på vilket sätt gör inte SSU just detta när de alltid ställer höginkomsttagare och låginkomsttagare, stora företag och små företag, svenska arbetare och utländska arbetare, mot varandra varenda gång de ska hitta på något elakt om regeringen? Det är lätt att försöka skylla främlingsfientliga strömningar och många invandrares utanförskap på den sittande regeringen. Men då måste SSU först blunda både för att utanförskapet fanns där redan när alliansen tillträdde - arvet efter Mona Sahlins tid som integrationsminister - och att utanförskapet sedan dess har minskat.
  
  Själv har jag svårt att se det främlingsfientliga i att alliansen vill öppna upp gränserna för arbetskraftsinvandring, men sossarna kan säkert förklara det toleranta och solidariska i att de själva håller samma gränser stängda.
  
  
• Visst kan man klaga på de långa bostadsköerna i landet. Det är ett stort planekonomiskt problem som kan ta många år att åtgärda. Men fanns inte de där köerna redan där när sossarna styrde? Och hur ser SSU på sitt moderpartis roll i krisen, då sossarna är ansvariga för de hyresregleringar som gör det olönsamt att bygga billiga bostäder och gör att folk i de finaste Stockholmsområdena kan lägga en mycket lägre andel av sin inkomst på boendet än låg- och medelinkomsttagarna i förorterna.
  
  
• När Guteland skyller ungdomars bostadsbrist på att ”det är inte många ungdomar som får (arbete) idag”, baserar hon då det på Mona Sahlins flitigt upprepade lögn att ungdomsarbetslösheten tredubblats? För hon kan inte ha kollat på AMS officiella statistik, som konstaterar att arbetslösheten fortfarande sjunker - konjunkturmattningen till trots - och att alliansens jobbgaranti för ungdomar har haft stor effekt. Varför applåderar inte Guteland detta, när hon tycker att det är så viktigt att ungdomar kommer in på arbetsmarknaden?