FP tävlar på Oskarhamns hamnfestival

Imorgon bär det av till Oskarshamns hamnfestival, där jag ska vara en av fem tappra folkpartister som tävlar i vattensporter i dagarna tre. Exakt vad vårt lag ska tävla i är lite i det fördolda, men jag räknar med att bli våt!

Rösta fram den bästa FP-affischen

Folkpartiet har fått en hel del uppmärksamhet för sina valaffischer. Nu kan du rösta på den affisch som du tycker är bäst – och i samma veva stödja vår valkampanj med några kronor.

Jag har röstat på den som varit min klockrena favorit från första stund:

(Fast ärligt måste jag erkänna när jag först såg den i vår ”beställ-katalog” så trodde jag att det var en dummytext som hade slinkit igenom tryckpressarna. Den sticker ut ifrån mängden, så att säga.)

Silent Visby Hill

Min logi under Almedalsveckan tilldrar sig på en luftmadrass på golvet i en skola som LUF har hyrt in sig i. Det är en mycket märkligt konstruerad byggnad. Alla klassrum är på övervåningen. Alla toaletter är på nedervåningen, bortom bissart positionerade trappor och långa, mörka, ödsliga korridorer. De flesta fönster går inte att öppna. Bakom ett fönster har de satt upp ett par mannekängdockor, så att man hajar till när man går förbi där första gången. Sedan går vissa dörrar i baklås ibland, så att man inte kan gå tillbaka samma väg som man kom.

Det är med andra ord inte helt olikt att vandra omkring i survival/horror-spelen Silent Hill till PlayStation 2. För att få den fulla upplevelsen borde man förstås också stöta på mumlande, odöda monster med jämna mellanrum. I det här fallet har vi istället en drös SSU:are som vi delar skolan med. ;)

Nu är det i alla fall dags att tillbringa den sista natten här. Imorgon bitti tar jag färjan tillbaka till fastlandet. Det har blivit jättemycket antecknat på de olika seminarierna, jag ska försöka blogga om mina lärdomar den närmaste tiden.

Hur mycket sänks din lön om de rödgröna vinner?

Ung Allians lanserar idag webbplatsen Ungdomsskatt.se. Där kan du som är under 26 år se hur mycket din lön sänks (eller hur stor risk det är att du förlorar jobbet) om de rödgröna vinner valet och fördubblar arbetsgivaravgiften för unga.

Läs mer på Maktkamp24 och SvD.

Alla ska ha rätt till vård, oavsett var man är född!

Tusentals människor vistas i Sverige utan att ha rätt till vård. De är papperslösa och saknar därmed personnummer. Därmed har de inte tillgång skola och vård. Söker de vård riskerar de att bli hemskickade till det elände som de flytt ifrån.

Mot detta demonstrerade jag idag i Visby tillsammans med Liberala ungdomsförbundet och Folkpartiet liberalerna. Papperslösa ska ha rätt till vård. Folkpartiet liberalerna har redan tillsatt en utredning om hur vård ska kunna ges till papperslösa. Vi vill påverka politeiker i alla partier (fast främt S och M) inför 2011, då beslut ska tas, så att vi kan ta bort plikten för sjukvårdspersonal att kontakta polisen, och öka rättigheterna till vård.

Läkare är under en yrkesed att hjälpa och hela sjuka, oavsett vilka de är. Den eden ska de få följa!

Vår namninsamling för detta lyckades få 120 namnunderskrifter under den relativt korta demonstrationen. Om du missade det, så kan u även skriva under digitalt.

Fler som bloggar om detta: André Nilsson, Per Pettersson, Amanda Brihed, Emma Söderberg Majanen, Christoffer Fagerberg, Birgitta Rydberg.

Ohlys tal kostade över 100 miljarder!

Inte helt oväntat så bestod Lars Ohlys (V) tal av ett regn av ofinansierade vallöften. Allt åt alla, men nästan inget om hur det ska finansieras. All kollektivtrafik ska inte bara vara gratis, utan även gå med tätare turer. Alla ska ha rätt till heltid och större arbetstrygghet (vilket snarare är ett recept på arbetslöshet), ALLA hinder för funktionshindrade ska undanröjas. Det sista är iofs behjärtansvärt, och vi ska ständigt sträva efter att göra samhället tillgängligare, men 100 % tillgänglighet för alla, jämt, skulle helt enkelt kräva att hela planeten byggdes om från grunden och att det mesta av naturen togs bort. Därför är det så svårt att ta Vänsterpartiet på allvar, och det märktes att Ohlys (kanske) framtida regeringskamrat Thomas Östros (S) skruvade på sig när miljarderna rullade.

Mycket riktigt, när FORES ideologiska eftersnack skulle uppskatta kostnaderna för vänsterpartiets polititik så slutade nationalekonomerna helt enkelt att räkna efter att ha passerat 100 miljarder kr. Det var ingen idé att försöka täcka in allt. Däremot, eftersom Ohlys tal inte bestod av så mycket fakta utan mest önskelistor, så var det för ovanlighetens skull mestadles sant.

På den ideologiska kartan, inte helt olika political compass, så klassades Ohlys tal som klart konservativt och långt till vänster.

FORES tar initiativet för liberalismen

Jag är i Visby på almedalsveckan, och det är varmt!

En sak som slår mig är hur mycket den relativt nya tankesmedjan FORES sticker ut hakan. Idag är det vänsterpartiets dag men det kompenseras av att FORES utropar "Liberala dagen" och kör en heldag med bara seminarier om liberalismen.

FORES har även lanserat ett fräscht tillskott till de olika "eftertalsanalyserna". Efter varje partiledartal kör de ett "ideologiskt eftersnack", där de blixtsnabbt analyserar talet - lite mindre vad han hade på sig, lite mer på vad talet betyder för politiken:

• Sanningshalten
• Vad löftens kostade
  
• Var man placerar in löftet på en ideologisk skala

Fredrik Reinfelts tal igår beräknas t ex ha kostat ca 10 miljarder, och då var han ändå mycket restriktiv med sina vallöften. Det sa bli intressant att se vad Lars Ohlys tal kostar ikväll!

Elfström (S) blind inför jämställdheten

På kvällens kommunfullmäktige-möte försökte Birgitta Elfström (S) undvika en fråga från FP om den rödgröna personalpolitiken. Hon tror att vi inte har någon jämställdhetspolitik bara för att vi i ett dokument inte nämner själva ordet. Men jämställdhet har många namn, om man bara vågar öppna ögonen.

Det var Inger Hilmansson (FP) som hade ställt en viktig, skriftlig fråga till kommunalrådet Birgitta Elfström. Den handlade bl a om hur sossarna flera gånger har gått till val på ”rätt till heltid” för de anställda, men trots att de vunnit valen så har löftet inte uppfyllts, istället tycks de i omsorgen förvänta sig att personalen skulle ordna detta på egen hand. Vilket jag bara kan tolka som att en del solidariskt skulle säga upp sig för att lämna plats åt andra som ville gå upp i heltid. Detta hade aldrig tillåts ske i en mansdominerad verksamhet!

Men Elfström hade inte lust att diskutera det område hon är ansvarigt kommunalråd för, för hon ägnade större delen av sin talartid åt att istället attackera Inger Hilmansson för att Folkpartiet inte driver frågan om rätt till heltid. Därmed visade Elfström att hon har missat poängen totalt. Hon tror att alla vill driva samma politik som socialdemokraterna.

Men det finns en mycket god anledning till att FP inte driver frågan om rätt till heltid. Det är för att det är ett dåligt förslag. Visst, det låter vackert på pappret, tills man vänder på det och ser att det även innebär en skyldighet att anställa folk på heltid. Om de rödgrönas försök att lagstifta om detta skulle slå igenom, skulle det bli dödsstöten mot många mindre företag i Sverige. Då blir det varken heltid eller deltid, utan arbetslöshet för de anställda.

Vi ställer socialdemokraterna till svars för deras egna vallöften. Vi gör det inte för att vi tycker att det var bra löften, utan för att informera väljarna om hur litet (S)-löften är värda efter valdagen. Det vore intellektuellt hederligt om sossar som Elfström kunde hålla dessa två tankar i luften samtidigt.

Men icke. Istället hade Elfström laddat ned Folkpartiet liberalernas handlingsprogram 2010-2014 för Kalmar. Det var ju iofs bra, och det borde fler göra. Men Elfström bara viftade med programmet i talarstolen och menade att Folkpartiet inte har någon jämställdhetspolitik eftersom ordet ”jämställdhet” inte förkommer i punktsatserna i det ganska kortfattade dokumentet. Hårda anklagelser med tanke på att Folkpartiet sitter på jämställdhetsminister-posten i regeringen.

Men det verkar som om Birgitta Elfström bara hade tryckt på ”sök” i datorn och letat efter just ordet ”jämställdhet”. Hon hade hittat betydligt mer om hon hade läst handlingsprogrammet. Vem vet, hon hade kanske lärt sig något.

• När vi föreslår att införa en verklig barnomsorgsgaranti (sid 5) så är det feministisk jämställdhetspolitik i sitt esse. Vi gör det för att vi vet att det oftast är mamman som får stanna hemma när kommunen inte kan ordna förskoleplats. Samma sak när vi uttalar att vi vill underlätta för människor att förena förvärvsarbete med ansvar för familjen (sid 8).
  
  
• När vi skriver att alla kommuninvånare oavsett kön ska uppleva att de behandlas likvärdigt (sid 3) så är det jämställdhet, för att vi vet att pojkar och flickor, män och kvinnor lätt behandlas olika i möten med kommunen och att det behövs jämställdhetsplaner som kvalitetssäkrar verksamheten. Det är något som vi även har drivit i kommunpolitiken.
  
  
• När vi kräver valfrihet i barnomsorgen, i skolan, i omsorgen (typ varenda sida), så är det inte bara för barnen, föräldrarna och de äldre, utan även för de anställdas skull. Möjligheten att kunna gå till en annan arbetsgivare skapar helt andra förutsättningar att ställa krav på arbetsgivarna. Denna dynamik är fundamental för en god löne- och arbetsmiljöutveckling, men denna dynamik vill S-V-MP kväva i andan ”du får välja vilket arbetsgivare du vill, så länge du väljer den som styrs av S-V-MP.” De vill inte bli konkurrensutsatta, för då ställs det samma krav på dem som hos alla andra.

Jag tycker att vi kan se en skiljelinje här. Socialdemokrater som Elfström mäter jämställdhetspolitik i hur många gånger ordet ”jämställdhet” förekommer i ett dokument. (Det förklarar varför vi har så många policydokument på kommunens alla hyllor.) Men när det gäller politik som faktiskt leder till jämställdhet så tycks hon vara selektivt blind. Åtminstone när hon (inte?) läser FP-förslag. Vi liberaler å andra sidan tycker att jämställdhet är så självklart att det genomsyrar vår politik automatiskt.

(Och det kan väl nämnas att vi under det gångna året även arbetat fram tre punktprogram för Folkpartiet i hela länet, som vi självklart också står bakom, varav ett handlar uteslutande om jämställdhet.)

Skamlöst lurendrejeri från Maria Wetterstrand

Det här var magstarkt, även för att komma ifrån vänsterexperimentet. Miljöparti-språkröret Maria Wetterstrand marknadsför de rödgrönas budgetalternativ så här:

Enligt riksdagens utredningstjänsts beräkningar får 90 procent av befolkningen mer pengar i plånboken med det rödgröna budgetförslaget.

Från de rödgrönas budget.

Det var bara det att när de tog fram dessa beräkningar så hade de rödgröna instruerat riksdagens utredningstjänst att inte räkna in skattehöjningarna som Wetterstrand, Sahlin och Ohly vill införa för alla dessa människor. Då hade väl inte resultatet blivit lika bildskönt!

Hur oärlig får man bli?!

Andreas Bergh och Henrik Jordahl har granskat siffertrixandet och konstaterar:

• Plus och minus går inte ihop - varje krona som de tar ifrån den rikaste tiondelen av befolkningen, förvandlas på något magiskt till 4:50 kr som de delar ut till resten av befolkningen. Totalt saknas över nio miljarder kronor!
  
  
• De rödgröna har nämligen inte tagit med skattehöjningarna som de tänker använda för att finansiera julklapparna.
  
  
• De jämför INTE alliansregeringen med de rödgröna, utan åren 2010 med 2011. Flera av de positiva förändringarna 2011 är därmed tack vare de skattesänkningar som alliansen beslutat om, som kommer att träda i kraft då.
  

De rödgröna försöker vinna valet genom att vilseleda folk. Det går inte att beskriva det på något annat sätt. Notan får vi inte se förrän efter valet. Skenheligt motsätter de sig skällsordet tobleronepolitik. Men de gör verkligen allt för att förtjäna kritiken.

Såna här politiker förtjänar inte våra röster.

Multiarena i Norrliden

Jag var igår på invigningen av den nya multiarenan i Norrliden. Det är en arena som är helt kostnadsfri att använda och inte kräver någon uppbokning. Nu gäller det bara att den används!

Det var även skönt att återse skolgården kring min gamla skola Nova (som numera heter Kalmarsundsskolan). Den får verkligen ett lyft med denna nya arena.

Barn och vuxna invigde konstgräset för fullt och lekte fritt med bollar. Kul med spontanidrott!

Ung alliansupptakt med kubb och brännboll

Imorgon ska Victoria Bernadotte gifta sig, har många påpekat för mig. Men jag har inte tänkt gå på bröllopet. Jag känner henne ju inte. ;) 

Istället ska jag tillbringa lördagen med republikansk kärnverksamhet: försöka fälla kungen i kubb-turneringen som alliansens ungdomsförbund anordnar imorgon. Det är valupptakt för LUF, MUF, CUF och KDU i Kalmar län. Förutom kubben så presenterar förbunden sina gemensamma politiska visioner och sen blir det brännbollsmatch mot allianspartierna!

Öppet för allmänheten, så välkommen på festligheterna! Passa på att fråga ut alliansens unga kandidater inför valet!

Välkommen till Sveaplan i Kalmar (gräsmattan vid Systraströmmen utanför kårhuset) kl 12:00–16:00.

Tidigare betyg viktigast för arbetarbarn

Barn från arbetarhem var de som drabbades hårdast när Sverige avskaffade betygen i låg- och mellanstadiet på 1970-talet. När betygen försvann gick färre ”arbetarbarn” igenom gymnasiet. Däremot gynnade det söner till högutbildade, som läste vidare och fick arbeten med hög inkomst. Detta konstaterades i förra veckan av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), och det var första gången vi fick se forskning kring de långsiktiga effekterna av borttagna betyg i grundskolan.
Studien understryker vad vi i Folkpartiet liberalerna sagt länge: barn med högutbildade föräldrar klarar sig alltid, även i vänsterns flumskola. Men barn från familjer utan studietradition tjänar mest på en skola med tydliga kunskapskrav och tidigare betyg. Klassresan börjar i klassrummet.
Därför vill vi i Folkpartiet införa betyg från årskurs 6 i grundskolan. Föräldrar som vill ska också kunna få skriftliga omdömen om hur deras barn klarar skolan redan från första klass. Det är en av många ingredienser till en bättre skola, så att alla kan nå så långt som möjligt i livet, oavsett sin bakgrund.

---

Fler som kommenterar IFAU-rapporten: SvD:s ledare, Kristina Palmgren skriver balanserat och bra, Helena von Schantz jämför med Maria Wetterstrands (MP) oseriösa hållning till forskning, Även Mats Gerdau beklagar att det tidigare varit så tunt med forskning,
Helene Odenjung, Rasmus (liberal), Per Altenberg, Linnéa Darell, Pär Gustafsson och Mikael Wendt bloggar också.

Internet påverkar makthavarna: valkompassen blir lite bättre

Jag noterar att TT Spektras valkompass, som jag tidigare kritiserat, har förbättrats lite. Jag skrev ett mail till dem som sammanfattade min kritik och fick sedan svar av Stig-Björn Ljunggren.

De tycks ha uppmärksammat den synpunkt som jag (och säkert många andra) framfört, om att buggningsfrågan inte täcker in integritetsdebatten särskilt väl, och ersatt den med en FRA-fråga.

Precis som ledarbloggen analyserar, så är denna debatt ett exempel på just det som jag tycker gör Internet till ett så fantastiskt verktyg för frihet och demokrati, och därmed en oundgänglig del i en liberal värld:

• Kritiken kan spridas blixtsnabbt mellan människor som delar ett intresse, men annars aldrig hade träffats eller ens hört talas om varandra.
  
  
• Ingen kan göra allting. Men alltid finns det någon som gör något. Jag hade inte tid att göra ett eget test med vettigare viktning, men det hade Mikael Nilsson (PP), som i sin tur tog hjälp av det facit som hade klurats ut av Kunriri. Rekommenderas!
  

Fria människor hittar lösningar, eller hur? :)

Nu återstår att se om stortidningarna tar upp kampen om att skapa den bästa valkompassen, vilket i så fall bekräftar en annan liberal grundtes: att konkurrens leder till högre kvalitet för konsumenterna, i detta fall väljarna!

Debatt på Stagneliusskolan

Det börjar kännas att det är val på G. I torsdags hade vi en paneldebatt på Stagneliusskolan i Kalmar.

Tack till Nina Åkesson Nylander (KD) för bilden!

Givande kväll om barnhälsa, men inte särskilt välbesökt av politikerna

Det var en mycket givande kväll igår. Det var bara synd att så få var där. Av kommunfullmäktiges hundratalet inbjudna ledamöter och ersättare var vi bara runt tio stycken som kom, och jag var den ende ifrån Barn- och ungdomsnämnden. Det utgick nämligen inget arvode för mötet. Det var det som vi i Folkpartiet hade befarat när vi begärde en sådan här kväll. Vi ville ha en bred diskussion med hela KF och vad vi kan göra för barnens situation. Nu var nog bara hälften av partierna representerade.

Hur som helst. Docent Sven Bremberg från folkhälsoinstitutet berättade om den nationella kartläggningen av ungdomars psykiska hälsa, som regeringen tagit initiativ till. Det var mycket statistik, och komplicerade frågor. Ohälsan ökar, och det finns inga enkla svar på varför, men vissa större drag kunde skönjas.

Svenska barn i 11-års åldern är väldigt nöjda med livet jämfört med i andra OECD-länder, men sedan går det utför. Våra 15-åringar mår sämre än OECD-snittet. Men det behöver inte vara så - Finland klarar att ligga i topp hela tiden. Varför?

Ohälsan har ökat kraftigt bland unga människor under de senaste 15-20 åren, särskilt hos kvinnor. Det finns en stark korrelation med ungdomsarbetslösheten. Under 90-talskrisen så ökade den drastiskt, och trots högkonjunktur sedan dess så har S-regeringar inte förmått få tillbaka den på normala nivåer. Därför har vi vansinnigt stor skillnad i arbetslöshet mellan ungdomar och äldre, jämfört med övriga EU. Ett problem tror jag är att den svenska arbetsmarknaden är så stelbent. Det är för att råda bot på detta som jag via Folkpartiet liberalerna arbetar för att få en flexiblare arbetsmarknad och lärlingsanställningar, så att unga ska få en chans på arbetsmarknaden.

Självmordsförsök är ungefär sju gånger vanligare bland den fjärdedel som går ut med sämst betyg, jämfört med den fjärdedel som går ut med bäst betyg. Jag tror att många känner sig snuvade på livschanser, när deras inlärningsproblem eller eller sociala problem inte upptäcks förrän det är för sent. Vi borde ha betyg och tydliga utvärderingar tidigare, så att speciallärarna kan sättas in redan i ettan eller i förskolan, inte i gymnasiet när det redan är för sent. Det borde finnas en garanti att alla som går ut t ex tredje klass ska kunna läsa, skriva och räkna. Annars kan man ju inte ta till sig resten av grundskolan!

Det har gjorts kartläggningar av olika ohälsofakturer för alla Kalmars skolor som har 6- och 9-klasser. Sett totalt över kommunen så ligger Kalmar mycket bra till, men det finns variationer mellan skolorna som kan vara värda att titta närmare på. T ex här kan vi se att enkätsvaren från Södermöres niondeklassare tyder på problem med psykosomatiska besvär och koncentrationssvårigheter, medan de inte har några stora problem med alkohol, rökning eller mobbning.

(Jag har diagram för alla skolorna, säg till om någon vill ta del av dem.)

Slutligen fick vi rekommendationer på fem viktiga insatser som främjar psykisk hälsa OCH skolprestationer:

• Socialt & emotionellt lärande
• Program som förebygger agression
• Prevention av mobbning
• Program baserat på kognitiv psykologi
• Motiverande samtal, för t ex skolkuratorer

Ikväll får vi vår kväll om barns psykiska hälsa

Ikväll kl 17 ska jag till lokalen ”Magistern” för att vara med på en temakväll om barns villkor i Kalmar. För första gången har skolbarns psykiska hälsa kartlagts i en nationell totalundersökning. SCB har på initiativ av regeringen tillfrågat över 172 000 barn i åk 6 och 9 fördelade på 3 166 skolor om deras psykiska hälsa.

Vi har tidigare fått ta del av en del av detta i Barn- och ungdomsnämnden, där vi bl a fått se intressanta variationer mellan olika skolor i kommunen. Det ska bli intressant att få en ytterligare fördjupning ikväll.

Kvällen har sitt ursprung i ett förslag från Folkpartiet liberalerna i Kalmar, som framfördes på kommunfullmäktige tidigare i våras.

Idag upphörde socialdemokraternas att vara Sveriges största parti.

Åtminstone om man ska tro på opinionsundersökningar. Om detta blir resultatet på valdagen så markerar det ett paradigmskifte. Det här har aldrig hänt under min livstid, eller mina föräldrars, eller någon levande släktings över huvud taget.

Man brukar säga att 1800-talet var konservatismens århundrade. 1900-talet var socialismens. Och 2000-talet tillhör liberalismen.

Detta visar att det kan vara på god väg att bli sant, även om väljarna får ta och sikta lite mer på den där ljusblåa stapeln, tycker jag. :)

Pressbilder

Dessa bilder är fria för publicering:

Denna bild är fria för publicering, så länge fotografens namn anges: Jo Mattsson.

Bluesfestival och sjukförsäkringar

Jag har varit på Bluesfestivalen i Mönsterås idag och hållit bokbord tillsammans med andra folkpartister. Det var skönt schwung i musiken och rörelse på gatorna. Trots det så var det en och annan besökare som hann stanna upp och ville prata politik med oss. Bland annat om sjukförsäkringar.

Och då var det inte bara om de nya reglerna som den här regeringen infört, utan om det missnöje som många länge känt inför Försäkringskassans handläggningsrutiner, både före och efter de nya reglerna. Det är som jag skrivit tidigare, sannolikt ett problem med kassans interna organisation som kan ta lång tid att komma tillrätta med.

Det är sorgligt att många i vänstern försöker göra partipolitik av det – försöker hävda att Försäkringskassan gör de bedömningar som den gör på illvilligt uppdrag från regeringen. Men sådan populism slår tillbaka mot dem själva eftersom felen de kritiserar fanns även när vänsterblocket styrde landet.

Det här är något vi har diskuterat nyligen i min FP-förening. Tyvärr så lyfts det sällan fram i diskussionen alla de människor som fått det bättre under den här regeringen.

• Långtidssjukskrivningarna i Sverige har halverats
  
• De orimligt många förtidspensionärerna har minskat med 60 000.
• Förtidspensionerade har fått rätt att arbeta, studera, eller engagera sig ideellt utan att förlora sin rätt till ersättning.
• Nystartsjobb har införts vilket kompenserar arbetsgivare ekonomiskt när de anställer folk som varit sjukskrivna
• Regeringen satsar 1 miljard kronor årligen till landstingen för att förbättra arbetet med sjukskrivna

Det är alltså enormt många människor som har lämnat utanförskapet bakom sig och kommit tillbaka i arbete. (Eller är på god väg.) Men det ligger väl i sakens natur att dessa människor inte söker upp media för att berätta sin historia på samma sätt som de som anser sig felbehandlade.

Det är nedbrytande att vara sjukskriven. Att kanske gå hemma ensam hela dagarna och inte ha något annat att göra än att känna efter hur ont det gör. Man blir inte ett dugg friskare av det, men ens självförtroende bryts ned jättesnabbt om man inte har ett riktigt stort socialt nätverk att falla tillbaka på. Till slut blir man nästan rädd för världen utanför, man intalar sig själv att man skulle aldrig klara av att jobba igen. Jag var själv i en sådan svacka en period i mitt liv, och jag var inte ens sjukskriven.

Men det är att lämna människor åt sitt öde i denna nedbrytning, som gjorde mig så förbannad under (S)-regeringen, och det som gjorde mig så glad var att alliansregeringen tog tag i detta och försökte hjälpa människor tillbaka. För alla funkar det inte, och då får de återgå till sin sjukskrivning, men för de som man lyckas hjälpa är det ju en enorm vinst - både ekonomiskt och mänskligt sett. Man ska aldrig ge upp hoppet om människor.

Det var många ord från hjärtat det här, men jag hoppas att du som läsare ändå funnit en röd tråd i texten. Jag vill starkt rekommendera någon som kunnat omsätta det här i ord ännu bättre, nämligen Sanna Rayman på SvD i en ledare härom månaden. Hon hamnade därefter i en lång och ganska så sansad debatt med socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink, som i slutändan tyckte ungefär att 1) alliansens nya regler förtjänade inget annat än kritik, trots att 2) de var en förbättring jämfört med reglerna under (S)-regeringen och 3) hon hade inget konkret förslag på hur det skulle kunna göras bättre.

En tjänsteman i Nybro, jag tror det var chefen för Arbetsförmedlingen, berättade nyligen för politiker om sitt arbete med att hjälpa de som omförsäkrats sedan årsskiftet tillbaka till arbete. I början var de starkt kritiska till att lämna sjukskrivningen, det gaur aldrig, men numera är de hur positiva som helst. Alla har nog inte fått arbete, men de är så glada att äntligen är det någon som bryr sig om dem!

Det här är ingen kompass – det är en karta över det förgångna!

Valkompassen som i år cirkulerar på flera tidningars webbplatser har kritiserats för sina många brister, och har redan lett till oförtjänt uthängning och politiskt våld mot en CUF-tjej i Kalmar. Här kommer en brist till:

Valkompassen gör anspråk på att visa ”vilket politiskt parti du sympatiserar mest med”. Men egentligen visar den på sin höjd bara ”vilken politisk kompromiss från de senaste åren du sympatiserar mest med”. Visst har partierna närmat sig varandra, men den här kompassen bara förstärker likformigheten ytterligare.

Tommy Möller, en av männen bakom testet, berättar nämligen att de i de fall där partierna har kompromissat inom det egna blocket, så har kompromissens resultat, snarare än partiets faktiska åsikt, givit poäng i resultatet. T ex så har Centern klassats som kärnkraftsvänligt, eftersom de ställt upp på en allians-kompromiss om att inte avveckla kärnkraften under denna mandatperiod. Men alla vet ju att om Centern fick egen majoritet i riksdagen efter valet så skulle kärnkraften ligga risigt till. Medan en riksdagsmajoritet för Folkpartiet skulle innebära att kärnkraften fick utvecklas istället för att avvecklas.

Som sagt, kompromissen gäller för denna mandatperiod. Vad som händer efter valet beror helt och hållet på hur folk röstar. Men det kanske inte är ett så viktigt samband att förmedla i en valkompass… (OBS sarkasm!)

En sådan här betygsättning signalerar till väljarna att det inte spelar den minsta roll vilket parti man röstar på, så länge man håller sig inom blocket. Att den nuvarande blocksammansättningen avgör politiken både idag och i framtiden. Att det inte spelar roll för t ex familjepolitiken om det är FP eller KD som får 90 % av rösterna. Det blir en bekräftelse på var partierna står och stampar idag. Inte vilka språng som är möjliga i framtiden, vart partierna vill ta oss efter valet om vi ger just dem vårt förtroende.

En kompass ska peka ut en riktning. Den här valkompassen fungerar mer som en karta, eller möjligen en historiebok, eftersom den bara rapporterar status quo (och knappt ens det).

Valkompassen är inte bara en kul grej – den påverkar hur människor röstar. Den borde rättas till omgående, innan den gör mer skada! För att summera, och slänga in några egna önskemål:

• Rapportera partiernas åsikter, inte resultatet av kompromisser med andra partier.
  
• Lägg in en fråga om massövervakning, inte bara om buggning. (Jag är emot massövervakning men kan under vissa förutsättningar acceptera buggning, som ju handlar om enskilda misstänkta, och jag tycker att integritetsfrågan förtjänar bättre än att klumpas ihop på det sättet.)
  
• Fixa snedvridningen som gjort det omöjligt att få Socialdemokraterna eller Piratpartiet som första parti.
  
• Ge minuspoäng när man anger en åsikt som går mot ett parti, inte bara pluspoäng när man håller med. (Detta kan vara relaterat till punkten ovan.)