26 augusti 2010
Björn A-Ö: Piratpartiet
De etablerade partierna hade inte greppat den nya tekniken, hur den vände uppochner på hundratals års gamla föreställningar om ägande och rättigheter. Eller, de krafter i partierna som faktiskt hade koll fick inget gehör hos de egna, för det bedömdes väl inte vara någon bred väljarfråga. :( En generationsklyfta tycks också ha spelat stor roll när den personliga integriteten började väga allt lättare hos liberaler som historiskt sett med kraft försvarat den.
Enter Piratpartiet. Ett parti som lyfte upp dessa frågor högst på dagordningen. Inte ett parti som nödvändigtvis presenterade några nya lösningar på de problem som vi ställts inför, men likväl ett parti om pratade om problemen. På samma sätt som Miljöpartiet i sin barndom fick partierna att börja prata om miljöfrågor, även om de själva inte presenterade några särskilt bra lösningar.
Det var tillräckligt för att få ett piratmandat i Europaparlamentsvalet i fjol. Hur många av dessa som var missnöjesröster låter jag vara osagt, men det senaste opinionsmätningarna bekräftar väl hur väljarna är mer redo att ”markera mot de stora partierna” när det inte är ett ”riktigt” val utan ”bara” till Europaparlamentet.
Men hur som helst. Piratpartiet satte press på de andra partierna. De visade att väljarna hade ett alternativ, de utsatte de andra partierna för konkurrens.
Resultatet blev bättre partier. Från min egen horisont blev det lättare att lyfta upp integritets- och upphovsrättsfrågorna inom Folkpartiet. På partiets senaste landsmöte fick vi igenom kravet att, som första riksdagsparti(?), kräva en grundläggande parlamentarisk utredning om upphovsrättens förändrade förutsättningar i det digitala samhället. Uppropet mot datalagringsdirektivet kryllar av riksdagskandidater från Folkpartiet. Partiledare Jan Björklund har uttryckt sin respekt för att kandidater som går till val på en egen linje och blir invalda, ska få driva vidare den linjen i riksdagssamarbetet. Mobbningen i FRA-debatten känns fjärran.
Därmed bekräftades ännu en gång två liberala teser. Dels att på en fri marknad, så länge som det finns efterfrågan, så kommer det alltid att dyka upp någon som tillgodoser det behovet. Dels att konkurrens leder till högre kvalitet.
Tycker jag att Piratpartiet har en plats i riksdagen, då? Både ja och nej. Å ena sidan så är kampen långtifrån vunnen; det behövs fortfarande sättas press på riksdagspartierna. Å andra sidan är Piratpartiet ett enfrågeparti, och som väljare köper jag inte idén att rösta på någon som lovar göra en enda sak, och sedan är villig att kompromissa bort allt annat för att uppnå detta mål. Ingen fråga är så viktig att alla andra frågor kan offras i dess namn. Kommer våra barn att genomgå en skola som präglas av framsynt liberalism, förtryckande kommunism eller stelbent konservatism? Kommer Sverige att vara en fristad för flyktingar, eller kommer gränserna att stängas? Kommer vi att överge de afghanska kvinnorna och lämna dem i talibanernas fruktansvärda våld? Ingen som vet.
Därför tycker jag inte att man ska välja bort alla andra frågor genom att rösta på PP. Särskilt inte som det är fullt möjligt att både äta kakan och ha den kvar. Kandidater som undertecknad prioriterar integritetsfrågorna OCH har en ideologisk ryggrad i andra frågor. På valdagen bestämmer du med ditt kryss.
09 juni 2010
Internet påverkar makthavarna: valkompassen blir lite bättre
Jag noterar att TT Spektras valkompass, som jag tidigare kritiserat, har förbättrats lite. Jag skrev ett mail till dem som sammanfattade min kritik och fick sedan svar av Stig-Björn Ljunggren.
De tycks ha uppmärksammat den synpunkt som jag (och säkert många andra) framfört, om att buggningsfrågan inte täcker in integritetsdebatten särskilt väl, och ersatt den med en FRA-fråga.
Precis som ledarbloggen analyserar, så är denna debatt ett exempel på just det som jag tycker gör Internet till ett så fantastiskt verktyg för frihet och demokrati, och därmed en oundgänglig del i en liberal värld:
- Kritiken kan spridas blixtsnabbt mellan människor som delar ett intresse, men annars aldrig hade träffats eller ens hört talas om varandra.
- Ingen kan göra allting. Men alltid finns det någon som gör något. Jag hade inte tid att göra ett eget test med vettigare viktning, men det hade Mikael Nilsson (PP), som i sin tur tog hjälp av det facit som hade klurats ut av Kunriri. Rekommenderas!
Fria människor hittar lösningar, eller hur? :)
Nu återstår att se om stortidningarna tar upp kampen om att skapa den bästa valkompassen, vilket i så fall bekräftar en annan liberal grundtes: att konkurrens leder till högre kvalitet för konsumenterna, i detta fall väljarna!
21 maj 2010
Det här är ingen kompass – det är en karta över det förgångna!
Valkompassen gör anspråk på att visa ”vilket politiskt parti du sympatiserar mest med”. Men egentligen visar den på sin höjd bara ”vilken politisk kompromiss från de senaste åren du sympatiserar mest med”. Visst har partierna närmat sig varandra, men den här kompassen bara förstärker likformigheten ytterligare.
Tommy Möller, en av männen bakom testet, berättar nämligen att de i de fall där partierna har kompromissat inom det egna blocket, så har kompromissens resultat, snarare än partiets faktiska åsikt, givit poäng i resultatet. T ex så har Centern klassats som kärnkraftsvänligt, eftersom de ställt upp på en allians-kompromiss om att inte avveckla kärnkraften under denna mandatperiod. Men alla vet ju att om Centern fick egen majoritet i riksdagen efter valet så skulle kärnkraften ligga risigt till. Medan en riksdagsmajoritet för Folkpartiet skulle innebära att kärnkraften fick utvecklas istället för att avvecklas.
Som sagt, kompromissen gäller för denna mandatperiod. Vad som händer efter valet beror helt och hållet på hur folk röstar. Men det kanske inte är ett så viktigt samband att förmedla i en valkompass… (OBS sarkasm!)
En sådan här betygsättning signalerar till väljarna att det inte spelar den minsta roll vilket parti man röstar på, så länge man håller sig inom blocket. Att den nuvarande blocksammansättningen avgör politiken både idag och i framtiden. Att det inte spelar roll för t ex familjepolitiken om det är FP eller KD som får 90 % av rösterna. Det blir en bekräftelse på var partierna står och stampar idag. Inte vilka språng som är möjliga i framtiden, vart partierna vill ta oss efter valet om vi ger just dem vårt förtroende.
En kompass ska peka ut en riktning. Den här valkompassen fungerar mer som en karta, eller möjligen en historiebok, eftersom den bara rapporterar status quo (och knappt ens det).
Valkompassen är inte bara en kul grej – den påverkar hur människor röstar. Den borde rättas till omgående, innan den gör mer skada! För att summera, och slänga in några egna önskemål:
- Rapportera partiernas åsikter, inte resultatet av kompromisser med andra partier.
- Lägg in en fråga om massövervakning, inte bara om buggning. (Jag är emot massövervakning men kan under vissa förutsättningar acceptera buggning, som ju handlar om enskilda misstänkta, och jag tycker att integritetsfrågan förtjänar bättre än att klumpas ihop på det sättet.)
- Fixa snedvridningen som gjort det omöjligt att få Socialdemokraterna eller Piratpartiet som första parti.
- Ge minuspoäng när man anger en åsikt som går mot ett parti, inte bara pluspoäng när man håller med. (Detta kan vara relaterat till punkten ovan.)
17 april 2010
Jag skriver på väljarkontrakt mot datalagringsdirektivet
Väljarkontraktet tar begreppet ”vallöfte” ett steg längre. Detta är ett handslag mellan mig som kandidat och den som personkryssar mig. Det väger tyngre än någon eventuell partilinje., säger Björn Brändewall.
Efter valet kommer det avgöras i riksdagen om EU:s datalagringsdirektiv ska införas i Sverige. Genom väljarkontraktet hoppas man stoppa införandet genom att få in så många riksdagskandidater som möjligt som lovar att rösta nej.
Förre justitieministern Thomas Bodström (S) var pådrivande för att införa datalagringsdirektivet som lag i Sverige, men har sedan det misslyckats gått omvägen via EU istället. Införs direktivet i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet kommer att lagras. Myndigheter kommer kunna veta vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de kommunicerande befann sig, och vilken typ av kommunikation som användes.
Jag anser att varken staten eller EU har rätt att snoka i människors samtal och mail med varandra. Det är som om de skulle få sprätta upp och läsa varenda brev som vi skickar till varandra, eller placera en sändare som spårar varenda bil på vägarna. Men övervakningssamhällen skapar inte trygghet, utan rädsla bland människor.
Nejtilldatalagring.se och väljarkontraktet är skapat av riksdagskandidaten Mathias Sundin och riksdagsledamoten Camilla Lindberg, båda (FP), för att stoppa införandet av ytterligare en FRA-lagsliknande lagstiftning i Sverige. Initiativet har funnits i en månad och har uppmärksammats i Svenska Dagbladet. Listan över kandidater som skrivit under domineras för närvarande av piratpartister och folkpartister. Ingen från det rödgröna blocket har skrivit under.
30 maj 2009
Kampanj på marknader

Nyss hemkommen från en hektisk kampanjdag. Förmiddagen ägnades åt att hjälpa Fp att hålla bokbord vid Vimmerby marknad, och på eftermiddagen var jag i Oskarshamn som också hade marknad och annat ståhej (t ex Darin-som-vissa-inte-gillar). Våra orangea ballonger och euro-godispengar går åt som smör i solsken!
Piratpartiet var också där, så jag fick tillfälle att posera med en av dem och ett kort snack med
28 maj 2009
Demokratidag på Västerviksgymnasiet
Träffade MP-kandidaten Akko Karlsson och blev nästan rädd över vilka åsikter som florerar och lyfts fram i det partiet. Bland annat försökte hon på fullt allvar tuta i ungdomarna att man inte kan vara för kärnkraft utan att också vara för kärnvapen(!) och försökte upprepade gånger klumpa ihop de konservativa med de liberala i Europaparlamentet. Jag kan upplysa om att det finns ingen ”liberalkonservativ grupp” i parlamentet och jag förstår inte varför hon försöker klumpa ihop liberalernas människosyn, som Miljöpartiet ligger mycket nära, med de konservativas. Nåja, osaklig smutskastning verkar vara Miljöpartiets strategi för närvarande.
Även Piratpartiets Mattias Bjärnemalm var där, och han återkom i sitt anförande till att ”de andra partierna pratar om integritet nu helt plötsligt, men är det någon som kan tro att de hade prioriterat de här frågorna om inte vi i PP hade lyft upp det på dagordningen?”. Jag kontrade med att Folkpartiets parlamentariker Olle Schmidt röstade nej till IPRED innan Piratpartiet ens var födda, och att han nyligen beskrevs – av vänstern! – som den borgare som ”räddade Internet” under de gångna fem åren.