Stå upp för yttrandefriheten

I Barometern idag (ej online än) debatterar jag idag med anledning av det ohyggliga terrordådet mot Charlie Hebdo:

Morden på de franska satirtecknarna är en attack på yttrandefriheten, religionsfriheten och det öppna samhället. Sverige vill se sig som världens moraliska förebild, men har de senaste årtiondena blivit sämre på att stå upp för dessa viktiga värden.

Efter onsdagens attentat mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, där tio tecknare och redaktionsmedlemmar blev brutalt mördade, befinner sig omvärlden i chock, och Paris i panik. Tidningen på vänsterkanten har i årtionden gjort sig känd för att ständigt driva med politiker av alla färger och publicera skarp satir mot religiös extremism.

Mördarna ska ha ropat ”Allah är stor” och ”profeten är hämnad”, så det bör inte råda tvivel om att morden handlar om religiös extremism. Som profeten Muhammed gråtande sa (i en av Charlie Hebdos karikatyrer): ”Det är jobbigt att vara älskad av idioter”.

Rasister som vill använda detta terrordåd för att skylla allt på ”muslimerna”, kommer tyvärr förstås att göra det. Men då missar de att det är just vanliga muslimer världen över som drabbas hårdast av islamistiskt förtryck. Miljoner moderata muslimer som förtrycks – dagligen – i sina åsikter, sina handlingar och sin sexualitet.

Det är sådant förtryck som Charlie Hebdo ofta reagerat mot. Islamisters fanatism, men även islam, kristendom och judendom i sig, när de funnit det befogat. Många blir upprörda och tar det personligt, men kritik mot en religion är inte detsamma som kritik mot de som växt upp i religionen.

Det öppna och fria samhällets överlägsenhet – fred, frihet, ekonomiskt välstånd – vilar på att vi har lagt vapnen åt sidan och fäktas med ord istället. Du har rätt till din åsikt, men det betyder samtidigt att andra har rätt att kritisera den. När argumenten får mötas förs samhällsdebatten framåt.

Men extremisterna är rädda för motargument, så de vill skrämma oss till tystnad. Just därför bör alla svenska tidningar av solidaritet publicera Charlie Hebdos satir. Expressen gjorde det dagen efter dådet. Barometern har gjort det. Det är bra, men fler behövs. Låt oss visa mördarna att de bara lyckats göra satiren ännu mer spridd.

Det är extra viktigt då mörkermännen faktiskt har börjat vinna på senare år. När Salman Rushdie riskerade livet med ”Satansverserna” för 25 år sedan så slöt alla svenska medier och tyckare upp bakom honom. Bra! Men när Charlie Hebdo, Jyllandsposten och Lars Vilks 20 år senare publicerade karikatyrer på profeten Muhammed, då var det många som tyckte att de får skylla sig själva som får dödshot.

Då stod man inte upp för det fria ordet eller twittrade ”Je suis Charlie” – tvärtom. Laila Freivalds (då minister) uppges ha försökt stänga ner webbsidor som publicerade karikatyrer. Mehmet Kaplan (idag minister) tyckte inte att yttrandefriheten skulle gälla religion. Täppas Fogelberg (Public Service-journalist) skrev härom året att Lars Vilks polisskydd borde dras in.

Sverige är alltså inte det föredöme för yttrandefrihet som vi skulle vilja tro om oss själva. Tidningen Charlie Hebdo i sig skulle knappast kunna ges ut här. Den skulle nog omgående fällas för brott mot den svenska lagen om hets mot folkgrupp – detta bisarra begrepp som antyder att grupper kan ha rättigheter som inte individer har.

Själv får jag allt oftare får gå i polemik med personer på den politiska vänsterkanten som tycker att det är helt legitimt att hindra andra människor från att framföra sina åsikter, om det är ”fel” åsikter. Detta är en farlig utveckling. Själva innebörden av yttrandefrihet är just att tillåta åsikter som du själv ogillar.

Åsikter som inte får framföras öppet kommer att framföras dunkelt, utan att bemötas. Då hotas samhället, extremism kan frodas, och rasistpartier kan få tvåsiffrigt väljarstöd.

Björn Brändewall

Kalmar