Om Stage4you, CIS och framtiden

I slutet på förra året fattade Kalmarsunds gymnasieförbund det smärtsamma men enhälliga beslutet att lägga ned Stage4you Academy i Torsås och flytta musik- och stylingutbildningarna till skolor i Kalmar. Inför det beslutet - och även därefter - har vi politiker blivit kontaktade av elever och föräldrar som beskriver hur bra Stage4you är och är oroliga inför flytten från en liten skola till en stor.

Jag håller helt med om den utomordentliga kvalitet som Stage4you präglas av. Som kontaktpolitiker för skolan och som ersättare i gymnasieförbundets styrelse sedan ett år tillbaka så har jag under det gångna året besökt skolan flera gånger, sett och hört elever framträda, och tagit del av lyckade karriärer efter avslutad utbildning. Jag har även följt elevernas diskussion i en Facebook-gruppen de startade pga flytten.

Utbildningen Stage4you Academy har varit resultatet av två saker:

1. att Kalmarsunds gymnasieförbund har ett tillstånd för riksrekryterande spetsutbildning i musik.
2. att förbundet har avtalat med företaget Stage4you AB om att utföra delar av utbildningen på entreprenad.

Avtalet gäller till och med juni 2016, och vi hade från gymnasieförbundets sida gärna förlängt det. Man förhandlade med Stage4you AB i helt ett år för att försöka hitta en lösning. Stage4you AB lade dock ett mycket högt bud för att fortsätta bedriva utbildningen, så att en utbildning som redan var för dyr för oss skulle ha blivit ännu mycket dyrare, och det hade vi helt enkelt inte råd med. En offentlig gymnasieutbildning får enligt Kommunallagen inte gå med kraftigt underskott år efter år, vilket Stage4you Academy har gjort.

När avtalet nu slutar gälla till sommaren så försvinner namnet Stage4you från utbildningen, det blir nya lärare anställda direkt av gymnasieförbundet i karaktärsämnena, och undervisningen i musik respektive styling flyttar till Jenny Nyströmsskolan och Lars Kaggskolan (egentligen samma byggnad med en innergård emellan). Men det kommer att vara samma undervisning som innan vad gäller kursinnehåll och antal timmar.


Imorgon sammanträder gymnasieförbundet igen, och nu har det kommit en förfrågan från CIS AB att "ta över Stage4you från och med den 1 juli 2016". Förbundskontoret föreslår att vi ska avslå den av ekonomiska skäl. Jag håller med om att vi inte kan göra annat än att avslå den, men främst av skälet att det här egentligen inte är gymnasieförbundets sak att besluta om.

Den som följer den här bloggen har nog inte missat att jag uppskattar konkurrensen från friskolor. Det fria skolvalet får alla att anstränga sig lite extra och främjar kvaliteten även för elever på kommunala skolor. Om CIS bedömer att de kan få ekonomin att gå ihop med Stage4you AB så välkomnar jag helhjärtat att de försöker. Det är dock inte något som vi i gymnasieförbundet egentligen har så mycket att säga till om, av flera anledningar.

För det första: om CIS vill påbörja ett samarbete med Stage4you AB likt det gymnasieförbundet har haft, så är de fria att göra det. Från och med den 1 juli så har vi ju inget avtal med Stage4you AB längre, och heter inte Stage4you Academy längre, så vi kan inte ens överlåta Stage4you till CIS så som de föreslår.

För det andra: ett grundkrav för att CIS och Stage4you AB ska kunna erbjuda denna utbildning är att CIS får tillstånd att bedriva riksrekryterande spetsutbildning i musik (likt det gymnasieförbundet har). Det är något som beviljas direkt av Skolverket och Skolinspektionen, och inte något som gymnasieförbundet kan "lämna över". Vill CIS ha detta, och sätta igång utbildning till hösten, är det nog mycket bråttom att de skickar in en ansökan om detta.

Kalmarsunds gymnasieförbund har mycket duktiga lärare med stort kontaktnät, även om de kanske inte har stjärnstatus, och de kommer att göra sitt yttersta för att eleverna även fortsättningsvis ska få en utbildning av toppkvalitet.

Slutligen en kommentar ang värdet i "den lilla skolan". Jag är själv gammal kaggnist och läste Medieprogrammet 1996-1999. Och jag är själv lite känslig för att ha för många intryck omkring mig. Min egen erfarenhet, som elev på en av gymnasieförbundets skolor på ett program som stack ut lite från övriga skolan, är att det går alldeles utmärkt att skapa en ö med "lilla skolan"-känsla även när man är en del av en större skola. Vi hade en fantastisk sammanhållning i vårt program. Jag pratade med lärarna på Kagg/Jenny om detta så sent som förra veckan, jag vet att de har just den ambitionen, och jag hoppas att det är vad även Stage4yous elever kommer att få uppleva.

Lär alla att tafsande är oacceptabelt

Debattartikel publicerad i Barometern-OT idag.

Att utländska män gaddar ihop sig för att begå övergrepp på kvinnor är helt oacceptabelt. Oavsett om det sker i Köln, i Kalmar eller någon annanstans. Det är dags att ge alla som kommer hit en kurs i våra värderingar.

Sverige är kanske det land som kommit längst i världen i fråga om jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter – värden som borde vara universella. Det är värderingar att vara stolta över. Men det innebär samtidigt att vi sticker ut. I ett globalt perspektiv är det svenskarna som är de extrema.

Svenska barn fostras från en tidig ålder i dessa värderingar, från släkt, förskola och skola. Inte tillräckligt, för även bland svenska pojkar växer det upp tafsare och mansgrisar. Men vi har färre sexuella övergrepp här än i länder där kvinnor ses som ett sexualiserat pris som måste skylas och hållas avskiljt från män.

De många människor som nu flyr till Sverige har inte alltid fått dessa värderingar med sin samhälleliga modersmjölk. När de för kanske första gången ser kvinnor som lever självständigt och klär sig fritt så slår det slint hos en del. Det betyder inte att de inte fortfarande har rätt till skydd här. Men det betyder att vi måste lära dem det som vi redan lär svenskfödda.

Kritiken gäller förstås inte alla män. När kvinnor trakasserades på Larmtorget i Kalmar av män med utländsk bakgrund på nyårsnatten, vilket en av oss bevittnade med egna ögon, ska vi även komma ihåg att det var minst en man med utländsk bakgrund som steg fram för att försvara kvinnan han såg trakasseras. Tölparna som omringar kvinnor utgör en liten minoritet.

Men att bara någon procent av alla män utgör ett hot är en klen tröst för de kvinnor som tvingas stöta på minst någon av dem varje dag eller varje kväll som de ska gå ut. Kvinnors frihet blir mer begränsad än många män någonsin kan förstå.

År 2008 föreslog Liberalernas integrationsminister Nyamko Sabuni att alla som ville bli svenska medborgare skulle genomgå en medborgarskapskurs för att lära sig om sina rättigheter och skyldigheter och om jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Men förslaget ansågs för kontroversiellt och blev tyvärr aldrig genomfört. Och sedan Stefan Löfven tog över har Sverige ingen integrationsminister alls längre.

Men nu när det dessutom börjar framkomma att polisen medvetet har tigit om liknande grupptrakasserier mot kvinnor på andra håll i landet, blir frågan om värderingar mer aktuell än någonsin. Vi anser att det är hög tid att kräva deltagande i en kurs om de värderingar och lagar som präglar Sverige, och det bör gälla alla som får längre uppehållstillstånd här, inte bara de som vill ha medborgarskap. I väntan på en regering som tar integrationen på allvar bör kommuner gå före.

Om det vore du själv som flydde till ett annat land eller skulle arbeta där i flera år, skulle du bara må bra av att få veta vad som förväntas av dig. Inte bara hur man behandlar kvinnor, utan även saker som att barnaga är förbjudet. Att låtsas som att det inte finns några kulturkrockar är inte att vara tolerant – det är att göra alla inblandade en björntjänst.

Björn Brändewall (L)
Sofie Bergman (L)

Hjälp Kalmarbor att öppna sina hem för flyktingar

På senaste kommunfullmäktige i Kalmar lämnade jag in denna motion:

I och med den stora flyktingströmmen är många av Migrationsverkets boenden överfulla. Tiotusentals personer som fått uppehållstillstånd tvingas fortfarande vara inskrivna på olika asylboenden p g a bostadsbrist.

När många människor trängs ihop på en liten yta, särskilt när de redan är under stor psykisk press och har fått lämna allt bakom sig, uppstår lätt bråk och andra otrevliga situationer. Polisen måste åka runt till boenden i länet och ingripa, och detta tar tid och resurser från deras ordinarie förebyggande arbete.

Att få fram tillfälliga bostäder har visat sig mycket kostsamt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) presenterade nyligen planerna för de omtalade tältlägren. För 3 000 boendeplatser i Sverige beräknas kostnaden bli 500 miljoner kronor – nästan 170 000 kr per boendeplats.

Men vi har faktiskt möjlighet att nästan kostnadsfritt erbjuda våra medmänniskor en tryggare boendemiljö, av en standard som vi själva nog skulle acceptera. Många Kalmarbor bor i stora hus, eller har flera hus på tomten och skulle kunna tänka sig att hyra ut hela eller delar av dem.

Initiativ av denna stil tas på flera håll i landet nu. I Falun finns ett projekt under namnet ”Öppna ditt hem”. Kommunens åtagande består i att hjälpa hyresgäst och hyrestagare att komma i kontakt med varandra, hjälpa till med hyreskontrakt samt upplysa om lagar och regler kring uthyrning. På Falun kommuns hemsida kan bostadsägare fylla i ett formulär för att anmäla sitt intresse.

Om en flykting eller flyktingfamilj får bo i anslutning till en svensk familj istället för på ett trångt asylboende blir det lugnare för alla, och kontakterna som knyts med svenskar gör att en naturlig integrationsprocess påbörjas, vilket borde ligga i inte minst kommunens intresse.

Med anledning av ovanstående föreslår jag fullmäktige att besluta:

• Att aktivt uppmuntra och hjälpa Kalmarbor att hyra ut hela eller delar av sina bostäder till flyktingar, i samma anda som Faluns ”Öppna ditt hem” eller liknande.
  
• Att följa upp och utvärdera resultatet av denna verksamhet årligen.

Donerar en månadsinkomst till flyktinghjälp

Idag har jag donerat en månadsinkomst till UNHCR:s flyktinghjälp. God Jul.

Jag skriver det inte här för att framhäva mig på något sätt. Jag tror inte att någon gud kommer att belöna mig. Men jag vill att du som läser detta blir inspirerad att göra något liknande. Alla har kanske inte råd att avstå en hel månadsinkomst, men jag har alltid levt ett sparsamt liv, så jag har en del på banken. Det är en godtycklig summa, men det är bättre än ingenting.

Flyktingkrisen är så enorm, och det gör ont i mig att så många i Sverige pratar om det som om det vore en kris för oss, snarare än en kris för dem som flyr för sina liv.

Alla kan göra något. En del kan ge pengar, andra kan ge av sin tid och göra stor nytta för de som behöver. Det här kan jag göra.

Jag avser inte ta över efter Hilmansson

Efter att Inger Hilmansson meddelat att hon tänker avgå som oppositionsråd och gruppledare för Liberalerna i Kalmar till våren, har det spekulerats kring vem som blir hennes efterträdare. Jag vill härmed meddela det jag meddelat vår nomineringskommitté: att jag inte står till förfogande.

Jag har redan idag ett tungt uppdrag som vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden, som är Kalmars största nämnd, och där tycker jag att jag gör skillnad.

Nu börjar dessutom nomineringstiden inför nästa riksdagsval, och jag vill kandidera till riksdagen för Liberalerna igen 2018. Där beslutas många frågor som jag vill påverka, och för att komma dit behöver jag kunna fokusera helhjärtat på den kandidaturen.

Snart får asylsökande lärare hjälpa till i skolan!

Sedan jag interpellerade i kommunfullmäktige om att låta flyktingar med lärarbakgrund hjälpa till (och kanske rentav få jobb) i Kalmars skolor, har det verkligen tagit fart och gett ringar på vattnet!

När jag fick svar på interpellationen kändes det snarare som om jag hade fått bifall på en motion, Barn-och ungdomsförvaltningen fick i uppdrag att fördjupa samarbetet med Invandrarservice och Arbetsförmedlningen för att bättre dokumentera färdigheterna hos asylsökande. Bra att det finns en enighet om att detta är en viktig utmaning!

Sedan spred det sig till andra yrkesgrupper än lärare. Andra förvaltningar i kommunen har också svårt att rekrytera inom vissa yrkeskategorier, till exempel arkitekter, så nu ska man titta på det också.

Idag fick jag mer information på Barn- och ungdomsnämnden om hur det går med arbetet. Man har tittat på Vänersborg, som haft ett framhgångsrikt arbete med detta. Migrationsverket i Högsby säger tyvärr att de för ingen statistik över yrkesbakgrund hos asylsökande förrän de fått uppehållstillstånd. Hänvisar till Arbetsförmedlingen. Men förvaltningen tänker Ska kontakta Migrationsverkets personal kring Vänersborg, som har ett lyckat arbete med asylsökande, och se varför det funkar bättre där.

Jag har även blivit kontaktad av en god man mentor till en flykting med lärarbakgrund. De är väldigt positiva till initiativet, och imorgon ska jag få träffa dem och få höra med av hans erfarenheter som nyanländ i Sverige. Jag hoppas att detta nya arbetet kommer att leda till fler arbetstillfällen för nyanlända, fler lärare i skolan och att nyanlända elever får mer hjälp på sina modersmål!

Hilmansson slutar

Inger Hilmansson lämnar posten som gruppledare och oppositionsråd (L) till våren. Det offentliggjorde hon idag.

Jag har nog aldrig träffat någon så påläst politiker som Inger Hilmansson, som varit Liberalernas gruppledare under nästan hela min aktiva tid i Kalmarpolitiken. Nu tyckte hon att det var rätt tid att sluta. Men jag är tacksam att hon inte tänker tystna, utan fortsätter bidra med sitt breda helhetsperspektiv i kommunfullmäktige!

Läs mer i Barometern, Östran och 24Kalmar.

Vigselförrättare ska inte diskriminera

UPPDATERING: Nu ledarsidan publicerat och svarat.  Jag stryker under de bitar nedan som de tog bort eller ändrade, för sånt är så kul att uppmärksamma.


Med anledning av beslutet jag fick igenom på Liberalernas landsmöte, har Barometerns ledarsida reagerat negativt. Men vad är religionsfrihet och vad är det inte? Jag har skickat in svar till ledarsidan, som kommer att publiceras imorgon:

På Liberalernas landsmöte i helgen fick jag gehör för yrkandet ”vigselförrättare som diskriminerar ska fråntas rätten till vigselförrättning”, i en motion från HBT-liberaler. I Martin Tunströms kritiska ledare skriver han om detta till ”alla präster och pastorer ska tvingas viga enkönade par”.

Tunström anger debattnivån när han i denna nyckelmening klämmer in inte mindre än fyra sakfel.

1. Beslutet handlar om alla vigselförrättare, inte bara präster och pastorer.
2. Alla präster och pastorer är inte vigselförrättare.
3. Det finns inget tvång, det är helt frivilligt att ansöka om att bli vigselförrättare.
4. Det heter ”samkönade par”; det är nog ganska sällsynt att hitta två människor som tillsammans bara har ett enda kön.

Många tror kanske att präster automatiskt har vigselrätt, men så är det inte. Samfunden måste precis som alla andra ansöka och få det prövat för varje individ, även om det går betydligt lättare när man har ett samfund bakom sig. Det är ingen rättighet, det är ett privilegium att få viga.

Liberalerna värnar religionsfriheten. Samfunden får ha vilka ceremonier de vill på sina sammankomster. Det lägger vi oss inte i. Men vill man ha rätt till myndighetsutövande, vilket vigsel är, måste man också acceptera att man likt en statens tjänsteman har ett ansvar, och det är att följa lagen. Diskriminering är ett brott. Även om Tunström tycks argumentera för att en lag inte är så viktig om den "bara har några få år på nacken".

Slutligen anser Tunström för att det bästa vore att inrätta civiläktenskap, dvs att samfunden inte får viga över huvud taget. Jag håller med. Samfunden kan istället få fokusera på att ordna välsignande ceremonier för nyvigda. (Och det är de fria att göra redan idag.) Den andra halvan av motionen jag hade yrkat på förespråkade just civiläktenskap, men det yrkandet vann tyvärr inte i voteringen.

Jag fascineras dock av inställningen att det är helt OK att samfunden inte får viga alls, medan religionsfriheten tydligen är hotad i grunden om samfunden får behålla dagens gräddfil till vigselrätt, men med förbehållet att de inte får diskriminera.

Björn Brändewall
Liberal och vigselförrättare

Liberal kraftsamling på landsmötet i Stockholm

Så kom då landsmötet då Folkpartiet liberalerna bytte namn till Liberalerna, uttalade att vi måste förnya oss, och valde Jan Björklund till partiledare för femte gången. ;)

När jag och mina kollegor från Kalmar län nådde riksdagshuset för landsmötets öppnande i fredags, hade höstkylan övergått i vinterkyla, och alla deltagare genomgick poliskontroll för att garantera säkerheten i och med det höjda terrorhotet.

Ombudsdelegationen från Kalmar län! + Basse

Veckan innan hade vi i länsförbundets styrelse kallat alla medlemmar till minilandsmöte i Oskarshamn. Under en intensiv lördag delade ett drygt 20-tal folkpartister upp sig i temagrupper och gick igenom hundratals inkomna motioner till landsmötet. I sammanfattande diskussioner fick alla tycka till i frågor som seglat upp som viktiga. Syftet var att alla medlemmar skulle ges möjlighet att påverka hur vi ombud ska rösta på landsmötet.

Det är svårt att sammanfatta alla hundratals beslut ett landsmöte tar, och hur starka känslor man kan ha kring vissa av dem. I en del frågor intog partiet en i mitt tycke bättre hållning. I en del håller man fast vid en dålig. Men jag kan inte komma på något beslut som faktiskt markerade en förändring till det sämre. Ett gott betyg!

Sammantaget upplevde vi att vi vann många segrar mot partistyrelsen i frågor som Liberalerna Kalmar län driver.

• Partiet är nu för gårdsförsäljning av egenproducerat öl och vin. 
• Vi är för ett förbättrat reseavdrag mellan hem och arbete där kollektivtrafik saknas, vilket länsförbundet drivit sedan 2013 efter en motion från Mikael Petersson, Hultsfred. 
• Slutligen så rodde undertecknad hem ett beslut om att vigselförrättare som diskriminerar ska fråntas vigselrätten, vilket minilandsmötet hade gett oss i uppdrag att driva.

Även om jag i alla år velat att partiet ska heta Liberalerna, känns det än så länge himla ovant att tänka (L) istället för (FP). Jag får se till att byta loggan här på bloggen snart.

Jag ska länka till några av mina anföranden bland videoinspelningarna från landsmötet i kommande inlägg, för den som är intresserad.

Med liberal bakgrund.

Skolan måste ge begåvade barn större utmaningar

Just nu håller nämnden på att behandla ett medborgarförslag, som vill att kommunen tar fram en handlingsplan för särskilt begåvade barn. Det handlar både om att bli bättre på att upptäcka dem och att ge dem stimulans. I Barometern skriver jag tillsammans med övriga Alliansgruppen om vad vi tycker att en sådan handlingsplan borde innehålla.

Upptäck begåvning tidigare:

Ett barns särskilda begåvning kan visa sig redan i förskoleåldern. Skolverket har nyligen tagit fram stödmaterial som kommer användas i grundskolan. Men ett sådant material är även på gång för förskolan, och då ska Kalmars förskolor vara redo att använda det.

Överlämningen mellan skolformerna måste fungera bättre:

Mitt emellan förskolan och grundskolan finns förskoleklassen. Överlämningen både till och från förskoleklass måste fungera så att kunskap om elevers särskilda begåvningar inte går förlorade.

Ge några av våra bästa lärare uppdrag att specialisera sig på begåvade barn:

När den förra Alliansregeringen införde karriärtjänster med lönelyft för lärare, vidareutvecklade vi konceptet i Kalmar. Flera av våra förstelärare har idag särskilda utvecklingsuppdrag. De följer forskningen inom sitt område och sprider lärdomar och goda arbetssätt till övriga lärare. En del specialiserar sig på sitt ämne, andra på jämställdhet och mångfald. Vi vill att några förstelärare eller speciallärare får ett stående uppdrag att se till att man upptäcker särskilt begåvade barn och att de sedan får rätt utmaningar och stimulans.

Läs hela!

Hur kan nyanlända lärare hjälpa nyanlända barn i skolan?

Det vill jag ha en diskussion om, och lämnade igår in denna fråga till Lasse Johansson (S) att diskutera på nästa kommunfullmäktige, den 26 oktober. Mötet är öppet för allmänheten.

Den extrema flyktingsituationen som drabbar vår värld har inte gått någon förbi. Många som flyr hit är barn och ska självklart få en god skolgång. Kommunen har en stor utmaning att ordna detta utifrån varje barns förutsättningar, samtidigt som mottagandet förstås blir bäst om vi kan möta eleverna på deras egna (många!) modersmål. Utmaningen förstoras ytterligare av att Sverige redan har svårt att få tag på tillräckligt många utbildade lärare – en situation som börjar bli riktigt kännbar i Kalmar.

Men många av de som flyr hit måste väl också ha varit lärare i sina hemländer? Och de talar ju redan samma språk som barnen. Kan dessa lärare bidra i Kalmars skolor på något sätt? ”Blott Sverige svenska läroplaner har”, förstås, men är en lärare yrkesskicklig borde hen kunna anpassa sig till detta snabbt. Det viktigaste är ju att man redan behärskar lärandets konst.

Ett fungerande samarbete kan alltså göra stor skillnad för både nyanlända barn, nyanlända lärare och för kommunen.

Vi hör många exempel på hur den svenska sjukvården snabbt tar tillvara på läkare från till exempel Syrien. Men hur går det för lärare som flytt hit?

Att ta in dem på praktikplatser borde vara givet, men i förlängningen kanske även som behöriga lärare. När den förra Alliansregeringen inrättade karriärtjänster för lärare så infördes även ett snabbspår på lärarutbildningen, så att forskare skulle kunna bli lärarbehöriga lektorer på bara 1 år. Kan man göra något liknande här, kanske genom att kommunen stämmer av intresset med Linnéuniversitetets lärarutbildning?

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

• Hur tar Kalmar kommuns skolor tillvara på den resurs som nyanlända lärare kan utgöra, antingen i förberedelseklasser eller i ordinarie undervisning?
• Vilka möjligheter ser du att fördjupa detta ytterligare? Kan vi t ex ordna snabbspår för behörighet?

Björn Brändewall (FP)

Skärp kraven på Ungern!

I flera EU-länder utmanas de självklara mänskliga rättigheter som är grunden för varför Europeiska Unionen bildades en gång i tiden, och Ungern är tveklöst värst i klassen. Många liberaler varnade redan vid Viktor Orbáns valvinst 2010 för hur han obehagligt utmanade demokratin.

Folkpartiet är Sveriges mest Europavänliga parti, men det betyder inte att vi tänker stå kravlösa mot EU-länder som smiter ifrån sina ansvar. Tillsammans med Birgitta Ohlsson presenterar jag i Västervikstidningen flera FP-förslag för att skydda mänskliga rättigheter inom EU:

• Publicera årliga rapporter över hur medlemsländerna respekterar mänskliga rättigheter
• Genomför regelbundna utvärderingar av EU:s rättighetsstadga
• Ge kommissionen möjlighet att dra ett medlemsland inför EU-domstolen för brott mot artikel 2 i Lissabonfördraget
• Inför sanktioner, frys utbetalningar av EU-medel och dra in rösträtten i rådet
• Tillsätt ”människorättsbevakare” på varje kommissionskontor i medlemsländerna med uppgift att bevaka mänskliga rättigheter

Läs hela!

Vi vill se fler insatser för barn med särskild begåvning

Östran skrev igår om en Kalmarbo som lämnat in ett medborgarförslag. Hon vill se en handlingsplan för hur Kalmars skolor arbetar med att identifiera och undervisa särskilt begåvade barn. Som det står i artikeln så har vi från Alliansen diskuterat mycket kring detta förslag, och när det kommer upp för information på Barn- och ungdomsnämnden imorgon så kommer vi att lämna våra förslag som en protokollsanteckning. Här är utkastet så som det ser ut just nu:

Förslagsställaren tar upp en mycket angelägen fråga. Det pratas ofta om hur skolan ska ge extra stöd till de som behöver det, men inte lika ofta om hur även särskilt begåvade barn ska få möjlighet att läsa i sin takt.

När nämnden har följt upp skolornas betygsstatistik, har vi i flera år sett att Kalmars lärare lyckas få de flesta eleverna att nå betygskraven för E, men ofta inte så mycket högre än så. När vi tar oss an detta förbättringsområde – att fler ska nå betyg som B och A – bör ett naturligt delmål vara att ge särskilt begåvade barn den stimulans de behöver för att växa.

Vi anser att förvaltningens svar tar upp bra åtgärder, men att nämnden behöver göra ännu mer än vad som beskrivs i svaret för att nå dessa barn fullt ut.

Till att börja med behöver det börjas tidigt. Både den föregående och den nuvarande regeringen har ställt sig bakom förslag om att införa ”Obligatoriska bedömningsstöd i årskurs 1”, som kommer att vara viktigt för att identifiera elevers fulla potential, och som bör nämnas i svaret. (Detta skedde föredömligt i tjänsteskrivelsen daterad 2015-06-12 och bör vara en del av nämndens formella svar.)

Men är ett barn särskilt begåvat kan det visa sig redan i förskoleåldern. Det har kommit till vår kännedom att Skolverket, utöver det nypublicerade stödmaterialet för att upptäcka och undervisa särskilt begåvade barn i grundskolan, även arbetar på ett motsvarande material för förskolan. När ett sådant publiceras bör nämndens inriktning vara att även detta ska användas i verksamheten, och en sådan avsiktsförklaring kan inkluderas i svaret.

Mitt emellan förskolan och grundskolan finns förskoleklassen, och överlämningen både till och från förskoleklass måste fungera så att kunskap om dessa elever följer med. Även förskoleklassen behöver ha kunskap om hur man upptäcker och undervisar dessa elever. Vi önskar se en beskrivning från förvaltningen av hur detta sker idag och hur det eventuellt kan förbättras.

”Fokustid” har vi positiva förväntningar på, men det är ändå något som kommer att ske inom ramen för fritidshem, utanför skoldagen. Det särskilt begåvade barn främst behöver är åtgärder som ger stimulans under de ordinarie lektionerna, som annars kan upplevas som uttråkande och repetitiva och leda till ett destruktivt beteende.

Det är en svår utmaning för ordinarie lärare att ständigt ge särskilt begåvade barn kreativa uppgifter och stimulans. När utvecklingslärare med ämnesuppdrag ska sprida sina kunskaper till ämnesgrupper är vi rädda att kunskaperna om särskilt begåvade barn kan hamna i skymundan. Vi skulle vilja se förvaltningen återkomma med ett förslag som ger några utvecklingslärare (alternativt speciallärare) särskilt uppdrag att kontinuerligt arbeta dels direkt med särskilt begåvade barn, dels stödja dessa elevers/barns lärare, redan från förskolenivå.

Ärendet kommer upp igen, för beslut, nästa sammanträde den 21 oktober. Vi hoppas att förslaget till beslut då kommer att ha tagit hänsyn till våra synpunkter.

Lotta inte bort det fria skolvalet, Fridolin!

Idag besöker Fridolin Kalmar län för regionala samtal kring skolan. Jag skriver i Barometern tillsammans med allianskollegor från länets kommuner om vad vi ser fram emot att diskutera, och vad vi inte vill montera ned.

Vi hoppas på konstruktiva samtal för att tillsammans bygga vidare på förra regeringens skolreformer. Men vi oroas av utspelen om att på olika sätt bekämpa friskolor och det fria skolvalet, som i förra veckan. Med illa dold entusiasm vill Fridolin minska familjernas frihet och istället lotta om vilka skolor elever ska få gå på. Det kan skada reformen i grunden.

Svensk skola har sedan årtionden flera problem. Men det fria skolvalet är inte ett av dem, hur ofta vänstern än försöker påstå det. Tvärtom, i åratal har forskning från svenska myndigheter konstaterat att skolvalet, och konkurrensen från friskolor, är bra även för kommunala skolor. Vi får mer skola för skattepengarna, eleverna lär sig mer, och fler läser vidare på högskola. Detta är bra saker!

Läs hela!

Bygget på Fredriksskans: skjut upp beslut tills man sett till helheten

Igår sammanträdde Kalmarsunds Gymnasieförbunds styrelse och beslutade om ett samrådsyttrande för detaljplanen för Södra Fredriksskans i Kalmar. Gymnasieförbundet har att bevaka att skolidrottens behov tillgodoses när idrottsplaner byggs bort.

Yttrandet som styrelsen antog pekar på att om man får bygga en konstgräsplan på Lindö så kommer skolidrottens behov att tillgodoses. MEN information jag fått från idrottslärare delar inte den uppfattningen. De menar att behoven är mycket större. Det ska även noteras att Lindö ligger utanför detaljplanen, så vi vet inte säkert att det kommer att bli byggt något där i slutändan. (Folkpartiet i Kalmar anser dessutom att Lindö ska bevaras som ”grön lunga” för allmänhetens rekreation och inte bebyggas.)

Som ersättare i styrelsen och enda representant för FP lämnade jag in följande protokollsanteckning. Gerd Åstrand (C), Mörbylånga, och Eva Wahlgren (C), Borgholm, båda ersättare, ställde sig också bakom den.

När C-plan redan försvunnit, och B-plan och konstgräsplanen nu ska tas bort, kommer skolidrotten att ha förlorat totalt tre planer som den tidigare har nyttjat. En (1) nyupprättad bollplan på Lindö kan inte väga upp för detta. Enligt idrottslärare på Stagnelius-, Jenny Nyström- och Lars Kaggskolan behövs minst två fullstora planer utöver A-plan. Den integrerade gräsytan som föreslås i parken är enligt detaljplanen ”inte lämpad för bollspel av hårdare karaktär, typ fotboll eller brännboll”. En bollplan på Lindö skulle dessutom ha svårt att rymmas tillsammans med kastverksamheten där. Att flytta idrottsverksamhet till Lindö eller längre bort kommer att förlänga restiden för eleverna ytterligare och medföra att de får svårt att komma i tid till andra lektioner.

Sammantaget bör beslutsprocessen skjutas upp tills man har en klar bild av hur helheten ska bli. Det vore oklokt att börja bygga bort idrottsplanerna innan man slutgiltigt bestämt vad som ska hända med arenan, läktaren, Lindö och Gymnasten, och hur detta kommer att påverka både skolor och föreningsliv.

Problem med skolskjuts/färdtjänst vid korttidsboende

Det har blivit problem med resor mellan skola och korttidsboende för barn som har sådana behov - ofta elever på grundsärskolan och/eller med olika funktionsnedsättningar. Från och med denna termin räknar Kalmars Barn- och ungdomsförvaltning inte sådana resor som skolskjuts (eftersom de inte sker till och från hemmet), utan de måste beställas som färdtjänst, som bekostas via Socialförvaltningen/LSS.

Fine - att kommunen vill se till att kostnaderna hamnar under rätt förvaltning har jag inget emot. Men nu har flera av barnen och deras vårdnadshavare kommit i kläm på grund av denna förändring, och det är inte OK. Jag får kommentera detta kortfattat i Barometern idag, men tänkte bre ut orden lite mer här.

Det här började med ett tjänstemannabeslut i början på året. Som politiker blev jag uppmärksammad om det först när vårdnadshavare i RBU kontaktade oss i Barn- och ungdomsnämndens presidium under sommaren, och ville ha ett möte med oss. Det hade vi för drygt två veckor sedan, och sedan dess har vi haft tät dialog med förvaltningen för att försäkra oss om den här förändringen inte skulle påverka skolstarten negativt. Så blev det tyvärr inte, vilket ni kan läsa om i Barometern.

Min ena ambition här har varit att kommunen måste tala med en gemensam röst. Ur kommuninvånarnas perspektiv duger det inte att den ena förvaltningen säger en sak och den andra säger något annat. Därför har jag uppmanat förvaltningarna att hellre prata med varandra en gång för mycket än en gång för lite inför skolstarten.

Min andra ambition har varit att detta inte får påverka barnen och vårdnadshavarna, vare sig ekonomiskt eller servicemässigt. Har man ett barn som behöver tillsyn och omsorg bokstavligen varenda minut på dygnet så har man redan en enorm belastning, och jättemånga utgifter och ständiga kontakter med dussintals personer inom det offentliga. Vi har ett ansvar att det funkar så smidigt som möjligt så att dessa föräldrar kan ha ett liv också. Initialt fick vi i presidiet information om att förändringen i princip inte skulle vara någon skillnad ur deras perspektiv. En del av detta har hållit - annat har dock brustit.

• Barnens ledsagare. I de fall där ett barn behöver någon som följer med under resan till och från skolan, är det ofta viktigt att det är någon som barnet känner sig trygg med och som känner till barnets behov ifall något händer under resan. Det har tidigare varit skolpersonal, och vårdnadshavare har känt en oro att de ska bytas ut mot någon okänd person. Men här är det ingen fara. Det kommer att fortsätta vara som det har varit - det är i regel samma person som följer med, men personen kommer under just själva resan att tekniskt sett jobba för Socialförvaltningen istället för Barn- och ungdomsförvaltningen. Ur barnets perspektiv ingen skillnad alltså.
  
• Ska det kosta något? Beskeden har varierat. Skolskjuts är gratis. Färdtjänst kan man bli beviljad via LSS, men det verkar ändå alltid kosta en avgift på minst 15 kr. 15 kr kanske inte låter som så mycket, men många bäckar små när det ska ske många gånger i veckan. Jag tycker inte att det är rimligt att samhället kräver betalt för resor till och från skola, som vi kräver att barnen ska göra (pga skolplikten), när vi samtidigt har bedömt att barnet omöjligen kan ta sig till skolan för egen maskin. Jag har begärt ett förtydligande från förvaltningen om vad som egentligen gäller.
  
• Vem ska boka alla dessa resor? När det räknades som skolskjuts så sköttes det av skolan, som ju har bäst koll på skoldagen. Jag föreslog att vi skulle fortsätta erbjuda den servicen även när det blev färdtjänst, så att vårdnadshavarna inte skulle behöva lägga till ännu en administrativ kontakt. Jag fick först beskedet att det borde gå, men nu säger KLT (som är de som utför färdtjänsten, och lyder under landstinget snarare än kommunen) att det måste vara vårdnadshavarna personligen som gör bokningarna. Detta känns orimligt byråkratiskt, och jag tänker gräva djupare i det.

Det är verkligen frustrerande för alla parter att det hittills inte har funkat bättre. Jag är så ledsen för vårdnadshavarnas skull, och i de fall där strulet även drabbat enskilda barn. Vi kommer att fortsätta dialogen med förvaltningarna och se vad vi kan göra åt detta. Vi behöver kanske ha ett stormöte där föräldrar, förvaltningar och KLT alla är närvarande samtidigt.

Nej, alla saker vi gör gynnar inte SD - men vissa gör det

I en text på SvD:s kultursida har Adam Svanell gjort ett litet test på 4 frågor, där han i en raljerande ton menar att vad man än gör så har man (enligt vissa kritiker) gjort sig skyldig till att gynna Sverigedemokraterna. Det är kanske menat att vara ironiskt, men det lilla allvar som finns i botten kan jag inte lämna oemotsagt.

Jag hör till de kritiker som länge hävdat att ledarskribenter, politiker och pöblar på (främst) vänsterkanten genom sitt agerande och dåliga debatterande ger Sverigedemokraterna mer makt och fler röster än partiet någonsin hade kunnat få av egen kraft. Jag hör alltså till de som Svanell raljerar mot, men jag känner mig inte direkt träffad av ”testet”. Svanells exempel är nämligen så tillrättalagda att han helt missar de poänger han försöker göra.

FRÅGA 1 jämför nedrivningen av SD:s tunnelbanereklam med att riva ner en handskriven lapp i sitt trapphus. Det håller inte. Att riva ner en betald reklamannons är att kränka yttrandefriheten och äganderätten. Att ta ner en sannolikt olaglig affischering i ett trapphus är att försvara äganderätten. (Vems uppdrag det är att ta ned olaglig affischering i ditt trapphus får du ta upp med din hyresvärd eller BRF.) Och det blir bara riksnyhet av att du rivit ner den om du filmar det tillsammans med en pöbel och sen sprider filmen på sociala medier.

FRÅGA 2 hävdar att om ett nyhetsprogram skulle rapportera om en studie som visar odelat positiva effekter med invandring, så har man ”köpt SD:s problemformulering” att invandrare måste bevisa att de är nyttiga för att få finnas här. Men nej, så är det inte alls. Att konstatera fakta är att konstatera fakta. Det är neutralt. Det är om man försöker motivera öppen invandringspolitik med att det är bra för samhället som man köpt problemformuleringen.

Jag delar ibland länkar som visar de positiva effekterna med migration, mest för att visa att SD:s politik helt enkelt inte hänger ihop, men jag brukar understryka att jag skulle försvara fri rörlighet även om det visade sig vara dåligt för t ex statskassan, helt enkelt för att fri rörlighet är en grundläggande rättighet. Och det borde du också göra.

FRÅGA 3 säger att du gör dig skyldig till censur om du inte delar en rasitiskt vinklad artikel från en opålitlig nyhetssajt. Svanell verkar inte veta vad censur betyder. Du har aldrig någon skyldighet att sprida någon annans dynga. Det får de göra själva. Så länge du inte aktivt hindrar dem från att uttrycka sin åsikt så är det ingen censur. Problemet med att många partier (inte alla) försökt ”tiga ihjäl” SD genom åren har handlat om att man inte bemött dem sakpolitiskt. Men uppmärksamhet har man gett dem, genom att högljutt ta avstånd från dem samtidigt som man sällan gått in på sakpolitik. (Kanske för att man själv inte haft så mycket att komma med vad gäller integrationspolitik. Kanske för att inte avslöja att vänsterns egna invandringspolitik ibland faktiskt är till förväxling lik SD:s.)

Det finns ingen bättre reklam för ett parti än bli ständigt omtalat utan att få sin politik synad. Jag inser att detta blogginlägg per automatik faller i den kategorin, och beklagar det. Men det känns viktigt att bemöta Svanells dumheter här så att folk förstår att det spelar VISST roll hur man beter sig. SD får INTE ökat väljarstöd vad vi än gör. Bara när vi gör vissa riktigt korkade saker som Svanell försöker ursäkta.

Nåväl. FRÅGA 4 hävdar till sist att oavsett vilket ämne en politiker väljer i en debatt mot en Sverigedemokrat, så har man gynnat dem på något sätt. Pratar man invandringspolitik har man ”låtit SD sätta agendan”. Gör man det inte har man ”gett SD monopol på invandringsfrågan”. I båda fallen får jag väl säga: ”det beror väl på vad man säger i debatten”. Debattera olika frågor med SD precis som du skulle göra med andra partier. Påpeka rasism, främlingsfientlighet och diskriminering när den dyker upp i förslagen, men ha inte det som ditt enda argument.

Och det vore dumt att bara debattera ett partis favoritfråga varje gång du möter dem. Debattera den frågan med andra partier också. Vore det inte himla fräscht att se en spänstig debatt om invandrings- och integrationspolitik, mellan två partier som INTE är SD? (När jag själv vill debattera dessa frågor brukar jag faktiskt inte rikta udden mot Sverigedemokraterna, utan mot Socialdemokraterna och LO. Det är S/LO som har lagt grunden för många av problemen vi har idag, och det är deras politik som måste förändras för att vi ska få till någon förändring.)

Så för att sammanfatta:

• Vifta inte bort kritiken att vissa SD-kritiska handlingar snarare hjälper dem. För det gör de. Mobbning och hets mot Sverigedemokrater stärker människors sympatier för den utsatte på precis samma sätt som när det riktas mot t ex tiggare.
• Bara för att SD påpekar att Sverige har integrationsproblem så är det inte din uppgift att förneka det. (Det vore att anpassa sig efter SD.) Erkänn de problem som finns, även om ditt parti råkar ha haft skuld i det, och föreslå lösningar. Det har vi i Folkpartiet gjort sedan långt innan någon ens trodde att SD skulle komma in i riksdagen, och det fortsätter vi att göra.
• Läs på om deras politik (och ditt eget partis innan du sätter dig på höga hästar) och bemöt dem sakligt, men lägg inte mer energi på dem än 13 % riksdagsresultat berättigar. Det finns andra partier också.
• För all del, påpeka när de inte har rumsrena åsikter. Men börja inte varenda mening med ”Ni är rasister” om du inte kan förklara varför.
• För all del, lyft fram att partiet har allt annat än rumsrena rötter, som gör att man bör ifrågasätta deras motiv. Men hymla i så fall inte med att Vänsterpartiet också har vidriga rötter. V har haft kanske något årtionde längre på sig att putsa på fasaden än SD har haft. Hur upputsad tror du att SD:s fasad kommer att vara om ytterligare ett årtionde?

Svarar vänstern om Karl-Oskarskolan

Efter Vänsterpartiets senaste påhopp på Karl-Oskarskolan så har vi från FP, M, C och KD sagt åt dem att skärpa sig:

Kommunalrådet Bertil Dahl (V) med flera går till attack med budskapet att de vill ta över skolan – samma dag som eleverna har skolavslutning! Hur stor oro tror ni inte att det skapar inför sommarlovet? Har ni varken hjärta eller hjärna?

Lyckligtvis är det inte så enkelt att kommunen bara kan säga ”nu tar vi över skolan”. Det finns lagar som skyddar mot vänstervridet översitteri. Men det vet ju inte alla de som tar del av era utspel.

Läs hela!

Även skolan själv har replikerat mot vänstern och klargör att snacket om vinstuttag är ett (v)illospår:

Föräldrar ser att vi sätter elevernas utbildning i första hand och att vi ständigt levererar bättre kvalitet eftersom vi återinvesterar största delen av vinsten tillbaka till verksamheten. Av våra intäkter går cirka 94 procent till verksamhetskostnader såsom löner, hyror, läromedel och skolmat. Fyra procent återinvesteras i verksamheten som fastigheter och nya skolor.

Vi betalar all vår skatt i Sverige och 1,7 procent av omsättningen utgörs av skatt på vår vinst. 0,4 procent av omsättningen utgörs av utdelning till vår ägare.

Jag hoppas med detta samt svaret jag fick från S i måndags att de elever, föräldrar och lärare som blivit uppskrämda av vänsterns utspel nu slipper oroa sig och kan njuta av ett tryggt sommarlov.

Vill även (S) ta över Karl-Oskarskolan?

UPPDATERAT: Lasses svarar att S inte vill ta över skolan (se längst ned).

I måndags skrev jag om hur kommunalrådet Bertil Dahl (V), efter sitt senaste vulgära angrepp mot Karl-Oskarskolan, hade blivit inbjuden att faktiskt besöka skolan för en gångs skull. Han kom, from som ett lamm, tillsammans med kollegan Leila ben Larbi (V) och några fler av oss skolpolitiker, fick information om de nya ägarna, och kunde ställa alla frågor han ville om de nya ägarna och hur det (inte) kommer att påverka eleverna.

Tror ni att vänsterpartisterna blev ödmjuka eller tog lärdom av detta besök? Icke sa Nicke!

Eftersom Vänsterpartiet driver att kommunen ska ta över skolan, har jag lämnat in en enkel fråga till Lasse Johansson (S) om Socialdemokraterna i Kalmar ställer sig bakom detta. Frågan diskuteras på kommunfullmäktige imorgon.

Vänsterpartiet i Kalmar agiterar hårt för att kommunen ska ta över den fristående Karl-Oskarskolan i Oxhagen, som hyr sina lokaler av kommunen. Agitationen skapar osäkerhet bland skolans elever, personal och föräldrar. Vänsterpartiet ingår i den majoritet som styr Kalmar kommun. Därför undrar jag om Socialdemokraterna delar deras syn.

Min fråga alltså:

•        Kommer Socialdemokraterna i Kalmar att verka för att kommunen tar över Karl-Oskarskolan eller på annat sätt avbryter gällande hyreskontrakt?

Björn Brändewall (FP)

UPPDATERING: Lasse Johanssons svar var föredömligt kort och betryggande, så jag knappar in det här:

Nej, vi kommer inte att verka för att kommunen tar över Karl-Oskarskolan. De driver en fungerande verksamhet med minst lika bra kvalitet som alla andra skolor i kommunen.

Lasse Johansson, ordförande Barn- och ungdomsnämnden

Hur säkrar vi trygga miljöer för minskad skadegörelse?

På kommunfullmäktige-mötet på måndag har jag bett att få debattera denna fråga med Mattias Adolfson (S), Samhällsbyggnadsnämndens ordförande. Mötet är öppet för allmänheten, kom gärna och lyssna.

Skadegörelse på grundskolor och gymnasieskolor i Kalmar kostar varje år ca 1,2 miljoner kronor. På sommarlovet tenderar skadegörelsen att öka. Det rör sig inte ”bara” om busstreck, utan även om grov, planerad skadegörelse som kan utgöra en fara för liv, t ex vid brand som kan sprida sig till bostäder. Det är förstås inte bara skolbyggnader som kommunen är mån om att undvika skadegörelse på.

En synpunkt som jag hör från flera håll är att det är viktigt att inte ha ytor som är skyddade från insyn. Lindsdalsskolan till exempel har en stor insynsskyddad yta, vilket Folkpartiet påpekade i Samhällsbyggnadsnämnden när detaljplanen utformades för många år sedan. Genom att utforma byggnader och miljöer så att det finns naturlig insyn från omgivningen – bostäder som vetter mot platsen, kanske allra helst med balkong – så drar sig gärningsmännen för att ”komma ut ur skuggorna” och förstöra, eller rentav göra inbrott.

Med åtgärder som belysning, trygghetsvandringar och patrullerande väktare kan man förstås komma en bit, men främst det sistnämnda kan också bli en kostsam historia. Det bästa är ju om en miljö är trygg i sin utformning från första början. Öppet gestaltade områden minskar inte bara risken för skadegörelse utan inbjuder även till mer delaktighet från barn i området.

Kommunen kan säkert vara aktiv på flera håll här redan på planeringsstadiet. Samhällsbyggnadsnämnden godkänner detaljplaner när nya miljöer ska bebyggas. Servicenämnden samråder med arkitekter och ansvarar för att byggnader kommer på plats. Övriga nämnder och styrelser är förstås delaktiga i framtagandet av fastigheter och miljöer för sina respektive verksamheter. Därför var det inte helt självklart för mig vem jag skulle rikta denna interpellation till, och jag hoppas att ordföranden från olika nämnder kan samråda kring svaret så som ni ser lämpligt.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

1. Vilka rutiner finns, på planeringsstadiet av nya kommunala byggnader och miljöer, där brottsförebyggande hänsyn tas, i synnerhet vad gäller fysisk insyn?
2. Vilka förbättringar kan göras på detta område?

Björn Brändewall (FP)