Problem med skolskjuts/färdtjänst vid korttidsboende

Det har blivit problem med resor mellan skola och korttidsboende för barn som har sådana behov - ofta elever på grundsärskolan och/eller med olika funktionsnedsättningar. Från och med denna termin räknar Kalmars Barn- och ungdomsförvaltning inte sådana resor som skolskjuts (eftersom de inte sker till och från hemmet), utan de måste beställas som färdtjänst, som bekostas via Socialförvaltningen/LSS.

Fine - att kommunen vill se till att kostnaderna hamnar under rätt förvaltning har jag inget emot. Men nu har flera av barnen och deras vårdnadshavare kommit i kläm på grund av denna förändring, och det är inte OK. Jag får kommentera detta kortfattat i Barometern idag, men tänkte bre ut orden lite mer här.

Det här började med ett tjänstemannabeslut i början på året. Som politiker blev jag uppmärksammad om det först när vårdnadshavare i RBU kontaktade oss i Barn- och ungdomsnämndens presidium under sommaren, och ville ha ett möte med oss. Det hade vi för drygt två veckor sedan, och sedan dess har vi haft tät dialog med förvaltningen för att försäkra oss om den här förändringen inte skulle påverka skolstarten negativt. Så blev det tyvärr inte, vilket ni kan läsa om i Barometern.

Min ena ambition här har varit att kommunen måste tala med en gemensam röst. Ur kommuninvånarnas perspektiv duger det inte att den ena förvaltningen säger en sak och den andra säger något annat. Därför har jag uppmanat förvaltningarna att hellre prata med varandra en gång för mycket än en gång för lite inför skolstarten.

Min andra ambition har varit att detta inte får påverka barnen och vårdnadshavarna, vare sig ekonomiskt eller servicemässigt. Har man ett barn som behöver tillsyn och omsorg bokstavligen varenda minut på dygnet så har man redan en enorm belastning, och jättemånga utgifter och ständiga kontakter med dussintals personer inom det offentliga. Vi har ett ansvar att det funkar så smidigt som möjligt så att dessa föräldrar kan ha ett liv också. Initialt fick vi i presidiet information om att förändringen i princip inte skulle vara någon skillnad ur deras perspektiv. En del av detta har hållit - annat har dock brustit.

• Barnens ledsagare. I de fall där ett barn behöver någon som följer med under resan till och från skolan, är det ofta viktigt att det är någon som barnet känner sig trygg med och som känner till barnets behov ifall något händer under resan. Det har tidigare varit skolpersonal, och vårdnadshavare har känt en oro att de ska bytas ut mot någon okänd person. Men här är det ingen fara. Det kommer att fortsätta vara som det har varit - det är i regel samma person som följer med, men personen kommer under just själva resan att tekniskt sett jobba för Socialförvaltningen istället för Barn- och ungdomsförvaltningen. Ur barnets perspektiv ingen skillnad alltså.
  
• Ska det kosta något? Beskeden har varierat. Skolskjuts är gratis. Färdtjänst kan man bli beviljad via LSS, men det verkar ändå alltid kosta en avgift på minst 15 kr. 15 kr kanske inte låter som så mycket, men många bäckar små när det ska ske många gånger i veckan. Jag tycker inte att det är rimligt att samhället kräver betalt för resor till och från skola, som vi kräver att barnen ska göra (pga skolplikten), när vi samtidigt har bedömt att barnet omöjligen kan ta sig till skolan för egen maskin. Jag har begärt ett förtydligande från förvaltningen om vad som egentligen gäller.
  
• Vem ska boka alla dessa resor? När det räknades som skolskjuts så sköttes det av skolan, som ju har bäst koll på skoldagen. Jag föreslog att vi skulle fortsätta erbjuda den servicen även när det blev färdtjänst, så att vårdnadshavarna inte skulle behöva lägga till ännu en administrativ kontakt. Jag fick först beskedet att det borde gå, men nu säger KLT (som är de som utför färdtjänsten, och lyder under landstinget snarare än kommunen) att det måste vara vårdnadshavarna personligen som gör bokningarna. Detta känns orimligt byråkratiskt, och jag tänker gräva djupare i det.

Det är verkligen frustrerande för alla parter att det hittills inte har funkat bättre. Jag är så ledsen för vårdnadshavarnas skull, och i de fall där strulet även drabbat enskilda barn. Vi kommer att fortsätta dialogen med förvaltningarna och se vad vi kan göra åt detta. Vi behöver kanske ha ett stormöte där föräldrar, förvaltningar och KLT alla är närvarande samtidigt.

Nej, alla saker vi gör gynnar inte SD - men vissa gör det

I en text på SvD:s kultursida har Adam Svanell gjort ett litet test på 4 frågor, där han i en raljerande ton menar att vad man än gör så har man (enligt vissa kritiker) gjort sig skyldig till att gynna Sverigedemokraterna. Det är kanske menat att vara ironiskt, men det lilla allvar som finns i botten kan jag inte lämna oemotsagt.

Jag hör till de kritiker som länge hävdat att ledarskribenter, politiker och pöblar på (främst) vänsterkanten genom sitt agerande och dåliga debatterande ger Sverigedemokraterna mer makt och fler röster än partiet någonsin hade kunnat få av egen kraft. Jag hör alltså till de som Svanell raljerar mot, men jag känner mig inte direkt träffad av ”testet”. Svanells exempel är nämligen så tillrättalagda att han helt missar de poänger han försöker göra.

FRÅGA 1 jämför nedrivningen av SD:s tunnelbanereklam med att riva ner en handskriven lapp i sitt trapphus. Det håller inte. Att riva ner en betald reklamannons är att kränka yttrandefriheten och äganderätten. Att ta ner en sannolikt olaglig affischering i ett trapphus är att försvara äganderätten. (Vems uppdrag det är att ta ned olaglig affischering i ditt trapphus får du ta upp med din hyresvärd eller BRF.) Och det blir bara riksnyhet av att du rivit ner den om du filmar det tillsammans med en pöbel och sen sprider filmen på sociala medier.

FRÅGA 2 hävdar att om ett nyhetsprogram skulle rapportera om en studie som visar odelat positiva effekter med invandring, så har man ”köpt SD:s problemformulering” att invandrare måste bevisa att de är nyttiga för att få finnas här. Men nej, så är det inte alls. Att konstatera fakta är att konstatera fakta. Det är neutralt. Det är om man försöker motivera öppen invandringspolitik med att det är bra för samhället som man köpt problemformuleringen.

Jag delar ibland länkar som visar de positiva effekterna med migration, mest för att visa att SD:s politik helt enkelt inte hänger ihop, men jag brukar understryka att jag skulle försvara fri rörlighet även om det visade sig vara dåligt för t ex statskassan, helt enkelt för att fri rörlighet är en grundläggande rättighet. Och det borde du också göra.

FRÅGA 3 säger att du gör dig skyldig till censur om du inte delar en rasitiskt vinklad artikel från en opålitlig nyhetssajt. Svanell verkar inte veta vad censur betyder. Du har aldrig någon skyldighet att sprida någon annans dynga. Det får de göra själva. Så länge du inte aktivt hindrar dem från att uttrycka sin åsikt så är det ingen censur. Problemet med att många partier (inte alla) försökt ”tiga ihjäl” SD genom åren har handlat om att man inte bemött dem sakpolitiskt. Men uppmärksamhet har man gett dem, genom att högljutt ta avstånd från dem samtidigt som man sällan gått in på sakpolitik. (Kanske för att man själv inte haft så mycket att komma med vad gäller integrationspolitik. Kanske för att inte avslöja att vänsterns egna invandringspolitik ibland faktiskt är till förväxling lik SD:s.)

Det finns ingen bättre reklam för ett parti än bli ständigt omtalat utan att få sin politik synad. Jag inser att detta blogginlägg per automatik faller i den kategorin, och beklagar det. Men det känns viktigt att bemöta Svanells dumheter här så att folk förstår att det spelar VISST roll hur man beter sig. SD får INTE ökat väljarstöd vad vi än gör. Bara när vi gör vissa riktigt korkade saker som Svanell försöker ursäkta.

Nåväl. FRÅGA 4 hävdar till sist att oavsett vilket ämne en politiker väljer i en debatt mot en Sverigedemokrat, så har man gynnat dem på något sätt. Pratar man invandringspolitik har man ”låtit SD sätta agendan”. Gör man det inte har man ”gett SD monopol på invandringsfrågan”. I båda fallen får jag väl säga: ”det beror väl på vad man säger i debatten”. Debattera olika frågor med SD precis som du skulle göra med andra partier. Påpeka rasism, främlingsfientlighet och diskriminering när den dyker upp i förslagen, men ha inte det som ditt enda argument.

Och det vore dumt att bara debattera ett partis favoritfråga varje gång du möter dem. Debattera den frågan med andra partier också. Vore det inte himla fräscht att se en spänstig debatt om invandrings- och integrationspolitik, mellan två partier som INTE är SD? (När jag själv vill debattera dessa frågor brukar jag faktiskt inte rikta udden mot Sverigedemokraterna, utan mot Socialdemokraterna och LO. Det är S/LO som har lagt grunden för många av problemen vi har idag, och det är deras politik som måste förändras för att vi ska få till någon förändring.)

Så för att sammanfatta:

• Vifta inte bort kritiken att vissa SD-kritiska handlingar snarare hjälper dem. För det gör de. Mobbning och hets mot Sverigedemokrater stärker människors sympatier för den utsatte på precis samma sätt som när det riktas mot t ex tiggare.
• Bara för att SD påpekar att Sverige har integrationsproblem så är det inte din uppgift att förneka det. (Det vore att anpassa sig efter SD.) Erkänn de problem som finns, även om ditt parti råkar ha haft skuld i det, och föreslå lösningar. Det har vi i Folkpartiet gjort sedan långt innan någon ens trodde att SD skulle komma in i riksdagen, och det fortsätter vi att göra.
• Läs på om deras politik (och ditt eget partis innan du sätter dig på höga hästar) och bemöt dem sakligt, men lägg inte mer energi på dem än 13 % riksdagsresultat berättigar. Det finns andra partier också.
• För all del, påpeka när de inte har rumsrena åsikter. Men börja inte varenda mening med ”Ni är rasister” om du inte kan förklara varför.
• För all del, lyft fram att partiet har allt annat än rumsrena rötter, som gör att man bör ifrågasätta deras motiv. Men hymla i så fall inte med att Vänsterpartiet också har vidriga rötter. V har haft kanske något årtionde längre på sig att putsa på fasaden än SD har haft. Hur upputsad tror du att SD:s fasad kommer att vara om ytterligare ett årtionde?

Svarar vänstern om Karl-Oskarskolan

Efter Vänsterpartiets senaste påhopp på Karl-Oskarskolan så har vi från FP, M, C och KD sagt åt dem att skärpa sig:

Kommunalrådet Bertil Dahl (V) med flera går till attack med budskapet att de vill ta över skolan – samma dag som eleverna har skolavslutning! Hur stor oro tror ni inte att det skapar inför sommarlovet? Har ni varken hjärta eller hjärna?

Lyckligtvis är det inte så enkelt att kommunen bara kan säga ”nu tar vi över skolan”. Det finns lagar som skyddar mot vänstervridet översitteri. Men det vet ju inte alla de som tar del av era utspel.

Läs hela!

Även skolan själv har replikerat mot vänstern och klargör att snacket om vinstuttag är ett (v)illospår:

Föräldrar ser att vi sätter elevernas utbildning i första hand och att vi ständigt levererar bättre kvalitet eftersom vi återinvesterar största delen av vinsten tillbaka till verksamheten. Av våra intäkter går cirka 94 procent till verksamhetskostnader såsom löner, hyror, läromedel och skolmat. Fyra procent återinvesteras i verksamheten som fastigheter och nya skolor.

Vi betalar all vår skatt i Sverige och 1,7 procent av omsättningen utgörs av skatt på vår vinst. 0,4 procent av omsättningen utgörs av utdelning till vår ägare.

Jag hoppas med detta samt svaret jag fick från S i måndags att de elever, föräldrar och lärare som blivit uppskrämda av vänsterns utspel nu slipper oroa sig och kan njuta av ett tryggt sommarlov.

Vill även (S) ta över Karl-Oskarskolan?

UPPDATERAT: Lasses svarar att S inte vill ta över skolan (se längst ned).

I måndags skrev jag om hur kommunalrådet Bertil Dahl (V), efter sitt senaste vulgära angrepp mot Karl-Oskarskolan, hade blivit inbjuden att faktiskt besöka skolan för en gångs skull. Han kom, from som ett lamm, tillsammans med kollegan Leila ben Larbi (V) och några fler av oss skolpolitiker, fick information om de nya ägarna, och kunde ställa alla frågor han ville om de nya ägarna och hur det (inte) kommer att påverka eleverna.

Tror ni att vänsterpartisterna blev ödmjuka eller tog lärdom av detta besök? Icke sa Nicke!

Eftersom Vänsterpartiet driver att kommunen ska ta över skolan, har jag lämnat in en enkel fråga till Lasse Johansson (S) om Socialdemokraterna i Kalmar ställer sig bakom detta. Frågan diskuteras på kommunfullmäktige imorgon.

Vänsterpartiet i Kalmar agiterar hårt för att kommunen ska ta över den fristående Karl-Oskarskolan i Oxhagen, som hyr sina lokaler av kommunen. Agitationen skapar osäkerhet bland skolans elever, personal och föräldrar. Vänsterpartiet ingår i den majoritet som styr Kalmar kommun. Därför undrar jag om Socialdemokraterna delar deras syn.

Min fråga alltså:

•        Kommer Socialdemokraterna i Kalmar att verka för att kommunen tar över Karl-Oskarskolan eller på annat sätt avbryter gällande hyreskontrakt?

Björn Brändewall (FP)

UPPDATERING: Lasse Johanssons svar var föredömligt kort och betryggande, så jag knappar in det här:

Nej, vi kommer inte att verka för att kommunen tar över Karl-Oskarskolan. De driver en fungerande verksamhet med minst lika bra kvalitet som alla andra skolor i kommunen.

Lasse Johansson, ordförande Barn- och ungdomsnämnden

Hur säkrar vi trygga miljöer för minskad skadegörelse?

På kommunfullmäktige-mötet på måndag har jag bett att få debattera denna fråga med Mattias Adolfson (S), Samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Mötet är öppet för allmänheten, kom gärna och lyssna.

Skadegörelse på grundskolor och gymnasieskolor i Kalmar kostar varje år ca 1,2 miljoner kronor. På sommarlovet tenderar skadegörelsen att öka. Det rör sig inte ”bara” om busstreck, utan även om grov, planerad skadegörelse som kan utgöra en fara för liv, t ex vid brand som kan sprida sig till bostäder. Det är förstås inte bara skolbyggnader som kommunen är mån om att undvika skadegörelse på.

En synpunkt som jag hör från flera håll är att det är viktigt att inte ha ytor som är skyddade från insyn. Lindsdalsskolan till exempel har en stor insynsskyddad yta, vilket Folkpartiet påpekade i Samhällsbyggnadsnämnden när detaljplanen utformades för många år sedan. Genom att utforma byggnader och miljöer så att det finns naturlig insyn från omgivningen – bostäder som vetter mot platsen, kanske allra helst med balkong – så drar sig gärningsmännen för att ”komma ut ur skuggorna” och förstöra, eller rentav göra inbrott.

Med åtgärder som belysning, trygghetsvandringar och patrullerande väktare kan man förstås komma en bit, men främst det sistnämnda kan också bli en kostsam historia. Det bästa är ju om en miljö är trygg i sin utformning från första början. Öppet gestaltade områden minskar inte bara risken för skadegörelse utan inbjuder även till mer delaktighet från barn i området.

Kommunen kan säkert vara aktiv på flera håll här redan på planeringsstadiet. Samhällsbyggnadsnämnden godkänner detaljplaner när nya miljöer ska bebyggas. Servicenämnden samråder med arkitekter och ansvarar för att byggnader kommer på plats. Övriga nämnder och styrelser är förstås delaktiga i framtagandet av fastigheter och miljöer för sina respektive verksamheter. Därför var det inte helt självklart för mig vem jag skulle rikta denna interpellation till, och jag hoppas att ordföranden från olika nämnder kan samråda kring svaret så som ni ser lämpligt.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

1. Vilka rutiner finns, på planeringsstadiet av nya kommunala byggnader och miljöer, där brottsförebyggande hänsyn tas, i synnerhet vad gäller fysisk insyn?
2. Vilka förbättringar kan göras på detta område?

Björn Brändewall (FP)

Höjda KLT-priser leder till färre lärare i Kalmars skolor

Ska det bli färre lärare i Kalmars skolor och förskolor, för att KLT höjde busspriserna? Det tycker inte vi i Folkpartiet, men det verkar däremot de rödgröna som styr i Kalmar tycka. De vill att de kraftigt höjda skolskjutskostnaderna (som deras kollegor i landstinget beslutat om) ska bekostas ur de pengar som vi redan har att bedriva skola för.

Detta kritiserar jag i Östran, tillsammans med mina FP-kollegor Jennie Uller och Carl-Henrik Sölvinger. I vårt budgetalternativ har vi avsatt pengar för skolskjutsarna, så att det inte ska behöva gå ut över undervisningen. Det går om man bara vill! Budgeten för 2016 beslutas på måndag.

Dahl (V) ska äntligen besöka skolan han skällt så mycket på

Karl-Oskarskolan i Oxhagen har haft fått en ny ägare. Thoréngruppen tar över efter Karl-Oskar Utbildning AB, efter att koncernen uppger att de hamnat i ekonomiska problem på grund av en tvist med Växjö kommun.

Det är tråkigt att en tvist med en annan kommun ska behöva gå ut över skolan i Kalmar, och jag hoppas att Thoréngruppen kommer att förvalta det avtryck som Karl-Oskarskolan gjort i Oxhagen. Det är en välskött skola som har mycket goda relationer med kommunens Barn- och ungdomsförvaltning, och som har tagit ett stort socialt ansvar för Oxhagen även utanför skoltid. Den har bland annat varit en aktiv del i Vi i Oxhagen som anordnat meningsfulla aktiviteter för oxhagenbor.

Men vissa har gjort allt de kunnat för att sätta käppar i hjulen för Karl-Oskarskolan. Vänsterpartiet och särskilt deras kommunalråd Bertil Dahl har upprepade gånger gått ut i media för att ljuga och sprida rädsla och fördomar om skolan. Han började redan 2009, innan skolan ens hade öppnat(!) men har till dags dato aldrig besökt den skola han tydligen vet så mycket om.

Idag kommer det att bli ändring på det. Efter hans senaste utspel, där han beskrev eleverna som ”handelsvaror som kan kastas mellan olika huvudmän” (Barometern 23 maj) har skolans rektor Anna Snöberg bjudit in honom för att få visa skolan och prata om vad ägarbytet kommer att betyda för skolan.

Vi vill bjuda in dig för ett möte som handlar mer om kvalitén på den skola vi bedriver. Vi vill visa dig hur vår skola i praktiken fungerar och hoppas att du vill komma till oss.

Även politiker i Barn- och ungdomsnämnden är inbjudna, och flera av oss kommer att vara där i eftermiddag. Jag har själv kontaktat skolan under våren om vad kommunen och eleverna kan förvänta oss av ägarbytet, så det känns bra att vi ska få diskutera dessa saker.

Samvetsfrihet undergräver aborträtten

Samma dag som Ebba Busch Thor valdes till Kristdemokraternas partiledare sa hon till Aftonbladet att hon vill att vårdpersonal ska kunna neka att utföra aborter. Detta fick oss mig och landstingsrådet Pierre Edström (FP) att reagera i ett gemensamt pressmeddelande. Eric Dicksson (KD) har i insändare i Barometern kritiserat oss för detta. Idag tar Barometern (äntligen) in vårt svar på kritiken:

Om du utbildar dig till barnmorska och vägrar göra abort, fastän det ingår i arbetsuppgifterna, kan du inte kräva att någon ska anställa dig. Du måste leva med konsekvenserna av din religionsfrihet.

(...)

Vi påstår inte att det är enkla etiska avväganden som sker i sjukvården. Men frågan om patientens rättigheter är däremot enkel: det är lagen som gäller. Oavsett var du söker sjukvård så ska du få den hjälp du har lagstadgad rätt till.

Samvetsfrihet inom sjukvården lär inte begränsas till aborter. Börjar man anpassa sjukvårdens verksamheter efter privata åsikter och religiös tro hos enskilda medarbetare så uppstår snart samma diskussion inom områden som preventivmedelsutskrivning, blodtransfusioner och psykiatri

Läs hela!

Jag vill även rekommendera Linda Nordlunds starka och självutlämnande inlägg i debatten: ”Barnmorskans ord fick mig att skämmas”.

Mitt tal på manifestation mot förtrycket av kurdiska kvinnor

Ett tragiskt självmord som en ung kvinna i Iran tvingades till för att undgå våldtäkt, har skapat stora protester och demonstrationer. I förrgår anordnade Kalmars Kurdiska Kulturförening en manifestation för detta, och jag fick äran att tala som representant för Folkpartiet liberalerna. Mitt tal följer nedan. Video finns här.

Mina vänner,
Jag föddes i Sverige, som kallas världens mest jämställda land. Och i en tid som beskrivs som den mest jämställda - för bara några årtionden sedan hade inte kvinnor ens rätt till sin egen kropp, här heller.

Om mänsklighetens historia är ett stort, salt hav, har jag bara fått smaka på en enda, söt droppe.

Mina vänner, varför säger jag detta? Jo, för på samma sätt som många av er talar till era landsmän, så vill jag tala till mina. Det är viktigt att inte glömma att det där havet finns. För trots att vi är här, i det mest jämställda landet, i den mest jämställda tiden, så ser jag även här hur kvinnor dagligen förnedras, förminskas, och behandlas som mäns sexleksaker.

Och det är en röd tråd som går genom hela världshistorien, genom hela det salta havet, att kvinnor ses som något som män kan äga och göra vad de vill med. Det är det som tvingade en ung kvinna till självmord på ett hotell i Iran. En agent från regimen hade, om uppgifterna stämmer, lovat hotellägaren att uppgradera hotellet till femstjärnig status, om han bara fick våldta den unga kvinnan som jobbade där.

Och. Hotellägaren. Gick. MED. På. Det!

Detta visar på korruptionen och kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran. Den iranska regimen är diktatorisk, våldsam och brutal. Alla invånare drabbas, men kvinnor drabbas extra hårt av förtrycket.

Militären har stor närvaro i kurdiska områden i Iran. Militären begår också övergrepp. I en sådan ordning känner sig inte minoriteter och olika befolkningsgrupper inkluderade. Tvärtom borde kurderna behandlas som jämlikar och ges rätt till självstyre.

Vi i omvärlden måste pressa regimen mer. Avrättningar måste upphöra, kvinnoförtrycket måste upphöra. Just nu riktas mycket av världens fokus på Irans förhandlingar om kärnteknik, men detta får inte göra att vi tappar blicken på de mänskliga rättigheterna.

Det är ju inte gratis för en stat att hålla sig med en militärmakt. Det är faktiskt väldigt dyrt. Och det är det iranska folkets pengar som finansierar detta förtryck. Den kurdiska minoritetens egna pengar används för att förtrycka dem.

Detta är fel. Det iranska folkets pengar borde inte gå militär närvaro i kurdiska områden, eller till raketer och bomber till Hamas i Gaza eller Bashar al-Assad i Syrien. Det iranska folkets pengar ska gå till att bygga sjukhus och skolor i Iran. Sjukhus, så att kvinnor kan få mödravård och föda sina barn under säkra förhållanden. Och skolor, så att deras döttrar kan växa upp med utbildning.

För utbildning, som bl a Malala Yousafzai ofta sagt, utbildning, och RÄTTEN till utbildning, är det viktigaste vi har för att frigöra den inneboende kraften i kvinnor, för att kvinnor ska kunna ta makten över sina egna liv, och så att vi kan bygga ett samhälle där kvinnor och män bemöts med samma rättigheter och samma respekt.

Nu skär regeringen i skolsatsningarna

Efter åtta år med Alliansregering satsade staten mer på skolan än någonsin tidigare. Lärare fick högre lön, mer kompetensutveckling och rätt att skapa lugn och ro i klassrummet. Folk började ställa sig i kö för att få bli lärare. Men den rödgröna regeringen skär nu i satsningarna en efter en.

Detta skriver jag och mina kollegor i Barn- och ungdom om i Barometern idag. Bara den nedskärning på kärriärtjänster som regeringen gör innebär att ett 30-tal lärare i Kalmar går miste om chansen att göra lönekarriär. Vår uppmaning till regeringen är att låta Alliansens satsningar på skolan ligga kvar istället för att skära ned.

Kalmar borde föreläsa på #Skolriksdag 2017!

Det har varit en intensiv "långhelg" för mig den här veckan. Först Folkpartiets Liberala Riksmöte i lördags och söndags. Måndag och tisdag var jag sedan i Stockholm på Skolriksdag, som är en jättekonferens för lärare, rektorer och politiker inom skolan.

Det har varit många seminarier där kommuner berättat om lyckade exempel och framgångsrika arbetssätt, och många av dem har varit bra. Men väldigt ofta har jag tänkt: det där gör vi ju redan i Kalmar. Eller rentav: det där hade våra tjänstemän från Kalmar kunnat berätta mycket bättre om!

Till exempel hur vi har arbetat med karriärtjänsterna för lärare, som Alliansregeringen införde. Eller hur vi rättar nationella prov gemensamt för att både öka rättssäkerheten och ge lärarna kompetensutveckling.

Så nu har jag satt upp ett mål som jag ska arbeta för: nästa skolriksdag 2017 borde Barn- och ungdomsförvaltningen i Kalmar vara en av föreläsarna! Ska försöka ta reda på i vilka trådar man måste dra i för att detta ska bli verklighet.

Men just nu är jag hemma igen. Nu stundar valborg, och imorgon ska Socialdemokraterna försöka rättfärdiga sin existens genom att demonstrera mot sig själva. Själv ser jag fram emot att få några dagars lugn och äntligen få träffa mina hundar igen!

Diskuterar läroplan och religion i Adventkyrkan

Imorgon onsdag kl 19:00 är jag i Adventkyrkan i Kalmar och diskuterar grundskolans läroplan. Skolverket har identifierat att framförallt religion utgör ett hinder för barns lärande, särskilt när det handlar om att skapa förståelse för evolutionen.

Adventkyrkan anser att dessa forskningsrön strider mot FN:s barnkonvention. Jag tycker väl, diplomatiskt uttryckt, att det är ett väldigt kreativt sätt att läsa barnkonventionen. Ser fram emot att försvara både barnkonventionen och läroplanen här!

Kom gärna och lyssna och ställ frågor! Utöver undertecknad och initativtagaren pastor Vesa Annala så deltar även Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet.

Researchgruppen är farlig

Som vi kunde se i förra inlägget så ska vi inte bara vara oroliga för ett övervakningssamhälle där staten sitter på all information om våra privatliv. Även privata organisationer kan bygga upp databaser om personers liv och åsikter, och om de skaffar sig ett utgivningsbevis (vilket i princip vem som helst kan få för en spottstyver) så får de frikort från Personuppgiftslagen, som är tänkt att skydda mot sånt.

Vi behöver inte titta i en spåkula för att hitta extremister som använder detta för att skada privatpersoner och tysta det demokratiska samtalet. Det pågår just nu, i Sverige, och med Aftonbladets och Expressens välsignelse. Läs Dagens Samhälles granskning av Researchgruppen, som med kopplingar till våldsbejakande vänsterextremism bygger upp åsiktsregister om medborgare som de sedan kan hänga ut, hota eller tysta. Deras inflytande är så stort att de fick tidningen Fokus att dra tillbaka reportaget.

Jag har skrivit tidigare om hur PUL är otillräcklig. Jag vill att man ser över lagstiftningen kring hur man delar ut utgivningsbevis. Det är bra att enskilda bloggare och andra opinionsbildare kan granska makten med samma grundlagsskydd som stora tidningar, men det ska inte fungera som en smitväg för massiv handel med känsliga personuppgifter.

Dina kläder kan avslöja var du är, och trängselskatten underlättar stalkning

Mitt arbete för att påverka i riksdagen fortsätter att bära frukt. Idag kan du läsa i Aftonbladet om tre förslag för att skydda människors privatliv, som Folkpartiet nu driver i riksdagen delvis efter tips från mig.

Det handlar om RFID-taggar, om övervakningskameror som känner igen ansikten och om hur trängselskatten måste förändras så att den inte underlättar stalkning.

Varsågod och läs!

(Debattsidan beskriver mig som riksdagsledamot, men jag hade signerat artikeln som riksdagskandidat.)

Tillståndskravet för LAN-spel avskaffas

Idag får man inte anordna något så enkelt som LAN-spel utan att först söka tillstånd från Lotteriinspektionen. Men den byråkratin och statliga kontrollen lär vi slippa i framtiden!

Även om jag inte kom in i riksdagen i höstas så försöker jag påverka genom att samarbeta med Folkpartikollegor som kom in. Idag känns det skönt att kunna rapportera ett framsteg.

Genom arbete från flera kloka personer i riksdagen har idag riksdagens kulturutskott sagt ja till Mathias Sundins, Birgitta Ohlssons och Robert Hannahs motion om att avskaffa tillståndskravet för LAN-spel, vilket jag tipsade dem om i höstas. Vill man spela dataspel med andra över nätet ska inte staten lägga sig i det!

Inte den mest samhällsomdanande motionen jag gett upphov till, förstås, men varje steg mot mindre regelkrångel och mindre kartläggning av människor är välkommet.

---

Mer: Breakit

Jag och mitt storhetsvansinne

På Östrans ledarsida hade Malin Ehlin Kolk kritiserat min syn på demokrati och mitt "liberala storhetsvansinne", sedan jag haft en ganska skarp debatt med Johan Persson (S) på senaste kommunfullmäktige.

Ehlin Kolks kritik byggde dock på en direkt felaktig beskrivning av vad jag faktiskt hade debatterat. Idag publicerar Östran mitt svar på kritiken:

Jag skulle däremot aldrig drömma om att hindra Socialdemokraterna från att redogöra för sin egen politik - tvärtom, de får gärna göra det oftare. Den som läste min interpellation, lyssnade på debatten, eller för all del läste Östrans referat 24/2, kan inte ha missat att grunden för min kritik var att Persson hade uttalat sig å kommunens vägnar, snarare än Socialdemokraternas. Tvärtemot vad som hävdas några gånger i Ehlin Kolks ledare, alltså. Den som lyssnar på inspelningen på www.kalmar.se kan höra att jag var extra tydlig kring just detta, precis vid den punkt där Ehlin Kolk slutade att citera mig.

...och Ehlin Kolks slutkommentar bekräftar att hennes oförmåga att läsa mina ord innantill tyvärr inte var en engångsföreteelse.

Prata mer om HUR betyg ska användas

I Barometern skriver jag, Alexander Critén (M) och Pelle Sederkvist (M) om överenskommelsen mellan Alliansen och regeringen angående att låta ett antal skolor ge betyg från årskurs fyra:

Debatten i Sverige fastnar tyvärr ofta i frågan om betyg ska användas, snarare än hur de ska användas. Om betyg bara används som en dom, som dessutom faller först när det mesta av grundskoletiden redan är passerad, har den inte hjälpt eleven i sin pedagogiska utveckling. Men om betyg används mer som en höjdhoppsribba, så kan eleven hela tiden se hur högt hen kan hoppa, och om hen har nått målet eller måste träna mer.

Läs hela!

Nedskärningarna i äldreomsorgen

De kraftiga nedskärningar som det rödgröna lagt fram i Kalmar drabbar även omsorgsnämnden – en verksamhet som redan går på knäna. Det är obehagligt att höra historier om sjuksköterskor som gråter för att de inte räcker till, och det är förstås ingenting mot hur de själva och omsorgstagarna känner.

Jag har idag lämnat in denna interpellation till Johan Persson (S), och vi kommer att diskutera den på Kommunfullmäktiges möte på måndag. Välkommen att lyssna – mötet är öppet för allmänheten.

Nedskärningarna i äldreomsorgen – inte en väsentlig förändring?

Inför valet höstas lovade Socialdemokraterna i Kalmar att ”Ingen i Kalmar ska behöva oroa sig över att bli gammal. Man ska vara helt trygg med att får (sic!) den vård och omsorg som man behöver. Under nästa mandatperiod vill vi dra igång ett arbete som ska syfta till att Kalmar ska vara en av Sveriges bästa äldrekommuner.”

Fyra månader efter valet har Socialdemokraterna mycket riktigt satt igång ett arbete, men tyvärr i motsatt riktning. I budgeten som majoriteten lade fram ska Omsorgsnämnden, förutom de senaste årens nedskärningar på 30 miljoner kronor skära ned en procent på verksamheten 2015, en procent till 2016 och en procent till 2017. Så är planeringen för de första tre åren denna mandatperiod.

Nu har Omsorgsnämnden tagit fram åtgärder för att hantera det första av de tre kommande årens resursminskningar. Bland annat ska hälften av träffpunkterna för äldre stängas, bemanningen ska minskas i vård- och omsorgsboenden, och Fixartjänsten ska avskaffas.

Detta anser jag får konsekvenser. Träffpunkterna är av stor vikt för äldres psykiska hälsa, att motverka isolering och att göra att ålderdomen känns socialt meningsfull. När vårdbemanningen minskas från tre personal till två, uppger personal på Oxhagshemmet att det inte längre är möjligt att duscha patienterna. ”Fixar-Marie” gör enkla sysslor i hemmet som besparar de äldre från fallolyckor, vilket besparar samhället stora vårdkostnader och mänskligt lidande.

Omsorgen i Kalmar är redan sedan tidigare hårt ekonomiskt ansatt. Både Ledningsbolaget och Sveriges Kommuner och Landsting har i utredningar sagt att de höga kostnaderna i omsorgen beror på beslut tagna i kommunledningen - ovanför Omsorgsnämndens huvuden. Kommunfullmäktige har samtidigt förbjudit Omsorgsnämnden att ”fatta beslut om ombudgeteringar som medför väsentliga förändringar av servicenivå, berör frågor av principiell natur, eller annat av särskild vikt”. Vid Omsorgsnämndens sammanträde ansåg flera ledamöter att det var det det rörde sig om denna gång, och majoriteten är splittrad i denna fråga.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

• Anser du att nedläggning av varannan träffpunkt, uteblivna duschar och avskaffande av fixartjänsten med mera inte är en väsentlig förändring av servicenivå, av principiell natur, eller av särskild vikt?
• Om inte: stödjer du att omsorgsförvaltningens besparingsförslag överlämnas till Kommunfullmäktige för beslut?

Björn Brändewall (FP)

Stå upp för yttrandefriheten

I Barometern idag (ej online än) debatterar jag idag med anledning av det ohyggliga terrordådet mot Charlie Hebdo:

Morden på de franska satirtecknarna är en attack på yttrandefriheten, religionsfriheten och det öppna samhället. Sverige vill se sig som världens moraliska förebild, men har de senaste årtiondena blivit sämre på att stå upp för dessa viktiga värden.

Efter onsdagens attentat mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, där tio tecknare och redaktionsmedlemmar blev brutalt mördade, befinner sig omvärlden i chock, och Paris i panik. Tidningen på vänsterkanten har i årtionden gjort sig känd för att ständigt driva med politiker av alla färger och publicera skarp satir mot religiös extremism.

Mördarna ska ha ropat ”Allah är stor” och ”profeten är hämnad”, så det bör inte råda tvivel om att morden handlar om religiös extremism. Som profeten Muhammed gråtande sa (i en av Charlie Hebdos karikatyrer): ”Det är jobbigt att vara älskad av idioter”.

Rasister som vill använda detta terrordåd för att skylla allt på ”muslimerna”, kommer tyvärr förstås att göra det. Men då missar de att det är just vanliga muslimer världen över som drabbas hårdast av islamistiskt förtryck. Miljoner moderata muslimer som förtrycks – dagligen – i sina åsikter, sina handlingar och sin sexualitet.

Det är sådant förtryck som Charlie Hebdo ofta reagerat mot. Islamisters fanatism, men även islam, kristendom och judendom i sig, när de funnit det befogat. Många blir upprörda och tar det personligt, men kritik mot en religion är inte detsamma som kritik mot de som växt upp i religionen.

Det öppna och fria samhällets överlägsenhet – fred, frihet, ekonomiskt välstånd – vilar på att vi har lagt vapnen åt sidan och fäktas med ord istället. Du har rätt till din åsikt, men det betyder samtidigt att andra har rätt att kritisera den. När argumenten får mötas förs samhällsdebatten framåt.

Men extremisterna är rädda för motargument, så de vill skrämma oss till tystnad. Just därför bör alla svenska tidningar av solidaritet publicera Charlie Hebdos satir. Expressen gjorde det dagen efter dådet. Barometern har gjort det. Det är bra, men fler behövs. Låt oss visa mördarna att de bara lyckats göra satiren ännu mer spridd.

Det är extra viktigt då mörkermännen faktiskt har börjat vinna på senare år. När Salman Rushdie riskerade livet med ”Satansverserna” för 25 år sedan så slöt alla svenska medier och tyckare upp bakom honom. Bra! Men när Charlie Hebdo, Jyllandsposten och Lars Vilks 20 år senare publicerade karikatyrer på profeten Muhammed, då var det många som tyckte att de får skylla sig själva som får dödshot.

Då stod man inte upp för det fria ordet eller twittrade ”Je suis Charlie” – tvärtom. Laila Freivalds (då minister) uppges ha försökt stänga ner webbsidor som publicerade karikatyrer. Mehmet Kaplan (idag minister) tyckte inte att yttrandefriheten skulle gälla religion. Täppas Fogelberg (Public Service-journalist) skrev härom året att Lars Vilks polisskydd borde dras in.

Sverige är alltså inte det föredöme för yttrandefrihet som vi skulle vilja tro om oss själva. Tidningen Charlie Hebdo i sig skulle knappast kunna ges ut här. Den skulle nog omgående fällas för brott mot den svenska lagen om hets mot folkgrupp – detta bisarra begrepp som antyder att grupper kan ha rättigheter som inte individer har.

Själv får jag allt oftare får gå i polemik med personer på den politiska vänsterkanten som tycker att det är helt legitimt att hindra andra människor från att framföra sina åsikter, om det är ”fel” åsikter. Detta är en farlig utveckling. Själva innebörden av yttrandefrihet är just att tillåta åsikter som du själv ogillar.

Åsikter som inte får framföras öppet kommer att framföras dunkelt, utan att bemötas. Då hotas samhället, extremism kan frodas, och rasistpartier kan få tvåsiffrigt väljarstöd.

Björn Brändewall

Kalmar

"Fosterland" kan lära oss bekämpa rasismen från rötterna

Bild: SVT

Jag såg ikväll första delen av dokumentären/reportaget Fosterland, där Fredrik Önnevall reser i olika länder för att träffa personer som själva kallar sig nationalister. Att bättre förstå hur människor tänker, som väljer att ansluta sig till partier med nazistiska rötter, tror jag är viktigt för att kunna bekämpa främlingsfientligheten.

Önnevall träffar dottern till grekiska Gyllene Grynings grundare, som efter faderns fängslande har blivit en framtädande person i partiet. Hon säger att det är OK att han kallar henne rasist. Trots att hon säger att hon valt partiengagemanget snarare än ärvt det, så tog hon avstånd från Gyllene Gryning i tonåren. Hon umgicks mer med anarkister och kommunister. Men hon stöttes hon bort därifrån pga vem hennes far var. Ironiskt nog var det alltså vänsterkantens utfrysning och ovilja att se bortom hennes genetiska ursprung som drev henne till Gyllene Gryning.

Det är förstås hennes egen version av saken. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om den är sann. Även i Sverige har vi ju problem med att människor och politiker, framförallt på vänsterkanten, försöker bemöta intolerans med ännu mer intolerans. De lägger enorm energi på att ta avstånd från (eller rentav försöka tysta) främlingsfientliga, men inte på att bemöta dem i sak. Detta tror jag folk uppfattar som populism och handfallenhet (särskilt när de rödas egna invandringspolitik stundom är till förväxling lik hatobjektens) och det är en utveckling som jag har varnat bl a Socialdemokraterna för sedan åtminstone 2006. Det har nog drivit många människor till SD genom åren.

* * *

SD, ja. Fredrik Önnevall träffar även en kvinna som kandiderar till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, om än långt ner på listan. Hon får väl ses nästan mer som en sympatisör än en politiker. Hon beskriver en oro över vart samhället är på väg, men denna oro tycks vara grundad på så mycket okunskap.

Man kanske kan dra på smilbanden åt att hon tror att pesten kom ”med ett syfte”, att vi alltså skulle ha varit för många människor i Europa på 1300-talet. (Vi var kanske en femtedel så många människor som idag, innan pesten minskade folkmängden med 1/3.)

Men mer nutida problem hon ser är att invandrarkvinnor enligt henne föder hur många barn som helst, att Sverige ”inte har plats” och att vi inte har råd med invandring. Alla dessa tre åsikter är felaktiga.

• Antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan. Med utbildning och familjeplanering, och bistånd (som vi kan tacka migrationen för snarare än statsbudgeten) har barnadödligheten i tredje världen minskat kraftigt, och då behöver inte kvinnorna föda mer än knappt 2,5 barn var. Men det gemene fördomen bland svenskar är att de föder mer än det dubbla.

• Sverige har plats. Vi är ett av världens mest glest befolkade länder. Det är snarare ett problem för vår glesbygd att vi inte bor tillräckligt många på samma plats för att uppnå optimal infrastruktur och tillgång till samhällsfunktioner. (Två besläktade problem här är urbaniseringen och reglerna som hindrar utrikes födda från att få jobb, defintivt. Men plats har vi.)

• Sverige har råd. Vi är ett rikt land som har klarat oss igenom den ekonomiska krisen bäst av alla i EU – samtidigt som vi har tagit emot flest asylsökande per capita. Vi har det senaste årtiondet fått mer resurser till välfärden och infrastrukturen, fler i arbete, sänkt statsskuld, nästan halverad absolut fattigdom, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för.* (Och en liten parentes är att även utrikes födda är en nettointäkt för ekonomin.) Till stor del har vi ett lyckat alliansregerande att tacka för denna utveckling. Men kunskapen om detta hos folket är låg, inte minst då de rödgröna samt deras intresseorganisationer lagt enorma resurser på att svartmåla Sveriges utveckling.

* * *

Jag avundas inte Önnevalls utmaning i att göra de här reportagen. Att få fram en nyanserad men samtidigt inte okritisk bild när man möter människor med så olika uppfattningar. Jag hoppas att folk kan dra lärdomar när de ser hur folk hamnar i, eller känner sig drivna till, främlingsfientliga partier. Och att man använder denna kunskap för att vända på utvecklingen.

• Bemöt inte hat med hat. Det är provocerande att möta riktigt extrema åsikter om människovärde, men utfrysningstaktiken funkade inte för tio år sedan, och den funkar ännu mindre idag. Politiker behöver bemöta främlingfientligas kritik med sakargument och sakpolitik. Och i de fall där man själv saknar något sådant så får man skaffa det!

• Sprid kunskap – inte myter. Nöj dig inte med ett lyssna på bra retorik utan substans – oavsett politisk färg. Ta reda på vad som faktiskt gäller om utvecklingen i Sverige och världen, och fyll igen kunskapsluckorna hos de som baserar sin främlingsfientlighet på dessa fördomar. Då blir både de och du bättre på att genomskåda svartmålning, oavsett om den kommer ifrån Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna eller någon annan.

---

*) Om du vill ha källor till alla mina påståenden om allianssveriges förträfflighet så har jag ett antal länkar här.