Björn A-Ö: Xenofobi

Xenofobi är rädsla för det som är annorlunda, främlingsfientlighet. Det är en farlig och destruktiv kraft. I Sverige tar främlingsfientliga krafter avstamp i den misslyckade integration som vi haft under många år, bl a arvet efter Mona Sahlin (S).

Sverigedemokraterna pratar mycket om vår misslyckade integrationspolitik, men det gör de för att de är emot invandrare. Nu heter det att "invandrare lever på bidrag". När de inte gör det så heter det "invandrarna kommer och tar våra jobb". Damned if you do, damned if you don't.

Folkpartiet liberalerna pratar också mycket om den misslyckade invandringspolitiken, men av motsatt anledning: för att vi vill göra den bättre! Vi vill att invandrare ska komma till Sverige och bli en del av samhället. Att den som vill komma hit och göra rätt för sig ska få chansen. Här har integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) gjort ett stort arbete, som vi kommer att börja få se resultatet av inom några år.

Jag önskar att fler partier vågade tala om integrationspolitiken. Det har blivit tabubelagt, eftersom alla tävlar om att vara den som håller med Sverigedemokraterna minst. Då vågar de inte ens erkänna att det finns något fel.

Denna utfrysing, och ovilja att ta debatten (till skillnad från t ex här och här), har ytterst gynnat Sverigedemokraterna, som lever på sin underdog-stämpel. Jag tror att vi på valnatten kommer att se att de kommer in i riksdagen med mycket högre procentandel än opinionsundersökningarna visar. Detta är en utveckling som jag varnade för redan efter det förra valet. Jag önskar att de andra partierna, i synnerhet de röda, hade lyssnat.

Björn A-Ö: Webben

Jag älskar webben, och har ägnat i princip hela mitt yrkesverksamma liv åt webbutveckling. Förutom en global konkurrens som ger oss billig och serviceinriktad e-handel, så hittar webben ständigt nya marknader och områden att växa i. På webben är det verkligen att fria människor hittar lösningar.

Jag ska blicka tillbaka lite på den här bloggen och peka på några av de tjänster som demokratin har fått av webben (och Internet i helhet).

• Demokratikämpar i Iran använder Facebook för att berätta för världen om de övergrepp som staten begår och försöker dölja.
• Gränsen mellan makthavare och gräsrötter suddas ut.
• Det har blivit möjligt att ha ett valsystem där man kan rösta på alla partier, oavsett deras ekonomi, och utan valsedlar, och att ange andrahandsval.
• Du kan i år jämföra dina åsikter direkt med alla riksdagskandidater i din valkrets.

Jag vill garantera att webben även fortsättningsvis har frihet att växa!

Björn A-Ö: Välfärd med privata vinster, JA TACK!

Vänsterpartiets valparoll är att skattepengar inte ska gå till privata vinster. Bertil Dahl (V), tyvärr kommunalråd i Kalmar, riktar udden särskilt mot friskolor. Men finns det någon substans bakom vänsterns slagord?

Privata företagare har alltid kunnat tjäna pengar på skolan. Skolbänkarna och lokalerna byggs av privata snickare med god vinst, böckerna trycks på privatägda tryckerier och bönderna tjänar allt en slant på att sälja in råvarorna till skolmaten. Allt detta finansieras med skattepengar, men detta hör vi aldrig Vänsterpartiet klaga på.

Antingen så är vänsterns paradfråga alltså rent hyckleri, eller så vill de på fullt allvar att stat och kommun ska börja ta över även möbelfabriker, förlag och lantbruk - så att allt kan drivas utan vinst. I så fall är det dags att vänsterpartiet börjar kalla sig ”kommunisterna” igen.

Själv tycker jag att det är väl klart att man ska kunna tjäna pengar om man har gjort något bra!

Björn A-Ö: Ungdomsarbetslöshet

Vi har hög ungdomsarbetslöshet i Sverige idag. Men låt inte SSU lura er – den var nästan lika hög för fyra år sedan! Den enorma finanskrisen, som vi vet drabbar unga hårdast, har lämnat Sverige med bara en marginellt högre ungdomsarbetslöshet än den sossarna lämnade efter sig. Så effektiv har alliansens politik varit – så mycket lyckades vi sänka ungdomsarbetslösheten innan finanskrisen slog till.

Men vi ska inte käbbla om det förgångna, utan fokusera på hur vi får NER ungdomsarbetslösheten. För dagens nivå är likväl på tok för hög.

• Lärlingssatsningen som Folkpartiet infört. Lärlingsutbildningar och lärlingsjobb ger praktiskt lagda ungdomar en chans på arbetsmarknaden, istället för den ut(s)lagningspolitik som lett till avhopp från gymnasiet och att man sedan får leva på socialbidrag.
• En flexiblare arbetsmarknad med svagare turordningsregler. LAS borde heta LÅS, för att den låser ute ungdomar från arbetsmarknaden, och låser inne äldre anställda på sina arbetsplatser.
• Behåll sänkningen av skatten för att anställa ungdomar. Om de rödgröna får igenom sin skattehöjning, blir det dubbelt så dyrt – mellan 30 000 och 50 000 kr/år – att anställa ungdomar jämfört med idag. Det ska inte vara dyrt att anställa unga!

Björn A-Ö: Turordningsregler

LAS, lagen om anställningsskydd, har många bra regler som tryggar folks anställning. Men turordningsreglerna i LAS måste förändras. Vi har inte samma arbetsmarknad idag som för 40 år sedan, när lagen stiftades. Samhället ser annorlunda ut nu. Jag har skrivit tidigare t ex om hur LAS drabbar skolan:

Och LAS tycks alltid dyka upp som ett problem, oavsett vilket ämne man pratar om; när barn med särskilda behov kommer till en skola så behöver de ibland en helt egen pedagog för att klara undervisningen. Då får de den lärare som ”blir över”, dvs oftast den senast anställde. Men eftersom LAS säger ”sist in, först ut”, så är detta den första läraren som får gå vid en nedskärning. Just det barnet som har störst behov av kontinuitet, får minst.

Folkpartiet vill respektera den svenska modellen och undvika lagstiftning i det som arbetsmarknadens parter kan förhandla fram själva. Men om facket inte på egen hand blir mer flexibla med turordningsreglerna, då kan vi komma med lagstiftning. Ett förslag är att utöka det undantag, som säger att företag med färre än tio anställda får undanta två personer från LAS-listan vid uppsägningar, utökas till fyra personer.

Personligen tycker jag att man borde gå längre. Jag blev själv räddad en gång tack vare det undantaget, men andra arbetskamrater jag hade fick gå. Jag tycker att kompetens, inte antal år i tjänst, borde vara det viktiga.

Björn A-Ö: tv-licens

Tevelicensen är ett föråldrat och orimligt sätt att finansiera public service. Licensen borde avskaffas så snart som möjligt och ersättas med en public service-skatt. Denna skatt borde i sin tur vara betydligt lägre än tevelicensen, för programutbudet borde vara renodlat till just public service och inte underhållning. Varför ska vi betala SVT för att producera dyra underhållningsprogram, när alla andra kanaler redan erbjuder underhållning? Nej tack, håll er till nyheter och samhällsinformation!

Björn A-Ö: Spetsutbildningar

Skolan ska ge både stöd till de elever som behöver det, och stimulans till de elever som är extra begåvade. Därför är utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag om spetsutbildningar i högstadiet utmärkt. Även studiebegåvade elever har rätt att utvecklas i sin takt.

Om vi får fortsatt alliansregering och förslaget går igenom, kan de första eleverna börja på spetsutbildningar hösten 2012. Jag ser fram emot en skola där ingen hålls tillbaka och där var och en får uppnå sin fulla potential. Nu lägger vi de socialdemokratiska jantelagarna bakom oss.

Det är dagens matematik- och kemisnillen som kommer att skapa framtidens bränslesnåla bilmotorer, som räddar miljön. Det är de biologibegåvade som kommer att uppfinna framtidens växtförädlingsmetoder, som räddar människor från svält. Och bland de samhällsintresserade finns säkert en och annan framtida minister som kommer att ge oss lika smarta lagförslag som detta.

I framtiden ska Sverige inte bara dela ut Nobelpris. Vi ska få dem också!

---

Fler som bloggar: Helena von Schantz, Marcus Grundén, Ida Lindh, Per Altenberg, Rasmus Jonlund, Christer Sörliden.

Media: Barometern-OT, Expressen, DN, SvD, Aftonbladet. 

Björn A-Ö: Religionsfrihet

Jag tycker inte om religion. Men jag ska inte förbjuda andra att tro på det de vill.

Björn A-Ö: Queerteori

Queerteori är bra. Man ska alltid ifrågasätta normer. Ur ifrågasättandet kan man hitta nya sätt att se på saker och kläcka revolutionerande idéer.

Hmm. Mer än så har jag faktiskt inte att säga om det. Jag kan bara konstatera att det är för ont om Q.

Björn A-Ö: Piratpartiet

Det här kanske känns lite ovant, att jag ägnar en bokstav åt ett annat parti. Men det ska inte handla så mycket om Piratpartiets politik, utan om den inverkan partiets blotta existens har haft på politiken.

De etablerade partierna hade inte greppat den nya tekniken, hur den vände uppochner på hundratals års gamla föreställningar om ägande och rättigheter. Eller, de krafter i partierna som faktiskt hade koll fick inget gehör hos de egna, för det bedömdes väl inte vara någon bred väljarfråga. :( En generationsklyfta tycks också ha spelat stor roll när den personliga integriteten började väga allt lättare hos liberaler som historiskt sett med kraft försvarat den.

Enter Piratpartiet. Ett parti som lyfte upp dessa frågor högst på dagordningen. Inte ett parti som nödvändigtvis presenterade några nya lösningar på de problem som vi ställts inför, men likväl ett parti om pratade om problemen. På samma sätt som Miljöpartiet i sin barndom fick partierna att börja prata om miljöfrågor, även om de själva inte presenterade några särskilt bra lösningar.

Det var tillräckligt för att få ett piratmandat i Europaparlamentsvalet i fjol. Hur många av dessa som var missnöjesröster låter jag vara osagt, men det senaste opinionsmätningarna bekräftar väl hur väljarna är mer redo att ”markera mot de stora partierna” när det inte är ett ”riktigt” val utan ”bara” till Europaparlamentet.

Men hur som helst. Piratpartiet satte press på de andra partierna. De visade att väljarna hade ett alternativ, de utsatte de andra partierna för konkurrens.

Resultatet blev bättre partier. Från min egen horisont blev det lättare att lyfta upp integritets- och upphovsrättsfrågorna inom Folkpartiet. På partiets senaste landsmöte fick vi igenom kravet att, som första riksdagsparti(?), kräva en grundläggande parlamentarisk utredning om upphovsrättens förändrade förutsättningar i det digitala samhället. Uppropet mot datalagringsdirektivet kryllar av riksdagskandidater från Folkpartiet. Partiledare Jan Björklund har uttryckt sin respekt för att kandidater som går till val på en egen linje och blir invalda, ska få driva vidare den linjen i riksdagssamarbetet. Mobbningen i FRA-debatten känns fjärran.

Därmed bekräftades ännu en gång två liberala teser. Dels att på en fri marknad, så länge som det finns efterfrågan, så kommer det alltid att dyka upp någon som tillgodoser det behovet. Dels att konkurrens leder till högre kvalitet.

Tycker jag att Piratpartiet har en plats i riksdagen, då? Både ja och nej. Å ena sidan så är kampen långtifrån vunnen; det behövs fortfarande sättas press på riksdagspartierna. Å andra sidan är Piratpartiet ett enfrågeparti, och som väljare köper jag inte idén att rösta på någon som lovar göra en enda sak, och sedan är villig att kompromissa bort allt annat för att uppnå detta mål. Ingen fråga är så viktig att alla andra frågor kan offras i dess namn. Kommer våra barn att genomgå en skola som präglas av framsynt liberalism, förtryckande kommunism eller stelbent konservatism? Kommer Sverige att vara en fristad för flyktingar, eller kommer gränserna att stängas? Kommer vi att överge de afghanska kvinnorna och lämna dem i talibanernas fruktansvärda våld? Ingen som vet.

Därför tycker jag inte att man ska välja bort alla andra frågor genom att rösta på PP. Särskilt inte som det är fullt möjligt att både äta kakan och ha den kvar. Kandidater som undertecknad prioriterar integritetsfrågorna OCH har en ideologisk ryggrad i andra frågor. På valdagen bestämmer du med ditt kryss.

Björn A-Ö: Ordning i skolan

Folkpartiet liberalerna pratar ofta om vikten av ordning och reda - inte bara i statsfinanserna, utan även i skolan. Det gör vi för att det helt enkelt är en arbetsmiljöfråga. Hur många vuxna skulle acceptera en arbetsplats med det stök som många barn runtom i Sverige dagligen tvingas gå till?

Jag är övertygad om att det är de svagaste barnen, de som mest behöver en god utbildning, som far mest illa om det råder kaos på lektionen. Lösningen handlar mycket om att ge lärarna mer befogenheter, men det ska vara rätt befogenheter.

Förbud mot kepsar har Folkpartiet aldrig föreslagit – det är nog en (S)-fabricerad myt. Däremot bör läraren få kunna beslagta störande föremål, t ex mobiltelefoner, om elever inte klarar av att hantera dem med ansvar. Ordningsomdömen bör kunna få lämnas till föräldrarna.

Däremot spelar det för mig ingen roll om lektionerna bedrivs enligt traditionell katederundervisning, eller om man ska göra en utflykt ute i det fria, eller föra diskussion kring ett runt bord. Sånt kan lärarna, rektorerna och eleverna själva få utforma så som de tycker blir bäst.

En bra lärare klarar balansgången att vara en auktoritet, utan att behöva vara auktoritär.

Björn A-Ö: Narkotika och andra droger

Jag avskyr droger. Eller rättare sagt: jag avskyr det missbruk som droger försätter människor i. En människa som fastnar i missbruk är inte fri.

Olika droger är påverkar förstås folk olika. Den drog som utmärker sig för att göra många människor våldsamma och få dem att göra saker som de ångrar resten av livet är alkohol, vilket paradoxalt nog är just den drog som samhället accepterar och absolut inte vill förbjuda. ”För det är ju en del av vår kultuuur.”

(Jovars. Andra delar av ”vår kultur” har varit att bränna kvinnor på bål, att en del ska vara undersåtar till andra beroende på vilken familj de fötts in i och att stöta ut människor från samhället för att de har haft sex före äktenskapet. Om vi nu tycker att det finns ett egenvärde i att bevara gamla strukturer, det vill säga.)

Samtidigt kan jag inte blunda för att de flesta människor kan hantera sitt drickande. Och jag ska nog vara glad att vi inte försöker förbjuda alkoholen som i USA på 1920-talet. Ett förbud av saker som folk ville ha ledde bara till att alkoholförsäljningen flyttade under jorden till den organiserade brottsligheten och att människor började se polisen som sina fiender. Frånvaron av öppen marknad ledde till höga priser (gissa hur man får reglera en skuld till maffian) och att det blev svårare för samhället att se och nå ut till de som fastnade i beroende. Den som inte kunde klara sig utan sin dagliga sup fick börja stjäla själv för att ha råd att betala Al Capone.

Beskrivningen ovan är inte helt olik narkotikapolitiken i Sverige idag. Fokus ligger på att straffa missbrukare, inte på att hjälpa dem. Jag tycker att en vettig narkotikapolitk – drogpolitik på det hela taget – måste syfta till att minska missbruket och skadorna av missbruket. Inte bara på pappret, utan i verkligheten.

Om det ska ske genom piskor eller genom morötter låter jag vara osagt. I Portugal ändrade man linje från stenhård kriminalisering till total avkriminalisering av bruk och innehav av droger, och under de kommande tio åren gick de från att ha ett av Europas tyngsta drogproblem till raka motsatsen. Den organiserade brottsligheten förlorade sin största mjölkko. Jag vet inte om den modellen är helt överförbar till Sverige. Men lagstiftarna har ett ansvar gentemot samhällets utslagna att fokusera på deras verklighet, inte på att stifta PK-lagar för inbördes beundran.

Vi måste istället satsa på förebyggande och vårdande arbete. Det måste vara lätt för den missbrukare som blivit medveten om sitt eget problem, att få hjälp. Att få kontakt med sociala myndigheter utan att riskera fängelse eller uthängning. Sprutbytesprogram, som Liberati har skrivit mycket om och som bland annat Folkpartiet här i länet har tagit upp och debatterat om, är ett steg på vägen. Men vi måste bli ännu bättre och fokusera på resultat, utan skygglappar!

Björn A-Ö: Medborgarskap

Medborgarskap är när du hör till ett land helt och hållet. Du åtnjuter fulla rättigheter och skyldigheter i landet. Medborgarskap är något stort. Därför får begreppet inte urvattnas.

2002 fick Folkpartiet mycket uppmärksamhet för ett (då) undanskymt krav i sitt integrationspolitiska program: att kräva kunskaper i det svenska språket för att få bli svensk medborgare. Många gillade detta förslag, även om en del ansåg att det var ytterst oliberalt. 

Jag tyckte faktiskt inte att det var ett så tokigt förslag. Många utspel genom årens lopp har fått mig att ilskna till över mitt parti, men inte detta. Jag kan förstå kritiken på ett principiellt plan, men till och med jag kan vara pragmatisk ibland. Och verkligheten är ju den att det svenska språket är en stor del av samhället – vi hänger upp oss på språkkunskaper mer än man gör i andra länder, tyvärr.

Och man får skilja på medborgarskap och ”bara” invandring. Du kan flytta till Sverige och leva hela ditt liv här, jobba och betala skatt. Och prata vilket språk du vill. Men om du ska ansöka om medborgarskap och börja rösta i riksdagsvalen, så tycker Folkpartiet att du ska kunna svenska hjälpligt.

(En inkonsekvens, som vi dock måste åtgärda, är att svenskan inte är ett officiellt erkänt språk i Sverige!)

Vi vill även erbjuda en medborgarskapskurs, så att alla är på det klara med att Sverige har lite ovanliga lagar som t ex att vi inte får aga barn. Bättre att de invandrade föräldrarna får veta det i förväg, istället för när socialen kommer och tvångsomhändertar barnen. Det är lika aktuellt oavsett om familjen kommer ifrån Amerika, Turkiet, Iran eller Frankrike.

Principiellt så har jag alltså inget emot att man ställer upp krav för att få ett medborgarskap som man inte hade från födseln. Men när man väl har fått medborgarskapet, så får staten aldrig någonsin dra tillbaka det. Därför blir jag så upprörd när Sverigedemokraterna vill kunna dra tillbaka medborgarskap för utrikes födda. Då har man inte fattat hur viktigt ett medborgarskap är. Med medborgarskapet följer en absolut rättighet att få stanna kvar i landet. Man får inte bli utvisad till främmande makt. Medborgarskapets status får inte urvattnas!

Björn A-Ö: Lärlingar

1. Lärlingsutbildningar låter praktiskt lagda ungdomar varva sin gymnasieutbildning med praktik på en arbetsplats. Det ger erfarenheter och kontaktnät som ökar chanserna till jobb efter examen. Alla ungdomar passar inte in den renodlade akademiker-mallen, och det ska de inte behöva göra heller. 

Sedan 2008 har Folkpartiet i alliansregeringen infört lärlingsutbildningar på försök. Det har blivit populärare än väntat, många skolor har ansökt och ca 8000 elever har nu lärlingsplatser. Här i Kalmarregionen hittar vi flera av dem på Kalmars Praktiska Gymnasium som framtida mekaniker, hundskötare, elektriker eller äldrevårdare. Även Kalmarsunds gymnasieförbund erbjuder flera lärlingsplatser.

En viktig orsak till att Sverige länge har haft högre ungdomsarbetslöshet än många andra jämförbara länder, är att vi inte har haft något ordentligt lärlingssystem. När socialdemokraterna styrde så fanns det en konstig ambition att alla ungdomar måste bli akademiker, vare sig de ville eller inte. Men samhället behöver faktiskt inte bara akademiker, utan även folk som kan jobba med händerna. 

Varför ansågs inte fysiskt arbete ”tillräckligt fint” av de som trots allt kallade sig för arbetarparti? Det röda försöket att stöpa alla i samma form ledde istället till att många skoltrötta elever inte pallade trycket utan hoppade av gymnasiet. De fick gå ut i vuxenlivet utan vare sig utbildning eller jobberfarenhet.

Med lärlingsutbildningar blir det nu tvärtom – ungdomarna får gå ut i vuxenlivet med utbildning OCH jobberfarenhet. Alla blir inte högskolebehöriga, men fler går färdigt en utbildning och får sedan jobb. Det ger ungdomar verkliga livschanser. Därför vill jag verka i riksdagen för att försöket med lärlingsutbildningar ska bli permanent!

2. Men möjligheten att komma in på arbetsmarknaden som lärling måste även vara öppen för de som redan har gått ut gymnasiet. Därför behövs även lärlingsjobb. De rödgröna försöker nu påstå att Folkpartiet vill ”halvera lönen för de unga”, men det är inte sant.

Lärlingsjobb innebär förvisso en lägre lön i början, medan man fortfarande skaffar sig färdigheter. Och det tycker jag är helt rimligt. Men det innebär inte en halvering av lönen, för alternativet till lärlingsjobbet är inte ett fullbetalt jobb, utan alternativet är att den unge förblir arbetslös och får gå på socialbidrag. Och det är inget lyxliv, det.

Även LO har varit mycket positiva till Folkpartiets förslag om lärlingsjobb. Det vill säga, innan valfebern tog över och LO började kampanja för socialdemokratisk valseger istället för arbetarnas bästa…

Sverige har internationellt sett mycket höga ingångslöner, vilket även innebär höga trösklar. Det är ett problem att unga ständigt väljs bort på arbetsmarknaden, eftersom de kostar ungefär lika mycket som en 40-åring men inte har någon yrkeserfarenhet att konkurrera med. Lärlingsjobb jämnar ut denna klyfta och ger unga en chans.

Björn A-Ö: Jämställdhet och Konkurrens

Från den dag vi föds så behandlas män och kvinnor (och de som är både och eller varken eller) olika, och det är för det mesta kvinnorna som drar det kortaste strået. Det är inte OK. Vi föses in i olika roller som begränsar vår utveckling som individer.

Individens frihet är utgångspunkten för en liberal, så att se detta hämmande mönster och vilja bryta det är för mig en självklarhet.

Man kan göra hur många saker som helst för att förbättra jämställdheten och ändå bara skrapa på ytan. Vi måste stoppa vänsterns destruktiva kvotering, försvara RUT-avdraget, säga nej till ett omöjligt kvinnoideal och på olika sätt utmana könsroller. I höstas var jag med och tog fram en jämställdhetsplattform för Folkpartiet liberalerna i Kalmar län. Där föreslår vi bland annat:

• Jämställdhetsplaner, som inte bara blir hyllvärmare, redan i förskolan eller ännu tidigare.
• Vård ska erbjudas till kvinnor och män på lika villkor. (Så sker inte idag.)
• Mer flexibel arbetstid för den som är anställd av kommun eller landsting.
• Familjecentraler där även pappan får vara delaktiga under graviditet, födsel och ett barns uppväxt.
• Fler och billigare mammografiundersökningar.
• Rättvis fördelning av bidrag till föreningslivet mellan traditionella ”pojk”- och ”flick”-verksamheter.
• Bättre stöd till de som vårdar anhöriga i hemmet - en ansvar som oftast kvinnor får axla.
• Satsning i skolan på att utveckla entreprenörskap.
• Stöd till både mansjourer och kvinnojourer.
  

Men jag ska ägna särskild uppmärksamhet åt det som jag tror är den allra viktigaste åtgärden för att på lång sikt ge kvinnor mer makt över sina liv, nämligen genom att ge dem mer makt i yrkeslivet:

Öppna upp den offentliga sektorn för konkurrens.

De yrken som domineras av kvinnor ligger inom vård, skola och omsorg – med andra ord områden där vänsterpolitiker vill ha ensamrätt på att vara arbetsgivare. Många kvinnor har lägre lön än män, just för att löneutvecklingen i den offentliga sektorn är sämre än i den privata sektorn.

Detta tror jag inte är en slump. Om du inte har någon annan arbetsgivare som du kan byta till, har du som anställd en sämre förhandlingsposition när löner och arbetsvillkor ska förhandlas. Det blir inte bättre om facket, som du betalat för att förhandla åt dig, använder dina pengar till att öppet visa sin lojalitet för den politiska vänster (och ingen annan) som du försöker förhandla mot.

Lösningen på denna röda sörja heter valfrihet och konkurrensutsättning. Privata vårdcentraler, apotek, vårdkooperativ, friskolor. Där sköterskorna eller lärarna kan få vara sina egna chefer, lösa problemen på det sätt som de finner bäst, men som de kanske aldrig fick frihet till när de lydde under en detaljreglerad jätteorganisation med politiker i toppen.

I den liberalt styrda kommunen eller landstinget finns politikerna fortfarande med på ett hörn som arbetsgivare. Men den stora skillnaden här är att vi har tillåtit alternativen att etablera sig, att tävla om att ge den bästa vården, omsorgen eller utbildningen. De som stannar kvar hos den offentliga huvudmannen är de som själva har valt det för att de gillar det. Inte för att de inte haft något annat val, utan för att vi har förtjänat förtroendet.

Liberala arbetsgivare vågar alltså bli jämförda med andra. Det gör inte de rödgröna. När de rödgröna ropar ”vinst, så fult!” eller ljuger ihop ”nu får bara de rika utbildning!” så är de i själva verket bara rädda att förlora ensamrätten att vara arbetsgivare – att folk ska få se att det går att lösa saker mycket bättre än politikerna själva gjort det.

Men själv ser jag fram emot det. Våra största framgångar i välfärden ligger framför oss. Det är inte jag som kommer att komma med de revolutionerande lösningarna. Men bland tusen läkare och vårdbiträden, som startar egna praktiker och tillåts växa, bland dessa kommer de nya idéerna att kläckas som för samhället in i framtiden.

Tillbaka efter ett uppehåll

Jag har halkat efter med presenterandet av mina ståndpunkter A till Ö. Idag borde jag vara på minst N, men jag är bara på I. Det är i och för sig inte så konstigt, för jag tillbringar en stor del av min fritid med att springa omkring och knacka dörr hos väljare. Det tar tid, men det är härligt att få träffa folk och få höra deras tankar, både ris och ros!

Så för första gången under mina år som bloggare så ber jag om ursäkt för att jag inte bloggat på länge. För att kompensera, tänker jag presentera två åsikter om dagen tills jag kommit ikapp.

Björn A-Ö: Integration

När jag var liten så var det vanligare att invandrare hade jobb än att svenskfödda hade det. Idag är det tvärtom. Men det är inte människorna som har förändrats; det är politiken. Socialdemokraterna införde en bidragspolitik som passiviserade och bröt ned många människor psykiskt. Man mår inte bra av att inte få göra rätt för sig. (Fast å andra sidan är bidragsberoende människor mer benägna att rösta på det parti som lovar mest bidrag, så det var kanske en vinstaffär för sossarna.) Vi måste hitta tillbaka till den sunda arbetslinjen som låter våra nya invånare snabbt bli en aktiv del av samhället.

• Etableringslotsar som ger jobb. Arvet efter Mona Sahlin (S) som integrationsminister är förkräckande. Mediantiden innan en nyanländ invandrare fick sin första kontakt med arbetsmarknaden var sju år; fem för män, nio för kvinnor(!)All erfarenhet visar att det första året i ett nytt land är avgörande för hur väl man kommer att bli delaktig i samhället. Sedan Nyamko Sabuni (FP) blev ny integrationsminister har hon lagt om politiken totalt. Från den första december i år kommer arbetsförmedlingen att påbörja ett nytt system med etableringslotsar. Nyanlända människor ska från dag ett kunna välja bland fristående lotsar som hjälper dem in på arbetsmaknaden. Lotsen kan vara en handläggare eller ett privat företag. Arbetsförmedlingens chef gör vågen över denna omläggning och säger att ”detta är uppdraget jag har väntat på i tio år!”Men den svenska vänstern vill alltid motarbeta reformer som innefattar privata bolag, så reformen riskerar att rivas upp om de rödgröna vinner valet.
• Förbättra SFI-utbildningen. Människor är olika - de kan inte bara klumpas ihop i samma klassrum. Den som ”fastnar” i SFI år efter år ska kunna byta till en annan utbildningsform, t ex folkhögskola.
• Satsa på yrkes-SFI. Med yrkes-SFI får man öva jobbet på en arbetsplats. Goda språkkunskaper är viktigt för att komma in i det svenska samhället. Det är inget jag är glad över, men man måste gilla läget.
• Skydda den fria arbetskraftsinvandringen från (S) och (V). När de röda stängde gränserna på 70-talet så var det bara asylsökande som fortfarande fick komma hit. Det skapade en attityd att invandrare alltid är offer, som måste tas om hand. Men nu när alliansen öppnat för arbetskraftsinvandring igen så börjar attityderna att svänga.
  

Björn A-Ö: HBT-frågor

Alla människor ska ha lika rättigheter, oavsett vilket kön man har mellan benen eller i hjärtat. As simple as that. Förra gången vi hade borgerlig regering fick vi parterskapslagen, och under den här alliansregeringens tid har vi fått samkönade äktenskap och en namnlag som låter Jan-Olov byta namn till Madeleine. Det är bra!!

Jag stödjer även samkönade pars rätt att adoptera, surrogatmödraskap, insemination av lesbiska kvinnor och att det offentliga måste bli bättre på att bemöta människor på ett HBT-medvetet sätt. Öppenhet måste ersätta stigmatisering.

HBT-frågor har länge legat mig varmt om hjärtat. Jag finner det helt enkelt så hemskt att vissa människor ska bemötas med fördomar och hat, bara på grund av vem de älskar. En människa som vågar älska gör sig sårbar, ger sig hän åt det vackraste vi mänskliga varelser kan vara. Att attackera någon som blottat sitt hjärta är oacceptabelt.

T:et i HBT må stå för transpersoner, men jag vill ändå nämna en sak om transsexuella här, eftersom de flesta ändå blandar ihop dessa begrepp. (Och för att jag vill spara bokstaven T till något annat. ;) Jag tänker på de tvångssteriliseringar som vår svenska stat genomför på alla som vill byta kön. Eller vill och vill – för de människor som väljer att genomgå denna djupa förvandling känns det nog mer som ett måste för att över huvud taget kunna överleva. Men då har vi en lag som säger att man måste gå med på att bli steriliserad, bara på pin kiv. För det vore ju så krångligt om man fick ett barn och inte var på ”rätt” sida av förlossningsbordet när barnet kom.

Min vän Amanda Brihed har under sommaren modigt drivit en kamp mot denna iskalla lagstiftning. Jag är så oerhört stolt att Folkpartiet liberalerna därefter lovat att riva upp lagen om tvångssteriliseringar. Och en månad senare på pridefestivalen har i princip alla partier ställt upp på detta. Det går att göra skillnad.

Björn A-Ö: Grön skatteväxling

Jag vill, till skillnad från till exempel Miljöpartiet, ha grön skatteväxling.

Grön skatteväxling bygger på två bra principer:

• Sänk skatten på miljövänliga saker. (Sänkt skatt är ju alltid trevligt.)
• Höj skatten på miljöfarliga saker så att miljöförstöringen minskar.

Den springande punkten är det där sista – så att miljöförstöringen minskar. Om allting bara är rättvist prissatt, så löser den fria marknaden resten. Om det blir dyrt att smutsa ned, så blir det lönsammare att hitta nya, rena lösningar som är bättre för alla.

Det här är ett av de få tillfällen då politiken måste hjälpa marknaden på traven, eftersom det är svårt (förbannat svårt!) att rättvist sätta en prislapp på varje viss miljöpåverkan. Men ju närmare man kommer den rätta prislappen, desto snabbare löser marknaden (människorna) problemen. Att internalisera de externa kostnaderna, som detta kallas på fikonspråk, är liberal baskost.

Miljöpartiet däremot, pratar gärna om grön skatteväxling. Men när det kommer till kritan förespråkar de istället röd skattehöjning. I de rödgrönas budget höjer de miljöskatterna, men inte med beräkningen att det ska minska miljöförstöringen. Nej, de räknar kallt med att vi kommer att spy ut lika mycket gifter och föroreningar som innan. Vi kommer bara att betala mer för det.

Bensinskatten är ett exempel. När den blir högre så minskar folk på bilåkandet, för det blir för dyrt. Men när skatten nått en viss nivå, så kan inte folk kompensera längre. Många som bor t ex i glesbygden i Kalmar län måste ha bilen för att klara sig. Så de biter ihop och pröjsar. Då blir skattehöjningen bara ett sätt för politikerna att håva in mer pengar, medan folket blir fattigare. Den cyniska hållningen har Maria Wetterstrand, Mona Sahlin och Lars Ohly intagit.

Läs gärna mer om Folkpartiets syn på grön skatteväxling.

Björn A-Ö: Frihandel & Globalisering

(Se vilken fin övergång jag gör mellan F och G! ;)

Handel ger fred. Inte bara tillväxt och högre levnadsstandard, utan fred. Helt enkelt därför att handel är en form av vänskap. Två parter träffas frivilligt och gör ett utbyte som båda tycker sig vinna på.

Man startar inte krig mot sin handelspartner, för det är helt enkelt dåligt för affärerna. Därför krigar inte länder som har fria ekonomier med varandra. Med ekonomisk tillväxt får folk mindre anledning att avundas sina grannars resurser. Människor i diktaturer får se att en annan värld är möjlig och börjar ställa krav på demokratiska reformer. Och när utbyten sker mellan olika kulturer skapas tolerans inför olikheter.

Men när socialister och kommunister inför tullar och andra handelshinder, så reser de murar mellan människor. Fokus läggs på att alla själviskt ska skydda sin egen lilla marknad från omvärldens konkurrens. Möten, som skulle ha skapat bryggor mellan människor och kulturer, som skulle ha lett till nya innovationer för allas gagn, blir aldrig av.

Detta är ytterligare en aspekt av den fria rörlighet som jag förespråkar, bland annat genom arbetskraftsinvandring. Fria människor hittar lösningar, helt enkelt. Folkpartiet liberalerna var första parti i Sverige med att förespråka medlemskap i frihandelsprojektet EG, som sedan blev EU. Vi följde inte opinionen, utan vi skapade den.

Idag betraktas gemen man de friheter som EU gett oss som självklarheter, även om vänsterpartierna försöker begränsa vår frihet. De försökte reglera och politisera finansmarknaderna när den ekonomiska krisen hade orsakats av just sånt. De försöker stoppa den fria arbetskraftsinvandringen.

Men visionen om fri rörlighet är här för att stanna, och den ska inte bara begränsas till människor, utan till allt som människor producerar – idéer, varor, tjänster och kapital. Och vi ska verka för friare handel utanför EU också. De globala vänskapsbanden ska växa och bli fler, så att fattigdom, diktatur och krig utrotas. Det vill jag jobba för som riksdagsledamot. Globalisation is good!