FN:s barnkonvention fyller 20 år i år, men trots att Sverige har åtagit sig att uppfylla den så brister vår lagstiftning på många ställen. Och om inte vuxna vet vad barn har för rättigheter, hur ska barnen själva kunna veta det? Detta pratade vi idag om med överläkare Per Ansved på barnkliniken på Kalmar länssjukhus. Det var ett studiebesök med alliansbänken, dvs alliansens riksdagsledamöter från Kalmar län. (Folkpartiet liberalerna har ingen riksdagsledamot från länet denna mandatperiod, men jag som är kandidat blev inbjuden att vara med ändå. Dom är så snälla!)
Men som sagt, vi fick många intressanta inblickar i barns rättigheter, eller rättare sagt brister på rättigheter. Barnen utgör 20 % av befolkningen, men de har sällan någon som för deras talan. Jämför med pensionärsorganisationer, där folk har både tid och mental kapacitet för att kräva sina rättigheter. Den nya antidiskrimineringslagen som alliansregeringen infört förbjuder nu diskriminering på ålder, men så sent som för två-tre år sedan så hade inte 17-åriga föräldrar samma rätt till ekonomiskt stöd för sina barn som 18-åriga föräldrar.
Som skolpolitiker kände jag igen flera av situationerna. När Kalmars vänsterpolitiker tar bort den sista skolsjukgymnasten så skapar det både lidande och större kostnader längre fram i livet. Att skolorna har för få och för snuskiga toaletter gör att 35 % av landets högstadieelever håller sig hela dagen, vilket kan leda till kroniska urinvägs- och tarmproblem resten av livet.
Och LAS tycks alltid dyka upp som ett problem, oavsett vilket ämne man pratar om; när barn med särskilda behov kommer till en skola så behöver de ibland en helt egen pedagog för att klara undervisningen. Då får de den lärare som ”blir över”, dvs oftast den senast anställde. Men eftersom LAS säger ”sist in, först ut”, så är detta den första läraren som får gå vid en nedskärning. Just det barnet som har störst behov av kontinuitet, får minst.
Detta visar på att barnens rättigheter måste få en starkare ställning. Folkpartiet liberalernas landsmöte härom veckan beslutade att verka för att barnkonventionen ska bli svensk lag. Oavsett hur man löser det rent tekniskt, måste barnens situation sättas i första rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar