Nu skär regeringen i skolsatsningarna

Efter åtta år med Alliansregering satsade staten mer på skolan än någonsin tidigare. Lärare fick högre lön, mer kompetensutveckling och rätt att skapa lugn och ro i klassrummet. Folk började ställa sig i kö för att få bli lärare. Men den rödgröna regeringen skär nu i satsningarna en efter en.

Detta skriver jag och mina kollegor i Barn- och ungdom om i Barometern idag. Bara den nedskärning på kärriärtjänster som regeringen gör innebär att ett 30-tal lärare i Kalmar går miste om chansen att göra lönekarriär. Vår uppmaning till regeringen är att låta Alliansens satsningar på skolan ligga kvar istället för att skära ned.

Kalmar borde föreläsa på #Skolriksdag 2017!

Det har varit en intensiv "långhelg" för mig den här veckan. Först Folkpartiets Liberala Riksmöte i lördags och söndags. Måndag och tisdag var jag sedan i Stockholm på Skolriksdag, som är en jättekonferens för lärare, rektorer och politiker inom skolan.

Det har varit många seminarier där kommuner berättat om lyckade exempel och framgångsrika arbetssätt, och många av dem har varit bra. Men väldigt ofta har jag tänkt: det där gör vi ju redan i Kalmar. Eller rentav: det där hade våra tjänstemän från Kalmar kunnat berätta mycket bättre om!

Till exempel hur vi har arbetat med karriärtjänsterna för lärare, som Alliansregeringen införde. Eller hur vi rättar nationella prov gemensamt för att både öka rättssäkerheten och ge lärarna kompetensutveckling.

Så nu har jag satt upp ett mål som jag ska arbeta för: nästa skolriksdag 2017 borde Barn- och ungdomsförvaltningen i Kalmar vara en av föreläsarna! Ska försöka ta reda på i vilka trådar man måste dra i för att detta ska bli verklighet.

Men just nu är jag hemma igen. Nu stundar valborg, och imorgon ska Socialdemokraterna försöka rättfärdiga sin existens genom att demonstrera mot sig själva. Själv ser jag fram emot att få några dagars lugn och äntligen få träffa mina hundar igen!

Diskuterar läroplan och religion i Adventkyrkan

Imorgon onsdag kl 19:00 är jag i Adventkyrkan i Kalmar och diskuterar grundskolans läroplan. Skolverket har identifierat att framförallt religion utgör ett hinder för barns lärande, särskilt när det handlar om att skapa förståelse för evolutionen.

Adventkyrkan anser att dessa forskningsrön strider mot FN:s barnkonvention. Jag tycker väl, diplomatiskt uttryckt, att det är ett väldigt kreativt sätt att läsa barnkonventionen. Ser fram emot att försvara både barnkonventionen och läroplanen här!

Kom gärna och lyssna och ställ frågor! Utöver undertecknad och initativtagaren pastor Vesa Annala så deltar även Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet.

Researchgruppen är farlig

Som vi kunde se i förra inlägget så ska vi inte bara vara oroliga för ett övervakningssamhälle där staten sitter på all information om våra privatliv. Även privata organisationer kan bygga upp databaser om personers liv och åsikter, och om de skaffar sig ett utgivningsbevis (vilket i princip vem som helst kan få för en spottstyver) så får de frikort från Personuppgiftslagen, som är tänkt att skydda mot sånt.

Vi behöver inte titta i en spåkula för att hitta extremister som använder detta för att skada privatpersoner och tysta det demokratiska samtalet. Det pågår just nu, i Sverige, och med Aftonbladets och Expressens välsignelse. Läs Dagens Samhälles granskning av Researchgruppen, som med kopplingar till våldsbejakande vänsterextremism bygger upp åsiktsregister om medborgare som de sedan kan hänga ut, hota eller tysta. Deras inflytande är så stort att de fick tidningen Fokus att dra tillbaka reportaget.

Jag har skrivit tidigare om hur PUL är otillräcklig. Jag vill att man ser över lagstiftningen kring hur man delar ut utgivningsbevis. Det är bra att enskilda bloggare och andra opinionsbildare kan granska makten med samma grundlagsskydd som stora tidningar, men det ska inte fungera som en smitväg för massiv handel med känsliga personuppgifter.

Dina kläder kan avslöja var du är, och trängselskatten underlättar stalkning

Mitt arbete för att påverka i riksdagen fortsätter att bära frukt. Idag kan du läsa i Aftonbladet om tre förslag för att skydda människors privatliv, som Folkpartiet nu driver i riksdagen delvis efter tips från mig.

Det handlar om RFID-taggar, om övervakningskameror som känner igen ansikten och om hur trängselskatten måste förändras så att den inte underlättar stalkning.

Varsågod och läs!

(Debattsidan beskriver mig som riksdagsledamot, men jag hade signerat artikeln som riksdagskandidat.)

Tillståndskravet för LAN-spel avskaffas

Idag får man inte anordna något så enkelt som LAN-spel utan att först söka tillstånd från Lotteriinspektionen. Men den byråkratin och statliga kontrollen lär vi slippa i framtiden!

Även om jag inte kom in i riksdagen i höstas så försöker jag påverka genom att samarbeta med Folkpartikollegor som kom in. Idag känns det skönt att kunna rapportera ett framsteg.

Genom arbete från flera kloka personer i riksdagen har idag riksdagens kulturutskott sagt ja till Mathias Sundins, Birgitta Ohlssons och Robert Hannahs motion om att avskaffa tillståndskravet för LAN-spel, vilket jag tipsade dem om i höstas. Vill man spela dataspel med andra över nätet ska inte staten lägga sig i det!

Inte den mest samhällsomdanande motionen jag gett upphov till, förstås, men varje steg mot mindre regelkrångel och mindre kartläggning av människor är välkommet.

---

Mer: Breakit

Jag och mitt storhetsvansinne

På Östrans ledarsida hade Malin Ehlin Kolk kritiserat min syn på demokrati och mitt "liberala storhetsvansinne", sedan jag haft en ganska skarp debatt med Johan Persson (S) på senaste kommunfullmäktige.

Ehlin Kolks kritik byggde dock på en direkt felaktig beskrivning av vad jag faktiskt hade debatterat. Idag publicerar Östran mitt svar på kritiken:

Jag skulle däremot aldrig drömma om att hindra Socialdemokraterna från att redogöra för sin egen politik - tvärtom, de får gärna göra det oftare. Den som läste min interpellation, lyssnade på debatten, eller för all del läste Östrans referat 24/2, kan inte ha missat att grunden för min kritik var att Persson hade uttalat sig å kommunens vägnar, snarare än Socialdemokraternas. Tvärtemot vad som hävdas några gånger i Ehlin Kolks ledare, alltså. Den som lyssnar på inspelningen på www.kalmar.se kan höra att jag var extra tydlig kring just detta, precis vid den punkt där Ehlin Kolk slutade att citera mig.

...och Ehlin Kolks slutkommentar bekräftar att hennes oförmåga att läsa mina ord innantill tyvärr inte var en engångsföreteelse.

Prata mer om HUR betyg ska användas

I Barometern skriver jag, Alexander Critén (M) och Pelle Sederkvist (M) om överenskommelsen mellan Alliansen och regeringen angående att låta ett antal skolor ge betyg från årskurs fyra:

Debatten i Sverige fastnar tyvärr ofta i frågan om betyg ska användas, snarare än hur de ska användas. Om betyg bara används som en dom, som dessutom faller först när det mesta av grundskoletiden redan är passerad, har den inte hjälpt eleven i sin pedagogiska utveckling. Men om betyg används mer som en höjdhoppsribba, så kan eleven hela tiden se hur högt hen kan hoppa, och om hen har nått målet eller måste träna mer.

Läs hela!

Nedskärningarna i äldreomsorgen

De kraftiga nedskärningar som det rödgröna lagt fram i Kalmar drabbar även omsorgsnämnden – en verksamhet som redan går på knäna. Det är obehagligt att höra historier om sjuksköterskor som gråter för att de inte räcker till, och det är förstås ingenting mot hur de själva och omsorgstagarna känner.

Jag har idag lämnat in denna interpellation till Johan Persson (S), och vi kommer att diskutera den på Kommunfullmäktiges möte på måndag. Välkommen att lyssna – mötet är öppet för allmänheten.

Nedskärningarna i äldreomsorgen – inte en väsentlig förändring?

Inför valet höstas lovade Socialdemokraterna i Kalmar att ”Ingen i Kalmar ska behöva oroa sig över att bli gammal. Man ska vara helt trygg med att får (sic!) den vård och omsorg som man behöver. Under nästa mandatperiod vill vi dra igång ett arbete som ska syfta till att Kalmar ska vara en av Sveriges bästa äldrekommuner.”

Fyra månader efter valet har Socialdemokraterna mycket riktigt satt igång ett arbete, men tyvärr i motsatt riktning. I budgeten som majoriteten lade fram ska Omsorgsnämnden, förutom de senaste årens nedskärningar på 30 miljoner kronor skära ned en procent på verksamheten 2015, en procent till 2016 och en procent till 2017. Så är planeringen för de första tre åren denna mandatperiod.

Nu har Omsorgsnämnden tagit fram åtgärder för att hantera det första av de tre kommande årens resursminskningar. Bland annat ska hälften av träffpunkterna för äldre stängas, bemanningen ska minskas i vård- och omsorgsboenden, och Fixartjänsten ska avskaffas.

Detta anser jag får konsekvenser. Träffpunkterna är av stor vikt för äldres psykiska hälsa, att motverka isolering och att göra att ålderdomen känns socialt meningsfull. När vårdbemanningen minskas från tre personal till två, uppger personal på Oxhagshemmet att det inte längre är möjligt att duscha patienterna. ”Fixar-Marie” gör enkla sysslor i hemmet som besparar de äldre från fallolyckor, vilket besparar samhället stora vårdkostnader och mänskligt lidande.

Omsorgen i Kalmar är redan sedan tidigare hårt ekonomiskt ansatt. Både Ledningsbolaget och Sveriges Kommuner och Landsting har i utredningar sagt att de höga kostnaderna i omsorgen beror på beslut tagna i kommunledningen - ovanför Omsorgsnämndens huvuden. Kommunfullmäktige har samtidigt förbjudit Omsorgsnämnden att ”fatta beslut om ombudgeteringar som medför väsentliga förändringar av servicenivå, berör frågor av principiell natur, eller annat av särskild vikt”. Vid Omsorgsnämndens sammanträde ansåg flera ledamöter att det var det det rörde sig om denna gång, och majoriteten är splittrad i denna fråga.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

• Anser du att nedläggning av varannan träffpunkt, uteblivna duschar och avskaffande av fixartjänsten med mera inte är en väsentlig förändring av servicenivå, av principiell natur, eller av särskild vikt?
• Om inte: stödjer du att omsorgsförvaltningens besparingsförslag överlämnas till Kommunfullmäktige för beslut?

Björn Brändewall (FP)

Stå upp för yttrandefriheten

I Barometern idag (ej online än) debatterar jag idag med anledning av det ohyggliga terrordådet mot Charlie Hebdo:

Morden på de franska satirtecknarna är en attack på yttrandefriheten, religionsfriheten och det öppna samhället. Sverige vill se sig som världens moraliska förebild, men har de senaste årtiondena blivit sämre på att stå upp för dessa viktiga värden.

Efter onsdagens attentat mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, där tio tecknare och redaktionsmedlemmar blev brutalt mördade, befinner sig omvärlden i chock, och Paris i panik. Tidningen på vänsterkanten har i årtionden gjort sig känd för att ständigt driva med politiker av alla färger och publicera skarp satir mot religiös extremism.

Mördarna ska ha ropat ”Allah är stor” och ”profeten är hämnad”, så det bör inte råda tvivel om att morden handlar om religiös extremism. Som profeten Muhammed gråtande sa (i en av Charlie Hebdos karikatyrer): ”Det är jobbigt att vara älskad av idioter”.

Rasister som vill använda detta terrordåd för att skylla allt på ”muslimerna”, kommer tyvärr förstås att göra det. Men då missar de att det är just vanliga muslimer världen över som drabbas hårdast av islamistiskt förtryck. Miljoner moderata muslimer som förtrycks – dagligen – i sina åsikter, sina handlingar och sin sexualitet.

Det är sådant förtryck som Charlie Hebdo ofta reagerat mot. Islamisters fanatism, men även islam, kristendom och judendom i sig, när de funnit det befogat. Många blir upprörda och tar det personligt, men kritik mot en religion är inte detsamma som kritik mot de som växt upp i religionen.

Det öppna och fria samhällets överlägsenhet – fred, frihet, ekonomiskt välstånd – vilar på att vi har lagt vapnen åt sidan och fäktas med ord istället. Du har rätt till din åsikt, men det betyder samtidigt att andra har rätt att kritisera den. När argumenten får mötas förs samhällsdebatten framåt.

Men extremisterna är rädda för motargument, så de vill skrämma oss till tystnad. Just därför bör alla svenska tidningar av solidaritet publicera Charlie Hebdos satir. Expressen gjorde det dagen efter dådet. Barometern har gjort det. Det är bra, men fler behövs. Låt oss visa mördarna att de bara lyckats göra satiren ännu mer spridd.

Det är extra viktigt då mörkermännen faktiskt har börjat vinna på senare år. När Salman Rushdie riskerade livet med ”Satansverserna” för 25 år sedan så slöt alla svenska medier och tyckare upp bakom honom. Bra! Men när Charlie Hebdo, Jyllandsposten och Lars Vilks 20 år senare publicerade karikatyrer på profeten Muhammed, då var det många som tyckte att de får skylla sig själva som får dödshot.

Då stod man inte upp för det fria ordet eller twittrade ”Je suis Charlie” – tvärtom. Laila Freivalds (då minister) uppges ha försökt stänga ner webbsidor som publicerade karikatyrer. Mehmet Kaplan (idag minister) tyckte inte att yttrandefriheten skulle gälla religion. Täppas Fogelberg (Public Service-journalist) skrev härom året att Lars Vilks polisskydd borde dras in.

Sverige är alltså inte det föredöme för yttrandefrihet som vi skulle vilja tro om oss själva. Tidningen Charlie Hebdo i sig skulle knappast kunna ges ut här. Den skulle nog omgående fällas för brott mot den svenska lagen om hets mot folkgrupp – detta bisarra begrepp som antyder att grupper kan ha rättigheter som inte individer har.

Själv får jag allt oftare får gå i polemik med personer på den politiska vänsterkanten som tycker att det är helt legitimt att hindra andra människor från att framföra sina åsikter, om det är ”fel” åsikter. Detta är en farlig utveckling. Själva innebörden av yttrandefrihet är just att tillåta åsikter som du själv ogillar.

Åsikter som inte får framföras öppet kommer att framföras dunkelt, utan att bemötas. Då hotas samhället, extremism kan frodas, och rasistpartier kan få tvåsiffrigt väljarstöd.

Björn Brändewall

Kalmar

"Fosterland" kan lära oss bekämpa rasismen från rötterna

Bild: SVT

Jag såg ikväll första delen av dokumentären/reportaget Fosterland, där Fredrik Önnevall reser i olika länder för att träffa personer som själva kallar sig nationalister. Att bättre förstå hur människor tänker, som väljer att ansluta sig till partier med nazistiska rötter, tror jag är viktigt för att kunna bekämpa främlingsfientligheten.

Önnevall träffar dottern till grekiska Gyllene Grynings grundare, som efter faderns fängslande har blivit en framtädande person i partiet. Hon säger att det är OK att han kallar henne rasist. Trots att hon säger att hon valt partiengagemanget snarare än ärvt det, så tog hon avstånd från Gyllene Gryning i tonåren. Hon umgicks mer med anarkister och kommunister. Men hon stöttes hon bort därifrån pga vem hennes far var. Ironiskt nog var det alltså vänsterkantens utfrysning och ovilja att se bortom hennes genetiska ursprung som drev henne till Gyllene Gryning.

Det är förstås hennes egen version av saken. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om den är sann. Även i Sverige har vi ju problem med att människor och politiker, framförallt på vänsterkanten, försöker bemöta intolerans med ännu mer intolerans. De lägger enorm energi på att ta avstånd från (eller rentav försöka tysta) främlingsfientliga, men inte på att bemöta dem i sak. Detta tror jag folk uppfattar som populism och handfallenhet (särskilt när de rödas egna invandringspolitik stundom är till förväxling lik hatobjektens) och det är en utveckling som jag har varnat bl a Socialdemokraterna för sedan åtminstone 2006. Det har nog drivit många människor till SD genom åren.

* * *

SD, ja. Fredrik Önnevall träffar även en kvinna som kandiderar till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna, om än långt ner på listan. Hon får väl ses nästan mer som en sympatisör än en politiker. Hon beskriver en oro över vart samhället är på väg, men denna oro tycks vara grundad på så mycket okunskap.

Man kanske kan dra på smilbanden åt att hon tror att pesten kom ”med ett syfte”, att vi alltså skulle ha varit för många människor i Europa på 1300-talet. (Vi var kanske en femtedel så många människor som idag, innan pesten minskade folkmängden med 1/3.)

Men mer nutida problem hon ser är att invandrarkvinnor enligt henne föder hur många barn som helst, att Sverige ”inte har plats” och att vi inte har råd med invandring. Alla dessa tre åsikter är felaktiga.

• Antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan. Med utbildning och familjeplanering, och bistånd (som vi kan tacka migrationen för snarare än statsbudgeten) har barnadödligheten i tredje världen minskat kraftigt, och då behöver inte kvinnorna föda mer än knappt 2,5 barn var. Men det gemene fördomen bland svenskar är att de föder mer än det dubbla.

• Sverige har plats. Vi är ett av världens mest glest befolkade länder. Det är snarare ett problem för vår glesbygd att vi inte bor tillräckligt många på samma plats för att uppnå optimal infrastruktur och tillgång till samhällsfunktioner. (Två besläktade problem här är urbaniseringen och reglerna som hindrar utrikes födda från att få jobb, defintivt. Men plats har vi.)

• Sverige har råd. Vi är ett rikt land som har klarat oss igenom den ekonomiska krisen bäst av alla i EU – samtidigt som vi har tagit emot flest asylsökande per capita. Vi har det senaste årtiondet fått mer resurser till välfärden och infrastrukturen, fler i arbete, sänkt statsskuld, nästan halverad absolut fattigdom, minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män, och en stabil finanspolitik som hela världen avundats oss för.* (Och en liten parentes är att även utrikes födda är en nettointäkt för ekonomin.) Till stor del har vi ett lyckat alliansregerande att tacka för denna utveckling. Men kunskapen om detta hos folket är låg, inte minst då de rödgröna samt deras intresseorganisationer lagt enorma resurser på att svartmåla Sveriges utveckling.

* * *

Jag avundas inte Önnevalls utmaning i att göra de här reportagen. Att få fram en nyanserad men samtidigt inte okritisk bild när man möter människor med så olika uppfattningar. Jag hoppas att folk kan dra lärdomar när de ser hur folk hamnar i, eller känner sig drivna till, främlingsfientliga partier. Och att man använder denna kunskap för att vända på utvecklingen.

• Bemöt inte hat med hat. Det är provocerande att möta riktigt extrema åsikter om människovärde, men utfrysningstaktiken funkade inte för tio år sedan, och den funkar ännu mindre idag. Politiker behöver bemöta främlingfientligas kritik med sakargument och sakpolitik. Och i de fall där man själv saknar något sådant så får man skaffa det!

• Sprid kunskap – inte myter. Nöj dig inte med ett lyssna på bra retorik utan substans – oavsett politisk färg. Ta reda på vad som faktiskt gäller om utvecklingen i Sverige och världen, och fyll igen kunskapsluckorna hos de som baserar sin främlingsfientlighet på dessa fördomar. Då blir både de och du bättre på att genomskåda svartmålning, oavsett om den kommer ifrån Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna eller någon annan.

---

*) Om du vill ha källor till alla mina påståenden om allianssveriges förträfflighet så har jag ett antal länkar här.

Tankar kring det inställda extra valet

Beskedet i lördags om att extravalet är inställt lämnar mig med blandade känslor. Å ena sidan hade både jag och mina Folkpartivänner börjat tagga upp oss för en revansch. Jag såg fram emot att ställa de rödgröna till svars för alla vallöften som de svek direkt efter valnatten.

Å andra sidan hade det varit genant och i strid med grundlagens intentioner med en statsminister som drog till med nyval så fort han förlorat sin första större votering. Och inget talar för att ett extra val skulle ha gjort Sverige lättare att regera. Löfvenregeringens skandaler och fadäser har avlöst varandra under hela hösten, men trots det är det få väljare som säger att de tänker annorlunda än de gjorde i höstas.

Decemberöverenskommelsen är till punkt och pricka det som Alliansen föreslog både den 9 december och dagen innan Löfven aviserade extra val. Den är en konkretisering av den utsträckta hand som Fredrik Reinfeldt hade i åratal. Stefan Löfven kunde ha tagit den före valet, när båda blocken hade haft lika mycket att vinna på den, men han tar den först nu när han målat in sig i ett hörn och han är den förste som tjänar något på den. Med överenskommelsen har Alliansen visat på det statsmannaskap och ansvarstagande som regeringen Löfven saknar.

Överenskommelsen är bra på flera sätt:

• Det är bra att Sverige kan regeras. Att låta Sverigedemokraterna vara vågmästare och få diktera hela politiken hade varit orimligt. Att gå samman i en jätte-regering, så att extremistpartierna blir den enda oppositionen, har prövats i andra länder med förfärliga resultat.
  
• Det blir tydligt för väljarna och därmed bra för demokratin. Sverige kommer nu att få några år med dålig politik. Sysselsättningen och tillväxten kommer att lida av rödgrön politik, det har regeringen t o m erkänt i sin egen budget. Men på valdagen 2018 kommer det att vara tydligt för väljarna vilka partiers politik det är som orsakat detta. Alliansen kommer att framstå som ett tydligt och bättre alternativ.

Men jag ser samtidigt problem med överenkommelsen:

• Stefan Löfven får carte blanche i de viktigaste omröstningarna i fyra år. Sverige har nästan alltid regerats av minoritetsregeringar, som skaffat majoritet för sina budgetar genom att söka stöd från andra partier. Det har tvingat regeringen att hålla sig någorlunda i styr. Men nu kan Löfven lägga fram hur vänsterextrema budgetar som helst, och Alliansen lovar att släppa igenom dem. Egentligen borde ju överenskommelsen - som S och MP är med i, men inte V - innebära att Löfven slipper kohandla med Vänsterpartiet, vilket borde bädda för mer sansade budgetar. Men tyvärr tänker Löfven samarbeta med Vänsterpartiet ändå. (Hur tänker den karln?!)
  
• Det största problemet är förstås att överenskommelsen bygger på att alla hedrar den, i åtta år. Men ett löfte från Stefan Löfven har ju visat sig ha lika lång hållbarhet som ett mjölkpaket. Tänk om Alliansen blir större än de rödgröna 2018, men Socialdemokraterna helt enkelt struntar i överenskommelsen - de har ju vid den tidpunkten inte längre något att vinna på den - och hindrar Alliansen från att regera?

Har FP kompromissat bort sina ideal?

På Frihetssmedjan har partikollegan Mathias Darmell varnat Folkpartiet och Jan Björklund för att kompromissa bort sina humanistiska och liberala ideal i integrations- och migrationsdebatten. Jag har tagit på mig att svara att jag inte tycker att vi har gjort det det minsta – däremot står vi inför andra problem.

Jag tycker, säkert tvärtemot Darmell, att Folkpartiet behöver hitta tillbaka till sin spetsigare integrationspolitik från 2002, som ju faktiskt har tonats ned totalt idag. Då ägde vi integrationsfrågan. Vi retade gallfeber på kultursidorna, men vi uppskattades av väljarna – inte minst utrikes födda. Det finns ingen motsättning mellan t ex språkkrav för medborgarskap (som de flesta västländer har) och en generös flyktingpolitik.

Läs hela!

Asylmottagande handlar inte om lönsamhet!

Världen är orolig, och fler asylsökande än på länge (nånsin?) behöver skydd. Kalmar kommunfullmäktige beslutade idag att avtala med Migrationsverket om att ta emot 170 nyanlända flyktingar årligen. Då Johan Persson (S) inledde debatten med att säga att vi behöver ha hit de asylsökande för att vi behöver arbetskraft och för att invandring är bra för vår tillväxt, kände jag mig nödd att gå upp i talarstolen. Anteckningar till mitt anförande följer:

Jag vill börja med yrka bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut.

Men innan vi pratar om att få hit asylsökande för att det "skulle vara bra för vår tillväxt", måste vi se de strukturella problem vi har i Sverige och våga prata om problemen.

• Sverige har en stel arbetsmarknad med hårt reglerad arbetsrätt.
• Vi har låg lönespridning med för höga ingångslöner.
• Utbildning lönar sig inte tillräckligt.
• Att kunna språket har stor betydelse.

Totalt sett blir det väldigt svårt för bland annat utrikes födda att hävda sig och komma in på arbetsmarknaden.

Folkpartiet arbetar för att förändra detta och sänka trösklarna till arbete och självförsörjning, och jag önskar att fler partier kunde följa oss i detta. Men Sverige har en arbetsmarknad som i generationer har utformats för en mycket homogen befolkning, och det vore på tiden om Sverige kunde inse att människor är olika och har olika förutsättningar.

Trots alla dessa problem så är utrikes födda en nettointäkt för samhällsekonomin, javisst. Utrikesfödda betalar in mer skatt till välfärdssystemen än de tar ut, om än med mycket liten marginal jämfört med andra OECD-länder.

MEN! Detta är inte varför vi sluter avtal med Migrationsverket!

Vi tar inte hit dem för att det är bra för vår egen tillväxt, och det är farligt att resonera så. En människa ska aldrig reduceras till om hon är lönsam eller inte. Vi tar emot dem för att ge dem skydd. För att vi ser det som en mänsklig rättighet. Sen förväntar vi oss förstås att de arbetar och gör rätt för sig, men skyddsbehovet är överordnat allt annat.

Dumsnålt att spara på barns och ungdomars framtid

Idag har Kalmar kommunfullmäktige antagit budget för år 2015. Det blev tyvärr en rödgrön budget, men jag argumenterade för Folkpartiets budgetförslag (som börjar på sidan 104 i PDF:en) i talarstolen. Jag bifogar anteckningarna till mitt huvudanförande nedan.

Jag deltog på en barnpanel förra veckan och fick lyssna till synpunkter från elevråd i Kalmars skolor. Elever klagade på att de inte får träffa någon kurator. Kuratorn finns inte på skolan hela tiden, det finns inte resurser till det.

Kalmars skola och omsorg har fortfarande kvar ett sparbeting på tre procent sedan 2009, och nu ska en sån besparing genomföras igen de kommande tre åren. Jag ska ta exempel från en enda nämnd, barn- och ungdomsnämnden. Det föds fler barn i Kalmar, barnkullarna ökar nästa år, det leder till ökade kostnader på nästan 16 miljoner kronor. Samtidigt tar besparingen bort 8 miljoner kronor från detta. Skolan och förskolan får alltså bara resurser för varannat nytt barn!

Bertil Dahl (V) har påstått att vi från oppositionen försöker säga upp kommunens personal. Jag kan berätta att de som säger upp kommunens personal här är Vänsterpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna. Konsekvensen av besparingen de kallar "stabil ekonomi" är att nämnderna måste minska sin personaltäthet. Det leder till sämre lärartäthet i förskolan, sämre lärartäthet i skolan och sämre personaltäthet i andra brukarintensiva verksamheter.

Man kan inte ta på sig skygglappar och osthyvla sig till en sund ekonomi. Man måste prioritera. Extern genomlysning av hela kommunens verksamhet behövs för att hitta effektiviseringar så att vi kan få så mycket kvalitet som möjligt för skattepengarna och undvika onödiga personalnedskärningar. Det är sunt förnuft inom välskötta organisationer att man vänder sig till externa, oberoende parter för att prestigelöst hitta effektiviseringar och få upp obekväma sanningar på bordet - men vänstermajoriteten vill inte göra detta. Man gav förre kommundirektören ett internt uppdrag att ta fram en lista på 20 miljoner i effektiviseringar. Men den listan såg aldrig dagens ljus - istället fick kommundirektören sluta med omedelbar verkan.

Om man inte har råd att skapa trygga barn och ungdomar, hur ska man då ha råd att laga dem när de blivit trasiga vuxna? Varje skattekrona som läggs på att ge barn och unga en god start i livet, sparar vi flera gånger om under resten av livet - och framför allt: vi skapar bättre levnadskvalitet och lyckligare liv.

I Folkpartiet satsar vi i vårt budgetalternativ sju miljoner kronor mer än majoriteten på barn och unga. Vi påbörjar en social investeringsfond, vi erbjuder mer tid i förskolan för de som behöver det mest. Fler speciallärare, fler utbildade Studie- och Yrkesvägledare, och en utbyggd elevhälsa så att barnen jag pratade med ska få träffa en kurator när de behöver.

Att drunka ser inte ut som på film!

Igår kväll i simhallen blev jag vittne till hur en kvinna höll på att drunkna.

Jag simmade förbi henne och hade höjt på ögonbrynen åt att hon stått och simmat vid samma punkt ett tag. Sen var hon under vattnet en stund. Vi var några stycken som samlades där misstänksamt några sekunder. Så fort vi insåg att hon faktiskt sjönk mer och mer, dök en personal ned och drog upp henne, gjorde hjärt- och lungräddning så att hon kom till medvetande igen, och ambulanspersonal kom snart och gav henne syrgas.

Det som var förrädiskt med detta, och anledningen till att jag vill dela med mig av det, var hur fridfullt själva drunknandet såg ut. Hade jag inte stannat upp och tittat noggrant hade det sett ut precis som när någon testar att hålla andan medan hen håller sig upprätt några centimeter under vattenytan. Det var inget vilt plaskande, inga rop på hjälp. Hon låg inte heller livlös, utan försökte göra små simtag med armar och trampa med benen. Antagligen knappt vid medvetande, men rörelserna var desamma som när någon helt normalt försöker hålla sig flytande i lodrätt ställning.

Drunkning ser definitivt inte ut ”som på film”, och det är bra ju fler som vet detta, så att man kan upptäcka och rädda människor från att drunkna när det verkligen händer. Läs gärna på Lemano om hur man känner igen en drunkning.

Liberal budget för skolsatsningar och långsiktigt socialt ansvar i Kalmar

Idag i Barometern så presenterar jag, tillsammans med Folkpartiets nya kommunfullmäktige-grupp, vårt liberala budgetalternativ för Kalmar kommun. Vår röda tråd är att kommunen måste tänka långsiktigt kring sitt sociala ansvar, och möta barns och ungas behov i tid. Vi avsätter rekordstora sju miljoner kronor till barn och unga i främst skolan, och vi sätter starten till en social investeringsfond, nu när de rödgröna har använt de pengar som var avsedda till detta för att fylla de ekonomiska hålen i kommunen istället:

Vi är glada att vi nu funnit en möjlighet att starta upp en social investeringsfond! Det ger oss möjligheter att göra insatser för barn- och unga utan kortsiktiga ekonomiska hänsyn. Vi investerar i människor och får både mänskliga och ekonomiska vinster tillbaka senare. De minskade kostnaderna i olika verksamheter ska sedan återföras till det förebyggande arbetet i fonden.

Läs hela!

Folkpartiet självkritiskt efter valet

UPPDATERING 19:05: Länk till valanalysen.

Idag presenterar Folkpartiets valanalysgrupp sin analys av det dåliga riksdagsvalet, och Jan Björklund ger sin syn på saken i en debattartikel. De björklundska insikter som jag uppskattar mest:

• ”Vi har inte lyckats adressera människors oro för migrationens utmaningar.”
• ”Sverige är större än storstäderna.”
• ”Vi måste göra oss mer relevanta. Det politiska förhållningssättet handlar om att lyssna och lära, snarare än om att missionera.”
• ”Valfrihet och individens egna önskemål måste få vara av större betydelse för utformningen av vår välfärd.”

Framförallt de sista två hoppas jag kan öppna upp för en mer realistisk linje i sociala frågor snarare än präktig och moraliserande, som jag beskrev i gästkrönikan härom veckan. Björklund understryker att Folkpartiets politik behöver reformeras kraftigt – ”Folkpartiet 2.0” – och det görs inte över en natt.


Nästa fredag reser jag upp till riksdagen för att delta i Folkpartiets partiråd och ta ställning till valanalysen. Har du någon insikt du vill skicka med mig får du gärna lämna en kommentar.

Våga lita på människor

I veckans nummer av tidningen NU deltar jag med denna gästkrönika:

Med historiens näst sämsta riksdagsval bakom oss, behöver Folkpartiet Liberalerna ladda om. Rejält. Vi behöver hitta vad liberalism innebär på 2010-talet för att vara relevanta för väljarna igen år 2018. Många tycker inte att vi förtjänar att ha ”Liberalerna” i vårt partinamn idag, och det är allvarligt. För Sverige behöver ett liberalt parti.

Trots valaffischen ”ja till valfrihet” uppfattas inte Folkpartiet som ett parti som vågar lita på människors egna livsval. Inte ens det fria skolvalet betyder så mycket som det skulle kunna göra, när utbildningen regleras så strikt att skolorna snart inte har utrymme att erbjuda alternativ pedagogik. (Varför har vi t ex timplaner? Antalet timmar säger ju ingenting om hur mycket man lärt sig.)

Alla partier tävlar om att verka handlingskraftiga och föreslå regleringar på den senaste snackisen i media. För nästan varje ny reglering krymper den enskildes frihet något, tillsammans med ”åsiktskorridoren” och ”livsstilskorridoren”. Sverige behöver ett parti som drar i den andra riktningen – som ibland säger ”det där har vi inte med att göra”.

När Folkhälsomyndigheten nu vill införa rökförbud på platser utomhus, helt utan proportioner och uttryckligen för att göra livet jobbigare för rökarna, borde Sveriges liberala parti vara de som skriker högst mot förmynderiet och försvarar din rätt att bestämma över din egen kropp. Borde.

Som hälsofreak fick jag mig en tankeställare när en nära vän förklarade att hen helt enkelt inte planerade att bli mycket äldre än 60 år. Hen föredrog njutningen i sina ohälsosamma vanor framför att bara försöka leva så länge som möjligt.

Och när jag ser hur vi behandlar våra gamla i Sverige, kan jag inte annat än respektera hens livsval. Dels för äldrevården. Dels för att jag har sett för många obotligt sjuka människor långsamt tyna bort under svårt lidande, när Sveriges liberala parti inte vill tillåta dem att avsluta sina liv på ett värdigt och rättssäkert sätt.

Meningen med livet är upp till varje människa att avgöra – inte att tillfredsställa en kvot i en politisk jämställdhetsplan eller folkhälsovision. Det finns ingen motsättning mellan att ha ett starkt skyddsnät för de som under livets gång faller, och samtidigt respektera att de allra flesta står på sina egna ben alldeles utmärkt.

”Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig”, är gyllene regel i många religioner. Men jag vill inte leva så – det vore mycket självupptaget att utgå ifrån att alla vill ha det likadant som jag. Liberalismen är smartare än så: den utgår ifrån hur var och en vill leva, hur olika det än må vara, och den har vett att inte lägga sig i över huvud taget förrän det verkligen behövs.

Nu är Folkpartiet i opposition i riksdagen och har större möjlighet att formulera sin egen politik. Låt oss visa på en liberalism som vågar sticka ut och som fångar upp de 6 av 10 svenskar som ser sig som liberala, men som inte velat rösta på oss. Förändras eller dö – det är faktiskt det vi står inför.

På tal om skattepengar som rullar!

Kalmars kommundirektör Kenneth Condrup får nu sluta, bara två år sedan han tillträdde.

I dialog mellan den politiska ledningen och kommundirektören har vi kommit fram till att vi inte har samma uppfattning när det gäller hur arbetet ska bedrivas, säger kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S)

Det här känns olyckligt på flera sätt. Ett av Condrups viktigare uppdrag det senaste året, och som ännu inte redovisats, har varit att ta fram förslag på hur vi ska spara 20 miljoner kronor årligen i kommunens verksamhet. Nu lär 3 miljoner kronor att gå åt till att betala hans fallskärm – två årslöner.