Björn A-Ö: tv-licens

Tevelicensen är ett föråldrat och orimligt sätt att finansiera public service. Licensen borde avskaffas så snart som möjligt och ersättas med en public service-skatt. Denna skatt borde i sin tur vara betydligt lägre än tevelicensen, för programutbudet borde vara renodlat till just public service och inte underhållning. Varför ska vi betala SVT för att producera dyra underhållningsprogram, när alla andra kanaler redan erbjuder underhållning? Nej tack, håll er till nyheter och samhällsinformation!

Som på beställning

Två dagar efter att jag principiellt tagit avstånd från mediebevakningen, som skapat ett orättvist spinn till Alliansens fördel (jag menar som sagt att Alliansen hade kunnat nå dagens opinionssiffror på egna meriter, om det som diskuterades var politikens innehåll istället för statsministerkandidaternas personlighet och kompetens), skriver Peter Akinder på Östrans ledarsida:

Under mandatperiodens första halva var det många borgerliga företrädare som var djupt kritiska mot medierna och menade att de bekämpade den sittande regeringen. Den kritiken lyser med sin frånvaro i dag.

Antingen läser Akinder inte min blogg, eller så anstränger han sig verkligen för att tajma ledarna så att han ska ha fel. :)

For the record

1. Jag tycker att det är för mycket snack om opinionsmätningar inför riksdagsvalet. Snacket skapar en spiral, som blir en självuppfyllande profetia. Alla vill rösta på en vinnare. Just denna gång råkar det gynna alliansen, så jag vill passa på att säga det nu, när jag inte kan anklagas för att vara partisk.
   
   
2. Jag tycker att media i samma anda har satt en självuppfyllande bild av Mona Sahlin som förlorare. Mycket lite fokus ligger på själva politiken. Jag skulle föredra att göra Mona Sahlin till en förlorare just GENOM att sätta fokus på själva politiken.
   
   
3. Valaffischerna på Mona Sahlin ser photoshoppade ut. Men det gör i ärlighetens namn Jan Björklund och Marit Paulsen också.

Min balkong på tredje våningen

Visst är den fin?

FP: Högre lärarlöner med portfolio- och meriteringssystem!

Kalmar har fallit 29 platser på rankningen över Sveriges bästa skolkommun. Den största anledningen är de rödgrönas nedskärningar i skolan. Detta är en utveckling som jag har varnat för tidigare. Jag återkommer med en längre kommentar lite senare.

Uppdatering: Följande pressmeddelande har gått ut idag:

Kalmars dykning i Lärarförbundets skolrankning igår bekräftar det som Folkpartiet liberalerna har varnat för; vänsterblockets ständiga nedskärningar går ut över lärarna och undervisningen, och påverkar nu även elevernas resultat. Folkpartiet i Kalmar vill ge skolan resurser för att leva upp till de kvalitetskrav som samhället ställer, och lanserar nu ett förslag för att uppvärdera lärarnas löner och status.

- Alla som gått i skolan vet vilken skillnad en lärare kan göra för hela ens liv. Läraryrket måste åter bli ett högstatusyrke. Lärarna måste få lön för mödan, och Kalmar måste kunna attrahera Sveriges bästa lärare när barnkullarna kräver nyanställningar om några år. Om lärarlönerna fortsätter sjunka i rankningen finns risken att de bästa lärarna söker sig till andra kommuner, säger Björn Brändewall (FP), ledamot i Barn- och ungdomsnämnen.

Folkpartiet har tidigare krävt fler lektorstjänster till Kalmar, och föreslår nu ett meriterings- och portfoliosystem för lärare.

- Vi vill ge varje lärare en pedagogisk portfolio som följer med dem genom kärriären och synliggör lärarens utvecklingsprocess, säger Björn Brändewall (FP).

Portfolion kan utgöra en grund och riktning i utvecklings- och lönesamtal. Den kan även synliggöra vilka kompentenser och förmågor en lärare ska besitta för att bidra till elevernas måluppfyllelse och skapa ett gemensamt yrkesspråk. Portföljen kan innehålla CV, beskrivning av utvecklingsuppdrag eller publicerade artiklar. Läraren äger sin portfolio och gör sitt eget urval.

- Jag tror att många lärare sitter på mer kompetens än de snackar om. Det finns en inbyggd ödmjukhet i yrkeskåren. Genom att synliggöra kompetenserna blir det lättare att hävda sig vid lönesamtal, och det blir även en sporre för andra lärare att öka sin kompetens ytterligare, säger Björn Brändewall (FP).

De senaste fem åren har Folkpartiet liberalerna varje år budgeterat mer resurser till skolan än vänsterblocket. Men trots skattehöjning och inflation har vänsterblocket skurit ner mer och mer på skolans resurser varenda år den här mandatperioden - utom i år när det är valår. Men även om det inte skärs ned mer i år, så måste personalen fortfarande leva med alla tidigare års nedskärningar.

- Fler arbetsuppgifter i form av politiska detaljregleringar, kombinerat med allt mindre resurser att utföra dem på, går kanske att uthärda i något år utan att gå in i väggen. Men förr eller senare tar det stopp, och då är det barnen som blir lidande, avslutar Björn Brändewall (FP).

Klartänkt Björklund i partiledarutfrågningen #svtut

Det blir mycket partiledare såhär i valrörelsen. Igår kväll grillades Jan Björklund (FP) i SVT:s partiledarutfrågning, och jag måste hålla med om att han skötte sig väldigt bra.

När utfrågaren Anna Hedemo (SVT) förringade behovet av lärlingsutbildningar med motivationen att det är väl bra att så många som 65 % av gymnasieeleverna på programmen ifråga klarar målen idag, så påpekade Björklund att det är oacceptabelt om 35 % slås ut!

Han klargjorde även att burkafrågan inte är något stort problem i skolan och att han inte gör någon stor sak av den – det är alla andra som gör det. Och det måste jag ge honom rätt i, även om jag inte håller med honom i sak.

Dessutom klarade han att skratta åt Henrik Dorsins kuplett mot honom, vilket var mer än vad jag kunde göra. Den var ju inte riktigt lika omkramande som den Mona Sahlin (S) fick, direkt.

Däremot var han dålig i ordförståelsetestet från högskoleprovet. Av ”arkaisk”, ”letargi” och ”aritmetik” så visste han bara vad det första betyder. Jag kunde minsann alla tre! :)

---

Fler som bloggar: Rasmus Jonlund, Olov Lindquist, Lars Lundqvist, Annika Beijbom, Runo Johansson, Per Ankersjö, 

Media: SvD, Expressen, Aftonbladet, DN, SVT.

Björn A-Ö: Spetsutbildningar

Skolan ska ge både stöd till de elever som behöver det, och stimulans till de elever som är extra begåvade. Därför är utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag om spetsutbildningar i högstadiet utmärkt. Även studiebegåvade elever har rätt att utvecklas i sin takt.

Om vi får fortsatt alliansregering och förslaget går igenom, kan de första eleverna börja på spetsutbildningar hösten 2012. Jag ser fram emot en skola där ingen hålls tillbaka och där var och en får uppnå sin fulla potential. Nu lägger vi de socialdemokratiska jantelagarna bakom oss.

Det är dagens matematik- och kemisnillen som kommer att skapa framtidens bränslesnåla bilmotorer, som räddar miljön. Det är de biologibegåvade som kommer att uppfinna framtidens växtförädlingsmetoder, som räddar människor från svält. Och bland de samhällsintresserade finns säkert en och annan framtida minister som kommer att ge oss lika smarta lagförslag som detta.

I framtiden ska Sverige inte bara dela ut Nobelpris. Vi ska få dem också!

---

Fler som bloggar: Helena von Schantz, Marcus Grundén, Ida Lindh, Per Altenberg, Rasmus Jonlund, Christer Sörliden.

Media: Barometern-OT, Expressen, DN, SvD, Aftonbladet. 

Björn A-Ö: Religionsfrihet

Jag tycker inte om religion. Men jag ska inte förbjuda andra att tro på det de vill.

Björn A-Ö: Queerteori

Queerteori är bra. Man ska alltid ifrågasätta normer. Ur ifrågasättandet kan man hitta nya sätt att se på saker och kläcka revolutionerande idéer.

Hmm. Mer än så har jag faktiskt inte att säga om det. Jag kan bara konstatera att det är för ont om Q.

Björn A-Ö: Papperslösas rätt till vård

Tusentals människor vistas i Sverige utan att ha rätt till vård. De är papperslösa och saknar därmed personnummer. Därmed har de inte tillgång skola och vård. Söker de vård riskerar de att bli hemskickade till det elände som de flytt ifrån.

Papperslösa ska ha rätt till vård. Folkpartiet liberalerna har redan tillsatt en utredning om hur vård ska kunna ges till papperslösa. Vi vill påverka politiker i alla partier (fast främt S och M) inför 2011, då beslut ska tas, så att vi kan ta bort plikten för sjukvårdspersonal att kontakta polisen, och öka rättigheterna till vård.

Läkare är under en yrkesed att hjälpa och hela sjuka, oavsett vilka de är. Den eden ska de få följa!

LUF har en namninsamling för detta syfte, för den som inte kan vänta till valdagen med att markera hur viktigt detta är.

Björn A-Ö: Piratpartiet

Det här kanske känns lite ovant, att jag ägnar en bokstav åt ett annat parti. Men det ska inte handla så mycket om Piratpartiets politik, utan om den inverkan partiets blotta existens har haft på politiken.

De etablerade partierna hade inte greppat den nya tekniken, hur den vände uppochner på hundratals års gamla föreställningar om ägande och rättigheter. Eller, de krafter i partierna som faktiskt hade koll fick inget gehör hos de egna, för det bedömdes väl inte vara någon bred väljarfråga. :( En generationsklyfta tycks också ha spelat stor roll när den personliga integriteten började väga allt lättare hos liberaler som historiskt sett med kraft försvarat den.

Enter Piratpartiet. Ett parti som lyfte upp dessa frågor högst på dagordningen. Inte ett parti som nödvändigtvis presenterade några nya lösningar på de problem som vi ställts inför, men likväl ett parti om pratade om problemen. På samma sätt som Miljöpartiet i sin barndom fick partierna att börja prata om miljöfrågor, även om de själva inte presenterade några särskilt bra lösningar.

Det var tillräckligt för att få ett piratmandat i Europaparlamentsvalet i fjol. Hur många av dessa som var missnöjesröster låter jag vara osagt, men det senaste opinionsmätningarna bekräftar väl hur väljarna är mer redo att ”markera mot de stora partierna” när det inte är ett ”riktigt” val utan ”bara” till Europaparlamentet.

Men hur som helst. Piratpartiet satte press på de andra partierna. De visade att väljarna hade ett alternativ, de utsatte de andra partierna för konkurrens.

Resultatet blev bättre partier. Från min egen horisont blev det lättare att lyfta upp integritets- och upphovsrättsfrågorna inom Folkpartiet. På partiets senaste landsmöte fick vi igenom kravet att, som första riksdagsparti(?), kräva en grundläggande parlamentarisk utredning om upphovsrättens förändrade förutsättningar i det digitala samhället. Uppropet mot datalagringsdirektivet kryllar av riksdagskandidater från Folkpartiet. Partiledare Jan Björklund har uttryckt sin respekt för att kandidater som går till val på en egen linje och blir invalda, ska få driva vidare den linjen i riksdagssamarbetet. Mobbningen i FRA-debatten känns fjärran.

Därmed bekräftades ännu en gång två liberala teser. Dels att på en fri marknad, så länge som det finns efterfrågan, så kommer det alltid att dyka upp någon som tillgodoser det behovet. Dels att konkurrens leder till högre kvalitet.

Tycker jag att Piratpartiet har en plats i riksdagen, då? Både ja och nej. Å ena sidan så är kampen långtifrån vunnen; det behövs fortfarande sättas press på riksdagspartierna. Å andra sidan är Piratpartiet ett enfrågeparti, och som väljare köper jag inte idén att rösta på någon som lovar göra en enda sak, och sedan är villig att kompromissa bort allt annat för att uppnå detta mål. Ingen fråga är så viktig att alla andra frågor kan offras i dess namn. Kommer våra barn att genomgå en skola som präglas av framsynt liberalism, förtryckande kommunism eller stelbent konservatism? Kommer Sverige att vara en fristad för flyktingar, eller kommer gränserna att stängas? Kommer vi att överge de afghanska kvinnorna och lämna dem i talibanernas fruktansvärda våld? Ingen som vet.

Därför tycker jag inte att man ska välja bort alla andra frågor genom att rösta på PP. Särskilt inte som det är fullt möjligt att både äta kakan och ha den kvar. Kandidater som undertecknad prioriterar integritetsfrågorna OCH har en ideologisk ryggrad i andra frågor. På valdagen bestämmer du med ditt kryss.

Tramsigast vinner?

Miljöpartiet vill införa clowner på ålderdomshemmen.

Varför vänta på ett regeringsskifte, miljöpartister? Ni kan gå dit redan nu! ;)

Själv tycker jag att clowner är jätteläskiga. Vad har de gamla gjort för ont mot MP, egentligen?

Bodström får smaka på sin egen medicin

Thomas Bodström (S) vill drogtesta barn i skolan. Drogtesterna ska på pappret vara frivilliga, men självklart upplevs det inte så av skolbarnen eftersom man misstänkliggörs om man säger nej till att testa sig. Dessa drogtester har även förespråkats av nuvarande justitieminister Beatrice Ask (M), vilket vi i Liberati kritiserat kraftigt. (Joina gärna vår facebokgrupp mot Ask och drogtesterna.)

Så Sveriges Radio bestämde sig för att fråga Ask och Bodström om de själva kunde tänka sig att drogtesta sig – här och nu. Ask gjorde det och klarade sig, men Bodström sa först ja, för att sedan backa när de berättade vilka substanser de skulle ta prover för.

Detta behöver inte betyda att Thomas Bodström är en knarkare som satt påverkad på jobbet. Han kanske tar någon helt legitim medicin, t ex antidepressiva, som innehåller någon av dessa substanser, men som han inte känner för att dela med sig av inför hela svenska folket. Och i så fall har vi ännu en gång spräckt argumentet att ”den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”.

Bodströms officiella förklaring är att han upplevde det som integritetskränkande att behöva kissa framför en främmande person, och att han – håll i er – inte var medveten om att det är sådana drogtester debatten handlar om.

Om en riktig polis hade bett om ett drogtest mitt ute på gatan, och Bodström hade reagerat likadant som han gjorde nu, hade polisen haft befogenhet att ta med honom till stationen, beslagta hans ägodelar och tvinga honom till att kissa i provbägaren. Polisen hade bara behövt hävda att Bodström ”såg påverkad ut” vid tillfället, t ex lite svettig i pannan, och ingen hade kunnat bevisa motsatsen. Är det en rimlig maktbefogenhet? Skyddar det medborgaren från övergrepp?

Nåväl, nu vet Thomas Bodström i alla fall hur det känns att vara i den mottagande änden av en integritetskränkning. Jag hoppas att han har lärt sig något av det. Det finns ju en risk (om än krympande) att de rödgröna vinner valet och att Bodström får bli justitieminister igen.

---

Media som skriver om detta: Sydsvenskan, ÖP, Aftonbladet, Maktkamp24, GP, VästerviksTidningen.

Bloggar: Annika Beijbom, Medborgarperspektiv.

Björn A-Ö: Ordning i skolan

Folkpartiet liberalerna pratar ofta om vikten av ordning och reda - inte bara i statsfinanserna, utan även i skolan. Det gör vi för att det helt enkelt är en arbetsmiljöfråga. Hur många vuxna skulle acceptera en arbetsplats med det stök som många barn runtom i Sverige dagligen tvingas gå till?

Jag är övertygad om att det är de svagaste barnen, de som mest behöver en god utbildning, som far mest illa om det råder kaos på lektionen. Lösningen handlar mycket om att ge lärarna mer befogenheter, men det ska vara rätt befogenheter.

Förbud mot kepsar har Folkpartiet aldrig föreslagit – det är nog en (S)-fabricerad myt. Däremot bör läraren få kunna beslagta störande föremål, t ex mobiltelefoner, om elever inte klarar av att hantera dem med ansvar. Ordningsomdömen bör kunna få lämnas till föräldrarna.

Däremot spelar det för mig ingen roll om lektionerna bedrivs enligt traditionell katederundervisning, eller om man ska göra en utflykt ute i det fria, eller föra diskussion kring ett runt bord. Sånt kan lärarna, rektorerna och eleverna själva få utforma så som de tycker blir bäst.

En bra lärare klarar balansgången att vara en auktoritet, utan att behöva vara auktoritär.

Björn A-Ö: Narkotika och andra droger

Jag avskyr droger. Eller rättare sagt: jag avskyr det missbruk som droger försätter människor i. En människa som fastnar i missbruk är inte fri.

Olika droger är påverkar förstås folk olika. Den drog som utmärker sig för att göra många människor våldsamma och få dem att göra saker som de ångrar resten av livet är alkohol, vilket paradoxalt nog är just den drog som samhället accepterar och absolut inte vill förbjuda. ”För det är ju en del av vår kultuuur.”

(Jovars. Andra delar av ”vår kultur” har varit att bränna kvinnor på bål, att en del ska vara undersåtar till andra beroende på vilken familj de fötts in i och att stöta ut människor från samhället för att de har haft sex före äktenskapet. Om vi nu tycker att det finns ett egenvärde i att bevara gamla strukturer, det vill säga.)

Samtidigt kan jag inte blunda för att de flesta människor kan hantera sitt drickande. Och jag ska nog vara glad att vi inte försöker förbjuda alkoholen som i USA på 1920-talet. Ett förbud av saker som folk ville ha ledde bara till att alkoholförsäljningen flyttade under jorden till den organiserade brottsligheten och att människor började se polisen som sina fiender. Frånvaron av öppen marknad ledde till höga priser (gissa hur man får reglera en skuld till maffian) och att det blev svårare för samhället att se och nå ut till de som fastnade i beroende. Den som inte kunde klara sig utan sin dagliga sup fick börja stjäla själv för att ha råd att betala Al Capone.

Beskrivningen ovan är inte helt olik narkotikapolitiken i Sverige idag. Fokus ligger på att straffa missbrukare, inte på att hjälpa dem. Jag tycker att en vettig narkotikapolitk – drogpolitik på det hela taget – måste syfta till att minska missbruket och skadorna av missbruket. Inte bara på pappret, utan i verkligheten.

Om det ska ske genom piskor eller genom morötter låter jag vara osagt. I Portugal ändrade man linje från stenhård kriminalisering till total avkriminalisering av bruk och innehav av droger, och under de kommande tio åren gick de från att ha ett av Europas tyngsta drogproblem till raka motsatsen. Den organiserade brottsligheten förlorade sin största mjölkko. Jag vet inte om den modellen är helt överförbar till Sverige. Men lagstiftarna har ett ansvar gentemot samhällets utslagna att fokusera på deras verklighet, inte på att stifta PK-lagar för inbördes beundran.

Vi måste istället satsa på förebyggande och vårdande arbete. Det måste vara lätt för den missbrukare som blivit medveten om sitt eget problem, att få hjälp. Att få kontakt med sociala myndigheter utan att riskera fängelse eller uthängning. Sprutbytesprogram, som Liberati har skrivit mycket om och som bland annat Folkpartiet här i länet har tagit upp och debatterat om, är ett steg på vägen. Men vi måste bli ännu bättre och fokusera på resultat, utan skygglappar!

Björn A-Ö: Medborgarskap

Medborgarskap är när du hör till ett land helt och hållet. Du åtnjuter fulla rättigheter och skyldigheter i landet. Medborgarskap är något stort. Därför får begreppet inte urvattnas.

2002 fick Folkpartiet mycket uppmärksamhet för ett (då) undanskymt krav i sitt integrationspolitiska program: att kräva kunskaper i det svenska språket för att få bli svensk medborgare. Många gillade detta förslag, även om en del ansåg att det var ytterst oliberalt. 

Jag tyckte faktiskt inte att det var ett så tokigt förslag. Många utspel genom årens lopp har fått mig att ilskna till över mitt parti, men inte detta. Jag kan förstå kritiken på ett principiellt plan, men till och med jag kan vara pragmatisk ibland. Och verkligheten är ju den att det svenska språket är en stor del av samhället – vi hänger upp oss på språkkunskaper mer än man gör i andra länder, tyvärr.

Och man får skilja på medborgarskap och ”bara” invandring. Du kan flytta till Sverige och leva hela ditt liv här, jobba och betala skatt. Och prata vilket språk du vill. Men om du ska ansöka om medborgarskap och börja rösta i riksdagsvalen, så tycker Folkpartiet att du ska kunna svenska hjälpligt.

(En inkonsekvens, som vi dock måste åtgärda, är att svenskan inte är ett officiellt erkänt språk i Sverige!)

Vi vill även erbjuda en medborgarskapskurs, så att alla är på det klara med att Sverige har lite ovanliga lagar som t ex att vi inte får aga barn. Bättre att de invandrade föräldrarna får veta det i förväg, istället för när socialen kommer och tvångsomhändertar barnen. Det är lika aktuellt oavsett om familjen kommer ifrån Amerika, Turkiet, Iran eller Frankrike.

Principiellt så har jag alltså inget emot att man ställer upp krav för att få ett medborgarskap som man inte hade från födseln. Men när man väl har fått medborgarskapet, så får staten aldrig någonsin dra tillbaka det. Därför blir jag så upprörd när Sverigedemokraterna vill kunna dra tillbaka medborgarskap för utrikes födda. Då har man inte fattat hur viktigt ett medborgarskap är. Med medborgarskapet följer en absolut rättighet att få stanna kvar i landet. Man får inte bli utvisad till främmande makt. Medborgarskapets status får inte urvattnas!

Nyamko Sabuni är i Kalmar

Idag är integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) i Nybro och Kalmar och signerar sin nya bok om hur vi inte har råd att misslyckas med integrationspolitiken. Jag tycker att hon har gjort ett mycket bra arbete för att förbättra jämställdheten och integrationen, även om få tycks vara medvetna om det. Om en stund ska jag och andra folkpartister möta henne på Kvarnholmen.

Ikväll kl 17:00 finns tillfälle att träffa henne igen, på scenen i Kalmar stadspark där hon kommer att prata om detta. Alla allianspartier kommer att vara med och bidra till innehållet, så det blir något för alla. Missa inte utfrågningen av vår ungdomskandidat Bawar Ismail, till exempel! Musik från Stage4you.

Välkommna!

Alliansen går framåt i länet!

Med en månad kvar till valet har tidningen Barometern låtit Sifo göra en opinionsundersökning av väljarnas partisympatier – inom Kalmar län! Det är ovanligt att få ta del av en lokal undersökning med så stort urval. Resultatet är både glädjande och inte.

• Glädjande är att förtroendet för de röda partierna sjunker, särskilt för socialdemokraterna som ser ut att förlora ett riksdagsmandat. Detta plockas istället upp av moderaterna, som går kraftigt framåt.
  
  
• Mindre glädjande är att Miljöpartiet går framåt, enligt min uppfattning oförtjänt då det enda de gjort är att ”ha Maria Wetterstrand som språkrör”, vilken tycks räcka för att slippa någon tyngre journalistisk granskning trots hyckleri, lurendrejeri och religiös ideologi.
  
  
• Folkpartiet står på samma nivå som i valresultatet 2006, vilket är för lågt för att ge en riksdagsplats och det kan ju påverka mig personligen. Men å andra sidan så finns det en trend som visar att Folkpartiet går framåt i hela riket just nu, så vi kan mycket väl få ett högre valresultat om en månad. Det kommer jag att fortsätta kämpa för, för vi behöver verkligen en bättre skola, fri rörlighet och friare arbetsmarknad för ungdomar!

Hitta mig på Valpejl.se - en bättre valkompass

Det är ingen hemlighet att jag inte varit förtjust i årets valkompass, som flera dagstidningar erbjuder. Statsvetaren Henrik Oscarsson har författat en kritik mot partitest, som går in mer på djupet och som helt motsvarar det som jag har känt i maggropen.

Kortfattat kan man säga att dessa partitester ger en mycket ytlig bild av partierna, eftersom de fokuserar enbart på vart man landat i för lösningar, men intet om hur man har resonerat sig fram till dessa ståndpunkter. Och utan förståelse för resonemangen, ideologin, är det mycket svårt att veta hur partiet man röstar på kommer att förhålla sig till alla andra frågor som kan dyka upp under fyra år i riksdagen. En kompass ska som sagt peka ut riktning, inte position.

Men om vi nu ändå ska ha en valkompass, så finns det nu ett mycket bättre alternativ. Valpejl.se är ett mycket ambitiöst projekt där alla riksdagskandidater i landet har fått ta ställning i 50 frågor. Genom att själv göra detta test kan du få veta vilka kandidater som matchar dig bäst, i just din valkrets.

Detta är mycket mer rättvisande än valkompassen, där några statsvetare agerat domare och gjort mer eller mindre lyckade sammanfattningar av vad varje parti tycker. På valpejl får du jämföra din åsikt med den enskilde kandidatens. Inga mellanhänder. Ur demokratisk synvinkel så är detta en historisk revolution för väljarnas möjlighet att välja rätt kandidat!

Det är bara att gratulera SVT och Sveriges Radio för en mycket bra satsning. Jag gjorde själv testet efter några veckor, och mycket riktigt, jag liknar mest mig själv bland alla kandidater i Kalmar län, till 92 %. (Vissa variationer sker alltid när man gör testet; tycker man att X är ”bra” eller ”mycket bra” osv.) Bland de rödgröna som ligger allra längst ifrån mig hittar vi inte helt oväntat Kaj Raving (V) och Jimmy Svensson (MP).

SMS-biljett på bussen - FP gör skillnad

Jag kan ta en positiv nyhet om KLT också, så det inte bara blir negativt. KLT ska sluta med kontanthanteringen på bussarna, vilket minskar risken för rån och ger större trygghet för både chaufförer och resenärer. Bland annat ska du kunna betala med SMS-biljett, så som du gör i många andra städer.

Detta är helt i linje med den motion som vi i Folkpartiet liberalerna i Kalmar lämnade in för några år sedan. Det är bara att konstatera att vi driver på utvecklingen, fastän vi som opposition motarbetas av det rödgröna styret. Tänk då vad mycket gott vi skulle kunna åstadkomma om vi fick sitta i majoritet!

En sak som vi dock måste bevaka är att det fortfarande finns möjlighet att köpa biljetter kontant, även om det kanske inte sker på själva bussen. Man måste kunna få resa utan att ens resmönster blir kartlagda av staten eller kommunen. Även nyanlända invandrare, som kanske inte har fått något ID-kort eller personnummer än, måste kunna få resa.