Vägra OS för demokratins skull

Om du också tycker att Sverige borde bojkotta OS i Kina så kan du säga åt kungahuset, regeringen m fl att stanna hemma med denna namninsamling.

Bojkottar Stefan Holm OS i Kina?

Det kan inte vara lätt att vara idrottaren Stefan Holm just nu. I Liberala ungdomsförbundet tycker man att Sverige borde bojkotta OS i Peking – särskilt i ljuset av det våld och politiska censur som regimen nyligen utövade mot protestanter i Tibet. Holm tror inte att en bojkott skulle förändra något. Men Lufs Frida Johansson Metso uttryckte det såhär i en radiodebatt med honom:

”Jag tror att Stefan Holm är en god människa, och goda människor åker inte till diktaturer och hoppar runt i idrottsarenor som tidigare har varit arenor där människor slaktats. (...) 1993 valde man att inte ge Kina OS, därför att då var det för nära Himmelska fridens torg. Nu dödas människor på öppen gata fem månader innan. Ska inte det få några konsekvenser?”

Man får ju förstå Holms frustration. Här har han sitt idrottskarriärs höjdpunkt framför sig, i en bransch där karriären är mycket, mycket kort. Och så måste det svärtas ned av att man då stödjer en mördarregims propagandaapparat. Bäst vore ju om Kina aldrig hade fått OS över huvud taget.

Så Holm ställde ett ultimatum i debatten, men fick nog inte det svar han hade förväntat sig:

Holm:

Det är så otroligt enkelt som politiker att sitta och kräva en bojkott av en idrottsman. Själv så behöver man inte göra ett dugg annat än att sitta hemma och tala om hur viktigt det är. Jag menar, vad är Frida själv redo att offra? Är hon redo att offra sitt livs största idrotssupplevelse?

Metso:

Absolut! Ge mig nånting jag kan offra så offrar jag det!

Holm:

Jamen avgå som LUFs ordförande här och nu då om du tror att det hjälper Kina.

Metso:

Ja, det kanske jag ska göra. Avstår du från OS om jag avgår?

Vad tror du Holm svarade? Lyssna själv på debatten. Eller slå på teven om fem månader…

Percy Nilegård styr SVT?

SVT:s vd Eva Hamilton anser, på fullt allvar, att SVT ska ha rätt att kräva tv-licens från alla som har en dator. Detta eftersom en dator kan användas till att kolla på deras webbsändningar.

Jag får nog tipsa folk jag känner i andra länder att snarast spara undan några tusenlappar i madrassen. Det går ju att knappa in svt.se även från t ex USA, Kina och Thailand, så miljarder människor världen över får nog snart krav på att betala den svenska tevelicensen!

Jag får nog också börja ta betalt av alla som är på nätet. För de skulle ju teoretiskt sett kunna besöka min blogg med sina datorer! SVT har visat vägen – inget kan nu hindra mig från att bli mångmiljonär!

Förutom den lilla bagatellen att såna metoder är väldigt väldigt olagliga…

Regelvidrig blockad i Nybro

Det enligt flera bedömare kriminella fackförbundet Syndikalisterna har försatt McDonald’s-restaurangen i Nybro i blockad. Och då pratar vi inte om mes-lagliga blockader där man står brevid och fredligt uppmanar gästerna att inte handla, utan om att med våld hindra folk från att äta på McDonald’s.

Anledningen är att städfirman Capital Städ, som restaurangen anlitat, betalat låg lön till sin anställde och jobbiga arbetstider. Förvisso fult. Men McDonald’s har enligt ägaren inte på något sätt sparat pengar på att lägga ut städningen på entreprenad, tvärtom. Så man får anta att städföretaget fakturerat ganska rejält i förhållande till den lön som arbetaren fick.

Men syndikalisterna ger sig alltså på restaurangen, och tänker expandera blockaden till samtliga McDonald’s-restauranger i landet. Snacka om att missa målet. Och att tillämpa kollektiv bestraffning.

Visst kan man hävda att en restaurangägare har en moralisk skyldighet ska kolla upp sina underleverantörer, och inte bara utgå ifrån att den saftiga fakturan innebär att städaren fått ordentligt betalt. Men att som Syndikalisterna kräva ekonomisk ersättning av den som anlitat städfirman är helt uppåt väggarna.

Då är man inte ute efter någon seriös facklig lösning. Då är man bara ute efter att få bråka. Och vad är väl roligare för ungdomar på vänsterkanten än att bråka med McDonald’s?

Toppstyret ger ungdomarna en skev bild av demokratin

Basse och jag skriver idag i Barometern om toppstyret från (s) i Kalmar, som nu senast fick gå ut över elevorganisationerna i våra gymnasieskolor. Gymnasieungdomarna fick nog en ganska tråkig syn på den politiska processen, när de först arbetade fram en drogförebyggande policy tillsammans med en helt enig politikerkår i gymnasieförbundet, för att sedan få mattan undanryckt under fötterna av kommunalrådet Birgitta Elfström (s).

Elfström ser så här på saken.

Robert Damberg, UNF, har dock inte riktigt ha hängt med - vare sig i debatten eller verkligheten i stort. Han verkar tro att alkoholtesterna försvinner helt. Men så här är det:

1. Kalmar kommun började, som enda kommun i landet, att alkoholtesta samtliga ungdomar som skulle in på gymnasiediscon.
2. Eleverna tyckte därmed att nu var måttet rågat vad gällde vuxenvärldens förmynderi. Deltagandet på de största festerna, som rygbyfesten, krympte från 1400 till 400 på två år.
3. De där 1000 ungdomarna stack förstås till privata fester istället, där det fanns noll kontroll på alkoholen. Tror ni det blev fler eller färre ungdomsfyllor på detta sätt?
4. Elevorganisationerna och gymnasieförbundet jobbade då fram den nya policyn, som ska köra med stickprovskontroller istället (plus en rad andra åtgärder). Detta upplevs som mycket mindre inskränkande bland eleverna.

Jag (som för övrigt är nykterist) gillar den policyn, oavsett vad Damberg tycker. Renlärighet är bra, men verklighetsförankring är bättre.

(V) beordrar folk att vara glada i partiet

Vänsterpartiet har bestämt sig för att göra en ansiktslyftning. Politiken och åsikterna ska dock inte förändras – precis som de sade när de droppade kommunist-K:et ur sitt partinamn, och som Lars Ohly sade när han femton år senare gjorde samma sak.

De ska alltså fortfarande sno låginkomsttagare på det mesta av deras pengar, hindra elever från att välja skola och stoppa privatläkare från att bota sjuka. Men nyheten är att de ska skratta när de gör det. (Klicka på länken, det är en riktigt rolig bild.)

Jag får visserligen också lust att dra på mungiporna en aning. Men visst, det kan nog komma något positivt ur detta. Vissa tror att vänsterpartiet får det svårt att hålla fast vid orättvise-politiken när de ska vara glada.

Ett påklistrat leende kan med lite tur leda till riktiga glädjekänslor. Och med en glad livsinställning är det lättare att se positiva möjligheter i allt, vilket kan minska hatet mot människors valfrihet. Om man ser det positiva i varje medmänniska så räds man inte enskilda människors (läs: privata) initiativ lika mycket.

Människan är som mest glad när hon känner att hon kan påverka sin livssituation. Om man inser detta inom vänsterpartiet får man ta lärdom av det och bejaka sköterskor och lärare som vill bryta sig loss ifrån den politikerstyrda byråkratin och starta eget.

Om vänstern alltså vill att även folket ska ha leende på läpparna, och inte bara politikerna. Och det får man ju hoppas.

Decaf.

Ännu en årsdag. Om jag minns rätt, så är det nu exakt åtta år sen jag lade av med koffein.

Inte för att jag brukade dricka kaffe eller så. Men Coca-Cola Light slank det väl ner en 1,5-liters flaska om dagen i mina tonår…

Historielektion om svenska betygssystem

A, B, C, D, E, F, streck.

Som gammal skolelev är jag glad att Folkpartiet ska ge landets skolor ett bättre betygssystem. Jag bedömdes själv efter sossarnas nuvarande G-VG-MVG-system – långt innan jag blev folkpartist – så jag vet hur trubbigt och godtyckligt detta system har varit. Jag hade gärna sett ännu fler betygssteg än utbildningsminister Jan Björklund (fp) nu planerar, men nu får vi en internationellt välbeprövad betygsskala och det är ju bra.

Betyg är inte detsamma som kunskap, vilket vissa brukar påstå att fp tycker. Betyg är ett mått på kunskap, en sporre att bli bättre och en varningsklocka när det inte går bra. Om detta  verktyg är trubbigt så får eleverna det svårare. En titt i backspegeln visar hur de nya betygen kommer att göra det bättre för både elever och lärare – och hur socialdemokraterna har motarbetat detta.

Det påstås ibland att det var en borgerlig regering som gav oss G-VG-MVG-systemet. Men det stämmer inte, så en historielektion är på sin plats.

Fram till 90-talet hade vi relativa betyg i fem steg. Det fanns en viss ”kvot¨ med 5:or osv att dela ut, oavsett hur många duktiga elever det fanns. Den borgerliga regeringen såg hur orättvist detta var och sa hösten 1993 att man skulle börja bedöma elevernas kunskap utifrån individen istället för kollektivet – ”målrelaterat”.

Du skulle få bra betyg för att du hade lärt dig det du skulle - inte bara för att du hade lärt dig mer än dina kompisar. Betygen skulle även få fler steg i skalan och ges tidigare, så eleverna lättare skulle kunna förbättra sina resultat istället för att bli stressade i slutet av åttan. Mer rättvist på alla sätt, helt enkelt.

Men så kom sossarna till makten 1994, och genast rev de upp detta. Precis innan det skulle träda i kraft hafsade de istället ihop systemet vi har idag. Målrelateringen behålls, men betyg i flera steg passade inte in i den socialistiska samhällsvisionen. Istället för tidigare och fler betygssteg fick vi färre. Därmed slapp sossarna se att barn är olika bra på olika saker.

Så där satt vi, jag och mina klasskamrater, och försökte tillsammans med läraren att läsa igenom betygsmålen för varje kurs. Vi konstaterade att målen för G, VG och MVG lät i stort sett likadana och var väldigt vaga. Lärarna hade inte blivit utbildade i hur man sätter betyg enligt detta hafsverk, men de gjorde så gott de kunde. Jag vet alltför många kompisar som frustrerat fick ”starkt VG” i ämne efter ämne men aldrig kom upp i något ”MVG”, så deras slutbetyg blev detsamma som de som hade ”svagt VG” i allt.

Skillnaden mot hur alliansen sköter det nu kunde inte vara större. Jan Björklund upprepar inte sossarnas misstag att sjösätta betygen så fort de tillträtt, utan han låter utreda det till 2010 så det ska bli ordentligt gjort. Lärarutbildningen reformeras, betygsformerna utreds ordentligt och lärarna ska denna gång få ordentlig utbildning i betygsättandets svåra konst. Nu får vi äntligen den rättvisa, som vi skulle ha fått femton år tidigare om det inte vore för sossarna.

(Denna text var ursprungligen en replik på en insändare från H-G Strömer, som publicerades i Barometern för några veckor sen.)

 

Psykologin bjuder oss även på termen "förskjutning"

”Men jag förstår att din metod är rationell för en ledarskribent! Tänk att själv få formulera de politiska motståndarnas åsikter utan hänsyn till vad de jäklarna faktiskt tycker!”

Vi folkpartister får oväntad uppbackning när Östran-kåsören Joakim Carlsson skriver (inte online än) om Peter Akinders brunröda ledare härom veckan. Analysen ovan är inte helt olik min egen.

Eller nej, vänta förresten. Carlsson skrev tyvärr inte detta i en kritik mot Akinder, utan i ett försvarstal till ledaren. Istället ville Carlsson med sitt kåseri visa världen att han inte förstått Lotte Zenkerts poäng – att detta är precis samma sorts kollektivistiska retorik som nationalsocialister kör mot invandrare. Ett synsätt som man kan tycka att våra demokratiska socialister borde hålla sig för goda för.

Men jag är tyvärr inte förvånad. Förra gången Carlsson kåserade politiskt om Folkpartiet så ”skojade” han om flickor som skär sig och att vi i vår skolpoltik vill hugga fingrarna av olydiga barn. Tänk om han hade skrivit något sådant om en muslimsk organisation?

Kanske dags att folkpartister omfattas av lagen om hets mot folkgrupp, hmm? ;)

Nä, nu hoppas jag det är slut på denna soppa. Pinsam för alla (Östran-anställda) inblandade.

Inom psykologin finns det nåt som heter "projicering"

”Nåde därför den som någon gång påpekar ett fel hos politikens självutnämnda felfinnare.”

– Peter Akinder är orubblig i sitt kategoriska fördömande av alla folkpartister. I likhet med den betydligt sötare Amazi-Girl verkar han besitta superkraften att vara helt immun mot kritik.

Han har förstås en pyttepoäng i att alla vi som tog fram fp-svaret kunde ha signerat med våra namn, även om det hade blivit en lång lista.

Men lite mer ”nåd” hade man kanske kunnat förvänta sig från en ledarskribent på sin hemmaplan. Det ende som har lekt felfinnare på ledarsidan är ju faktiskt Akinder själv.

Frisk i tre år

Härom dagen var det tre år sedan jag var sjukskriven senast.

Jag har aldrig varit så frisk så länge förr. I must be doing something right.

Den ende som inte ville prata Kalmarhem på kommunfullmäktige?

”Jag säger ingenting. Jag talar inte med Barometern.”

– Nyligen avhoppade Kalmarhem-ordföranden Britt Lindblad (s), på frågan om vad det egentligen står i det mytomspunna anställningsavtalet för bolagets VD, som inte ens kommunens personalchef verkar få läsa.

På tal om hur fint det blir med öppenheten och insynen när sossarna får låsa in demokratin i sina kommunala bolag.

En hel vecka frihet. I Sverige.

Suck. Det är inte ofta jag säger det, men… jag vill bo i Stockholm!

Men äh. Jag har ju den betydligt mer intensiva helgen Universitet Liberal att se fram emot nästa vecka. Västerås, here I come!

Jaha, tack för den!

”Barn- och ungdomsnämnden leds av en mycket ung och oerfaren nämnd med svaga politiker. Detta är ett stort problem för oss. Jag tror inte att många av dem som har en aning om vad som egentligen förväntas av våra rektorer.”

– ”min” förvaltningschef Carina Ringtun hälsar god morgon när jag slår upp Östran, precis innan jag skulle iväg till heldagsmötet med henne i Barn- och ungdomsnämnden.

Ringtun har dock dementerat detta uttalande sedan dess. Hon menade inte att kalla oss ”svaga”.

Hmm. Det här puttrar lite här och varstans just nu, så det blir nog anledning att återkomma.

Dagens skratt

Det är roande att se hur politiska motståndare tycker att jag och mina partikamrater är. Eller rättare sagt, hur de önskar att vi vore, eftersom det vore så lätt att kritisera då.

”Med förtroendevalda folkpartister är det däremot oftast annorlunda. Inte sällan hyser de egenskaper som inte finns i andra partiers medlemsled. De är nämligen, när de mellan raderna får uttrycka det själva, felfria och vita som snö. (…) En handling som är utsänd en dag för sent, ett stavfel i en skrivelse, en ostruken skjortärm hos en miljöpartist - det är sådant som kan reta gallfeber på en förtroendevald folkpartist.”

Jag hade faktiskt ett heldagssammanträde precis innan jag läste detta, och jag lovar dyrt och heligt att jag varken anmärkte på sena handlingar, stavfelen jag såg i dem eller skjortan som miljöpartisten mitt emot mig hade på sig! ;) (Hur ofta har miljöpartister skjortor på sig, förresten?)

Men det är så (s)-ledarskribenten Peter Akinder målar sitt roande taffliga porträtt av folkpartister. Och då har jag ändå bortsett ifrån faktafelen (dvs det mesta han påstår om fp:s politik) och bara sett till det som han framför som högst personliga åsikter.

Eller personliga och personliga. Han ger inte ett enda konkret exempel på personliga erfarenheter, utan rapar bara halv(s)anningar som skrivits i riksmedia de senaste åren. Så han har nog inte umgåtts så mycket med folkpartister som han vill påskina.

När du fått nog kan du istället läsa en seriös analys av partiernas olika kulturer som bland annat skriver så här:

”Folkpartiet och vänsterpartiet är till exempel väldigt lika i sin utpräglat individualistiska partikultur. De är motpoler till moderaterna och socialdemokraterna, som är kollektivistiska och hierarkiska. Däremot har moderaterna och folkpartiet ett liknande sätt att se på kunskap, även om moderaterna tenderar att vara tvärsäkra och folkpartisterna akademiskt nyanserade. (…)

’Lite hårdraget kan skillnaden mellan individualismen i folkpartiet respektive vänsterpartiet formuleras som att folkpartisterna hyser stor respekt för alla medan vänsterpartisterna ifrågasätter alla’, skriver Katarina Barrling Hermansson i avhandlingen.”

Pierre Edström har också skrivit om detta.

---

Uppdatering/Kuriosa: Akinder verkar på fullt allvar tro att folkpartiet verkat för kepsförbud i skolan. Men prova att Googla på ”keps på skoltid +folkpartiet”, och se om du kan hitta ett endaste förslag eller utspel från (fp) om detta. Räkna å andra sidan hur många sossebloggar som skriver om detta som om det vore dagens sanning. Då får man kanske en bild av vilka slutna grupper som sådana där myter föds och frodas i – och formar deras bild av omvärlden.

Flyktingar behöver ditt bidrag. Nu!

Liberala flyktingfonden behöver din hjälp. Eller rättare sagt, flyktingarna som lever gömda i Sverige behöver din hjälp. Fonden ger mat, medicin och advokathjälp åt utsatta människor som (s) och (m) vill kasta ut. I dagsläget får fonden fler ansökningar än den har råd att hjälpa, så ditt bidrag behövs. Nu.

• Skänk en slant för att visa att du inte stödjer dessa partiers inhumana flyktingpolitik.
• Eller om du själv är sosse/moderat, skänk en slant för att visa att det finns gott om medmänsklighet även i dessa partier.
• Eller ännu bättre, skänk en slant för att du struntar blankt i vilket parti folk sympatiserar med, så länge de gör något för att rädda liv och hjälpa människor i nöd!

Ge en gåva:

• SMS:a LUF FOND10 till 72 120 så skänker du 10 kr.
• SMS:a LUF FOND20 till 72 120 så skänker du 20 kr.
• SMS:a LUF FOND50 till 72 120 så… ja, du fattar säkert.
• PG 35 33 88–2.

När du är klar med ditt bidrag kan du lämna en kommentar om det nedan, så att världen ser hur varmhjärtad du är*. Det är ett så gott diplom som något.

Det har visserligen blivit lite bättre sedan regeringsskiftet. Sverige ska nu börja respektera FN:s barnkonvention och ge flyktingbarn rätt till skola. Och det blir lättare att komma hit om du kan försörja dig. Men att människor som flytt undan krig och förföljelse ska behöva gå under jorden för att överleva borde inte vara värdigt Sverige.

---

*) Fast Jesus bergspredikan om att ge i det fördolda var inte heller så dum, förstås…

DN Kulturs hetsjakt på liberaler

När jag läste på medieprogrammet i slutet på 90-talet så gjorde vi studiebesök på Expressens och Aftonbladets redaktioner. Jag minns att nån i klassen frågade om man måste ”vara sosse” för att få jobba på Aftonbladet. Vår guide där svarade att nej, såna krav ställer man bara på de som jobbar på ledarsidan och kultursidan.

Uppenbarligen ställer inte DN (oberoende liberal) lika hårda krav på sin kulturredaktion…

---

På DN Kultur pågår ärekränkning på hög/låg nivå. Liberaler i allmänhet och författaren Johan Norberg i synnerhet har fått vänja sig vid att här bli bespottade som person – utan att få sina faktiska åsikter bemötta, utan någon ordentlig faktabas, och utan att få svara på anklagelserna. Lågvattenmärket nåddes nyligen när DN-medarbetaren och marxist-mytomanen Andreas Malm anklagade Norberg för islamofobi med lövtunn guilt-by-association. Med tanke på att Norberg i åratal försvarat islam och muslimers rättigheter, både i ord och handling, är detta inte bara en allvarlig anklagelse, utan även rent löjligt.

Det har funnits en ganska tydlig vänster-höger-vinkling på debatten. DN Kultur förefaller hata liberaler så till den grad att de tar varje tillfälle att smutskasta dem. Med idel faktafel som grund – i de fall där de hänvisar till liberalernas åsikter över huvud taget.

Detta gör mig förbannad. Jag har läst mycket av Norberg, och han är en intellektuellt hederlig man som belägger allt han säger med fakta. Han erkänner ödmjukt fel när han bemöts med saklig kritik (vilket tyvärr inte sker så ofta). Och det säger jag inte bara för att jag ligger ideologiskt nära Norberg. Snarare är det tvärtom, att jag flera gånger fått ändra mina åsikter eftersom Norberg argumenterar så sakligt och seriöst och avhåller sig ifrån den pajkastning som ofta präglar den politiska debatten.

Därför gör det mig förbannad när vår största dagstidning publicerar artikel efter artikel som, helt utan grund, försöker koppla honom till främlingsfientlighet och annat fult. Hundratusentals DN-läsare har vid det här laget fått sig en mörk bild av Norberg som helt enkelt inte är sann. Bloggare från både vänster och höger har ryckt in till hans försvar, men vad spelar det för roll för de människor som bara läser pappersupplagan av DN?

En artikel i Expressen ger en sammanfattning av historien och på sin blogg, med start ungefär här dokumenterar Norberg noggrannt allt som händer. Jag ser fram emot att den här soppan ska ta slut – helst med rejäl rannsakan på DN:s kulturredaktion som följd – så att Norbergs vanligtvis superintressanta blogg åter kan börja handla liberalism, kapitalism och globalisering.

Nya (s)-lögner om betyg

Socialdemokraternas tidning Aktuellt i Politiken har gjort en opinionsundersökning:

”72 procent tycker att det är dåligt att införa betyg från första klass.”

– Tur att vi inte ska ha betyg förrän årskurs sex, då.

”En majoritet, 52 procent, är även emot betygsliknande omdömen.”

– Tur att det är valfritt, då.

Det var nog inte sossarnas avsikt, men detta visar ju hur bra alliansens skolpolitik stämmer överens med folkets åsikter. Betyg kommer som sagt inte ges förrän i sjätte klass, och betygsliknande omdömen är en valfrihet som 52 procent har all möjlighet i världen att tacka nej till – samtidigt som de som har behov av dessa omdömen nu får rätt till dem.

Men Aktuellt i Politiken vill inte hålla sig till sanningen, utan hävdar att betyg från första klass är utbildningsminister Jan Björklunds politik. Det börjar bli tjatigt. Det är en pinsamt oärlig taktik som socialdemokraterna ständigt kör med, att fantisera ihop impopulära åsikter och sen påstå att detta är alliansens politik.

Skärpning, (s)! Skaffa er en egen skolpolitik – ni verkar ju inte ha nån – och driv den istället för att sprida dynga.

Presidentvalet: mina två cents värde

Låt mig komplettera föregående inlägg med vad jag själv tycker i presidentvalet. Jag har försökt sätta mig in hjälpligt i de kandidater som varit aktuella på sistone och betygsatt dem efter mina hjärtefrågor – bland annat frihandel, fri invandring, HBT-rättigheter, integritet och nej till dödsstraff. Så här blev min ”topplista”:

1. Rudy Giuliani (R): 15 poäng. Den enda kandidat jag verkligen gillat i de flesta frågor.
2. John McCain (R): 11 poäng.
3. Barack Obama (D): 7 poäng.
4. Hillary Clinton (D): 7 poäng.
5. Mitt Romney (R): 5 poäng.
6. Mike Huckabee (R): 3 poäng.

Högsta möjliga poäng var 18. Norberg förklarar hur republikaner (R) kan hamna både överst och underst på min lista.

De som fortfarande är ”kvar i leken” är McCain, Obama, Clinton. Och utklassade Huckabee, som nu verkar vägra ge upp bara för att få hoppa in om 71-årige McCain skulle kasta in handduken. Det ska bli väldigt intressant att se vem McCain väljer som vice president att kandidera med. Jag håller förstås tummarna för Giuliani, som ju ligger honom väldigt nära i många frågor.

Men om McCain mot förmodan skulle välja den skvatt galne Huckabee så skulle det bli svårt att välja mellan att rösta på denna duo eller nån Hillbama-konstellation. Inte för att jag får rösta, men ändå.

"Splittring": alla tycker i princip samma sak!

Härom veckan kunde vi läsa på alla nyhetssidor att Reinfeldt hoppas på Barack Obama i det amerikanska presidentvalet, medan de andra partiledarna i alliansen hoppas på Hillary Clinton. Wooow, sprängstoff.

Varför blåser man upp detta till riksnyhet, tror ni?

1. Tycker Obama och Clinton (samma parti) över huvud taget olika i någon politisk fråga? Nja.
2. Lyssnar någon i USA på vad svenska politiker tycker om deras presidentkandidater? Knappast.
3. Har alliansens partiledare ens rösträtt i det amerikanska valet? Icke.
4. Ger det TT ett krystat tillfälle att ännu en gång sätta rubriken ”Splittring i alliansen”? Javisst!

Det är pinsamt. TT, med sitt enorma inflytande, bedriver sandlådejournalistik på lika låg nivå som SVT.

Det enda som är av minsta nyhetsvärde är att Maud Olofsson egentligen håller på frihandelsvännen John McCain, men väljer Clinton ändå av det sexistiska skälet att hon vill ha en kvinna. Suck – rätt och fel på samma gång.

Här och här kan du för övrigt testa vilken kandidat som matchar dina åsikter bäst.