Sweden has a notable tradition – in fact historical – in providing asylum for political and/or humanitarian reasons from the 60´s and onwards. Unfortunate episodes in which some officials, at some politician’s orders, have done otherwise, should not supplant facts at large. For instance, during the Vietnam-War era, Sweden was a refuge for American “vapenvägrare [conscientious objectors]” (a fact which is not well known by younger generations outside Sweden);I det senaste inlägget finns även en intervju med mig om Snowden-fallet.
På Wikileaks läser jag ett offentligt uttalande från Snowden där han tacksamt tar emot alla asyllöften han kan få: ”I announce today my formal acceptance of all offers of support or asylum I have been extended and all others that may be offered in the future.” (Min kursiv.) Bekanta till mig har uttryckt irritation över att de länder som utlovat asyl generellt inte är de som är direkt kända för att värna mänskliga rättigheter; att de snarare utmärks av att de är ovänner med USA. Det vore anständigt om en demokrati som Sverige kunde erbjuda ett alternativ här.
Jag är dock oroad över att medierna fokuserar så stort på Snowden på person. Det riskerar att ta fokus från själva övervakningsskandalen, och det tror jag inte att Snowden själv skulle vilja. Förr eller senare kommer Snowdens framtid att avgöras, och då är jag rädd att uppmärksamheten kring övervakningen klingar av. Vi har fortfarande många amerikanska makthavare som vi måste utkräva ansvar från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar