Intressant om budgeten igår

When all was said and done i debatten så gick så politikerna till beslut. Vi ropade votering på flera frågor för att få det protokollfört hur varje politiker ställde sig till de olika yrkandena. Några resultat:

• Jonas Hellberg (S) och övriga socialdemokrater stoppade Folkpartiets förslag om att satsa på fler speciallärare för barn i behov av särskilt stöd. För en månad sedan gjorde Hellberg ett utspel i Östran om att Socialdemokraterna vill satsa på 1 000 nya speciallärare i Sverige. Så mycket kan man lita på ett löfte från Socialdemokraterna.
• Anders Andersson (C), Ingemar Einarsson (C) och övriga centerpartister förblev lojala med Johan Persson (S) och röstade nej till vårt förslag att fördubbla kommunens satsning på bredbandsutbyggnad. Nu får hela kommunen klara sig på blott en miljon kronor år 2014. Det är inte bra för landsbygden.
• Vi hade över 100 bra och finansierade förslag för ett bättre Kalmar, men av dessa var det bara ett enda som vänstermajoriteten ville gå med på. ”Att en särskild satsning genomförs tillsammans med gymnasieförbundet, arbetsförmedlingen och Linnéuniversitetet för att rekrytera fler män till att bli förskollärare i kommunens förskolor.”

Inger Hilmansson skriver mer om budgeten och problemen Kalmars ekonomi står inför.

Exit Lennart Svenzén

Jag har idag fått veta att Lennart Svenzén lämnar sina politiska uppdrag för Centerpartiet i Kalmar. Min tolkning är att det inte fanns plats för honom i det centerparti som nu gått över till vänster och lierar sig med sossar och vänsterpartister.

Det är tråkigt att det blev så här. Det har varit ett nöje att under drygt två år samarbeta med Lennart i Barn- och ungdomsnämnden. Han har varit en lagspelare och en röst av sunt förnuft i våra diskussioner. Utan att för den delen tveka att tala för sin sak det fåtal gånger vi har tyckt olika.

Lennart har varit mycket trevlig att ha att göra med, och jag hoppas att det här inte är det sista vi ser av honom i politiken.

Läs mer: Barometern.

En snabb kommentar efter att ha läst Barometern idag.

"Centern är det mest Allianstrogna partiet" säger Anders Andersson (C), som försökte få Centern i Kalmar att lämna Alliansen 2008, och sedan halv-lämnade den så fort han fick en personlig inbjudan om tillväxtgrupp med (S), och nu vill lämna Alliansen ännu mer genom att bilda majoritet med (S) och (V). Prosit!

"Väljarna har inte belönat oss i valet 2010 i Kalmar kommun för att vi gått ihop i en Allians", motiverar Anders Andersson. Som framgår ovan så var det kanske inte just viljan att hålla ihop i en allians som präglade väljarnas intryck av Anders Anderssons Kalmarcenter i valet 2010. Väljarna vill förstås veta vad det är de röstar på.

Jag blev inbjuden i höstas till den mer alliansvänlige Lennart Svenzéns (C) köksbord för en diskussion om en nystart. Vi hade ett gott samtal. Men jag sa att om vi ska bli ett trovärdigt valalternativ som allians i Kalmar så gäller det att alla spelar på samma planhalva. I Folkpartiet vet vi var vi står. För Centerpartiets del ser detta just nu ut att vara en personfråga.

FP det mest aktiva oppositionspartiet

Barometern gör idag ett stort reportage (ej online) om oppositionspartiernas arbete i Kalmar. ”FP ger mest för pengarna” konstaterar de, och pekar på att vi trots bara 4 mandat i kommunfullmäktige är det mest aktiva partiet som lägger flest motioner och interpellationer. De skriver även att Centerpartiet och Moderaterna blivit avsevärt mindre aktiva på dessa arenor sedan de började samarbeta med Socialdemokraterna, vilket jag bara kan beklaga.

Det förstås inte ett självändamål att spamma kommunen med motioner och interpellationer om de inte leder någon vart. Kvalitet är minst lika viktigt som kvantitet. Lyckligtvis kan vi peka på många saker som vi i Folkpartiet fått igenom genom vårt trägna arbete.

Vi tar vårt demokratiska uppdrag på allvar. Det är glädjande att vårt hårda arbete uppmärksammas, men jag önskar egentligen att fler partier vore lika aktiva som vi – både med att lägga förslag och att ställa frågor. Det är mycket som behöver göras i Kalmar!

Läs mer hos Inger Hilmansson.

Pedagogiken viktigast i skolan

Föräldrar i Kalmar har startat en debatt om klasstorlek och gruppstorlek i förskolan och skolan. Det är en inte helt enkel fråga. Idag svarar vi från allianspartierna i Barn- och Ungdomsnämnden, i Barometern:

Det är bra att föräldrar engagerar sig i storleken på barngrupper och klasser i Kalmars förskolor och skolor! Forskning i pedagogik är sällan entydig, men flera studier visar att gruppstorleken har betydelse för barnens utveckling, även om de exakta rekommendationerna varierar.

Vi beklagar att majoriteten S och V, som trots att de ska styra Kalmar tillsammans, inte kunnat lämna gemensamt besked i denna debatt utan istället försökt skylla på regeringen. Men skolan är inte ett statligt ansvar utan ett kommunalt, och det var just S och V som drev igenom kommunaliseringen.

(…)

Men det är inte bara att sätta ett ”tak” och tro att problemet är löst. Barn föds när de föds, så skolor kan inte välja hur stora årskullar de ska ha. Då blir det ibland svårt att dela upp dem i lagom stora grupper. Hur delar man exempelvis upp en årskull på 19 barn i två grupper, om forskningen säger att båda grupperna bör innehålla mellan 13 och 18 barn? En grupp kan även bli för liten.

Läs hela!

Möte om alliansens framtid i Kalmar

Christopher, Björn, Lennart, Karl

Så kom då till sist det omtalade fikat vid Lennart Svenzéns (C) köksbord på hans gård i Nöbble, Rockneby. Vi, Karl Holst (M) och Christopher Dywik (KD) diskuterade möjligheterna för ett framtida allianssamarbete i Kalmar. Lennart har inte bara en mysig gård och klart godkänt thé, utan även en bedårande hund som ville stå framför varenda kamera. Jassa, som han heter, kan således spanas in på bilden i Östra Småland (ej online). ;)

Viktigt för mig och Folkpartiet liberalerna att framhålla, är att om vi ska kunna gå till val som ett gemensamt lag, så måste alla spela på samma planhalva. Vi måste ha samarbete på alla nivåer i partierna, och då måste Moderaternas och Centerpartiets medlemmar bestämma sig för om det är alliansen eller socialdemokraterna som gäller. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Men det verkar som om Lennart har fått mycket positiv respons i de egna leden för sin inbjudan. Nu får framtiden utvisa vart det här leder.

TV4 P4 Kalmar

Jag svarar på Svenzéns alliansinbjudan

För en vecka sedan fick jag, Christopher Dywik (KD) och Karl Holst (M) en inbjudan från Lennart Svenzén (C) om förnyat allianssamarbete i Kalmar inför valet 2013. Det var välkommet, svarar jag i dagens Barometern:

Oj, vad glad jag blev av Lennart Svenzéns (C) inbjudan i lördags, om nytt allianssamarbete i Kalmar. 

Om vi ska kunna arbeta långsiktigt för ett friare och gladare Kalmar, så är det samarbete inom allianspartierna som gäller, på alla nivåer. Det är här vi har värderingarna för tillväxt, frihet och ansvarstagande. Det är vår alliansregering det bästa exemplet på, som lotsat Sverige genom finanskrisen bättre än något annat land. När jag tillträdde som vice ordförande i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd för två år sedan prioriterade jag även att skapa ett gott debatt- och samarbetsklimat mellan våra partier, så vi vet ju att det går! 

Folkpartiet Liberalerna har aldrig stängt dörren för ett förnyat allianssamarbete i Kalmar, men ska vi ska satsa på alliansen inför valet 2014 måste Centerpartiets och Moderaternas medlemmar bestämma sig för om det är alliansen eller socialdemokraterna som gäller. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. 

Ska vi vara ett lag som på allvar visar att vi vill ta ansvar för Kalmar, kräver det att hela laget spelar på samma planhalva. Jag undrar därför om det är fler i Centerpartiet som tycker som Lennart? I så fall är det glädjande, och jag träffas gärna vid Lennarts köksbord för att diskutera mera!

Nu återstår att se vad de andra tycker. :)

Lovskolan är ett kommunalt ansvar - vi är redo!

Idag skriver jag och mina allianskollegor i Barometern om satsningen på lovskolan som vi vill förstärka. Som ett svar på Jonas Hellbergs replik.

Vi bör nog aldrig bjuda Jonas Hellberg (S) på en gratis lunch. För om vi gör det, kommer han att ägna alla efterkommande dagar åt att klaga på att han inte får ett gratismål till, och ett till. Det är nämligen precis så som Hellberg har betett sig kring stödet för lovskola/sommarskola.
(...)
Här har vi från alliansen ett konkret förslag för att säkra lovskolan: förstärk satsningen med 100 000 kr så att vi kan möta behovet! (...) För många barn kan det betyda skillnaden mellan att komma in på gymnasiet eller att gå ut i arbetslöshet.

Läs hela!

Jag har även skrivit mer om satsningen tidigare.

Allianspartierna satsar 100 000 kr extra på sommarskola

Pressmeddelande 2012-04-10

Folkpartiet liberalerna, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna i Kalmar är överens om att satsa 100 000 kr extra för att förstärka kommunens satsning på sommarskola/lovskola.

- En satsning på lovskola är välinvesterade pengar som gör stor skillnad för både samhället och för den enskilde. Det är en riktad insats som når de elever som kanske har svårt att nå målen, men som har viljan att anstränga sig lite extra om de bara får chansen. Denna vilja ska vi ta till vara på och uppmuntra, säger Björn Brändewall (FP), vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden.

Sommarskolan i Kalmar har hittills varit beroende av statsbidrag. Alliansregeringen har satsat 200 miljoner kr sedan 2006 för att stimulera kommunerna att anordna sommarskolor. Eftersom de flesta kommuner nu har kommit igång med detta och rentav satsar egna pengar i det, har regeringen beslutat att avveckla bidraget.

Kalmar kommun erhöll 89 247 kronor i statsbidrag för sommarskola 2011. Detta motsvarar de utlovade 24 platserna i två veckor (64 800 kr) plus en "extrapeng" på 24 447 kronor då Kalmar kommun rekvirerade ett högre belopp och det fanns ett överskott när inte alla huvudmän rekvirerade enligt ansökan.

Samtidigt har Barn- och ungdomsnämnden i Kalmar beslutat att satsa 200 000 kr för sommarskola 2012. Eftersom satsningen var avsedd att kombineras med statsbidrag, är allianspartierna nu överens om att förstärka satsningen med ytterligare 100 000 kr.

- Det är kommunen som ytterst är ansvarig för elevernas skolgång, och så har det egentligen varit hela tiden. Vi tackar regeringen för statsbidraget under de här åren, men är redo att som kommun ta vårt ansvar för sommarskolan fullt ut. Och det behöver inte vara begränsat till sommarlovet - tvärtom. Det kan vara mycket bättre med höstlovskola, eller påsklovskola, så att eleven hinner nå målen innan betygen sätts. Då kan sommaren få bli en tid för glädje och avkoppling, eller kanske det där första sommarjobbet, avslutar Björn Brändewall.

Det här är ingen kompass – det är en karta över det förgångna!

Valkompassen som i år cirkulerar på flera tidningars webbplatser har kritiserats för sina många brister, och har redan lett till oförtjänt uthängning och politiskt våld mot en CUF-tjej i Kalmar. Här kommer en brist till:

Valkompassen gör anspråk på att visa ”vilket politiskt parti du sympatiserar mest med”. Men egentligen visar den på sin höjd bara ”vilken politisk kompromiss från de senaste åren du sympatiserar mest med”. Visst har partierna närmat sig varandra, men den här kompassen bara förstärker likformigheten ytterligare.

Tommy Möller, en av männen bakom testet, berättar nämligen att de i de fall där partierna har kompromissat inom det egna blocket, så har kompromissens resultat, snarare än partiets faktiska åsikt, givit poäng i resultatet. T ex så har Centern klassats som kärnkraftsvänligt, eftersom de ställt upp på en allians-kompromiss om att inte avveckla kärnkraften under denna mandatperiod. Men alla vet ju att om Centern fick egen majoritet i riksdagen efter valet så skulle kärnkraften ligga risigt till. Medan en riksdagsmajoritet för Folkpartiet skulle innebära att kärnkraften fick utvecklas istället för att avvecklas.

Som sagt, kompromissen gäller för denna mandatperiod. Vad som händer efter valet beror helt och hållet på hur folk röstar. Men det kanske inte är ett så viktigt samband att förmedla i en valkompass… (OBS sarkasm!)

En sådan här betygsättning signalerar till väljarna att det inte spelar den minsta roll vilket parti man röstar på, så länge man håller sig inom blocket. Att den nuvarande blocksammansättningen avgör politiken både idag och i framtiden. Att det inte spelar roll för t ex familjepolitiken om det är FP eller KD som får 90 % av rösterna. Det blir en bekräftelse på var partierna står och stampar idag. Inte vilka språng som är möjliga i framtiden, vart partierna vill ta oss efter valet om vi ger just dem vårt förtroende.

En kompass ska peka ut en riktning. Den här valkompassen fungerar mer som en karta, eller möjligen en historiebok, eftersom den bara rapporterar status quo (och knappt ens det).

Valkompassen är inte bara en kul grej – den påverkar hur människor röstar. Den borde rättas till omgående, innan den gör mer skada! För att summera, och slänga in några egna önskemål:

• Rapportera partiernas åsikter, inte resultatet av kompromisser med andra partier.
  
• Lägg in en fråga om massövervakning, inte bara om buggning. (Jag är emot massövervakning men kan under vissa förutsättningar acceptera buggning, som ju handlar om enskilda misstänkta, och jag tycker att integritetsfrågan förtjänar bättre än att klumpas ihop på det sättet.)
  
• Fixa snedvridningen som gjort det omöjligt att få Socialdemokraterna eller Piratpartiet som första parti.
  
• Ge minuspoäng när man anger en åsikt som går mot ett parti, inte bara pluspoäng när man håller med. (Detta kan vara relaterat till punkten ovan.)
  

Juholt och E22-bluffen

Senast en tung socialdemokrat ägnade länets vägar och E22:an en tanke var när Bosse Ringholm som finansminister krafsade ihop det så kallade ”Trollhättepaket” på hösten 2004. Då försvann en rad beslutade och planerade satsningar på E22:an söderut. Avfarten i Fårbo var då en hårsmån från att flyttas till Trollhättan. Vad är ”bästföredatum” på ert senaste utspel om E22:an?

En av dina regionala samarbetspartner, Jessica Rydell Miljöpartiet, uttryckte i länstidningar i förra veckan sin förtvivlan över att regeringen satsar för mycket på E22:an och landets vägar. Ni formar nu Er politik tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern, har Ni inte snackat ihop er?

– Anders Åkesson (c) klär av Håkan Juholt (s) och dennes senaste vi-vill-satsa-på-E22:an-åtminstone-fram-till-nästa-valdag-löfte. (Min fetstil)

Demonstration i Kalmar mot FRA

Demonstrationen idag gick bra. Det känns bra att även vi som inte har möjlighet att resa till Stockholm för att bosätta oss utanför riksdagshuset, ändå kan visa vårt stöd för övervaknings-motståndarna i riksdagen som behöver allt stöd de kan få.

Förutom undertecknad så talade även Pierre Nilsson och Zaida Catalán, Elizabeth Morseby spelade en egen version av 34:an och Elisie Jonsson framförde en dikt. Mitt tal i sin helhet följer nedan.

Inledningen

När George Orwell skrev boken "1984" så skildrade han sin rädsla för att vänsterkommunismen i Sovjet skulle ta över den fria världen. Mina föräldrars generation växte upp i en tid då järnridån och kalla kriget var verklighet. Den generationen anser att FRA:s radiospaning höll Sverige säkert från krig, och det stämmer nog. Är det då någon stor grej att FRA, som spanat i etern, nu även börjar spana i kabel? Nej visst, ingen större förändring – förutsatt att vanligt folk även tidigare sände sina veckoplaneringar, inköp, affärshemligheter och kärleksbrev via radio över Östersjön.

Det påstås att FRA-lagen bara ska göra den existerande spaningen teknikneutral. Men då vill jag jämföra med det här brevet: om jag skickar det till min kompis i Stockholm, så kan jag lita på att försvaret kommer inte att sprätta upp mitt brev, läsa det och sen klistra igen det. Där har jag en lagstadgad brevhemlighet som skyddar mina rättigheter. Men om jag försöker skicka precis samma brev elektroniskt, då ska FRA plötsligt ha tillgång till det. Är det teknikneutral lagstiftning?

Presentationen

Jag heter Björn Brändewall och kommer från Liberala ungdomsförbundet. Jag är även aktiv inom Folkpartiet, där jag under våren har medverkat till att Folkpartiet i Kalmar län, tillsammans med många andra län i ungefär halva Sverige, uppmanade riksdagen att stoppa FRA-beslutet.

Jag kommer att prata om det partipolitiska spelet bakom FRA-lagen, både från höger och vänster, och vad detta säger om vårt demokratiskick, och vad vi kan göra åt det.

Sensmoralen

Otto von Bismarck lär ha sagt att ”folk mår bäst av att inte se på när lagar eller korv tillverkas”.

I fallet med FRA-lagen så verkar det tyvärr stämma rätt så bra.

Bakgrunden

Hur kunde sossarna tro att de skulle få igenom FRA-lagen?

För det var ju den socialdemokratiska regeringen, som försökte fullborda sitt Bodströmsamhälle med en lag som skulle övervaka praktiskt taget allas e-post, internetanvändande och telefonsamtal. Det var socialdemokraterna, som 2005 gav Försvarsdepartementet i uppdrag att ta fram FRA-lagen, i en version som var ännu mer integritetskränkande än den vi nu har. Detta verkar ibland ha glömts bort i debatten.

Kanske blev det interna stridigheter mellan ministrarna. Kanske var sossarna för smarta för att lägga ett sånt här kamikaze-förslag under ett valår, så de lät det ligga i nån skrivbordlåda i Rosenbad. Alliansen vann valet ändå och bildade regering. Men om sossarna hade varit dumma som tagit fram lagen, så överträffades denna dumhet av den nytillträdde försvarsministern Mikael Odenberg, som trodde att han kunde öppna den där skrivbordslådan, putsa bort de värsta integritetskränkningarna i sossarnas förslag och sen driva det själv.

Kortslutningen

Nu blir istället frågan: Hur kunde alliansregeringen tro att de skulle få igenom FRA-lagen? Inget alliansparti hade gått till val på att införa massavlyssning - tvärtom! Folkpartiet hade nyligen antagit ett punktprogram som slog vakt om den personliga integriteten. Centerpartiet hade till och med lanserat ett öppenhetsmanifest som uttryckligen tog avstånd mot FRA:s spaning. Jag är mycket kritisk till hur inte minst min egen partiledning varit dåliga på att föränkra FRA-frågan i partiet och givit ett toppstyrt intryck.

FRA-förslaget är inte moderatpolitik, folkpartipolitik, centerpolitik, kd-politik. Det är inte ens allianspolitik. Det kan bara beskrivas som "regeringspolitik". Om Reinfeldt & co tvunget skulle visa sin regeringsduglighet, så kan man fråga sig varför de valde just denna fråga att sätta ned foten på.

Enorma inskränkningar i våra grundläggande rättigheter. Minimala möjjligheter att få fast några terrorister. Och att försöka få igenom detta i en allians full med humanister och liberaler, som historiskt alltid kämpat mot ett övervakningssamhälle! Det går ju bara inte!

Omröstningen

Så hur löste man det? Jo, nye försvarsministern Tolgfors sa att FRA skulle kunna rädda svenska liv i Afghanistan, om man bara fick snoka lite i kablarna. Detta framförde regeringen som sitt huvudargument för att få borgerliga riksdagsledamöter att rösta Ja till FRA. De som inte nöjde sig med detta ombeddes rätta sig i ledet ändå. En del gjorde det mer än gärna, det ska erkännas.

Det var bara det, att när omröstningen väl var avklarad så gick FRA-chefen ut och sa att detta skulle inte alls hjälpa dem i Afghanistan, utan att det klarade de redan idag genom sin ordinarie spaning.

* * *

Fredrick Federley och Annie Johansson var många liberalers hopp. Särskilt Federley hade länge tagit debatten mot massavlyssningen på ett sätt som få i centerpartiet gjorde.

Men det nådde inte hela vägen fram. Med gråten i halsen fick även dessa liberaler vika sig för regeringspiskorna och spela upp en farsartad teaterscen där de begärde återremiss och presenterade några tilläggsyrkanden. Dessa tillägg var visserligen integritetsstärkande. Det var faktiskt "hängslen och livrem" för integriteten som man lade till FRA-lagen. Problemen är bara att det var som att sätta hängslen och livrem på en orm – den kan lätt slingra sig ändå.

För det kvittar ju hur många kontrollinstanser man lastar på FRA för att kontrollera att de inte missbrukar informationen de i all hemlighet fått tillgång till. Problemet är ju att de får tillgång till informationen över huvud taget!

Mobbningen

Skammen ska inte ligga på Federley och Johansson, för de försökte verkligen, även om de inte nådde hela vägen fram. Skammen ska istället ligga på de som motarbetade dem. Skammen ska ligga på alla, oavsett partifärg, som försökt tvinga andra att rösta emot sin övertygelse.

För det är ju det de är valda att göra, våra riksdagsledamöter. Rösta efter sin övertygelse. Det är ju det vi har personvalet för. Men om inte ens Annie Johansson, som var personkryssad in i riksdagen - om det inte ens då ska spela roll vilken människa man röstar på, utan bara vilket parti, ja då kan vi väl lika gärna ersätta riksdagen med 349 vaxdockor och sen låta varje partiledare få förfoga över rösterna. Tänk, vad mycket politikerarvoden vi skulle spara in!

Lyckligtvis fanns det folk som gick emot strömmen. Jag tänker på de folkpartister, som vägrade trycka på Ja-knapparna och därmed gav åtminstone mig en strimma hopp. Efteråt har vi fått veta att även dessa var hårt pressade att rösta Ja. Camilla Lindberg, folkpartiet, har vittnat om hur hennes gruppledare i riksdagen hotade med utfrysning, och moderaten Karl Sigfrid ska ha blivit utsatt för ett drev från sitt eget parti som inte är värdigt vuxna människor. Detta i vårt lands högsta lagstiftande församling. Jag har sett tecken på detta förr, som när socialdemokraten Hillevi Larsson tvingas rösta nej till att införa republik, fastän hon är ordförande i republikanska föreningen. Jag har sett det förr, men jag förväntade mig faktiskt mer av den här regeringen.

Grundlagarna

Jag lämnar FRA-frågan ett ögonblick, för att prata om något större: våra grundlagar. Jag anser att om vi ska kunna ha kvar förtroendet för Sveriges demokrati, så måste dessa mobbingfasoner i riksdagen, oavsett parti eller block, förpassas till historien. Förhoppningsvis sker detta, om vi kraftigt förstärker personvalet och tar bort de så kallade spärrarna, så att det alltid blir den som får flest röster som kommer in i riksdagen - oavsett om man står högt upp på valsedeln eller ej. Då kommer det vara glasklart att man är vald för att rösta enligt sina egna åsikter, inte partitoppens. Då har vi flyttat tillbaka en stor del av makten från partierna till väljarna. Då kan vi utkräva ansvar på ett helt annat sätt.

Detta föreslår en nyutkommen grundlagsutredning, som fem av riksdagens sju partier har ställt sig bakom; allianspartierna och miljöpartiet. Utredningen föreslår även att Sverige ska inrätta en författningsdomstol. Såna har till uppgift att hindra riksdag och regering från att stifta vansinniga lagar. Det gör den genom att den kontrollerar så att nya lagar inte bryter mot våra grundläggande rättigheter, som yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Hur väl tror ni att FRA-lagen hade klarat sig under en sådan granskning?

Det jag pratar om nu är grundlagsändringar, och såna kräver som bekant två riksdagsbeslut med ett val emellan, så jag hoppas innerligt att dessa demokratiseringar kommer att gå igenom, och att en eventuell socialdemokratisk regering inte kommer att kunna sätta stopp för dem. Sverige behöver verkligen grundlagar som är anpassade för 2000-talet.

Alternativet

Tillbaka till FRA. Men hallå, säger väl nån. Det var ju bara blå politiker som röstade Ja till FRA. Då behöver vi väl bara ersätta dem med röda i nästa val, så löser det sig?

Tillåt mig tvivla. För den här soppan har inte bara visat hur svårt det kan vara att lyda under en regeringspiska. Den har även visat hur lätt det är att sitta i opposition, där man inte behöver ta ansvar. Det var socialdemokraterna som hittade på FRA-lagen. Men när de märkte att den nya regeringen försökte driva igenom den på egen hand, blev sossarna lägligt nog motståndare till sin egen lag och började prata så varmt, så varmt om den personliga integriteten. De ignorerade regeringens inbjudningar till blocköverskridande förhandlingar, och gick istället ut med pressmeddelanden där de påståd att regeringen inte ville förhandla. Det luktar taktik, och röstfiske lång väg, och jag är rädd att vurmandet för den personliga integriteten kan försvinna lika hastigt som det dök upp.

"Vi lovar att riva upp FRA-lagen!" ropade Mona Sahlin och Maria Wetterstrand härom veckan. Sossarna och Miljöpartiet hade gjort upp. Men det som inte sades lika högt, var att de i slutändan har tänkt ersätta FRA med en ny lag, med några småändringar som verkar vara lika kosmetiska som de som Fredrick Federley fick igenom. Ytterligare hängslen och livremmar på ormen, alltså.

Gräsrotsrörelsen

Men lyckligtvis finns det mer uppriktiga FRA-motståndare inom socialdemokratin, som man vågar ta mer på allvar. Som vet att de måste påverka sitt eget parti inifrån, nu, för att som det ser ut idag så lär inte ett regeringsskifte leda till att den kränkande spaningen försvinner. Möjligen att den tar semester något år. Dessa sossar hoppas jag att ni alla stöttar, på samma sätt som jag hoppas att de folkpartistiska riksdagsledamöterna får ett brett stöd.

För dom två folkpartikvinnor som gick emot FRA, fick härom veckan stöd av två till, och sen ytterligare två. Allt fler är beredda att skriva en motion som river upp FRA-beslutet i höst. Bättre sent än aldrig, får man väl säga. Jag vill dock inte kalla de här kvinnorna för rebeller, för de har fullt stöd i Folkpartiets partiprogram. Redan på den första sidan slår programmet fast att den personliga integriteten inte får kränkas. Däremot finns det inte en enda rad som förespråkar massavlyssning av svenska folket. Så dessa folkpartister är inte rebellerna, utan de som gör sina jobb.

Jag vet inte om dom gör det här för att de är trötta på regeringspiskan, eller för att regeringen och FRA ger hela tiden ger dem olika besked om behovet av spaning. Men jag är övertygad om att dessa sex bara är toppen på isberget. Det finns många fler som verkligen våndades över det här beslutet, men inte såg nåt vettigare alternativ. Med vårt stöd, kan många fler från alla allianspartier våga kliva fram och tillsammans med politiker i oppositionen skapa det alternativet.

Avslutningsvis vill jag föreslå olika sätt för dig och mig att påverka.

• Skicka brev till riksdagsledamöter – personliga brev.
• Var artig och konstruktiv, för då kommer man längre, än om man bara gnäller och förolämpar.
• Gå med i det nystartade nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen, och skriv på deras upprop.
• Sedan en längre tid finns även Centeruppropet, med ett liknande syfte, och jag tror det cirkulerar en namninsamling här på torget just nu.
• Kräv realistiska lagändringar. Signalspaning behövs och kommer inte att försvinna. Men kräv att det ska finnas brottsmisstanke för att få avlyssna någon, det är det viktigaste av allt för att förhindra massavlyssning. Kräv att alla avlyssningsuppdrag ska redovisas i efterhand, åtminstone för riksdagen. Ifrågasätt varför politiker ska få ge spaningsuppdrag – är inte det försvarets och polisens sak att bedöma?
• Och angående grundlagsändringarna som jag pratade om: Sätt press på socialdemokraterna och vänsterpartiet att gå med på dessa, och om inte det går, rösta borgerligt eller på miljöpartiet 2010 så att de går igenom, för det är på lång sikt viktigare än t o m FRA.

Tack för att ni har lyssnat.

Partisterna ger olika mycket i dricks

Det finns underhållande teorier om att folk till höger är mer generösa än de till vänster, och i Almedalen hittade jag ytterligare tecken på detta:

En markant skillnad för ett visst parti, som inte direkt styrs av fattiglappar…

Detta var på den svarta tavlan i puben i kårhuset Rindi, precis bakom Almedals-scenen, där man har lite utfrågning och sånt efter varje tal. Jag åkte hem innan Maria Wetterstrand talade, så det återstår att se om (v) och i viss mån (mp) ger lika lite dricks som (s), samt om (m) är lika generösa som de övriga borgerliga partierna.

---

Uppdatering: Enligt uppgift så ska siffran på Miljöpartiet vara 17 kr.

Matathon(c)hatt om FRA imorgon

Uppdatering: jag har lagt till de svar som jag fick i chatten, nedan. Det känns tyvärr som att alla svar var av karaktären ”vi förstår dilemmat men vi i riksdagen har motsatt uppfattning om hotbild och spaningens effektivitet jämfört med alla andra experter och allianspolitiker i Sverige”.

---

Centerpartiet anordnar ett marathonchatt om FRA imorgon – under hela 12 timmar ska de försvara hur de kunde rösta ja till FRA. Modigt initiativ måste jag säga, men det ska bli intressant att se om de kommer ut ur det här med hedern i behåll. Jag tänker ställa följande frågor, om inte någon annan hinner före.

• Några månader innan valet 2006 presenterade centerpartiet ett ”Öppenhetsmanifest”. I det beskriver ni ”rätt(en) för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation” som ett hot mot det öppna samhället, ja FRA är faktiskt första punkten på er lista. ”Vänskapskretsar (…) och andra preferenser som borde vara privata blir mer eller mindre allmän egendom.” Kan väljare tolka detta på något annat sätt än att centerpartiet gick till val på att bekämpa FRA-lagen? De mindre förändringar som riksdagen klubbade igenom fem i tolv har ju knappast förändrat ”hotet” som ni beskriver.
  
  Sofia Larsen svarade: ”Centerpartiet, som du säkert vet, sätter frågan om integritet mycket högt. Det är anledningen till att vi så starkt kämpat för att lyfta integritetsfrågan generellt och specifikt kring FRA. Det förslag som socialdemokraterna förde fram var långt ifrån så integritetsskyddat som det som riksdagen nu beslutat om. Centerpartiet har under förslagets framtagande återkommande arbetat med frågan och lyft in centrala delar för att stärka den personliga integriteten. Trots detta har vi haft stor vånda och det har varit ett mycket svårt beslut att fatta.”
  
  
• Maud Olofsson har i luftiga ordalag beskrivit centerns Ja till FRA som resultatet av en kompromiss i allianssamarbetet. Jag undrar då: en kompromiss med vem? Vem är det som har drivit frågan, förutom socialdemokraterna? (m) och (fp) har aldrig haft FRA uppe i partiprogram, valmanifest eller dylikt. (kd) har varit ganska så tysta. (c) gick t.o.m. till val på ett öppenhetsmanifest som var kritiskt till FRA-lagen. Så vem är det som ville ha igenom lagen egentligen? USA?
  
  Staffan Danielsson svarade: ”Sverige har inhämtat underrättelseinformation genom signalspaning sedan andra världskriget. Länderna i vår omvärld arbetar med detta. Sveriges bedömning är att en noga reglerad signalspaning behövs för att kunna skydda medborgarna mot allvarliga yttre hot.”
  (Jag tyckte inte att detta var så mycket till svar, så efter lite artigt tjatande fick jag mer:)
  ”Integritetsfrågorna är mycket viktiga för oss i centerpartiet, vilket är mycket tydligt i vårt öppenhetsmanifest. Nu har vi arbetat in en rad integritetsstärkande åtgärder i den nya lagen. Vid avvägningen mellan landets säkerhet och integritetsintrånget har vi landat i – liksom sex av riksdagens sju partier – att det tyvärr behövs underrättelseinhämtning genom signalspaning, men vi har byggt in starka åtgärder till skydd för integriteten.”
  
  
• Försvarets Forskningsinstitut, FOI beskriver FRA-lagen som tandlös i kampen mot yttre hot. Så hur stort anser ni att ”det yttre hotet” är? Kriminologiprofessor Leif GW Persson beskriver risken för en svensk att dö i ett terrorattentat som så liten att ”den inte ens är beräkningsbar”. Anser ni att det är en rimlig proportion att övervaka hela svenska folket, med alla konsekvenser som det för med sig för rättssäkerheten, meddelarskyddet och yttrandefriheten, för att skydda… i princip ingen alls?
  
  Lars Weinehall fick denna fråga men besvarade den inte.
  
  
• Varför ska riksdag och regering kunna ge FRA spaningsuppdrag? Skall inte sådant vara förbehållet endast försvaret och eventuellt polisen? Riksdagen är en lagstiftande församling – inget annat – och borde inte ha sådana befogenheter.
  
  Staffan Danielsson fick denna fråga men besvarade den inte.
  
  
• Varför öser ni miljarder på en FRA-spaning som tunga remissinstanser bedömer som ett slag i luften, samtidigt som ni skär ner på försvaret i övrigt? Är det att ”trygga medborgarnas säkerhet”?
  
  Sofia Larsen fick en liknande fråga och svarade: ”Det är viktigt att vi satsar på både och. Självfallet skall vårt försvar och våra soldater ha bra utrustning, men samtidigt krävs också att vi har teknik för den nya tidens hot.”
  

Ingen vill ha det så, men särskolan ska flyttas ändå

Det var lite nedslående, men inte oväntat, på förra veckans Barn- och ungdoms-sammanträde. Majoriteten beslutade att särskolan på Lindö ska flyttas till Vasaskolan nästa höst. Jag har tidigare skrivit om varför jag tycker detta är dåligt.

Både jag och (c) pläderade för att skolan skulle få vara kvar. Några lärare från Lindöskolan satt bland åhörarna, men de reste sig och verkade besvikna när beslutet klubbades igenom.

Det här beslutet har skjutits upp flera gånger – de berörda har nämligen protesterat varje gång det tagits upp. Förra månaden förklarades förseningen med att man hade sänt ut en föräldraenkät och väntade in svar från den. 18 enkäter hade skickats ut, varav hälften svarade:

• 8 var negativa till flytten
• 0 var positiva
• 1 var varken positiv eller negativ

Ingen av de tillfrågade ville alltså att skolan skulle flyttas! Ett svagt hopp tändes i mig. Skulle de andra ta till sig av detta rungande nej och omvärdera sitt beslut?

Icke. Istället började man oja sig om att ”vad dom som inte svarade tyckte, får vi ju aldrig veta”. Vilket är ungefär lika rimligt som att Mona Sahlin skulle kräva regeringsmakten av Fredrik Reinfeldt för att ”om alla soffliggare hade röstat på (s) så hade vi vunnit valet”.

Uppenbarligen hade man bestämt sig på förhand. Varför skickar man ut en enkät, och låter denna skjuta upp beslutet, om man inte hade tänkt ta den minsta hänsyn till enkätsvaren?

Maud sopar bort gruset i samhällsmaskineriet

Regelkrångel kostar. 35 miljarder kronor kostar företagens administration varje år, för att de ska följa alla regelverk som staten hittat på. Det är alltså en ganska rejäl bit av Sveriges BNP som rinner ut i byråkratin, när det hade kunnat gå till vettigare saker.

Tackolov att vi har Maud då, som vill rensa upp i lagtextdjungeln! Under denna vecka samlar hon in tips från landets företagare via regeringens webbplats. Vet du någon regel som är onödig eller kan förbättras? Gå då in på www.regeringen.se/enklare senast söndag och mata in ditt tips.

Det är visst första gången regeringens webbplats används till sånt här. Men det är precis sånt här som gör Internet så bra för demokratin. Enda felet är att hon bara tar emot tips under 12-18 mars. En vecka är på tok för lite! Men det blir kanske repris inom kort?

Kollektivavtal ska vara till för de anställdas trygghet, inte för fackets ego

Insändare publicerad i Östran 3 februari. Min fetstil.

Hotell och Restaurangfackets (HRF) ordförande Ella Niia gick tillsammans med en ombudsman till angrepp mot oss tre i en insändare i måndagens Östran. I sin insändare kritiserar dessa två oss för påståenden som vi aldrig framfört, nämligen att vi skulle vara emot kollektivavtal och bra villkor på arbetsplatserna. Detta är givetvis direkt felaktigt. Vad vi gjort är att vi skrivit på Centerpartiets ungdomsförbunds protestlista mot fackets hårdhänta blockad av den lilla salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg.

Vi anser att ett avtal är något som ingås av två eller fler parter frivilligt. Tvångsanslutning strider i allmänhet mot den grundlagsskyddade rätten om negativ föreningsfrihet, det vill säga rätten att inte vara med i en organisation. Vi anser att detta även bör gälla kollektivavtal, när både företagaren och de anställda är rörande överrens om att man inte vill ha det. Särskilt när de anställda inte är medlemmar i facket, och inte vill ha deras ”hjälp”.

Det hade varit en annan historia om arbetsgivaren hade brutit mot ingångna kollektivavtal, eller vägrat skriva på avtal även då någon anställd krävt det. Men i fallet med Wild’n Fresh ser situationen inte ut så – ingen vill att facket lägger sig i.

Man kan inte låta bli att fundera över om fackets agerande beror på en desperation att visa sig handlingskraftiga för sina medlemmar, nu när fackavgiften inte längre är subventionerad med skattemedel. När HRF tar till storsläggan på detta sätt mot en liten arbetsgivare, i strid med de anställas önskemål, är något allvarligt fel. Därför vill vi uppmana alla att skriva på protestlistan på www.cuf.se.

Vi är definitivt för kollektivavtal, om de ingås på ett schysst sätt.

--
Per Gransten (c)
Niklas Carlsson (c)
Björn Brändewall (fp)