Björn A-Ö: Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet är en politisk övervakning som skapar otrygghet för alla människor, oavsett om man har rent mjöl i påsen. Införs direktivet i Sverige innebär det att alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och inloggningar på internet kommer lagras.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) var en männen bakom denna monstrositet, men sedan han misslyckats med att införa det i Sverige så tog han det till EU-nivå istället, där han fick igenom det med hjälp av de svenska (S)-parlamentarikernas röster.

Övervakningen skapar rädda människor som lever i skräck för staten. Det drabbar definitivt även de som ”har rent mjöl i påsen”. Sedan direktivet infördes i Tyskland vågar människor inte längre ringa sin läkare, psykolog, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer, för de vet att samtalet kommer att registreras. Särskilt rädda är de som levt under kommunismen i Östtyskland.

Krafter i europaparlamentet försöker nu även få direktivet till att gälla alla sökningar som du gör i t ex Google. Tänk själv om staten sparade ett arkiv över alla gånger du sökt på information om vissa sjukdomar, eller om sexuella fantasier, eller politiska diskussioner. Tänk om denna information kunde läcka ut till din arbetsgivare, eller användas för att utpressa dig. Skulle du våga använda Internet lika fritt som idag? Nej!

Datalagringsdirektivet måste stoppas. Jag har skrivit på ett väljarkontrakt där jag lovar att rösta nej till direktivet om jag blir invald i riksdagen. På den uppmärksammade webbplatsen www.nejtilldatalagring.se kan du hitta kandidater från alla partier som avgett samma löfte. Jag är den förste (och hittills ende) riksdagskandidaten från Kalmar län som har skrivit på kontraktet.