Björn A-Ö: Frihandel & Globalisering

(Se vilken fin övergång jag gör mellan F och G! ;)

Handel ger fred. Inte bara tillväxt och högre levnadsstandard, utan fred. Helt enkelt därför att handel är en form av vänskap. Två parter träffas frivilligt och gör ett utbyte som båda tycker sig vinna på.

Man startar inte krig mot sin handelspartner, för det är helt enkelt dåligt för affärerna. Därför krigar inte länder som har fria ekonomier med varandra. Med ekonomisk tillväxt får folk mindre anledning att avundas sina grannars resurser. Människor i diktaturer får se att en annan värld är möjlig och börjar ställa krav på demokratiska reformer. Och när utbyten sker mellan olika kulturer skapas tolerans inför olikheter.

Men när socialister och kommunister inför tullar och andra handelshinder, så reser de murar mellan människor. Fokus läggs på att alla själviskt ska skydda sin egen lilla marknad från omvärldens konkurrens. Möten, som skulle ha skapat bryggor mellan människor och kulturer, som skulle ha lett till nya innovationer för allas gagn, blir aldrig av.

Detta är ytterligare en aspekt av den fria rörlighet som jag förespråkar, bland annat genom arbetskraftsinvandring. Fria människor hittar lösningar, helt enkelt. Folkpartiet liberalerna var första parti i Sverige med att förespråka medlemskap i frihandelsprojektet EG, som sedan blev EU. Vi följde inte opinionen, utan vi skapade den.

Idag betraktas gemen man de friheter som EU gett oss som självklarheter, även om vänsterpartierna försöker begränsa vår frihet. De försökte reglera och politisera finansmarknaderna när den ekonomiska krisen hade orsakats av just sånt. De försöker stoppa den fria arbetskraftsinvandringen.

Men visionen om fri rörlighet är här för att stanna, och den ska inte bara begränsas till människor, utan till allt som människor producerar – idéer, varor, tjänster och kapital. Och vi ska verka för friare handel utanför EU också. De globala vänskapsbanden ska växa och bli fler, så att fattigdom, diktatur och krig utrotas. Det vill jag jobba för som riksdagsledamot. Globalisation is good!

Björn A-Ö: Friskolor

(Trodde ni att ni skulle få något på bokstaven G idag? Sorry, men det finns så många viktiga saker som börjar på F – allt som handlar om frihet, juh! – så jag vill dröja mig kvar här ett tag.)

1. En skola är inte automatiskt bättre bara för att den är en friskola. Men konkurrensen mellan friskolor och kommunala skolor leder till bättre skola för alla. Detta konstaterade Skolverket i en rapport för några år sedan, till socialdemokraternas och vänsterns förtret.

De röda partierna behandlar ofta friskolor fördomsfullt och styvmoderligt. Vänsterpartiet driver rentav hetskampanjer mot dem, innan de ens hunnit slå upp portarna! När jag suttit i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd, och vi fått tillfälle att yttra oss över nya skolor som ansökt om att få starta friskola, så har de rödgröna oftast försökt att säga nej till friskolan på förhand (vilket är ungefär som om H&M skulle få säga nej till att Kappahl öppnar butik tvärs över gatan). Men jag menar att det är inte vi politiker som ska bestämma om en skola får finnas. Det beslutet ska fattas av de föräldrar vars barn det berör.

I mitt drömsamälle kan det nämligen finnas såväl noll som hundra procent friskolor. Det viktiga är att folk själva har fått välja fram kompotten. Den skola som ingen väljer måste antingen bli bättre eller lägga ner och hitta på något annat att göra. Det är det som gör att marknader fungerar så bra.

2. Friskolor och kommunala skolor ska hanteras likvärdigt. Det är viktigt att den skolpeng som följer med eleven är gemensamt skattefinansierad och att den justeras uppåt för barn i behov av särskilt stöd. Ingen skola ska kunna säga nej till en elev med motiveringen "du kostar för mycket", vilket tyvärr Kalmar kommun inte tycks ha fattat.

3. Skolor ska kunna ha olika pedagogiska inriktningar och inte behöva vara rädda för att tänka nytt. Det viktiga ska vara att de följer skollagen och läroplanen så att eleven uppnår kunskapsmålen.

Här tycker jag att utbildningsminister Jan Björklund (FP) går lite för långt i sin likriktning av all skola. Tidigare i år har vi kunnat läsa om hur t ex Waldorf-skolor inte passar in i den allt striktare mallen, där alla elever ska göra nationella prov i årskurs 3 och ha uppnått vissa mål. Med Waldorf-padagogik når man inte alltid målen i just den ordningen. Björklunds syfte är förstås att ingen elevs utveckling ska hamna på efterkälken utan att det upptäcks, men lagstiftningen måste kunna vara mer flexibel inför olika utbildningsformer! Liberal politik bejakar olikheter!

4. Jag är även negativ till att regeringen missgynnar fristående gymnasieskolor genom att skära ned på deras anslag till administrationskostnader. Nu för tiden får de bara ett schablonbelopp på 3 % av budgeten. Även om kommunens kostnader för sina egna skolors administration ofta är dubbelt så mycket – i Kalmar är det bortåt 7 %. Utredningen bakom denna lagändring är bristfällig och måste göras om.

Läs mer:

• Folkpartiet liberalernas åsikter om friskolor
  

Björn A-Ö: FRA-lagen (eller "dagen då jag insåg att jag behövdes i riksdagen")

I valet 2006 ville jag inte kandidera till riksdagen. Jag tyckte att mitt parti hade tillräckligt kloka män och kvinnor där redan som kunde fatta kloka beslut.

Sedan kom FRA-omröstningen.

Jag minns fortfarande den mardrömslika känslan av overklighet som blev allt starkare framåt lunchtid den 18 juni 2008, då voteringen i riksdagen skulle hållas. Veckorna innan hade jag fått med mig FP-länsförbundets ordföranden på en debattartikel som kritiserade lagen. Jag hade även sett till att Folkpartiet liberalerna i Kalmar län gjort ett gemensamt upprop till riksdagsgruppen att inte rösta ja till lagen. Andra länsförbund, som representerande mer än hälften av hela FP-Sverige, hade gjort liknande upprop. Inte ett enda länsförbund hade tagit FRA-lagen i försvar.

Men det spelade ingen roll. Ändå blev det allt tydligare att lagen höll på att klubbas igenom ändå. ”Nu förlorar borgerligheten sin själ”, tänkte jag, när allianspolitikerna struntade i sina partiprogram, spelade Socialdemokraterna rakt i händerna och införde deras FRA-lag åt dem, medan Mona Sahlin (S) kunde ”oppositionera” framför media och låtsas vara emot massövervakningen.

(Senare, när tevekamerorna hade stängts av och nytt beslut skulle tas 2009, skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet komma att visa sina sanna färger, då de reserverade sig mot beslutet, men inte för att de ville få stopp på övervakningen, utan för att de ville att fler organisationer skulle få utnyttja FRA:s spaning.)

Jag ska inte gå in på vad FRA-lagen handlar om, för om du läser det här så är du sannolikt redan insatt i frågan. Men det var i alla fall här som jag insåg att såna som jag behövs i riksdagen. Det behövs folk som inte ser politiken som en karriär eller försörjning, utan som kan fatta beslut efter sin egen övertygelse, oavsett hur hårt regeringspiskorna må vina. Som alltid är redo att ta det där beslutet som ödelägger ens framtid som politiker (men som är RÄTT beslut) och sen gå hem till sitt vanliga jobb igen.

Därför vill jag bli en självständig riksdagsledamot, vald av folket istället för av partiet, och därför springer jag nu omkring i länet och ber människor om förtroendet att kryssa mig. 

Avslutningsvis så ska jag bara samanfatta vad jag har gjort för att göra motstånd mot FRA-lagen:

• Deltog redan 2007 i Liberala ungdomsförbundets kampanj mot övervakning.
• Kritiserade FRA-lagen i Folkpartiets samråd om integritetsfrågor 2008, och tipsade alla möjliga vänner utanför partiet om detta samråd.
• Fick med mig länets FP-höjdare på en debattartikel om att stoppa FRA-lagen, i flera av länets största lokaltidningar.
• Fick med mig länsförbundet på ett upprop om detsamma.
• Ställde flera riksdagsledamöter till svars i ett FRA-chatt.
  
• På en demonstration efter omröstningen höll jag ett uttömmande tal (som jag fortfarande är rätt nöjd med).
  
• Fixade in Camilla Lindberg (FP) (den enda riksdagsledamoten i alliansen som röstade nej till FRA) på Kalmar läns FP-valsedel, så att de som bara kan tänka sig att rösta på just henne i höst ska få chansen. (Om det inte duger med mig, förstås. ;)
  
• Var även med på att bjuda in Camilla på en integritetsdebatt-kväll, som Folkpartiet i Kalmar anordnade i våras och som jag var moderator på.

Det är vad jag kan komma ihåg på rak arm iaf.

Burka i skolan, är det ett stort problem i Sverige?

Angående Jan Björklunds utspel härom dagen så tycker jag som Adam Cwejman. Gäsp. Skönt att tillhöra ett parti som har högt till tak i alla fall.

Björn A-Ö: E-demokrati

Demokratin i Sverige är långt ifrån vad den borde vara, och vad den kunde vara. Vi röstar inte på människor vi har förtroende för, utan på sju partier som i ödesfrågor blint röstar enligt sin partiledare, inte enligt sina värderingar.

Vårt valsystem behöver uppdateras för 2000-talet, så att väljarnas val på valdagen verkligen kan göra skillnad. Rösta bort dåliga politiker, rösta in duktiga. Detta kräver grundlagsändringar. I den grundlagsutredning som härom året pågick i det tysta (jämfört med all uppmärksamhet som Lissabonfördraget fick) så har jag drivit på för flera förändringar av valsystemet, som jag även fått med mig Folkpartiet liberalernas länsförbund här på, bl a :

• Personvalsspärren bör tas bort*. Den kandidat som fått flest kryss ska bli invald, inte den som bara råkar stå överst på valsedeln. Makten över de folkvalda flyttas alltså från partierna till väljarna. Det blir personval på riktigt.
• Skilda valdagar för riksdags- och lokalval. Ett val i taget, så att väljarna kan skilja på frågorna så att vi slipper åter se oärligheter som sossar som går till kommunval på frågor som inte beslutas av kommunen.
• Sverige måste få en författningsdomstol. Politikerna får inte driva igenom grundlagsmässigt tveksamma lagar, som FRA-lagen, utan att det prövas mot grundlagarna i en domstol.

Men så här ett och ett halvt år senare så ser jag betydligt fler saker som borde göras, så här i den digitala teknikens tidevarv:

• 1. Rösta digitalt
  
  Det känns sååå 1900-tal att hålla på och springa runt med tusentals lappar för alla olika partier, i alla olika valkretsar, och lägga dessa i kuvert som sedan ska läggas i lådor för att tömmas, sprättas upp och räknas manuellt. Enorma mängder papper trycks upp varav bara en bråkdel används i slutändan. Partifunktionärer lägger tusentals timmar på att blada hushållsutskick, så att alla ska få valsedlar från varje parti i brevlådan. Slöseri med träd, slöseri med arbete.
  
  Det är dags att införa internetröstning kombinerat, med vallokaler med digitala röstningsmaskiner (som i Springfield ;). Vill du rösta på ett obskyrt parti som inte haft resurser att lägga ut valsedlar i just din vallokal? Inga problem, när alla partier och kandidater kan klickas fram på en datorskärm! Man ska inte behöva jättemycket pengar för att kunna etablera ett nytt parti. Det ska räcka med fräscha idéer.
  
  I Estland röstar man redan via SMS, vilket kanske inte är lika flexibelt, men det kan fylla en funktion för de som vill kunna rösta utan att gå till en vallokal.

• 2. Gör det möjligt att rösta på ett andrahandsval.
  
  Låt säga att jag har hittat ett jättebra litet uppstickarparti som  jag vill stödja istället för Folkpartiet. Men då måste jag leva med risken att om uppstickarpartiet inte kommer in i riksdagen (det finns ju en fyraprocentsspärr), så har jag kastat min röst i sjön, Folkpartiet och alliansen får för få röster, och vips så har vi fått Mona Sahlin (S) som statsminister och Lars Ohly (V) som vice. There goes the country…
  
  Men tänk om jag kunde rösta på uppstickarpartiet med förbehållet att om det inte får fyra procent av folkets röster, så faller min röst tillbaka till Folkpartiet istället. Då skulle folk våga stödja nya, friska krafter utan att behöva frukta att deras röst kanske hux flux inte längre räknas.
  
  Detta vore en administrativ mardröm att hantera om vi fortfarande röstade med papperslappar i kuvert, men kombinerat med den elektoniska röstningen ovan så vore det en baggis för datorerna att hålla koll på.
  

Som du kanske märker så har jag inget emot att det skulle bli lite mer cirkulation i till exempel riksdagen. Det är dötrist med samma sju partier år efter år, som grupperar sig i samma två block. Om det blev lättare att få in nya partier med nya åsikter, skulle det sätta press på de etablerade partierna att vässa sina ideologier istället för att trängas i mitten. Konkurrens leder till högre kvalitet, är ju en liberal sanning.

Grundlagen revideras inte särskilt ofta. Sannolikt kommer jag inte att få igenom dessa krav under nästa fyra år. Men kryssar du in mig i riksdagen så lovar jag att göra allt jag kan för att sätta hjulen i rullning för att dessa demokratiseringar en dag ska bli verklighet.

Har du själv några idéer för hur ny teknik kan användas för att förbättra valprocessen, eller demokratin i stort? Lämna en kommentar!

---

*) Det var  2008 som jag tyckte att personvalsspärren skulle tas bort helt. Sedan dess har en mycket, mycket klok kille upplyst mig om att det finns en poäng i att ha en spärr, även om den bör vara mycket lägre än den är idag. Det vore ju bräckligt om extremt få personer kryssade, för då skulle man med bara något enstaka kryss kunna flytta upp det nedersta namnet så att det hamnade överst. Så nuförtiden förespråkar jag en fast spärr på något hundratal kryss, istället för dagens nästintill oöverstigliga åtta procent.

Björn A-Ö: Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet är en politisk övervakning som skapar otrygghet för alla människor, oavsett om man har rent mjöl i påsen. Införs direktivet i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet kommer lagras.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) var en männen bakom denna monstrositet, men sedan han misslyckats med att införa det i Sverige så tog han det till EU-nivå istället, där han fick igenom det med hjälp av de svenska (S)-parlamentarikernas röster.

Övervakningen skapar rädda människor som lever i skräck för staten. Det drabbar definitivt även de som ”har rent mjöl i påsen”. Sedan direktivet infördes i Tyskland vågar människor inte längre ringa sin läkare, psykolog, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras. Särskilt rädda är de som levt under kommunismen i Östtyskland.

Krafter i europaparlamentet försöker nu även få direktivet till att gälla alla sökningar som du gör i t ex Google. Tänk själv om staten sparade ett arkiv över alla gånger du sökt på information om vissa sjukdomar, eller om sexuella fantasier, eller politiska diskussioner. Tänk om denna information kunde läcka ut till din arbetsgivare, eller användas för att utpressa dig. Skulle du våga använda Internet lika fritt som idag? Nej!

Datalagringsdirektivet måste stoppas. Jag har skrivit på ett väljarkontrakt där jag lovar att rösta nej till direktivet om jag blir invald i riksdagen. På den uppmärksammade webbplatsen www.nejtilldatalagring.se kan du hitta kandidater från alla partier som avgett samma löfte. Jag är den förste (och hittills ende) riksdagskandidaten från Kalmar län som har skrivit på kontraktet.

Björn A-Ö: Censur

Censur hör inte hemma i ett fritt samhälle. Många saker kan det kompromissas med, men inte yttrandefriheten. Yttrandefriheten är absolut. Jag utmanar mina läsare att definiera en situation där jag skulle förespråka censur. Lämna en kommentar!

På senare tid har vi uppmärksammats på en pervers och oväntad form av censur. En välkänd svensk översättare av japansk manga och animé har dömts för barnpornografibrott, för att han på sin dator, bland tiotusentals bilder han använder i sitt yrke, hade en handfull tecknade bilder på nakna människor som kan antas vara under 18 år ”för att de hade små bröst”.

Jag upprepar: tecknade bilder. Kan antas vara under 18 år.

Jag skulle kunna påpeka här att mangastilen till sin natur gör att alla människor kan se väldigt unga ut, såväl 10-åringar som 40-åringar. Jag skulle kunna påpeka att små bröst är regel snarare än undantag för fullvuxna japanska kvinnor. Jag skulle kunna påpeka att manga som sålts till barn i svenska bokhandlar i tio år skulle falla in denna fålla, liksom illustrationer i flera Astrid Lindgren-böcker. Men det är inte det som gör den här domen så barock, utan att det handlar just om teckningar.

En teckning, hur grovt övergrepp den än må föreställa, är fortfarande bara en teckning. Den har inte inneburit något övergrepp på något barn, lika lite som en teckning föreställande ett mord har inneburit att någon har blivit dödad.

Övergreppet i barnpornografi består i det övergrepp som görs på ett barn för att framställa bilden eller filmen. Det är ett bevis på ett brott. Det ska vi bekämpa. Men en teckning som ritas är bara en fantasi. Inget barn har våldtagits när teckningen ritades. Det finns inget offer.

Barnpornografilagen från 1999 har därmed slagit oerhört fel, eftersom den inte gjort skillnad på teckningar och verkliga bilder. Om det är p g a en miss eller ett medvetet moraliserande från riksdagspolitikerna låter jag vara osagt. Men om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för en ändring av lagen. Politiker ska inte kunna driva igenom vilka medeltids-lagar som helst, bara för att de spelar ut barnpornografi-kortet.

Nåväl. Vad är det för hemskheter som den dömde, Simon Lundström, åkt dit för då? En storhet med Internet är ju att alla kan granska information öppet och bilda sig en egen uppfattning. Är det här barnporr eller inte?

Det är det förbjudet att veta!

Notera journalisten i detta Rapport-klipp:

Eftersom en domstol har bestämt att det är barnporr, får vi inte visa bilderna som Simon har dömts för. Vi får inte inneha dem, eller, sen den 1 juli, titta på dem.

Läs stycket ovan en gång till.

Inte ens media, vår tredje statsmakt som ska granska politiker och domstolar, har alltså rätt att ta reda på om det finns någon grund för domen. Bevisen hemligstämplas per definition, vilket ju måste vara väldigt praktiskt för den som inte vill bli granskad.

Tidigare i år beslutade en enig riksdag nämligen att ingen ens får titta på barnpornografi. Jag tappar andan.

Det spelar ingen roll om det som förbjöds innefattar just streckteckningar på nakna män och kvinnor med för små bröst, eller om det var bilder på Muhammed, eller om det var det kommunistiska manifestet, eller om det var George Orwells 1984 – jag är chockerad över att staten ens kommer på tanken att lägga sig i vilken information som är OK och inte OK för medborgarna att tillgodogöra sig. Och att detta passerar i stort sett obemärkt förbi. Att förbjuda uttryck är att förbjuda yttrandefrihet.

Och hur ska någon kunna veta var gränsen går för barnpornografi, om ingen ens i utbildningssyfte får visa det, som Rädda Barnen gjorde för politiker på 90-talet (innan lagen).

Mitt andra vallöfte: om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för ett avskaffande av tankeförbudet. Förbud skadar bara de som är oskyldiga, medan de äckel som verkligen vill konsumera barnporr kommer att hitta det ändå.

Låt oss summera:

• En oskyldig man blir uthängd som pedofil.
• Polis och domstol tvingas slösa bort enorma resurser, som de istället kunde ha använt till att rädda verkliga barn.
• Den barnpornografi som verkligen framställs tvingas bort ytterligare i det fördolda, så att polisen får ännu svårare att hitta gärningsmännen och rädda de utsatta barnen.

Fler lästips:

• Simon försvarar sig
• Mattias Lönnqvist
• Stöd yttrandefriheten på Facebook
• Farmor Gun
• Min vän startade en blogg enkom för att han blev förbannad över detta | Hans syster
• My Bergström
• DN
• Expressen
• Nyheter24

Kalmars rödgröna vill inte ställas till svars inför valet

Den 30 augusti skulle det vara kommunfullmäktige-möte i Kalmar. Massor med ärenden och massor med motioner från allianspartierna väntar på svar sedan de rödgröna som styr struntat i kommunallagen, som säger att motionerna måste behandlas inom ett år.

Men det kändes visst för obekvämt att ta debatten mot allianspartierna (främst Folkpartiet) så nära inpå valet. Nu har de rödgröna ställt in mötet.

Kommunfullmäktige är den arena där väljarna kan granska politikerna helt öppet. Det hade även varit det naturliga tillfället att fråga: vad har de styrande egentligen åstadkommit under dessa fyra år. Jag kan begripa att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill slippa denna granskning.

---

Uppdatering tisdag: Sebastian Hallén m fl har JO-anmält Kalmar kommun för deras bristande demokrati.

Björn A-Ö: Betyg och prov i skolan

I korthet vill jag att:

1. Betyg ska ges tidigare,
   
2. Betygsskalan ska ha fler steg, men
   
3. Du ska kunna överklaga dina slutbetyg, och
   
4. Högskolor ska vara fria att anta elever på annat än bara betygen
   

Vi tar det steg för steg...

1. Alla elever (eller i yngre åren deras föräldrar) måste få veta hur det går, så att man kan upptäcka eventuella problem tidigt och sätta in åtgärder tidigt. Alla har rätt till en god utbildning, oavsett föräldrarnas utbildningsbakgrund. Men denna klyfta ökade när socialdemokraterna avskaffade betygen för låg- och mellanstadiet på 1970-talet. Hade du lågutbildade föräldrar, var du ofta dömd att bli lågutbildad själv. Detta svek ska inte upprepas igen, därför är jag glad att Folkpartiet liberalerna vill införa betyg från 6:e klass. (Personligen hade jag gärna sett det ännu tidigare.)

2. Dagens system med bara tre betygssteg är på tok för grovt och klumpigt. Jag vill ha en skala med många betygssteg, så att den som anstränger sig för att bli bättre får lön för mödan. Med dagens sossebetyg kan du kanske klättra från G till G+, men det där extra plusset syns inte i slutbetyget! Det vill jag ändra på. Antalet betygssteg ska fördubblas - minst!

3. Betyg kan tyvärr sättas felaktigt. Därför borde elever ha rätt att överklaga sina slutbetyg, så långt det är praktiskt möjligt. Man borde kunna få en "second opinion" från en annan lärare.

4. Men betyg är inte allt! Betyget är när allt kommer omkring bara en siffra eller en bokstav. Det säger långt ifrån allt om en människas egenskaper och kunskaper. Därför ska högskolor och universitet vara fria att utforma andra antagningskriterier än bara betyg, t ex antagningsprov. Detta har de rödgröna tillåtit när det gäller fotboll eller musikutbildningar, men av någon anledning vill de inte ge samma rättigheter till den som vill studera akademiskt. Men det vill jag - kunskap är aldrig fult!

Björn A-Ö: Arbetskraftsinvandring

Fri arbetskraftsinvandring är sedan 2008 åter tillåtet i Sverige, tack vare att vi har en alliansregering med starkt inflytande från Folkpartiet liberalerna. Rätten att fritt få röra sig över nationsgränser är för mig en otroligt grundläggande rättighet i en fri värld. Inte minst för demokratiaspekten, att människor ska kunna "rösta med fötterna".

Motståndarnas fördomar att "de kommer och tar våra jobb" har kommit på skam - tvärtom så har arbetskraftsinvandringen skapat fler jobb. Till exempel har det kommit väldigt många thailändska kockar som startar restauranger, och som då behövt anställa servitörer och kökspersonal. Vi behöver även bli fler händer inom omsorgen när en allt större del av befolkningen blir allt äldre och behöver tas om hand.

Möjligheterna som skapas när människor frivilligt får mötas är omöjliga att förutse och överträffar alla gånger politikers försök att styra med planekonomi. Fria människor hittar lösningar.

Men socialdemokraterna och vänsterpartiet vill sätta stopp för arbetskraftsinvandringen. Miljöpartiet, som varit med på alliansens linje, går nu till val på att bilda regering med de röda förbudspartierna. Frågan om denna grundläggande frihet lär alltså bli en valfråga.

Mina åsikter A till Ö

Jag kandiderar till riksdagen, och vill förtjäna ditt kryss på valdagen. Men vad vill jag göra i riksdagen, då? Vad tycker jag i olika frågor?

Med start imorgon, 1 augusti, börjar jag presentera min valplattform på ett lite annorlunda sätt; varje dag presenterar jag ett nytt ställningstagande som börjar på en ny bokstav i alfabetet, från A till Ö.

Det är förstås hart när omöjligt att klämma in en fullständig innehållsdeklaration av mig som kandidat/medborgare/människa på bara 29 sakfrågor, sörskilt som jag är lite av en politisk allätare. Jag kommer därför i huvudsak att fokusera på de tre områden som jag går till val på:

• Skydd mot kränkande övervakning från staten, företag och grannen.
• Bättre skola så att var och en kan nå så långt som möjligt i livet, oavsett sin bakgrund.
• Fri rörlighet för alla att jobba eller söka skydd, oavsett var man är född.

Sit back and enjoy the ride, för vi börjar med...

12 vallöften för Kalmars skolor!

Många föräldrar och lärare i Kalmar har hört av sig till mig via den utmärkta webbplatsen Börja med skolan - så löser sig resten och undrat vilka vallöften Folkpartiet liberalerna i Kalmar ger för skolan i höstens val. Eftersom vi har lagt mycket fokus på vår skol- och förskolepolitik under de gångna året och visat på en tydlig kontrast gentemot det rödgröna styret, är det med glädje jag presenterar våra vallöften:

Vi lovar att

1. De föräldrar som vill ha barnomsorg ska kunna välja mellan olika alternativ, så att varje familj kan hitta den form som passar dem bäst.
   
2. Införa en verklig barnomsorgsgaranti. Det innebär att om ditt barn inte får förskoleplats i tid så kompenserar kommunen detta. Man ska exempelvis kunna anlita en förälder eller släkting som får betalt för att ta hand om barnet tills kommunen ordnat en förskoleplats.
   
   
3. Skolan ska få tillräckligt med resurser för att leva upp till de kvalitetskrav som samhället ställer. (Vilket de gångna åren har inneburit att vi budgeterat mer pengar till skolan varje år jämfört med socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet.)
   
4. Kommunen ska minska sin detaljreglering av skolan.
   
   
5. Skolhälsovården ska utökas så att det lättare kan upptäckas i tid om problem som exempelvis ätstörningar eller missbruk förekommer.
   
6. Barn som behöver särskilt stöd ska upptäckas tidigt. Inför en läsa-skriva-räkna-garanti!
   
7. 
   Friheten att välja skola ska gälla även för barn som är i behov av stora stödinsatser.
   
   
8. Extra begåvade och studiemotiverade elever ska erbjudas större utmaningar.
   
   
9. Skolskjuts ska erbjudas/tillhandahållas även vid dubbelt boende.
   
   
10. Utbildade yrkes- och studievägledare ska anställas i grundskolan.
    
    
11. Främja skolbiblioteken så att varje rektorsområde har minst ett bibliotek.
    
    
12. Flytta på mobbaren istället för mobbningsoffret, om en mobbningskonflikt inte kan lösas på annat sätt än att man måste skilja på offret och plågoanden/plågoandrarna
    

FP tävlar på Oskarhamns hamnfestival

Imorgon bär det av till Oskarshamns hamnfestival, där jag ska vara en av fem tappra folkpartister som tävlar i vattensporter i dagarna tre. Exakt vad vårt lag ska tävla i är lite i det fördolda, men jag räknar med att bli våt!

Rösta fram den bästa FP-affischen

Folkpartiet har fått en hel del uppmärksamhet för sina valaffischer. Nu kan du rösta på den affisch som du tycker är bäst – och i samma veva stödja vår valkampanj med några kronor.

Jag har röstat på den som varit min klockrena favorit från första stund:

(Fast ärligt måste jag erkänna när jag först såg den i vår ”beställ-katalog” så trodde jag att det var en dummytext som hade slinkit igenom tryckpressarna. Den sticker ut ifrån mängden, så att säga.)

Silent Visby Hill

Min logi under Almedalsveckan tilldrar sig på en luftmadrass på golvet i en skola som LUF har hyrt in sig i. Det är en mycket märkligt konstruerad byggnad. Alla klassrum är på övervåningen. Alla toaletter är på nedervåningen, bortom bissart positionerade trappor och långa, mörka, ödsliga korridorer. De flesta fönster går inte att öppna. Bakom ett fönster har de satt upp ett par mannekängdockor, så att man hajar till när man går förbi där första gången. Sedan går vissa dörrar i baklås ibland, så att man inte kan gå tillbaka samma väg som man kom.

Det är med andra ord inte helt olikt att vandra omkring i survival/horror-spelen Silent Hill till PlayStation 2. För att få den fulla upplevelsen borde man förstås också stöta på mumlande, odöda monster med jämna mellanrum. I det här fallet har vi istället en drös SSU:are som vi delar skolan med. ;)

Nu är det i alla fall dags att tillbringa den sista natten här. Imorgon bitti tar jag färjan tillbaka till fastlandet. Det har blivit jättemycket antecknat på de olika seminarierna, jag ska försöka blogga om mina lärdomar den närmaste tiden.

Hur mycket sänks din lön om de rödgröna vinner?

Ung Allians lanserar idag webbplatsen Ungdomsskatt.se. Där kan du som är under 26 år se hur mycket din lön sänks (eller hur stor risk det är att du förlorar jobbet) om de rödgröna vinner valet och fördubblar arbetsgivaravgiften för unga.

Läs mer på Maktkamp24 och SvD.

Alla ska ha rätt till vård, oavsett var man är född!

Tusentals människor vistas i Sverige utan att ha rätt till vård. De är papperslösa och saknar därmed personnummer. Därmed har de inte tillgång skola och vård. Söker de vård riskerar de att bli hemskickade till det elände som de flytt ifrån.

Mot detta demonstrerade jag idag i Visby tillsammans med Liberala ungdomsförbundet och Folkpartiet liberalerna. Papperslösa ska ha rätt till vård. Folkpartiet liberalerna har redan tillsatt en utredning om hur vård ska kunna ges till papperslösa. Vi vill påverka politeiker i alla partier (fast främt S och M) inför 2011, då beslut ska tas, så att vi kan ta bort plikten för sjukvårdspersonal att kontakta polisen, och öka rättigheterna till vård.

Läkare är under en yrkesed att hjälpa och hela sjuka, oavsett vilka de är. Den eden ska de få följa!

Vår namninsamling för detta lyckades få 120 namnunderskrifter under den relativt korta demonstrationen. Om du missade det, så kan u även skriva under digitalt.

Fler som bloggar om detta: André Nilsson, Per Pettersson, Amanda Brihed, Emma Söderberg Majanen, Christoffer Fagerberg, Birgitta Rydberg.

Ohlys tal kostade över 100 miljarder!

Inte helt oväntat så bestod Lars Ohlys (V) tal av ett regn av ofinansierade vallöften. Allt åt alla, men nästan inget om hur det ska finansieras. All kollektivtrafik ska inte bara vara gratis, utan även gå med tätare turer. Alla ska ha rätt till heltid och större arbetstrygghet (vilket snarare är ett recept på arbetslöshet), ALLA hinder för funktionshindrade ska undanröjas. Det sista är iofs behjärtansvärt, och vi ska ständigt sträva efter att göra samhället tillgängligare, men 100 % tillgänglighet för alla, jämt, skulle helt enkelt kräva att hela planeten byggdes om från grunden och att det mesta av naturen togs bort. Därför är det så svårt att ta Vänsterpartiet på allvar, och det märktes att Ohlys (kanske) framtida regeringskamrat Thomas Östros (S) skruvade på sig när miljarderna rullade.

Mycket riktigt, när FORES ideologiska eftersnack skulle uppskatta kostnaderna för vänsterpartiets polititik så slutade nationalekonomerna helt enkelt att räkna efter att ha passerat 100 miljarder kr. Det var ingen idé att försöka täcka in allt. Däremot, eftersom Ohlys tal inte bestod av så mycket fakta utan mest önskelistor, så var det för ovanlighetens skull mestadles sant.

På den ideologiska kartan, inte helt olika political compass, så klassades Ohlys tal som klart konservativt och långt till vänster.

FORES tar initiativet för liberalismen

Jag är i Visby på almedalsveckan, och det är varmt!

En sak som slår mig är hur mycket den relativt nya tankesmedjan FORES sticker ut hakan. Idag är det vänsterpartiets dag men det kompenseras av att FORES utropar "Liberala dagen" och kör en heldag med bara seminarier om liberalismen.

FORES har även lanserat ett fräscht tillskott till de olika "eftertalsanalyserna". Efter varje partiledartal kör de ett "ideologiskt eftersnack", där de blixtsnabbt analyserar talet - lite mindre vad han hade på sig, lite mer på vad talet betyder för politiken:

• Sanningshalten
• Vad löftens kostade
  
• Var man placerar in löftet på en ideologisk skala

Fredrik Reinfelts tal igår beräknas t ex ha kostat ca 10 miljarder, och då var han ändå mycket restriktiv med sina vallöften. Det sa bli intressant att se vad Lars Ohlys tal kostar ikväll!

Elfström (S) blind inför jämställdheten

På kvällens kommunfullmäktige-möte försökte Birgitta Elfström (S) undvika en fråga från FP om den rödgröna personalpolitiken. Hon tror att vi inte har någon jämställdhetspolitik bara för att vi i ett dokument inte nämner själva ordet. Men jämställdhet har många namn, om man bara vågar öppna ögonen.

Det var Inger Hilmansson (FP) som hade ställt en viktig, skriftlig fråga till kommunalrådet Birgitta Elfström. Den handlade bl a om hur sossarna flera gånger har gått till val på ”rätt till heltid” för de anställda, men trots att de vunnit valen så har löftet inte uppfyllts, istället tycks de i omsorgen förvänta sig att personalen skulle ordna detta på egen hand. Vilket jag bara kan tolka som att en del solidariskt skulle säga upp sig för att lämna plats åt andra som ville gå upp i heltid. Detta hade aldrig tillåts ske i en mansdominerad verksamhet!

Men Elfström hade inte lust att diskutera det område hon är ansvarigt kommunalråd för, för hon ägnade större delen av sin talartid åt att istället attackera Inger Hilmansson för att Folkpartiet inte driver frågan om rätt till heltid. Därmed visade Elfström att hon har missat poängen totalt. Hon tror att alla vill driva samma politik som socialdemokraterna.

Men det finns en mycket god anledning till att FP inte driver frågan om rätt till heltid. Det är för att det är ett dåligt förslag. Visst, det låter vackert på pappret, tills man vänder på det och ser att det även innebär en skyldighet att anställa folk på heltid. Om de rödgrönas försök att lagstifta om detta skulle slå igenom, skulle det bli dödsstöten mot många mindre företag i Sverige. Då blir det varken heltid eller deltid, utan arbetslöshet för de anställda.

Vi ställer socialdemokraterna till svars för deras egna vallöften. Vi gör det inte för att vi tycker att det var bra löften, utan för att informera väljarna om hur litet (S)-löften är värda efter valdagen. Det vore intellektuellt hederligt om sossar som Elfström kunde hålla dessa två tankar i luften samtidigt.

Men icke. Istället hade Elfström laddat ned Folkpartiet liberalernas handlingsprogram 2010-2014 för Kalmar. Det var ju iofs bra, och det borde fler göra. Men Elfström bara viftade med programmet i talarstolen och menade att Folkpartiet inte har någon jämställdhetspolitik eftersom ordet ”jämställdhet” inte förkommer i punktsatserna i det ganska kortfattade dokumentet. Hårda anklagelser med tanke på att Folkpartiet sitter på jämställdhetsminister-posten i regeringen.

Men det verkar som om Birgitta Elfström bara hade tryckt på ”sök” i datorn och letat efter just ordet ”jämställdhet”. Hon hade hittat betydligt mer om hon hade läst handlingsprogrammet. Vem vet, hon hade kanske lärt sig något.

• När vi föreslår att införa en verklig barnomsorgsgaranti (sid 5) så är det feministisk jämställdhetspolitik i sitt esse. Vi gör det för att vi vet att det oftast är mamman som får stanna hemma när kommunen inte kan ordna förskoleplats. Samma sak när vi uttalar att vi vill underlätta för människor att förena förvärvsarbete med ansvar för familjen (sid 8).
  
  
• När vi skriver att alla kommuninvånare oavsett kön ska uppleva att de behandlas likvärdigt (sid 3) så är det jämställdhet, för att vi vet att pojkar och flickor, män och kvinnor lätt behandlas olika i möten med kommunen och att det behövs jämställdhetsplaner som kvalitetssäkrar verksamheten. Det är något som vi även har drivit i kommunpolitiken.
  
  
• När vi kräver valfrihet i barnomsorgen, i skolan, i omsorgen (typ varenda sida), så är det inte bara för barnen, föräldrarna och de äldre, utan även för de anställdas skull. Möjligheten att kunna gå till en annan arbetsgivare skapar helt andra förutsättningar att ställa krav på arbetsgivarna. Denna dynamik är fundamental för en god löne- och arbetsmiljöutveckling, men denna dynamik vill S-V-MP kväva i andan ”du får välja vilket arbetsgivare du vill, så länge du väljer den som styrs av S-V-MP.” De vill inte bli konkurrensutsatta, för då ställs det samma krav på dem som hos alla andra.

Jag tycker att vi kan se en skiljelinje här. Socialdemokrater som Elfström mäter jämställdhetspolitik i hur många gånger ordet ”jämställdhet” förekommer i ett dokument. (Det förklarar varför vi har så många policydokument på kommunens alla hyllor.) Men när det gäller politik som faktiskt leder till jämställdhet så tycks hon vara selektivt blind. Åtminstone när hon (inte?) läser FP-förslag. Vi liberaler å andra sidan tycker att jämställdhet är så självklart att det genomsyrar vår politik automatiskt.

(Och det kan väl nämnas att vi under det gångna året även arbetat fram tre punktprogram för Folkpartiet i hela länet, som vi självklart också står bakom, varav ett handlar uteslutande om jämställdhet.)