Ex-senator instämmer om Snowden

Gordon Humphrey, amerikansk före detta senator med särskild erfarenhet av utrikesfrågor, har tagit del av min m fl artikel om den amerikanska övervakningsskandalen, och har sedan tidigare uttalat sitt stöd för Edward Snowden. I en egen vädjan riktad till det svenska folket och regeringen ger han nu sitt stöd för att just Sverige borde erbjuda Snowden asyl. Hans infallsvinkel är bland annat att de hemligheter som kan äventyra det amerikanska folkets säkerhet vilar tryggare om Edward Snowden omges av svenskar istället för ryssar. Att Snowden skyddas är viktigt för att Obama-administrationen inte ska kunna skrämma framtida visslare till tystnad.

Jag har fått hjälpa till att översätta Humphreys text till svenska, som publiceras på Professors blog.

Humphrey beskriver sig själv som en konservativ republikan. Jag är liberal. Kravet på asyl för Snowden har även framförts av Piratpartiet och Fredrik Segerfeldt och Lars Ohly (V). Segerfeldt beskrivs ofta som nyliberal, och att Ohly står en bra bit ut på vänsterkanten är ingen överdrift. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att detta är en fråga som enar människor av vitt skilda ideologier och politiska färger. Att skydda visslare som Snowden från Obama-administrationen är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, för vår rättssäkerhet, vår internationella säkerhet och vår personliga integritet.

Med det sagt så vill jag påpeka att även om vi är många som just nu jobbar för att rädda Snowden, så får inte debatten om visslare stanna vid visslarna själva. Den stora frågan är just det som har avslöjats, att USA spionerar omfattande på både sina egna och på våra medborgare. Snowdens öde kommer att avgöras förr eller senare, och då är det viktigt att debatten och mediebevakningen om övervakningen inte upphör, utan att ansvariga personer ställs till svars. Detta är även en inställning som Snowden delar och som professor Marcello Ferrada de Noli utvecklar under rubriken Are whistleblowers celebrities?

Vilket är det suraste partiet?

För drygt fem år sedan kommenderade Vänsterpartiets ledning att deras företrädare ska vara gladare.

Ja, vänstermänniskor har förvisso en uppförsbacke på glädjeområdet, och som medmänniska vill man ju önska dem lycka till. Men i likhet med lagstiftning, funkar det dock sällan att förändra mänskligt beteende med ett enkelt politiskt ovanifrån-beslut. Många försök att reglera människors sexualitet, drickande och annat kul har resulterat i helt motsatt effekt.

Så hur väl har vänsterns glädjepåbud funkat efter några år, då? Jag tittar på bilderna på Vänsterpartiets riksdagsgrupp, som de publicerar på sin egen hemsida. Om beslutet borde kunna få genomslag någonstans i partiorganisationen, borde det ju vara här.

Tja, en del V-politiker drar faktiskt på mungiporna, och vissa mer än bara det. Men lika sprudlande glada som t ex Folkpartiets riksdagsgrupp tycker jag inte att de är. Döm själv. Och jämför gärna med fler partier, om du tycker att detta inlägg var mer än bara lättsamt trams. :)

Glädje är som bäst när den är spontan och kommer inifrån!

Sekulära samhällen mår bättre, SD

Sajten Inte rasist, men… kunde i förrgår avslöja att Sverigedemokraterna slipar på vallöften inför kyrkovalet i höst. Deras kandidat Mirjam Hedman (SD) har tagit fram ett långt och ambitiöst valmanifest som ger hårresande besked om vad SD vill arbeta för i Svenska Kyrkan. Sedan uppmärksammandet har SD tagit bort sidan, men den finns fortfarande i Googles cache.

Bland annat står det i valmanifestet att

• religiösa skolor och konfessionell undervisning är ”en självklarhet” (så länge religionen är kristendom)
• präster ska minsann inte hjälpa till att gömma flyktingar
• ”Med Judarna kan vi förenas därför att de har en särställning. Med muslimen går det inte att förenas för de har hedersmord.”
• landstingen (och således all sjukvård) ska avvecklas och landstingsskatten ska istället gå till kyrkan
• homosexuella ska inte få adoptera
• tvångssterilisering av transpersoner
• (och allt är flyktingarnas fel, förstås)

Inte rasist, men… dissekerar detta utmärkt i sin artikel, men jag tänkte fördjupa mig särskilt i ett stycke:

Peka på ett land, en regim eller ett samhällsbygge som det gått väl för som förnekat Gud och Jesus. Istället präglas dessa ”experimentbyggen” [ateism/sekularism, socialism/kommunism och islam/islamism] av ständiga oroligheter.

Peka på ett land, sa du? 

Jag har inget behov av att jämföra mig med kommunism, islamism eller andra dogmer, men jag pekar mer än gärna på sekulära samhällen (som Sverige).

Sammanfattningsvis visar global statistik att befolkningen i sekulära länder: 

• har färre tonårsgraviditeter
• har färre tonårsaborter
• är rikare
• har högre livskvalitet
• och lever längre.

I religiösa länder är sambandet det motsatta. Några bilder från länkarna ovan:

Sen kan man förstås diskutera vilket som kommer först – sekularismen eller välståndet. Men det verkar sammantaget gå ganska bra för de länder som ”förnekar Gud och Jesus” (eller åtminstone lämnar dem därhän – ett sekulärt samhälle betyder ju inte att alla måste vara ateister, bara att staten och lagboken ska vara det).

Jag är enormt glad att leva i ett av världens allra mest sekulära länder, även om det fortfarande finns dogmer och fördomar att bekämpa. Frågan är snarare vad Sverigedemokraterna egentligen ser i Sverige, med tanke på att så många mindre välmående länder är ”bättre” på att efterleva deras bakåtsträvande värderingar.

Intervjuad om Snowden på Professors Blogg

Mitt m fl förslag att Edward Snowden borde erbjudas asyl i Sverige har fått en del medial uppmärksamhet. Frågan uppmärksammas även av professor Marcello Ferrada de Noli vid Karolinska institutet. På sin internationella blogg argumenterar han för detta under Why Sweden should consider asylum to Edward Snowden. Han menar att det vore ett sätt för Sverige att återerövra sin forna status som föredömslandet som alltid står upp för demokrati och mänskliga rättigheter:

Sweden has a notable tradition – in fact historical – in providing asylum for political and/or humanitarian reasons from the 60´s and onwards. Unfortunate episodes in which some officials, at some politician’s orders, have done otherwise, should not supplant facts at large. For instance, during the Vietnam-War era, Sweden was a refuge for American “vapenvägrare [conscientious objectors]” (a fact which is not well known by younger generations outside Sweden);

I det senaste inlägget finns även en intervju med mig om Snowden-fallet.

På Wikileaks läser jag ett offentligt uttalande från Snowden där han tacksamt tar emot alla asyllöften han kan få: ”I announce today my formal acceptance of all offers of support or asylum I have been extended and all others that may be offered in the future.” (Min kursiv.) Bekanta till mig har uttryckt irritation över att de länder som utlovat asyl generellt inte är de som är direkt kända för att värna mänskliga rättigheter; att de snarare utmärks av att de är ovänner med USA. Det vore anständigt om en demokrati som Sverige kunde erbjuda ett alternativ här.

Jag är dock oroad över att medierna fokuserar så stort på Snowden på person. Det riskerar att ta fokus från själva övervakningsskandalen, och det tror jag inte att Snowden själv skulle vilja. Förr eller senare kommer Snowdens framtid att avgöras, och då är jag rädd att uppmärksamheten kring övervakningen klingar av. Vi har fortfarande många amerikanska makthavare som vi måste utkräva ansvar från.

Folket vill som FP: förstatliga skolan

En växande majoritet av svenska folket, 63 % enligt Lärarnas Riksförbund, vill att skolan åter ska bli statlig. Sedan Göran Persson och Socialdemokraterna kommunaliserade skolan för nästan 25 år sedan har likvärdigheten minskat. Lärarnas status och löneutveckling har försämrats. Ett barn får olika bra skola beroende på vilken kommun hen råkar växa upp i.

Folkpartiet liberalerna är så vitt jag vet det enda parti som tydligt håller med folket om att skolan borde förstatligas. Vi hade en rejäl diskussion om detta för sex år sedan och landade i att skolan åter borde finansieras och skötas av staten. Alltför många kommuner har misskött uppdraget.

Att förstatliga saker är normalt inget som jag som liberal är förtjust i. Jag vill att kommuner ska få styra mer själva över sin verksamhet, så att folk får välja vilken kommun de vill bo i. Men med skolan är det annorlunda. Skolan är individens språngbräda för att lära sig just att fatta egna, kloka beslut. Barn kan inte bestämma vilken kommun de ska gå i skola i. Rätten till en god utbildning måste därför kunna garanteras var i landet man än råkar födas. Visst kan friskolor i en kommun bidra med högre kvalitet, men även de offentligt ägda skolorna måste förstås vara bra!

Ett staligt huvudmannaskap är ingen ”quick fix” som löser allt över en natt. Men det är ett viktigt steg i att säkra kvaliteten och statusen för skolan och för läraryrket.

Staten och kapitalet sitter bakom samma mikrofon... eller åtminstone två lika stora mikrofoner

Verkligheten överträffar dikten.

För två år sedan debatterade jag och Sebastian Hallén (FP) på Barometerns debattsida mot en man som ville inte bara gillade FRA-övervakningen, utan ville ha utökad lag för att göra spaningar åt privata företag i marknadssyfte. Sebastian och jag skrädde inte orden mot detta:

Gustafssons förslag öppnar upp en helt ny värld för stalkers, kriminella nätverk och oseriösa företagare. I framtiden skulle det räcka för den svartsjuke expojkvännen att starta en enskild firma för att få full tillgång till sin före detta flickväns privatliv. Yrkeskriminella kan starta en obskyr importfirma för att få spionera på åklagarens privata e-post. Oseriösa företagare kan via sökningar i privata konversationer få veta vem i släkten som är dement och därmed kan ha svårt att stå emot aggressiva telefonförsäljare. 

Även seriösa företag som försäkringsbolag får studera surfvanor för att se om nuvarande eller potentiella kunder alltför ofta googlar någon premiehöjande sjukdom.

Nyligen kontaktade upphovsmannen mig och erkände att hans företag Acidon var en bluff; ett konstprojekt för att testa gränserna och se hur ett företag med ett uttalat syfte att kränka folks integritet skulle tas emot.

Tyvärr slutar inte historien där. För nu har såna här praktiker blivit verlighet, eller ligger åtminstone precis i startgroparna för att bli det.

Jag skrev för några dagar sedan om NSA-avslöjandet och hur sociala medier och sökmotorer används för att stater ska kunna spana på oss. På ett seminarium idag från Sveriges Ingenjörer berättade Nicolas Espinoza, forskarassistent vid Stockholms Universitet om vart utvecklingen är på väg nu.

Teleoperatörerna har krympande vinstmarginaler och behöver få intäkter. Med modern teknik blir det allt enklare att analysera vilka ord vi säger till varandra i telefonsamtalen, och ännu lättare att läsa SMS:en vi skriver, för att sedan sälja denna information till företag som vill direktstyra reklam till dig.

Tycker du att det lät oskyldigt och harmlöst? Tänk dig när denna information säljs till ditt försäkringsbolag. Efter att du har googlat på "HIV-vaccin", eller ringt din vårdcentral eller läkare och haft ett förtroligt samtal, så går plötsligt din försäkringspremie upp. Då går vi ganska snabbt mot ett samhälle som i alla fall jag inte vill ha.

Frågan är om det längre finns något som heter "förtroligt telefonsamtal".

Detta är en skrämmande utveckling, och det är inte självklart vad vi kan göra åt den. Inte när det finns precis överallt. Har du några förslag? Jag tar gärna emot tips som jag kan sprida vidare till kollegor samt driva själv som riksdagskandidat.

Jag spelar schack i Visby

Den här veckan är jag i Visby och njuter av Almedalsveckan. Denna förmiddag har jag dock fått en grannlaga utmaning som politiker: jag ska spela schack mot skolbarn!

Det är Utsiktstornet som arrangerar det baserat på ett EU-direktiv som antogs i fjol om att uppmana alla länder att använda schack som ett pedagogiskt verktyg.

Jag kan tycka att det låter lite detaljreglerande för att beslutas på EU-nivå. Men i sak håller jag helt med om det pedagogiska: schack är ett utmärkt sätt att träna sitt abstrakta och logiska tänkande. Så kan vi få barn som är väl utrustade att planera och tänka logiskt - hur mycket det än må uppröra Gustav Fridolin (se föregående inlägg). ;)

Jag hade själv en schackinfluerad skoltid, tack vare eldjälen Mats Leden, som var min klasslärare i årskurs sex. Det blev både schackturneringar och studier i schackets historia under det läsåret.

UPPDATERING: evenemanget avslutades med en schackturnering där Johanna Valentin, som varit junior(världs?)mästare, spelade mot tre lag samtidigt. Mitt lag, som även bestod av Sakarias Winberg (KD), klarade sig rätt bra som inte ens hann bli schack på de 15 minuter som hon spelade mot oss. :-)

Om Gustav Fridolins tal i Almedalen idag

Det här är delvis skrivet i affekt. Men jag blir verkligen förbannad när politiker ljuger för att vinna röster.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin känns som att han helt säger vad som faller honom in utan att bry sig om ifall det är sant eller inte. I sitt almedalstal idag pratade han bland annat skolpolitik. Låt oss se hur mycket han hann svänga under 24 timmar.

1. I morgonens Expressen hade han en intervju där han sågade alliansens satsning på 2,3 miljarder kr på karriärtjänster för lärare. "Den summan är så låg att den motsvarar ungefär en kaffe i uppehållsrummet per lärare." Redan här kan vi se att flumpartiet som vill bli skolparti inte är så bra på det där med att räkna. Om inte kaffet han är van vid att dricka är så ekologiskt och fairtrade att det kostar runt 20 000 kr koppen, förstås.
2. Nåväl. 2,3 miljarder kr är alltså en spottstyver. Vad var Miljöpartiets egen storsatsning på skolan då? Jo, det framförde han i talet några timmar senare: 1,5 miljarder kr till att rusta upp skollokaler (men bara om kommunerna skjuter till med lika mycket). Om 2,3 miljarder enligt miljöpartistisk matematik inte räcker till en kaffekopp, räcker inte deras egen satsning ens till en påtår per lärare.

Detta är förstås struntprat. Miljardsatsningar på skolan är förstås jättemycket pengar, oavsett vilket parti som genomför dem. Men det visar att man inte kan ta saker som Gustav Fridolin säger på allvar.

Fridolin gav hur som helst några klara besked i talet. Han underströk flera gånger att han inte bryr sig om ifall empirin inte ger något stöd för hans politik - han tänker genomföra den ändå, för han har minsann sina värderingar. Det är modigt att säga sånt högt. Våghalsigt, i alla fall.

(Case in point: Han ville landa i slutsatsen att ingen vill prata om EU idag, så han hittade på att det bara fanns 5 evenemang om EU i almedalsprogrammet för imorgon. Sanningen är att en enkel sökning på "EU" för den 3 juli returnerar 79 träffar, varav 15 rentav nämner EU eller Europa i rubriken.)

Med en ganska felaktig beskrivning av teveserien Big Bang Theory, som han hävdade sig vara fan av, förklarade han att han tycker det är dumt att försöka lösa problem med logik - något som han tycker påminner honom om alliansen. Tja, det är bara att tacka och ta emot.

I eftersnacket med SVT ljög Fridolin sedan rejält och sa att alliansen är helt igensluten och inte vill förhandla med MP om några frågor. Han tycks helt ha glömt den historiska uppgörelsen som han fick vara med på om migrationspolitiken härom året, som helt och hållet gick i MP:s (och Folkpartiets) riktning utan att MP behövde göra några eftergifter. Inte heller kom han ihåg den blocköverskridande friskolekommittén som Jan Björklund hade bjudit in MP på, som härom månaden presenterade sina överenskommelser - signerade FP, M, C, KD, S och - just det - MP. Jag är förvånad att intervjuaren Erik Blix lät Fridolin komma undan med detta utan en endaste motfråga. Fridolin har i alla fall med all tydlighet visat varför ingen vill bilda regering med Miljöpartiet.