Fryshuset, och att växa upp till man

Fryshuset har många bra seminarier med både hjärta och hjärna. Jag fick höra ett bra panelsamtal om "hur formas unga killars manlighet?" De tog tillvara både på att vi alla har ett ansvar att säga emot när man ser killar vara stöddiga, men även att vi ska uppmuntra när man ser de positiva sidorna av manlighet, som att visa lojalitet med sin grupp och beskydda de som är fysiskt svagare. Och detta är saker man även ska uppmuntra när man ser det hos tjejer!

En tant i publiken noterade tyvärr att hon var den enda kvinna som hade yttrat sig under hela seminariet. Att panelen bara var män kan man förstå, men bland alla i den blandade publiken så var det bara män som hade ställt frågor och gett sig in i diskussionen. Kvinnor behöver ta mer plats, och ibland måste kvinnor sjäkva ta första steget för detta.

Jag fick även lyssna på hur de har ett eget gymnasieprogram för elever med aspbergers syndrom. Det är viktigt att skilja på inkludering kontra integrering: integrering kräver anpassning av individen, inkludering accepterar individen som den är. Läraren Magnus Jansson pratade om att man kanske inte är "en i gänget" bara för att man är med i en elevgrupp - man kan ändå vara socialt avskild och inte ha någon att utbyta erfarenheter med. Då är man fortfarande utanför, men det syns inte.

De arbetar mycket med att se det positiva i hur var och en är annorlunda. Aspbergers-människor är kanske inte så sociala och kan ha svårt att se helheten, men de kompenserar ofta för detta med att vara väldigt lojala och att ha ett utvecklat sinne för detaljer. Detta borde vara eftersökta egenskaper på en del arbetsplatser!