"Fosterland" kan lära oss bekämpa rasismen från rötterna

Bild: SVT

Jag såg ikväll första delen av dokumentären/reportaget Fosterland, där Fredrik Önnevall reser i olika länder för att träffa personer som själva kallar sig nationalister. Att bättre förstå hur människor tänker, som väljer att ansluta sig till partier med nazistiska rötter, tror jag är viktigt för att kunna bekämpa främlingsfientligheten.

Önnevall träffar dottern till grekiska Gyllene Grynings grundare, som efter faderns fängslande har blivit en framtädande person i partiet. Hon säger att det är OK att han kallar henne rasist. Trots att hon säger att hon valt partiengagemanget snarare än ärvt det, så tog hon avstånd från Gyllene Gryning i tonåren. Hon umgicks mer med anarkister och kommunister. Men hon stöttes hon bort därifrån pga vem hennes far var. Ironiskt nog var det alltså vänsterkantens utfrysning och ovilja att se bortom hennes genetiska ursprung som drev henne till Gyllene Gryning.

Det är förstås hennes egen version av saken. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om den är sann. Även i Sverige har vi ju problem med att människor och politiker, framförallt på vänsterkanten, försöker bemöta intolerans med ännu mer intolerans. De lägger enorm energi på att ta avstånd från (eller rentav försöka tysta) främlingsfientliga, men inte på att bemöta dem i sak. Detta tror jag folk uppfattar som populism och handfallenhet (särskilt när de rödas egna invandringspolitik stundom är till förväxling lik hatobjektens) och det är en utveckling som jag har varnat bl a Socialdemokraterna för sedan åtminstone 2006. Det har nog drivit många människor till SD genom åren.

* * *

SD, ja. Fredrik Önnevall träffar även en kvinna som kandiderar till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, om än långt ner på listan. Hon får väl ses nästan mer som en sympatisör än en politiker. Hon beskriver en oro över vart samhället är på väg, men denna oro tycks vara grundad på så mycket okunskap.

Man kanske kan dra på smilbanden åt att hon tror att pesten kom ”med ett syfte”, att vi alltså skulle ha varit för många människor i Europa på 1300-talet. (Vi var kanske en femtedel så många människor som idag, innan pesten minskade folkmängden med 1/3.)

Men mer nutida problem hon ser är att invandrarkvinnor enligt henne föder hur många barn som helst, att Sverige ”inte har plats” och att vi inte har råd med invandring. Alla dessa tre åsikter är felaktiga.

• Antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan. Med utbildning och familjeplanering, och bistånd (som vi kan tacka migrationen för snarare än statsbudgeten) har barnadödligheten i tredje världen minskat kraftigt, och då behöver inte kvinnorna föda mer än knappt 2,5 barn var. Men det gemene fördomen bland svenskar är att de föder mer än det dubbla.

• Sverige har plats. Vi är ett av världens mest glest befolkade länder. Det är snarare ett problem för vår glesbygd att vi inte bor tillräckligt många på samma plats för att uppnå optimal infrastruktur och tillgång till samhällsfunktioner. (Två besläktade problem här är urbaniseringen och reglerna som hindrar utrikes födda från att få jobb, defintivt. Men plats har vi.)

• Sverige har råd. Vi är ett rikt land som har klarat oss igenom den ekonomiska krisen bäst av alla i EU – samtidigt som vi har tagit emot flest asylsökande per capita. Vi har det senaste årtiondet fått mer resurser till välfärden och infrastrukturen, fler i arbete, sänkt statsskuld, nästan halverad absolut fattigdom, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för.* (Och en liten parentes är att även utrikes födda är en nettointäkt för ekonomin.) Till stor del har vi ett lyckat alliansregerande att tacka för denna utveckling. Men kunskapen om detta hos folket är låg, inte minst då de rödgröna samt deras intresseorganisationer lagt enorma resurser på att svartmåla Sveriges utveckling.

* * *

Jag avundas inte Önnevalls utmaning i att göra de här reportagen. Att få fram en nyanserad men samtidigt inte okritisk bild när man möter människor med så olika uppfattningar. Jag hoppas att folk kan dra lärdomar när de ser hur folk hamnar i, eller känner sig drivna till, främlingsfientliga partier. Och att man använder denna kunskap för att vända på utvecklingen.

• Bemöt inte hat med hat. Det är provocerande att möta riktigt extrema åsikter om människovärde, men utfrysningstaktiken funkade inte för tio år sedan, och den funkar ännu mindre idag. Politiker behöver bemöta främlingfientligas kritik med sakargument och sakpolitik. Och i de fall där man själv saknar något sådant så får man skaffa det!

• Sprid kunskap – inte myter. Nöj dig inte med ett lyssna på bra retorik utan substans – oavsett politisk färg. Ta reda på vad som faktiskt gäller om utvecklingen i Sverige och världen, och fyll igen kunskapsluckorna hos de som baserar sin främlingsfientlighet på dessa fördomar. Då blir både de och du bättre på att genomskåda svartmålning, oavsett om den kommer ifrån Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna eller någon annan.

---

*) Om du vill ha källor till alla mina påståenden om allianssveriges förträfflighet så har jag ett antal länkar här.