Om Gustav Fridolins tal i Almedalen idag

Det här är delvis skrivet i affekt. Men jag blir verkligen förbannad när politiker ljuger för att vinna röster.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin känns som att han helt säger vad som faller honom in utan att bry sig om ifall det är sant eller inte. I sitt almedalstal idag pratade han bland annat skolpolitik. Låt oss se hur mycket han hann svänga under 24 timmar.

1. I morgonens Expressen hade han en intervju där han sågade alliansens satsning på 2,3 miljarder kr på karriärtjänster för lärare. "Den summan är så låg att den motsvarar ungefär en kaffe i uppehållsrummet per lärare." Redan här kan vi se att flumpartiet som vill bli skolparti inte är så bra på det där med att räkna. Om inte kaffet han är van vid att dricka är så ekologiskt och fairtrade att det kostar runt 20 000 kr koppen, förstås.
2. Nåväl. 2,3 miljarder kr är alltså en spottstyver. Vad var Miljöpartiets egen storsatsning på skolan då? Jo, det framförde han i talet några timmar senare: 1,5 miljarder kr till att rusta upp skollokaler (men bara om kommunerna skjuter till med lika mycket). Om 2,3 miljarder enligt miljöpartistisk matematik inte räcker till en kaffekopp, räcker inte deras egen satsning ens till en påtår per lärare.

Detta är förstås struntprat. Miljardsatsningar på skolan är förstås jättemycket pengar, oavsett vilket parti som genomför dem. Men det visar att man inte kan ta saker som Gustav Fridolin säger på allvar.

Fridolin gav hur som helst några klara besked i talet. Han underströk flera gånger att han inte bryr sig om ifall empirin inte ger något stöd för hans politik - han tänker genomföra den ändå, för han har minsann sina värderingar. Det är modigt att säga sånt högt. Våghalsigt, i alla fall.

(Case in point: Han ville landa i slutsatsen att ingen vill prata om EU idag, så han hittade på att det bara fanns 5 evenemang om EU i almedalsprogrammet för imorgon. Sanningen är att en enkel sökning på "EU" för den 3 juli returnerar 79 träffar, varav 15 rentav nämner EU eller Europa i rubriken.)

Med en ganska felaktig beskrivning av teveserien Big Bang Theory, som han hävdade sig vara fan av, förklarade han att han tycker det är dumt att försöka lösa problem med logik - något som han tycker påminner honom om alliansen. Tja, det är bara att tacka och ta emot.

I eftersnacket med SVT ljög Fridolin sedan rejält och sa att alliansen är helt igensluten och inte vill förhandla med MP om några frågor. Han tycks helt ha glömt den historiska uppgörelsen som han fick vara med på om migrationspolitiken härom året, som helt och hållet gick i MP:s (och Folkpartiets) riktning utan att MP behövde göra några eftergifter. Inte heller kom han ihåg den blocköverskridande friskolekommittén som Jan Björklund hade bjudit in MP på, som härom månaden presenterade sina överenskommelser - signerade FP, M, C, KD, S och - just det - MP. Jag är förvånad att intervjuaren Erik Blix lät Fridolin komma undan med detta utan en endaste motfråga. Fridolin har i alla fall med all tydlighet visat varför ingen vill bilda regering med Miljöpartiet.

Att ha läslust och att få betyg

Flera författare diskuterade hur vi ska öka läslusten hos unga. Riksdagsledamoten och debuterande deckarförfattaren Christer Nylander (FP) menade att läsningen i skolan inte borde behöva stanna vid svenskaämnet. Om du frågar en samhällslärare så säger hen: Läs Robinson Kruse så lär du dig handel. Om du frågar en historielärare så säger hen: Läs Richard III så lär du dig färstå maktbegär som en drivkraft i historien.

Bert- och Sune-författaren Johan Unenge oroade sig för att föräldrars högläsning för sina barn vid sängkanten har minskat, för att "det finns så många andra sätt att få barnen att somna nu". Hans uppmaning var: sluta inte läsa vid sängkanten bara för att barnen lärt sig läsa själva, för då slutar barnets läsande där!

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (FP) diskuterade med flera forskare på ämnet "Betyg - för vem?" Moderatorn försökte flera gånger spetsa till det till frågor som "är du för eller emot betyg", men forskarna var mer intresserade av att problematisera fördelar och nackdelar mellan olika sätt att bedöma och betygssätta elever.

Forskarna gav flera möjliga förklaringar till den dagsfärska rapporten att friskolor i år i högre utsträckning har gett högre betyg än de nationella proven medger. Det är så vitt jag vet första gången man sett en skillnad mellan friskolor och kommunala skolor på detta sätt (även om myten har levt i många år). Det kunde bero dels på att det var första undersökningen med nytt betygssystem. Friskolorna är ofta mindre enheter och då har haft svårare att i stor skala diskutera hur de ska tolka de nya betygskriterierna rättvist. Om så är fallet så bör det här gå över om något år. Man har även iakttagit att de för höga betygen oftare delas ut till flickor, och det kan bero på att de, trots samma prestation som killarna, får bonus för att de visar mer entusiasm och engagemang.

Sverige har haft en stigmatiserande, närmast religiös, debatt om betyg eftersom betygssystemet i många år var nästan avskaffat. Så nu är det så "nytt" för oss att debatten bara har handlat om huruvida vi ska ha betyg eller inte. Nu finns bred enighet kring att vi SKA ha betyg, så nu kanske mer nyanserande debatter kan börja komma. Betyg kan ju faktiskt utformas på väldigt många olika sätt. Olika bedömningssätt kan behöva utformas beroende på om målet är att ge underlag för urval - som nuvarande betygen - eller om bedömningen ska involvera/motivera eleverna.

Jämför med högskoleprovet, som egentligen inte mäter någonting alls. Men det ger oss en siffra att förhålla oss till, och det tycks alla vara glada med. Där hör jag aldrig någon debatt. Men det säger egentligen mycket lite om hur bra det kommer att gå för en i sina framtida studier.

Fryshuset, och att växa upp till man

Fryshuset har många bra seminarier med både hjärta och hjärna. Jag fick höra ett bra panelsamtal om "hur formas unga killars manlighet?" De tog tillvara både på att vi alla har ett ansvar att säga emot när man ser killar vara stöddiga, men även att vi ska uppmuntra när man ser de positiva sidorna av manlighet, som att visa lojalitet med sin grupp och beskydda de som är fysiskt svagare. Och detta är saker man även ska uppmuntra när man ser det hos tjejer!

En tant i publiken noterade tyvärr att hon var den enda kvinna som hade yttrat sig under hela seminariet. Att panelen bara var män kan man förstå, men bland alla i den blandade publiken så var det bara män som hade ställt frågor och gett sig in i diskussionen. Kvinnor behöver ta mer plats, och ibland måste kvinnor sjäkva ta första steget för detta.

Jag fick även lyssna på hur de har ett eget gymnasieprogram för elever med aspbergers syndrom. Det är viktigt att skilja på inkludering kontra integrering: integrering kräver anpassning av individen, inkludering accepterar individen som den är. Läraren Magnus Jansson pratade om att man kanske inte är "en i gänget" bara för att man är med i en elevgrupp - man kan ändå vara socialt avskild och inte ha någon att utbyta erfarenheter med. Då är man fortfarande utanför, men det syns inte.

De arbetar mycket med att se det positiva i hur var och en är annorlunda. Aspbergers-människor är kanske inte så sociala och kan ha svårt att se helheten, men de kompenserar ofta för detta med att vara väldigt lojala och att ha ett utvecklat sinne för detaljer. Detta borde vara eftersökta egenskaper på en del arbetsplatser!