Ska inte alla elever med särskilda behov behandlas likvärdigt?

Seved Monke noterar att stödet för utsatta elever är skört i skolan – i Stockholm iaf. Ersättningssystemen är inte starkare än att rektorer hamnar i kläm mellan att hålla budgeten och att tillgodose behoven för barn med aspbergers eller ADHD.

I Kalmar har vi nyligen inrättat en särskild aspbergerklass i Funkabo, så att pedagogerna ska kunna ta ett samlat grepp på undervisningen utifrån dessa elevers förutsättningar. Men kommunen tycks ha en mer styvmoderlig inställning till utsatta elever om de går på friskolor. Hörde på radion nyligen att Kalmar, som enda kommun i landet, nekat en friskola extra resurser för att kunna ta emot elever med funktionshinder.

Friskolan, som har laglig rätt att begära detta extra stöd, behövde bland annat en trapphiss och anpassa en toalett. Men kommunen sa nej, med motiveringen att skolan inte hade tillräckligt många funktionshindrade elever för att få extra resurser.

Kalmar kommuns agerande är alltså unikt i Sverige, om man får tro nyheterna på radion. Det vore intressant att se var de drar gränserna för ”tillräckligt många” funktionshindrade. Annars skulle jag tro att en rullstolsbunden har precis lika stort behov av att gå på toa, oavsett om hon är ensam eller har ytterligare tre rullstolskompisar på skolan. Drar man gränserna likadant när kommunala skolor behöver anpassa sina lokaler?