På kvällens kommunfullmäktige-möte försökte Birgitta Elfström (S) undvika en fråga från FP om den rödgröna personalpolitiken. Hon tror att vi inte har någon jämställdhetspolitik bara för att vi i ett dokument inte nämner själva ordet. Men jämställdhet har många namn, om man bara vågar öppna ögonen.
Det var Inger Hilmansson (FP) som hade ställt en viktig, skriftlig fråga till kommunalrådet Birgitta Elfström. Den handlade bl a om hur sossarna flera gånger har gått till val på ”rätt till heltid” för de anställda, men trots att de vunnit valen så har löftet inte uppfyllts, istället tycks de i omsorgen förvänta sig att personalen skulle ordna detta på egen hand. Vilket jag bara kan tolka som att en del solidariskt skulle säga upp sig för att lämna plats åt andra som ville gå upp i heltid. Detta hade aldrig tillåts ske i en mansdominerad verksamhet!
Men Elfström hade inte lust att diskutera det område hon är ansvarigt kommunalråd för, för hon ägnade större delen av sin talartid åt att istället attackera Inger Hilmansson för att Folkpartiet inte driver frågan om rätt till heltid. Därmed visade Elfström att hon har missat poängen totalt. Hon tror att alla vill driva samma politik som socialdemokraterna.
Men det finns en mycket god anledning till att FP inte driver frågan om rätt till heltid. Det är för att det är ett dåligt förslag. Visst, det låter vackert på pappret, tills man vänder på det och ser att det även innebär en skyldighet att anställa folk på heltid. Om de rödgrönas försök att lagstifta om detta skulle slå igenom, skulle det bli dödsstöten mot många mindre företag i Sverige. Då blir det varken heltid eller deltid, utan arbetslöshet för de anställda.
Vi ställer socialdemokraterna till svars för deras egna vallöften. Vi gör det inte för att vi tycker att det var bra löften, utan för att informera väljarna om hur litet (S)-löften är värda efter valdagen. Det vore intellektuellt hederligt om sossar som Elfström kunde hålla dessa två tankar i luften samtidigt.
Men icke. Istället hade Elfström laddat ned Folkpartiet liberalernas handlingsprogram 2010-2014 för Kalmar. Det var ju iofs bra, och det borde fler göra. Men Elfström bara viftade med programmet i talarstolen och menade att Folkpartiet inte har någon jämställdhetspolitik eftersom ordet ”jämställdhet” inte förkommer i punktsatserna i det ganska kortfattade dokumentet. Hårda anklagelser med tanke på att Folkpartiet sitter på jämställdhetsminister-posten i regeringen.
Men det verkar som om Birgitta Elfström bara hade tryckt på ”sök” i datorn och letat efter just ordet ”jämställdhet”. Hon hade hittat betydligt mer om hon hade läst handlingsprogrammet. Vem vet, hon hade kanske lärt sig något.
- När vi föreslår att införa en verklig barnomsorgsgaranti (sid 5) så är det feministisk jämställdhetspolitik i sitt esse. Vi gör det för att vi vet att det oftast är mamman som får stanna hemma när kommunen inte kan ordna förskoleplats. Samma sak när vi uttalar att vi vill underlätta för människor att förena förvärvsarbete med ansvar för familjen (sid 8).
- När vi skriver att alla kommuninvånare oavsett kön ska uppleva att de behandlas likvärdigt (sid 3) så är det jämställdhet, för att vi vet att pojkar och flickor, män och kvinnor lätt behandlas olika i möten med kommunen och att det behövs jämställdhetsplaner som kvalitetssäkrar verksamheten. Det är något som vi även har drivit i kommunpolitiken.
- När vi kräver valfrihet i barnomsorgen, i skolan, i omsorgen (typ varenda sida), så är det inte bara för barnen, föräldrarna och de äldre, utan även för de anställdas skull. Möjligheten att kunna gå till en annan arbetsgivare skapar helt andra förutsättningar att ställa krav på arbetsgivarna. Denna dynamik är fundamental för en god löne- och arbetsmiljöutveckling, men denna dynamik vill S-V-MP kväva i andan ”du får välja vilket arbetsgivare du vill, så länge du väljer den som styrs av S-V-MP.” De vill inte bli konkurrensutsatta, för då ställs det samma krav på dem som hos alla andra.
Jag tycker att vi kan se en skiljelinje här. Socialdemokrater som Elfström mäter jämställdhetspolitik i hur många gånger ordet ”jämställdhet” förekommer i ett dokument. (Det förklarar varför vi har så många policydokument på kommunens alla hyllor.) Men när det gäller politik som faktiskt leder till jämställdhet så tycks hon vara selektivt blind. Åtminstone när hon (inte?) läser FP-förslag. Vi liberaler å andra sidan tycker att jämställdhet är så självklart att det genomsyrar vår politik automatiskt.
(Och det kan väl nämnas att vi under det gångna året även arbetat fram tre punktprogram för Folkpartiet i hela länet, som vi självklart också står bakom, varav ett handlar uteslutande om jämställdhet.)
(Fast ärligt måste jag erkänna när jag först såg den i vår ”beställ-katalog” så trodde jag att det var en dummytext som hade slinkit igenom tryckpressarna. Den sticker ut ifrån mängden, så att säga.)
Följ mig på Facebook
Inlägg
