25 juli 2011

Kommer det nånsin bli som förr igen?

Jag tänker tillbaka på min basliberal, en solig vårhelg för ganska så prick 10 år sedan. En basliberal är Liberala ungdomsförbundets grundkurs för nya medlemmar och intresserade, och hålls några gånger per år, ofta på natursköna Kärsögården en bit utanför centrala Stockholm.

Vi fick genomgångar av liberalismen och viktiga politikområden som ekonomi, demokrati och feminism, fick träffa likasinnade från landets alla ändar, ta ett dopp i den närliggande sjön och spela Trivial Pursuit in på de sena morgontimmarna. Utan att försöka låta alltför mycket som ett reklamblad, kan jag konstatera att det var en upplevelse som jag sedan rekommenderat många gånger till unga människor som velat lära sig mer om liberalismen. Man minns de vänner man lärde känna på den helgen.

Jag antar att det var en sådan här helg som de norska ungsossarna väntade sig när de åkte till Utøya i fredags. Vad det sedan slutade i vet vi alla. Nu kommer denna tanke nog att dyka upp i bakhuvudet varje gång jag ska rekommendera basliberalen för någon, och jag kommer nog att få en och annan fråga om det från någon som är orolig.

Men vi kan inte vika oss. Hotet mot det öppna samhället är inte fanatismen, det är eftergiften till fanatismen. Det enda möjliga svaret på hatet är att vi fortsätter göra det vi gör bäst: kämpa för demokrati, frihet och alla människors rättigheter. Det politiska samtalet behövs därför mer än någonsin.

Idag måndag håller politiska ungdomsförbund i Kalmar en minnesstund för offren på Utøya, på Larmtorget mellan kl 12:00 och 14:00. Alla som vill visa sitt stöd är välkomna.


Tack till Christoffer Fagerberg som, utan att veta om det, hjälpte mig samla mina tankar nog för att formulera detta.

Inga kommentarer: