Tankar kring det inställda extra valet

Beskedet i lördags om att extravalet är inställt lämnar mig med blandade känslor. Å ena sidan hade både jag och mina Folkpartivänner börjat tagga upp oss för en revansch. Jag såg fram emot att ställa de rödgröna till svars för alla vallöften som de svek direkt efter valnatten.

Å andra sidan hade det varit genant och i strid med grundlagens intentioner med en statsminister som drog till med nyval så fort han förlorat sin första större votering. Och inget talar för att ett extra val skulle ha gjort Sverige lättare att regera. Löfvenregeringens skandaler och fadäser har avlöst varandra under hela hösten, men trots det är det få väljare som säger att de tänker annorlunda än de gjorde i höstas.

Decemberöverenskommelsen är till punkt och pricka det som Alliansen föreslog både den 9 december och dagen innan Löfven aviserade extra val. Den är en konkretisering av den utsträckta hand som Fredrik Reinfeldt hade i åratal. Stefan Löfven kunde ha tagit den före valet, när båda blocken hade haft lika mycket att vinna på den, men han tar den först nu när han målat in sig i ett hörn och han är den förste som tjänar något på den. Med överenskommelsen har Alliansen visat på det statsmannaskap och ansvarstagande som regeringen Löfven saknar.

Överenskommelsen är bra på flera sätt:

• Det är bra att Sverige kan regeras. Att låta Sverigedemokraterna vara vågmästare och få diktera hela politiken hade varit orimligt. Att gå samman i en jätte-regering, så att extremistpartierna blir den enda oppositionen, har prövats i andra länder med förfärliga resultat.
  
• Det blir tydligt för väljarna och därmed bra för demokratin. Sverige kommer nu att få några år med dålig politik. Sysselsättningen och tillväxten kommer att lida av rödgrön politik, det har regeringen t o m erkänt i sin egen budget. Men på valdagen 2018 kommer det att vara tydligt för väljarna vilka partiers politik det är som orsakat detta. Alliansen kommer att framstå som ett tydligt och bättre alternativ.

Men jag ser samtidigt problem med överenkommelsen:

• Stefan Löfven får carte blanche i de viktigaste omröstningarna i fyra år. Sverige har nästan alltid regerats av minoritetsregeringar, som skaffat majoritet för sina budgetar genom att söka stöd från andra partier. Det har tvingat regeringen att hålla sig någorlunda i styr. Men nu kan Löfven lägga fram hur vänsterextrema budgetar som helst, och Alliansen lovar att släppa igenom dem. Egentligen borde ju överenskommelsen - som S och MP är med i, men inte V - innebära att Löfven slipper kohandla med Vänsterpartiet, vilket borde bädda för mer sansade budgetar. Men tyvärr tänker Löfven samarbeta med Vänsterpartiet ändå. (Hur tänker den karln?!)
  
• Det största problemet är förstås att överenskommelsen bygger på att alla hedrar den, i åtta år. Men ett löfte från Stefan Löfven har ju visat sig ha lika lång hållbarhet som ett mjölkpaket. Tänk om Alliansen blir större än de rödgröna 2018, men Socialdemokraterna helt enkelt struntar i överenskommelsen - de har ju vid den tidpunkten inte längre något att vinna på den - och hindrar Alliansen från att regera?

Har FP kompromissat bort sina ideal?

På Frihetssmedjan har partikollegan Mathias Darmell varnat Folkpartiet och Jan Björklund för att kompromissa bort sina humanistiska och liberala ideal i integrations- och migrationsdebatten. Jag har tagit på mig att svara att jag inte tycker att vi har gjort det det minsta – däremot står vi inför andra problem.

Jag tycker, säkert tvärtemot Darmell, att Folkpartiet behöver hitta tillbaka till sin spetsigare integrationspolitik från 2002, som ju faktiskt har tonats ned totalt idag. Då ägde vi integrationsfrågan. Vi retade gallfeber på kultursidorna, men vi uppskattades av väljarna – inte minst utrikes födda. Det finns ingen motsättning mellan t ex språkkrav för medborgarskap (som de flesta västländer har) och en generös flyktingpolitik.

Läs hela!

Asylmottagande handlar inte om lönsamhet!

Världen är orolig, och fler asylsökande än på länge (nånsin?) behöver skydd. Kalmar kommunfullmäktige beslutade idag att avtala med Migrationsverket om att ta emot 170 nyanlända flyktingar årligen. Då Johan Persson (S) inledde debatten med att säga att vi behöver ha hit de asylsökande för att vi behöver arbetskraft och för att invandring är bra för vår tillväxt, kände jag mig nödd att gå upp i talarstolen. Anteckningar till mitt anförande följer:

Jag vill börja med yrka bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut.

Men innan vi pratar om att få hit asylsökande för att det "skulle vara bra för vår tillväxt", måste vi se de strukturella problem vi har i Sverige och våga prata om problemen.

• Sverige har en stel arbetsmarknad med hårt reglerad arbetsrätt.
• Vi har låg lönespridning med för höga ingångslöner.
• Utbildning lönar sig inte tillräckligt.
• Att kunna språket har stor betydelse.

Totalt sett blir det väldigt svårt för bland annat utrikes födda att hävda sig och komma in på arbetsmarknaden.

Folkpartiet arbetar för att förändra detta och sänka trösklarna till arbete och självförsörjning, och jag önskar att fler partier kunde följa oss i detta. Men Sverige har en arbetsmarknad som i generationer har utformats för en mycket homogen befolkning, och det vore på tiden om Sverige kunde inse att människor är olika och har olika förutsättningar.

Trots alla dessa problem så är utrikes födda en nettointäkt för samhällsekonomin, javisst. Utrikesfödda betalar in mer skatt till välfärdssystemen än de tar ut, om än med mycket liten marginal jämfört med andra OECD-länder.

MEN! Detta är inte varför vi sluter avtal med Migrationsverket!

Vi tar inte hit dem för att det är bra för vår egen tillväxt, och det är farligt att resonera så. En människa ska aldrig reduceras till om hon är lönsam eller inte. Vi tar emot dem för att ge dem skydd. För att vi ser det som en mänsklig rättighet. Sen förväntar vi oss förstås att de arbetar och gör rätt för sig, men skyddsbehovet är överordnat allt annat.

Dumsnålt att spara på barns och ungdomars framtid

Idag har Kalmar kommunfullmäktige antagit budget för år 2015. Det blev tyvärr en rödgrön budget, men jag argumenterade för Folkpartiets budgetförslag (som börjar på sidan 104 i PDF:en) i talarstolen. Jag bifogar anteckningarna till mitt huvudanförande nedan.

Jag deltog på en barnpanel förra veckan och fick lyssna till synpunkter från elevråd i Kalmars skolor. Elever klagade på att de inte får träffa någon kurator. Kuratorn finns inte på skolan hela tiden, det finns inte resurser till det.

Kalmars skola och omsorg har fortfarande kvar ett sparbeting på tre procent sedan 2009, och nu ska en sån besparing genomföras igen de kommande tre åren. Jag ska ta exempel från en enda nämnd, barn- och ungdomsnämnden. Det föds fler barn i Kalmar, barnkullarna ökar nästa år, det leder till ökade kostnader på nästan 16 miljoner kronor. Samtidigt tar besparingen bort 8 miljoner kronor från detta. Skolan och förskolan får alltså bara resurser för varannat nytt barn!

Bertil Dahl (V) har påstått att vi från oppositionen försöker säga upp kommunens personal. Jag kan berätta att de som säger upp kommunens personal här är Vänsterpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna. Konsekvensen av besparingen de kallar "stabil ekonomi" är att nämnderna måste minska sin personaltäthet. Det leder till sämre lärartäthet i förskolan, sämre lärartäthet i skolan och sämre personaltäthet i andra brukarintensiva verksamheter.

Man kan inte ta på sig skygglappar och osthyvla sig till en sund ekonomi. Man måste prioritera. Extern genomlysning av hela kommunens verksamhet behövs för att hitta effektiviseringar så att vi kan få så mycket kvalitet som möjligt för skattepengarna och undvika onödiga personalnedskärningar. Det är sunt förnuft inom välskötta organisationer att man vänder sig till externa, oberoende parter för att prestigelöst hitta effektiviseringar och få upp obekväma sanningar på bordet - men vänstermajoriteten vill inte göra detta. Man gav förre kommundirektören ett internt uppdrag att ta fram en lista på 20 miljoner i effektiviseringar. Men den listan såg aldrig dagens ljus - istället fick kommundirektören sluta med omedelbar verkan.

Om man inte har råd att skapa trygga barn och ungdomar, hur ska man då ha råd att laga dem när de blivit trasiga vuxna? Varje skattekrona som läggs på att ge barn och unga en god start i livet, sparar vi flera gånger om under resten av livet - och framför allt: vi skapar bättre levnadskvalitet och lyckligare liv.

I Folkpartiet satsar vi i vårt budgetalternativ sju miljoner kronor mer än majoriteten på barn och unga. Vi påbörjar en social investeringsfond, vi erbjuder mer tid i förskolan för de som behöver det mest. Fler speciallärare, fler utbildade Studie- och Yrkesvägledare, och en utbyggd elevhälsa så att barnen jag pratade med ska få träffa en kurator när de behöver.

Att drunka ser inte ut som på film!

Igår kväll i simhallen blev jag vittne till hur en kvinna höll på att drunkna.

Jag simmade förbi henne och hade höjt på ögonbrynen åt att hon stått och simmat vid samma punkt ett tag. Sen var hon under vattnet en stund. Vi var några stycken som samlades där misstänksamt några sekunder. Så fort vi insåg att hon faktiskt sjönk mer och mer, dök en personal ned och drog upp henne, gjorde hjärt- och lungräddning så att hon kom till medvetande igen, och ambulanspersonal kom snart och gav henne syrgas.

Det som var förrädiskt med detta, och anledningen till att jag vill dela med mig av det, var hur fridfullt själva drunknandet såg ut. Hade jag inte stannat upp och tittat noggrant hade det sett ut precis som när någon testar att hålla andan medan hen håller sig upprätt några centimeter under vattenytan. Det var inget vilt plaskande, inga rop på hjälp. Hon låg inte heller livlös, utan försökte göra små simtag med armar och trampa med benen. Antagligen knappt vid medvetande, men rörelserna var desamma som när någon helt normalt försöker hålla sig flytande i lodrätt ställning.

Drunkning ser definitivt inte ut ”som på film”, och det är bra ju fler som vet detta, så att man kan upptäcka och rädda människor från att drunkna när det verkligen händer. Läs gärna på Lemano om hur man känner igen en drunkning.

Liberal budget för skolsatsningar och långsiktigt socialt ansvar i Kalmar

Idag i Barometern så presenterar jag, tillsammans med Folkpartiets nya kommunfullmäktige-grupp, vårt liberala budgetalternativ för Kalmar kommun. Vår röda tråd är att kommunen måste tänka långsiktigt kring sitt sociala ansvar, och möta barns och ungas behov i tid. Vi avsätter rekordstora sju miljoner kronor till barn och unga i främst skolan, och vi sätter starten till en social investeringsfond, nu när de rödgröna har använt de pengar som var avsedda till detta för att fylla de ekonomiska hålen i kommunen istället:

Vi är glada att vi nu funnit en möjlighet att starta upp en social investeringsfond! Det ger oss möjligheter att göra insatser för barn- och unga utan kortsiktiga ekonomiska hänsyn. Vi investerar i människor och får både mänskliga och ekonomiska vinster tillbaka senare. De minskade kostnaderna i olika verksamheter ska sedan återföras till det förebyggande arbetet i fonden.

Läs hela!

Folkpartiet självkritiskt efter valet

UPPDATERING 19:05: Länk till valanalysen.

Idag presenterar Folkpartiets valanalysgrupp sin analys av det dåliga riksdagsvalet, och Jan Björklund ger sin syn på saken i en debattartikel. De björklundska insikter som jag uppskattar mest:

• ”Vi har inte lyckats adressera människors oro för migrationens utmaningar.”
• ”Sverige är större än storstäderna.”
• ”Vi måste göra oss mer relevanta. Det politiska förhållningssättet handlar om att lyssna och lära, snarare än om att missionera.”
• ”Valfrihet och individens egna önskemål måste få vara av större betydelse för utformningen av vår välfärd.”

Framförallt de sista två hoppas jag kan öppna upp för en mer realistisk linje i sociala frågor snarare än präktig och moraliserande, som jag beskrev i gästkrönikan härom veckan. Björklund understryker att Folkpartiets politik behöver reformeras kraftigt – ”Folkpartiet 2.0” – och det görs inte över en natt.


Nästa fredag reser jag upp till riksdagen för att delta i Folkpartiets partiråd och ta ställning till valanalysen. Har du någon insikt du vill skicka med mig får du gärna lämna en kommentar.

Våga lita på människor

I veckans nummer av tidningen NU deltar jag med denna gästkrönika:

Med historiens näst sämsta riksdagsval bakom oss, behöver Folkpartiet Liberalerna ladda om. Rejält. Vi behöver hitta vad liberalism innebär på 2010-talet för att vara relevanta för väljarna igen år 2018. Många tycker inte att vi förtjänar att ha ”Liberalerna” i vårt partinamn idag, och det är allvarligt. För Sverige behöver ett liberalt parti.

Trots valaffischen ”ja till valfrihet” uppfattas inte Folkpartiet som ett parti som vågar lita på människors egna livsval. Inte ens det fria skolvalet betyder så mycket som det skulle kunna göra, när utbildningen regleras så strikt att skolorna snart inte har utrymme att erbjuda alternativ pedagogik. (Varför har vi t ex timplaner? Antalet timmar säger ju ingenting om hur mycket man lärt sig.)

Alla partier tävlar om att verka handlingskraftiga och föreslå regleringar på den senaste snackisen i media. För nästan varje ny reglering krymper den enskildes frihet något, tillsammans med ”åsiktskorridoren” och ”livsstilskorridoren”. Sverige behöver ett parti som drar i den andra riktningen – som ibland säger ”det där har vi inte med att göra”.

När Folkhälsomyndigheten nu vill införa rökförbud på platser utomhus, helt utan proportioner och uttryckligen för att göra livet jobbigare för rökarna, borde Sveriges liberala parti vara de som skriker högst mot förmynderiet och försvarar din rätt att bestämma över din egen kropp. Borde.

Som hälsofreak fick jag mig en tankeställare när en nära vän förklarade att hen helt enkelt inte planerade att bli mycket äldre än 60 år. Hen föredrog njutningen i sina ohälsosamma vanor framför att bara försöka leva så länge som möjligt.

Och när jag ser hur vi behandlar våra gamla i Sverige, kan jag inte annat än respektera hens livsval. Dels för äldrevården. Dels för att jag har sett för många obotligt sjuka människor långsamt tyna bort under svårt lidande, när Sveriges liberala parti inte vill tillåta dem att avsluta sina liv på ett värdigt och rättssäkert sätt.

Meningen med livet är upp till varje människa att avgöra – inte att tillfredsställa en kvot i en politisk jämställdhetsplan eller folkhälsovision. Det finns ingen motsättning mellan att ha ett starkt skyddsnät för de som under livets gång faller, och samtidigt respektera att de allra flesta står på sina egna ben alldeles utmärkt.

”Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig”, är gyllene regel i många religioner. Men jag vill inte leva så – det vore mycket självupptaget att utgå ifrån att alla vill ha det likadant som jag. Liberalismen är smartare än så: den utgår ifrån hur var och en vill leva, hur olika det än må vara, och den har vett att inte lägga sig i över huvud taget förrän det verkligen behövs.

Nu är Folkpartiet i opposition i riksdagen och har större möjlighet att formulera sin egen politik. Låt oss visa på en liberalism som vågar sticka ut och som fångar upp de 6 av 10 svenskar som ser sig som liberala, men som inte velat rösta på oss. Förändras eller dö – det är faktiskt det vi står inför.

På tal om skattepengar som rullar!

Kalmars kommundirektör Kenneth Condrup får nu sluta, bara två år sedan han tillträdde.

I dialog mellan den politiska ledningen och kommundirektören har vi kommit fram till att vi inte har samma uppfattning när det gäller hur arbetet ska bedrivas, säger kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S)

Det här känns olyckligt på flera sätt. Ett av Condrups viktigare uppdrag det senaste året, och som ännu inte redovisats, har varit att ta fram förslag på hur vi ska spara 20 miljoner kronor årligen i kommunens verksamhet. Nu lär 3 miljoner kronor att gå åt till att betala hans fallskärm – två årslöner.

Har du idé till riksdagmotion?

Denna vecka börjar Allmänna motionstiden, den korta tid på året då våra riksdagsmän lämnar in motioner om allt i statens makt (och säkert lite till), som sedan behandlas under året.

Jag kom inte in i riksdagen, men andra liberaler gjorde det. Till exempel Mathias Sundin, som precis som jag vill arbeta för att värna den personliga integriteten. Under det gångna året har jag samlat på mig många idéer på saker som behöver förändras i Sverige, så nu mailar jag riksdagsmän olika förslag på frågor de kan driva. Har du några idéer på vad man borde förändra ifrån riksdagen? Hör av dig med din idé så ska jag försöka vidarebefordra den.

Torftigt sista möte

Mandatperiodens sista kommunfullmäktige igår var så kort, att det nästan kändes obekvämt. Själva mötet var över på 40 minuter, kl 13:00-13:40, och jag var väl den ende som hade något yrkande, som snabbt röstades ned. Dessförrinnan, kl 11:30-12:00, hade vi först en kort presentation från Samordningsförbundet, och eftersom vi därmed hade fått någon information på förmiddagen så bjöds alla politikerna på lunchbuffé.

Så när jag skriver ”obekvämt” så menar jag att det kändes obekvämt att se så mycket skattepengar rulla för så lite verksamhet. (Mötesarvoden i kommunfullmäktige är fasta belopp, så alla får betalt lika mycket för ett kort möte som för ett heldagsmöte.) Jag kommer därför att ge bort mitt mötesarvode denna gång, och lite till, till Läkare utan gränsers akutfond, som just nu kämpar för fullt med att minska det mänskliga lidandet pga ebola-smittan och kriget i Syrien. Så får jag känna att pengarna har kommit till god användning.

Jag hade som bekant ställt en fråga också, om omsorgstagares rätt att flytta från sina äldreboenden. Svaret jag fick var minst sagt kortfattat – lyssna själv. Jag försökte få ut ett lite fylligare svar och problematisera kring det Steve Sjögren (S) hade skrivit, men han gick inte upp i talarstolen fler gånger. Det är alltid lika frustrerande att stå där med en fråga ställd till Socialdemokraterna om hur de styr kommunen, och bara få höra ordförandens ”ingen ytterligare önskar ordet” och så avslutas ärendet.

Rätten för omsorgstagare att flytta

Inför mandatperiodens sista kommunfullmäktige på måndag har jag lämnat in denna fråga, som jag vill diskutera med Steve Sjögren (S), omsorgsnämndens ordförande. Välkommen om du vill lyssna!

I augusti avled den 77-åriga kvinna som misstänks ha blivit grovt vanvårdad på äldreboendet Berga Backe. När man får höra att sånt här händer i kommunal verksamhet, här i Kalmar, kommer så många tankar. Varför hade ingen slagit larm? Visste personalen inte hur man hanterar trycksår? Hur mycket är kommunens värdighetsgaranti värd?

I fjol kom även rapporter om svåra missförhållanden på Smedängens äldreboende. Det kan uppkomma problem i omsorgen, på enskilda platser eller i enskilda arbetslag, som går ut över omsorgstagarna. När allt inte står rätt till, kan man inte alltid vänta i kanske månader på att personal och politiker ska komma tillrätta med problemen. Man måste bara bort därifrån.

En av de mest akuta åtgärderna för den enskilde eller närmast anhörige, är att vid missnöje kunna flytta från äldreboendet och kunna välja något bättre. Detta borde man alltid ha rätt att göra oavsett skäl. Frågan är vilka reella möjligheter man har till detta.

Därför undrar jag:

• Vilka faktiska möjligheter har omsorgstagare i Kalmars äldreomsorg att flytta bort från ett boende till ett som man anser sig bli behandlad bättre på?

Tack för allt stöd

Fredrik Reinfeldt har avgått som statsminister. Stefan Löfven ska nu försöka bli den förste svenske statsministern som aldrig har suttit i riksdagen. Men han Socialdemokraternas tredje sämsta val någonsin bakom sig, och får inte ihop någon majoritet ens om han skulle komma överens med både MP och V. Nu efter valet har han meddelat att de dagliga inviterna till FP och C om ”brett samarbete” handlade om att få stöd (läs: använda oss som dörrmatta), inte att ta in oss i regering. Inte för att vi skulle vara särskilt sugna, men ändå.

De rödgröna har inte gått framåt, det är Alliansen som har gått bakåt. Den enda vinnaren i detta val är Sverigedemokraterna, som kunnat fånga upp folks missnöje (inte nödvändigtvis rasism) när allt fler låtit sig övertygas av den rödgröna svartmålningen ”något håller på att gå sönder i Sverige”.

Det är helt enkelt bäddat för kaos, lång tid framöver.

Valresultatet är ett svårt slag för Folkpartiet, för Alliansen men framförallt för Sverige. Men vi ska inte glömma att vi gav Sverige åtta fantastiska år – med fler i arbete, mer kvar i plånboken, mer resurser till välfärden och infrastrukturen, nästan halverad absolut fattigdom, sänkt statsskuld, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, ökat heltidsarbete för kvinnor, viktiga skolreformer, Sveriges mest aktiva miljöpolitik någonsin, ett stopp för den under S-regering ökande inkomstklyftan, ÖKAD FRIHET och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för. Väljarna såg inte detta. Men när de rödgröna börjar riva upp Sverige kommer folk kanske att inse hur bra de hade det.

För min egen del ser ett riksdagsmandat nu helt osannolikt ut. Det är förstås en stor besvikelse. Jag har arbetat i över sex år för att få en möjlighet att stoppa övervakningssamhället och skydda folks privatliv. Men jag vill redan nu tacka alla er som vågade och som kryssade mig. Jag vet inte än hur många ni är, kommer att få veta det under veckan, men tack så mycket!

Ja till valfrihet i välfärden!

Jag och Mikael Petersson (FP) skriver idag i Vimmerby tidning (dock inte med en rubrik som jag själv skulle ha valt) om hur de rödgrönas vinstförbud inte bara skulle slå hårt mot kvaliteten i välfärden, utan helt hota existensen för den enda skolan i hela Virserum.

Vänsterpartiet går inte bara till val på att stoppa vinster, utan de vill stoppa hela det fria skolvalet. Du ska inte ens få välja en annan kommunal skola än den som ligger närmast hemmet. Om det inte passar, eller om skolan brister för ditt barn ska du inte få byta. 

(...) 

Socialdemokraterna vill även att ett kommunfullmäktige med ett enkelt majoritetsbeslut, när som helst, ska kunna förbjuda vinstdrivande friskolor i kommunen. Vem vågar satsa långsiktigt då? 

Läs hela!

Bor du utanför Kalmar län, men vill rösta på mig? Det går!

Det finns en rikslista där jag står på plats nummer 33, som går att använda för att rösta på mig, även om du bor utanför Kalmar län.

Skicka mig ett mail (bjorn.brandewall@liberal.se) så postar jag några valsedlar.

Skolor i Kalmar län som kan läggas ned vid ett regeringsskifte

Jag besökte friskolan Prolympia, som är den enda skolan i Virserum, och som hotas att stängas om vi får rödgrön regering och vinstförbud. I landsbygd är en skola lokalsamhällets livsnerv, och nödvändig för att familjer ska vilja bosätta sig där. Ytterligare 15 populära skolor i länet hotas – skolor som över 1800 elever aktivt har valt. Detta varnar jag för i OT och Nyheterna idag.

Vinster i välfärden är inte ett stort samhällsproblem, men ser ut att bli en fråga som kan avgöra riksdagsvalet om två veckor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i olika utsträckning lovat att förbjuda vinsterna om de får makten. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vädrar ministerposter och är den som är mest uppriktig med vad som väntar välfärdsföretagen: ”Lämna branschen så fort som möjligt. Det är snart slut”, uppmanade han nyligen i en intervju. Men den icke vinstdrivande bolagsformen han vill se istället har milt uttryckt inte varit någon succé.

Socialdemokraterna har inte stuckit ut hakan lika flitigt, men även de hotar valfriheten. S-kongressen i fjol slog fast att det ska räcka med ett enkelt majoritetsbeslut i kommunfullmäktige, när som helst, för att kräva att upphandlingar och valfrihetssystem ska riktas till enbart nonprofit-aktörer och därmed utesluta de vanligaste friskolorna. S-kongressen beslutade även att ”Kommunerna ska ges ett avgörande inflytande vid nyetableringar” när det gäller friskolor, d v s ett veto. För den som vill skapa en bra fristående skola betyder S-politiken givetvis ökad osäkerhet, och det kan bli svårare att etablera långsiktiga aktörer.

Men vad vill Folkpartiet själva, då? Ja, vi vill inte att skolor som Prolympia ska lämna branschen - tvärtom. Vi vill värna valfriheten. Flera studier har visat att det fria skolvalet och konkurrensen från friskolor ökar effektiviteten och höjer kunskapsresultaten, inte minst för barn till låginkomsttagare, även i kommunala skolor. Politiker som är intresserade av att skattepengar används effektivt borde studera och uppmuntra de bra friskolorna, i stället för att skälla på dem.

Däremot vill vi fokusera på hög kvalitet i skolan, oavsett huvudman. Vi har inrättat Skolinspektionen som egen myndighet och gett dem ökade resurser och befogenheter för att kontrollera att såväl kommunala som fristående skolor håller god kvalitet. Jag vill som riksdagsledamot förstärka Skolinpektionen ytterligare, bland annat kvalitetssäkra elevernas läromedel.

Talk to the back

Nazister talade på torget i min stad.

Eftersom jag vet att yttrandefrihet är nödvändigt för att försvara vårt samhälle så stödjer jag inte de motdemonstranter som med skrik och tutor hindrade dem från att föra fram sitt budskap. Men jag visade min avsky för judehatet genom att vända nazisterna ryggen.

Deltog senare samma dag på en ABF-debatt i Berga där jag fick utveckla detta resonemang. Men jag fick minst sagt dåliga vibbar efter debatten, när den unga publiken uppmanades att kollektivt lyfta ena armen och skandera "Inga rasister på våra gator". Byt ut "rasister" mot "judar" så förstår du säkert vad jag menar.

Vissa saker ska politiker helt enkelt inte lägga sig i

Den 16 juni beslutade fullmäktige i Kalmar om att anta en jämställdhetsplan. Planen innefattade målet:

En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. 

Kvinnor och män i Kalmar ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.

Idag redovisar tidningen Östran en enkät, där de frågat oss som tog beslutet om hur jämställda vi själva är hemma. 2/3 av politikerna svarade. Jag är en av dem.

Jag ställde upp på jämställdhetsplanen den 16 juni, men inte på just målet ovan. Det reserverade jag mig mot. Sätter man ett sånt här mål, måste man förstås börja mäta det också. Politiker ska inte få lägga sig i kalmarbornas privatliv på detta sätt. Någonstans måste vi dra gränsen mellan det offentliga och det privata, och på fritiden innanför hemmets dörrar är den gränsen definitivt passerad.

På samma sätt som jag inte vill snoka i kalmarbornas privatliv, avstod jag själv från att svara på frågan, med hänvisning till just privatlivet. Inte för att jag tycker att det är någon jätteviktig hemlighet att bevara – jag är ensamstående, do the math – men jag tycker att det var ett lämpligt tillfälle att försvara principen om rätten till ett privatliv. Nästa gång kan det vara något betydligt mer påträngande som de vill veta.

Hitta mig på Aftonbladets valkompass

På Aftonbladets valkompass inför riksdagsvalet kan du hitta min profil! Här kan du se vad jag tycker i diverse frågor.

De har även ett diagram över vad man står ”i det politiska landskapet” likt den på www.politicalcompass.org (fast uppochner). Då kan man få en mer nyanserad bild av folks politiska ståndpunkter än den stela gamla höger-vänster-skalan.

På politicalcompass.org brukar jag dock hamna betydligt mer progressivt än min placering på denna karta, men det har väl att göra med urvalet av frågor och att testskaparna har en lite annorlunda definition av progressivt.

Se även en interaktiv variation på samma karta.

Björn A-Ö: FRA-lagen (eller "dagen då jag insåg att jag behövs i riksdagen")

I valet 2006 ville jag inte kandidera till riksdagen. Jag tyckte att mitt parti hade tillräckligt kloka män och kvinnor där redan som kunde fatta kloka beslut.

Sedan kom FRA-omröstningen.

Jag minns fortfarande den mardrömslika känslan av overklighet som blev allt starkare framåt lunchtid den 18 juni 2008, då voteringen i riksdagen skulle hållas. Veckorna innan hade jag fått med mig FP-länsförbundets ordföranden på en debattartikel som kritiserade lagen. Jag hade även sett till att Folkpartiet liberalerna i Kalmar län gjort ett gemensamt upprop till riksdagsgruppen att inte rösta ja till lagen. Andra länsförbund, som representerande mer än hälften av hela FP-Sverige, hade gjort liknande upprop. Inte ett enda länsförbund hade tagit FRA-lagen i försvar.

Men det spelade ingen roll. Ändå blev det allt tydligare att lagen höll på att klubbas igenom ändå. ”Nu förlorar borgerligheten sin själ”, tänkte jag, när allianspolitikerna struntade i sina partiprogram, spelade Socialdemokraterna rakt i händerna och införde deras FRA-lag åt dem, medan Mona Sahlin (S) kunde ”oppositionera” framför media och låtsas vara emot massövervakningen.

(Senare, när tevekamerorna hade stängts av och nytt beslut skulle tas 2009, skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet komma att visa sina sanna färger, då de reserverade sig mot beslutet, men inte för att de ville få stopp på övervakningen, utan för att de ville att fler organisationer skulle få utnyttja FRA:s spaning.)

Jag ska inte gå in på vad FRA-lagen handlar om, för om du läser det här så är du sannolikt redan insatt i frågan. Men det var i alla fall här som jag insåg att såna som jag behövs i riksdagen. Det behövs folk som inte ser politiken som en karriär eller försörjning, utan som kan fatta beslut efter sin egen övertygelse, oavsett hur hårt regeringspiskorna må vina.

Därför vill jag bli en självständig riksdagsledamot, vald av folket istället för av partiet, och därför springer jag nu omkring i länet och ber människor om förtroendet att kryssa mig.

Avslutningsvis så ska jag bara samanfatta några saker jag har gjort för att göra motstånd mot FRA-lagen:

• Deltog redan 2007 i Liberala ungdomsförbundets kampanj mot övervakning.
• Kritiserade FRA-lagen i Folkpartiets samråd om integritetsfrågor 2008, och tipsade alla möjliga vänner utanför partiet om detta samråd.
• Fick med mig länets FP-höjdare på en debattartikel om att stoppa FRA-lagen, i flera av länets största lokaltidningar.
• Fick med mig länsförbundet på ett upprop om detsamma.
• Ställde flera riksdagsledamöter till svars i ett FRA-chatt.
• På en demonstration efter omröstningen höll jag ett uttömmande tal (som jag fortfarande är rätt nöjd med).
• Fixade in Camilla Lindberg (FP) (den enda riksdagsledamoten i alliansen som röstade nej till FRA) på Kalmar läns FP-valsedel 2010, så att de som bara kunde tänka sig att rösta på just henne i det valet skulle få chansen.
• Var även med på att bjuda in Camilla på en integritetsdebatt-kväll, som Folkpartiet i Kalmar anordnade och som jag var moderator på.