Vilken film resp. politisk ledare är du?
Esbati blev Godfather / Saddam Hussein.
Ingerö blev Indiana Jones / JFK.
Jag blev…
What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com
What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com
Jag har inte sett den där Mr. Smith-filmen dock, men han på affischen verkar bli pussad av söta tjejer och det är ju aldrig fel…
Gandhi, däremot, blev skjuten. Aj.
Insändare publicerad i Östra Småland 2007-05-14.
På onsdag sammanträder Barn- och Ungdomsnämnden i Kalmar. Som politiker där har jag fått möteshandlingar där det föreslås att särskolan på Lindö, men även i Oxhagen, ska flyttas till Vasaskolan till hösten 2008. Detta trots skarpa protester under lång tid från Lindö-barnens föräldrar.
Folkpartiet instämmer i kritiken. Syftet med flytten lär vara att eleverna ska få umgås mer med jämnåriga barn, istället för snäppet yngre som idag. Men detta är inget som har efterfrågats, och det tar inte hänsyn till dessa barns speciella situation.
Åldern är inte det viktigaste i särskolebarns umgänge, för utvecklingsnivån varierar så kraftigt från elev till elev. De går redan idag i rejält blandade årskurser, men där man tar hänsyn till varje individs utveckling, och de är lyckliga så. Det är svårt att se varför de skulle ha större socialt utbyte av att umgås med vissa andra barn, bara för de råkar vara födda för lika många år sedan.
Lindöskolan har en idealisk miljö med stora grönområden, lagom centralt, lite trafik och relativt få elever. Barn med koncentrationssvårigheter har det redan tillräckligt svårt att gå till matsalen bland 200 andra elever. Det blir inte lättare när det, som i Vasaskolans fall, blir 500 elever. Och barn som inte förstår saker som ironi och elakhet, kommer inte må bättre av att utsättas för den ofta lite råare högstadie-jargongen. Föräldrarna har faktiskt valt att flytta sina barn till särskolan på Lindö för att de INTE fungerar socialt i en större skola.
Flyttplanerna grundar sig i en gammal inspektion från Skolverket som dels är inaktuell, dels präglad av en "alla ska med"-ideologi som inte delas av några andra än möjligen den förra regeringen. Det förnekas att flytten ska av ekonomiska skäl, och jag hoppas verkligen att så är fallet. Särskolor är dyra, men de är värda varenda krona.
Några timmar efter att flyttärendet hade nämnts i media, fick jag veta att beslutet skjutits upp till ett senare möte. Vänstermajoriteten har kanske tillräckligt mycket problem med skolorna i Kalmar just nu. Men beslutet kommer förr eller senare, och då anser jag att särskolan ska få vara kvar där den är.
Björn Brändewall (fp)
Barn- och ungdomsnämnden, Kalmar
Det har utbrutit strejk på Falkenbergsskolan. Eleverna är besvikna över en omorganisation av lärarna, där flera ska byta arbetslag och flera varslas. Basse tror att mycket av oron kan bero på dålig kommunikation till eleverna.
Så kan det förstås vara. Jag tror även att det vi ser på Falkenberg är en uppförstoring av vad som händer på skolor över hela kommunen. Elevunderlaget för grundskolan har minskat kraftigt, och Kalmar kommun har nyligen inlett ett arbete att säga upp eller pensionera lärare för att matcha detta.
Men frågan är varför man inte tagit tag i detta långt tidigare. I Oskarshamn lär man ha påbörjat sin omorganisation redan för sju år sedan – så fort de första årskullarna var födda, alltså. Hade man spridit ut personalförändringarna på samma sätt i Kalmar hade det nog gått betydligt mer smärtfritt.
Hört från Miljöpartiets i Kalmar telefonsvarare:
”Hej.
Det här är ett meddelande från Grön ungdom och Miljöpartiet i Kalmar.
Vi befinner oss ofta ute i verkligheten, och därför har vi oregelbundna öppettider.
Störst chans att vi är på plats är…”
Visst är det för rart?
Lars Leijonborg har till slut fattat att han inte står så högt i kurs vad gäller att leda Folkpartiet. Samtidigt som jag välkomnar nytt ledarskap, tycker jag att Leijonborg fått stå ut med oförtjänt många kängor och spydigheter i dagarna.
Barometern menar att partiet hanterat partiledarfrågan ”uselt”, eftersom det varit så mycket snack om det i media. Men jag har svårt att se vad folkpartiet har gjort annorlunda från t ex socialdemokraterna inför valet av Mona Sahlin. Precis som de, så har folkpartiets distrikt gått ut och stött eller inte stött partiledaren. Skillnaden ligger snarare i hur journalister letat scoop och aktivt sökt upp enskilda partimedlemmar för att få nån att säga nåt smaskigt.
Frida Johansson Metso har fått känna rejält på det sistnämnda och kommenterar drevet lämpligt:
”En man som Lars Leijonborg, som gett kampen för ett bättre samhälle 43 år av sitt liv, förtjänar mer respekt än att jagas ut.”
Man får ju rikta kritiken dit den hör hemma. Jag tycker att Leijonborg har varit svajig som partiledare, men han har varit jätteduktig som politiker.
Hans dagsform i debatter må ha varierat kraftigt och hans mediala fingertoppskänsla har ofta lämnat mycket att önska. Men han har haft hjärtat på rätta stället, och när kamerorna stängts av har han gått in i sammanträdesrummen och i departementen fått igenom bra politik – för integration, psykiatrisk vård och nu även utbildning. Där har han varit i sitt esse, och där hoppas jag han fortsätter vara en tillgång för Folkpartiet.
Carl-Axel Roslund (m) tycker det är besvärligt att behöva se tiggare i Malmö.
Jag tror nog att tiggarna tycker det är ännu mer besvärligt.
Det skadar inte att bli påmind om hur olika människors livssituationer kan se ut. Även i Sverige.
Media och vänsterdebattörer beskriver ofta främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna som ”högerextrema”. Jag anser att det är struntprat. Sverigedemokraterna är inte höger för fem öre, de bedriver en vänsterkonservativ politik.
Höger-vänster är en ekonomisk skala. Att vara höger är att vara för minskat statligt förmynderi, att vara för en fri marknad med öppna gränser och fri förflyttning av varor, tjänster och människor. Politik som underlättar för både in- och utvandring. Raka motsatsen till statligt detaljstyrande som ”stoppa invandringen”.
Detta bekräftas ytterligare av att det är inte är någon sosse, utan liberalen Erik Ullenhag (fp), som ska debattera mot sverigedemokraternas Jimmie Åkesson på TV8 ikväll. Sossarna tackade nej till att medverka. Jag förstår att de inte tar debatten – de har ju knappast någon human invandringspolitik på meritlistan.
Varför beskrivs ändå främlingsfientliga som höger? Svar: på grund av det ”konservativa” inslaget.
1800-talshögern blev störtad för att den inte ville släppa ifrån sig den politiska makten. De ville behålla den, så de formade sin identitet i att vilja behålla både det ena och det andra, som kristendom och kärnfamiljen. Vips! så var konservatismen född, och förknippad med höger – inte för att den var höger i sig, utan för att högern var de första som identifierade sig med den.
Några årtionden senare körde Adolf Hitler med samma nostalgiska trams för att få en ursäkt att döda judar och homosexuella. Hitler förstatligade Tysklands industrier och ökade kraftigt det statliga inflytandet, vilket var tydlig vänsterpolitik. Men på grund av de konservativa inslagen så beskrivs han ändå idag som ”extrem höger”.
Sedan dess beskrivs främlingsfientlighet slarvigt som ”högerextremt”.
Detta är alltså fel!
Socialdemokraterna driver en restriktiv asylpolitik. Vänsterpartiet gör det inte.
Moderaterna driver en restriktiv asylpolitik. Folkpartiet gör det inte.
Främlingsfientlighet har inget att göra med vänster eller höger.
Främlingsfientlighet har att göra med konservatism,
men
alla konservativa är inte främlingsfientliga.
Sverigedemokraterna drömmer sig tillbaka till ett nostalgiskt folkhems-Sverige där blattar och homosexuella var förpassade till samhällets perifori. Ur syn, ur sinne.
Kristdemokraterna däremot, är ett konservativt parti som präglas av ett enormt engagemang för flyktingar och diktaturoffer i andra länder och kulturer.
Där ser man hur omöjligt det är att dra alla över en kam!
Därmed inte sagt att EU inte gör dumheter! Som det där eviga jordbruksstödet, som försvårar handeln istället för att underlätta den.
Och inskränkningar i yttrandefriheten och demokratin. Så går det när även frihandelsmotståndare sitter i parlamentet och vill utnyttja det till sin egen agenda.
Men det är som med alla andra politiska församlingar: vill du ha ändring får du rösta på bättre politiker.
Förra månaden fyllde EU 50 år. Trots att Sverige varit medlem i över 12 år nu, så är det många svenskar som hellre diskuterar medlemskaps-frågan, än vad man vill att EU ska eller inte ska syssla med. Det är helt enkelt populärt i Sverige att klaga på EU.
Men jag hör inte så många svenskar klaga på att livsmedelspriserna sjunkit med minst 20 % sedan vi gick med i EU. Öppnare gränser har givit mer konkurrens och därmed lägre priser.
Jag hör inte heller klagomål över att Europa, för första gången i världshistorien, åtnjutit över 50 år av oavbruten fred. And still going strong. Länder startar ogärna krig mot sina egna handelspartners.
Å andra sidan är detta inget som rönt stora rubriker. EU är i grunden ett frihandelsprojekt, och det ligger i frihandelns natur, att dess fördelar sällan slår ner som en bomb. Förbättringarna i vår levnadsstandard och vardagsekonomi kommer istället gradvis över långa tidsperioder. Men de är lika välkomna för det.
På Barn- och ungdomssammanträdet i februari blev det så dags att anta jämställdhetsprogram för 2007. Jag noterade dock en inkonsekvens däri.
I den svävande portalparagrafen står det nämligen ”Flickor och Pojkar, kvinnor och män ska ges samma möjligheter.” Men i de konkreta målen står det att man ska tillämpa kvotering vid anställning, alltså att kvinnor och män inte ska ges samma möjligheter.
Jojo, så kan det gå när de röda styret bara vill se till individen i ord, men inte i handling.
Kvoteringen tror jag är dålig för jämställdheten i ett bredare perspektiv, eftersom människor av det underrepresenterade könet inte blir anställda enbart på sina meriter. I just skolverksamheten kan det dock tyvärr vara nödvändigt, eftersom det finns ett värde i att skolans elever får möta både män och kvinnor i undervisningen.
(Egentligen skulle ju barnen kunna få precis lika god variation av vuxna förebilder om vi kunde anställa en jämn fördelning av könsidentiteter snarare än kön – men det känns inte som att vi är riktigt där än…)
Så om ni har någon bättre lösning än kvotering så är jag idel öra – nu är det ju bara elva månader tills vi ska besluta om nästa jämställdhetsprogram… ;)
I kommunen funderar man på att flytta Lindöskolans särskole-verksamhet till Vasaskolan. Anledningen är att skolverket inspekterade särskolan 2004 och tyckte att de äldre särskoleeleverna fick för lite kontakt med jämnåriga barn i den vanliga skolan. (Lindö driver grundskola upp till årskurs 6, Vasa till årskurs 9.)
Föräldrarna har dock reagerat kraftigt mot detta. Lärarna gör förstås sitt bästa för att vara neutrala men håller i princip med föräldrarna. Så igår besökte jag skolan för att höra deras åsikter direkt. Det är ju bara en tidsfråga innan jag ska fatta beslut om detta i Barn- och ungdomsnämnden.
En sak som framgår tydligt när jag pratar med föräldrar och personal (och som jag även får höra direkt från eleverna!), är att ålder är ett väldigt relativt begrepp hos de här barnen. Deras utvecklingsnivå och -takt varierar så kraftigt från person till person, att i en del fall kan t ex en 29-åring bli bästis med en 10-åring. I det perspektivet är det svårt att se varför de skulle ha större socialt utbyte av att umgås med vissa andra barn, bara för att dessa råkat vara födda på jorden i lika många år.
Jag tror att Skolverket låtit sig färgas för mycket av dåvarande regeringens inkluderingsideologi (”alla ska med…”) och missat att lika barn leka bäst. Allt måste faktiskt inte umgås med alla. Det är viktigare att alla får umgås med folk dom mår bra ihop med. Barn med autism t ex är otroligt känsliga för att få sina rutiner störda, och har det redan tillräckligt svårt att gå till matsalen bland 250 andra elever – och på Vasaskolan är det mer än dubbelt så många!
Det påminner mig om när Jan Björklund höll ett tal om Peter, 13 år.
Studiebesöket i sig var så otroligt givande så det skulle nästan kunna bli ett eget blogginlägg nån dag. Men viktigast av allt tycker jag är att slå hål på fördomen att särskolan skulle vara någon ”idiotskola” som man ska akta sig för att sätta sitt barn i. Tvärtom, jag blev imponerad av den individanpassade pedagogiken.
Visst, där gick det nån femåring i en vuxen kropp, och andra som hade svårt att uttrycka sig. Men samtidigt mötte jag tonåringar som går fram till mig och vill prata politik som vilka andra ungdomar som helst. Och dessa barn går i samma klass, utan några problem. De förenas i en förståelse för hur det är att vara född med ett handikapp. I särskole-klassen behöver de inte vara ”den avvikande”. Om alla är annorlunda, så är det ingen som behöver känna sig annorlunda.
Wow. Det är ju helt fantastiskt!
Enda förbehållet är att kyrkan inte vill behöva använda ordet ”äktenskap” för nåt annat än man-kvinna-vigslar. Av rent språk-kulturella skäl. Tja, det lilla borde man väl kunna tåla? Vad tycker ni?
Regelkrångel kostar. 35 miljarder kronor kostar företagens administration varje år, för att de ska följa alla regelverk som staten hittat på. Det är alltså en ganska rejäl bit av Sveriges BNP som rinner ut i byråkratin, när det hade kunnat gå till vettigare saker.
Tackolov att vi har Maud då, som vill rensa upp i lagtextdjungeln! Under denna vecka samlar hon in tips från landets företagare via regeringens webbplats. Vet du någon regel som är onödig eller kan förbättras? Gå då in på www.regeringen.se/enklare senast söndag och mata in ditt tips.
Det är visst första gången regeringens webbplats används till sånt här. Men det är precis sånt här som gör Internet så bra för demokratin. Enda felet är att hon bara tar emot tips under 12-18 mars. En vecka är på tok för lite! Men det blir kanske repris inom kort?
”Även nu, som vuxen kvinna, är hennes valmöjligheter kraftigt beskurna. Hon får inte åka utomlands utan pappas tillåtelse, hon får inte gifta sig med vem hon vill och skulle hon konvertera eller bekänna sig som ateist – då avsätts hon med omedelbar verkan. För så står det i grundlagen.”
Nej, det handlar inte om sharialagar i Afghanistan eller om kvinnoförtryck i Iran. Det handlar om hur Sverige konstant kränker Victoria Bernadottes rättigheter. Hon har faktiskt också rätt till ett eget liv.
Idag är det 2000 dagar sedan den regimkritiske journalisten Dawit Isaak sattes i fängelse i Eritrea utan rättegång.
Fatta. En svensk medborgare. Sitter fängslad i en diktaturstat för sina åsikter. I 2000 dagar. Det är nästan fem och ett halvt år som hans familj fått undra när pappan/maken ska komma tillbaka till Sverige, eller om han ens lever längre.
Vi har hunnit ha fyra utrikesministrar under den tiden, men ingen har ställt tillräckligt mycket press på skurkstaten för att få Dawit frigiven – vare sig Anna Lindh, Laila Freivalds eller Jan Eliasson. Nu står hoppet till Carl Bildt. Man säger att ”sånt här tar tid”. Jag må vara okunnig om diplomatins slingriga vägar, men jag känner mig rejält otålig. Har inte Sverige ett ansvar att skydda sina egna medborgares rättigheter?
Besök freedawit.com och skriv på uppropet. Dom som driver den webbplatsen gör ett hästjobb med att hålla den här frågan levande – och även att uppmärksamma andra samvetsfångar och offer för Eritreas diktatur.
Idag är det FN:s internationella kvinnodag, men för min del får man gärna uppmärksamma jämställdhetsproblem året runt.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) ägnar dagen åt att bekämpa hedersvåld.
Och jag saxade citat i två tidningsartiklar idag, och fick det nästan till en dialog mellan politikerna:
”Övriga Europa ligger 20 år efter vår svenska jämställdhet, men bara för att vi inte är Europabäst får vi inte slå oss till ro,” säger Anna Hedh (s).
Per Schlingmann (m) är inte lika säker på det där med ”Europabäst”:
”Vid en internationell jämförelse är Sverige ett jämställt land. Det finns dock områden där Sverige halkat efter. Till exempel gör kvinnor i Sverige generellt sett mer sällan lönekarriär än i andra länder. Vid en jämförelse mellan EU-länderna tillhör Sverige de sämsta när det gäller kvinnors löneutveckling.”Anna Hedh är emellertid inte främmande för kritiken.
”Ja, det är dåligt att vi socialdemokrater inte kunde uträtta mer när vi satt i regeringsställning just när det gäller löneklyftor mellan kvinnor och män.”Per Schlingmann presenterar en av alliansens lösningar:
”Ett flexibelt arbetsliv, nya organisationsformer och fler alternativ inom välfärden och omsorgen leder till en starkare ställning för kvinnor på arbetsmarknaden.”
Jag kan bara hålla med. Löneklyftorna är mindre inom den privata sektorn, jämfört med den offentliga sektorn, med sina av sossarna omhuldade monopol. Den nya regeringen bör fortsätta öppna upp offentliga sektorn för konkurrens, så att de anställda (oftast kvinnor) får mångfald och möjlighet att välja mellan flera arbetsgivare. Då kan de lättare ställa krav på högre löner.
”Mona Sahlin har faktiskt varit statsråd längre i år räknat, än i veckor räknat för Fredrik Reinfeldt” säger Håkan Juholt, socialdemokraternas vice partisekreterare. Mona Sahlin böjer sig mot Juholt. ”Är det sant?”
Svar: Nej, det är det inte. Kom ihåg det nästa gång Juholt öppnar munnen.
En sverigehistoria:
Reinfeldt och Leijonborg går in på en bar. Reinfeldt går fram till bartendern och säger ”Två lättöl, tack.”
Leijonborg säger ”Vänta Fredrik, det räcker med en mineralvatten för min del.”
Morgondagens löpsedlar lyder:
SPLITTRING I ALLIANSEN
Inlägg
Alla kommentarer
Följ mig på Facebook
