Jag fick vara med och besluta om FP:s nya politik!

Hemkommen och utvilad efter Folkpartiets intensiva landsmöte förra veckan. Under fyra dagar debatterade vi fram ett helt nytt partiprogram (som i och för sig har värkts fram med hjälp från tusentals människor i snart två års tid), och det var en ära för mig att få representera Kalmar län som ombud.

Tillsammans med övriga ombud från Kalmar län:
May-Britt Landin i Mörbylånga, Kenneth Hardy Axelsson i Västervik,
Mikael Petersson i Hultsfred och Mathias Karlsson i Oskarshamn.

Debatterade flitigt i plenum! 

Några viktiga punkter som beslutades:

Integritetskränkande lagar ska utvärderas. Inte bara nya, utan även existerande lagar som FRA-lagen, ska regelbundet utvärderas ur ett integritetsperspektiv.

Folkpartiet är inte emot riskkapitalbolag i välfärden. Landsmötet satte stopp för sådana skrivningar och fokuserade istället på att ägare i välfärdsbolag ska ta ett långsiktigt ägaransvar. Det är rätt. Ingen kommer att driva ett företag för att förbättra välfärden om det bara är tillåtet att gå med förlust. Det är kvaliteten på välfärden som är det viktiga, inte ägarformen. Därför vore det bara dåligt att förbjuda vinster i välfärden. (Det vore bättre att förbjuda vänster i välfärden.)

En rörligare arbetsmarknad med starkare trygghetssystem. Vi vill reformera LAS och ha större lönespridning så att vi kan riva de hinder som idag stänger ute framförallt ungdomar och invandrare från arbetsmarknaden. Men när man förlorar jobbet ska man ha bättre grundtrygghet. Här driver vi en helt annan linje än den (M)-dominerade regeringen och visar att det spelar roll om man röstar på Moderaterna eller på Folkpartiet.

Asylsökande som får jobb under asylsökandet ska få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Detta är en fantastisk och egentligen självklar syn på människan som fri och initiativrik individ. Människor på flykt kan få det skydd de söker utan att behöva fastna i Migrationsverkets skärskåderi, samtidigt som de jobbar och får göra rätt för sig istället för att leva på bidrag.

Krav på samtycke i sexualbrottslagstiftningen. En het fråga efter vissa friande våldtäktsdomar. Det ska alltså inte räcka med "hon sa inte nej" för att slippa våldtäktsdom. I realiteten kommer detta inte att förändra särskilt många domar. Men insikten om lagen förväntar sig samtycke kan förändra människors beteende så att det sker färre våldtäkter-som-den-ene-tyckte-var-vanligt-samlag.

Ja till en tredje "pappamånad". Anledningen är att fördelningen av föräldraledigheten knappt har rört sig alls på tio år. Papporna tar fortfarande bara ut ca en fjärdedel av ledigheten. Ideologiskt är detta ingen självklar fråga att lagstifta om, och den debatterades kraftigt. Jag kan förstå argumenten från båda håll. Landsmötet landade i att de två första föräldramånaderna, som Folkpartiet ursprungligen införde, kan behöva kompletteras med en tredje.

En personlig framgång för mig var att jag fick igenom skarpare krav innan vi försöker ansluta oss till euron igen. Dagens valutakris har vi för att EU-länderna inte följde regelverken. En fungerande eurosamarbete vore dunderhonung för ekonomin, men för att Sverige ska gå med i euron ska det inte bara finnas nya regelverk på plats, utan de ska även efterlevas.

Skriver yrkanden så att pennan glöder!

Långt och argt om KD och tvångssteriliseringar

Jag är mycket besviken på (en majoritet av) Kristemokraterna just nu. Igår bestämde de sig på sitt riksting för att ha kvar kravet på att den som byter kön även måste sterilisera sig – en rest från i Sveriges mörka, rasbiologiska historia. Heder åt de kristdemokrater som tog strid mot sitt parti, men det räckte inte till.

När alla andra riksdagspartier (utom SD) tydligt tagit ställning för att det är hög tid att stoppa tvångssteriliseringarna, hade detta varit en möjlighet för KD att visa sig som ett modernt parti som förankrar sin vurm för familjen i förnuft istället för i religion eller moralism.

Förmågan att kunna sätta ett liv till världen är som ett mirakel – varenda gång det händer. Om något i vår värld ska kunna ses som heligt och helgat, borde det väl vara detta. Därför är det monstruöst av lagstiftare att beröva en människa denna förmåga, bara för att man känner för det.

Jag skriver ”bara för att man känner för det”, för det är det det kokar ned till. Det finns inga medicinska argument för att sterilisera en kvinna som blir man eller vice versa. Inget som motiverar att en f d man inte får spara spermier från innan operationen. Inte ens det slitna ”alla barn har rätt till en mamma och en pappa”-argumentet håller, för varför skulle den nyblivna kvinnan nödvändigtvis välja att skaffa barn med en annan kvinna? Det handlar bara om att dessa kristdemokrater inte vill utmana sina föreställningar om vad som är man eller kvinna, och därför gör detta enorma ingrepp på andra människor i en utsatt situation. What did they ever do to you?!

Man tycker att ett parti som ogillar aborter för att livet är så heligt, kunde ha lika mycket kärlek till övers för transsexuella människor och deras reproduktionsmöjligheter. De lär ju ha det tillräckligt svårt som det är att skaffa barn.

Jag blir extra förbannad på Maria Larssons (KD) presskommentar från kongressen:

Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön. Jag blir upprörd när man jämför detta med tvångssterilisering. Det handlar om att man på frivillig väg valt att byta kön.

Öhh, nej. Varför är det någonsin rimligt att begränsa människors förmågor på pin kiv? Varför är det rimligt att handikappa en människas från att skaffa barn på det ena sättet, fullt medveten om att detta inte kommer att kompenseras från det andra hållet. Eller för att vara konkret: när Maria Larsson kan garantera spermieproduktion hos ex-kvinnorna, och ägglossning hos ex-männen, då kan vi börja prata om ”rimlighet”, för då blir det faktiskt ett byte från egenskap A till egenskap B. Men i dagsläget så handlar det bara om att hon vill ta bort en egenskap utan att ersätta den med något annat.

Och det är ovärdigt en minister att hävda att man ”väljer frivilligt” att byta kön. Transsexualism är en psykiatrisk diagnos, och könsbytet är det sätt som samhället behandlar den diagnosen. Det finns en himla god anledning till att vi gör detta, för självmordsfrekvensen hos transsexuella som inte får byta kön är skyhög. Det är en fråga om liv och död för vissa. Att ytterst be en människa att välja mellan livet, och förmågan att någonsin kunna skapa liv, är osmakligt.

Mangadomen överklagad, pinsam, men fortfarande fällande

I somras skrev jag om mangaöversättaren som hade dömts för barnpornografibrott för att han hade några tecknade bilder på sin dator. Nu har domen överklagats i hovrätten. Hovrätten friar flera av bilderna som tingsrätten dömde ut som barnpronografiska, men, enligt uppgift under farsartade former, bedöms andra teckningar som barnpornografiska och översättaren förblir dömd mot barnpornografibrott.

Carl-Michael Edenborg tar i en debattartikel upp några rön från internationell pornografiforskning, som pekar på hur den svenska lagstiftningen inte bara är idiotisk, utan även kontraproduktiv. Forskningen visar enligt Edenborg:

• Ju större utbredning pornografi har i ett samhälle, desto färre våldtäkter och sexuella övergrepp begås där.
  
• Animerad och tecknad pornografi med barn minskar antalet sexuella övergrepp mot barn.
• De människor som konsumerar porr tenderar att ha en betydligt mer jämlik syn på könen.
  

Tänka sig! Inte helt främmande från trenden att våldsbrott minskar samtidigt som våldsamma TV-spel ökar:

Det är inte kärnfysik precis. Om potentiella våldsverkare kan få utlopp för sina agressioner eller lustar i hemmets lugna vrå, med hjälp av TV-spel eller porr, så har de inte samma behov att slå eller våldta sina medmänniskor ute i samhället. Men dessa säkerhetsventiler bedriver moralistiska politiker och opinionsbildare heligt krig mot. Vem anser man att man skyddar?

Morallagar dödar. Vad ska man då kalla de som stiftar morallagar, och inte vill riva upp dem?

---

Läs även: HAX | SvD | DN | Aftonbladet | Expressens ledarsida | Nyheter 24 | Mårten Schultz | Juridikbloggen

Björn A-Ö: Censur

Censur hör inte hemma i ett fritt samhälle. Många saker kan det kompromissas med, men inte yttrandefriheten. Yttrandefriheten är absolut. Jag utmanar mina läsare att definiera en situation där jag skulle förespråka censur. Lämna en kommentar!

På senare tid har vi uppmärksammats på en pervers och oväntad form av censur. En välkänd svensk översättare av japansk manga och animé har dömts för barnpornografibrott, för att han på sin dator, bland tiotusentals bilder han använder i sitt yrke, hade en handfull tecknade bilder på nakna människor som kan antas vara under 18 år ”för att de hade små bröst”.

Jag upprepar: tecknade bilder. Kan antas vara under 18 år.

Jag skulle kunna påpeka här att mangastilen till sin natur gör att alla människor kan se väldigt unga ut, såväl 10-åringar som 40-åringar. Jag skulle kunna påpeka att små bröst är regel snarare än undantag för fullvuxna japanska kvinnor. Jag skulle kunna påpeka att manga som sålts till barn i svenska bokhandlar i tio år skulle falla in denna fålla, liksom illustrationer i flera Astrid Lindgren-böcker. Men det är inte det som gör den här domen så barock, utan att det handlar just om teckningar.

En teckning, hur grovt övergrepp den än må föreställa, är fortfarande bara en teckning. Den har inte inneburit något övergrepp på något barn, lika lite som en teckning föreställande ett mord har inneburit att någon har blivit dödad.

Övergreppet i barnpornografi består i det övergrepp som görs på ett barn för att framställa bilden eller filmen. Det är ett bevis på ett brott. Det ska vi bekämpa. Men en teckning som ritas är bara en fantasi. Inget barn har våldtagits när teckningen ritades. Det finns inget offer.

Barnpornografilagen från 1999 har därmed slagit oerhört fel, eftersom den inte gjort skillnad på teckningar och verkliga bilder. Om det är p g a en miss eller ett medvetet moraliserande från riksdagspolitikerna låter jag vara osagt. Men om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för en ändring av lagen. Politiker ska inte kunna driva igenom vilka medeltids-lagar som helst, bara för att de spelar ut barnpornografi-kortet.

Nåväl. Vad är det för hemskheter som den dömde, Simon Lundström, åkt dit för då? En storhet med Internet är ju att alla kan granska information öppet och bilda sig en egen uppfattning. Är det här barnporr eller inte?

Det är det förbjudet att veta!

Notera journalisten i detta Rapport-klipp:

Eftersom en domstol har bestämt att det är barnporr, får vi inte visa bilderna som Simon har dömts för. Vi får inte inneha dem, eller, sen den 1 juli, titta på dem.

Läs stycket ovan en gång till.

Inte ens media, vår tredje statsmakt som ska granska politiker och domstolar, har alltså rätt att ta reda på om det finns någon grund för domen. Bevisen hemligstämplas per definition, vilket ju måste vara väldigt praktiskt för den som inte vill bli granskad.

Tidigare i år beslutade en enig riksdag nämligen att ingen ens får titta på barnpornografi. Jag tappar andan.

Det spelar ingen roll om det som förbjöds innefattar just streckteckningar på nakna män och kvinnor med för små bröst, eller om det var bilder på Muhammed, eller om det var det kommunistiska manifestet, eller om det var George Orwells 1984 – jag är chockerad över att staten ens kommer på tanken att lägga sig i vilken information som är OK och inte OK för medborgarna att tillgodogöra sig. Och att detta passerar i stort sett obemärkt förbi. Att förbjuda uttryck är att förbjuda yttrandefrihet.

Och hur ska någon kunna veta var gränsen går för barnpornografi, om ingen ens i utbildningssyfte får visa det, som Rädda Barnen gjorde för politiker på 90-talet (innan lagen).

Mitt andra vallöfte: om jag blir inkryssad i riksdagen i höst, lovar jag att arbeta för ett avskaffande av tankeförbudet. Förbud skadar bara de som är oskyldiga, medan de äckel som verkligen vill konsumera barnporr kommer att hitta det ändå.

Låt oss summera:

• En oskyldig man blir uthängd som pedofil.
• Polis och domstol tvingas slösa bort enorma resurser, som de istället kunde ha använt till att rädda verkliga barn.
• Den barnpornografi som verkligen framställs tvingas bort ytterligare i det fördolda, så att polisen får ännu svårare att hitta gärningsmännen och rädda de utsatta barnen.

Fler lästips:

• Simon försvarar sig
• Mattias Lönnqvist
• Stöd yttrandefriheten på Facebook
• Farmor Gun
• Min vän startade en blogg enkom för att han blev förbannad över detta | Hans syster
• My Bergström
• DN
• Expressen
• Nyheter24

Lågt och felaktigt att försöka plocka politiska poänger på trafficking

Det blev en artikel i Barometern igår, där vi tyvärr inte fick utrymme att utveckla våra resonemang särskilt mycket. Vi har dock skickat in följande insändare, som jag hoppas publiceras snarast för att bemöta vänsterförbunden, för de verkar ruskigt säkra på vad vi tycker utan att ha frågat oss:

---

Trafficking är när människor utnyttjas till tvångarbete, ofta till hushållsarbete eller i fabriker utanför sitt hemland. Detta är inget annat än avskyvärd slavhandel. Som frihetssträvande ungdomsförbund tar vi kraftigt avstånd ifrån detta, vilket vem som helst kan läsa i våra respektive handlingsprogram.

Grön ungdom har nu hävt ur sig en anklagelse att våra förbund inte tar avstånd mot trafficking, bara för att vi inte ställer upp på en manifestation som Kalmar kommun planerar. Det stämmer inte. Vi skulle gärna vara med i en manifestation mot trafficking. Men manifestationen som är på G handlar om något annat, som tvärtom gör de utsatta människorna en björntjänst.

För det första så riktar den bara in sig på den mindre del av trafficking som handlar om sex. Det verkar vara på modet att göra så i politiska sammanhang – ordet trafficking har nästan blivit synonymt med sexslaveri, och bara kvinnors sexslaveri. Detta är allvarligt, för det gör att folk inte blir medvetna om att trafficking förekommer i många branscher. Grön ungdoms insändare bara bekräftar denna okunskap.

För det andra så gör manifestationen ingen skillnad på traffickingoffer och frivilliga sexssäljare. Det kampanjmaterial som kommunen tagit fram säger bland annat ”Köper du sexuella tjänster är du en del av problemet”. Det gör väl inget, säger kanske den som tycker att horor ändå inte ska ha några rättigheter. Men för oss som respekterar människors fria val, och att människor är olika, är det ett grovt övertramp på rätten till sin egen kropp.

Det är även ett helt orimligt sätt att bekämpa trafficking. Försök bara att överföra det till någon annan bransch. I fjol uppdagades det att en städfirma utnyttjat en papperslös man för att städa McDonalds i Nybro om nätterna. Skulle ni bara för det acceptera en kampanj som säger ”Äter du på restaurang är du en del av problemet”? Nej, självklart inte. Ni skulle tycka att det är en grov generalisering och efterlysa en sansad debatt. Och det är precis vad vi gör.

Folk leds att tro att de har ”gjort sitt” mot trafficking genom att inte köpa sex, medan de i själva verket kan hålla slavhandeln vid liv genom andra handlingar. En ordentlig kampanj mot trafficking hade kunnat utbilda i hur vi som medmänniskor och konsumenter kan upptäcka slavhandeln omkring oss och hur vi kan hjälpa människor ut ur slaveriet – oavsett bransch. Detta efterlyste vissa av oss redan på kommunens första möte inför manifestationen.

Men vägen tycks redan då ha varit utstakad, och just sexarbetare tycks alltid vara lovligt byte i jakten på politisk profilering. Det spelar ingen roll vad man personligen tycker om att köpa eller sälja sex, men om man driver hela sexindustrin under jord löser det inga problem, det gör det bara ännu svårare för samhället att hjälpa de som hamnar snett.

Trafficking är ett komplext problem och en ansvarsfull politik är att försöka hjälpa människor som vistas här illegalt. Som alliansförbund applåderar vi att regeringen nyligen gjort så att barn till papperslösa har rätt att gå i skolan, vilket är ett steg på vägen. Alliansregeringen har även öppnat för arbetskraftsinvandring, så att folk kan komma hit legalt istället för att riskera att hamna i klorna på slavhandlare. Vårt arbete för att påverka våra moderpartier har gett resultat, även om mer behöver göras.

Men Grön ungdom och även SSU använder traffickingen till politisk pajkastning. OK, ni har valt den enkla vägen. Känn er präktiga när ni står där med era plakat. Men ägna gärna en tanke åt de utsatta människor som ni bidrar till att förringa.

Sebastian Hallberg
Moderata ungdomsförbundet Kalmar

Björn Brändewall
Liberala ungdomsförbundet Kalmar

Johan Eliasson
Centerpartiets ungdomsförbund Kalmar

---

Uppdatering: Johan heter Eliasson i efternamn och inget annat.

"Trafficking" eller "Hur vänsterungdomarna tävlar i att vara mest okunniga"

I saw it coming a mile away but was unable to stop it…

Härom veckan blev de politiska ungdomsförbunden i Kalmar hastigt inkallade till kommunen, som ville ha med oss på en manifestation mot trafficking på FN-dagen. Jag var där för att representera LUF (vilket jag vid min ålder gör allt mer sällan). Men efter några möten, och väldigt olika besked från dag till dag, så visades affischer med färdigtryckta budskap som ”Köper du sexuella tjänster är du en del av problemet”, och då stod det klart att manifestationen egentligen inte skulle handla om trafficking, utan om att säga nej till sexköp. Men man skulle fortfarande kalla det ”manifestation mot trafficking”.

Därmed skulle man göra sig skyldiga till två fel:

1. dels göra frivilliga sexarbetare ännu mer utsatta
2. dels förringa den majoritet av traffickingoffer som slavar i helt andra branscher än sexbranschen.

Detta kunde LUF, MUF och CUF i Kalmar inte ställa upp på så vi drog oss ur planeringen. Vi skulle gärna deltaga i en manifestation mot trafficking. Men då ska det verkligen vara en manifestation mot trafficking.

Vi tänkte vara schyssta, uppmärksamma arrangörerna på sitt feltänk i det tysta och sedan låta dem ha sin manifestation. Men SSU och Grön Ungdom var inte sena att göra utspel av vårt avhopp och påstå att vi bara för det inte var emot trafficking. (Suck!) Och nu är mediecirkusen igång. Även Ung vänster är måna om att vara med i pajkastningen och visa alla att de inte heller vet vad trafficking egentligen är.

Många verkar nämligen tro att trafficking bara handlar om att kvinnor och barn utnyttjas för sexuella ändamål. Det är begripligt, eftersom så många populistiska politiker byggt sina karriärer på att bara prata om detta. Men det är bara en liten del av traffickingen, och det är förfärligt att ingen bryr sig om alla dessa andra människor.

Om man nu ska göra en sån här manifestation på FN-dagen, vore det väl smakfullt att respektera just FN:s definition av trafficking som Sverige skrivit under på:

"Trafficking in persons" shall mean the recruitment, transportation, transfer, harbouring or receipt of persons, by means of the threat or use of force or other forms of coercion, of abduction, of fraud, of deception, of the abuse of power or of a position of vulnerability or of the giving or receiving of payments or benefits to achieve the consent of a person having control over another person, for the purpose of exploitation. Exploitation shall include, at a minimum, the exploitation of the prostitution of others or other forms of sexual exploitation, forced labour or services, slavery or practices similar to slavery, servitude or the removal of organs;

Men alla de där andra kategorierna verkar det inte vara viktigt att uppmärksamma folk på. Det är förstås lättare för politiker och kommuner att ”visa handlingskraft” om man bara låtsas om sex-delen, för den så kallade lösningen (förbjuda hela sexbranschen) är mycket enklare då. Men om man öppnar ögonen för all trafficking (och att även män drabbas) så blir det plötsligt inte lika lätt att leverera enkla lösningar, för ingen skulle acceptera en så trubbig lösning inom ”sin” bransch – restaurangbranschen, tillverkningsbranschen, logistikbranschen osv.

---

Uppdatering: vi har även skrivit en gemensam debattartikel där vi förklarar resonemangen djupare.

Liberala ungdomsförbundet har blivit liberalare

Nu har jag kommit hem från Liberala ungdomsförbundets kongress, och det får väl markera slutet för min semester från bloggandet. Det har varit fyra dagar av att debattera nytt handlingsprogram, sova på gymnasiegolv och att klå förbundsstyrelsen i fotboll. Man träffar medlemmar ute på sin första kongress som gör rejäla avtryck i talarstolen redan från början. Håll t ex utkik efter Emma Söderberg Majanen i framtiden.

Adam Cwejman, som jag gillar skarpt, väldes enhälligt till ny förbundsordförande efter Frida Johansson Metso. I sitt installationstal påminde Adam om att liberalismen ännu är långt ifrån att ha segrat i världen – våra största segrar ligger framför oss.

Som några kanske minns så var jag inte direkt ett solsken efter den förra HP-kongressen. Då var det många steg som togs åt moraliserande sossevänster, tyckte jag. Men nu har vi tagit desto fler steg i frihetligare riktning igen. Några urval:

• Bort med moraliserandet över sexualpolitiken. LUF vill inte moralisera över vare sig incest (mellan vuxna) eller tidelag. Vi har principiellt sagt OK till sexköp, även om vi räknar upp en himla massa förbehåll som måste uppfyllas för att legalisering ska vara tänkbart. Det är lite urvattnat, men åtminstone intellektuellt hederligt. Själv hade jag föredragit Per Petterssons mer rakryggade linje.
  
• LUF är återigen emot Systembolagets försäljningsmonopol.
  
  
• LUF vill avskaffa partistödet. Folk ska inte vara tvingade att finansiera opinionsbildning för politik som de inte vill ha.
  
  
• LUF tar den globala uppvärmningen på allvar, men försöker inte påstå att vi vet huruvida den är orsakad av människan.
  
  
• LUF fördömer omskärelse av omyndiga pojkar.
  
  
• LUF tycker att religiösa friskolor har rätt att finnas
  
  
• …och mycket, mycket mer.

Men allt var inte solsken. Vi hade en het och delvis jobbig debatt om att skademinimera genom att legalisera cannabis, som jag och flera i förbundsstyrelsen lade mycket krut på men tyvärr inte lyckades få igenom. Och LUF kräver inte längre en viss procentsats av BNP i bistånd – bara att det ska vara generöst och att det ska ställas hårda krav på hur det används.

Men trots dessa saker så är jag mycket nöjd med kongressen. Det var den första kongressen där vi höll tiden så pass bra att jag kunde deltaga under samtliga nattpass utan att förlora alltför mycket sömn. Och det trots att vi hade osedvanligt många motioner att behandla (guilty as charged). Alla som jag pratat med tycker att det var bra och respektfulla debatter med få personangrepp.

LUF mår helt enkelt väldigt bra just nu.

---

Läs även: Erik Scheller jämför LUF-kongressen med SSU-kongressen ur ett strikt budgetperspektiv (som jag iofs inte håller med om).

Njut mera!

Unga Humanister skriver en aning svartmålande, men mycket roande, om sexuell frigörelse på Newsmill.

Även jag blev itutad myten i skolan

Noterar för övrigt att i min biologibok från högstadiet (tryckt 1988) beskrivs mödomshinnan som en hinna som delvis täcker slidan och som kan spricka vid fysisk aktivitet. Intill finns en karta över det kvinnliga skötet där slidväggar, äggstockar osv pekas ut med pilar. Intressant nog så är just denna hinna bara beskriven i brödtexten, men finns inte med på bilden. Kan det vara för att den inte finns?

Bedrövligt att även min generation fått växa upp med denna sexistiska myt.

Mödomshinnan är en myt - befäst den inte med fejkoperationer!

Fan, detta gör mig förbannad. Varför bygga upp en upplyst civilisation om ingen sedan vill försvara den?

– Johan Ingerö exploderar över att kommunalrådet Ann-Sofie Wågström (s) m fl försvarar att landsting ska använda skattepengar till att operera kvinnors könsorgan för att ”återskapa mödomshinnan”.

Wågström verkar drivas av ett genuint intresse att förbättra situationen för utsatta kvinnorna i skamkulturer, och är fullt medveten om att detta inte är en långsiktig lösning. Problemet är bara att hon inte verkar ha någon plan för hur vi ska tackla problemet långsiktigt över huvud taget, och att denna kortsiktiga lösning förvärrar situationen. Jag lämnade denna kommentar på hennes blogg:

Ann-Sofie, är du medveten om att mödomshinnan är en myt dessutom? Det är helt andra faktorer som gör att en del kvinnor blöder, t ex att hon inte har lust. Så om man vill vara på den säkra sidan att varje man får sina blodsdroppar – inte bara de som är dåliga älskare – så måste sjukhusen vara redo att utföra dessa operationer på alla giftasugna kvinnor, även oskulder.

Du kan väl räkna ett tag på vad det skulle kosta för landstingen, och hur många liv man hade kunnat rädda genom att istället operera riktiga sjukdomar för de pengarna. Men tänk även på, som flera andra påpekat, konsekvenserna i ett längre perspektiv. Du skriver förtjänstfullt att vi i det långa loppet måste förbättra de unkna attityderna. Men med dessa operationer kommer det att bli precis tvärtom! Hur tror du synen på mödomshinnan påverkas, om ryktet sprider sig att svenska sjukhus rekonstruerar (och därmed erkänner existensen och viktigheten av) mödomshinnor?

Jag hade kunnat se en viss sympatisk pragmatism i det du förespråkar, om du hade haft en långsiktig plan i bakfickan och om mödomshinnan faktiskt var det som okunniga män tror att det är. Men nu är det inte så, och därmed går inte ens oskulder säkra. Genom att befästa denna myt gör du dem tvärtom mer utsatta.

Visst finns det män som hotar sina kvinnor med både våld och död, om de inte kommer vara oskulder på bröllopsnatten. Dessa män ska ett civiliserat samhälle kasta i finkan eller dylikt, oavsett om de hetter Ali eller Anders.

Jag tror faktiskt att den sjukliga fixeringen vid kvinnans oskuld är mycket svår att rucka på. Däremot tror jag att åtminstone några av grottmännen kan låta sig påverkas av det vetenskapliga konstaterandet att frånvaron av blod faktiskt inte är ett tecken på att kvinnan haft sex. Då slutar de iaf att hänga upp sig på mödomshinneblod, och vi får väl se hur länge fixeringen vid oskuld hänger kvar när männen inte har något sätt att kontrollera sina kvinnors oskuld. Tror inte du det?'

Wågström har fortsatt debatten på Niklas Frykmans blogg, där den sistnämnde har föreslagit bättre insatser för att lösa problemen i det enskilda fallet. Men Wågström verkar inte läsa dessa rader utan fortsätter eka ”men hur ska vi lösa det, då?”.