Mina skolavslutningar – med och utan kyrka

Varje vår blossar debatten upp om skolavslutning i kyrkan, men i år känns den extra intensiv. Ett tecken i tiden, kanske? I Kalmars många skolor finns det väldigt olika traditioner kring detta från skola till skola.

Jag fick uppleva båda sorters kultur under min skolgång i Kalmar. På lågstadiet på Sjöängsskolan cyklade klassen ut till kapellet Garvaregården där en präst höll avslutningen. Jag minns inte vad han sade, bara att vi sjöng Den blomstertid nu kommer, men det kanske är lika bra.

På högstadiet på Novaskolan hade vi en kyrka precis intill, men vi höll ändå alltid avslutningen i gymnastiksalen, nästan hela skolan samlad. Präst klarade vi oss utan; vår rektor Jan-Olof Åberg kunde alltid leverera kärleksfulla tal där han betonade vårt ansvar att visa respekt för varandra. Det var mycket fin stämning där också.

Kontentan är att i vissa samhällen är det en tradition att kyrkan är en fin samlingslokal; för många är detta allt den är. Ett ornament som hänger på väggen gör inte i sig barn religiösa. Det är när skolan låter en präst anta auktoritetsroll och säga, på skoltid, att ornamentet symboliserar övernaturliga krafter som dikterar vissa levnadsregler, som det gör skada på barn som ännu inte utvecklat sitt sinne för kritiskt tänkande.

Om kyrkan vill upplåta sina lokaler (som hålls i skick med hjälp av våra skattepengar) till skolorna, så är de välkomna att göra det. Men predikan, välsignelser och bibelord får de hålla för sig själva. Passar inte det, så klarar vi oss utan kyrkan, som vi gjorde på Novaskolan.