Öppenhet och frihet vårt bästa försvar mot terrorn

Debattartikel publicerad i Barometern 30 mars.


Demokrati, yttrandefrihet, öppenhet och fri rörlighet. Om dessa västvärldens triumfer kommer att gå förlorade, så sker det inte på grund av terroristerna, utan på grund av oss själva. Bekämpa terrorn genom att ta vara på din frihet!
Europa har återigen fått se en glimt av vad som händer i länder som Syrien varje dag. Genom hela EU chockas vi över sprängningarna på flygplatsen i Bryssel, som i skrivande stund krävt 34 människoliv. Men den stora frågan är vad som händer med övriga 500 miljoner EU-medborgare nu, och det ödet ligger främst i våra egna händer.

Vi människor reagerar ofta med magkänslan när vi blir rädda, och det kan lätt bli mer dödligt än själva terrorn. Efter flygplansattentaten den 11 september 2001 så blev amerikanarna rädda för att flyga. De började ta bilen istället, fastän det är statistiskt farligare att köra bil än att flyga. Redan innan året var till ända, hade detta gett en ökning i bilolyckor som skördat fler liv än själva terrorattentaten.

Terrorgruppen Daesh, som vi borde sluta att kalla för Islamiska Staten, har tagit på sig ansvaret för bombningarna i Bryssel. Rasister och främlingsfientliga, populister, och vissa EU-ledare passar därmed på att kräva att man borde sluta att ta emot muslimska flyktingar till EU.

Men det vore ett totalt svek att göra så. Om det är någon grupp som plågas, jagas och dödas av Daesh fundamentalister så är det ju alla de moderata muslimerna! Daesh skulle applådera om vi stängde av flyktvägen för deras främsta offer och byte.

Rädda människor och medier vill även se starka ledare som visar handlingskraft. Vi kan räkna med att ledande politiker de kommande veckorna kommer att lansera förslag som tummar på rättsäkerheten och ytterligare ökar staternas massövervakning av befolkningen, i syfte att ge polisen verktyg att bekämpa terrorn. Då är det värt att påminna om att denna strategi inte har funkat alls hittills.

Trots att man inom EU i flera år har övervakat nästan all elektronisk kommunikation mellan oss privatpersoner, har polismyndigheterna inte kunnat identifiera och stoppa terrorattentat som det i Paris i höstas. Tvärtom så var de flesta gärningsmännen där redan kända av polisen, så de övervakades redan särskilt. Ändå kunde de planera och utföra sina attacker.

Det kommer tyvärr alltid att finnas öppna platser med folksamlingar, som terrorister kan angripa. Det finns ingen genväg, ingen superdator som kan överträffa vanligt manuellt polisarbete. Däremot behöver polisen få de resurser som krävs för att kunna spana på terrormisstänkta, och mer samarbete mellan poliser i olika länder.

Övervakningen är dock inte bara verkningslös mot terrorn, den har även en mörk baksida. Människor som övervakas ändrar sina levnadsmönster och begränsar sina liv - fastän de har rent mjöl i påsen. En studie i Tyskland efter att det så kallade datalagringsdirektivet hade införts, visade att människor inte längre vågar ringa sin läkare, äktenskapsrådgivare, psykolog eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras, kan läcka och kan användas mot dem. Sådana effekter av övervakningen kan leda till livshotande konsekvenser för t ex missbrukare och psykiskt sjuka, men det kommer nog aldrig att få uppmärksamhet på en löpsedel.

Terroristernas mål är att störta vårt öppna, sekulära och fria samhälle. De har kommit en bit på vägen, de har fått oss att sluta oss en del. Men de kommer inte att vinna om vi inte själva hjälper dem på traven.

Trotsa både extremisterna och övervakningspolitikerna genom att inte låta dem kuva dig. Gå till jobbet idag som vanligt. Res dit du hade tänkt resa. Träffa dina vänner och ha roligt över en bit mat. Klaga högljutt över någon makthavare, om du vill det. Ägna en tyst minut åt offren i Bryssel, och inse samtidigt hur värdefullt det är att du själv lever och faktiskt fortfarande har ett liv i ett fritt samhälle.

Björn Brändewall (L)

Nej, alla saker vi gör gynnar inte SD - men vissa gör det

I en text på SvD:s kultursida har Adam Svanell gjort ett litet test på 4 frågor, där han i en raljerande ton menar att vad man än gör så har man (enligt vissa kritiker) gjort sig skyldig till att gynna Sverigedemokraterna. Det är kanske menat att vara ironiskt, men det lilla allvar som finns i botten kan jag inte lämna oemotsagt.

Jag hör till de kritiker som länge hävdat att ledarskribenter, politiker och pöblar på (främst) vänsterkanten genom sitt agerande och dåliga debatterande ger Sverigedemokraterna mer makt och fler röster än partiet någonsin hade kunnat få av egen kraft. Jag hör alltså till de som Svanell raljerar mot, men jag känner mig inte direkt träffad av ”testet”. Svanells exempel är nämligen så tillrättalagda att han helt missar de poänger han försöker göra.

FRÅGA 1 jämför nedrivningen av SD:s tunnelbanereklam med att riva ner en handskriven lapp i sitt trapphus. Det håller inte. Att riva ner en betald reklamannons är att kränka yttrandefriheten och äganderätten. Att ta ner en sannolikt olaglig affischering i ett trapphus är att försvara äganderätten. (Vems uppdrag det är att ta ned olaglig affischering i ditt trapphus får du ta upp med din hyresvärd eller BRF.) Och det blir bara riksnyhet av att du rivit ner den om du filmar det tillsammans med en pöbel och sen sprider filmen på sociala medier.

FRÅGA 2 hävdar att om ett nyhetsprogram skulle rapportera om en studie som visar odelat positiva effekter med invandring, så har man ”köpt SD:s problemformulering” att invandrare måste bevisa att de är nyttiga för att få finnas här. Men nej, så är det inte alls. Att konstatera fakta är att konstatera fakta. Det är neutralt. Det är om man försöker motivera öppen invandringspolitik med att det är bra för samhället som man köpt problemformuleringen.

Jag delar ibland länkar som visar de positiva effekterna med migration, mest för att visa att SD:s politik helt enkelt inte hänger ihop, men jag brukar understryka att jag skulle försvara fri rörlighet även om det visade sig vara dåligt för t ex statskassan, helt enkelt för att fri rörlighet är en grundläggande rättighet. Och det borde du också göra.

FRÅGA 3 säger att du gör dig skyldig till censur om du inte delar en rasitiskt vinklad artikel från en opålitlig nyhetssajt. Svanell verkar inte veta vad censur betyder. Du har aldrig någon skyldighet att sprida någon annans dynga. Det får de göra själva. Så länge du inte aktivt hindrar dem från att uttrycka sin åsikt så är det ingen censur. Problemet med att många partier (inte alla) försökt ”tiga ihjäl” SD genom åren har handlat om att man inte bemött dem sakpolitiskt. Men uppmärksamhet har man gett dem, genom att högljutt ta avstånd från dem samtidigt som man sällan gått in på sakpolitik. (Kanske för att man själv inte haft så mycket att komma med vad gäller integrationspolitik. Kanske för att inte avslöja att vänsterns egna invandringspolitik ibland faktiskt är till förväxling lik SD:s.)

Det finns ingen bättre reklam för ett parti än bli ständigt omtalat utan att få sin politik synad. Jag inser att detta blogginlägg per automatik faller i den kategorin, och beklagar det. Men det känns viktigt att bemöta Svanells dumheter här så att folk förstår att det spelar VISST roll hur man beter sig. SD får INTE ökat väljarstöd vad vi än gör. Bara när vi gör vissa riktigt korkade saker som Svanell försöker ursäkta.

Nåväl. FRÅGA 4 hävdar till sist att oavsett vilket ämne en politiker väljer i en debatt mot en Sverigedemokrat, så har man gynnat dem på något sätt. Pratar man invandringspolitik har man ”låtit SD sätta agendan”. Gör man det inte har man ”gett SD monopol på invandringsfrågan”. I båda fallen får jag väl säga: ”det beror väl på vad man säger i debatten”. Debattera olika frågor med SD precis som du skulle göra med andra partier. Påpeka rasism, främlingsfientlighet och diskriminering när den dyker upp i förslagen, men ha inte det som ditt enda argument.

Och det vore dumt att bara debattera ett partis favoritfråga varje gång du möter dem. Debattera den frågan med andra partier också. Vore det inte himla fräscht att se en spänstig debatt om invandrings- och integrationspolitik, mellan två partier som INTE är SD? (När jag själv vill debattera dessa frågor brukar jag faktiskt inte rikta udden mot Sverigedemokraterna, utan mot Socialdemokraterna och LO. Det är S/LO som har lagt grunden för många av problemen vi har idag, och det är deras politik som måste förändras för att vi ska få till någon förändring.)

Så för att sammanfatta:

• Vifta inte bort kritiken att vissa SD-kritiska handlingar snarare hjälper dem. För det gör de. Mobbning och hets mot Sverigedemokrater stärker människors sympatier för den utsatte på precis samma sätt som när det riktas mot t ex tiggare.
• Bara för att SD påpekar att Sverige har integrationsproblem så är det inte din uppgift att förneka det. (Det vore att anpassa sig efter SD.) Erkänn de problem som finns, även om ditt parti råkar ha haft skuld i det, och föreslå lösningar. Det har vi i Folkpartiet gjort sedan långt innan någon ens trodde att SD skulle komma in i riksdagen, och det fortsätter vi att göra.
• Läs på om deras politik (och ditt eget partis innan du sätter dig på höga hästar) och bemöt dem sakligt, men lägg inte mer energi på dem än 13 % riksdagsresultat berättigar. Det finns andra partier också.
• För all del, påpeka när de inte har rumsrena åsikter. Men börja inte varenda mening med ”Ni är rasister” om du inte kan förklara varför.
• För all del, lyft fram att partiet har allt annat än rumsrena rötter, som gör att man bör ifrågasätta deras motiv. Men hymla i så fall inte med att Vänsterpartiet också har vidriga rötter. V har haft kanske något årtionde längre på sig att putsa på fasaden än SD har haft. Hur upputsad tror du att SD:s fasad kommer att vara om ytterligare ett årtionde?

"Fosterland" kan lära oss bekämpa rasismen från rötterna

Bild: SVT

Jag såg ikväll första delen av dokumentären/reportaget Fosterland, där Fredrik Önnevall reser i olika länder för att träffa personer som själva kallar sig nationalister. Att bättre förstå hur människor tänker, som väljer att ansluta sig till partier med nazistiska rötter, tror jag är viktigt för att kunna bekämpa främlingsfientligheten.

Önnevall träffar dottern till grekiska Gyllene Grynings grundare, som efter faderns fängslande har blivit en framtädande person i partiet. Hon säger att det är OK att han kallar henne rasist. Trots att hon säger att hon valt partiengagemanget snarare än ärvt det, så tog hon avstånd från Gyllene Gryning i tonåren. Hon umgicks mer med anarkister och kommunister. Men hon stöttes hon bort därifrån pga vem hennes far var. Ironiskt nog var det alltså vänsterkantens utfrysning och ovilja att se bortom hennes genetiska ursprung som drev henne till Gyllene Gryning.

Det är förstås hennes egen version av saken. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om den är sann. Även i Sverige har vi ju problem med att människor och politiker, framförallt på vänsterkanten, försöker bemöta intolerans med ännu mer intolerans. De lägger enorm energi på att ta avstånd från (eller rentav försöka tysta) främlingsfientliga, men inte på att bemöta dem i sak. Detta tror jag folk uppfattar som populism och handfallenhet (särskilt när de rödas egna invandringspolitik stundom är till förväxling lik hatobjektens) och det är en utveckling som jag har varnat bl a Socialdemokraterna för sedan åtminstone 2006. Det har nog drivit många människor till SD genom åren.

* * *

SD, ja. Fredrik Önnevall träffar även en kvinna som kandiderar till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, om än långt ner på listan. Hon får väl ses nästan mer som en sympatisör än en politiker. Hon beskriver en oro över vart samhället är på väg, men denna oro tycks vara grundad på så mycket okunskap.

Man kanske kan dra på smilbanden åt att hon tror att pesten kom ”med ett syfte”, att vi alltså skulle ha varit för många människor i Europa på 1300-talet. (Vi var kanske en femtedel så många människor som idag, innan pesten minskade folkmängden med 1/3.)

Men mer nutida problem hon ser är att invandrarkvinnor enligt henne föder hur många barn som helst, att Sverige ”inte har plats” och att vi inte har råd med invandring. Alla dessa tre åsikter är felaktiga.

• Antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan. Med utbildning och familjeplanering, och bistånd (som vi kan tacka migrationen för snarare än statsbudgeten) har barnadödligheten i tredje världen minskat kraftigt, och då behöver inte kvinnorna föda mer än knappt 2,5 barn var. Men det gemene fördomen bland svenskar är att de föder mer än det dubbla.

• Sverige har plats. Vi är ett av världens mest glest befolkade länder. Det är snarare ett problem för vår glesbygd att vi inte bor tillräckligt många på samma plats för att uppnå optimal infrastruktur och tillgång till samhällsfunktioner. (Två besläktade problem här är urbaniseringen och reglerna som hindrar utrikes födda från att få jobb, defintivt. Men plats har vi.)

• Sverige har råd. Vi är ett rikt land som har klarat oss igenom den ekonomiska krisen bäst av alla i EU – samtidigt som vi har tagit emot flest asylsökande per capita. Vi har det senaste årtiondet fått mer resurser till välfärden och infrastrukturen, fler i arbete, sänkt statsskuld, nästan halverad absolut fattigdom, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för.* (Och en liten parentes är att även utrikes födda är en nettointäkt för ekonomin.) Till stor del har vi ett lyckat alliansregerande att tacka för denna utveckling. Men kunskapen om detta hos folket är låg, inte minst då de rödgröna samt deras intresseorganisationer lagt enorma resurser på att svartmåla Sveriges utveckling.

* * *

Jag avundas inte Önnevalls utmaning i att göra de här reportagen. Att få fram en nyanserad men samtidigt inte okritisk bild när man möter människor med så olika uppfattningar. Jag hoppas att folk kan dra lärdomar när de ser hur folk hamnar i, eller känner sig drivna till, främlingsfientliga partier. Och att man använder denna kunskap för att vända på utvecklingen.

• Bemöt inte hat med hat. Det är provocerande att möta riktigt extrema åsikter om människovärde, men utfrysningstaktiken funkade inte för tio år sedan, och den funkar ännu mindre idag. Politiker behöver bemöta främlingfientligas kritik med sakargument och sakpolitik. Och i de fall där man själv saknar något sådant så får man skaffa det!

• Sprid kunskap – inte myter. Nöj dig inte med ett lyssna på bra retorik utan substans – oavsett politisk färg. Ta reda på vad som faktiskt gäller om utvecklingen i Sverige och världen, och fyll igen kunskapsluckorna hos de som baserar sin främlingsfientlighet på dessa fördomar. Då blir både de och du bättre på att genomskåda svartmålning, oavsett om den kommer ifrån Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna eller någon annan.

---

*) Om du vill ha källor till alla mina påståenden om allianssveriges förträfflighet så har jag ett antal länkar här.

Mitt tal på manifestationen idag

Jag har nog aldrig deltagit i ett så långt demonstrationståg förr. Enorm uppslutning!

Det är en ära för mig som liberal att få stå här idag och tala om det jag tror mest på: ALLA människors LIKA värde!

För alla är vi människor med lika värde, oavsätt vart vi kommer ifrån, vilken hudfärg vi har, om vi är man eller kvinna, ung eller gammal, sjuk eller frisk!
Alla är vi människor med samma ursprung, vilket modern forskning kan bevisa idag.

Forskning visar även att vi blir bättre på att lösa problem om vi är i blandade grupper. Det annorlunda kan störa och irritera - men det är också därför det behövs. Om en grupp är för likartad, så arbetar de visserligen smidigt och bekvämt, men drabbas lätt av grupptänk - ingen kommer med invändningar, ingen utforskar alternativ, oliktänkande vågar inte säga sin mening, och man försöker bara bekräfta de egna perspektiven. Då är det inte konstigt att det i sådana miljöer har kunnat uppstå sjuka idéer som de om rasism och nazism, eller nationalsocialism.

Rasism är nonsens. Vi hör alla till samma ras, och vi blandar oss hela tiden. Vi människor har alltid rest runt och sökt nya platser. Det är genom resandet över gränser mellan olika nationer, kulturer och synsätt som vi kan och har berikat oss med kunskap.

Adolf Hitler fattade inte detta. Han ledde Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet med en tro på nationen som grund för folkets samhörighet och förvirrad renodling av de påhittade raserna. Men samhällen byggs inte av nationer; samhällen byggs av enskilda människor, som får röra sig och blanda sig fritt.

Ställ dig själv en fråga, nästa gång någon pratar om reglerad invandring. Ställ dig frågan varför gränserna ska vara just nationella. Varför inte sätta upp gränser mellan regioner i landet, eller mellan kommuner? Ska vi kalmarpolitiker sitta och säga bu eller bä när någon vill komma hit från Färjestaden och jobba?

Nej, det ska vi inte. För att samhällen som sätter upp gränser och slutar blanda sig, förfaller. Det var med sådana politiska beslut som Kina från 1400-talet gick ner sig totalt, från världens supermakt, till ett av världens fattigaste länder. Vi behöver ett ständigt blodomlopp av nya idéer och kulturintryck i samhället för att utvecklas.

Vi lever nu i globaliseringens tid. Det är bra. Globaliseringen är nämligen nationalsocialismens raka motsats - ett utsuddandet av nationsgränserna och en global marknadsplats med den kapitalism som Hitler så djupt hatade, där det inte spelar någon roll hur du ser ut, utan vilka nya idéer du har att tillföra.

Detta lyfter människor ur fattigdom. När jag föddes befann sig hälften av världens befolkning i u-länder i extrem fattigdom. De kunde inte få mat för dagen. Med global handel så har det idag minskat till en fjärdedel. Det har aldrig skett något liknande i världshistorien. Vi ska vara väldigt glada att nationalsocialismen inte gick segrande ut ur andra världskriget.

Som svenska medborgare bör vi komma ihåg att det är bara 40 år sen vi slöt gränserna för folk som ville arbeta här, vi lät i princip bara lät flyktingar komma hit. Nu är gränserna öppnare igen men hur bemöter vi dem som kommer hit? Ärligt, hur möter vi dem som kommer hit?
Är vi bara välmenande, eller är vi även nedvärderande, när vi tror att den som jobbade som kirurg i ett annat land inte kan jobba på ett svenskt sjukhus, utan får köra taxi istället? Vi skapar en grogrund för farligt grupptänk när vi sätter upp specifika krav för att få jobba på en svensk arbetsplats, och inbillar oss att vi svenskar alltid redan har de bästa lösningarna. Som sagt: grupper är bättre på att lösa problem om de är blandade.

Det är inte här på Larmtorget som vi besegrar rasismen och främlingsfientligheten. Kampen för ett tolerant samhälle för var och en av er ni går hem och åter till era dagliga möten i vardagen. När ni säger ifrån när ni hör fördomar i fikarummet, eller vid släktmiddagen. När ni ger en utländsk arbetssökande en chans att visa vad hen går för på ditt jobb. Eller när du helt enkelt stiger utanför din komfortzon och umgås, bara umgås, med människor med en helt annan bakgrund än din egen.

Minnesdag för nazismens och kommunismens offer

Idag är det internationell minnesdag för alla som fallit offer för nazismen och kommunismen. När jag tänker tillbaka på min skolgång och vad för historiska filmer och dokumentärer som gått på teve under min uppväxt, är det slående hur mycket mindre information jag fick om kommunismens illdåd, fastän den har betydligt fler människoliv på sitt samvete än nazismen, eller för den del samtliga krig under 1900-talet, och fortsätter döda. Utan mitt politiska intresse hade jag nog varit mycket okunnig om detta än idag.

Jag är tyvärr inte ensam om det. Ungdomars kunskap om kommunismens brott beskrivs som obefintlig. Det är oroande. Alla totalitära ideologier måste uppmärksammas, för varje ny generation, för att vi inte ska vara dömda att upprepa dessa hemskheter igen. Den ekonomiska krisen i Europa visar hur snabbt onda politiska krafter kan få medvind igen.

Vår demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) skriver om detta idag i DN:

Under mina skolår och senare i politiken kan jag vittna om att det inte finns någon starkare historielektion än att uppleva historien direkt från ett ögonvittne.

Jag har därför som demokratiminister gett Forum för Levande Historia i uppdrag att samla ögonvittnens berättelser om brott mot mänskligheten under både Förintelsen och kommunistiska regimer.

Berättelserna i sig skapar engagemang som pedagogiskt kan omsättas i insikter om vår gemensamma historia och användas i skolor för att öka kunskapen. Därmed kan vi också fördjupa kunskapen om intolerans, dess orsaker och effekter, men också förstärka demokratin.

Läs hela!

Oslo, SD och fördomar

Jag har knappt kunnat ta till mig det som hänt, känslomäsigt, men det har tydligen andra. Det hade inte hunnit gå en timme efter de chockerande explosionerna i Oslo, förrän SD-riksdagsmannen Thoralf Alfsson hade hunnit blogga där han självsäkert utgick ifrån att muslimer låg bakom attentaten. Bland annat skrev han: ”Hur stor är sannolikheten att någon annan än muslimska terrorister ligger bakom bombdådet?”

Sannolikheten? Tja, enligt Europol så begicks det 249 terrordåd inom EU i fjol. Av dessa var det tre (3) som begåtts av islamistiska terrorister. Det var betydligt vanligare att vi drabbades av terrordåd från rasistiska rörelser eller extremister på vänsterkanten.

Notera här att Alfsson skrev ”muslimska terrorister”, inte det mer korrekta ”islamistiska terrorister”. Det är förstås för att han har en agenda att försöka klumpa ihop en utspridd religion med en våldsbenägen, extremistisk politisk rörelse. Men det är en lika vansinnig jämförelse som att klumpa ihop fromma, kristna kyrkobesökare med… ja, mannen som nu har anhållits för terrordåden i Oslo. (2, 3)

För nu vet vi ju lite mer, och den 32-årige man som anhållits beskrivs i skrivande stund av polisen som en etnisk norsk, kristen fundamentalist med kopplingar till högerextremism. En man som sägs ha attackerat norska Arbeiderpartiet för att protestera mot muslimer. Längre ifrån Alfssons spådom kan man inte komma. Men terrorattentaten är förstås en precis lika stor tragedi för det!

Detta visar hur fel det kan slå om man försöker utnyttja okunskap och tragedier för att vinna politiska poäng och sprida hat. Fördomar som de som Sverigedemokraterna genom Alfsson piskar upp, är sannolikt precis det som fick mannen att begå attentaten. Vad kan vi lära oss av detta?

Björn A-Ö: Xenofobi

Xenofobi är rädsla för det som är annorlunda, främlingsfientlighet. Det är en farlig och destruktiv kraft. I Sverige tar främlingsfientliga krafter avstamp i den misslyckade integration som vi haft under många år, bl a arvet efter Mona Sahlin (S).

Sverigedemokraterna pratar mycket om vår misslyckade integrationspolitik, men det gör de för att de är emot invandrare. Nu heter det att "invandrare lever på bidrag". När de inte gör det så heter det "invandrarna kommer och tar våra jobb". Damned if you do, damned if you don't.

Folkpartiet liberalerna pratar också mycket om den misslyckade invandringspolitiken, men av motsatt anledning: för att vi vill göra den bättre! Vi vill att invandrare ska komma till Sverige och bli en del av samhället. Att den som vill komma hit och göra rätt för sig ska få chansen. Här har integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) gjort ett stort arbete, som vi kommer att börja få se resultatet av inom några år.

Jag önskar att fler partier vågade tala om integrationspolitiken. Det har blivit tabubelagt, eftersom alla tävlar om att vara den som håller med Sverigedemokraterna minst. Då vågar de inte ens erkänna att det finns något fel.

Denna utfrysing, och ovilja att ta debatten (till skillnad från t ex här och här), har ytterst gynnat Sverigedemokraterna, som lever på sin underdog-stämpel. Jag tror att vi på valnatten kommer att se att de kommer in i riksdagen med mycket högre procentandel än opinionsundersökningarna visar. Detta är en utveckling som jag varnade för redan efter det förra valet. Jag önskar att de andra partierna, i synnerhet de röda, hade lyssnat.

Don't confuse the loudest with the majority!

Lästips: Dilsa Demirbag Sten (för övrigt styrelseledamot i vårt kära Linnéuniversitet) skriver klockrent om hur svenska politiker och media låter en minoritet av islamistiska fundamentalister få göra sig till talesmän för alla vanliga muslimer. En nidbild som fränglingsfientliga krafter förstås inte är sena att utnyttja.

Fortfarande är anhängare av islamistiska organisationer och rörelser en minoritet bland muslimer i Europa. Men de har fått tolkningsföreträdet för muslimer i det politiska och offentliga rummet. Hur kommer det sig?

Sekulära, kulturella och ateistiska muslimer är helt enkelt inte tillräckligt intresserade av religion. De flesta muslimer är lika sekulära som alla andra svenskar. Vilka svenskar organiserar sig kring kristendomen och låter religionen diktera livets alla delar? Få orkar eller vill vara muslimer eller kristna på heltid. Vi är också föräldrar, grannar, journalister, entreprenörer, fjärilssamlare, hyresgäster och feminister.

Därför hade islamisterna varit föga framgångsrika om det inte varit för hur väl mottagna de har blivit av medierna, politikerna och det kulturella etablissemanget.

Läs hela

Majoriteten förtrycker minoriteten i Schweiz

Schweiz, med sina folkomröstningar om allt, har nu röstat för att förbjuda byggandet av minareter (muslimska bönetorn). Detta är inte bara en obehaglig fläkt av främlingsfientlighet. Det visar även med all tydlighet varför folkomröstningar oftast är dåligt för demokratin. Som kloke Jacob Lundberg uttrycker det:

Bara för att 57 procent har röstat för att inskränka den privata äganderätten betyder det inte att det är rätt.

Precis. Det finns rättigheter som är okränkbara. Men med Schweizisk logik kan två vargar och ett lamm ha en omröstning om vad man ska äta till lunch. För majoriteten har ju alltid rätt. Eller?

Modellen vi har i Sverige, och i större delen av den demokratiska världen, heter istället representativ demokrati. Folket röstar fram representanter, i folkmun kallat ”politikerna”, som sätter sig in i frågorna på djupet och ser till helheten så att vi får ett rimligt samhälle för alla, där grundläggande rättigheter respekteras. Framförallt kan vi sedan ställa dem till svars för politiken de fört. Det kan man inte med folkomröstningar; det är inflytande utan ansvar.

Budkaveln går

Basse har givit mig en trevlig (men lite kort?) budkavel mot rasism och främlingsfientlighet:

Skickar vidare den till Christopher Dywik, Nina Åkesson Nylander, Bawar Ismail, Emma Majanen och Per Pettersson!

Do you remember love?

Jag ska göra ytterligare lite reklam för den där sista Zaremba-artikeln. I slutet lyfter han fram en personlig anekdot som nästan fyller mina ögon med tårar.

Det hände sig på Nora marknad häromåret att en kolonn unga män med rakade skallar plöjde sin väg fram till ett stånd där några utlänningar höll till. Det berättas att ingen polis fanns på plats, att ingen visste vad man skulle ta sig till, nävarna var redan i luften, blickar bortvända i vanmakt, då det plötsligt hördes sång. Den steg från ingenstans, tycktes det, en sopran, hög och mäktig. Det blev allt tystare, folkmassan tätnade, bara sången hördes. Det berättas att angriparna kom av sig, började se sig osäkert omkring och retirera mot utgången. Och att rösten följde efter dem i mörkret och de lämnade marknaden.

Sedelärande nog var det psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” som så effektivt drev bort den nationella stormtruppen. En av dessa psalmer som enligt diskrimineringsombudsmannen är olämpliga vid skolavslutningar, då de kan verka ”uteslutande” för invandrare.

Jag lyckas identifiera rösten. Den tillhörde Maria Langefors, pastor i Missionskyrkan och utbildad sångerska. ”Jag drog på för fullt, à la Nilsson”, minns Langefors. Varför försökte du inte med ”We shall overcome”?

”Allt gick så fort, jag tog det jag hade närmast hjärtat.”

Vi som har sett 80-talets bästa (?) animé Macross: Do You Remember Love? vet förstås redan att en vacker sång kan stoppa inte bara skinnskallar på en marknad, utan även intergalaktiska krig:

(Om du är sådär petig och vill fatta vad det är de säger så kan du kolla här, men den är inte lika lång eller har lika bra bild/ljud.)

Lik i garderoben

”Alltid” är ett ord som förpliktar, om man vill hålla sig till sanningen. Kommunalrådet Johan Persson (s) försvarar Nasim Maliks (s) agerande under och efter den omtalade ”freds”demonstrationen och sätter sig på riktigt höga hästar:

Socialdemokraterna har alltid tagit avstånd från alla typer av rasism, nazism och terrorism.

• Alltid? Jojo, jag vill dra mig till minnes historielektioner om hur Per Albin Hanssons (s) regering* under andra världskriget upplät svenska järnvägar för att låta Nazityskland frakta sina soldater till Finland. Men det är kanske Perssons definition av ”ta avstånd”. 
• Socialdemokraternas bildningsförbund och dess studentförbund har vid upprepade tillfällen bjudit in försvarare av terrordåd och andra mörka krafter som talare till sina seminarier. Avståndet bara ökar.
• Den historiskt mer bevandrade än jag kan säkert hitta fler exempel.

Thoralf Alfsson (sd), som startade diskussionen, kontrar emellertid genom att parafrasera:

Vi Sverigedemokrater har alltid tagit avstånd från rasism, nazism och terror!

…jag tror jag slutar där.

---

*) Jo tack, jag vet att den där regeringen innehöll på tok för många partier.

SSU skyller sina egna brister på regeringen

Igår gjorde SSU:are ett skolbesök i Kalmar, och fick därmed en halvsida i Östran där Jytte Guteland får tala fritt. Guteland beskriver hur hon imponeras av sitt besök på skolan CIS, och önskar att alla skolor vore så bra. Hon berömde även att SSU fick komma in på skolan och tala, för det får man inte på alla skolor. Det var kanske ingen som hade berättat för henne att skolan hon berömde är en friskola – som alltså sannolikt inte hade fått finnas, om SSU:s skolpolitik hade varit lag i Sverige.

Det finns många frågor som en granskande journalist hade kunnat ställa till Jytte Guteland med anledning av hennes uttalanden. Till exempel:

• Exakt hur ”ställer regeringen grupper mot varandra”? Och på vilket sätt gör inte SSU just detta när de alltid ställer höginkomsttagare och låginkomsttagare, stora företag och små företag, svenska arbetare och utländska arbetare, mot varandra varenda gång de ska hitta på något elakt om regeringen? Det är lätt att försöka skylla främlingsfientliga strömningar och många invandrares utanförskap på den sittande regeringen. Men då måste SSU först blunda både för att utanförskapet fanns där redan när alliansen tillträdde - arvet efter Mona Sahlins tid som integrationsminister - och att utanförskapet sedan dess har minskat.
  
  Själv har jag svårt att se det främlingsfientliga i att alliansen vill öppna upp gränserna för arbetskraftsinvandring, men sossarna kan säkert förklara det toleranta och solidariska i att de själva håller samma gränser stängda.
  
  
• Visst kan man klaga på de långa bostadsköerna i landet. Det är ett stort planekonomiskt problem som kan ta många år att åtgärda. Men fanns inte de där köerna redan där när sossarna styrde? Och hur ser SSU på sitt moderpartis roll i krisen, då sossarna är ansvariga för de hyresregleringar som gör det olönsamt att bygga billiga bostäder och gör att folk i de finaste Stockholmsområdena kan lägga en mycket lägre andel av sin inkomst på boendet än låg- och medelinkomsttagarna i förorterna.
  
  
• När Guteland skyller ungdomars bostadsbrist på att ”det är inte många ungdomar som får (arbete) idag”, baserar hon då det på Mona Sahlins flitigt upprepade lögn att ungdomsarbetslösheten tredubblats? För hon kan inte ha kollat på AMS officiella statistik, som konstaterar att arbetslösheten fortfarande sjunker - konjunkturmattningen till trots - och att alliansens jobbgaranti för ungdomar har haft stor effekt. Varför applåderar inte Guteland detta, när hon tycker att det är så viktigt att ungdomar kommer in på arbetsmarknaden?

Sverigedemokraterna är inte höger, de är vänster

Media och vänsterdebattörer beskriver ofta främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna som ”högerextrema”. Jag anser att det är struntprat. Sverigedemokraterna är inte höger för fem öre, de bedriver en vänsterkonservativ politik.

Höger-vänster är en ekonomisk skala. Att vara höger är att vara för minskat statligt förmynderi, att vara för en fri marknad med öppna gränser och fri förflyttning av varor, tjänster och människor. Politik som underlättar för både in- och utvandring. Raka motsatsen till statligt detaljstyrande som ”stoppa invandringen”.

Detta bekräftas ytterligare av att det är inte är någon sosse, utan liberalen Erik Ullenhag (fp), som ska debattera mot sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på TV8 ikväll. Sossarna tackade nej till att medverka. Jag förstår att de inte tar debatten – de har ju knappast någon human invandringspolitik på meritlistan.

---

Varför beskrivs ändå främlingsfientliga som höger? Svar: på grund av det ”konservativa” inslaget.

1800-talshögern blev störtad för att den inte ville släppa ifrån sig den politiska makten. De ville behålla den, så de formade sin identitet i att vilja behålla både det ena och det andra, som kristendom och kärnfamiljen. Vips! så var konservatismen född, och förknippad med höger – inte för att den var höger i sig, utan för att högern var de första som identifierade sig med den.

Några årtionden senare körde Adolf Hitler med samma nostalgiska trams för att få en ursäkt att döda judar och homosexuella. Hitler förstatligade Tysklands industrier och ökade kraftigt det statliga inflytandet, vilket var tydlig vänsterpolitik. Men på grund av de konservativa inslagen så beskrivs han ändå idag som ”extrem höger”.

Sedan dess beskrivs främlingsfientlighet slarvigt som ”högerextremt”.

Detta är alltså fel!

Socialdemokraterna driver en restriktiv asylpolitik. Vänsterpartiet gör det inte.
Moderaterna driver en restriktiv asylpolitik. Folkpartiet gör det inte.

Främlingsfientlighet har inget att göra med vänster eller höger.
Främlingsfientlighet har att göra med konservatism,
men
alla konservativa är inte främlingsfientliga.
Sverigedemokraterna drömmer sig tillbaka till ett nostalgiskt folkhems-Sverige där blattar och homosexuella var förpassade till samhällets perifori. Ur syn, ur sinne.
Kristdemokraterna däremot, är ett konservativt parti som präglas av ett enormt engagemang för flyktingar och diktaturoffer i andra länder och kulturer.

Där ser man hur omöjligt det är att dra alla över en kam!

Tre sorters ljusspridare har besökt mig idag

Svunna tiders ljusspridare
För en stund sen gick jag i ett fackeltåg till minne av kristallnatten. Jag minns när vi fick besök i skolan av en gubbe som hade överlevt förintelsen. När han visade ”serienumret” de hade tatuerat in på hans underarm blev han historia plötsligt extra påtaglig och obehaglig. Svårare att hålla på avstånd, liksom.

Men det var för tio år sen, och de som verkligen var med om nazismens illdåd börjar bli rejält gamla nu. Så det blir allt färre folk som kan berätta från egna erfarenheter och hålla de viktiga minnena vid liv. Därför får vi själva lägga manken till för att aldrig glömma.

(Låt oss inte heller glömma de som försmäktade i Sovjetiska koncentrationsläger som Gulag. Eller de som inte överlevde kulturrevolutionen i Kina. Eller de tusentals oliktänkande som Lenin lät mörda, innan han blev upphängd som idolporträtt på vänsterpartiets kansli. Detta är vad vi får, när vi inte kan tolerera och respektera människors olikheter och fria vilja.)

Nutidens ljusspridare
I morse konstaterade jag att det var den 9 november och att kommunen hängt upp julbelysningen över gatorna. Redan??

Visst, jag uppskattar den stundande kommersen och alla arbetstillfällen som vår konsumtion kommer att skapa i fjärran länder. Allt kapital som vi västerlänningar kommer att ösa in i länderna som sytt ihop julklapps-skorna, svetsat ihop hembio-anläggningen osv. Ett bra slag för den globala fattigdomsbekämpningen.

Men ändå. Julen är i princip bara den sista veckan på året. Kan de inte vänta med belysningen tills det är december, åtminstone?

Kommande tiders ljusspridare
Flera personer har frågat mig, just den senaste veckan, om jag tänker kandidera till kalmarbygdens Lucia i år igen. Kul att de frågar, men nej, det tänker jag inte. Jag vill inte bli tjatig.

Jag överlåter åt efterkommande killar att försöka sprida ljus, bryta tabun och luckra upp könsroller. (Detta är min utmaning till er, killar!) Så kanske vi en vacker dag får en manlig Lucia i Kalmar. Det borde ju inte vara så konstigt, egentligen. Kvinnliga tomtar är det ju ingen som höjer ögonbrynen åt idag, t ex.

Vems fel är främlingsfientligheten? (Uncut edition)

Röde Kenneth Jonsgården har anklagat Folkpartiet för främlingsfientlig politik. Han är förstås ute och cyklar – i glashus, rentav. Jag kortade ned mitt svar i Östra Småland i lördags, men här kommer den oklippta versionen.

Kenneth Jonsgården visar brist på självinsikt när han skyller Sverigedemokraternas valframgångar på Folkpartiet. Med självkritik skulle han våga erkänna att det till stor del är socialdemokratisk politik och oförmåga att opinionsbilda som bäddat för de främlingsfientliga strömningar som sveper över Sverige idag. Folkpartiet är ett av få partier som vågat ta debatten.

Den som, liksom jag, är oroad över Sverigedemokraternas framgångar bör fråga sig vad det är som givit dem grogrund i den svenska politiken. Det ena är det utanförskap som många invandrare lever i. Det andra är avsaknaden av debatt, och därmed att åsikter inte blir granskade inför medborgarna.

1. Socialdemokraterna har drivit en misslyckad integrationspolitik som försatt många invandrare i arbetslöshet, bidragsberoende och etniskt baserat utanförskap. Dessa sociala klyftor har blivit en grogrund för generaliserande fördomar mot invandrare. Det har funnits kritik mot den drivna politiken även i de socialdemokratiska leden, men uppenbarligen inte hos Kenneth Jonsgården.

Medan Folkpartiet lagt förslag efter förslag på hur man ska frigöra initiativkraften och återupprätta invandrarnas status i samhället, ägnar sig Jonsgården åt att kalla fp-politiken för främlingsfientlig. Det faller förstås på sin egen orimlighet, för hur kan det parti som är mest positivt till invandring och flyktingmottagande vara främlingsfientligt? Jag utmanar Jonsgården att motivera vad det är i Folkpartiets punktprogram för integration som han finner främlingsfientligt!

Jonsgården verkar inte ha märkt det, men invandrarna själva gillar Folkpartiets politik. SVT:s vallokalsundersökning visade att Folkpartiet får större stöd från väljare uppvuxna i ett utomnordiskt land, medan Socialdemokraternas stöd i denna grupp sjunkit enormt på senare år.

2. När de flesta partierna inte vågat ta debatten med främlingsfientliga partier, har de sistnämnda fått en gräddfil in i maktens korridorer. De har varit i stort sett de enda som inte fått sina åsikter ordentligt granskade. Trots att de företräder åsikter och påståenden som i allra högsta grad inte skulle få stå oemotsagda. Jag har bemött dem, och jag har rest runt på skolor i länet hela hösten för att ta debatter och slå vakt om demokratin.

Det har funnits tillfällen att säga emot såväl Jimmie Åkesson som Sten Andersson och Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard. Lars Leijonborg tog debatterna. Göran Persson gjorde det inte, däremot såg hans regering till att utvisa apatiska flyktingbarn på svaga grunder, och fortsatte därmed att legitimera en inhuman flyktingpolitik inför svenska folket. Även här har alltså socialdemokraterna ett stort ansvar.

Alla pratar nu om att det inte funkat att tiga ihjäl Sverigedemokraterna. Folkpartiet har försökt säga detta i åratal.

Men nu har vi en verklighet där Sverigedemokraterna får 10 % av rösterna i provvalet på vissa gymnasieskolor. År 2010 kommer dessa sympatisörer att vara röstberättigade. Detta, om något, borde socialdemokraterna reflektera över när de utvärderar sin politik.

Björn Brändewall
Folkpartiet liberalerna, Kalmar